...men snart kommer våren

Nu börjar den här sidan bli så lång att den blir svårhanterlig. jag flyttar därför till en ny som fått  

                                                     nummer      19

När jag börjar där vore jag mycket tacksam om kommentarerna hamnar på just den sidan och inte på någon av dem som redan är avslutade. Det blir liksom lite mer ordning och reda och lättare för mig att svara på dem. Den nya sidan har rubriken:  På vårkanten

Livet är fullt av överraskningar för en 104-årig bloggare allrahelst om man som jag litar för mycket på minnet och gör för kortfattade anteckningar i kalendern. Idag trodde jag att jag skulle få besök av en fantastisk kvinna som jag träffat förut, I stället tog hon med mig till den skola där hon arbetar som språklärare för barn med invandrarbakgrund och islam som religion. Skolan heter Al-Zahraa -Akademi är friskola och finns i Bagarmossen. Al-Zahraa  betyder ros fick jag veta. Jag träffade först de yngre eleverna och sedan de som gick högre årskurser. De fick alla ställa  frågor till mig och var ytterst vetgiriga. Det var väldigt roligt att besvara dem och jag förvånades hur välorienterade de var i många olika sammanhang. Jag blev bjuden att äta lunch med lärare och barn och det gladde mig att se att de inte tog för sig mer än de kunde äta upp och hellre gick två gånger till matgrytorna än kastade någon mat. Jag har läst i tidningarna att det kastas alldeles för mycket mat i skolorna och jag som inte låter något matnyttigt gå till spillo  blir upprörd över slöseriet. På min tid var det otänkbart att skolor serverade lunch utan man åt medhavda smörgåsar och hade i bästa fall också fått med en liten flaska mjölk hemifrån. Vi har om inte världens bästa skola, så är vår skola i alla fall så bra att alla  elever ges möjlighet att bli någonting när de skall ut i arbetslivet. På min tid var det pengarna som styrde den högre utbildningen och utan pengar kunde man inte fortsätta efter avslutad folkskola. Med på bilden är eldsjälen som tog mig till dagens skolbesök. Min vån fotografen kommer inte att gilla bristen på skärpa i dagens bild tagen med en mobil.   6/3    2017   

Gamla ordstäv finns det massor av och jag lärde dem av mormor som nästan använder dem som levnadsregel. Ett ordspråk som hon nästan gjorde till sitt var ”att man skall smida medan järnet är varmt,” vilket i praktiken betyder att ”man skall fånga tillfället i flykten” och inte sumpa de chanser man får. Vår civilisation börjar nästan med Järnåldern då man lärde sig smida järnmalmen till knivar och plogbillar. Vårt välstånd och industriella storhetstid börjar då man på 1600-talet tog hit smeder från Flandern som lärde svenskarna att göra verktyg. I Eskilstuna finns de gamla smedjorna kvar och kan beskådas av intresserade besökare. Eskilstunaknivarna är numera berömda över hela världen. Förr i tiden fanns det nästan en smedja i varje by, Där smidde man hästskor och skodde hästar åt bönder och herremän. Före bilismens genomrott fick man ta sig med hästskjuts till resmålen. Det var inte precis lustbetonat om man som Drottning Kristina ville flytta till Rom och bosätta sig där. Hennes resa tog flera veckor i anspråk. Den som nu vill till Italiens huvudstad flyger dit på några timmar och hästskjuts åker man nu bara för att det är ett exotiskt turistnöje. Jag tror att vi har lite järnhantering kvar i Sverige och bl a smider kanoner i Bofors. Det tycker fredsivrarna att vi borde sluta med och hjälpa till att skapa fred på jorden. I stället. Dagens bild är från Ulriksdal där den är ett dekorativt inslag och kan beskådas av turister. 5/3 2017
.

Ikväll var det Melodifestival igen och några artister som fick en andra chans. En chans är något som kan förverkligas eller är positivt. Den här gången gällde chansen att komma till final i Friends Arena. Denna arena är min hemstad Solnas stolthet och sorgebarn. Det senare för att den kostat en förfärlig massa skattekronor och ofta står tom. Jag slötittar på Melodifestivalen för att det är ett av de populäraste programmen som visas i SVT. Det är inte för att jag njuter av musiken. Den består mest av dunkande och skrik och det är ingenting för mina gamla öron. Men jag gillar dekoren och allt glitter och sprakande på scenen. Idag var det bl a jättelika ”tomtebloss” och färgstarka ljusslingor som lyste upp  spektaklet. En del artister har festliga scenkläder och är riktigt eleganta, andra år mer ”utspökade” och  trasgranna. Många som röstar på bidragen skänker samtidigt en slant till Radiohjälpen och det är behjärtansvärt och det kommer in riktigt stora summor till välgörenheten. Jag var ute en stund idag och tittade efter vårtecken, men de lyser fortfarande med sin frånvaro i de här trakterna. Från Skåne har jag fått rapport om att krokus och andra lökväxter blommar lite här och där och att man har sett ”musöron” i björktopparna. Någon festivalbild har jag inte men min vän fotografen hade i sitt arkiv en bild på en matsal som står dukad till fest med champagneflaskor på borden och champagne är ju om inte festival så i alla fall en riktig festdryck.    4/3   2017

Jag är inte mycket för att stoltsera över mig själv och min person och ropa ”hurra va jag är bra,” men det är inte utan att jag gläds över att min bok har sålt bra. 9 000 exemplar är tryckta och de flesta har gått åt och ljudboken har getts ut i 2 500 ex. Till hösten kommer den billigare pocketupplaga. Det blir förtjänster för förlag, boktryckare och bokhandlarna. Förhoppningsvis även en slant till mig som jag kan göra något trevligt för. Snön ar i det närmaste borta i mina omgivningar och ligger bara kvar lite här och där i hopskottade snöhögar. För övrigt är det barmark. Som tur är finns det tillräckligt med snö  i Dalarna så att Vasaloppsåkarna har ordentligt underlag, när de skall  åka den långa sträckan mellan Sälen och Mora. Hur folk frivilligt vill plåga sig och åka nio mil är mig en gåta. Vasaloppet har gått sedan 1922 och man åker ”I fäders spår för framtids segrar” läser jag i  historieboken. Där står det att Gustaf Eriksson Vasa var den förste som åkte sträckan när han flydde undan den danska hären som jagade honom. Han hann inte lämna landet för svenskarna åkte fatt honom och fick honom att vända om. Så småningom blev han Sveriges kung och den förste rikshushållaren. Det läste jag om i skolan och jag var bra på svensk historia. Kunskaperna sitter i och jag kan utan svårighet räkna upp alla kungar vi haft från Gustav Vasa till den Carl Gustav vi har idag.om någon vill förhöra mig. Det kan tyckas onödigt men den som inte känner till sin historia kan heller inte heller riktigt förstå framtiden. I dagens bild anar jag vårens ankomst.    3/3   2017.. 

Nu kan man nästan känna att det är vår i luften och alla isfläckar och snöhögar har smält på mina promenadstråk. I går skrev jag om de matserveringar jag intog mina måltider på när jag var ung och så här efteråt funderar jag på om folk i allmänhet vet vad en sådan inrättning egentligen var. Det fanns inte så många regler och förbud på den tiden och vilken privatperson som helst  kunde börja laga mat i sitt eget kök och låta betalande matgäster äta alla sina måltider eller kanske bara  middagen  i den privata matsalen. Den som tog mot betalande gäster kallade  verksamheten  rätt och slätt för matservering. Skattemyndigheterna brydde sig inte   och alla var nöjda och belåtna. Man gick inte på restaurang mer än vid ytterst tillfällen och matserveringar fanns det många i de städer där jag bodde och arbetade. När jag flyttade till Stockholm var det exklusivt att äta på Margaretaskolan. som byggde på ett för den tiden nytt   koncept. Man hade servering, utbildning och butik och färdiglagad  mat och ibland även festvåning. Kung  Gustaf  V hade tre brorsdöttrar prinsessorna Ingeborg, Märta och Astrid som alla tre gick på skolan och gav den ära och berömmelse. På den tiden var matlagning konst och det fanns bara recept i kokböcker inte i tidningarna. Nu överträffar media och tidningar varandra med matlagningsprogram och recept på både vanlig mat och exotiska rätter. Jag bryr mig bara om recept när jag bakar kakor. Husmanskosten gör jag som min mor lärde mig och kryddningen blir precis som den ska vara på ren rutin. Jag tycker att det är roligt att laga mat..     2/3   2017

Aldrig kan man vara riktigt glad utan det kommer alltid surt efter. Jag har alltid trott att mjölk var rena hälsodrycken och att den som drack mycket mjölk fick starkt benstomme och stod pall för det mesta. Men nu säger vetenskapen att mjölk är rena fördärvet och att den som envisas med att dricka mjölk som vuxen går en förtidig död till mötes. De har testat 61 000 kvinnor och 45 000 män, så det är vetenskapligt bevisat. Enligt de undersökningarna skulle jag varit död för långe sedan. Jag har inte bara druckit mjölk utan ätit en hel del maträtter som innehåller mjölk bl a annat pannkakorna som jag äter efter soppan på torsdagarna. Jag tar en rejäl mjölkskvätt i kaffekoppen varje gång jag dricker kaffe och åter mycket risgrynsgröt som är mjölkbaserad. Det kanske har haft en viss betydelse  att jag under de c:a to år av min levnad som jag bodde inneboende i möblerade rum knappast drack någon mjölk alls. Man åt på matserveringar hos snåla damer som bara serverade vatten till måltiderna. Den som aldrig provat på den tidens matserveringar för ogifta personer kan inte föreställa sig vad man tvingades stoppa i sig för att inte svälta ihjäl. Köttbullarna döpte vi skämtsamt till ”bröd- och potatisbullar” eftersom den minsta beståndsdelen i dem var kött. Ärtorna kunde man nästan räkna i det blask som serverades som ärtsoppa. Så här efteråt kan man skratta åt eländet men det var inte att undra på att jag blev som skalden Nils Ferlin ” ganska mager om bena tillika om armar och hals”. Men jag ämnar trots varningen inte sluta med  mjölken. Har jag blivit 104 år så tror jag att jag kan bli 105 även om jag dricker mjölk.    1/3   2017

Leksaker var det brist på i min barndom. Det är möjligt att rikemansbarnen hade ett överflöd av saker att leka med, men jag blev aldrig bortskämd med sådant. Jag hade en docka, som jag var så rädd om att jag aldrig lekte med den.  En teddybjörn åtrådde jag hett men jag  fick aldrig någon. Den  tidens leksaksbjörnar kallades teddybjörnar eftersom  de syddes av brunt teddytyg för att de skulle likna en brunbjörn. Den mest berömda teddybjörnen i vårt land är väl ”Teddybjörnen Fredriksson” som Lasse Berghagen skrev en sång om  1969.  Han sjöng den första gången för sin då tre-åriga dotter Malin.  Hon uppskattade den  säkert  och den blev en av Lasse Berghagens mest kända  och uppskattade visor. Min dröm om en nalle berättade jag en gång  när jag gästade min skånska systerdotter. Hon lade det  på minnet och i julas gav hon mig  en alldeles bedårande vit  liten nallebjörn  i julklapp. Jag blev stormförtjust. Jag leker inte med den, men den har hedersplatsen på soffan i datorrummet och jag kramar om den lite då och då. iNutidens barn leker inte som barn gjorde förr. 12- åringar vill efterlikna de  vuxna  och  även om det är bra att de klarar av mobiltelefoner så  borde de röra på sig lite mer och få lite ”spring i benen.” Nallarna på bild kan väl inte kallas för teddybjörnar direkt eftersom deras yttre är hemstickat, men de är en är riktigt trevlig variant på en leksaksbjörn.   28/2    2017

Den årliga bokrean startade i år den 22 februari, men jag besökte den först idag. Det är ett årligt eveneman då osålda böcker säljs i hela landet itill reducerat pris. Min bok var inte med på rean  och när jag frågade varför, svarade  bokförsäljaren att den fortfarande sålde bra och inte behövde realiseras den här gången. Det kändes rätt skönt att få ett så glädjande svar och jag tror att förläggaren blir gladast eftersom han trodde att den skulle bli en bestseller. Det vet jag inte om den blev.  men den första upplagan tog slut och nu får vi se hur det går med den andra. Jag förvånas över att folk läser er så mycket böcker fortfarande när det finns så mycket annat som pockar på intresse. Men det är bra och utvecklande för själen att läsa välskrivna böcker. Man behöver inte äga böcker för att tillfredsställa läslusten. Man kan låna sådana på bibliotek och de flesta orter i Sverige har ett bibliotek och i glesbygden åker bokbussen runt och gläder de läshungriga. Det förvånar mig att folk köper så mycket böcker fortfarande. Men det är glädjande också. En  bra bok läser man gärna om efter ett tag. Jag hade ett presentkort på 300:00 kronor att handla för idag och för den summan fick jag 4 st inbundna böcker av årets utgåva  och några kronor tillbaka. De hade kostat mer än dubbelt upp om det inte varit realisation. Mina bokhyllor är fulla redan, så när de nya skall placeras får jag sortera ut några mindre värdefulla exemplar.trots att jag tycker att det är lika förkastligt som att slänga mat som är fullt ätbar. Idag blir det ingen bild för datorn vägrar att släppa fram den. I stället snurrar en cirkel runt på bildens plats. Det tekniska blir man aldrig riktigt klok på.   27/2   2017. 

Den här årstiden när temperaturen varierar och ibland är över och ibland under noll bildas det ofta istappar som hänger utanpå husen. På stadsgatorna kan de bli ett riktigt problem för husägarna. Dimper en istapp ner i huvudet på en förbipasserande hålls husägaren ansvarig för kroppsskada som uppstår. En istapp kan vara vass som ett spjut och ramlar den ner är den en riktigt farlig projektil. I städerna brukar det vara plåtslagare som rensar taken och jag tycker att de också svävar i livsfara när de skall avlägsnar isen. Det är speciellt på hus med vindskupor som istapparna bildas. Men det är rätt intressant att se  hur en istapp blir till. Snön smälter och droppe efter droppe blir till vackra spetsiga istappar. När jag var barn brukade vi slå ner en och annan istapp från ett lågt hus och slicka på den.  Att det kunde vara ohälsosamt eller farligt om tungan frös fast hade vi inte minsta tanke  på.  En riktig ”slickepinne” kostade fem öre och på den tiden  fick barn  inga veckopengar. Vi var alltid ”sötsugna” och sprang gärna ärenden åt gamla tanter i grannskapet eftersom tjänsten innebar en fem-eller tioöring som belöning. Jag tror inte att barn springer ärenden längre. De tanter som inte kan handla själv får numera hjälp av hemtjänsten. Hemmafruar är sällsynta  i våra dagar och de dubbelarbetande kvinnorna släpar hem sina matkassar själv efter arbetsdagens slut. Själv envisas jag med att handla min mat och bära hem kassarna utan hjälp. Shoppingvagnen står fortfarande oanvänd i en garderob. ”Själv är bäste dräng” sade min mormor alltid och hon levde som hon lärde.  26/2    2017

Igår bar jag mig förfärligt dumt åt och trasslade till bloggen på ett sätt som saknar motstycke Så kan det bli när man sätter igång att skriva alldeles för sent på kvällen trots att man  haft hela dagen på sig.. Det är ingen ursäkt och jag skall inte heller skylla ifrån mig med att jag   blivit gammal och tankspridd. Det här är slarv och inget annat. Den enda som kan få ordningen återställd   är min vän fotografen Elena och som den trogna själ hon är har hon lovat att hjälpa mig, så fort hennes tid tillåter. Hon är som min skyddsängel och håller ständigt ett vakande öga på  mig och på bloggen. En god vän är värd sin vikt i guld och  kan inte nog uppskattas. I övrig har dagen förflutit lugnt och stilla och jag har inte ställt till med  fler  dumheter.  Det var vår i luften idag och även om inte lärkan ”slog i skyn sin drill” så närmar sig våren med stormsteg. Jag har egentligen aldrig brytt mig om sport ,  men på senare tid tycker jag att det är ett sant nöje att titta på sportextra och den sport som i dagarna utövas i skidbackarna och i skidspåren är enastående. Det är faktiskt roligare att se den än att se på Melodifestivalen även om den också är en tävling. Jag vill också tacka alla som kommenterar mina inlägg och be dem om ursäkt för att jag ibland rör till det. i bloggen så att de tror att de hamnat fel. Jag har blivit erbjuden att flytta min blogg till en stor veckotidnings sida, men jag har avstått för jag vill  att mina läsare skall veta var de har mig. Sedan är det alltid bäst att hålla fast vid inrotade rutiner. Som ni ser, ser bloggen  bättre ut nu men avståndet mellan inläggen Diskriminering och Elektrik går inte att korrigera.   25/2   2017. 

Åldersdiskriminering är någonting som borde vara förbjudet i lag, Många äldre med dålig pension får inte jobba efter pensionsåldern och känner sig obekväma och diskriminerade. De skall förstås inte stå i vägen för unga arbetssökande men ofta blir det brist på kompetens vid pensionsavgångar. Nu är jag ingen sakkunnig, men jag vet av egen erfarenhet att jag inte hade någon lust att sluta jobba. Och när jag sökte nya jobb fick yngre sökande företräde. I Melodifestivalen råder det, i alla fall i år, ingen åldersdiskriminering. En av programledarna är långt ifrån ”purung” och Owe Törnqvist fick en av finalplatserna trots att han är 87 år. Han var för övrigt en av de första som lanserade ”Bopgie- woogie ” i Sverige. Han skrev rätt klämmiga låtar såsom Rumba i Engelska parken, Varm korv-boogie och inte minst låten ”Dagny kom hit och spill,” som jag ibland fått höra till leda sjungas för mig. Jag vet inte om det är den låten som blivit anledning till att ett kafé på Stockholms Centralstation har fått namnet Dagny. De serverar faktiskt riktigt gott kaffe. Jag har varit där tillsammans med ”bästisen” och provsmakat. För närvarande kan jag absolut inte påstå att jag blir åldersdiskriminerad. Det känns nästan som ett privilegium att ha blivit 104 år. Men inom en inte alltför lång framtid kommer det att finnas så många som blir över hundra år gamla att ingen tycker att de är intressanta längre. Jag känner mig närmast ålderspriviligierad som får vara med om en hel del trevligt bara för att jag är så gammal. I mitt fall stämmer titeln på dokumentärfilmen att ”det är inte så dumt att bli gammaler. Det finns inget foto som kan illustrera det här, men vintern är kvar och kyla råder. 24/2 2017
_______________________________________________________________________________

Idag när jag läste tidningen slocknade läslampan helt plötligt och jag bytte omedelbart glödlampa. När den nya lampan inte heller lyste upp tillvaron , trodde jag att en propp hade gått. En sådan kan jag inte byta själv för proppskåpet är beläget närmast taket ovanför hattkyllan och jag är strängeligen förbjuden att klättra på stegar. Omgivningen tror inte att jag kan hålla balansen. När jag öppnade ytterdörren för att kolla lyset i trapphallenn lyste bara reservlampan och då begrep jag att det var allmänt strömavbrott och att det var fler än jag som drabbats. Det kan vara rätt bekymmersamt med avbrott i strömförsörjningen och jag såg framför mig ett scenario där telefonen inte fungerade, datorn strejkade och maten i frysen töade och måste kastas i soporna. Bara eländes elände och ingenting man kan påverka. Nåja, efter en kvart lyste lamporna igen och frysen lät som vanligt. Jag hade oroat mig helt i onödan. Men jag fick mig en tankeställare och insåg att det skulle bli otroligt jobbigt om strömmen försvann för gott. Jag skulle bli utan vatten och avlopp och måste sluta upp att blogga. Man blev tvungen att stiga upp med tuppen för att tillfullo utnyttja dagsljuset. Det är inte klokt så beroende samhället är av att elekticiteten fungerar. Allting går på elekticitet. Sjukhusen har mycket elektriska hjälpmedel och det kan gälla liv eller död om en hjärt- och lungmaskin blir strömlös. Räkningarna på strömmen blir dyrare för vart år, men jag betalar dem utan knot för man kan ju inte vara utan elekticitet. 23/2 2017

