Den som lever får se

Nu har den här sidan blivit alldeles ör lång och jag måste därför avsluta den.som jag kallat för "Den som lever får se" Jag startar nya sidan  redan idag och jag blir glad om mina läsare följer med  på färden. Även den långa mörka vintern lider mot slutet och nu när vi kan hoppas på en ny vår har jag valt att kalla den nya sidan  för  "Vår i sikte". Välkomna att följa mig på färden.      Bojan  

Idag var det behagligt vinterklimat och fotografen och jag hade avtalat träff med de f d datorelever som  som jag fick undervisa och som sedan Elena som är proffs övertog och fortbildade. Det är förtjusande damer och vi trivs i deras sällskap. Vi åt lunch på ett ställe som heter Fågelboet och där jag aldrig var förut. Det var buffé något som jag inte kan göra full rättvisa därför att jag blir mätt nästan med detsamma. De övriga hade god aptit och jag förvånades över hur mycket även lite äldre personer kan stoppa i sig. Skåningar som har sina egna uttryck brukar säga att man blir ”stinn” när man ätit mycket och blivit proppmätt. Det är kanske därför som fettisdagen kallades för ”stinnkagetisdag” när jag var barn. Då åt vi pannkakor. Fettisdagsbullarna åt vi dagen innan och kallade dagen för ”bullamåndag”.  Fettisdagen är i år den 13 februari. Eftersom de gräddfyllda bullarna blivit ett mycket populärt bakverk  säljer de bra. Vi hade en kung en gång som gillade semlor till övermått och åt ihjäls sig av dem.  De kallades då för ”hetvägg”  eftersom de åts tillsammans med varm mjölk i en djup tallrik. Enligt den katolska tron skulle man leva lite spartansk under fastetiden  för att erinra sig Jesu lidande på korset. Numera fastar vi bara när vi vill gå ner i vikt och  bryr oss sinte om å mycket om varifrån seden kommer och hur den uppstått. Det gör jag av födsel och ohejdad vana. Min vän Elena, som tar alla mina bilder syns aldrig i bild men det vill jag ändra på idag. Visst är hon ”söt” min vän fotografen.?  19/1    2018

I går fick jag årets första tulpanbukett och det betyder inte precis att det blivit vår men kanske att våren nalkas. Jag skall vårda dem ömt så att de står fina en vecka framåt.De är som vårens budbärare och inger mig hopp. Jag köte sedan en kruka med med en växt som är släkt med gullvivan men har större blommor.. Nu säljer man både tulpaner och krukväxter i dagligvaruhandeln och det tycker jag  inte är helt juste mot blomsterhandlarna som borde ha ensamrätt. Åtminstone i orter  som har en blomsteraffär.  "Skomakare bliv vid din läst” säger ett gammalt ordspråk som  vill påminna om att man skall hålla sig till sitt och  inte fuska på andras område. Att vara lite mångsysslare tycker jag man kan få vara så där lite till husbehovär. För övrigt är det väldigt ont om hantverkare numera. Det blir man varse om man är i behov av en. I min barndom  när det inte fanns kylskåp och frysar skulle man aldrig kunnat drömma om att att det  i framtiden skulle finnas färdiglagad mat att köpa. Jag har i stort sett lagt av med matlagning numera med undantag av att jag gör min egen sylt och marmelad. Den industrilagade innehåller för mycket socker och för lite bär och frukt. Dessutom behöver man inte göra så stora satser för det är ”lätt som en plätt” att att köpa färska eller djupfrysta bär och koka sylt. Häromdagen gjorde jag en sats alldeles förträfflig apelsinmarmelad av fyra stora apelsiner och lagom mängd  socker. Den  kan inte jämför med min. hemkokta,  Idag har jag gjort hallonsylt av två småförpackningar färska hallon. De en är som den min mor en gångas gjorde och hon kunde konsten. Tulpanbilden är från förra året i maj.    18/1   2018

Idag har jag varit på pensionärsmöte med min seniorförening SPF Solrosen som anordnat mötet i en lokal på Råsundavägen. Pensionärsföreningar är bra organisationer för de har inte bara möten utan ordnar resor och annan underhållning för medlemmarna. De tillvaratar även pensionärernas intressen hos staten och myndigheterna. Det finns flera olika pensionärsföreningar och de skall vara opolitiska och neutrala. Det var dåligtet väglag men jag blev skjutsad till och från lokalen  Vi blev underhållna med sång och musik av en trevlig duo som kallar sig ”Grabbarna från Eken.” Dagens namn är Anton vilket fick mig att tänka på den trevlige tecknaren och vissångaren Carl Anton Axelsson. Han underhöll stockholmarna med sång till gitarrackompanjemang i Vitabergsparken under åren 1965 –1995. Stockholms stad bjöd  invånarna på mycket trevlig underhållning utomhus under de åren. Det hölls även konserter i Kungsträdgården, som drog mycket folk därför att det var gratis. Gröna Lung hade artistuppträdanden flera gånger i veckan. När Evert Taube och senare hans son Bertil uppträdde var det fullt med folk både på Gröna Lund och utanför. En del människor tycker inte  att det är ”finkultur” att gå till Gröna Lund. Jag tycker det är ett trevligt ställe och om ingenting annat passar så kan man göra ett besök och titta på de fina blomsterabatterna som finns varje år. När man tittat färdigt kan man dricka kaffe vid våffelbageriet som ligger naturskönt vid vattnet. Kaffe med våffla är förvånansvärt billigt på Gröna Lund. Elena och jag går dit en och annan gång bara för de goda våfflornas skull. Pensionärer går in gratis på Gröna Lund sedan ett par år tillbaka. Än är det vinter  och dagens bild  visar en som är ute på hal is.   17/ 1   2018

Idag har det snöat rejält och det är vitt överallt och riktigt stämningsfullt. Snö är inte alltid  en skönhetsupplevelse och vackert utan stormar det när snön yr omkring kan det vara riktigt illa. Det har ofta varit snöstorm i Sverige och speciellt mycket snö vräkte ner tisdagen den 29 januari 1850. Den dagen har i historieböckerna blivit kallad yrväderstisdagen och den dagen omkom flera människor just för det dåliga vädrets skull. Detta för att de var helt oförberedda på snöstorm och för dåligt klädda. På den tiden hade gemene man trätofflor på fötterna  sommar som vinter och tunna ytterplagg. Snö skottade man med skyfflar och spadar. Det är ett egendomligt sammanträffande att det i nutid också är på en tisdag som det vräker ner snö.  dag  är det inte proriterat att skotta snö  på trottoarer och gångstigar utan man plogar i första hand gator och vägar så att fordonen kommer fram. Numera är det också klent beställt med snöskottningen för fotgängarna. Man koncentrerar sig på på att ploga gator och vägar så att bilar och bussar kan köra.Båttrafiken på skärgårdslinjerna ställde man in Idag och tågen blev försenade. I morgon kan ungarna plocka fram sina pulkor och slädar. Sparkstöttingar ser man sällan numera. Som barn tyckte vi att det var roligare att använda sparkstötting än släde. Vad ungar föredrar numera vet jag inte. Men vi lekte med förtjusning snöbollskrig och kramade snöbollar och kastade dem på varandra av hjärtans lust.   16/1      2018

Om man läser vår största dagstidning får man veta mycket om det som händer såväl i den lilla världen som i den stora. Idag läser jag att de flesta hundägarna i Sverige bor i Stockholmstrakten. i Stockholms län finns det 122 050 hundar av varierande  raser  registrerade. Den populäraraste hundrasen är Labrador Retriver och som god två kommer Jack Russel terrier. Jag är varken hundhatare eller hundälskare utan anser att den som gillar och tar väl vård om en hund skall tillåtas att äga en. Djurplågeri är straffbart och man får inte dra en hund i svansen utan bör ha den kopplad med ett räjält tilltaget snöre. Hunden är sällskaplig och sin husse eller matte trogen. En hund skall restas minst morgon och kväll och även om man inte har det minsta lust att gå ut och promenera bör man göra det för hundens skull. Den största hund jag varit bekant med var en S:t Bernahardshund. Min hyresärdinna ägde en sådan som var mycket kärvänlig och vänslades och gick på så att man ibland blev knuffad omkull.. Även om han var snäll undvek jag gärna närkontakt.med den. S:t Bernhardshunden änvänds i alptrakter för att leta rätt på och ta hand om vilsna  och insnöade skidåkare. I min barndom var det skattepliktigt att ha hund. Om det avhöll snåla personer från att skaffa hund vet jag inte. Snåla personer är ofta elaka snåla personer. I min barndom var det skattepliktigt att ha hund. Om skatten var avsedd för ratt avhålla snåla människor från att ha hund vet jag inte men snåla personer brukar vara elaka också och en elaking skall inte ha hund. Man skämtade förr om att gamla tanter gillade mopsar, detta för att de var små och behändiga att medhava i en väska till platser de eljest inte var välkomna till. Schäfrar hyser jag rädsla för.det gör jag därför att de liknar vargen, djuret som är alla hundars ursprung.   15/1     2018  

Idag ägnade Elena och jag några timmar åt shopping på Drottninggatan och i Gallerian  i  närheten av Kungsträdgården tern har man spolat en skridskobana och på den åker unga och även äldre medborgare skridsko. Förr i världen när det var hårda vintrar åkte herrskapsfolk skridsko på Nybrovikens is. Damerna  i långa fotsida klänningar och kappor och herrarna i kostym och paletå. Att ha sportkläder hade ingen kommit på och för övrigt var det inte inne med sport för vuxna personer. Av dagens bild kan man tro att vi är i det närmaste insnöade i huvudstaden, men det är Kungsträdgårdens hopskottade snö vi ser. Om jag skall återgå till shoppingen så kan man göra fynd på sluttampen av reorna. Då finns det lite kvar i storlekarna large och small. Jag har numera krympt från medium till small och det gjorde mig till ägare av en snygg tröja och en tunnare riktigt snobbig jacka som jag kan anvnda både inne och ute när vädret blir varmare. Eftersom jag inte har något behov av att följa sista modet kan jag ekipera mig rätt billigt på sluttampen av säsongen. Jag rekommenderar inte mina medmänniskor att följa mina köpvanor för det skulle bli ödesdigert för konfektionsindustrin och klädeshandlarna. Ibland slår jag ändå på stort och köper nytt i säsongens början  eller om jag behöver ett festplagg. I min barndom fanns ingen konfektionsindustri och då fick jag vara nöjd med en hemsömmerskas förmåga att klippa till och sy kläder.     14/1     2017

Idag är det Tjugondag Knut och då är det definitivt slut med julen. Det var dessutom vernissage på Vårsalongen och det år på sitt sätt också ett värtecken. Vårsalongen hålls av tradition på Liljevalchs Konstsalong. Salongen brukar ha fyra stora utsällningar varje år. Liljevalchs har varit utlokaliserat en längre tid på grund av renovering men är nu redo att ta emot besök på Vårsalongen. Det är många och varierande konstalster på plats och ointressant att ta del av dem. En del alster är ganska utmanande men det mesta är sig likt- Man betalar 40:00 kr i entré och det kan det vara värt. Liljuvalchs Konsthall ligger på Djurgården och på sommaren kan man luncha eller dricka kaffe i den pampiga trädgården. Lilevalchs Konsthall designades 1916 av en arkitekt Carl Bergsten. Det är Stockholms vackraste konsthall och ägs av Stockholms stad. Innan jag gick därifrån drack jag kaffe och tog en kaloririk och söt kaka till den beska drycken. Djurgården som på sommaren sjuder av liv är rätt folktom på vintern, men Skansen och muséerna har alltid sin publik. Jag är road av konstutställningar och Liljevalchs har fyra stora utställningar varje år. Nu ser jag fram emot våren då vitsipporna blommar som bäst på Djurgården. På Waldemarsudde förekommer de vita sipporna rikligt och det finns faktiskt gula sippor i den kungliga trädgården i vårens tid. 13/1 2018.
.