”Man skall inte "ropa hej förrän man är över bäcken.” Det är ett av mormors gamla ordspråk som besannar sig, Idag kom det en massa snö och mer av den varan får vi tillsammans med minusgrader. Våren fick bakslag. Snön gläder Vasaloppsåkarna som får fina skidspår att åka på. Vasalopp har man åkt sedan 1922 och det är många skidlöpare som  tagit ut sina sista krafter på att ta sig från Sälen till Mora. Numera får även kvinnor åka Vasalopp, men de har en kortare sträcka. Vår nuvarande kung var den förste kung som gav sig ut i det klassiska spåret. Han  är ingen ”soffpotatis” utan rätt hurtfrisk. Jag hoppas att det blir en svensk som vinner för det känns fel att en utländsk person får lagerkransen. av  kranskullan. I min lilla värld har det idag inte hänt något som är värt att skryta över. Det var halt underlag när jag gjorde min promenad men jag höll balansen.  I de lokala nyheterna talas det om olika gäng som har burit sig illa åt i förorten Rinkeby. Oregerliga ungdomar har till och med kastat sten på ordningsmakten och tuttat eld på oskyldiga människors bilar. Sådant busliv förekom inte i min ungdom. Gatpojkarna nöjde sig med att ”palla” äpplen i främmande trädgårdar, uppträda som ”retstickor” eller dra tjejerna i håret och vara allmänt busaktiga. De hade en djupt inrotad respekt för polisen och blev snälla som lamm när ordningsmakten visade sig. Polisen  patrullerade på den tiden på stadens gator. Det fanns ingen trafik att tala om eftersom bilarna var få behövdes den inte dirigeras. Nutidens stadsbor kan inte föreställa sig hur lugnt och skönt det var att vistas på min barndoms gator.  Vi lekte till och med mitt ute på gatan.  22/1   2017

Idag tänker jag ägna några rader åt att tacka för alla trevliga brev jag  får. Många är skrivna med penna på fint brevpapper och skickade med posten. Det känns på något sätt värdefullare med ett sådant brev än  med ett  e-post.brev.  De senare är på sitt sätt alldeles förträffliga som kommunikationsmedel  och går snabbt att besvara. Man kan tyvärr inte samla dem i en brevpärm och bevara  åt eftervärlden. En brevskrivare som är värd en särskild eloge är Berit i Örebro. Hon har förmåga att sätta ord på sina tankar och det var med. stort nöje jag läste hennes brev. Nu när brev skickas som e-post blir brevbärarna snart utan jobb. Det var ett fint yrke att vara brevbärare när det begav sig och ingen hade väl kunnat tänka sig något annat än att yrket skulle fortleva och att postiljoner och brevbärare skulle finnas för alltid. De har färdats genom världsdelar och riken till lands eller på vatten och har förmedlat goda eller dålia nyheter till fattiga och rika. En gång i tiden tog det månader innan ett brev nådde Amerika. Nu går det på några timmar. Gamla tiders postdiligenser tog även passagerare  och i gamla filmer kan man se hur sådana såg ut. Man får god inblick i postens historia och kan lära si mycket om postgången om man besöker Postmuseet som ligger  på Lilla Nygatan 6 i Gamla stan. Min brevbärare kommer oftast på cykel och det finns hiss i vårt 10-våningihus så han slipper gå i trapporna. När jag var barn tyckte jag alltid synd om brevbäraren som fick traska trappa upp och trappa ner i vårt 4-våningshus som hade 4  olika trappuppgångar. Den brevbärare som lämnar post på Djurgården har kanske haft nytta av vägvisaren som syns i bild.   21/2    2017. 

Det verkar som om folk i största allmänhet är mycket förtjusta i semlor. Man börjar sälja dem redan efter Annandag Jul och sedan finns de i bagerier och konditorier fram till Påsk. När jag var barn åt man dem en enda dag på året och det var Fettisdagen. Det gjorde man inte i Skåne. Vi åt dem på måndagen, som vi kallade för ”Bullamåndag och dagen efter, den som nu kallas för Fettisdagen  åt vi Stinnkakor(pannkakor) och dagen kallade vi för ”stinnkaketisdag.” Ordet ”stinn” är ett skånskt begrepp och betyder ”mätt”. Man blir som alla vet rätt däst och mätt om man äter många pannkakor. Det är möjligt att skåningarna numera förhåller sig till semlor på samma sätt som landets övriga befolkning men på min tid var det som jag beskriver det.  Idag hörde jag i TV att bagarna kan få problem med bullbakningen för att det är ont om vispgrädde. Det är just gräddklicken och den lilla biten mandelmassa som förvandlar en vanlig slät bulle till semla   Jag har ännu inte smakat någon semla i år. Dagligvarubutiken envisas med att sälja dem i 2-pack och jag vill bara ha en enda. Jag tänker besöka närmsta konditori i morgon. Där är priset visserligen det dubbla, men de smakar kanske bättre   och säljs styckevis.  Det har sina problem att leva i ensamhushåll för de förpackningar som finns i handeln   är mestadels avsedda för två eller flera. personer.  Ensamhushåll prioriteras inte utan det mängden som räknas. Det hjälper inte att klaga för ingen bryr sig.     29/2   2017

Den som lever idag och bor modernt har inte den blekaste aning om hur det var med hygien och möjligheten att hålla sig ren och fräsch i min  barn och ungdom. Då var en kallvattenkran med avlopp i köket  hög standard. Det   emaljerade  handfatet  fanns i de flesta familjer.  Det användes flitigt i barnfamiljer särskilt på sommaren vid läggdags när barnen  sprungit  barfota och blivit smutsiga. Under 10 år av min ungdom bodde jag inneboende hos hyrestanter i möblerade rum. I ett sådant var kommoden med handfat och  handkanna näst sängen den allra viktigaste möbeln I rummet.  Man aktade sig väldigt noga för att spilla vatten på golvet för någon trasa att torka upp med tillhandahölls inte. Den en som är van att duscha och låta kranen rinna kan inte föreställa sig att det gick att hålla sig ren på den tiden. Det blev nog rätt ”halvdant men det tänkte man inte på för kompisarna hade det likadant. I Sverige har vi alltid haft god tillgång till vatten. Det hände väl att brunnar sinade och att man måste spara på vattnet. Mitt badrum sanerades för ett par år sedan och då försvann badkaret ur min tillvaro och med karet alla möjligheter att njuta av ett härligt skumbad när man kände sig lite ”utschasad.”Jag kan till fullo uppskatta att tiderna förändrats och att gamla bruksföremål numera bara finns på museer och hos antikvitetshandlare, men jag glömmer aldrig att jag en gång i tiden var nöjd med att få tvätta mig i ett emaljerat handfat med en liten skvätt vatten i.   19/1   2017

    OBS!    Dagens inlägg har hamnat under inlägget om svalan och jag kan inte rätta till det-

Det finns eldsjälar som ställer upp och gör insatser för sina mednänniskor. Jag träffade ett antal av dem i går.  Mång äldre  personer lever ensamma och de enda personer de träffar är hemtjänstpersonalen, som i regel har så kort tid på sig att de inte hinner prata med personen de skall hjälpa. I Upplands Väsby ställer Väntjänsten upp och gör hembesök eller tar ut pensionären på en stärkande promenad, som ofta  avslutas på café Rubinen som väntjänsten driver ideellt. Det är sällan frivilligarbetare röner uppskattning för vad de gör, men i går bjöd församlingen dessa eldsjälar på en riklig buffe och lite underhållning. Jag fick vara med och bjöds in som ”den hemliga gästen."  Det var riktigt trevligt och maten var god. Väntjänsten arbetar helt ideellt och  är värda  uppskattning men får ytterst sällan någon erkänsla av myndigheterna för allt vad de uträttar. Väsby kommun tycks vara ett lysande undantag från den regeln. Min hemkommun är totalt omedveten om min existens så länge jag inte besvärar den och kräver hjälp. Jag tror inte kommunernas Hemtjänst räcker till för allt som behöver göras och om inte anhöriga eller frivilliga personer ställde upp, skulle många hjälpbehövande äldre fara riktigt illa. Idag läste jag i tidningen att man redan har börjat att ta till robotar i Hemtjänsten. Det verkar avskräckande för många, men det är väl bättre med teknisk hjälp än ingen hjälp alls. Vårtecknen har inte börjat synas i naturen ännu, men snart kommer det att bli  ”musöron” i björkarnas kronor och alla isar smälter, Det ser jag verkligen fram emot.  17/2   2017

Jag är priviligerad och får vara med om  mycket trevliga saker. Idag har jag varit på party och inte vilket party som helst utan något helt annorlunda. Jag  blev inviterad av min pedikurist. Det finns inget svenkt namn på yrkesgruppen  som sköter folks fötter. Fotvårdare låter lite trist och att kalla dem för ”tåpetare” skulle vara nästan en förolämpning. Min pedikurist har sina rötter i Marocko och hon hade födelsedag och bjöd mig  och ett antal trevliga personer på marockansk byffé. Det blev som i Skåne ”möen mad och goer mad och mad i rättan tid.” Gästerna var unga vackra personer av båda könen och det hela var fantastiskt trevligt. Stämningen var på topp hela tiden. I övrigt har dagen gått i slöhetens tecken, men jag har klarat av motionsrundan med råge. Melodifestivalen har jag fått klara mig utan, men jag förmodar att den var sig lik med undantag av att Ove Törnkvist skulle medverka, Han är rätt ”till åren kommen” och borde kanske hållit sig hemma och ”vilat på lagrarna” men eftersom jag hyllar tesen att ”man blir aldrig för gammal” så tycker jag att det är bra att man släppt fram en ”oldboys.”  Min tidning oroar sig fortfarande för Trumps framfart i politiska sammanhang, men jag tycker inte att det angår oss längre, Har amerikanarna ”tagit fan i båten, så får de väl ro honom i land” också tycker jag. Idag hörde jag faktiskt talgoxen kvirra till lite i en talltopp. Han sjunger inte vackert, men det lät i alla fall som ljuv musik i mina öron och var ett tydligt budskap om att det stundar en vår. Påsken kommer sent i år och vi får vänta ända till fjortonde april. innan det blir Långfredag. Kalasbilderna vägra att fastna på bloggen, så jag visar en talgoxe i stället.     18/2  2017

För tillfället finns det inga moln som fördunklar min dagliga tillvaro och det är jag djupt tacksam över.  I det här fallet har jag använt ordet moln i i bildlik betydelse. Så brukar man uttrycka sig när det är fritt fram och man har det bra. Riktiga moln sätter fantasien i rörelse när man tycker sig i molnen se likhet med  allehanda skepnader. Det är vackert och intressant att följa molnens rörelser. Moln är i realiteten en ansamling av små partiklar i regel mycket små vattendroppar, iskristaller eller bådadera. Det är inte ett dugg romantiskt när molnen öppnar sig och regnet bara öser ner. På vintern kristalliseras vattenpartiklarna och blir till snöflingor och sådana är otroligt vacka om man studerar dem närmare. Språkligt använder man molnen bildligt och ofta i romantiska sammanhang. När solen lyser från en klarblå himmel är allting frid och fröjd l och lyckan fullständig. När orosmoln par sig råder motsatta förhållandet och det kan inträffa de hemskaste saker. Oosmolnens hopar är  inga molnbildningar som synds utan då är de en bild av kommande olyckor eller katastrofer. I en schlager som vi sjöng i min ungdom var himlen ovan molnen alltid blå och det lät mycket romantiskt. Jag har suttit i en flygmaskin som flugit långa stäckor genom molnen och då är det rena lättnaden att komma ur dem. och se blå himmel igen. Min vän fotografen är likssom jag fascinerad av vackra molnbildningar. Hon avbildar dem gärna.    16/2    2017

Idag strular det riktigt med datorn, men det är antagligen jag som "klantat" till det på något sätt. Men "skan den som ger sig" sade min mormor och jag följer hennes råd och försöker göra mitt vanliga inlägg: Jag har varit på TV idag, det vet den som tittar på morgonprogrammet. TV är gentila och bjuder på frukost. Man får pinfärskt nybakat bröd och mycket annat. Jag vet inte hur gammalt brödet är som jag köper, men nybakat är det inte. Jag presterade inte mycket när jag var i sändning.Jag blev utfrågad av ett antal skolbarn, och om det var värt transportkostnaderna vet jag inte. Dagen i sin helhet har händelserik.Jag var inbjuden till min vän fotografen på filmvisning och kaffe på efterniddagen. Vi tittade på en helt underbar gammal film med Meryl, som jag glömt efternamnet på och Hugo Grant.Jag har aldrig själv hyrt filmer, men det var riktigt mysigt att vara på bio hemma. Visserligen visar TV filmer då och då, men då får man ju inte välja vilken film man skall se. På tal om TV så fick jag uppleva de första TV-sändningarna på 50_talet och då var det mårkvärdigt att ha en TV-apparat och och det tog ett par år innan det fanns TV apparater i de flesta hem och då var alla program som visades jättepopulära. Eftersom datorn inte är sig lik inverkar det menligt på mina skrivartalanger och jag blir inte nöjd med med dagens inlägg. Dagens bild däremot är jag nöjd med även om den inte hör ihop med inlägget. Jycken ser pigg och trevlig ut.      15/2   2017

I gå r blev det inget inlägg eftersom det var någon typ av strul på min hemsida. Det drabbade många bloggare så jag var inte ensam. Det handlade om brev och jag repeterar det idag:

fag får rätt många brev och de flesta är trevliga och dem sparar jag. Det är inte så vanligt att breven har vidarebefordrats genom postverket, men det händer det också. Jag besvarar mina brev så snabbt, som möjligt men när det kommer flera på en gång hinner jag inte riktigt med. Jag vill meddela den man som trodde att jag var död att jag lever  högönsklig välmåga och har tänkt fortsätta med det så länge jag kan. Till Berit Carlsson i Örebro riktar jag ett särskilt och varmt tack för att hon skriver ner vackra tankar och är en riktig poet. Jag anser att korrespondens via dator är ett utmärkt sätt att ha kontakt. Den enda nackdelen är, att det inte går om inte motparten har en fungerande dator. Det har inte alla råd med eller klarar av fysiskt. För den som skriver med penna på papper hoppas jag att man inte lägger ner Kungl Postverket. Post har förmedlats i Sverige av olika typer av ämbeten och den äldsta typen av brevförsändelse skickades 1564 på uppdrag av Erik XIV. Skrivit eller präntat brev har man gjort sedan antikens dagar och i skolan fick jag lära mig allt om de brev apostlarnas skrev till lärjungarna efter Jesu död. Vad det skulle vara bra för vet jag inte, men förhoppningsvis var det bra för hjärnan att memorera och lära sig utantill. Alla kommentarer jag får på bloggen läser jag och begrundar. Jag är tacksam för var och en som hör av sig, I dag är det Alla hjärtans dag och jag blev bjuden på kaffe med vaniljhjärta hos min vän fotografen. Jag hoppas att alla mina läsare kommit ihåg sina käraste med en blomma eller present. och att de själva blivit ihågkomna.    14/2 2017

Nutidens barn har en betydligt intressantare skolgång än jag hade. Vi hade ett inrutat schema och fick inga sportlov.  Ungar på landet fick en vecka ledigt på hösten för att hjälpa till och plocka upp potatisen, som grävdes fram manuellt med en långskaftad spade. Jag minns ingenting om något sportlov, men det är möjligt att det fanns och att jag har glömt det. Idag var jag inbjuden till en systerdotterdotter vars 8-årige son fått som hemuppgift att intervjua en äldre person. Något äldre än jag går knappast att uppleta och jag blev inbjuden till gossens hem. Han var ”försigkommen” och skrev snyggt och prydligt ner svaren han fick. Det än skillnad som mellan natt och dag på skolungar av idag och dem som fanns på min tid. Vi var timida och blyga och vågade knappt öppna munnen när vuxna tilltalade oss. Lärarna var högt respekterade och alla elever hyste aktning för dem. Det är väl lite si och så med den saken nu och många av dagens elever tar inte skolan så högtidligt. De är frimodiga och svarar käckt om någon ställer frågor. Det förekom nog mobbning även under min skoltid, men då kallades offret för ”hackkyckling” och blev ytterst hänsynslöst behandlad utan att lärarna rörde ett finger. Efter intervjun blev jag bjuden på en högst delikat middag. Maten smakade precis min mors gjorde en gång i tiden och det verkar som om hennes matlagningskonst gått i arv i flera släktled. Tidigare på dagen tog jag en stärkande långpromenad tillsammans med min vän fotografen. Jag har ju alltid propagerat för att man bör äta bra och röra på sig och den regeln har jag följt idag.   12/2    2017

I gå r blev det inget inlägg eftersom det var någon typ av strul på min hemsida. Det drabbade fler bloggare så jag var inte ensam. Inlägget handlade om brev och ajag repeterar det idag:

fag får rätt många brev och de flesta är trevliga och jag.sparar dem alla. Det är inte vanlidgt att dessa brev har vidarebefordrats genom postverket, men det händer det också. Jag besvarar mina brev så snabbt, som möjligt men när det kommer flera på en gång. hinner jag inte riktigt med. JIdag vill jag meddela mannen som trodde att jag var död att jag lever i högönsklig välmåga och har tänkt fortsätta med det så länge jag kan. Till Berit Carlsson i Örebro riktar jag ett särskilt och varmt tack för att hon skriver ner vackra tanka och är en riktig poet. Jag anser att korrespondens via dator vara  ett utmärkt sätt att ha kontakt. Den enda nackdelen är att det inte går om inte motparten har en fungerande dator. Alla har inte råd med .eller klarar av datorer fysiskt. För dem  som skriver med penna på papper och sedan lägger i en brevlåda hoppas jag att inte Postverket läggs ned. Post har förmedlats i Sverige av olika typer av ämbeten och den äldsta typen av brevförsändelse skickades 1564 på uppdrag av Erik XIV. Skrivit eller präntat brev har man gjort sedan antikens dagar och i skolan fick jag lära mig allt om de brev apostlarnas skrev till lärjungarna efter Jesu död. Vad det skulle vara bra för vet jag inte, men förhoppningsvis var det nyttigt för hjärnan att memorera och lära sig utantill. Alla kommentarer jag får på bloggen läser jag och begrundar. Jag är tacksam för var och en som hör av sig, I dag är det Alla hjärtans dag och jag blev bjuden på kaffe med vaniljhjärta hos min vän fotografen. Jag hoppas att alla mina läsare kommit ihåg sina käraste med en blomma eller present.Jag hoppas även att samtliga  blivit ihägkomna av nära och kära.   14/2 2017

Den årliga bokrean startade i år den 22 februari, men jag besökte den först idag. Det är ett årligt eveneman då  osålda böcker säljs i hela landet itill reducerat pris. Min bok var inte med på rean  och när jag frågade varför, svara bokförsäljaren att den fortfarande sålde bra och inte behövde realiseras den här gången. Det kändes rätt skönt att få ett så glädjande svar och jag tror att förläggaren blir gladast eftersom han trodde att den skulle bli en bestseller. Det vet jag inte om den blev men den första upplagan tog slut och nu får vi se hur det går med den andra. Jag förvånas över att folk läser er så mycket böcker fortfarande när det finns så mycket annat som pockar på intresse. Men det är bra och utvecklande för själen att läsa välskrivna böcker. Man behöver inte äga böcker för att tillfredsställa läslusten. Man kan låna sådana på bibliotek och de flesta orter i Sverige har ett bibliotek och i glesbygden åker bokbussen runt och gläder de   läshungriga.  Det förvånar mig att folk köper så mycket böcker fortfarande. Men det är glädjande   också.  En  bra bok läser man gärna om efter ett tag. Jag hade ett presentkort på 300:00 kronor att handla för idag och för den summan fick jag 4 st  inbundna böcker av årets utgåva  och några kronor tillbaka. De hade kostat mer än dubbelt upp om det inte varit realisation. Mina bokhyllor är fulla redan, så när de nya skall placeras får jag sortera ut några mindre värdefulla exemplar.trots att jag tycker att det är lika förkastligt som att slänga fmat som är fullt ätbar. Dagens bild är inte tagen av Elena, vilket märks  på kvaliteten.    27/2   2017. 