Jag blev en aning upprörd idag när jag läste i media att var fjärde svensk är 65 år och äldre och att många av dem inte betalar sina räknar på nätet utan gör det på det gamla sättet. Det gör många av dem för  att de helt enkelt saknar resurser att köpa datorer. Det finns fortfarande många äldre kvinnor som varit hemmafruar och endast har grundpension och i bästa fall ett bostadbidrag. Det är således inte för att de saknar intresse och vilja utan till stor del av ekonomiska skäl.  Mobiltelefonen  är inte heller allra äldres egendom för den är också en kostnadsfråga. Datorer och telefoner är inga billiga verktyg för den fattige. .Om vi levde i en rättvis värld skulle det inte finnas några fattiga. Dessutom har inte alla människor sinne för ekonomi. En del kan slösa bort rikedomar medan många fattiga gör det bästa av det lilla de äger. När jag var barn fick vi en skoltidning som hette Spara och Slösa och huvudpersonerna i tidningen var flickorna Spara och Slösa, Spara var dygdemönstret som förvaltade sitt pund och Slösa var oförbätterligt slösaktig och utan pengar. Jag lärde mig att spara redan som barn och fick man en slant stoppades den mestadels ner i sparbössan. Veckopeng existerade inte på den tiden men jag tycker att förvalta den är ett utmärkt sätt för ett barn att lära sig handskas med pengar. Barnbidrag fanns inte utan det var föräldrarnas sak att försörja sin a barn. Ett behovsprövat barnbidrag infördes 1937 och det blev ett  bidrag till alla barn år 1948. När det blev så ansåg många att det var orättvist eftersom de välsituerade kunde försörja sina barn själva. Trött på det grådaskiga vädret väljer jag en försommarbild idag.        12/1    2018

Idag när jag tog min förmiddagspromenad gnistrade rimfrosten på gator och träd. Rimfrost blir det när vattenmättade snökristaller lägger sig på kalla föremål. Det är vackert men ligger sällan kvar någon längre tid. Något ordentligt snötäcke har vi inte fått ännu i våra trakter och det  lite synd. Norrlänningarna får sitt lystmäte på snö varje vinter utan snökanoner. Jag är tacksam om det kommer så lite snö som möjligt för då behöver jag inte halka omkring på nederbörden och riskera  benbrott. Det är rätt obehagligt att bryta såväl armar som ben, det vet jag av erfarenhet. Benbrott är smärtsamt och tar lång tid att läka. Jag ramlade en gång  och bröt en arm men hade tur i oturen och bröt vänster arm. Visserlign behöver man båda armarna, men till nöds klarar man sig hjälpligt med den ena. om den andra är ur funktion. Under tiden ett benbrott skall läka  brukar man  bli gipsad. En jul dagen före julafton  halkade jag i snömodden och fick gips runt hela vaden från knät till ankeln.  Det vägde 4 kg  kongstaterade jag efteråt. Det är rätt  svårt att vända på en sådan klump i sängen. Det här erinrar jag mig varje vinter när det kommer snö  och därför brukar jag ta på mig halkskydd fortast möjligt. Det blir en skyddsfaktor och jag rekommenderar alla äldre att bära halkskydd i vinterväglag. Sådana säljs i sportaffärer och på apoteken och de är väl värda det de kostar. Jag tror inte att den snövita statyn är av gips men den är rätt stilig och finns på Drottningholm..   11/1    2017 

Idag har jag plockat bort julpyntet och julljusstakarna. Minigranen inte att förglömma. När jag fått upp alltsamman på en hylla i klädkammaren drog jag en suck av lättnad och var glad att jag inte haft en stor julgran, som skulle återvinnas.  En del julgranar har inte många barr kvar när de skall ut utan dem får man sopa upp med borste  och spskyffel. När jag var barn  var det alltid någom familj i huset som ordnade med julgransplundring. Vi dansade först ringlekar runt den innan den åkte ut.Julgransplundringarna var nästan roligare än julen för där vi bodde rådde stor gemenskap och alla kände alla. Famijlerna turades om att ”köra ut julen” Vi fick gottepåsar och saft och bullar. Mödrarna drack kaffe och skvallarade om boende som inte var med på kalaset. Allt gick lugnt och sansat tillväga. När man idag läser och hör att det förekommer dödskjutningar  i vissa förorter och att gängkriminalitet är vanlig blir man  förskräckt. Som väl är bor jag i en lugn förort. Trots att de flesta har det bra i vårt välfärdssamhälle  blir det bråk. Jag som är född  långt innan det fanns ett utbyggt telefonnät förundras över att så gott som varenda unge har en mobiltelefon. Vi hade inte ens telefoner i vårt hem utan gick till en telefonkiosk om vi skulle prata med någon som var telefonabbonnent. Jag tror att vi har alldeles för stora pretentioner på materiella ting och  strävar efter att skaffa oss så mycket prylar som möjligt. Lite mer av förnöjsamhet skulle inte skada. Nu kan vi börja äta semlor för jag har redan sett den första semlan i en butik. Det är i tidigaste laget  och jag skall nog vänta till Fettisdagen isom nfaller först den 13/2.      10/1     2018

Idag fick jag faktiskt ha sovmorgon för det blev sent i går eller rättare sag tidigt idag på morgonen innan jag kom i sång efter Cancergalan. Det har sina  fördelar  att att vara lös och ledig och inte behöva passa tider. Det är visserligen rätt trist ibland men man kan inte få allt  man begär av livet utan får underordna sig. Vi pensionärer som är friska vet egentligen inte hur bra vi har det när staten eller arbetsgivaren försörjer oss och ger oss pengar varje månad. Vi har dessutom levat i fred i över 100 år och våra barn behöver inte ens göra värnplikten längre om de inte vill själva. Numera påstås det att kvinnor och män är jämställda men  det är en sanning med modifikation. När jag föddes hade inte kvinnorna rösträtt och det ansågs vara helt OK på den tiden.  Efter sexårig  folkskola, som var gratis, måsta fortsatt skolgång betalas ur egen ficka. Kyrkan och prästerskapet har mist sin makt och den som inte vill är inte längre tvungen att gå till kyrkan om han eller hon saknar lust eller är gudsförnekare. Det är egentligen inte klokt hur bra vi har det i våra dagars Sverige. Vi gnäller och kverulerar alldeles i onödan. Det har aldrig sålts så många nya bilar i Sverige som det gör nu och inte många bilägare bryr sig inte om att de åker omkring och förpestar luften för oss fotgängare. Även kroppsarbetare har lång betald semester och många har råd att kosta på sig semesterresor till härliga exotiska badstränder. Jag tycker att det blivit  dags att vi skänker en tacksamhetens tanke till de som har eller haft makten i riket. Tack och lov för att jag bor i ett demokratiskt samhälle. Så  bör vi tänka en och annan gång           91     2018

I kväll har jag varit på Cancerfondens galakväll i en lokal vid Globen Arena. Galan brukar vara på Cirkus annars om åren.  Kanske är det bättre  utrymme på det nya stället. Jag vet inte varför man bytt lokal Jag hade eskort och trevligt sällskap med en f d redaktör för Cancerfondens tidning Rädda Livet. Hon är numera pensionär och givetvis en yngre upplaga av pensionärsskrået  än vad jag är. Vi hade mycket trevligt och gladde oss åt att det strömmade in stora bidrag allt eftersom kvällen framskred. Vi fick höra mycket om cancer och cancerforskningen och mellan föredragen och filmerna blev vi underhållna  med musik.  Först med modern musik och sång och som sista nummer uppträdde till min stora glädje  denkände musikalartisten Jan Malmsjö. Han sjöng så vackert om ”din stund på jorden.”  Det lät bättre i mina öron än popmusiken. Det är sorgligt att cancern skördar så många liv men jag tror att våra duktiga forskare snart har löst cancerns gåta och kanske rent av utrotat den sjukdomen. Jag var lika fint placerad i lokalen som vår  statsminister som satt mitt emotmig på andra sidan om scenen.  Dessutom  kunde jag konstatera att det var fler som svärmade kring mig och fotograferade än hos statsministern. Jag blir inte höfärdig för den sakens skull utan tycker bara att det inte är en dag för tidigt att folk får upp ögonen för att en åldrad tant  kan vara värd ett erkännande för att hon duger till något  och att det inte är så dumt att bli gammal trots allt.      8/1     2018  

För långe sedan I tidernas begynnelse fanns det inga industrier utan allt man behövde gjordes för hand  allt eftersom man behövde det. Tyger vävdes i enkla vävramar och kläder syddes med hjälp av nål och tråd. Det blev inte många ombyten på den tiden men man skiljde på helg- och vardagskläder. Finklänningarna kunde man piffa upp med hjälp av volanger och spetsar. De senare virkades man  med hjälp av virknål eller också använde man en knyppeldyna.  Finast var de knypplade.spetsarna. Knypplade  gjorde man med hjälp av en knyppeldyna. Till den hörde två knyppelpinna som man korsade och slängde omkring på ett så fingerfärdigt sätt att jag inte törs återberätta tillvägagångssättet Det behövdes vana och fingerfärdighet att hanterr dessa pinnar,. Det verkar långt ifrån enkelt och om det skulle bli några meter spet. så tog det säkert lång tid. Jag skulle inte vara kapabel att göra om det.  Knypplingskonsten lär komma från Italien  och i Sverige har Vadstena blivit berömt för sina vackra knypplade spetsar. Det var i huvudsak nunnor som kunde konsten. Förr hade man spetsar inte bara på kläder utan till stor del var det infällda spetsar på de vita ovanlakan som då användes i sängarna förr. I vår tid  har man bortrationaliserat  äldre tiders sänglinne med spets och brodyr och stoppar ner täcket i ett påslakan. Det var inte bättre förr men på något sätt blev det mer tid föver för  handarbete och och att pyssla.   7/1    2018. 

Man skall äta mycket frukt och grönt säger vetenskapen och det finns ett gammalt ordspråk i vilket det påstås  att ”ett äpple om dagen håller doktorn  borta från magen.”  Jag vet inte om det dagliga åpplet  är anledning till att krämporna hållit sig på avstånd hitintills.  men är det så har jag åtminstone  en rimlig förklaring till god hälsa .Vi importerar  ju frukt numera och hat tillgång till äpplen året runt. Svenska äpplen är godast men efter jul brukar de vara borta från fruktdiskarna. och vi hänvisas till gröna hårda  utlänska äpplen.  De ruttnar sällan och  det är ju enfördel örimportörerna som slipper ”svinn,”  Våra mesta svenska  äpplen  odlas i stor skala påÖsterlen och att se när alla skånska äppelträd blommar är en skönhetsupplevelse av stora mått . Skåne jorden är bördig  och Skåne kallas ibland för Sveriges kornbod  Svenska äpplen kommer mestadels från Bjäre-trakten i Skåne, Där blir det äppelmust av en del av skörden. Jag gillar äppelmust och dricker den gärna till maten. Drycken bubblar lite och har jag fest bjuder jag   nykterister  och biförare på must så att de också skall kunna skåla. När jag var barn använde vi överflödet av äpplen till att göra äppelmos, Mamma gjorde även saft av äpplena och den drack vi hela vintern. Vi fick i i oss en massa socker på det sättet vilket kanske inte var riktigt bra alla gånger, Det säljs numera äppelmust i flaskor som är lagom förenpersonshushåll. Det mesta som saluförs i vanliga fall är för storhushåll. och i regel för stort för en person. Jag tycker att  eftersom enpersonershushållen bara bli fler och fler  vore det inte en dag för tidigt att fabrikanterna gjorde förpackningar som som passade den ensamboende,   6/1     2018

Today, the Thirteenth Eve is a weekend we do not care for after all the other holidays in Christmas time. According to the Christian faith, on that day the three wise men visited the newborn Jesus in the stable of Bethlehem. They wanted to spoil him precious gifts. Thirteenth evening is also a drama of Shkakespeare. Shakespeare was a great dramatist and he is best known for his Hamlet. Young male actors always dreamed of playing Hamlet and I have seen both Jarl Kulle and Gösta Ekman dyi starring. I think Gösta Ekman has also made the Hamlet role. It's a great spectacle when the unfortunate Hamlet does the role and says: to "be or not." When I moved to Stockholm, theater and operating tickets were cheap and I saw almost everything that appeared on the different scenes. Both the drama and the opera have fancy lounges and are beautiful buildings that adorn the cityscape. A true old-fashioned theater saloon will have red velvet armchairs, gold decals on ceilings and walls and big chandeliers. The opera has a big and fancy chandelier hanging on the ceiling and it's lucky that it hangs on sturdy hooks so it does not fall into the crowd. The Opera Mirror is well worth a visit because it is really stately. Yesterday, SVT was shown a documentary about Birgit Nilsson, who was a singer "of God's Grace" and as a guest player in all the world's opera houses. Jussi Björling and Birgit Nilsson became both world famous and it became the "Swedish night star" Jenny Lind as well. She stands on Djurgården Jussis has her statue at Jakobs Torg on Norrmalm. The tulips have come and sell as usual in bouquets. I have taken the picture from the network. 5/12 2018 

Idag är det punktskriftens dag i almackan och det tycker jag att man bör uppmärksamma. Den gör ju att den som är blind kan läsa böcker och kommunicera. Det kanske inte har lika stor betydelse nu, när det finns ljudböcker, men den har varit god hjälp för många. Blondhet är en grav synnedsättning och oförmåga att se. Förr var blinda vuxna hänvisade till Blindinstituten där gick i skola och ofta lärde sig bli borstbindare. Nu när det finns dammsugare  och allting annat utvecklats  kan blinda ha nästan vilka yrken som helst om de får ledsagarhjälp. Det är ett hård öde att vara blind och att kunna använda sina ögon är en gudagåva. Vid synnedsättningar är glasögon till stor hjälp men det var först på 1200- talet som de första synhjälpmedlen fanns att tillgå i form av förstoringsglas. Under romartiden  fick kejsar Nero hjälp av slavar som läste upp hans texter för folket. De flesta människor har god syn under de första åen fram till 50-års åldern men sedan brukar inte armarna inte räcka till när man skall läsa tidningen. Jag skaffade mina första läsglasögon sedan jag fyllt 50 år. Eftersom jag bara använde dem vid läsning lade jag dem ständigt ifrån mig och hade svårt att hitta rätt på dem. Ett tag var de borta i flera månader och jag letade febrilt och förgäves. Jag upptäckte dem sent omsider när jag skulle hämta något ur en kista på vinden. De kändes rätt snopet när jag lyfte på locket och det första jag såg var glasögonen. Sedan dess har jag flera par billiga förstoringsglasögon  utplacerade i lägenheten  och de optikerutprovade har jag i handväskan.   4/12   2018

Enligt Aftonbladet råder det en viss varghysteri i Södertörnstrakten där folk har uppmärksammat att vargen gett sig in i bostadsbebyggelsen. Men polisen kommer med lugnande besked. Det rör sig bara om en enda varg och har man sett flera är det nog vargliknande hundar utan halsband som varit ute på vift.  Hunden är ju ursprungligen framavlad  från vargen även om den numera  kan se ut på många olika sätt. En del är fortfarande förvillande   lika vargar. Jag klappar högst  ogärna främmande hundar för även om de viftar på svansen i den ena änden så kan de i nästa stund bita till med den andra . Jag ägnar inte mycket tid åt att titta på TV men nyheterna och Leif G. Perssons program om kriminalfall vill jag inte gå miste om. Han är kunnig och vet precis vad han talar om När han skriver egna kriminalromaner gör han det på på perfekt svenska. Det är rätt spännande att läsa deckare även om de inte räknas till den finare litteraturen. Nu mera behöver man inte bära med sig en bok om man vill läsa under tiden man åker tåg eller buss. Boken har man nerladdad i sin mobiltelefon. Jag läser dock fortfarande böcker för jag tycker att det är en ren njutning att vända blad i en bok och avverka sida för sida.  Det är hur lättvindigt som helst. Att jag själv kan skriva god och i det närmaste felfri svenska beror på att byggt på mina kunskaper genom att läsa god litteratur. Tidningsjournalister tänker inte alltid på god språkbehandling när de idag förmedlar nyheter.    3/12     2018. 

Idag har jag inte gjort något samhällsnyttigt utan jag har mest suttit hemma och ”ugglat”. Varför man säger att man ugglar vet jag egentligen inte. Ett vet jag  i alla fall och det är att det inte blir mycket uträttat när man sitter och ugglar. Den riktiga ugglan är ju en fågel och  den kännetecknas av att den  sitter dold någonstans i skogen på dagen och jagar sitt byte när mörkret faller på. Ugglor lever mest på möss eller råttor och tar en och annan gång en mindre fågel. Ugglan har på något sätt blivit symbol för visdom och det är möjligt att den är lite klokare än andra fågelarter. Om det är sant att ugglor är kloka låter jag vara osagt. Folk kan heta Uggla i efternamn  och de med detta efternamn är faktiskt adliga. Ätten  har sin vapensköld på Riddarhuset i Gamla Stan. Denna adelsätt har anor sedan 1500-talet. I Stockholm finns en känd sångare och kompositör som heter Magnus Uggla. Han skrev en låt som heter  ”Jag och min far”  och den låg nästan 3 år på Svensktoppen. Förr lyssnade jag alltid på Svensktoppen och kände väl till vilka låtar som var i topp. Nu vet jag inte ens om Svensktoppen finns kvar Jag är kanske lite kverulant för jag tycker att det mesta som man hör i radio nu är ”dunka-dunka-musik. Musiksmak skall man ju inte diskutera men jag får i alla fall lite beröm en och annan gång för den musik jag valde när jag Vinterpratade. Det blir en riktig uggla i bild även om jag inte vet om just denna är särskilt klok så tycker jag att den är en pampig fågel.     2/1      2018

Nu har jag i det närmaste avverkat det nya årets första dag utan att vara speciellt verksam. Jag avslutate  det gamla året och påbörjade det nya tillsammans med vännen Elena i hennes våning. Det gick lugnt och stillsamt tillväga när vi åt nyårssupé tillsammans. När tolvslaget förklingat delade vi på en liten piccoloflaska med champagne och skålade som sig bör för det nya året. Vi saluterade det  genom att tända ett par tomtebloss. Större förhoppningar om ett bättre år än det gamla har jag inte. Det skulle ju vara tacknämligt om folk slutade upp att kriga och slåss, men så bra blir det aldrig. Det släpptes iväg en massa fyrverkeripjäserr och raketer som lyste upp natthimlen en kort stund. Det kan kanske inte anses ekonomiskt försvarbart att  fyra av raketer men å andra sidan skulle det aldrig bli festligt och roligt om man bara tänkte krasst och ekonomiskt. Lite guldkant på tillvaron behövs om man inte skall förgås av tråkighet. Jag trodde i går när jag plötsligt blev hes som en korp att  jag drabbats av förkylning, men så var inte fallet utan det var något som lagt sig på stämbanden.trots att jag inte pratat mer än vanligt. Man kan ju inte vara helt och hållet prima liv vid min ålder så det var kanske ett åldringssymptom.  På tal om hälsa så har ju så gott som alla barnsjukdomar, som min generation fick genomlida utrotats genom vaccineringar, men nu skriver tidningarna att det går en mässlingsepedemi i landet. Mässling lär vara en rätt obehaglig sjukdom om den drabbar åldringar, Mitt minne av den är att man blev helt rödprickig av utslag och de orsakade klåda också. Som väl är kan man inte drabbas mer än en gång så jag är inte i riskzonen.     1/1     2018r.

Idag är det årets sista dag och jag känner mig inte helt kurant. Jag hostar och har troligen råkat ut för en bacill. Jag kan inte minnas när jag sist var förkyld och hade inte räknat med att bli det en nyårsafton. Någon större fara är det inte och och om två timmar skall Elena och jag fira Nyår utan större åthävor. Vi skall förstås skåla in det nya året med champagne. Det är så vist inrättat att man kan köpa små piccoloflaskor och det kan vara lämpligt att dricka upp de centilitrar en sådan innehåller. Spritvaror räknas i litrar och centilitrar och en gång under förbudstidener var den ransonerad.d  Sprit och vin  säljs i på Systembolaget och det är förbjudet att tillverka sitt eguet brännvin. När jag var barn minns jag att  män tilldelades  en till fyra liter i månaden allt efter hur aktade de var i samhället. Min far var väldigt stolt över att tilldelas högsta ransonen som var fyra liter starkssprit I månaden. Min mor var mindre glad över den stora tilldelningen. På krogarna kunde man få 15 centiliter starksprit om man kom in i restaurangen och var nykter. Det fanns någonting som  man kallade restriktionssmörgås ocd  den åt den spritsugne sällan upp utan den åkte ut och in i restaurangköket. Ogifta kvinnor kunde få köpa ut en liter starksprit i kvartalet. Det ansågs tillräckligt för det svaga könet.  I våra dagar kan man handla nästan hur  hur mycket sprit som helst om man är nykter när man går in i butiken. Det var bra att myndigheterna ransonerade spriten för det finns tyvärr många tråkiga historier om vad rusdrycker har för inverkan på svaga själar  Till sist får jag inte glömma att   önska mina läsare Ett Riktigt Gott Nytt År. och tacka för det år som  gått.  jag tackar också Elena för det fina kortet.  31/12      2017

”Så går en dag ifrån vår tid och kommer aldrig mer” så lyder första raden i en gammal psalm från 1500-talet som senare fått en modernare text av Johan Olov Wallin den store psalmdiktaren. När jag gick i folkskolan måste man först genomlida att lärarinnan spelade en psalm, som vi skulle kunna texten till. Hon ackompanjerade oss på en gammal orgel, som inte var speciellt välljudande. Mitt gamla huvud är fullt av psalmverser som jag lärde mig för  länge sedan. När morgondagen är över kan vi skriva det nya  årtalet 2018. Om det blir ett bättre år än det föregående återstår att se. Jag har gett upp hoppet om att det på det nya året skall innebära fred på jorden. Men jag hoppas att alla människor får bli kvar i sina hem och slipper att bli flyktingar. Men jag har svårt att tro att det kan blir så. För egen del är jag rätt nöjd med år 2017 och blir 2018 ännu bättre skall jag inte klaga. Om vi blir lite mer aktsamma om vår miljö så kanske vi även i fortsättningen kan vistas ute på gator och torg utan gasmask. En sådan behöver kineser och japanerr för att vistas ute. Där är det för många bilar som förpestar luften. Vi kan ju inte gärna gå tilbaka till hästskjutsarnas tid, men det kanske skulle vara bra för klimatet om bilarna drevs med elektricitet. Det är rätt bekvämt att låta sig transporteras från plats till plats med automobil. På hästskjutsarnas tid kunde både kusk och passagerare utsättas för väder och vind eftersom det nte fanns ånga vagnar som var försedda med tak. Jag tror inte precis att det nya året blir bättre än det gaamla som nu sjunger på allra sista versen. men jag lever på hoppet om bättre tider.                 30/12     2017      

Idag har jag packat upp resväskan och återvänt till vardagslivet. Det var tomt i kylskåpet, så jag började med att handla lite förnödenheter. Det blev en spartansk lunch och magen fick nöja sig med det som bjöds. Min kalender är tom fram till vecka 2 nästa år. Det har varit trevligt att bli kändis för folk stannar upp och pratar med mig och tar gärna en ”selfies.” Jag har fått många trevliga och snälla kommentarer efter mitt ”Vinterprat” och danskar och norrmän har tagit del av både pratet och dokumentären som SVT spelat in. Det är tack vare att de nordiska språken har så mycket gemensamt som vi kan kommunicera med varandra. Så här i slutet av ett år förväntas man också summera det som hänt och skett under det gångna året. För min del har det varit en händelserik tid. Framför allt är jag glad för att jag varit frisk och sluppit sjukdomar och elände. Hälsa är en större förmån än rikedom. I Sverige behöver ingen leva i armod. Det finns inga slumområden i vårt land. Det finns visserligen problemområden i storstäderna med gängkriminalitet, men det har vår statsminister lovat att ta i tu med. Om han lyckas blir en senare fråga. Han lovar i alla fall att vi skall få fler och bättre beväpnade poliser. Den som lever får se  hur det blir med den saken.  Hoppet kan man ju alltid göra. Vad dagens bild föreställer vet jag inte, men jag tror att det är en räv. 29/12 2017

Nu är jag hemma igen efter att ha firat en mycket trevlig jul i Helsingborg hos min systerdotter och hennes man. Jag har blivit omhuldad som en prinsessa och ätit ljuvligt god hemlagad julmat. Det enda som inte är så roligt är den långa tågresan på fullpackade tåg, där ingen säger ett knyst, utan alla sitter och petar i sina mobiler. Inte ens julen kan lossa på tungans band hos en nutida tågpassagerare. SJ skötte sig bra  under den här resan och det blev inga förseningar. Vädret i Skåne var mulet och lite regnigt hela tiden, men det var varmt och ombonat inomhus. Julafton tillbringade vi hos min julvärds dotter som verkligen dukat upp med allt som skall finnas på ett julbord i en stor gästabudsal på gården där de bor.or och där de bedriver hästavel och har ridskola. I morgon börjar vardagslivet och då får jag nöja mig med den industrilagade maten som inte är speciellt variationsrik. Jag  får eget gästrum när jag hälsar på släkten som bor i villa en forort till Helsingborg. Från samma förort kom en gång ”stålfarfar” som var över åttio är när han utom tävlan  cyklade genom Sverige från Haparanda till Ystad i en cykellopp  som gick 1951. Han blev väldigt populär under färden och mycket skrevs om honom i tidningarna. Mina krukväxter överlevde min bortovaro men de såg tämligen slokande ut och törstar nog efter vatten. Jag brukar ordna olika sinnrika bevattningsanordningar när jag reser bort, men i år tyckte jag att det blev för besvärligt så jag nöjde mig med riklig bevattning. Mina amaryllisar har klarat sig över förväntan och kommer att blomma över nyårs- och kanske t o m trettonhelgen. Själv ser jag fram emot att vara med om ett nytt årsskifte.   28/12    2017