Ikväll var det dags för Melodifestival från Malmö och jag hade mest nöje av ljuseffekterna och glittret på scenen. Att Benjamin Ingrosso blev en av vinnarna var ju nästan självklart eftersom han har sceniskt påbrå från flera generationer tillbaka. Han är  kändisbarn  och får därför många röster. Dessutom är han ung och charmig och en riktig ”svärmorsdröm.” Roger Pontare var utklädd som vanligt och det är ju inte så vanligt att manliga artister exellerar i klädprakt (betyder utmärker sig) så han lär rätt intressant att titta på. Sångtexterna är i det närmaste intelligensbefriade och inte något man minns. I övrigt är världens inte sig lik längre. Den har inte kommit över chocken att Donald Trump vann presidentvalet och blev president nr 45 i USA. Nu ”håller världen andan ” och väntar på alla de galenskaper han skall hitta på sedan han fått makten  Jag tror att den oroas i onödan för Högsta domstolen kommer att ”håller honom på mattan” om han försöker sig på att underminera demokratin och hindra vissa  grupper att komma in i landet. Vår egen makthavare Stefan Löfven reser omkring i världen och träffar storheter från olika länder och verkar trivas ”som fisken i vattnet.” Jag skall erkänna att jag inte trodde att en ”fackföreningspamp” var rätte mannen att bli regeringschef, men han verkar ”fixa” det. Jag har upplevt mer än 30 statsministrar under min levnad och den som jag minns bäst var skåningen Per Albin Hansson som i var som en trygg ”landsfader” under andra världskriget. I övrigt bryr jag mig inte om politik. Jag vill bara känna till vad som sker hemma och borta. Ett fönster ut mot världen har jag inte i bild idag, men det som syns på dagens bild finns i Vaxholm.    11/2    2017

Idag har jag varit och besökt  PRO Folkhögskola i Solna. Eleverna ville av någon anledning träffa mig och jag ställer alltid upp om jag kan vara till nytta på något sätt. Eleverna är alltså pensionärer och går något som kallas för Allmän kurs. Jag glömde att fråga vad det innebär, men all fortbildning är av godo och samtliga verkade att ha roligt på kursen. Som alltid i kulturella sammanhang var det mest damer, men det fanns två modiga herrar i sällskapet. som ville fortbilda sig  omJag vill inte hålla föredrag och bli ”långrandig” när blir anlitad utan jag föredrar att få frågor, som jag snällt besvarar. Det var moderna pensionärer och så långt jag kunde se hade de allra flesta en mobiltelefon, som de flitigt fotograferade mig med. Jag är nog inte bara Sveriges  äldsta bloggerska utan den mest fotograferade åldring i vårt land. När jag var ung fanns det ingen kursverksamhet för varken unga eller gamla kunskapstörstande, om man inte ville läsa per korrespondens. Hermods korrespondenskurser var flitigt anlitade av vuxna. De som tog studenten eller efter  genomgången kurs eller gick vidare till universiteten  kunde bbli läkare eller ingenjörer. Nu har vi så bra skolor och skolgång att de gamla korrespondensinstituten har blivit överflödiga. Numera finns det folk som tycker att det är onödigt att gå i skola sedan man väl lärt sig att läsa. Allting man vill ha reda på finns ju på Google. Men jag kan inte nog unerstryka hur viktigt det är att fä utbildning. Det är synd om de flyktingar som kommer hit utan att ha gått i bra skolor. Det tar längre tid för dem att ta sig in i det svenska samhället och det finns inte många jobb att välja på  för den som saknar utbildning. Någon bild till inlägget har jag inte, men min vän fotografen skickade nyss en bild på ett alldeles bedårande lamadjur, som jag inte vill undanhålla mina läsare.   10/2   2017 

Kylan inverkar menligt på lusten att vistas utomhus längre tidsrymder och befrämjar lättja och oföretagsamhet. Jag har därför inte i dag uträttat något som förbättrat konditionen. Min dagstidning propagerar ivrigt för att man skall röra på sig och rekommenderar mig och andra att ”spola” hissen och ta trapporna i stället. Det skall jag börja med i morgon och se hur länge jag orkar ta mig upp fyra spiraltrappor. Viljans  makt är stor och min mormor har sagt att jag ”är envis som en tjuramjölkare”  Det var hon själv också och jag ”brås” på henne så det kommer nog att gå vägen några dagar i alla fall. Det är inte förvånande att välsituerade pensionärer flyttar till Spanien under vinterhalvåret. Vi andra stannar kvar och byltar på oss. När humöret också börjar att bli djupfryst  skall man drömma sig bort till den sommar som gått och se fram emot den som kommer. Det gör jag och det piggar upp livsandarna. Man skall akta sig för att bli en ”gnällspik ”för sådana undviker folk och det är inte ett dugg roligt att vara utan vänner. Jag lever på gamla reseminnen och den som inga har kan fantisera om att ha varit precis var som helst  i den stora världen. Fantasi är en verklig tillgång så länge den inte urartar till verklighetsflykt. Dagdrömmerier kan vara trevliga men är ingenting som man bör ägna sig under längre perioder. Jag är en fantasifull realist och då har man fötterna stadigt på jorden och svävar inte ut i det blå. Detta har jag skrivit i brist på fantasi och därför blev det som det blev. Fotot  är från en vårpromenad till Blockhusudden förra våren  jag skall göra en ny sådan så snart det blir vår i luften.     10/1    2017

Idag har jag besökt  Tellus Seniorlokus på Rosenlundsgatan på Söder. Där är seniorerna aktiva och där håller man bland mycket annat välbesökta kurser i datoranvändning. Det var många åhörare på plats och det känns alltid bra när det kommer mycket folk som vill lyssna. Jag vill hellre bli utfrågad än ställa mig upp och föreläsa. Publiken var intresserad av mitt förhållande till datorn och anledningen till att jag började blogga. Blogg är ju en dagbok som skrivs i etermedia i stället för i en bok av papper. Blogga kan vem som helst göra som har en dator och är skrivkunnig. Sen gäller det förstås att få läsare och det kan stöta på svårigheter om man inte känd eller får någon form av reklam. Jag blev kändis för att jag var så gammal när jag började och för att min lärare i datorhantering tyckte att pressen borde veta om min existens. Kommer man i tidningen är det kortare väg till TV och radio. Om man skall blogga bör man ha en viss förmåga att utrycka sig skriftligt och den förmågan har jag troligen eärvt av min mor. Jag ”tjuvläste” en gång hennes kärleksbrev till min fader och det var riktigt vackra och välskrivna epistlar. Numera skriver folk inga kärleksbrev på vackert brevpapper utan allting är avskalat och rakt på sak. Min generation fick inte lära sig ett dugg om mänsklig samlevnad i skolan. Det gällde därför att vara nyfiken och själv ta reda på hur ett barn blev till. Numera ser man detta mirakel i TV och den fotograf som gjort  en utomordentligt bra film om underverkel avled för några dagar sedan. Om någon undrar var jag får allting ifrån när jag skriver, så kommer den mesta inspirationen när jag får ett  foto från min vän fotografen Elena. Idag har jag ingen bild till det här relaterade utan visar  ett foto från  Kolmården.               8/2   2017                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                    

Jag har alltid haft stora ambitioner och önskat göra en massa saker. Det mesta infriades aldrig som t ex att utöva musik och bli något stort. Vi hade inga instrument i familjen och som barn var jag avundsjuk på kamrater som hade piano hemma och fick ta lektioner. Jag fick annat att tänka på och jag lade mina musikplaner på hyllan. Men sen ”ploppade” de upp igen och jag önskade mig och fick en gitarr i födelsedagspresent när jag fyllde 40 år.  Jag har oftast fått mina drömmar infriade sent i livet och hyllar satsen ”bättre sent än aldrig.”  Med iver startade jag gitarrlektioner och klinkade på efter bästa förmåga. Mitt mål var att kunna spela någorlunda habilt och underhålla släkt och vänner på kalas och fester. Man skall ju ”sikta mot skogstopparna om man vill nå himlen.” Har man inga ambitioner får man inte mycket uträttat. Jag blev tyvärr ingen Segovia(världens bästa gitarrist). Jag fick bara valkar på fingertopparna och förebråelser för att jag spelade falskt. Det var lite snopet att lägga musikdrömmarna på hyllan, men jag insåg min begränsning och hängde upp gitarren på väggen, där den hängde tills jag gav den till en ung släkting, som ägde den begåvning jag saknade. Pianot ansåg jag svara ett riktig ”statusobjekt” och avundades alla barn som hade piano hemma och fick ta pianolektioner. Numera är jag inte avundsjuk på varken instrument eller musikutövare utan jag nöjer mig med att lyssna till dem som kan sjunga vackert till ackompanjemang av gitarr eller piano.. 7/2 2017

I kväll tittade jag på "Fråga doktorprogrammet" i vilket man behandlade benskörhet. Det drabbar mest äldre och och i synnerhet drabbar det kvinnor. Eftersom jag tillhör riskgruppen fick jag mig en tankeställare. Det är hur lätt som helst att "dratta" omkull när som helst och hur som  helst när det är halt ute. Det behöver inte ens vara halt, för jag ramlade en gång mitt i sommaren och blev mycket kantstött och blåslagen. Blåmärkena hade jag kvar i månader efteråt. Man skall röra på sig och belasta skelettet sade expertisen. Det gör jag, men hur man skall veta att det är tillräckligt sades ingenting om. Jag kanske skall förlänga dagspromenaden 10 minuter fr o m i morgon. Det kan ju vara värt ett försök att förbättre mitt gamla skelett lite grann om det är möjligt att bättra på något så gammalt. Jag har hittintills klarat mig med blotta förskräckelsen när jag "varit "på vippen" att ramla omkull. Min omgivning brukar säga att jag haft "änglavakt" men att endera dagen tröttnar änglavakten och då händer det något. När jag såg dagens bild undrade jag hur djuren klarar sig utan något varmt på fötterna när det fryser på och is och snö lägger sig. Visst ser det ut som om gåsen försöker värma den ena foten med hjälp av den andra?  Den som vet kan få skicka en kommentar.  6/2   2017

Ibland blir det lite tomt i "hjärnkontoret" och jag vet inte vad jag skall hitta på att skriva om. Så känns det just nu och jag skall därför berätta lite reseminnen. På den tiden jag inte hade någon större semesterkassa och semestern nalkades fick man planera för cykel- och tältsemester och för lite strapatser. Jag hade inte så stora pretentioner på bekvämlighehet och då var r det enkelt och att ta cykeln på båten över till Gotland. Visby är givetsvis det viktigaste målet, men jag har faktiskt cyklat runt hela ön och även varit på Fårö. Det var långt före Bergmans tid. Det finns mycket att se på Gotland och på en cykel kommer man nära naturen. Det finns bra cykelvägar, inga backar och naturen påminner mycket om min skänska hembygds. Det som imponerade mest var raukarna som är ett geologiskt vittringsfenomen. Hur det gått till har jag ingen närmare förklaring till. Den intressantaste rauken ligger i den södra delen av ön och den kallas för Hoburgsgubben. Namnet har den fått för om man står i en viss vinkel liknar formationen ett manshuvud. Hur man skall stå, får man veta på en skylt och med lite fantasi så ser man likheten med ett gubbhuvud. Jag har varit på Gotland flera gånger senare under Almedalsveckorna men det har inte varit lika intressant som det var på cykelturen. Då kände man sig nästan som ett med naturen, 5/2 20117

 Ikväll var det melodifestival  och första delfinalen från Göteborg. Jag vill inte påstå att jag njuter av underhållningen som är så långt ifrån schillingtryck som man kan komma. Schillingtryck var var inte speciellt njutbara heller, men texten handlade om någonting och det var inte bara en upprepning av samma ord om och om igen. De gamla visorna hade en melodi och man kunde gnola med i refängerna. Det som jag gillar i Melodifestivalen är ljud- och ljuseffekterna och allt glittret. Det är fart och fläkt över tillställningen  och sådant piggar upp de gamla livsandarna. Jag vill inte påstå att det är högklassisk underhållning men svenska folket älskar melodifestivaler och de har rekordmånga tittare. Om det var de bästa låtarna som vann, undanrar sig min bedömning men vinnare nr ett  var ingen pinuppa utan en rätt korpulent medelålders man, så han vann på sitt framförande.av bidraget. Tvåan var lite mer av nutida popsångerska och i takt med vårt tidevarvs ideal. Jag vet inte varför svenska folket är så begeistrade i melodifestivaler, men de ligger i takt med itden och TV visar inte ofta några trevliga underhållningsprogram. Jag kommer att titta på  samtliga sändningar för att få veta hur det går i slutändan. Någon bild på evenemanget har jag inte utan tar till den mest glamorösa jag hittade i min vän fotografens bildarkiv..  5/1    2017

Numera tänder vi levande ljus vid alla möjkiga tillfällen. Vi har dem på matbordet i helg som vardag och tycker att det är mysigt och de ger en känsla av värme och hemtrevnad i den enklaste bostad. I min barndom tände vi bara stearinljus i julhelgen och då var det de små smala julgransljusen som fick brinna korta stunder. På fina kalas och banketter hade man levande ljus i stiliga ljusstakar eller kandelabrar och det gjorde måltiden festligare. Levande ljus är enligt vetenskapen "en ljuskälla som brinner med öppen låga och består av en veke placerad i ett fast block av brännbart material vanligtvis stearin." Det låter inte riktigt så stämningsfullt som det faktiskt kan blir av tända ljus. i kyrkorna går det åt många stearinljus och konfirmanderna brukar få med sig ett långt rejält ljus som tillsammans med en bibel eller psalmbok skall vara ett minne av konfirmationsdagen. När jag för en tid sedan bevistade ett dop i en kyrka i Gamla stan fick alla nydöpta ett dopljus. Det har varken jag eller mina syskon fått när vi döptes. Ibland har mina gäster istället för blombukett med sig ett litet paket med ljus och det är inte så dumt för då erinrar man sig samvaron och den ädle givaren varje gång man tänder ljuset. Hur som helst så tycker jag om att tända ljus även när jag är ensam, det känns nästan som om jag hade sällskap.. 3/2 2017

.

Det är en konstig värld vi lever i. Ingenting är längre som förut och det verkar nu som om pengar i form av sedlar och mynt skall försvinna totalt från handel och banker. Nu skall det vara betalkort bevars och det är väl bra för de flesta. Men den äldre generationen i gemen är inte glada över utvecklingen. De har känt sig trygga och solventa när de tagit upp plånboken och "gjort rätt för sig." Inte går det särskilt snabbt heller för gamla fumliga fingar att stå och peta i den lilla betaldosan. Dessutom skall man komma ihåg sin kod och och undvika att förvara den synligt i närheten av betalkortet. Nordea som är statens bank har lagt ner alla sina kontor i min lilla stad och man får åka in till Hamngatan eller Fridhemsplan för att uträtta bankärenden. Sist jag var där, var det "smockfullt" i lokalen och 45 personer före mig i kön. "Tid är pengar" sägs det, men inte för köande bankkunder. Riksbankschefen har vettiga åsikter och tycker det är en mänsklig rättighet att använda pengar som betalningsmedel om man föredrar detta. Det måste finansministern också tycka,  för vi skall snart byta ut en del av de gamla sedlarna mot nya och fint designade papperspengar. Jag som varit med sedan man kunde köpa en kolakaramell för ett öre har svårt att förestå att alla "ören" har blivit värdelösa och försvunnit. Snart går enkronan samma väg. Jag tycker inte att det är värt besväret att betala med kort när jag går till affären för att köpa en liter mjölk, utan jag betalar med slantar ur portmonnän. Köper jag däremot en dyrare sak använder jag hellre kortet. Riktigt så framstegsvänlig och modern som jag trott mig vara är jag nog inte. Bilen på bild drivs med el och får vara representativ för sparsamhet. 2/2 2017

Det finns många konstiga djur i vår Herres hage och ibland ser man inte vad som är fågel eller fisk. Min vän fotografen har ”pippi” på fåglar och katter. Varför hon valt ett djur som gärna äter upp det andra, vet jag inte. Jag gillar hundar för de flesta av dem är trofasta och pålitliga och bits sällan. De första vilda fåglar jag lärde känna var gråsparven och duvan. Hönsen och tuppen blev man bekant med redan i barndomen när man var på landet för att få ”rosor på kinden och solsken i blick.” Numera finns det inte bara hönsgårdar utan man föder också upp strutsar och kalkoner för att slakta och äta upp. Jag har hört att sydeuropeer även fångar små  flyttfåglar och proppar i sig med skrov och allt. Jag tycker inte att det är värdigt ”skapelsens krona” att åta upp småfåglar, som skall bygga bo och kvittra för oss nordbor på våren. Skåningar äter gås i november och varje gång jag ser en gås tänker jag på Selma Lagerlöfs underbara sagobok om Nils Holgerssons resa genom Sverige. Den använde skolan på min tid som lärobok i geografi. I min skola fick vi även en speciell karta över Skåne och läste mycket ingående om vårt eget landskap. De övriga landskapen blev inte lika noggrant studerade. Jag har väldigt diffusa begrepp om vad ungar lär sig i skolan nu för tiden. De behöver ju inte veta särskilt mycket eftersom man kan ”googla” och få reda allting i sina mobiler. Om någon i min ”telefonlösa” barndom sagt att nutidens ungar har en trådlös telefon i fickan hade den personen ansetts som sinnesförvirrad och utan verklighetsuppfattning. Om någon läsare kan tala om vad det är för fågel på dagens bild blir jag tacksam. Jag har gissat att det kan vara någon sorts kalkon, men är långt ifrån säker. Fågeln fanns i Frankrike och säväl fotografen som jag är tacksamma för svar. 1/2 2017å

I kväll har jag varit på Kungliga operan och sett Puccinis opera La Boheme. Jag har sett den många gånger tidigare men det är oväsentligt för musiken är alltid lika njutbar. Jag som är född i landsorten drömde alltid om att få gå på opera och lyssna på vacker musik. Jag drömde aldrig om att bosätta mig i Stockholm, men underliga är "vår Herres vägar" och nu har jag snart bott här i 70 år. När jag flyuttade hit kände jag inte en själ och man får inga vänner i brådrasket i den här stan. I min ensamhet gick jag på Operan. Det var billigt på den tiden och ville man sitta på fjärde raden kostade biljetten bara 4;00 kr. Där satt jag tre kvällar i veckan och jag hade aldrig tråkigt. Sedan jag träffat den som blev min make nr 2 visade det sig att han också längtat efter opera och han blev ett inspirerande sällskap. Det finns många stockholmare som aldrig gjort ett operabesök. De tror att det är tråkigt. Men vacker musik kan aldrig bli tråkig. De kallar opera för "finkultur"och ingenting för vanligt folk. Smaken är nu en gång olika. Vår opera är dessutom en mycket vacker teaterlokal och medan man väntar på att föreställningen skall börjat kan man titta upp i taket och beundra den ståtliga takronan. och takmålningarna. Vid mitt besök idag såg jag att lampan och målningrna blivit rengjorda och var vackrare än vid tidigaare besök.Jag hade sällskap av en sympatisk mediaperson och i pausen skålade vi i champagne dagen till ära. Eftersom de bilder vi tog på operan vägrar att låta inordna sig i bloggen visar jag att min vän fotografen kan ta fina foto av vår stad. 31/1 2017.