Nu går tiden snabbt och snart är det julafton och förväntningar infrias eller krossas efter ett system som jag inte förstår mig på. Vi borde alla ha rätt att vara friska, lyckliga och glada men världen är full av orättvisor. Jag hoppas att de som krigar stannar upp och häller fred  åtminstone under juldagarna. Själv firar jag jul med nära och kära och är en oförtjänt priviligierad person. Idag vill jag skicka julhälsningar till alla mina följare hemmavid och utrikes. Jag har fått så många vackra julkort och känner mig uppmärksammad och stolt när brevbäraren släppt ner dem genom brevinkastet. Det kommer inga inläggfrån mig förrän efter helgen. Datorerna  behöver kanske också vila upp sig så att de inte hänger sig eller hittar på konstigheter. Mitt inlägg den 17/12 skrev jag som vanligt på svenska men det kom av någon underlig anledning  att förvandlas till engelska ipå bloggsidan. Jag visse inte ens om det förrän jag såg det påpekat i en kommentar. Bilden blev också förminskad av samma okända anledning. Min amaryllis från Berit i Örebro är så praktfull att jag hitintills inte sett dess make. När den andra knoppen slår ut kommer jag att ha glädje blomman fram till Trettonhelgen. Det såldes varken amaryllislökar eller julstjärnor i min barndom. Inte ens hyacinter fanns att köpa. Vi fick nöja oss med julgranen som inslag från växtriket. Jag avslutar dagens övningar med att önska alla mina läsare En Fröjdefull Jul. Det vackra julkortet har Elena komponerat och det är inte många bloggare förunnat atta piffa upp sina inlägg med .så fina bilder. Tack Elena för dem alla..       21/12     2017

Idag berättade man i TV att vi skall få höghastighetståg som går 320 km i timmen. För min del går tågen tillräckligt fort som de gör nu och jag förstår inte varför det skall vara så förfärligt bråttom. Tågen håller ju till på spåren och spåren är för det mesta raka. och där kan det vara motiverat att köra fort. Nu ssägs det att cyklarna skall drivas med elektricitet. Det tycker jag inte är särskilt bra. Då bortfaller ju den nyttiga med cyklingen som just är motionen man får när man trampar runt pedalerna. Jag lärde mig cykla på en gammal herrcykel och det var rätt besvärligt för jag nådde inte ner till tramporna om jag grenslade ramen.  Det gick inte heller bra att sitta på sadeln för då nådde jag pedalerna ännu sämre. Men att cykla lärde jag mig för  skam den som ger sig.  Min första egna cykel fick jag i 20-årspresent av en snäll farbror. Jag kallade den för Bastardenen för den var ett mellanting mellan herr- och damcykel. Eom köpte knte en gammal herrcykel för 10:00 kronor och gav mig i 20-årspresent. tian sågade av ramen och lackerade om den så att den blev svart. Jag blev inte speciellt glad öer den gamla cykeln som jag döpte till Bastarden, men är man ung och har ont om pengar får man inte ha så stora pretentioner. Jag har nog skrivit om Bastarden förut men den följde mig på flera semesterresor när jag cyklade tur och retur från Örebro till Skåne. Jag cyklade på den gamla cykeln till och från jobbet i många år och jag behövde inte ens låsa den för inge cykeltjuv gör sig besvär att stjäla annat än nya fina cyklar- Ett vet jag och det är att jag aldrig skulle vågat cykla i rusningstrafik på huvudstadens gator som det går till nu. Det ser livsfarligt ut..Ett tomtefoto får  ersätta bristen på  cykelbild .   20/12 2017
.

Idag har Elena och jag besökt Stortorgets julmarknad  i Gamla stan. Det år en anrik marknad som startades redan 1837. Den har funnits under alla år sedan dess med undantag av åren 1907-1914. Att de inte hölls de åren förmodar jag kommer an på att det rådde orot ute i g i Europa. Det är den äldsta julmarknaden i Sverige och grundades en gång av StoStockholmsgillet. Det står 41 stycken bodar uppställda på torget och man hittar mycket som går att äta och lite kläder och allt möjligt i stånden. De flesta besökarna bara tittar men det köps nog en hel del eljest skulle den inte finnas. Vädret var råkallt och jag blev rätt nerkyld innan vi avslutade besöket. Man kunde värma sig med kokkaffe eller varm glögg  men det blev ingen varaktig värme. Stortorget har en av stans finaste julgranar men den syns ju bäst när den är tänd på kvällen. Skansen har också en traditionell julmarknad men den ligger ju lite längre bort och man får betala inträde  när man besöker den. All julbelysning är en fröjd för ögat den här mörka årstiden och stan har klätt en hel del träd med ljusgirlanger. Julafton är en söndag i år och arbetsgivarna behöver bara betala helglön för två dagar det här året. Royalister kan gratulera Drottning Silvia dagen före julafton om de känner för det. Hon pensionerar sig inte och är fortfarande en vacker kvinna som kan bära upp en ståtliga kreation när hon representerar Sverige. Idag är det dan före dan, före dan  före dan , före dan före dopparedan  eller 19/12    2017,

Det finns många konstiga djur i ”vår Herres Hage” och man har hört talas om sexbenta kalvar och andra missbildade djur. Människoraser som har olika hudfårg finns det flera av och i tidernas äbegynnelse var det väl meningen att de skulle stanna där de var födda. Folk i Afrika föddes svarta för att deras hud bättre skulle tåla solbestrålningen. Nu ser man mörkhyade människor överallt i världen, inte minst i Sverige som tagit  emot afrikanska flyktingar. Amerikanarna var på sin tid barbarer som jagade den svarta befolkningen i Afrika och gjorde många av dem till slavar. Som väl är är slaveriet utrotat men det skedde inte utan hårda inbördes strider. Vilda djur har väl fått sina färger för att bättre kunna smälta in i skogs- och ökenmiljöer. En och annan gång har man i Sverige fått höra att det synts till en vit älg i våra skogar. Senast fanns den vita älgen i Bohuslän. Vad det blev av den vet jag inte och den var lätt att få korn på i skogen. I Sundbybergi i ett skyltfönster kan man se den silverfärgade älg som finns i bild och den är rätt dekorativ. Ett djur eller en människa som föds utan sin naturliga hudfärg kallas för ”albino.”  Ögonens hornhinna saknar färg och ser rödaktig ut. Jag har inte mycket till pigment i mitt bleka skinn men någon albino är jag inte. Jag fårr besvär av starkt solsken och är olämpligt umgänge  för  soldyrkare. Det komplicerar min tillvaro på sommaren för alla mina bekanta älskar solen.  Mitt bleka skinn gör att jag  är jag rätt försonligt inställd till de övriga årstiderna. Den vita silvriga älgen i bild tål däremot alla sorters klimat.    18/12 20117

Today is the third Anniversary and with those who long for Christmas, expectations rise. I'm not very expectant, but it will still be nice when I canceled the train trip and is in Helsinki. Soon you can start counting the days up to the "Doppers Day." When I moved north, I did not understand that with "Doppers Day." We did not dip in the saucepan without the dumpling pad, maybe we cooked kale soup. We did not understand the finess of dumping bread in skinkspad and "slafsa" in itself, the gig that was formed. But you must respect not only their own traditions but also others. So I invite you to taste, I have three candles in the advocacy case, at least I have turned to the afternoon coffee and dinner. I'm glad that one of my amaryllis have knocked out their four watches and stands proud and straight in their nice pot. The snow is shining with its absence but the frost has clogged and there is ice on the waterpads. A thin ice cane was at the edge of Lake Mälaren too, but no young dare "kumpa" on such thin ice. During my childhood we went skating on the city's canals for Helgeå rarely froze so much that it was possible to skate on it. I have read that the men and women of the turn of the century went skating on Nybroviken's ice cream and if I did not remember wrong, they did not have sportswear at that time, but the ladies were dressed in worn hats and coats that reached down to the knees. The gentlemen had a tall hat and a long rock called "palette island." The kids of today would laugh badly if they had seen ancient sports equipment. I myself love to dress in red when I go for a walk. 17/12 2017  

Idag har jag haft kafferep med släkten. Den springer inte ner mina dörrar, så det var välkommet besök. De medförde prov på årets julbak för att jag skulle få lite smakprov. Mandelmusslorna saknades, men någon stans får man dra gränsen för det traditionsbundna när tiden ha svårt att räcka till.  Vi tände adventsljusstaken och hade det mysigt. Systersonen kollar alltid mina glödlampor när han kommer på besök och ser till att de fungerar. Jag är lite höjdrädd numera och kliver högst ogärna upp på en stege. Det är bäst att ha fast mark under fötterna för fallolyckor kan sluta illa. Det var länge sedan jag tackade mina läsare för kommentarerna de skriver.  Det är roligt att skriva när man ser att det väcker reaktioner. Jag tar inte illa upp om jag får lite klander för jag är inte ofelbar. Jag har läsare i utlandet också och det kommer an på att dokumentären om mig har sålts till flera länder och världsdelar. Om någon tror att jag blir rik på kuppen så är det fel. TV betalar ingen erersättning varken till personen i en dokumentär eller till den som gjort filmen. Den senare har sin lön från TV och gör bara sitt jobb. Det har redan droppat in julkort i min brevlåda och jag vill tacka för alla de  vackra julkort jag fått. Jag har även förärats två Amaryllis i vackra krukor och den från Berit i Örebro har slagit ut sina röda vackra klockor. Den andra som har manlig avsändare är annu så länge bara i knopp. Jag brukar spara lökarna men har ännu inte lyckats att få dem att blomma om. Jag visar ännu en fin tomtebild.     16/12     2017                                                              .

Ibland undrar man varför det är så mycket förberedelser och väsen inför julen. Den är en kristen helg då vi enligt bibeln firar Jesu födelse. I stallet i Betlehem.  I hiatorisk tid kallades högtiden för Midvinterblot och  då var folk hedningar och offrade  ett lamm till asagudarnas ära Numera är julen mer eller mindre affärsmännens högtid för då öppnar  folk på plånöckerna och köper inte bara presenter utan mat i överflöd. Det är en familjehögtid och då skall folk samsas och älska varandra även om de till vardags lever som hund och katt. Jag tycker att det är bra att fira jul- Medan man förbereder den, glömmer man att det är ”beckmörkt” ute redan på eftermiddagen. Men det finns ljuspunkter och Idag träffade jag damerna jag en gång haft som datorelever  Vi träffas en gång i månaden och äter lunch tillsammans på¨en förträfflig restaurang på Esplanaden i Sundbyberg, Sundbyberg var en gång arbetar- och industristaden framför alla andra, men är numera mer känt som en trivsam  småstad att bo i. Det är mer eller mindre fint att bo i vissa stadsdeler.  En gång var Södermalm de fattigas stadsdeö där inte ”bättre folk” ville bo.  Nu  råder motsatt förhållande och en våning  på Söder vill gärna mediafolk och konstnärer äga. En bostad. I min barndomsstad hade vi först Smalgator och Storgator. Min familj bodde i början på en Smalgata, men vi bytte upp oss med tiden  först Smalgata  och sedan till Storgata och min mor slutade sina dagar på det fina Östermalm. Hon fick bo  förnämligt under sina sista år tack vare att en köpman testamenterat pengar till en bostadsstiftelse som nästan  gratis upplät bostad till köpmansänkor. I den senare bostaden bodde aldrig jag. Luciadagen skrev jag inte om, men bild på årets ”lussebullar” visar jag  idag,       15/12      2017.  

Tomten är högaktuell så här i jultider  och på julafton kommer han till snälla barn med paket. Innan han blev jultomte var han enligt folktron  ett sagoväsen som fanns på gårdarna och hjälpte bonden med sysslorna och var allmänt omtänksam. Han krävde inte mycket mer än en fat med gröt på julafton. Uteblev gröten blev han avogt inställd  och flyttade från gården. Ordet tomte kan också användas som skällsord. Säger man om  någon att han är en riktig tomte menar man att han är lite tokig eller ”bakom flötet.”   Att ”ha ”tomtar på loftet” är inte särskilt smickrande heller. I det sistnämnda fallet  är vederbörande  lite halvtokig eller ”knasig". I Amerikanarna kallas tomten för Sankta Claus och tyskarna säger  Weitnachtsman. I Idén med jultomte är ursprungligen från Holland. Tomtar i olika utförande   har man som julpynt och jag har själv en massa större och mindre tomtar som juldekorationer. Små barn kan bli vettskrämda på julafton om det dyker upp en skäggig rödklädd individ och delar ut julklappar. Större barn genomskådar den som döljer sig bakom skägget och avslöjar att det är far eller morfar som klätt ut sig. Jag har varit med om jultomtebesök de senaste jularna och den släkting som spelar tomte  där är så bra skådespelare att hon ännu inte har blivit avslöjad. När jag var barn  delades våra julklappar ut rakt av utan inblandning av någon jultomte. Jag vet således inte hur jag skulle reagerat som 3 -4 - åring om han kommit hem till oss. Tomtebesök kan vara trevligt  på julafton, men han skall inte visa sig där det finns lättskrämda småbarn. Det närmaste jag kom tomten  i min barndoms jular var när jag fick sagoboken Tomtar och troll. Den har jag inte glömt än.        14/12    2017

Idag var det vinter ute och snön ligger kvar lite här och där. Jag har haft besök av TV 4 och vi har pratat lite om min barndoms jular Jag måste ge min mor en eloge för hon höll på traditionerna och gjorde det bästa av våra julhögtider så långe hon orkade arrangera dem.  Julhelgerna reste jag till Skåne och firade jul. Jag har några amatörfoto från den tiden som TV- folket blev intresserade av. Programmet sänds antagligen på Annandag jul. Resor förr i tiden  gjordes för det mesta med nattåg kvällen  före julafton och det var på den tiden  trevlig stämning på tågen. Folk pratade med varandra och var allmänt glada under resorna. Åker man tåg numera så råder total tystnad och resenärerna riktar hela sitt intresse pa mobiltelefoner eller datorer. Tågen stannade på fler platser än de gör nu och en stationsinspektöret mötte upp och viftade in och ut tågenKonduktören klippte hål i biljettenippte hål i biljetten sedan han noga kontrollerat den.Tåg är bra transportmedel och sedan de blev elektriska spyr de inte längre ut någon kolrök. Jag har firat många julhelger utomlands. Min man hade ingenting till övers för traditionellt julfirande men hade ingenting emot att bevista en midnattsmässa i någon europeisk stad utomlands. Kyrkorna var proppfulla och besökarna stod rakt upp och ner i kyrkorna och var mycket andaktsfulla. I Helsingbog  har jag de senaste åren bevistat svenska midnattsmässor Jag kanske skriver för mycket om julen, men jag längtar till den  och ser med glädje fram emot årets julhelg. Någon speciell julbild hade jag inte  när jag skrev om Hovstallet häromdagen och visar därför en sådan idag.     13/12     2017

När jag var barn i den lilla staden Kristianstad var julskyltningssöndagarna något väldigt stort och populärt. Man tryckte näsorna mot de upplysta fönstren och begapade härligheterna. Det är väl inte samma intresse för dem numera, men det finns i vår huvudstad  två affärskedjors fönster som folk stannar till inför. Största attraktionen har Nordiska kompaniets fönster och deras ljusgård (entréhallen). NK som man kort och gott säger är ju varuhusens nestor och det känner alla till. De har en storartad julskyltning i år också och om  läsaren har sina vägar förbi är det värt besväret att titta på den . Mitt första minne av Nk är ifrån den skolresa till Stockholm jag gjorde som 15_åring. Jag hade sparat och gnetat för att kunna köpa någon sak till minne av resan. Jag fastnade för ett par pärlörhängen och hela mitt kapital gick åt. Sedan har jag ett minne till och det är från lunchen vi åt i den stora matsalen. Vad vi åt som huvudrätt har jag glömt men när vi kom till desserten gjorde vi bort oss totalt. Det kom in något som vi konstaterade vara antingen en tjock rabarbersoppa eller en tunn rabarberkräm. Vi bestämde oss för att det var soppa. När vi nästan ätit upp vår soppa kom servitrisen med gräddmjölken. Jag är nästan övertygad om att hon tänkte att sådana här bondungar de saknar då vanligt vett och bordsskick. Vi åkte hiss mellan våningarna och det var också en upplevelse av rang för den som aldrig sett en hiss förut än mindre åkt i en. Hissarna betjänades av en hisspojke eller hissflicka som  hade  en jättefin uniform och tillhörande mössa. Sådana här saker imponerar inte längre på dagens landsortsungar som är födda i teknikens århundrade.  Bilden visar lite hur årets  skyltning i ljusgården ser ut..  12/12     2017 

Idag lyste nyfallen snö upp tillvaron och stadens gator och torg  på eftermiddagen.-och det är psitivt när mörkret faller redan på eftermiddagen den här årstiden. Sedan vi började med att flytta tiden en timme fram eller tillbaka så är det meningen att det skall vara ljust lite längre på vintereftermiddagarna. Jag har ingen åsikt om det förbättrar tillvaron eller inte gör det utan jag bara följer regelverket. När man tänker efter lite närmare så är ju hela livet inriktat på att man skall följa lagar och förordningar. Det tur att de flesta av oss är hederliga och laglydiga medborgare  för eljest skulle inte fängelserna räcka till. Jag har inte begått några större brott i mitt långa liv att jag ”pallade” äpplen i barndomen och att jag har tagit till en och annan nödlögn ibland när det varit av behovet påkallat. Vi har  alla en benägenhet att lägga märke till andra människors fel och brister och se på våra egna i en mer forsonande dager. När det närmar sig jul blir folk lite snällare och generösare mot varandra  än de är i vardagslag. En person som var generösare än de flesta var Alfred  Nobel. Han hade tjänat ihop en jätteförmöhenhet vars avkastning nu årligen delas ut till förtjänta vetenskapsmän och någon enstaka gång till kvinnliga sådana. Prisutdelningen följs av en bankett som nästan är det finaste kalaset i världen. Nobelfesten  firas  i  Stockholms stadshus och den var lika storslåtlig som vanligt. Jag satt som klistrad framför TV-n  och beundrade damernas festkreationer och blev riktigt hungrig av att se all den goda mat som serverades..   11/12    2017’ 

I Stockholm har vi något som inte finns på många ställen, nämligen ett fjärilshus, Det är rikigt trevligt att besöka detta museum en kall och kylig vinterdag och stiga in i den goda värmen och titta på otaliga fjärilar som fladdrar omkring. De är färggranna och i varierande storlekar.och finns i mer 600 olika arter. Fjärilshuset är byggt 1989 och man tar sig dit från Odenplan med buss 515 och promenerar en bit in i parken genom Haga Norra grindar. Fjärilshuset grundades 1989 och innehåller även andra museer som fågelhuset  och en asiatisk trädgård. Det är ett bra ställe att besöka när det är kallt ute. Fjärilar är insekter med två par vingar och de kan skifta i många vackra färger. Fjärilar fångar poeters fantasi och de flesta av oss känner väl eller har sjungit Bellmans :”Fjäriln vingad syns på Haga”  I operan Trollflöjten finns en aria där Mozart han liknar de något ekivoka damerna  för fjäril och man sjunger: ”Säg farväl lilla fjäril åt nöjen. ”Fjärilar är betydligt vackrare än de flesta andra insekter och det är väl in gen som tycker att en fluga är ett trevligt djur. Förr fanns det flugor överallt den varma årstiden och jag vet att i mitt barndomshem köpte vi flugfångare för att bli kvitt dem. På den kletiga gula flugfångarremsan som man hängde i taket gick flugorna en kvalfylld död till mötes.  Det var egentligen djurplågeri men ingen hade misskund med en fluga.  Det är rätt otrevligt att ha en fluga surrande runt öronen när man skall sova. Det har jag inte haft på länge och det verkar som om flugor  i det närmaste är utrotade i städerna i alla fall  finns ett ordstäv som säger att ”en fluga gör ingen somma..”  I kväll är det nobelfest men den återkommer jag till i morgon..    10/12     2017   

Idag är det Anna-dagen som var en av de mest betydelsefulla dagarna inför forna tiders julförberedelser. Lutfisken lades i blöt och julölet provades i betydelsen att malten skulle vara färdigjästjäst. I mitt hem bryggde vi inget julöl men det var mycket pyssel innan den torkade fisksidan blev mjäll och vit lutffisk.Jag som var tonåring och äldst i syskonskaran fick byta vatten på lutfisken ända fram till trettonhelgen då vi konsumerade de sista bitarna. Medan fisken kokade på helgdagsaftnarna fick jag mala senap med kanonkula i ett runt fat. Jag var totalt utless på lutfisk när julen var slut. Risgrynsgröten koktes också på julafton och det tog timmar då man fick röra i den med en träslev hela tiden för att den inte skulle brännas vid Jag hade hellre lekt än varit kökshanräckning. Så här efteråt är jag glad att jag fick lära mig att laga den traditionella julmaten. Nu sköter matvaruindustrin det mesta och jag tror att lutfisken har förlorat en stor del av sin popularitet. Dagen före julafton kokte mor den lättsaltade skinkan, som griljerades och fick ett knaprigt brun t ytskikt. Min vän Elena och jag har de senaste åren griljerat en färdigkokt skinka hemma hos mig. Den har vi sedan delat i en större bit till henne som inte reser bort och en lite mindre bit till mig. Sen provsmakar vi resultatet på en smörgås och njuter. av den goda smaken och doften.  När jag tänker på julskinkan minns jag Astrid Lindgrens historia om Emil och Katthults julgris. Det gör nog många barn i jultider. Bilden är från en av årets julmarknader och tagen med Elenas kamera.     9/12 20176

Idag var det grådaskigt och lite blåsigt , tyckte jag och hade helst stannat inne i den goda stugvärmen., men jag hade fått brev från en herr Patrik som önskade en stunds samtal i Solna Centrum. Vi hade träffats förut men mitt närminne är inte vad det borde vara, så han hade helt fallit ur mitt minne. Vi pratade medan vi läppjade på våra kaffemuggar men det liknade mer en intervju för han ställde frågor hela tiden.  I kväll tog jag itu med att läsa alla kommentarer som kommit den senaste tiden. Jag tackar för dem alla och speciellt läsare från grannländerna i Norden. Kerstin i Kristianstad är flitig att skriva och även svara andra  av mina läsare som kommenterar och berömer eller klandrar.  Att min blogg engagerar är jag tacksam för och det gör det roligare att fortsätta. Jag behöver ju inte julstöka här hemma eftersom jag skall  fira jul i Skåne. Tågbiljetten är redan köpt för det gäller att vara ute i god tid innan alla tåg är utsålda. Det kommer i alla fall att bli många som tar bilen till bestämmelseorten. Jag hoppas att de tar det lite försiktigt med gaspedalen  Till alla de som skall leva upp till sina ärvda jultraditioner vill jag säga att det kan vara klokt att sortera bort de arbetsammaste,  så att ni inte är alldeles slutkörda när det blir julafton och inte kan ha någon glädje av den. Slädfärd till Julottan lär det nog bara bli norröver och skåningar upplever ytterst sällan en vit jul. Jag tänker alltid  på  Viktor Rydbergs dikt ”Tomten” när det blir jul . Den kan jag utantill eftersom man pluggade in både dikter och historia i min tids skola. Dikten börjar så här: ”Midvinternattens köld är hård. Stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård, djupt under midnattstimma .Snön lyser vit på taken”. Endast tomten är vaken. Jag tycker den är stämningsfull.    8/12    2017

Idag har jag vistats hos SVT en stor del av dagen. Man skulle presentera årets vinterpratare som framröstats av svenska folket. Det var många kända storheter och så mitt lilla jag. Jag upphör aldrig att förvånas att jag blivit känd och får vara med i sammanhang som jag inte ens kunnat drömma om. Jag hade som uppdrag att med några få ord presentera den person som skulle bli värd efter mig. Denne var ingen mindre än det unga geniet William Spetz.  rmor som han önskade sig en timme tillsammans med  trots att hon befann sig i de  himmelska sfärerna. Jag hade förmånen att få träffa den unge William för något år sedan  när han och jag  agerade i en film som tog en hel dag att spela in. Jag vet inte om den har visats för jag inte hört några reaktioner på den. William Spetz var  tyvärr förhindrad att vara med idag, vilket var beklagligt. Han är en verbal och trevlig person som harr berättartalang och humorns gudagåva. Jag hade min medförfattarinna Helena Bjurberg som tryggt sällskap hela dagen.och hon var till stor hjälp. Det är inspirerande att träffa nya människor och jag börjar bli rätt van vid  att tidningsreportrar och fotografer samlas runt mig och ställer frågor och fotograferar. Vi blev tillsagda  att  vinka  till TV-tittarna med varma gosiga Lovikavantar som vi fick i present. De vantarna kommer att hålla mina fingrar varma när vinterkylan svider i skinnet. TV bjöd oss på en god lunch och lite motion blev det  genom att vi fick passera genom husets  långa korridorer. Mitt Vinterpratarprogram kommer att sända Annandag jul. Bilden är inte från i idag.    7/12    2017

Jag vet inte varför folk är så intresserade av att prat med mig och att tala om mig. Men på något sätt känns det bra för då blir det klart att en hög ålder inte alltid är liktydigt med att livsglädje och hälsa försvinner. Vill man så kan man lära sig nya saker även om det tar lite längre tid än det gör för en tonåring. Jag får en hel del beundrarpost, jag får blommor och små presenter och känner mig ibland som en riktigt primadonna. När jag kom hem från Loka brunn i går stod det en Amaryllis i grön kruka utanför min dörr..Givarens namn var otydligt skrivet men problemet är löst och jag har tackat Orebroaren  för den fina blomman. och ser med spänning fram emot att knopparna, de är två, skall slå ut och blommorna visa sig i all sin fägring. Bellman har besjungit Amaryllis, men jag tror att hans Amaryllis var en gudinna.  Blommans latinska namn är Hippeastrum vilket i översättning betyder Ryttarstjärna. Det var Carl von Linné som katalogiserade en massa växter och lät oss veta vad de heter på latin. Jag är fullt nöjd om jag vet vad jag skall kalla dem på svenska. Min mormor odlade bara pelargoner och lejongap och hade inga krukväxter. I hennes  omgivning växte en sorts små gula prästkragar, som hon kallade för ”tiggepågar” (på svenska betyder det tiggarpojka) . När jag frågade varför de hette så, svarade hon kort och gott: ”De ska nå hede ha.” Hede har jag senare tolkat som att något ska de heta. Mormor använde ofta halvdanska ord. Skåne var ju till och från under danskt herravälde innan det vid freden i Roskilde blev svenskt för gott.. Mormors tiggepågar har jag inte sett i någon annanstans men de lyste som små gula solar. Det gör dagens blomma också. 6/12 2017
.