Världen är ur led sedan Trump blev president i Amerika. Nu kan inte folk åka till USA som de gjort tidigare och det blir kaos vid gränskontrollerna. Många som varit välkomna förut släpps inte in i landet och det föranleder protestdemonstrationer lite överallt i USA. Jag har besökt USA några gånger under 80-talet och visst var det omständigt med inresevisum och annat, men man fastnade aldrig i passkontrollerna. Nu får inte vem som helt resa in i landet utan blir utgallrade beroende på ras och religion. Det verkar allt annat än demokratiskt. Jag var i Minnesota när Reagan blev vald till president och följde med mitt värdfolk till vallokalen Röstproceduren var inte likadan som den vi har i Sverige. Det blev i alla fall stort jubel på gator och torg när rösterna var räknade och Reagan vald. Jag tror att det ordnar upp sig till slut med Trumps regerande  också och att han är klok nog att inse, att han kan bli avsatt om dumheter och felsatsningar blir för många. Nixon ordnade till Watergate- skandalen och fick lämna Vita huset och skämmas ordentligt för sina felbeslut. Jag begriper egentligen inte varför jag är så intresserad av politik och det som händer ute i den stora världen. Det beror kanske på, att jag läst dagstidningar sedan jag var skolflicka och lyssnat på radionyheter sedan 40-talet, TV hade jag ingen förrän i slutet av 50-talet. Det var inte ”platt-TV” på den tiden utan TV-apparaterna var tjocka och klumpiga, med liten bildruta. Lennart Hyland var den ende hallåmannen och den tidens stora  idol. En del av hans lördagsprogram var så populära att all annan verksamhet upphörde och gjorde gatorna folktomma.Jag tror inte att en yngre generation kan fatta vilken revolutionerande uppfinning trådlös radio- och TV-underhållning var för oss som inte en gång hade grammofoner att lyssna till när vi var barn. Till slut vill jag meddela att jag längar jintensivt efter att få se blomman på dagens bild i rabatterna.    30/1 2017
. .

Det är rätt trevligt att gå på bio en och annan gång och se en bra film även om priset på en biobiljett har ökat under årens lopp. När jag var barn kostade biljetten  75 öre för de stora och 35 öre för de små. Om jag får köpa pensionärsbiljett kan jag idag se en föreställning för 80:00kr.  Som lokalpatriot kan jag med stolthet tala om att svenska filmens historia nästan börjar i min födelsestad Kristianstad år 1911 där man spelat in många filmer. De var stumma förstås och när de visades på biograf satt där en  pianist i salongen och klinkade på ett piano. Sverige har fått fram många storheter som spelat in film. Vi har exporterat en hel del stjärnor till Hollywood där de blivit världsstjärnor. Jag vet inte vem som blivit mest berömd, om det är Greta Garbo eller Ingrid Bergman. Båda anses vara stora stjärnor men Garbo sades vara  mystisk och gåtfull medan Ingrid Bergman var en helt annan typ. Jag har gråtit floder när jag sett en del Garbofilmer och jag glömmer inte hennes roll som Drottning Kristina. Jag berättade att Kristianstad skrivit filmhistoria men det är ingenting mot vad min nuvarande bostadsort kan skryta med. Under åren 1919-1970 spelade man in 440 filmer i Filmstaden Råsunda. En och annan gång är Filmstaden öppen för allmänheten och där finns några intressenta byggnader. Det fanns ett mysigt kafe, där man kunde äta våfflor med hjortronsylt, men jag jag såg i en notis att det är stängt. Om det är för gott har jag ingen aning om. Därför är det ingen ide för kaffesugna  att  bege sig till Råsunda, men på området finns en trevlig biograf som ofta premiärvisar intressanta filmer. Miin vän fotografens Garbobild gör stjärnan full rättvisa.   29/1    2017

Det råder delade meningar om bilen som transportmedel. Jag som är född innan bilen fanns till, vet ju att det går att existera utan bil. Men den  är en bra uppfinning som  transpoerterar oss bekvämt och bra från plats till plats. Tåg i all ära men det kan vara så långt till stationen att att man behöver ta bil till tåget. Det är möjligt att klimatförstöringen blir så stor att bilar blir förbjudna. Det kommer att orsaka ett "ramasskri" åtminstone bland männen, för det är mest karlar som kör bil till och från jobbet. I Stokholn har vi bra allmänna kommunikationer,men i Norrland och övriga glest befolkade ställen är bilen oumbärlig. Det där får myndigheterna reda ut. Jag orkar inte bry mig. I mitt tidigare  liv var jag under många år delägare i en bil, men jag tog aldrig körkort. Jag fick "i nåder framföra bilen på långfärder, men endast på landsväg. Närmade vi oss en stad fick jag återgå till att bli passagerare. Naturligtvis ville jag ta riktiga körlektioner och blev under några månader elev på körskola. Veckan innan jag skulle "köra upp" skulle min livsledsagare finslipa mina kunskaper. Vi övningskörde i ett förortsomräde och allt kunde varit "frid och fröjd" men livsledsagaren tyckte att jag gasade för dåligt och skrek ilsket: "Gasa, gasa för fan" och jag gasade för allt vad "den lede" var värd och brakade rakt in i ett trästaket så att bräder och stickor spreds för vinden. Det hör till saken att staketet gick runt en kyrka så jag var dubbelt syndig. Efter den fatala händelsen bestämde jag mig för att under återstoden av mitt liv förbli passagerare och tror att det var bäst så.   28/1    2017

Det händer en del i en hundrafyraårings liv och idag har jag besökt Upplandsmuseet och invigt en fotoutställning. Fotona visar hundraåringar och berättar lite om deras liv. Jag har haft en bra dag och blivit fotograferad av yrkesfotografer och folk med mobiler och har besvarat frågor från nyfikna journalister. Uppsala är ju residensstad och även säte för kyrkans högste som  är ärkebiskopen. För tillfället är vår ärkebiskop  en kvinna och det är ju ovanligt i ett så mansdominerat yrke. Tidigare var det så, att kvinnor inte ens fick bli präster utan överheten hyllade aposteln Paulus föreskrift att ”kvinnan tige i församlingen.”  Nu tror jag att det är fler kvinnor än män som blir prästvigda. Jag gjorde en sväng och tittade på stan innan invigningen började och såg en massa nyexaminerade doktorander komma ut från universitetet. Det smällde och dånade och luften var full av krutrök. Enligt gammal sedvänja skall det avfyras en salut för den nya doktoranden när han eller hon kliver ut från universitetet. Det kom väldigt mycket folk till fotoutställningen men de släpptes in gratis,så det blev inget klirr i kassan. Om jag skall återgå till fotoutställningen, så tycker jag att fotografen Carl von Scheele har gjort ett gott arbete och varit modig nog att visa fårade, men uttrycksfulla ansikten och inte bara gått den lättare vägen och ställt ut foton på attrativa ungdomar. Snälla människor jag möter säger, att jag blivit deras idol och att de inte riktigt känner samma rädsla för ålderdomen som de gjort innan de hört talas om mig. Jag skriver för att stimulera hjärnan och promenerar gör jag  av den anledningen att jag vill hålla mig i fysisk form.    27/1    2017 

Något tekniskt snille är jag inte och i går skapade det problem. Jag kom inte ut på internet för att blogga. Jag kunde inte telefonera heller. Jag hade hade råkat komma åt någonting på en adapter och varken dator eller telefon fungerade. När något sådant händer känner man sig rent ut sagt lite dum-Jag ursäktar mig inte med att jag är för gammal för även yngre personer kan göra fel. Men vi äldre gör våra misstag oftare. Jag inser min begränsning, men det stärker inte självförtroendet. Gott sjävförtroende har president Trump däremot i rikt mått och min tidning och TV säger att hela världen oroas för vad han kan ställa till med. Min mormor sade alltid: ” att den Vår Herre ger ett ämbete ger han också förmågan att sköta det.” Jag bryr mig inte om Trump, men det gör tidningar och TV. I media handlar mycket om honom och det sägs att han är oberäknelig. I Sverige har det blivit aktuellt att samarbeta över partigränserna för att det skall bli något uträttat. Det är kanske för att flera av partiledarna är kvinnor och inte så prestigefyllda. Måtte de lyckas att ordna allt till vårt folks och landets bästa. När jag var barn hade kvinnorna inte ens rösträtt och nu kan de bli statsministrar om det vill sig. Det är inte för snart om det blir lite mer jämlikt. Ännu har vi inte lyckats nå ända fram varken i politik eller näringsliv utan där är herrarna flest och har mest att säga till om. Riktigt jämlikt blir det aldrig för hur det än blir så är kvinnan det svagare könet när det gäller kroppskrafter. Men tekniken underlättar och i dag finns det kvinnor även i tidigare mansdominerade yrken. Än är det långt till vår men jag börjar långta efter att plantera penseer på min balkong. 26/1 2017

Att vara ”kändis” är på gott och ont. Det är väldigt trevligt när man på promenaden möter snälla människor som kommer fram och hälsar och säger några vänliga ord. Det är mindre roligt att bli uppringd och få suspekta förslag. Jag har för vana att svara vänligt när jag blir tilltalad, men jag vill inte lyssna till vilka dumheter som helst. Det är ingen ide att be mig finansiera varken det ena eller det andra för det är omöjligt att hjälpa alla. Jag stöder Cancerfonden och betalar Rädda Barnen  för ett  fadderbarn, som en och annan gång skriver och berättar om sin skolgång. Jag hoppas hon blir färdig med skolan under min livstid. Det är många som behöver hjälp i våra dagar och många av dem är äldre. Förr eller senare kommer jag själv att bli beroende av hjälp och jag hoppas att hjälpen skall utföras av en eller högst två persone. En hemtjänstare får inte hjälpa till med vad som helst utan behöver man en tjänst som inte ingår i rutinerna  måste någon annan anlitas. Det är inte lätt att bli gammal, ensam och beroende av andra.  I TV såg jag och i dagstidningen läste jag, att en mer än  90’årig person under en 14-dagars period haft ett flertal olika hjälpredor..Min mor fick uppleva hemtjänstens gyllene tidsålder när hjälpen var kontinuerlig och utfördes av en enda person, som nästan blev som en familjemedlem och ställde uppi alla vädet. Så klart att hemtjänsten skall ha avbytare, men det skall inte komma ett flertal nya personer på en och samma vecka. Det hände en mer än 90-årig person enligt vad TV och tidningar berättat om häromdagen. Jag hoppas att det var ett undantag ffrån regeln, eljest blir jag bekymrad  över mitt och andra åldringars hjälpbehov. Hur det än blir så vet jag att det i alla fall blir bättre än det var på min mormors tid. Bilden har inget samband med texten, men den är rolig och än är det vinter,     24/1   2016

Idag har jag besökt kyrkan i Hallunda och visat upp mig. Kyrkan var fylld till sista plats av förortens gamlingar, kvinnor mest, som på de flesta kulturella sammankomster. Jag var påannonserad som föreläsare, men vis av erfarenheten håller jag inga föreläsningar utan låter folk fråga ut mig i stället. Att stå på ett podium och sedan helt plötsligt komma av sig, den risken tar jag inte. Svenska kyrkan är inte längre vad den varit sedan staten tog sin hand ifrån den, men kyrkan uträttar mycket gott och tar hand om de hemlösa och olycksdrabbade och numera ägnar den mycket tid åt flyktingar. Tidigare hade kyrkan och prästen stort inflytande över människors liv och leverne, men den tiden är förbi. Kyrkor från äldre tid är kulturbyggnader  och en gång i tiden var kyrkan den enda plats där vanligt folk kunde se konstverk. Det finns gamla kyrkor kvar i vårt land från 1100-talet som har underbara  målningar på bäde väggar och fönster. Kyrkan i min lilla hemstad är är en riktig gammal lulturskatt. Jag trodde en gång att alla kyrkor var lika ståtliga som Trefaldighetskyrkan i Kristianstad. Den är en riktig katedral och sägs vara Skandinaviens  ståtligaste  renässanskyrka. Den  byggdes på initiativ av den danske kungen Christian VI. De flesta kyrkor har god akustik och i många av dem kan  man lyssna till underbara orgelkonserter. Bilden visar Heliga Trefaldighetkyrkan i Kristianstad.     23/1   2017

Om man sill må bra och klara sig i livets alla skiften skall man hålla huvudet kallt och fötterna varma. Det första gör man om man tänker först och handlar sen och inte rusar åstad och gör dumheter som man sen får ångra. Fötterna kan man hålla varma vintertid med  varma ”goa” fotbeklädnader som kan vara fodrade med ulligt fårskinn. Inomhus skall man helst inte ha kalla golv, men har man det, får man ha något gosigt och varmt på fötterna även inomhus. Jag som alltid kollar mina påstående innan jag ”slänger ut” dem i etern  har läst att havre är ett universalmedel mot kalla fötter. Man skall alltså äta havregrynsgröt för att få varma fötter. Det gör engelska drottningen för i England är det kallt och dragit överallt i gemaken. Havre odlar man huvudsakligen till djurfoder. Vi skall alltså inte bara äta upp djuren utan även deras mat. Vegetarianerna tycker ju att vi köttätare är ena riktiga barbarer och hade nog helst sett att vi hållit oss till havren. Miljöaktivisterna är av samma mening för kossorna släpper ut gaser och betar på stora landområden. Även kossorna är  miljöförstörare av rang. Förr i världen var det den fattige torparens stora dröm att ha en egen ko och en liten jordlapp som hans kossa kunde beta på. Nu finns det inte längre några torpare och kossorna ägs av storbönder som driver storladugårdar där de flesta kossor står inne året runt. Nu är ju vintern på upphällningen och vi får byta till andra skodon men jag kommer nog att ha mina skinnfodrade stövlar på mig ett tag till. Från och med i morgon börjar jag ätt äta havregrynsgröt till frukost så att jag kan vara riktigt säker på att hålla  huvudet kallt och fötterna varma.    22/1   2017

I Sverige har vi många älvar och ett antal vattenfall. Det skall vi vara tacksamma för eftersom det ger oss relativt billig elektrisk ström. Ett vattenfall är en plats där ett vattendrag faller rakt ner. Det finns vattenfall i Sverige som är så storslagna att de fått status som sevärdheter. Jag har sett Stora Sjöfallet och fallet i Njupeskär. Det senare är 125 meter högt. Jag tycker att det är märlvärdigt att man kan åstadkomma elektrisk ström  av forsande vattenmassor. Det är ett  underverk och jag skall inte bry mitt huvud med tankar om hur  det går till. På den tiden jag hade en reskamrat fick jag se Niagarafallen och höra dånet av de forsande vattenmassorna. Det var storslaget. Folk har varit påhittiga i alla tider och för länge sedan  tog man till vara på vattenkraften i mindre älvar och bäckar och och drev små kvarnar dit bonden kom med sin säd och kunde åka hem igen med en säck mjöl. Malningen skedde i små kvarnar som drevs av vind- eller vattenkraft. På Öland och i Skåne finns det många gamla väderkvarnar som är välbevarade och ett pittoreskt inslag i landskapsbilden. När man tänker efter så är vatten användbart till väldigt mycket. Inte bara till dricksvatten, som vi inte kan vara utan. Jag som föddes innan det fanns indraget vatten i alla hus, vet hur omsorgsfullt man tog till vara varenda vattendroppe, när man måste hämta det vid pumpen. I Sverige tar vi våra vattenledningar som en självklarhet  och låter duschkranen flöda av bäde varmt och kallt vatten. Jag har tidigare berättat att min mor badade  fyra ungar i en badbalja där vattnet inte byttes  utan samtliga blev rentvagna i samma badvatten. Äckligt säger nutidsmänniskan men man tog till vara på knappa resurser- Bilden, som inte är ett vykort ingår i Elenas arkiv visar vattenfallet mitt inne i Norrköpings stad. Jag tror att fallet det en gång drev stadens stora väverier.    21/1    2017

När jag skriver det här har Donald Trump svurit presidenreden och blivit världens mäktigaste man. Det borde inte angå oss i Sverige, men det är tydligen en världsangelägenhet. Han borde gått i pension och vilat på lagrarna eftersom han har åldern inne. Men det är så klart en stor sak att få bo i Vita huset och bestämma.  Om han kommer att få en andra period återstår att se. Jag har faktiskt besökt Vita huset och varit inne i Ovala rummet och ävrn i några andra salar. Min amerikanska släkting kände en senator som fixade in oss på en privat visning. Jag har också varit på Arlingtonkyrkogården där bröderna Kennedy och George Washington ligger begravda. Om Trump en gång kommer att ligga där återstår att se. Amerikas historia är rätt intressant men jag  tycker att indianerna har blivit illa behandlade och berövats sina jaktmarker. Ju mer man läser i historieböckerna ju mer inser man att det "roffats" och rövats i alla tider för att komma åt makt och landområden. Sverige har i alla fall inte slagit de senaste hundra åren och det är väl därför vi har det relativt bra i vår lilla "ankdamm."  Den omtalade presidenten har inga höga tankar om kvinnor, och betraktar dem som tuppen betraktar hönsen, vilket relsulterat i att hundratusentals kvinnor kommer att demonstrera och visa att de inte ger sig. Hade jag bott i Washington skulle jag gått med i  demonstrationen. Tuppbilden ingår i min vän fotografens privata arkiv och det är en stor ynnest att få visa den   20/1  2017

Jag fick min första bukett tulpaner för året häromdagen och jag vårdar dem ömt och sätter ut dem på min inglasade balkong innan jag går till sängs. Tulpaner har odlats i Europa sedan 1637 då den första lökarna togs hit av handelsmän från Iran.Tulpanens förlovade land är väl Holland.Jag har en gång sett blommande tulpanfält i Holland och det var verkligen en upplevelse. Sverige lär vara det land i Europa där man man köper flest tulpaner per invånare. Den första papegojtulpanen planterades i Uppsala år 1655 av Olof Rudbevk.Tulpaner blir besjungna i visor och schlager men de förekommer inte i brudketter. Vill man se överflöd av tulpaner den här årstiden i Stockholm skall man gå till Hötorget. Där finns de i massor och i varierande färger till en överkomlig penning. Billigast får man dem en lördagseftermiddag innan torghandlarna packar ihop för veckan. Hötorgshandeln är inte längre densamma som den var förut. Det finns inte längre några pittoreska torgmadammer utan försäljarna är mestadels personer med invandrarbakgrund. En torghandlare fär stiga upp i ottan och göra sina inköp i Årstahallarna så torghandel är ingenting för morgontrötta. Torghandel har mer eller mindre spelat ut sin roll och det är lite synd för det är ett trevligt inslag i gatubilden. Men än så länge finns det fullt upp med tulpaner både på Hötorget och Östermalms torg. 19/1 2017.
-
.