Nu är jag hemma igen efter utflykten till Bergslagen och där belägna Loka Brunn. Det blev en minnesrik vistelse på ett ställe där man ”druckit brunn.” sedan länge. Det finns flera kända hälsobrunnar och brunnsorter i vårt land och Loka brunn är en av de äldsta och mest välkända.. Loka Brunn fick sin kungliga historia när kung Adolf Fredrik reste dit och drack litervis med hälsovatten för att bli kvitt sin migrän. Om det var vattnet eller tron på det som verkade förmäler inte historien, men kungen blev kvitt son migrän. Numera har Loka brunn en storslagen SPA- anläggning och tar emot privartpersoner och grupper.året runt. Jag blev inbjuden av ledningen som kontaktat TV, närmare bestämt dokumentärfilmaren Åsa Blanck som jag jag inte tappat kontakten med  fast det är långe sedan hon gjorde dokumentären om mig ”Det är inte så dumt att bli gammal”  För mig blev det en stor upplevelse att pröva på att dricka brunn. Jag fick bo högst ståndsmässigt i Drottningsviten, som var två eleganta och trivsamma rum,två komfortabla rum och fick både då jag nästan kunde nästan höra ”historiens vingslag.när jag satte mig i den röda sammetsklädda rokokosoffan i det rum jag kallade för salongen. Jag fick olika sorters behandlingar samt kropps- och ansiktsmassage. Det kändes skönt och avslappnande att känna hur massösernas  mjuka och flinka fingrar fick kroppen att slappna av  när de bearbetade mig. Vi simmade i bassänger inom- och utomhus där vattnet var 37 grader varmt. Maten var god, vällagad och trevligt serverad.  Vistelsen på Loka brunnDet var för mig en behaglig och trevlig upplevelse som jag gärna vill göra om.     5/12      2017

Today the weather was gray and gloomy, but it does not matter if you are doing something nice going on. Stockholm has unmatched possibilities if you want to look around. Elena and I visited the Royal Hovstall, which has its historical roots from Gustav Vasa's time. You finer people, the nicer the car park. The horses are real beauties, well-groomed and beautiful-They are used mostly in short-haired and nobody has forgotten when a happy Victoria went around with his beloved Daniel and the whole people cheated. The King and Silvia were also traveling in a body, I think the carriage is called. It was Christmas market also in Hovstallet's premises today but it was banal in comparison with the Royal Vagnpark. We usually do not go for a good day either Sunday or Sunday. My memories of horse riders have I from childhood, Then the horse was a good thing and needed in agriculture. It was tensioned for the plow and the harrow before the farm machinery time. Now it's a big and expensive toy for horse-drawn toned girls. Teenage girls love horses and do not care that they smell stall when they get home. The headstool is only shown to the public on certain special occasions but it was worth the crown it costed in admission. Tomorrow there will be no post for then I'm visiting Loka Brunn. 3/12 2017 Tomorrow there will be no post for then I'm visiting Loka Brunn. 3/12 2017 Tomorrow there will be no post for then I'm visiting Loka Brunn. 3/12 2017

Idagarna har den röda krukväxten som vi kallar för julstjärna blivit högaktuell och jag har därför köpt mig en sådan växt idag. Julstjärnan har enligt aztekernas tro fått sin röda färg när en gudinnas blod droppade nepå dess blad och färgade dem röda. Dessa blomblad Är egentligen inte blomblad utan de egentliga blommorna är de små gula prickarna mitt i det vi kallar för blomman. Sverige har importerat växten från USA och nu i december säljs den som aldrig förr. Vi är mycket för att ta efter USA i iseder och bruk. Att vi fått hit julstjärnan är enbart av godo eftersom den lyser upp inomhus..Blommor som förr räknades till lyx och överflöd är numera en del av inredningen och bidrager till trivseln. Nu börjar man också med julmarknader och i Stockholm kan man hitta dem i alla stadsdela från och med i morgon. Stora julbak behöver man inte ägna tid åt om man inte har det som tradition. I min släkt brukade alla familjemedlemmar samlas en söndag i december och ”tumma” ut det vi kallade mandelmusslor och som i det övriga Sverige kallas för mandelformar. Vi klämde ut degen jämnt och fint i krusformar.  De serverades sedan inte bara till efterrätt fyllda med sylt och vispgrädde utan också som kakor till kaffet.. Min mor flottyrkokte även klenäter som fick sitt karakteristiska utseende med hjälp av en tandad sporre. Det är med stor saknad jag minns julbaket då även vetebröd och råglimpor gräddades. Jag fick som tioåring hjälpa till och blev en mästare i att kavla ut pepparkaksdegen så tunt att det blev många pepparkakor. Det sista av degen fick vi göra pepparkaksgubbar av. De  hängdes i julgranen. Nu går allting att köpa färdigt och barn får inte samma sorts minnesbilder.    2/12 2017

Idag var himlen mulen och grå när jag och mina två ”bästisar  kerstin och Elena åkte till Djurgården för att äta julbord.  Ett sådant skall man äta på en anrikt och välrekommenderat  ställe och det är så klart Värdshuset Ulla Winblad.  Dit bjuder jag släkten på familjemiddag och där hade jag min 105- årsfest. Bord var reserverat för oss, vi värmde upp oss med ett glas varm och doftande glögg. Sedan satte vi i gång med att smaka på allt det goda som stod framdukat och som ständigt fylldes på. Jag har alltid haft god aptit och varit ett riktigt  ”matvrak” som kunnat äta mycket och länge.  Numera  får jag inte ner lika mycket mat men jag gjorde ”heder” åt anrättningarna.  Allt som skall finnas på ett julbord fanns med. Jag som är svag för desserter  smakade på det mesta som fanns på dessertbordet. Creme brylé  är en av mina favoriter för den desserten gjorde min mor när hon var på festhumör”  Människan lever ju icke av bröd allena” tror jag att det står i bibeln och det skulle inte smaka lika bra om det var kalasmat jämt på borden  Men nog är det gott med lite festmat ibland. Några nyheter av rang sprider inte de dagliga tidningarna, utan där blir det ofta ”skåpmat.”  Fortfarande skrivs det om sexuella trakasserier och sådana tycks förekomma  till och med i de högst kulturella och litterära sammanhang. Man hänger inte ut de som burit sig illa åt med namn och titel, men jag förmodar att omgivningen vet vem det gäller. På dagens bild hjälper mig hovmästaren Tommy Olsson att välja ut det bästa på julbordet.                1/12     2017     

Idag har jag inte uträttat mycket, men jag har konstaterat att jag inte bör vara ute ensam efter mörkrets. Jag kan inte riktigt orientera mig. Gatubelysningen i min stadsdel gör inte skäl för namnet och det är nästan mörkt utanför lampornas ljuskrets. Jag hade ett ärende till en adress som jag inte kunde hitta i mörkret. Jag var lite osäker  om jag gick i rätt riktning .. Därför vill jag tacka den okända dam som lotsade mig rdirekt till min port. Nästa gång jag är sent ute skall  ta bussen  som kan ta mig direkt från min gata till centrum. .Lokalbussen  är en välsignelse för trötta ben och i vår stad har vi till och med en buss som hämtar upp de som bor på servicehem  när de vill ut för att handla. Det skall jag så långt det är möjligt göra på dagtid för mitt mörkerseende är inte längre vad det har varit. Nu i adventstider kommer det att bli ljusare ute  på stan tack vare att så många har adventsljusstakar i sina fönster. Den ursprungliga  ite bättre efter första s adventsljusstaken hade fyra ljus ett för varje söndag i advent. Nu har flertalet adventsljusstakar sju ljus och masstillverkas och säljs på varuhus för under hundralappen.’ De massproduceras och kostar under hundralappen på varuhusen. Ett är säkert och det är att det blir ljusare och trevligare med all sorts belysning den här mörka årstiden, Dagens bild är från en ljusare tid på året  men efter nyår blir det ä för varje dag som går mot midsommar.. Dagens bild är tagen i en buss och från en tid som vi alla går och längtar efter.   30/11     2017

Idag har jag varit gäst på äldreboende Fridhem på fridhemsgatan på Kungsholmen. Jag var inbjuden av den ideella organisationen Bbeabridge. Det senare betyder om man översätter det till svenska ”att vara en bro”  melan olika människor och generationer. Jag behöver inte göra några större insatser när jag är inbjuden.  Det brukar räcka med att vara närvarande  och att svara på de närvarandes rågor. .Publiken bestod av rullstolsbundna och att  icke rullstolsbundra äldre personer av båda könen. Åhörarna var aktiva och trevliga  och samtliga serverades gott kaffe med Prinsesstårta.  Jag är barnsligt förtjust i Prinsesstårta. Lite svagheter får man ha om man inte äter så mycket godsaker att man ökar i vikt.. De som bodde på Fridhem har egna moderna lägenheter och såg ut att trivas med tillvaron. Under åkturen dit och därifrån kunde jag konstatera  att boende hade tjuvstartat med  att  hänga ut ljusgirlanger på sin balkonger, En del hade redan tänt sina adventsljusstakar. De har  inte kunnat hejda sig längtan efter att  lysa upp novembermörkret, De som har ansvarar för julbelysningen på gator och torg har varit  ute i god tid, Det kan vi kosta på oss i Sverige som har ss  nästan obegränsad tillgång till ström från våra vattenfall. Ofta när jag vrider på en strömbrytare eller  sätter en kastrull på den elektriska spisen  tänker jag på mormor som bara hade två fotogenlampor i sin stuga och måste bära in ved om hon skulle koka något på spisen. Det var jobbigt och smutsigt att ha hushåll på den gamla ”goda” tiden. Bilden  är inte Elenas          29/11   2017.                                                     

Idag har jag haft besök av den finländske regissör som gjort en kortfilm där jag har huvudrollen. Idag ville han intervjua mig och jag brukar vara tillmötesgående mot intervjuare dom är seriösa. Det börjar gå upp för mig att jag kanske är en lite udda företeelse bland damer i min ålder. Men jag vill bara bli tillfrågad om sådant som jag begriper .Världsproblemen har jag ingen lösning på. Det verkar ingen annan ha heller. I tidningen skriver man spaltmetrar om kulturprofilen som en lång tid trakasserat kvinnor i sin omgivning. Jag tycker inte att vederbörande gör skäl för benämningen kulturprofil utan snarare borde bli kallad för ”snuskhummer.” Detta ord finns inte i ordlistan men snusk är lika med oanständighet och den omtalade personen har då verkligen inte uppfört sig anständigt. I övrigt har årets Augustprisvinnare, blivit utsedd vilket är en stor händelse i den kulturella världen. Ännu större händelser väntas det bli när akademins ständige sekreterare går ut på Börshusets trappa och talar om vem som fått ärets pris i litteratur. Sedan sitter svenska folket som klistrade vid TV-apparaterna och tittar på nobelmiddagen i Stadshusets blå hall. Den är faktiskt inte blå utan har vackert tegelbeklädda väggar. Stadshuset är stadens stolthet och ritat av arkitekten Ragnar Östberg. Det stod färdigt år 1927. Tornet är prytt av riksvapnet. Tre kronor och jag har läst någonstans att varje krona är lika stor som en bil.   Idag förärades jag de här vackra rosorna som doftar underbart.  Rosorna fick jag av besökaren som också tagit bilden.    28/11 2017
.

Idag har jag som man säger ”haft tvättstugan” och tvättat ”stortvätt.”  Det är en ganka enkel procedur numera när det finns moderna elektriska tvättmaskiner. Särskilt stor blir inte tvätten för ett ensamhushåll. Hur besvärligt det var att tvätta förr skall jag inte orda om för det har jag skrivit om i tidigare inlägg. Det som de flesta inte känner till är att det i Stockholm finns en arkitektritad tvättstuga som hörde till Långholmens fängelse. Tvättstugan uppfördes 1882 och rustades upp år 1980. Då fick den sitt nuvarande utseende med röda hushörn och röda fönster och dörrar. Den är en riktigt dekorativ byggnad. I min tvättstuga kan jag välja mellan olika sätt att få tvätten torr och det är väl inte många som hänger upp tvätt på linor numera. Jag brukar hänga min i ett torkskåp. Under ett tvättpass på 3 timmar hinner man mycket och efter den tiden är min tvätt klar att stoppas in i linneskåp och byrålådor. Det var annat när  mormor hivade upp skallt vatten ur brunnen och kokte tvätten i vedeldad gryta som stod utomhus bredvid brunnen. Förr fanns det i städerna tvättinrättningar som tog emot smutstvätt och lämnade ifrån sig den ren, välstruken eller manglad. Många moderna lägenheter är utrustade för hemmatvätt och har tvättmaskin i badrummet eller i ett speciellt utrymme och då behöver man inte gå utanför dörren för att få tvätten ren. Jag är glad att jag lever nu och slipper tvätta som på mormors tid.   27/11 2017

Jag känner idag ett litet behov av rehabilitera mig inför dem som påstått att jag är rasistisk. Det är jag inte, men jag tycker att om Sverige skall ta emotf flyktingar skall vi kunna ge dem bostäder och möjlighet till arbete och försörjning och se till att deras barn  får möjlighet att gå i bra skolor. Efter att jag sagt detta vill jag inte diskutera ämnet mer. Jag upp märksammar att tiddningarna ännu inte har skrivit färdigt i debatten om sexuella trakasserier och det ser ut att vara långt ifrån säkert att trakasserierna  kommer att upphöra. Hoppas kan man ju alltid göra. Jag läser också att Prins Eugens Waldemarsudde har blivit utnämt till ”Årets museum” och det gläder mig.  Det var ett bra initiatvi när prinsen skänkte sitt hem och hem och hela sin konstsamling till Svenska staten. Man får visserligen betala entreavgift om det visas andra konstnärers verk. Statens museum tar ingen entréavgift. Men det kostar att transportera konst och självklart måste den försäkras mot stöld och åverkan. Det värdefulla konstverket Mona Lisa blev en gång stulet från Louvren i Paris och det gav eko i hela världen. Jag är mycket intresserad av konst och har kanske lite för många tavlor på väggarna hemma hos mig själv men det trivs jag smed. Jag har ksäkert berättat att jag jobbat på Försäkringskassans  huvudkontor i Stockholm och när den flyttade in i nya lokaler mitt emot Centralstationen var det lag på att  att man skulle köpa konst för en viss procent av köpesumman. Jag blev vald till konstombud och det var jättetrevligt att vara med och köpa in konst till de nya lokalerna.  Kontverket på bild hänger på Thielska Galleriet.  26/11     2017                                                                                                                                                                                                                                                          

Idag hade jag sovmorgon och förberedde mig inför en minneshögtid jag skulle bevista senare på dagen. Det känns alltid vemoddigt att mista en vän även om vi inte kunnat ses så mycket de senare åren. Nu minns jag hennes smittande skratt och tycker att det känns lite orättvist att jag som var lite äldre får överleva henne. Numera gör man inte begravningar till de sorgehögtider de var förr utan en avliden  blir kremerad  och askan strös ut eller samlas i en urna och placeras  en grav eller en urnlund. Minneshögtider ordnas ofta av de efterlevande och så var det idag. Vi blev serverade en utsökt buffé som den nära släktingen hade lagt ner stor möda på att tillaga. Förr höll man gravöl efter en avliden. Dessa blev ibland ordentliga supfester och det var långt ifrån stämningsfullt. När kungar och potentater avlider ligger kroppen ofta på ”lit de parad” och allmänhet och anhöriga får se den avlidne inna kistlocket skruvas på. Jag tycker det är lite makabert. Det här blev ett bedrövligt inlägg men vi är alla lika inför döden. Alla våra dagar är namnsdagar d v s dagarna har ett neller två namn och vi kan fira namnsdagar om vi har lust. Den viktigaste namnsdagen firar vi 6/6 för då har Gustav namnsdag och det är vår nationaldag och kungen kan fira sin namnsdag eftersom han inte bara heter Carl utan även fått namnet Gustav. Han är den sextonde i ordningen som heter Gustav så det är verkligen ett kungligt namn. Katarina, Ulrika och Kristina är namn på drottningar vi haft. Det går mode i namn ibland och blir ett namn populärtblir det nästan för många som heter likadant. Dagens bild får representera sorgens färger det svarta och det vita  25/11      2017                                                    

Idag har jag varit på besök på äldreboendet Skoga i Solna. Det ligger naturskönt vid Mälaren och har en vacker trädgård, som de boende har glädje av vid vackert väder. Jag har alltid varit skeptisk till att bo på ”ålderdomshem” som de kallades förr. På mormors tid kallades man inte de inhysta för boende utan de var rätt och slätt ”hjon” en icke smickrande benämning. Nu är det en förmån att få bo på hem för äldre, men förr skämdes man över detta faktum, Tiderna förändras och synen på en vårdnadstagare är betydligt bättre och humanare nu än den var förr. Jag ser med tillförsikt fram mot att få bo på ett så trevligt ställe som Skoga. Flertalet boende hade en rollator som hjälp att ta sig fram gående. Jag har haft  en  felaktig  uppfattning om rollatorer. Jag trodde att de var tunga och svåra att manövrera, men.det var fel det också. Jag håller inga föredrag när jag uppträder utan ber åhörarna att ställa frågor. Det beredde dem inga svårigheter och själv fick jag godkänt av publiken och bekräftat av två av åhörarna som jag kände från deras aktiva tid. Efteråt åkte jag till en thairestaurang på Ankdammsgatan i Solna för att äta lunch med min datorlärare och vän Elena och två damer som varit mina elever den enda termin jag fungerade som datorlärare. Det är pigga och alerta damer som det är ett sant nöje att återse. Asiatisk mat är god, välkryddad  och lättsmält. Man känner sig inte ”däst” och proppmätt efter en sådan måltid. Vädret idag var tyvärr råkallt och ruggigt och det kändes skönt att komma hem efter dagens övningar. Idag blev det dessutom lite omväxling i kosthållet. Findusmaten fick stanna i frysen, Den är bra den också, det enda jag har emot den är att det är lite snålt med grönsaker i paketen.      24/4    2017.

Idag när jag läser tidningen ser jag att affärer och försäljningsställen har tagit till sig ännu en amerikansk företeelse för att öka försäljningen. I morgon har fredagen blivit ”Black Friday” och då kan folk handla prylar med ända upp till 50% rabatt.. Hade jag behövt nya glasögon hade jag fått dem för halva priset. Det kommer att bli storkommers på tekniska prylar, möbler och en hel del annat. Jag tror ändå inte att jag skall köpa något, men har man behov av det som reas är det skäl att passa på. I morgon har jag andra planer. Jag skall visa upp mig på ett äldreboende på förmiddagen och sedan skall jag och damerna jag en gång haft som elever äta lunch ihop. Det är glädjande att vi upprätthåller kontakten. och kan träffas ibland. Den fina julgranen på Stortorget i Gamla stan lyser nu upp torget men årets julmarknaden har blivit en vecka försenad av någon anledning. Men när den kommit igång skall jag ta en titt på den Troligen är den likadan som den varit de senaste åren, vilket är helt enligt traditionen. När det blir jul skall alla människor helt plötsligt bli goda och ädla, givmilda och generösa, Det strider mot mot den naturen för enligt bibeln är vi fulla av synd ända sedan Adam och Eva blev utdrivna ur Paradiset.. För tillfället anses männen vara syndfullare än vanligt sedan tidningarna uppmärksammat deras klåfingrighet och ”tafsande” på det motsatta könet, Tendenserna har funnits i alla tider, men nu tar kvinn0rna ”bladet från munnen” och sjunger ut. Jag hade inte tänkr att blanda mig i den här diskussionen men jag kunde faktiskt inte låta bli. 23/11 2017

Idag har jag vait  hos Sveriges Radio igen- jag har blivit intervjuad av BBC eller rättare sagt deras representant. Denne talade svenska. Det blev ändå lite språkförbistring emellanåt. Det kommer att översättas direkt till engelska. Jag hoppas att översättaren  tolkar  mig rätt så att jag slipper att skämmas. Men jag oroar mig inte eftersom det inte gör det hela bättre. Det snöade när jag åkte till Radiohuset och regnade när jag skulle hem så snön är nog borta i morgon. Stockholm startar tidigt med årets julgranar och jag passerade ett par fina granar som strålade av ljus. Restaurangerna började annonseringen om Julborden i slutet på oktober  Julen hinner bli uttjatad  nnan det är dags att firas- Jag skall inte göra några stora julförberedelser. Jag  skall ta ifram  adventsljusstakarna  och tomten av tyg. Jag reser till Skåne i jul och där finns stora och små barn som gläder sig åt tomten och julklapparna. Det blir jag själv glad över för jag har lite av barnasinnet kvar. Att ha barnasinnet kvar är inte samma sak som när man i Skåne säger om någon att han heller hon ”går i barndom”. Då menar man att vederbörande blivit barn på nytt. eller för att uttrycka det brutalare  påstår att en person är dement. Det är inte roligt för närstående att se en älskad person bli helt förändrad ,men jag tror inte att den demente är medveten om att han lider av demens, Förr behandlade man dementa  som "byfånar" och gjorde narr av dem. Hög ålder är inte lika med demens utan de flesta som blir gamla är klara i huvudet in till sista andetaget.     22/11    2017.”.   

Idag har det kommit snö och jag förväntar mig att den ligger kvar ett tag, men novembersnö brukar försvinna lika fort som den kommer. Jag är inte van vid att det fanns  snö i mina hemtrakter när jag var barn. Vi ägde en släde och en sparkstötting, men det var knappt lönt ta ner den från vinden eftersom snön sällan låg kvar. När jag var 12 år fick jag difteri och hamnade på epedemisjukhus och var isolerad,i ett rum på sjukhusets första våning. Hela Skåne var insnöat och det skottades snö som aldrig förr. Så mycket snö hade jag aldrig sett förut. Det grämde mig att jag var instängd och inte kunde ha glädje av sparkstöttingen. Nutidens barn i Sverige hamnar inte på epidemisjukhus eftersom de blir vaccinerade mot en massa sjukdomar redan som blöjbarn. De får inte mässling, vattkoppor, scharlakansfeber, röda hund och allt annat som drabbade mig och andra som var barn.  Scharlakansfeber  var en  riktig ”pårs” som jag fick vid 15 års ålder. Det blev vattenfyllda blåsor och kliade. De hygienska förhållandena var inte som nu. En skvätt vatten i handfatet att tvätta sig i och en Zinkbalja där bara småbarn kunde få plats att bli badade och sitta ner. Vi andra barn stod rakt upp och ner i baljan och blev ”skrubbade” med en borste. Det är tack vare vår tids hygien som de epidemiska sjukdomarna är så gott som utrotade. De har kommit tillbaka som enstaka fall på grund av att flyktingar haft dem med sig. Det klarar vi med största säkerthe av eftersom vi är ett av världens bästa länder när det gäller sjukvård. Jag är riktigt glad för att jag är svensk och kan bli väl omskött om det skulle behövas. Elena har kallat dagens bild för ”snö i november.     21/11     2017