Det  är trevligt att återuppliva gamla minnen och att träffa personer som man lärt känna i olika sammanhang. Jag gästspelade för ett par år sedan som datorlärare för en grupp pensionärer som anmält sig till en datorkurs för äldre. Deras lärare hoppade utan föregående varning av uppdraget och gruppen stod utan lärare. Min vän fotografen, som har eminenta kunskaper i det mesta tjänstgör också som datorlärare . Hon kan ju inte vara överallt, så när vakansen uppstod sade hon bara: ”vi skickar dit Dagny.” Jag som har svårt att säga nej och dessutom är hjälpsam ställde med stor tvekan upp. Såväl jag som eleverna tvivlade på att att jag hade någonting att lära ut. Till samtligas förvåning gick det hyfsat och det väntade fiaskot uteblev. Mina elever fick i alla fall lära sig en del och när kursen var slut skiljdes vi i bästa samförstånd. Deras fortsättningskurs tog min vän fotografen hand om. Idag var vi  båda bjudna på lunch av två av våra elever. En tredje blev förhindrad på grund av förkylning. Det blev en mycket trevlig samvaror. Lunchen åt vi i Sundbyberg som är känt för sitt stora restaurangutbud. Vår restaurang heter Bällstabro Värdshus och  är inrymd  i Sivverts Kabelverks gamla fabrikslokal. Kabelverket har sedan länge varit utlokaliserat till Hudiksvall och Piteå och Sundbyberg som varit en typisk fabriksstad är numera käod som en småstadsidyll och en stad som bygger många höghus för bostadsändamål. Att bostadsbristen i Storstockholm är stor är känt sedan länge.Jag skulle inte vilja vara bostadsökande i det här området och jag tycker synd om alla som förgäves letar efter lägenhet.   18/1   2017

Idag har jag varit i Umea och gästspelat i ett Fråga doktornprogram. Jag har varit där en gång förut och det är alltid trevligt att vara gäst i detta program. Det var stämningsfullt att se ett riktigt vinterlandskap med vitpudrade björkar och granskog  där granarnas grenar var nedtyngda av ett ordentligt snötäcke. Jag som är född på hästskjutsarnas tid är alltid lika imponerad av hur fort det går att flyga från den ena änden av vårt land till en annan. Programledarna är både "mysiga" ich proffsiga och jag förstår att programmet fyller en viss funktion för folk som kanske drar sig för att besöka en läkare. Det är glest med läkare i ödemarken och om glesbygdsfolk och andra kan få goda råd i ett TV-program så är det enbart av godo. Tills vidare är jag lyckligt lottad och tämligen frisk så jag bad inte om gratis konsultation. Jag hade sällskap på färden av en vacker och behaglig dam från bokförlaget som gett ut min bok. Att slippa tänka på flygavgångar och incheckning och bara bli omhändertagen kändes rätt skönt för mig som är van att ta vara på mig själv. Jag har hört att min bok sålts i 8 000 exemplar och att ny utgåva skall tryckas. Det är ju bra för bokförlaget, som troligen tjänar en slant när omkostnaderna blivit täckta. Jag kan inte visa den  fina bild som togs av mig och programledaren  därför att jag inte lyckas att kopiera den.  Troligen beror det på  brist på datorkunskaper eller också är det för att apparaten trilskas, Dagens foto är från ett annat TV-program. Jag har försökt att få det på rätt köl men det 'r som förgjort. Det vill sig inte.    17/1    2017                                          

Det börjar bli allt sämre med service i landet Sverige, vilket främst drabbar oss äldre, som behöver den mest. Skall man ringa någon myndighet eller Vårdcentral numera, måste  man slå kryss eller fyrkanter för att komma fram. Väl framme får man inte tala med en mänsklig varelse om sitt ärende utan måste tala om det i telefonen efter någon sorts pip. Bankerna som var penninginrättningar förr  är numera kontantlösa. Vill man ha reda pengar skall man ta ut dem i en automat. Äldre personer kan ha lite svårt att minnas alla koder som behövs i det dagliga livet. Har man glömt koden är det kört. Jag fick nytt bankkort häromdagen och koden kom i brev med posten. Allt var i sin ordning men koden lite svårläst. Jag memorerade den och präntade in den i mitt gamla huvud och följde instruktionerna och rev sönder brevet med koden. Därmed skulle allting varit frid och fröjd och jag kunna handla med kortet. Men se det gick inte bra för jag hade nog memorerat fel. Jag har mina pengar i Nordea och de har lagt ner alla sina kontor i min lilla stad och jag åkte till huvudkontoret för att få hjälp. Det blev tidsödande för det var 25 personer före mig som köade för något bankärende. Personalen jobbade väl på efter bästa förmåga men jag fick tillbringa 2 timmar i väntan på min tur. Det är med en saknadens suck jag erinrar mig bankerna i min barndom. Man kunde ha en sparbanksbok och sätta in eller ta ut en femma eller tia om man önskade. Det fanns inga köer och bankpersonalen var vänlig och tillmötesgående. Vi fär snart en ”åldringsexplosition i Sverige och många som behöver service. Förhoppningsvis är 40-talisterna bättre rustade för ett liv  utan  kontanter. En katt sägs ha nio liv och kan klara det mesta. Katten får därför vara symbol för den ”gåpåaranda” som behövs i vårt moderna samhällsliv.   16/1    2017 

Vintern ger inte med sig och det är glashalt i min närmaste omgivning fortfarande. Men utrustad med broddar och varma kläder vägar man sig ut. Jag har idag besökt Liliewalchs Vårsalong, som är inhyst på Malmskillnadsgatan 32 för andra gången. Den  riktiga konsthallen är under ombyggnad. Det är trevligt att se konst som är utförd av amatörer. Det som visas är fantasifullt och man blir glad av att gå på Vårsalong. Entreavgiften är bara 20:00 kr och det är värt vartenda öre. Vårsalongen är också årets första vårtecken och den stängs inte förrän i mars. Jag blev riktigt upprymd av skaparglädjen och alla konstarter. Jag är inte rätt person att recensera konst för jag tycker antingen om den eller också tycker jag att den är konstig. Hur man kan kalla ett antal paralella och lite krokiga svarta streck för konstverk förstår jag inte alls, men är villig att erkänna att får man ställa ut dem, så är det en konst i sig. Det finns en och annan konstnär som blir berömd och erkänd även i våra dagar men till Rembrants eller till Anders Zorns höjder når de inte. Zorn blev försstås rik på att måla porträtt av rika amerikanskor, men det hade det goda med sig att han kunde kosta på sig att måla av fattiga dalkullor också. Jag var konstintresserad redan i tonåren och köpte som riktig ung en fin blomtavla för 50:00 kronor. Jag hade förstås behövt pengarna bättre till mat den tiden. Tavlan har jag  kvar än. Så här efteråt visade det sig vara en bra investering. Konstnären blev erkänd med tiden och värdet på tavlan har stigit tusenfalt. Fågeln på bild är konstnärligt avfotograferad.  15/1 2017

Idag har jag ägnat lite tid åt att läsa de kommentarer jag får. Det är för det mesta trevlig läsning. Jag fiskar inte efter en massa beröm utan jag bloggar för att jag tycker att det är roligt och för att fördriva tiden. Jag är införstådd med att jag en och annan gång förargar oliktänkande, men jag vill absolut inte att mina läsare skall bli osams sinsemellan för min skull. Olika åsikter skall man respektera och världen skulle bli bra trist om alla tyckte likadant. Jag provar ett tag med att stänga "klagomuren"  och rekommenderar den som vill "tycka till" att skriva direkt till mig på min mailadress: carlssondagny@hotmail. com. Folk har varit oense i alla tidet. Gustav Fröding skrev på sin tid i diktsamlingen "Gitarr och dragharmonika" en dikt som handlade om grannarna Jan Ersa och Per Persa som alltid "låg i luvun"  på varandra och aldrig höll fred. Nu när det inte är så populärt med diktläsning går folk miste om mycket som var både roligt och tänkvärt. Jag tror att datoranvändning har tagit död på poesiläsandet. Om någon läsare blir nyfiken och vill läsa om trätobröderna Jan Ersa och Per Persa, så googlar du på deras namn. Dikten är både rolig och tankeväckande. Det är på Google som jag kollar saker jag inte vet säkert och det är betydligt enklare än att slå i en uppslagsbok. Datorer och smarta telefoner kan vara riktiga kunskapskällor om man använder dem rätt. Idag var julgranens saga "all" i vår lilla stad. De samlades in på torget för att återvinnas.   14/1    2017

P.S. Med ”att stänga av klagomuren” menar Dagny att ta bort gästboken, som missbrukades och uppfyllde inte längre sin ursprungliga funktion. Gästboken togs bort idag den 15 januari.
Elena  15/1 2017

Ibland undrar jag varför intresset för äldrefrågor har blivit så aktuella nu för tiden. Jag är ingen specialist på dem. Jag är bara en i mängden av gamla gubbar och tanter. Man frågar mig hur det kommer sig att jag blivit över hundra och det har jag ingen aning om. Idag har jag varit i TV- huset och fått svara på samma frågor. Nu var det en medarbetare i Vetebskapens värld, som var intresserad. Resultatet kan man se kl 20:00 i SVT2 den 23/1. Vädret har nu blivit lite mer promenadvänligt och idag hade jag trevligt sällskap på eftermiddagspromenaden. Dottern till en av mina vänninnor hade vägarna förbi och tog mig med på en tur i omgivningarna. Vi talade om gamla minnen Hennes mor finns inte mer men men vi har en gång haft mycket trevligt ihop. Minnen kan man ha av otrevliga saker också och idag påmindes jag om att det inte var så länge sedan jag utsattes för ett bedrägeriförsök. För en stund sedan ringde samma skojare eller en liknande typ och "drog en vals" om att han var min personlige bankman och att jag under hans överinseende borde flytta mina smycken och värdesaker från bankfacket. Jag är inte född i går och går inte på vilka "nitar" som helst, så han slängde förargat på luren när han blev avslöjad. Jag tror inte att hans intelligensnivå var speciellt hög och hoppas innerligt att han misslyckas även med nästa "offer."  Polisen på bild ser mycket fortroendegivande ut och jag är glad för att vi har den förträffliga  ordningsmakt som vi har i vårt land. De håller ordning på bovar och lagbrytare.    13/1 2017.

Jag glömde att avbeställa dagstidningen när jag åkte till Skåne med påföljd att det låg en hel trave i tamburen när jag kom hem. Idag har jag läst de sista exemplaren. Nu är det inte nog att läsa om krig och elände utan det verkar som om medier och vanligt folk oroarr sig över vad Trump kommer att ställa till med  när han tillträder som president I USA. Det borde inte vara vår huvudvärk men vi är i viss mån beroende av att det stora landet  i väster fungerar. Det finns ett ordstäv som säger ”att har man fått fan i båten så får man ro honom i land.”  Det är så sant som det är sagt. Amerikanarna har ju valt honom och får stå sitt kast. I vårt land finns det krafter som vill avsätta kungen och i stället välja president. Det tycker jag verkar besvärligt. Vårt konungadöme tillhör traditionen och nu när monarken inte har någon verklig makt tycker jag att vi inte skall ändra styrelsesätt. Regering och riksdag bestämmer och kungen säger ja och amen och än så länge är allting frid och fröjd. Vi vanliga dödliga har ju yttrandefrihet och får tycka och tänka vad vi vill. Jag är fullt nöjd md att leva i ett välordnat samhälle där pensionen utbetalas regelbundet varje månad och polisen  håller ordning på bovar och banditer. När jag var barn tyckte jag att poliserna var stiliga. De hade fina uniformer och sabel i bältet och de patullerade på gator och torg och upprätthöll ordningen. Nu patullerar inte poliserna på samma sätt längre och på vissa ställen i vår stad är det oroligt. Ingenting är längre som förut och en och annan gång blir jag benägen att säga att del svar bra mycket bättre förr.  Snön forslas inte heller bort och på min gård ligger den i stora högar. Kvalitén på denna bild är inte optimal och ni har säkert gissat att det inte är Elena som har tagit den.    12/1    2017                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                  

Det har blivit mycket film den senaste tiden. Jag kan ändå inte tänka mig att min lilla statistroll i den andra filmen om hundraåringen har gjort något större intryck på varken vanligt folk eller filmfolk. Filmen om återkomsten har i alla fall fått en hel del nomineringar till Guldbaggegalan. Om det blir anledning till att jag kan bli inbjuden till den galan skulle det kännas som  ”en fjäder i hatten”  för mitt ego. Jag skulle i så fall få träffa Petra Mede. Hon är en av mina stora idoler. Det är hon för sin härliga humor och för sitt sätt att trots svåra ryggsmärtor vara den eminenta programledare som hon är. En del människor är okuvliga och ger inte tappt. Andra är riktigt gnälliga och ”tappar lätt sugen.” De senare väntar sig medkänsla och sympati, men i det långa loppet  brukar det inte bli så mycket av den varan. Folk tröttnar på dem och ”slår dövörat” till. Det där med ”dövörat” är inte så roligt för den som hör lite illa. Att ha god hörsel och syn upp i åldrarna är ”en nåd att stilla bedja om” och inte alla gamla människor förunnat. Själv har jag fått hörappat och den är väl bra vid samtal med enstaka personer, men har man hörapparat och vistas i en sal där många människor vistas och ”sorlar”, så blir det rena ”kakafonin ” i de gamla öronen. Den enda gång det kan vara bra att höra illa är då man träffar på folk som bara vill prata om sig själva och sitt. Får de komma till tals slutar de inte att beklaga sig över det egna lidandet och livet i ”jämmerdalen. Jag har märkt att mina medmänniskor hellre pratar själv än lyssnar och därför håller jag mig oftast  tyst och låter dem prata på. Jag får komma till tals i bloggen och det räcker för mig. Jag har blivit trött på vintern och visar därför en sommarbild.   11/1    2017

Vissa dagar är tämligen händelselösa rnen andra  händer det lite mer. I går var jag på Cancergala på kvällen och på förmiddagen upptogs jag av en annan aktivitet. Då besökte jag försäkringsbolaget Skandias kontor. Jag var för ett par år sedan gästbloggare åt dem och skrev ett stort antal blogginlägg. Till min stora förvåning finns dessa ännu kvar på deras saij. Igår fick jag vara med i en film som de spelar in. Jag tror inte precis att det är i reklamsyfte utan mer för att deras pensionsparare skall förmås att arbeta lite längre och låta pensionspengarna växa till sig. Jag får väl så småningom se filmem som skall klippas ihop med en annan inspelning. När jag spelar in film får jag aldrig några "glamourroller.  I den här filmen klafsar jag omkring i snöslasket fram och tillbaka. Det kan ju inte tyckas vara svårt, men det blev ändå omtagning gång på gång innan kamerateamet var nöjda. Jag är iklädd träningsdräkt av känt märke och dräkten fick jag behålla och tog med mig hem. När det våras i omnejden kommer jag nog att ta den på mig och förhoppningsvis se ut som en professionell motionär. Till det här veckoslutet lär vi få det kallt om öronen för då blir det ordentligt med minusgrader. Då ställer jag nog in långpromenaden för gott.    10/1   2017

I kväll har jag varit på Cancergalan Tillsammans mot cncer, Jag är lite dåligt orienterad i lokaliteterna söderut, men arenan där galan gick av stapeln tog in 1000 personer. Alla var glada och de flesta lagom festklädda. Jag börjar begripa att jag blivit något av en kändis för jag blev "plåtad" och intervjuad på röda mattan. Det serverades något som kallades "mingeltallrik" och det var lagom "mättsamt. Till det fick vi  ett glas kolsyrad dryck utan alkoholaltigt innehåll. Underhållningen stod kända artister för. Det kom in mycket pengar som kommer cancerforskningen tillgodo. Allt fler blir botade från svåra cancersjukdomar och det är i alla fall ett stort framsteg. När jag var tonåring och efter första världskriget var det många som fick tuberkulos eller "lungsot" som man mer allmänt kallade den. Då vårdades de lungsjuka på speciella sjukhus kallade "sanatorier." Jag tror inte att det finns ett endaste sanatorium i landet längre. Det var inte mycket bevänt med sjukvård förr i tiden. Kloka gubbor och kloka gummor i all ära men det var nog mer tur ån skicklighet om någon blev botad av deras läkekonst. Numera har vi sjukhus utrustade med en massa tekniska hjålpmedel och det är en bidragande orsak till att vli blivit friskare och lever längre.  Foto taget med mobiltelefon vägrarr att bli rättvända hur jag än försöker.  På min vän fotografens bilder ha jag  alltid  huvudet upp och fötterna ner,    9/1   2017 

 Idag har jag och "bästisen" varit på den lokala biografen och tittat på fortsättningen på filmen om "Hundraåringen". Det är inget mästersverk som  bröderna Herngren har släppt ut på marknaden, men den drar folk och det är väl publiktillströmningen som är viktigast. för den som gör film. Hör den som inte redan vet,  kan jag berätta,  att jag har en statisroll i filmen.  Jag är gumman som intagit gubbens plats i utdragssoffan. när han återvänder efter alla sina äventyr.  Filmen är ganska "töntig" men publiken vill gärna ha något att skratta när de går på bio.   Jag hade kunnat se filmen gratis på Galapremiären , men den dagen var jag upptagen.. I morgon blir det troligen inget inlägg.  Jag skall gå på Cancergalan som visas i TV 4.  Jag hoppas att det är många som bidrar till insamlingen  av medel till Cancerforskningen. Jag tycker att det är behjärtansvärt  att allt efter råd och lägenhet skänka  en ec slant till Cancerfonden.   Pengarna går till forskning och man hoppas att så småningom kunna helt.utrota Cancersjukdomarna.  Man gör stora framsteg. När jag var barn kallade man sjukdomen rakt av för Keäfta  Hade man fått Krafta var hoppet så gott som ute och endast det slutliga lidandet återstod.  Det kan synas lite märkligt att ställa till "galaspektakel" för att få in pengar till forskning, med "ändamålet helgar medlet" och det verkar som folk i allmänhetet blir givmildare i samband med fest och glitter. Jag hoppas att det blir rekordinsamling och på en mycket trevlig kväll.   8/1    2017  

Jag känner mig lite insnöad i dubbel bemärkelse och dagens promenad blev tämligen kort. I min barndom i min lilla stad snöade det sällan, men kom det snö och tö om vartannat var det ordning och reda med snöröjning och sandning. Isen på trottoarerna hackades upp och blev bortforslad. Det kunde man ju kosta på stadens invånare eftersom det inte hände särskilt ofta. Om årets drivor inte blir meterhöga skall jag inte klaga. Man kan ju trampa upp ett gångstråk själv. Det är inte särskilt arbetssamt. Snön lyser upp i vintermörkret  och barnens pulkor och kälkar kommer till användning. Jag har sett att även små hundar gillar att tumla om i snön och har nöje av den. Snön blir bara bekymmersam om den hindrar trafiken eller orsakar olyckor. Folk är otroligt snälla och vänliga mot mig nu för tiden och jag vill tacka för alla trevliga samtal jag haft både per telefon och med personer jag mött när jag varit ute på stan. Jag får brev också och det är riktigt roligt. Berit Carlsson, som bor i  Närkesmetropolen, tackar jag särskilt för att jag fått läsa hennes vackra dikter och prosaalster. Tyvärr är dikter inte lika populära nu som de var i min ungdom. Då läste vi Hjalmar Gullberg och Nils Ferlin med flera och det var en stor händelse når en ny diktsamling kom ut. Min yngre syster skriver vacker poesi och det händer väl en och annan gång att hon får något av sina alster publicerat i lokaltidningen. Att min bok kom ut i tryck berodde väl mer eller mindre på min ålder och att det var unikt att en så gammal människa överhuvudtaget kunde skriva något värt att ge ut i bokform. Nu efter jul hamnar säkert restupplagan på årets bokrealisation.  7/1   2017

Idag firar vi Trettondag Jul. Om vi bryr oss om det förstås. I min barndom var vi noga med helgdagsaftnat och helgdagar i största allmänhet eftersom de betydde ledighet från arbetet under en tidsepok då man helgade vilodagen. Det gör de flesta inte längre eftersom vi inte är särskilt bibeltrogna idag. Förvärvsarbetande husmödrar sköter mycket av hemarbetet på sina lediga röda dagar.. Grekerna firar Trettondagen till minne av Jeso dop och Svenska kyrkan ser den som dagen då de tre vise männen besökte Jesusfamiljen och överbringade gåvor. Jag har inte firat dagen överhuvudtaget utan den har förflutit lugnt och stilla. Nu blir det inte helg förrån Långfredagen som i år infaller den 14 April. Helgerna är lite ojämt fördelade. Efter midsommardagen får vi vänta ett halvår innan det blir Jul igen. När man var barn såg man framemot julgransplundringen, som brukade ske Tjugondag Knut med grannbarnen inbjudna och ”gottepåse”  som dagens höjdpunkt. Då var granen rätt vissen och ”barrade” förskräckligt. Någon fred på jorden blev det inte det gångna året och det nya verkar inte bli bättre. Nu börjar världen att  oroa sig över vad USA-s  nyvalde president skall ställa till med när han har blivit installerad i sitt ämbete. Det borde inte angå oss, men nu är det en gång så, att vi som bor i de små länderna  är beroende av om de stora håller sams. Vi kan inte simma lugnt i vår lilla ”ankdamm”om det blir ofred i omgivningen. Jag har varit med om att se världen bli bättre och bättre rent tekniskt, men  vaeaktig fred har man ännu inte lyckats åstadkomma. Det tycker jag är sorgligt. Att Julen tagit slut sörjer jag inte över utan ser fram emot  att ta i tu med de prövningar jag ställs inför under kommande ”oxveckor."     6/1   2017

Idag är klimatet bistert och inbjuder inte till promenader. Sådana gör jag ofta på Durgården eftersom jag tycker om miljön. Man går längs med stranden och träffar efter en stund på två statyer. En föreställer  ”den svenska näktergalen” Jenny Lind som  sjöng lika vackert som den oansenliga lilla grå fågeln. På den andra syns Gunnar Wennerberg som var sångare och kompositör och gett oss sångskatten Gluntarna, duettsånger mellan en  student och hans agister. Jag tror inte att många personer i våra dagar hört talas om varken Wennerberg eller Gluntarna. Man sjöng och skrålade flitigt i Uppsala på den tiden. Jag har en massa onödigt vetande i mitt gamla huvud, som jag kanske borde behålla för mig själv och inte föra till torgs, men nu är jag tyvärr som jag och tror att  det är bra att veta vad man går förbi på en promenad. Den andra statyn föreställer Jenny Lind. Född 1820 i Klara församling. Hon sjäng som en ängel och fanns som bild annan på en-50-kronors sedel ogiltig 2016. Hon har kallats den svenska näktergalen. Hon uppträdde på operor runt om i världen och gav konserter som inbringade stora summor. Hon skänkte stora delar av gaget till välgörenhet och var en populär gäst varhelst hon uppträdde. Vi hade en polulär sångerska till som hette Kristina Nilsson. Hon föddes i en torparstuga i Småland och blev lika berömd som Jenny Lind. Staty i Stockholm blev inte en senare tids skönsjungande dam som hette Birgit Nilsson. Numera kan popsångare bli kända över hela världen, men om de blir statyer tvivlar jag på. Deras sånger låter inte lika vackert i mina öron, men smaken är olika.  Carola blev ungdomsidol och hade vacker röst men inte kommer vi att minnas henne som en ny svensk näktergal. Måsar landar ofta på statyer och väl där visar de ngen respekt för storheter som står staty. Tyvärr är den saken inte mycket att göra åt.         5/1    2017

Ibland är det som förgjort och ingenting fungerar normalt. Jag är mycket tacksam om jag får veta vad som gått snett och jag blir inte det minsta förargad över ett sådant påpekande. I går hände det något som jag inte har någon förklaring till och inte kan rätta till själv. Det blev helt galet med bloggen och det syns inte hos mig. Nu hoppas jag att min vän fotografen får tid att hjälpa mig. Just nu är hon upptagen med viktigare saker. Det är möjligt att jag börjar bli för gammal, för att syssla med skriverier, men jag tycker inte om skylla ifrån mig på åldern . Fel kan alla göra och jag tycks ha klantat till det riktigt, den saken är klar. Eljest har det inte hänt så mycket mer på det nya året mer än att vintern slagit till igen. Det var så halt idag att jag inhiberade den dagliga promenaden. Jag glömde nästan bort att tala om att jag fick trevligt besök idag utav Svenska Dagbladets juniorreportrar, som ville göra en intervju. Det är väldigt uppfriskande att svara på frågor från unga personer. De är så spontana och trevliga att prata med. Den yngste i sällskapet tyckte att det var ”colt” att träffa en 104-åring och det tar jag som en komplimang. Eljest tycker de flesta inte att äldre personer skall sticka ut. De skall vara nöjda med att ha gjort sitt och tiga i församlingen. En del äldre blir förstås lite obstinata och pratar för mycket. Andra sägs ”prata i ”nattmössan” och det är kanske en taktfullare benämning på demens. Förhoppningsvis är dementa personer lyckliga i sin omedvetenhet och besparas en hel del förtretligheter för att de inte begriper så mycket av det som sägs till dem. Jag hoppas innerligt att det jag skriver idag skall vara begripligt och hamna på rätt plats. Bland det bästa den här tiden är att det finns tulpaner.   4/1    2017

Det har inte varitså mycket vinter hitintills men idag låg det ett litet täcke av snö på marken och det lyste upp en aning. Snö klarar jag mig utan men jag unnar barnen att ha lite glädje av den. Jag brukar mata fåglar till lands och vatten  när det fryser på , men duvorna har en viss benägenhet att ”roffa” åt sig det som är ämnat för änder eller småfåglar. Det är likadant i fågelvärlden som bland människorna. De stora och kraftfulla tar för sig och de små och obetydliga blir utan. Världen är full av orättvisor och det har den alltid varit. I tidningarna läser jag att Sveriges befolkning de närmaste dagarna kommer att bli 10 miljoner.invånare. De flesta vill bo i städerna och det är tämligen glest befolkar på den norrländska landsbygden. Vi förde ingen statistik över folkmängden förrän 1749 och då var vi inte fler än 1,8 miljoner svenskar. Det fanns ingen lagstadgad pension som vi har nu  och folk hade det inte så bra när de blev gamla. I våra dagar tenderar pensionärerna att bli för många och man talar om att höja pensionsåldern, vilket inte är speciellt populärt. Sverige räknas i våra dagar in bland världens rikaste länder.och borde ha råd att klara av befolkningsökningen. Landet  har från att ha varit nästan ett U-land för100 år sedan blivit ett rikt industriland. Det är tack vare skogen och elektriciteten som vi blivit vad vi är idag. Nu mjölkar man till och med korna med elektricitet och konstigt nog gillar de det maskinella mer än handmjölkningen. Hästen som förr användes som dragare och nyttodjur är numera en lyxartikel för trav- och ridsport. Jag upphör aldrig att förvånas av alla de ting som fiffiga människor har uppfunnit och utvecklat sedan jag var barn. Om vi skulle flytta en nutidsmänniska tillbaka hundra är i tiden skulle han stå alldeles handfallen och ha svårt att klara sig. Det går fort  att vänja sig vid bekvämlighet och ta den för given. Däremot har jag alltid haft svårt  vänja mig vid att att hålla mig strikt till ämnet. Det skulle idag bara rört sig om vintern och sjöfåglarnas liv och leverne i kylan.    2/1  2017A

Den gångna natten smällde det och sprakade från alla sorters fyrverkeripjäser till långt fram på natten. Småpojkarna började fyra av sina smällare redan på eftermiddagen eftersom de inte hade tålamod att vänta tills det blev mörkt. De stora påkostade fyrverkerierna kom efter tolvslaget. Det var stora summor som gick upp i luften, men är det nyår så är det. Man började lite blygsamt med fyrverkerier redan är 200 men det fanns ju inte så stora resurser på den tiden. När millenienskiftet inleddes år 2000 slog Stockholm på stort och skickade upp de praktfullaste raketer man hittintills skådåt över Stockholms ström. Jag och bästisen åkte in till stan mitt i natten för att beskåda härligheten och var fyllda av beundran över det vi såg. Om man tänker rationellt och ekonomiskt, så är det ett förfärligt slöseri att skjuta upp en massa raketer och fyrverkeripjäser och förorena luften. Det må vara hur som helst med slöseriet för det är onekligen festligt så länge det varar. Idag på årets första dag blev jag bjuden till min vän fotograen. Vi har inte träffats på ett tag eftersom hon varit upptagen med andra och viktigare saker. Vi drack kaffe, småpratade och såg på en inhyrd film. Jag har aldrig själv hyrt någon film, men det var rätt nysigt att sitta i hemmets lugna vrå och samtidigt känna sig som på bio. Till biografen skall jag ta mig en dag i nästa vecka och titta på när Hundråringen kryper tillbaka genom det fönster han lämnade vid en tidigare filminspelning. Jag har en obetydlig statistroll i den filmen. Vid mina år får man inte vara diva utan tacksam för det lilla. Att få vara med i en film känns i alla fall rätt  stort. Det känns rätt stort också att få börja på ett nytt år och skriva dagens datum    1/1 2017

Idag är det årets sista  dag och år 2016 går till historien. Då skall man se tillbaka och begrunda vad som har hänt. Jag tror inte att jag bryr mig om att följa detta mönster. Det  blir för omständigt och man kanske hakar upp sig på någon trist händelse och då är den här dagen förstörd. Sedan har man också som sed att berätta vad man förväntar sig av det nya året. Vid min ålder har man ingen framtid, men jag skulle gärna vilja uppleva min 105-årsdag. Gör jag det, vill jag fira den med släkt och vänner och ha ett riktigt kalas. Min nyårshelg firar jag i total ensamhet, men det känns nästan som en befrielse att inte behöva vara borta och sedan ta sig hem mitt i natten. Jag har kalasat på en hummer dagen till ära, men det är en rätt omständig historia att komma åt innanmätet på  det röda skaldjuret och inte är det särskilt mättande heller. Jag kan inte minnas att vi i min barndom gjorde någon större affär av nyårsafton, inte att vi satte uppe och vakade in det nya året heller. Vi plockade fram det som var kvar av julmaten  och kvällen var som en vanlig helgdagsafton. Det var mer eller mindre ett överklassnöja på den tiden att ha nyårsfest och vaka in nyår.  Det är rätt festligt med fyrverkerierna  och att se raketerna avteckna sig mot natthimlen.  Att en del eftersläntrare sedan håller på med sina smällare fram till 2‑tiden på morgonen tycker jag är ett ofog, men alltid är det någon som inte följer reglerna. Innan jag avslutar år 2016 vill jag önska alla mina läsare ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR och hoppas att vi hörs på nytt år 2017. Dagens bild varken sprakar eller glittrar men den  får lysa  oss  i mörkrat nyårsafton 2016. 

Jag känner mig en aning slö efter helgfirandet och har inte gjort något som krävt några ansatser. Jag läser en del gamla tidningar som jag inte hunnit med och kan bl a konstatera att det råder en viss oro för att den nytillträdande USA-presidenten inte kommer att hantera sitt ämbete lika bra som tidigare presidenter gjort. USA har ju hitintills ställt upp och hjälpt Europa när det kärvat till sig. Trump kanske tycker att europeerna får klara sig själva bäst de kan.  Han har kanske nog av att sköta sina egna domäner. Jag tror att det fixar sig på något sätt åtminstone för oss svenskar som levat i fred i över 100 år. Vår kvinnliga finansminister sköter säkert våra finanser på bästa sätt.utan att behöva realisera våra naturtillgångar. Hur våra handelsmän och affärsidkare har det med sina tillgångar bundna i klädesplagg kollade jag idag när jag var inne i stan. De realiserade i varje fall ingenting som passade åt mig. Var det inte fel storlek så var det fel på passform och färg. Det var egentligen tur i oturen att jag kom tomhänt hem. Byrålådor och garderober är redan överfulla. Ibland får jag ett ”ryck” och lämnar några plagg till insamlingar, men jag är lik ekorren, för jag samlar på mig. Vad det skall vara bra för begriper jag egentligen inte. Jag har t ex en gammal vinterkappa som säkert hängt i garderoben i ett kvarts sekel. Den är av hög kvalite och inte ett dugg sliten,  men vinterkappor är ju helt ute numera. Nu är det jackor för hela slanten. Pösiga eller icke pösiga allt efter tycke och smak. Jag har en gammal päls också, men även om det blir smällkallt vågar jag inte sätta den på mig för miljöaktivisternas skull. Jag tar det säkra för det och osäkra och låter bli. Jag tror inte de går till angrepp men man kan ju aldrig så noga veta. 30/12 2016

I våra dagar har de flesta personer en telefon. Mobiltelefonen är nästan ett måste och de senaste modellerna är samtidtgt små datorer. Annat var det när jag var barn. Då var det bara prominenta och välsituerade personer som hade en telefon. Det fanns i alla falll en telefonsstation i stan. Vi kallade den ”telegrafen” för på den tiden skickade man från denna även telegram med budskap eller gratulationer. Vid bröllop skickade man lyxtelegram till paret och ju fler telegram de fick desto gladare blev de. Om någon i vår familj ville tala med en person som liksom vi själva saknade egen telefon gick man till telefonstationen och där fanns två telefonhytter. Behövde man tala med en person utan telefon kunde man ringa en granne som hade telefon. Var denne välvilligt inställd  fick någon gå och "buda" samtalspartnern. Det kunde ta sin tid  men det var bara att vänta tills bud och samtalspartnern kom till telefonen för att svara. Det kallades personligt samtal och kostade mer än direkta samtal. Man pratade inte i telefon i onödan på den tiden om man inte hade egen telefon. Först när jag var 16 år fick vi vår första telefon  Då hade min far öppnat  en egen affärsrörelse och telefon var en nödvändighet för en affärsman. Hemma fick vi något som kallades för telefonanknytning. När affären var öppen kunde vi endast använda apparaten hemma om far var villig att släppa ut oss på linjen. Det här låter hur invecklat som helst för dagens telefonabonnenter, men vi tyckte faktiskt att det var ett teknikens under som borde användas sparsamt och endast när det var av behovet påkallat. Numera har många hushåll inte längre fast telefon utan nöjer sig med mobilen. Själv har jag kvan den fasta telefonen  och en enkel mobiltelefon utan finesser. Jag vill ju inte vara helt omodern, men om sanningen skall fram, så blir mobilen sällan använd. Jag tror nämligen inte att det är en livsnödvändighet att ständigt vara uppkopplad.och nåbar. Så här på slutet  kommer jag ihåg att det i gamla tider fanns telefonkiosker varifrån personer utan egen telefon kunde ringa om de hade lämpliga mynt att lägga i myntinkastet. Jag minns också att det kunde kosta 20 öre för ett samtal  som varade en period. En period var ungefär tre minuter lång.      29/12 2016
.

Så är den glada julen slut och jag har återvänt till verkligheten. Jag firade en helt underbar julhelg hos min kära systerdotter och hennes familj. Det fanns små barnbarn med i julfirandet och en del av dem trodde fullt och fast att det var jultomten som förärade dem en massa presenter. Barn blir sällan glada om de får klädesplagg eller nytigheter, men jag är mycket belåten med de klappar jag fick. Det blir något visst när det finns små barn att fira jul tillsammans med. Jag är mycket glad över att jag fick träffa de rara barnen. Vädret var  allt annat än jullikt, men i trevligt sällskap  glömmer man att det inte blev en vit jul. Jag åkte snälltåg hem i går eftermiddag. Det är dyrast att åka förmiddagståg. Ett sådant tog jag på nedresan och därför reste jag hem med  eftermiddagståg eftesom det var fördelaktigast för såväl mig som värdfolket. Hemresan blev lite ”långrandig." Jag vet inte om det var för att detta tåg var ovanligt långt. Det innehöll 16 personvagnar och en restaurangvagn. Den sistnämnda vagnen  kallades för ”Krogen.”  Krogbesöket fick dock vara för min del, för jag var rätt mätt när jag satte mig på tåget. Det var som vanligt moltyst i kupén för samtliga mina medresenärer var unga och satt och petade i sina mobiltelefoner eller i en medförd laptop. Jag hade visserligen min iPhad i handväskan, men kände inte för att stoltsera eller bevisa att även gamla tanter kan om de bjuder till. Jag förmodar att SJ ville transportera så många resenärer som det var möjligt och därför satt in gamla  omoderna vagnar utan något högtalarsystem. De resande fick därför själva hålla reda på när det var dags att kliva av. Jag hade hade inga sådana bekymmer. eftersom jag inte skulle stiga av förrän vid slutstationen. Ordspråket som säger : ”att borta är bra men hemma är bäst” är kanske inte helt fel för det kändes rätt bra att komma hem och sova i den egna sängen. Rosorna är till mitt värdfolk och till alla snälla människor som skickat mig julhälsningar.    28/12    2016

Jag räknar inte dagar och timmar före julafton. Den infaller när det är dags. I dag har det varit dags att packa resväskan för i morgon bär det iväg till Skåne för julfirande med släkten. Det är är alltid ett bekymmer att packa resväskan när jag skall vara borta några dagar. Jag är inte bra på packning och det åker ner saker som jag inte får användning för. Ofta saknar jag något annat som borde varit där. Den rutinerade resenären har inga sådana problem och jag är fylld av beundran för deras sätt att packa. Jag behöver inte packa ner en massa julklappspaket för värdfolket har ett synnerligen förträffligt julklappssystem även för gäster och jag har fullt förtroende för deras sått att ordna den detaljen. En vit jul kan vi glömma. Det hade visserligen lyst upp vintermörkret med lite snö men å andra sidan behövs det ingen söröjning. Jag skall åka tåg till Skåne. Det går rätt fort med snabbtåg. Någon att prata med under färden räknar jag inte med att träffa. Nutida tågpassagerare i de flessta åldrar sitter moltysta och petar i sina mobiltelefoner. Tågen är utrustade med Internet och så gott som samtliga passagerare  vill vara uppkopplade. Det behöver inte jag vara. Har jag en fönsterplats tittar jag gärna ut på det förbiilande landskapet. Hus och trädgårdar åker man förbi i ilfart och det är svårt att urskilja detaljer från ett tågfönster. Man hinner i alla fall uppfatta skogar och sjöar. Numera går det dubbelt så fort att åka tåg mot vad det gjorde när jag var ung. Då åkte jag ofta nattåg. Jag ville inte ta ledigt från jobbet för då blev det löneavdrag. Det var alltid en viss stämning på den tidens nattåg i juletid. En gång glömde jag biljetterna kvar på hyresrummet, vilket var fatalt. Det var före mobiltelefonernas tid, men kunduktören var förstående och hygglig och steg av tåget i Mjölby och ringde min hyresvärdinna. Där fick han bekräftat att det låg kvar en tågbiljett till Skåne på ett bord. Det uppsod inga problem när jag skulle byta tåg i Hässleholm. Jag fick  med mig ett papper som intygade att jag var berättigad att åka tåg utan biljett. Detta reseminne glömmer jag aldrig och det gör att jag  har stort  förtroende för SJ och dess förstående personal.  21/12   2016

Idag Har jag ingående ”studerat” de senaste kommentarerna och det är en sann njutning att läsa dem. Det finns ett antal personer som återkommer och dem betraktar jag nästan som mina personliga vänner. Det är riktigt roligt att läsa när en kommentator ger svar på tal till en annan som haft något att säga om mina skriverier. Själv hinner jag liksom inte med att svara och tackar för hjälpen. Det har kommit många jul- och nyårshälsningar också och de värmer mitt gamla hjärta. Jag trodde aldrig att berättelsen om min mormor skulle få så stort genomslag. Människor som hon får sällan någon uppskattning trots att de är vardagslivets hjältar. Jag glömde bort att tala om att hennes skolgång var ytterst begränsad. Barn i hennes samhällsklass måste hjälpa till med familjens försörjning redan som barn och hade det inte varit lag på att alla barn skulle lära sig läsa,skriva och räkna hjälpligt så skulle hon ha varit analfabet. Hennes barn fick gå i byskolan, en skola där det bara fanns en enda lärare och alla sex klasser satt i samma skolsal. Läraren favoriserade ofta de rika böndernas barn. Deras föräldrar skickade med ”förning” till läraren. Det kunde vara en fläskbit eller ett kilo smör. Den sortens gåvor betydde särbehandling och bättre betyg. Pojkarna fick ”smörj” av läraren och flickorna blev ”luggade” om de var ouppmärksamma eller hittade på ”hyss.” Min mormor blev rätt utsliten med tiden men det var långt innan lagen om allmän pension kom till, så hon fick kämpa på. Hennes första pension fick hon när hon var 63 år. Den var behovsprövad och hon kvitterade ut 60 kronor i kvartalet. Penningvärdet var ett helt annat än dagens, men jag begriper än idag inte hur hon klarades sig. Hon klagade aldrig och varit alltid gladlynt.    20/12 2016

Jag har slutat upp med att skriva julkort numera och det är det flera som gjort, vilket ger postverket minskade inkomster av julfrimärken. Datorn har nästan tagit död på julkortsskrivningen och frimärksförsäljningen. Det har både för- och nackdelar. Men nu är det ett faktum och ingenting att göra åt. Även vi äldre tvingas att acceptera att datorer tagit över mycket i vår tillvaro. Bakåtsträvare gillar det inte, men de får ge sig och hänga med motvilligt. Idag är det  visserligen några dagar kvar till jul, men jag vill vara ute i god tid och skickar därfär redan idag mina läsare en julhälsning. Det gör jag  med ett julfoto, som är äkta fotkonst och inte manipulerad. Att det sitter i en ram är nog ett bevis på att min vän fotografen kan göra lite mer än vi andra av ett foto taget med mobilkamera. I övrigt vill jag tacka för presenter jag redan fått till jul. Bl a kom det en stor fin julkorg med godsaker i. För denna form av uppskattning tackar jag förskringsbolaget Skandia. Jag var gästbloggare hos dem några månader. Det kanske blir en fortsättning efter jul, den som lever får se. Det kom även smakprover på en massa goda ostar från mejeriet i Orsa. Jag älskar ost och har smort kråset flera dagar redan. Jag är inte ute efter presenter eller beröm, men det skulle vara konstigt om jag inte blev glad överatt bli uppskattad. Jag vill påpeka att jag är mer än  glad föver alla kommentarer som följer på mina inlägg. På en fråga om backstugan jag skrev om i går,så är den tyvärr riven och det återstår bara en grushög. Den som ägde marken som stugan stod på hade inget sinne för kulturvärdet. Till stugan hörde en liten jordplätt där mormor odlade potatis, grönsaker och bär. Det var troligen den jordägaren ville åt när han rev huset. Det här huset borde blivit kultumärkt och sparat åt eftervärlden. Nu är det bara jag som minns stugan. Julen är utan tvivel kulturhistoria och den får vi säkert fira så länge världen finns kvar. Från min lilla värld vill jag gärna önskar alla läsare en riktigt   GOD OCH FRÖJDEFULL JUL      19/12 2016

Nu lackar det mot jul och de flesta har bråda tider. Jag tar det lite lugnt och ser fram emot helgfirandet. I mitt kylskåp är det tämligen tomt. Jag vill inte att något skall  ”förfaras”. Jag är ju född innan det fanns elektriska kylskåp och kan inte nog prisa denna underbara uppfinning. Min gamla mormor som bodde i en backstuga (en lien enkel stuga belägen på ofri mark och delvis nedgrävd i en låg backe. Denna stuga innehöll ett enda rum och inget riktigt kök. Halva huset (den del som var nedgrävd i marken) var inte inrett och där förvarade hon sina matvaror i ett litet väggskåp. När jag som barn hälsade på henne, tyckte jag att det var spännande att vistas i det gamla huset. Väggarna var metertjocka och murade av stora runda stenar. Hennes matlagning skedde inne i rummet på en järnspis. Den eldades med ved och ett plåtrör ledde upp röken i skorstenen  Vi medförde alltid tillräckligt med proviant för de dagar vi v.i bodde hos mormor. Hennes matsedel i vardagslag var inte speciellt varierad. Stekt fläsk och bruna bönor var hennes paradrätt och hennes ärtsoppa var det heller inget att anmärka på. Den sockerkaka hon bakade var ljuvlig. Hon vispade ägg och socker till skum, blandade i minsta möjliga mängd mjöl och använde aldrig jästpulver. Jag har försökt baka efter hennes recept men det blev aldrig samma resultat. Min beundran för min mormor är gränslös. Hon blev änka med fem barn, arbetade som ”daglönare" vid närliggande bondgårdar. Hon var fattig men stolt och alltid glad och förnöjsam. Tros sitt hårda liv blev hon 93 år och bodde kvar i sin backstuga i hela sitt liv. Hon är min idol och när jag tappar sugen och tycker att allt är ”pyton” tänker jag på henne och tar nya friska tag. Detta är en berättelse om hur folk kunde leva innan Sverige blev ett välfärdssamhälle. Vi gnäller ionödan.   18/12   2016

Idag pratade man i SVT om Felix Herngrens nya film, som är en uppföljare till ”Hundraåringen som hoppade ut genom fönstret och försvann.” Filmen får elva miljoner i stödpengar läste jag. De som ser filmen och har ögonen med sig, kan se att jag har en liten roll i filmen. För min medverkan i filmen belönades jag med ett blygsamt statistarvode. Jag spelar rollen som den tant som lagt beslag på pinnsoffan som hundraåringen sett fram emot att återvända till. Jag åkte tur och retur till Uddevalla, tror jag att det var, för att lägga mig i en soffa och säga en enda replik. Det hade vilken gammal tant som helst som bott i närheten klarat av. Det var troligen någon sorts ”gimiick” att ha mig med. Ingen behöver titta på filmen för att jag har en roll, men det behövs att många biobesökare vill se föreställningen för att debet och kredit skall gå ihop . Svensk film hade sin storhetstid när Greta Garbo och Ingrid Bergman var stjärnor. Dem tog Hollywood hand om. Jag har sett filmer sedan stumfilmens tid och minns att det blev stor sensation när ljudfilmen kom till. De filmer jag såg som barn med Chaplin och Fyrtornet och Släpvagnen var svartvita och stumma. Det har blivit dyrare att gå på bio och jag tror att det kostar 80:00n kronor för pensionär och 100:00 kr för övriga vuxnau. Numera kan man till och med uppleva den tredimentionella filmen. Då har man speciella glasögon på sig och det kändes lite konstigt att ha filmen alldeles inpå sig, där man satt i salongen. Det är rätt länge sedan jag var på bio sist, men jag skall i alla fall gå och titta på ”Hundraåringens återkomst” efter jul. 17/12 2016

Eftersom jag inte skall vara hemma i jul behöver jag inte julstöka och stressa. När man inte lagar julmat och inte bakar julkakor blir det inga ljuvliga dofter att sniffa in. Det känns lite avslaget måste jag säga. Det är just dofterna som jag saknar. När jag blev så stor att mor kunde anförtro mig uppdragent att kavla ut pepparkaksdegen och ta ut kakor med bleckmått föresställande stjärnor ich hjärtan, var jag mäkta stolt. Jag kavlade ut degen riktigt tumt och och jag fick ut fler pepparkakor än mor någonsin fått av samma deg. Jag kavlade nämligen så tunt som det någonsin gick. Jag har alltid haft sinne för ekonomi och sett  till att jag fått maximal utdelning när jag handlat eller satsat på något. Hur lite pengar jag än haft, så så har jag inte gjort av med rubbet, utan sett till att jag fått några kronor kvar i portmonnän. Jag flyttade hemifrån när jag var nitton år och sedan dess har jag klarat  mat och husrum och även fått kläder på kroppen. Jag  fick bo i i möblerade uthyrningsrum. Någon tanke på eget kontrakt föresvävade mig inte. Att det inte var speciellt hemtrevligt har jag berättat om tidigare. Semesterresor till främmande länder vågade man inte en gång tänka på. För övrigt hade man ingen semester, ty det här var före semesterlagens tid. Vi arbetade året runt och kunde få en vecka ledigt på sommaren utan betalning. Då åkte jag hem till mor. Till julhelgen åkte jag också hem för då var man  ledig i mellandagarna utan betalning förstås. Ni sena tiders barn  bör verkligen vara tacksamma mot de generationer som gått före er och och berett vägen för det välfärdssamhäller vi har i dag.  16/12    2016

Idag vill jag uttrycka min stora tacksamhet för alla de kommentarer som kommer in på bloggen. Jag skulle vilja svara var och en särskilt men det hinner jag tyvärr inte. Jag är inte någon märkvärdig person men har haft turen att leva länge och därigenom skaffat  mig en del erfarenheter som jag gärna delar med mig av. Jag fick för en tid sedan frågan om hur vi klarade ransoneringen av livsmedel under andra världskriget. Det var vi tvungna att göra och man hittade  nödlösningar. Fisken var inte ransonerad, men mycket gick åt i fiskarnas egna hushåll. ”Var och en är sig själv närmast." Skarpsill kom ut i handeln och fick strykande åtgång. Jag kallade den för ”miniatyrsill” och det var ett riktikt ”pillgöra” att rensa den. Vi klippte därför bara av huvud och stjärt innan vi stekte den. I vanliga fall gjorde man ansjovis av skarpsill. Köttfärsen blandades ut med allt möjligt och en mig närstående person kallade köttbullar för ”bröd- och potatisbullar.”  Vi led ingen nöd och ingen som inte bantade frivilligt behövde gå ner i vikt. Man uppskattade mat och kläder på ett helt annat sätt än man gör idag. Inte ens ransoneringen av kläder och skor klagade folk på. Min sömmerska gjorde snygga plagg av de tyger jag köpte för mina textilkuponger. Jag har inga minnen av att krigstiden innebar speciellt stora försakelser. Kaffeälskarna klagade förstås och gillade inte det ”surrugat” som man drygade ut ransonen med. Fruktimporten låg nere och ett av mina syskonbarn som föddes 1940 gjorde stora ögon når hon fick sitt livs första banan. Svenska folket klarade sig bra under krigsåren och det var då som den dåvarande statsministern Per Albin Hansson myntade uttrycket ”det svenska folkhemmet.” 15/12 2016

Idag har jag, om inte nått Parnassens höjder, så i alla fall varit en  bit  på väg dit. Jag har varit i Alingsås och Lerum och signerat min bok. Det var inte min idé utan förlagets, som vill sälja de böcker som tryckts upp och i bästa fall ge ut en ny upplaga. Jag tror att försäljningen gick bra och jag vet inte hur många böcker jag signerat. Det är tur att jag tar min upphöjelse med fattning och inte tror att jag är någonting. Det blir många mor-och farmödrar som får boken i julklapp. Om de blir glada får bli en senare fråga, men jag frånsäger mig allt ansvar. Jag har åkt första klass med SJ men särskilt mycket bekvämare än klassen under är det inte. Jag försökte sova på hemvägen, men det dunkar och skakar i skenorna så jag fick inte en blund i ögonen. Det låg ett tunt snötäcke över hela det Sverige vi reste genom och det lyser upp i vintermörkret.Barnen hade nog önskat sig lite mer snö så att de kunde ta fram sina pulkor, men för min del räcker det snödjup som ligger kvar på min gårdsplan.Jag måste ge en eloge till SJ som har fått hela Centralstationen att stråla. Det är många lampoe som lyser upp både utanför stationen och inne i densamma. Det var riktig mysigt. Jag åkte inte ensam utan min medförfattare var med som eskort och sällskap. Josefin Sundkvist programledare på Sveriges radiot och en riktig författarinna, som skriver böcker för stora och små läsare, var med på resan till Lerumr och hon är en högst charmerande bekantskap. Om någon skall ge bort en sagobok i jul så kommer sagoälskande barn att bli stormförtjusta i hennes SAGA-sagor, en bok som är helt underbart illustrerad. Det här verkar vara reklam, men det är det inte, utan jag vill bara ge tips till den som kanske inte hinner med att läsa bokrecensioner. Som vanligt när det gäller foto tagna med mobilkamera lägger sig bilden på sidan och jag kan inte få den på rätt köl.  14/12    2016

I dessa dagar är det julen som är på tapeten. Handlarna vill att vi skall köpa julklappar och tidningarna är fulla av stora braskande annonser.  I vissa varuhus får vi handla till musik. Man kör samma julsång non stop fast ingen lyssnar. Idag har "natten gått tunga fjät" från morgon till kväll och TV har visat upp Sveriges äldsta Lucia, 101 år och ganska stolt över att ha blivit märksammad av hela svenska folket. Julpsalmerna blir snart högaktuella och den äldsta och mest kända är: "Nu tändas tusen juleljus."  Den har vi hört sedan 1898. Emmy Köhler har gjort både text och musik och den är julpsalmen framför alla andra i samtliga skandinaviska länder. Många av oss försöker oss på att skriva finurliga och bra rim på julklappspaketen, men det kan vara rätt knepigt att göra en passande vers till en slips eller till så triviala klädesplagg som strumpor och underbyxor. En chokladkartong brukar bli den sista  nödlösningen när fantasien tagit slut. Det säljs säkert fler Alladinkartonger under julmånaden än det görs under årets övriga elva månader. "Att det är saligare att giva än att taga"  är ett talesätt och det är väl därför som det blir klirr i butikskassorna till jul. Jag skall inte köpa många julklappar i år. Mitt värdfolk, som jag är gäst hos i helgen har förenklat julklappshanteringen, så att det är barnen som prioriteras och de vuxna får en symbolisk julklapp lika för alla. Jag tycker att det  bästa med hela julen är förväntningarna. Jag är lite barnslig och det är inte utan att jag börjar längta efter att det snart skall bli julafton.         13/12     2016

”Natten går tunga fjät runt gård och stuva” så lyder första strofen i Luciasången som kommer att sjungas i skolor, kyrkor och lite överallt. Enligt gammal folktro var Lucianatten årets mörkaste natt då onda makter var i rörelse. Det är en av få helger som är namngiven efter ett helgon. Numera tycker jag att mycket av helgfirandet har urartat. En del tror att det är en ”suphelg” och det händer här i storstaden att det kan bli bråk och fylleorgier. Förr om åren röstade Stockhols Dagblad fram stadens Lucia, som sedan utstyrd enligt gängse regler red på en häst till Skansen, där Luciafirandet fortsatte. Det brukar väljas Lucior i skolklasserna landet över och och ofta är det hård konkurrens. Under min skoltid firade vi inte Lucia i skolan och jag kan inte minnas att vi firade Lucia över huvud taget. Om vi gjort det, så tror jag inte att jag hade blivit utvald. Jag tillhörde inte de ”söta" flickorna med blonda lockar. Mitt här av rakt och stripigt. Man var inte kortklippt på den tiden utan håret fick växa som det kunde och ville. Jag hade flätade ”Kringlor” med rosett vid vardera örat. Inte särskilt klädsamt, men rätt praktiskt för det höll hårstråna på plats. Jag sörjde lite över att jag var alldaglig och min mor favoriserade min sju år yngre syster, som hade alla de skönhetsattribut som jag saknade. Hon hade korkskruvslockar och smilgropar och alla beundrade hennes skönhet. Mormor tröstade mig och sade att jag dög som jag var, men det en klen tröst, tyckte jag. Jag tror att många människor fäster stort avseende vid utseendet och det är avgörande för hur man blir bemött. En snygg arbetssökande har lättare att få jobb än den som har utseendet emot sig.Det går bättre om man visar upp en snygg fasad. Jag tycker för min del att goda inre egenskaper är lika värdefulla som skönhet. 12/12 2016

Igår gick den stora Nobelfesten av stapeln och jag satt som klistrad vid TV-n. Nobel och hans stiftelse har satt Sverige på kartan och det är inte många galatillställningar som slår middagen i Stadshuset i Stockholm. Pristagarna tillsammans med kungahuset, regeringsmedlemmar och andra storheter är gäster. Det är så nobelt, som det bara kan bli när man slår på stort. Svenska Akakademien valde Bob Dylan till litteraturpristagare, men han stannade hemma av någon anledning.Till en början visste man inte om han ”nobbade” priset eller ville ta emot det. Magdalena Ribbing (orakel ifråga om takt och ton) skulle inte godkänt hans beteende. Han skickade i alla fall ett tacktal att läsas upp på festen och det var någorlunda hyfsat. Vi vanliga dödliga, som inte har en chans att bli bjudna på Nobelmiddagen får i alla fall veta allt om den i TV. Vad folk har på sig och vad de får i sig. Kungen ser alltid glad ut på Nobelfesten. Jag tror att han trivs bättre med att vara kung bland forskareliten i Stadshuset än att vara kunglig gäst siottsgemaken. Det blir på något sätt en folkfest, för oss som sitter hemma i sofforna. Vi får detaljerad upplysning om allt som sker. Till och med  fadäsen att en av serveringspersonalen tappade en tallrik. Idag läser jag att drottningen som alltid var stiligast bland gästerna. Men hon har ju alltid visat prov på stil och god snak och är så drottninglik, som bara en klok och vacker flicka kan bli. Förr var det bara en prinsessa som kunde bli drottning, men världen har som väl är blivit lite mer demokratisk. Det här kommermer mer och mer att likna ett tidningsreportage, men det var absolut inte meningen att konkurrera med Svensk Damtidning eller Hänt i veckan. Jag kom bara inte på något bättre iiag. Men jag byter ut tomtar mot troll.     11/12    2016

Idag faller det tunga snöflingor, men jag tror inte att det är julesnö för det är töväder och rätt slaskigt. Min vän fotografen och jag har i alla fall trots vädret tagit oss en rejäl promenad i snövädret. Det är julmarknader lite överallt på stan och jag tycker inte att kommersen var synnerligen livlig. Vi avslutade promenaden med kaffe och "lussekatter" hos väninnan. Lussekatterna hade alldeles förträfflig smak och konsistens och jag tror inte att hembakta hade smakat bättre. Det färdigköpta kan vara väl så bra som hemgjort om man undantar de pannkakor som tillhandhålles hos matkedjorna. De är tjocka och "mjölstinna". Min mor använde många ägg i smeten och gräddade sju tunna välsmakande plättar åt gågen på vedspisen. Det var mumsmums med hallonsylt och en klick vispgrädde till. Nu börjar jag skämmas för att jag bara pratar om mat och byter därför raskt ämne. Det ska handla om mina nya glasögon, som jag inte kan minnas att jag berättat om. De är de första jag har som är optikierutprovade. Jag har använt dem några veckor och de har befunnit sig vara alldles förträffliga och bokstäverna i tidningar och böcker kan jag numera läsa utan att ha objektet på en armslängds avstånd från ögonen. Dessa glasögon ser dessutom rätt så klädsamma ut, har jag konstaterat, när jag tittar på omslagsbilden på min bok. Gamla tanter med brillor på näsan är inte precis någon skönhetsupplevelse. Det är förstås inte meningen att glasögon skall förbättre utseendet utan dem har man för att se bättre. Förr i tiden hade finare damer en lorjnett. Det är ögonglas som sitter på ett skaft. Dessa och typen pince-nezer, (kläms fast på näsan) är helt omoderna i våra dagar och syns ytterst sällan. Jag är glad att slippa använda den sortens ögonglas och är för övrigt helt till freds med mina nya, som jag hittintills har lyckats hålla reda på.     10/12 2016

Livet går sin gilla gång när man inte behöver tänka på julmaten  och allt annat som hör helgen till. Det har visserligen varit lite "körigt" med anledningen av boken och jag har signerat några stycken exemplar, men det var. inte så betungande. Det blev lite svårt att hinna med matlagningen och jag har därför köpt några paket färdigrätter. Dessa är fullt accepttaabla i brist på hemlagat. De ligger snyggt upplagda på en oval papperstallrik. Lite gröna ärtor eller bönor är det vegetariska inslaget i anrättningen. Det är tur för många med tidsbrist att de finns färdig mat. Färdiglagade rätter såldes inte i min bandom. Det fanns visserligen  något som kallades Ångkök, som tillhandahöll soppor ibland. Det var kål- eller ärtsoppa och man hade med sig en hink eller annat ämbar om man skulle transportera hem soppan. De sopporna fick jag aldrig smaka för mor lagade billigare och bättre soppa hemma. Många personer slarvar med maten. Det kan jag göra någon gång ibland när jag har ont om tid. Men jag tror att det går att synda en och annan gång och ta till en riktigt "matig" snörgås. Lägger man ett par skivor potatis under ägg och ansjovis på en mörk brödskiva mättar den rätt bra. En och annan citrusfrukt vill jag ha för att undvika C-vitaminsbrist. De stackar sjömännenne på segelfatygens tid fick ofta "sjörbjugg" ( C-vitaminbrist) på grund av enformig diet på salt sill, ettersalt fläsk.och torra skeppsskorpor. Det är tur att vi har det bättre nu med tillgång till bra råvaror. Färdiglagat är heller inte dumt att ta till i ett litet hushåll. Dagens bild handlar inte om mat men är ett av min vän fotografens mästerverk, tycker jag.    9/12    2016

Nu har folk börjat julstressa och springer som yra höns på stan för att hitta julklappar och förbereda en del hushållsbestyr. Jag reser bort över julen och får njuta frukterna av mitt värdfolks julbestyr. Jag har i alla fall julpyntat lite i min lägenhet och tagit fram min lilla minijulgran av plast. Den doftar inte men i gengäld blir det inga barr att sopa upp. Jag lever på minnen från de jular då jag var ambitiös och firade jul på gammalt sätt. I mitt barndomshem var det mycket stök och vi städade och fejade överallt. Vi klädde till och med in takarmaturen med något  grönt som jag inte minns namnet på. Vi hängde pappersgirlanger i julens färger i taket och på julafton tog vi in julgranen och satte den i en julgransfot som vi fyllde med vatten. Julgransljusen av stearin klämdes fast i små julgransklämmor gjorda av  tunn plåt. Tomteblossen  krokades fast  på grenarna så att vi lätt kunde tända och släcka dem. Det kändes i hela huset att skulle bli en äkta jul enligt alla gamla traditioner. De som förvärvsarbetade såg fram emot helgdagarnas ledighet och julens fröjder. Man hade inte  8-timmars arbetsdag eller ledigt på söndagar. Arbetsveckan var lång och arbetet tungt.  Helg betydde vila och avkoppling. Folk var ändå förnöjsamma och stretade på även om arbetsdagarna var långa. Nutidsmänniskan kan inte föreställa sig hur hårt en ”daglönare”  på den tiden fick arbeta för att få sin försörjning. Inga butiker var öppna på söndagar. Handlare och butiksbiträden behövde helger och söndagar för att vila upp sig. Det mesta har blivit bättre i våra dagar och det finns många skäl att känna tacksamhet för att det blivit så. Vi hade inte vare sig radio eller TV  och följaktligen ingenKalle Anka, som nu är obligatorisk i barnfamiljer på julafton. Man roade sig själva efter bästa förmåga och knäckte nötter  och gissade gåtor som tidsfördriv.    8/12  2016..

Det är inte speciellt lustbetonat att åka tåg långa sträckor och det blev i mesta laget när jag åkte tur och retur Sundsvall I . Nu har jag lärt mig vad det betyderatt när det står att man åker i salong. Det är ingalunda någon salong. Stolarna står på rad och sitter och tittar på stolsryggen framför sig. att titta på. Stolsryggen passar för övrigt inte alla personer. Jag är alldeles för kort för att ha glädje av nackstödet. Det sitter alldeles för högt upp. Riktigt korpulenta personer har svårt att få plats mellan armstöden. Och känner sig inklämda. .SJ är hela svenska folkets järnväg och det stämmer i de flesta fall. Deras snabbtåg kan ibland ta kortare tid än flyget. Flygplatserna ligger oftast nr flera mil bort. Idag vill tnte SJ att folk skall köpa sina biljetter i en biljettlucka på stationen. Nej, de vill att vi gköper dem på Internet. Det kan bli svårt för de äldre. De har kanske inte någon dator. Eller har råd att köpa en. De yngre klarar av det men SJ kommer med goda råd till oss andra. Jag, gamla människans, skall lära dem och har fått uppdraget. lag är ingen expert men för den goda sakens skull ställde jag upp och lärde mig . Det var bara att göra som jag blev tillsagd .och filmen spelades in, För egen del tycker jag avgjort att det är bättre med service och att tala med en levande människa. Men jag får säga som den syndfulle prästen; ”Lev som jag lär och inte som jag lever.” Det hjälper inte att streta emot utvecklingenir allt mer digitaliserat och det här bara att hänga med i utvecklingen. Sj talar på sin sida om hur och var ni kan söka efter information och jag önskar lycka till med biljettköpet . Den som skall åka tåg till jul och inte köpt biljett får nog besvärligt att ta sig till målet. Jag köpte min biljett i början på november och redan då fanns det inte många avgångar att välja mellan.. Det blir jultomtar på bild i dag också. 7/12 2016

Idag har jag varit på resande fot, närmare bestämt har jag åkt tåg tur och retur till Sundsvall. Staden grundlades 1621 och det var här Sveriges industrialism startade när man under de s k "träpatronernas" tid byggde sågverk och kunde ta hand om avverkat timmer i stor skala. Min resa hade inget med timmer att göra utan jag var inbjuden av Sundsvalls kommun. De hade anordnat en mässa eller liknande sammankomst som handlade om IT och IT-användning i verksamheten. Folk tror att jag begriper mer av det tekniska än jag gör, men kan jag göra lite reklam så gör jag det för mitt påstående att det går att lära gamlingar lite om IT om man har lite tålamod med dem och förstår att de behöver tid på sig för att ta in kunskaperna. Jag tycker inte om att stå och "mässa" på ett podium, men jag svarar snällt om jag får frågor om mitt sätt att använda datorn. Jag har den mest för nöjes skull och för att kunna blogga. Bloggning intresserar mig för jag når ut till en en massa människor, som tänker att kan hon, så kan vem som helst. Jag vet inte hur många foto som togs idag, men det var många som ville plåta mig som jag var och även ta "selfies" med mig och den fotograferande Jag bjuder på mig själv och krånglar inte till det i umgånget med medmännsiskor. Jag vill innan jag avslutar det här tacka Sundsvalls kommun och dess anställda för att jag fick besöka dem och för alla trevliga minnen av den här dagen. I brist på aktuellt foto visar jag ett av vännen Elenas tomtefoto. 6/12 2016

Det är längesedan jag satte på min ugn i elspisen för att baka. Det lönar sig liksom inte att baka bröd och kakor till en ensam person. Jag minns aldrig att vi köpte bullar eller kakor till kafferepen i min barndom. Allt var hembakat. Kanske inte alltid dagsfärskt, men det fick duga ändå. Julbaket blev en omständig historia och tog flera dagar. i anspråk. Man kunde inte grädda särskilt många pepparkakor i taget i den lilla vedeldade spisen. Mandelmusslor (mandelformar) var ett måste och då fick man tumma ut dem i krusade små formar. Det var rätt omständigt att med tumme och pekfinger klä formen med deg. Min syster, som inte finns längre, gjorde mandelmusslebakning till tradition och hela familjen samlades och tummade ut mandelformar i god tid före jul.  En person skötte spisen och gräddade efter hand som formarna fylldes. Nu för mina syskonbarn traditionen vidare och ättlingar kommer från Skåne för att vara med om baket. Jag får smakprov och kan äta musslor bakade efter min mors recept till mitt eftermiddagskaffe några dagar fore jul. Det luktade så gott när man bakade kakor och den doften saknar jag faktiskt. Det sägs att när man blir gammal får man stänga många dörrar bakom sig. Ugnsluckan har jag definitivt stängt. Småkakor köper jag numera per hekto eller per styck i konditoriet, men de är inte jämförbara med de hembakade. När jag fick dagens bild av min vön fotografen funderade jag en stund över vad kakorna kallas, men jag tror att det är korintkakor. Sädana fanns också bland min barndoms jul kakor . 5/12 2016

Ibland känns det som om hela tillvaron kommit i olag och allting går oss emot. Så var det i går. Internet var ur funktion, den fasta telefonen var totalt död , mobilen strejkade och min vän fotografen var bortrest. Jag kände mig övergiven av Gud och hela mänskligheten. Man är verkligen beroende av tekniken och det hjälper inte att tänka på, att vi  klarade oss bra utan den förr i tiden. Det är ingen idé att skylla på otur för har man otur så har man. Förr kallade man sådana dagar för Thyko Brahe-dagar. Tkyko Brahe levde i slutet av 1500-talet och var astrolog. Thyko Brahe fick i uppdrag av kejsar Rudolf i Prag  att peka ut vissa bestämda dagar som otursdagar. Det gick givetvis inte för otur kan man ha när som helst på året. Att skylla på otur när man gjort något tokigt, tycker jag är fegt, för man är i regel själv skuld till det som händer. Däremot anser jag att det är rena turen om mam klarar sig helskinnad ur något som kunnat sluta illa. Allting som händer är heller inte förutbestämt för vi är födda med en egen fri vilja och kan i viss mån göra lite som vi själva har lust till. Vädret skulle jag gärna vilja påverka, så att vi slapp kyla och blåst. Idag har jag varit ute i kylan och konstaterat att julklappshandeln är i full gång och att statliga och kommunala julgranar är på plats och sprider ett varmt ljus över stad och land. Jag tror att vi behöver juleljusen och doften av granbarr för utan dessa attribut blir det ingen riktig jul. I brist på lämplig julbild visar jag ett vackert fönster.     4/12    2016

Jag är mycket intresserad av historia och svensk historia var mitt bästa ämne i skolan. Jag kan än i dag rabbla upp hela kungalängden från Gustav Vasa till den nuvande kung Carl XVI Gustav. Därfor är jag intresserad av Gamla stan där man kan känna historiens vingslag och se mycket intressant. Det står en staty på Köpmanstorget som föreställer S:t Göran och draken. Den är en replik av ursprungsstatyn som finns i Storkyrkan där så många kungliga vigslar ägt rum. Stockholms slott ligger alldeles intill. Jag har många gånger följt med gästande landsortsbor för atde vill titta på vaktombytet och lyssna till Vaktparadsmusiken. Jag är däremot dåligt orienterad i förorterna och i många av dem har jag aldrig satt min fot. Min lilla stad Solna är en stad med egna stadsrättigheter. Det finns inga stadsgränser utan de tre städerna Stockholm, Solna och Sundbyberg är nästan en enhet. Solna är äldre än Stockholm och har en kyrka från 1100-talet. Den har många gamla väggmålningar från samma årtal. Stockholm har ett stort antal kyrkor. Jag sätter mig gä rna i en kyrka om jag är på stan ensam och inte har något särskilt för mig. Det är mäktigt att lyssna till en orgel. Våra kyrkor har bra akustik och vackra inredningar. Sankt Jakobs kyrka i Kungsträdgården restaurerade för några år sedan och ligger nära T-banan. Sankta Klara kyrka har vi alldeles närheten av Centralstationen och den är också lätt att nå. Kyrkorna har förlorat sin storhetstid sedan vi inte längre har någon statskyrka. Många församlingar har inte råd att underhålla dem. De blir avkristnade och används för profana ändamål. Det är sorgligt men det mesta i vår värld är förgängligt och går till historien. Vi bör känna till vår egen historia för utan historia kan vi inte förstå framtiden.    2/12 2016

Det finns många och bra hjälpmedel som underlättar både det ena och det andra i den dagliga tillvaron. Jag är ägare till en behändig sak som populärt kallas för ”dramaten.” Av någon anledning använder jag den inte utan den blir stående i en garderob medan jag släpar på mer eller mindre tunga kassar. Min vän fotografen har ögonen på skaft och håller reda på alla extrapriser och förmånserbjudande. Idag var det rabatt på varor och ovanpå det pensionärsrabatt i vår matbutik. Ett sådant tillfälle får den ekonomiskt lagde inte missa. Och vi laddade båda upp för kommande behov. Sen gäller det att använda det inköpta innan bäst före datum gått ut. Det är en välsignelse med kyl- och frys. I min barndom fanns det varken matrabatt eller kylskåp. Vi handlade för dagen och hade maten i ett skafferi, som på intet sätt motsvarade dagens förvaring av matvaror. När jag köper en limpa fryser jag in varje dags brödkonsumtion i plastpåsar. Min mor fick ha brödet i en brödburk och det blev tämligen torrt innan det var uppätet. Vi hade för övrigt alltid två brödkakor hemma, en bakad av vitt mjöl och den andra av grövre mjölsort. Salt sill gick det åt mycket av. Vi hade för det mesta en hel silltunna i källaren och som barn blev man rätt trött på stekt salt sill med löksås och den ständigt återkommande sillpuddingen. Inlagd sill gjorde man till helgerna och min mors ”löksill” var en delikatess. Till jul lagades stora byttor med sillsallad som serverades garnerad med ränder av hackat hårdkokt ägg. Vitan för sig och gulan för sig i vackra ränder. Jag upphör aldrig att förvånas över mors matkunnighet. Hon grundlade sina barns goda matvanor och matkultultur. Detta är troligen en av anledningarna till att jag fått leva och vara friskare längre än de flesta. 1/12 2016

Idag var det kyligt men ingen snö och min vän fotografen och jag gick ut för att röra på oss och titta på jukmarknaden. Numera ansvarar Stockholmsgillet för marknaden och Gillet äger och hyr ut vagnarna till köpmännen.Jag hari ingen aning om var de förvaras resten av året. Utbudet av varor är sig likt å från år och jag förmodar att stockholmare sedan barnsben  köpt en del matvaror och godis på den årliga marknaden. vän fotografen och jag som är inflyttade och aldrig kommer att räknas som äkta huvudstadsbor har inga traditioner som marknadsbesökare. Vi brukar titta oss omlring i stånden och köpa lite lotter och dricka varm saftglögg och knapra på pepparkakor. Fotografen är som jag tidigare sagt helt galen i tomtar och det blir många bilder tagna. Stortorget är för övrigt en historisk plats ovh där ägde bl a Stockholms blodbad rum år 1520. Det sitter en kanonkula inmurad i väggen på hörnhust vid Skomakargatan. Det påstås att den avfyrades för att döda danske kungen Kristian !! vanigen kallad Kristian Tyrann. Sanningen år att den murades dit år 1795  för att symbolisera Gustav Vasas  räddning av staden när den hotades att belägras av danskarna. Hela Gamla stan är full av historiska minnen och det är sant nöje att vandra omkring och sedan åta på en restaurang belägnen i ett källarvalv eller i gatuplanet i ett riktigt hammalt hus. Fär turister är ett besök i Gamla stan ett måste eljest har de inte sett det intressantaste av vår stad    30/11  2016                                                                                                     

Det lackae liksom mot julen det är mycket man skall tänka på om den skall firas enligt gamla seder och traditioner. Numera slaktas inte julgrisen hemma hos uppfödaren uran kör stora lass med grisar till slakterierna. Jag har sett sådana gristransporter och det är rena djurplågeriet, tycker jag. Min mor lade lutfisken i blöt på Anna-dagen och när den var färdiglutat var det ett evigt spring i källarrappen för att byta vatten på den. Julskinkan fick man köpa rå och själv salta in. Man kokte saltlake med lite socker i och vi hade den i en balja och vände på den lite då och då. Press- och kalvsylta gjorde vi själva. Till först nämnda köptes ett grishuvud och hur konstigt den än låter blev det en riktigt fin pressylta av det kött och den svål som togs tillvara på huvudet. Julbaket var det roligaste när jag var barn. Pepparkakorna tog längsta tiden att baka.. Jag fick kavla deg och trycka ut stjärnor och hjärtan och fick till slut en egen degbit att göra pepparkaksgubbar av. Dem hängde vi granen och åt upp först när det var julgransplundring, Klenäter skar man ut med en tandad ”sporre” och vände dem sedan ut och in för att få den rätta fasonen-. Det blev fest om man fick prova judrickat som man köpte i en rund ”kagge av ölutköraren som även distribuerade julölet. Det var mycket man skulle tänka innan det blev jul och fick smaka på den goda julmaten. Risgrynsgröten kokte man på julaftonseftermiddagen och innan den blev färdig fick man stå och röra i grytan för att gröten inte skulle brännas vid.. Idag kan vi köpa allting färdigt om vi inte vill ha besvär själv, men jag tycker att det var roligare med julen om man varit med om att göra alla förberedelser. Den sorten kakor som finns på bild bakade vi inte till jul, 26/11 2016
.

Idag är det Första Advent och adventstiden är enligt kristen tro den tid då vi skall förbereda oss för Jesu födelse. Vi som inte tänker på den saken är i alla fall glada för alla adventsljusstakar som lyser upp höstmörkret. Dessa ljusstakar tillverkas i massupplaga och kan köpas för en billig penning på Ikea och en del varuhus. Det är en strålande idé men vem som kom på den vet jag inte. Det var ”räligt” väder idag och stormen ven och snön yrde .Ordet ”räligt” är dansk-skånska och kan användas om allt som inte är behagligt  och tillfredsställande. Min pappa, som lik de flesta fäder på den tiden ytterst sällan ägnade sig ät sina barn brukade när han var på gott humör kalla mig för: ”Dagny Bojan stygga räliga däga” . Det tog jag som uppskattning, för det var så det var menat. ”Däga” kommer från danskan och betyder flicka. Folk högre upp i Sverige säger att ”skånska inte är ett språk utan ett läte” och det är lite elakt. Det är i alla fall lättare att förstå än riktigt ”dalmål” för av det begrep jag inte inte ett ord när jag hörde det i Dalarnas landsbygd. Jag tycker det är trevligt med dialekter och det är synd att de försvinner mer och mer. Rikssvenskan har vi ju gemensamt, men ”hemmavid” borde vi hålla fast vid dialekten. Själv pratar jag en sorts ”rikssvenskskånska.” Jag lade bort mina skorrande R som bildas långt bak i halse och pratar numera med tungsspers-R. Det började jag med  när jag som 19-åring flyttade till Linköping. Där gjorde pojkarna narr av min dialekt och härmade efter den på ett osympatiskt sätt. Det nöjet unnade jag dem inte och började tala med tungspers-r och slopade mina långa diftonger. Nu har jag min alldeles egna och hemmagjorda dialekt. Den är begriplig för de flesta. Det skulle underlättas mycket i vår galna värld  om alla hade ett enhetligt språk. Men jag tror åndå inte att det skulle skapa fred på jorden. Då jsaknar bild på ljusstakarnaj vijag sar i stället ett prov på min vän fotografens tomtekollektion som jag berättade om i går.        

27/11    2016

Just nu är min tillvaro kaotisk. Det är så många som vill tala med mig och tiden räcker liksom inte till. Men allting har en övergång och snart blir det lugnt igen. Jag får många kommentarer på mina inlägg och dem tackar jag för. Det är roligt med gensvar och jag tackar alla som skrivit-några rader. Jag klarar inte av att svara var och en enskilt men några som skrivit långa intressanta brev och rlostat på frimärke.vill jag tacka särskilt. Berit Carlssons brev och litterära alster har jag jag läst med stort nöje. Jag tycker att hon skriver med känsla och inlevelse och borde bli publicerad. Men det är inte helt säkert ändå  att henne s manuskript skulle bli tryckta. Jag fick säkert ge ut min bok bara för att  jag var över hundra. Förläggaren  hade hade nog aldrig tidigare gett ut någon bok skriven av någon i min åldersgrupp. Jag är väldigt nöjd med bokomslaget för det är väldigt snyggt. Såg  jag ut som på bokomslaget skulle det vara roligt att titta sig i spegeln. Reinfeldts bok  är jag nyfiken på och det skall bli mig ett nöje att läsa den. Det är lite olustigt att promenera den här årstiden för det är underhalt och rätt som det är kan man halka omkull och bryta armar och ben. Risken finns och jag råder alla äldre herrar och damer att gå försiktisgt och om det är isigt sätta halkskydd på skorna. Ramla kan man  göra precis var som helst och när som helst om oturen är framme. En av mina vänner fallit  flera gånger och ligger just nu på Bromma sjukhus. Hittintills har jag haft turen att stå på benen men jag tar heller inga onödiga  risker. Idag nöjde jag mig med att gå till närbutiken oxh att titta ut genom fönstret.   28//11  

Idag hae jag varit på en tillställning som kallas BOOKS& and DREAMS. Fint skall det vara så det måste vare på engelska. Själv kallas jag för författarinna sedan jag kommit ut med en bok. Jag har aldrig varit på en liknande ställning förut och i början stirrade jag storögt på det hela. Det serverades vin och någonting som jag tror kallas Wraps. Det är rena  gissningen för jag har aldrig sett sådana förut. Det var rätt slafsigt att få i sig  så jag bad om en gaffel. Inte salongsmässigt kanske men är man nybörjare i salongerna så är man. Det var många författare som skulle visas upp och jag var förstås äldst. Det såldes böcker också och till min stora glädje såldes min bok slut på nolltid. Sedan skulle köparw som så önskade få sina inköp signerade och jag skrev och deciderade för glatta livet. Jag har fått vara med om mycket trevligt nu på  äldre dar och det piggar upp livsandarna. Som tur är så är jag inte rädd för att pröva något nytt och jag tar det mesta med fattning. Det blir en hel del mor-och farmödrar som får min bok i julklapp och jag hoppas de blir glada åt presenten. Jag tar det som en julklapp till mig själv att jag fick skriva boken. Jag hade ju velat skriva böcker när jag var ung, men då vågade jag inte. Det var nog bäst som skedde för då hade jag nog inte fått den tryckt- Jag höll ju på att glömma att tala om att det var Oscarsteatern vi höll till och att jag nu kan skryta med att ha stått på en teaterscen. Jag säger än en gång: "det är inte så dumt att bli gammal". Alla bilder tagna med mobil lägger sig på fel häll tyvärr.   29/11   2016

Det har blivit lite oordning på inläggens placering och när sidan blivit lång blir det tidsödande att scrolla- Jag tänker därför ikväll försöka mig på att skriva ovanför de första av den här sidans bilder- Hoppas att vi syns och hörs där.