Idag hade det kommit lite snö som lyste upp i novembermörkret, men jag förmodar att den snart försvinner. Det ör rätt fint så länge den varar. Min dag har varit ganska händelserik. I morse kom Sveriges Radio och spelade in ett program som skall sändas Annandagen. De hade knappt lämnat mig förrän en taxichaufför knackade på och sade att han fått order om att skjutsa mig till Radiohuset. Jag var lite tveksam till påståendet men tog på mig kappan och följde med. Efter långa diskussioner med hjälp av receptionen kom vi till slutsatsen att jag inte skulle träffa någon i Radiohuset förrän på onsdag. Det spelade ingen större roll för mig att jag hade åkt förgäves för gissa vem som också stod vid  receptionen och hade problem?  Det var ingen mindre än Lena Olin som skulle vara med i någon sändning. Vi pratade lite med varandra och hon var lika charmerande i verkligheten som hon är på teater och på film. Hon kunde givetvis inte veta vad jag var för en figur eftersom hon nyligen kommit tillbaka till Sverige efter att ha gjort karriär i USA. Världsvana personer är lätta att föra samtal med och Lena Olin är inget undantag. Hon är dotter till Stig Olin, känd  filmskådespelare och regissör som  medverkade i Ingmar Bergmanfilmerna  Hets och Kris- Han regisserade själv  en massa filmerr och var också känd för att han sjungit in  en hel del könda schlager  exempelvis  ”Jag tror på sommaren."  med flera. Lena Olin är gift med skådespelaren Lasse Hallström, som jag gillar högt för han har ett så smittande leende,    20/11     2017

Idag har jag tillsammans med bästisen ätit gåsmiddag på restaurang Tennstopet. Jag vill inte påstå att det blev en upplevelse. Den bit av gåsen som serverades på min tallrik var seg och smaklös. Svartsoppan var perfekt och den skånska äppelkakan föreföll inte specifikt skånsk men den var för övrigt utan anmärkning. Bästisen hade inga gåsmiddagar att jämföra med så hon var nöjd. Det senaste var det viktigaste eftersom jag ville att hon skulle få uppleva en skånsk tradition. Att bjuda på gås hemma är en omständlig historia. Gåsen skall fyllas med äpplen och katrinplommon och det tar lång tid att steka den i ugnen. Under tiden den steks måste den ösas med buljong och stekfett. Det är med ”nöd och näppe” en gås får plats i ugnen på en ordinär elektrisk spis. En gås brukar väga ungefär fem kilo, varav det mesta är skinn, ben. och fett. Resebyråerna brukar anordna resor till värdshus som anordnar gåsagille i november men i år har jag inte sett några annonser om den sortens utflykter. Hur som helst med den saken men en vanlig höna är betydligt matnyttigare och kostar betydligt mindre per kilo. Restaurangen var fylld till sista plats och det förvånar mig men det kan ju vara skönt att slippa matoset hemma en och annan gång och få maten serverad fix och färdig. Restauranger var i min barndom exklusiva näringsställen och frekventerades mest av handelsresande och hotellgäster. Till bykrogen gick de spritsugna och tog en sup och en smörgås. Själv hade jag inte satt min fot på en restaurang förrän jag var över 30 år. Innan jag avslutar inlägget vill jag säga till dem som skriver elaka kommentarer: Ni får gärna avreagera er på min person. Jag bryr mig inte det minsta. 19/11 2017

Idag har det inte hänt något särskilt mer än att jag sov länge och vaknade sent. Det innebar att jag slog ihop frukosten och lunchen. Det brukar kallas brunch, men  man äter  i  regel brunch på restaurang.  Jag som var hemma nöjde mig med ett ägg, gröt och smörgås och det obligatoriska kaffet förstås. När jag är ute och reser kan jag inte njuta fullt ut av sköna hotellsängar därför att jag inte sover särskilt bra-i de- trots bekvämligheten. Det sägs visserligen att en äldre person inte behöver så mycket sömn, men jag vill gärna vara utsövd när jag stiger upp. Sömnen är ett medvetandetillstånd då kroppen och hjärnan återhämtar sig. En del personer ”går i sömnen” d v s de kan i sovande tillstånd stiga upp ur sängen och ge sig ut på stan och promenera. Jag tycker att det skulle vara både kusligt och genant att bli väckt på gatan iklädd nattskjorta eller pyjamas. En del personer ”pratar i sömnen” vilket också kan bli  fatalt om de avslöjar hemligheter. som borde förblivit hemliga. Jag vill ha hårt underlag när jag sover och trivs inte på dunbolster eller resårmadrass. På den tiden då jag var fattig och hade semester cyklade jag och maken från Örebro till Kristianstad och tillbaka. Då medförde vi ett litet tvåmanstält och en filt som dagtid låg hoprullat på pakethållaren. Det tog flera dagar att  cykla och jag  sov på marken i ett tält inrullad i en filt. Vi lagade mate n också under cykelturerna och hade ett lite spritkök, en kastrull, kaffekittel, koppar, tallrikar och bestick i cykelväskor, Kläder för ombyte låg i en resväska på en pakethällare. Det var en ganska spartansk utrustning och en lika spartansk semester, som ingen skulle nöja sig med i dagens Sverige- Bilden illustrerar inte texten  men den år fin ändå     18/11   2017 

Idag är jag hemma igen och ordningen är återställd. Det har varit en travlig upplevelse att komma till Älmhult i landskapet Småland. Jag hade sällskap på tågresan ner till Älmhult ditner och hem igen samt  under hela vistelsen med min medförfattarinna till min bok Helen Bjurberg. Hon tog hand om allt det praktiska och jag hade inga som helst bekymmer. ABFi Älmhult stor för värdskapet på ett förträffligt sätt. Jag skulle stå på scenen och prata lite om mig och sedan skulle publiken ställa frågor som jag fick besvara.  Jag blir sällan svarslös och publiken verkade vara med på noterna,  Jag tror  att jag fick godkänt. Folket Hus fvar fullt av smålänningar av båda könen. Det som förvånade mig var att smålänningar, som påstås vara sparsamma ville kosta på sig ett par hundralappar för att se och höra på mig. De  verkade nöjda och efter frågestundens slut blev jag fotograferad av en från masa  mobilkameror. Jag är nog Sveriges mest fotograferade åldring. Böckerna som Helen haft med sig till försäljning såldes snart slut och jag signerade för glatta livet. Vi övernattade på det mest intressanta hotell jag någonsin bott på. Det låg långt in i skogen  och hela hotellet allt var miljöanpassat  även maten- På frukostbordet kunde jag inte upptäcka någonting som inte som inte fyllde kraven på  att vara närande och  bra för såväl  kropp som  natur. Platsen där hotellet låg måste vara idealisk för en stressad kropp och själ aoch för hömta nya krafter. Hotellet har det något  ovanliga namnet  BE. Jag tror att det härleds från det engelska verbet to be (att vara)     17/11    2017

I morgon ställer jag in bloggandet för då skall jag vara i Älmhult för att signera böcker, Älmhult är en järnvägsknut i Småland, men är väl mest känt för att Ikea startades och  även har sitt huvudkontor där. Ikea är känt världen över för sina billiga möbler. Företaget grundades år 1943 som ett postorderföretag och har sedan dess vuxit och öppnat varuhus i de flesta länder runt om i världen. Smålänningar sägs vara driftiga och arbetsamma men lite snåla och envisa. Jag var själv gift med en smålänning, som hade smålänningens alla goda egenskaper men snål var han inte utan tvärtom synnerligen givmild och generös. Det sätts gärna en viss stämpel på folk och det landskap de kommer ifrån. Själv är jag skåning, men anser inte att jag förtjänar att bli kallad för dryg- och ”stöddig.” Jag har uppfattningen att skåningar i gemen är öppna och tillmötesgående, De är nästan lika gemytliga som danskarna eftersom Skåne har varit danskt till och från när Sverige jämt slogs med danskarna. Nu råder frid mellan länderna och för skåningen är det lätt att ”kvista” över till Danmark, när han känner för det. En del av Helsingborgs pensionerade gubbar åker gärna och ofta med färjan till Helsingör och tar sig en öl och äter ”smörrebröd” en dansk variant av smörgås, rikligt försedd med pålägg. För Malmöborna blir det en något längre båtresa till Köpenhamn. Men båtarna är livligt frekventerade ändå. Stocholmspensionärerna i sin tur reser över till Helsingfors. När spriten var ransonerad i Sverige var Finlandsresorna ännu populärare än de är i dag. Båten i bild trafikerar sträckan  Nybroplan - Nacka Strand.    15/11    2017

Idag singlade det sista lövet ner från ett av de mindre träden på min gård och jag tog upp det och såg att det var helt perfekt i formen och hade alla de små uddarna eller taggarna intakta. Ett löv är egentligen ett litet konstverk i det stora konstverket som är trädet. Vi tänker sällan på hur träden förskönar världen omkring oss. Om alla träd och växter försvann skulle världen bli som en öken och vi skulle ha svårt för att andas eftersom klorofyllen i bladen förvandlar koldioxiden till syre. Det vetenskapliga begriper jag mig inte på, men jag vet i alla fall att vi måste andas för att leva normalt. Vad som är ett normalt eller onormalt tvistar de lärde om också och jag vet det inte heller. Man skall äta och sova på regelbundna tider det vet jag. Det blir lite si och så med det numera när jag är ute på uppdrag. Långt ifrån alla arrangörer planerar in en måltid i programmet  Som väl är har jag låg förbränning och klarar mig länge på en smörgås och en kopp kaffe. Det är en diet som jag inte rekommenderar i det långa loppet. Nu i november-December är det smörgåsbordens förlovade tid och redan i oktober läste jag snörgåsbordsannonser i min tidning, Priserna varierar och de flesta kostar mellan fyra och femhundra kronor. Jag brukar bli mätt vid blotta anblicken av delikatesserna och äter måttligt av det småvarma för att kunna ägna mig åt desserterna som brukar vara ris grynsgröt eller ris á la Malta. Det senare låter exotiskt men är egentligen bara gröt blandad med vispgrädde. Jag har en flaska glögg kvar från förra året i skåpet och den skall jag försöka bjuda på i år. 15/11 2017

Nu har alla löv rasat ner från träden och det har blivit kallare. En sådan dag passar det att äta värmande och närande middagsmat. Sådan  blev jag bjuden på ikväll hos ”bästisen” och hennes man. Vi åt rotmos med fläsklägg och det smakade verkligen gott. Findusmaten i all ära men den tröttnar man rätt fort på. Min bästa vän har jag känt  sedan  60 år tillbaka Vi är skåningar båda och har många gemensamma intressen. Under tiden vi förvärvsarbetade gick vi på ABF-kvällskurser och fortbildade oss i tyska och engelska språken . Kunskaperna hade vi nytta av när vi gjorde semesterresor ut i Europa. Om man är intresserad av att förkovra sig utländska a språk är det inte dumt att läsa romaner på originalspråken. Man lär sig nya ord och bättrar på skolkunskaperna. Böckerna står kvar i bokhyllan än i dag men det var längesedan vi reste tillsammans. Resor är berikande på många sätt och man har alltid något att berätta om man varit ute och rest. Min första utlandsresa gick till Paris  efter att jag ha de slutat min utbildning vid Norrköpings textilinstitut år 1949. Det var strax efter andra världskrigets slut. Jag åkte tåg tillsammans med en yngre kurskamrat i  tredje klass  sittvagn. Det blev en strapatsrik resa som tog mer än ett dygn. Vi satt på hårda träbänkar i ett tåg med koleldat ånglok. Detta spydde hela tiden ut tjock svart rök som kom  in genom de öppna tågfönstren. Våra vita blusar blev rätt sotiga  och vi hade inte mycket att byta med. Det mest minnesvärda från resan blev att vi blev utkastade från tunnelbanan tre gånger på rad. Vi begrep inte varför förrän en svensk man som lyssnat på oss talade om att de franska tunnelbanan har två klasser och att vi klivit in i första klassvagnar med biljett som gällde i tredje klass. Så kan det gå när man inte är resvan.   13/11     2017

Idag är det Fars  Dag och då skall de som inte är faderlösa hylla sina dagars upphov. Fars Dag firades för första gången i staden Spokane i staten Washington år 1910. Där ville en.dotter hylla sin fader för att han ensam fostrat upp sina sju barn sedan deras mor dött i barnsång. Tanken var vacker men sedan har affärsmännen tagit hand om ruljansen för att få  folk att ge Far och Mor presenter och inte bara komma med vackra ord. När fantasien tryter brukar far att få en slips, som han sällan blir riktigt glad över. Fars dag firas numera andra söndagen i november och ger vissa affärsmän klirr i kassan. Vi firade varken Fars- eller Mors Dag när jag var barn men vi läste i Luthers lilla katekes att man skall hedra sin fader och sin moder för att det skulle gå oss väl I livet. På den tiden duade man ytterst sällan sina föräldrar utan skulle man tilltala dem var det omständligt med Mor hit eller Far dit. Jag var rätt avundsjuk på mina lekkamrater för de hade en mor som var som en kompis och som de umgicks kamratligt med. Min mor var mer ouppnåelig och för henne hyste jag stor respekt. Ibland blev hon lite mer mänsklig och då brukade hon sjunga shillingtrycksvisor för oss med sin vackra sopranstämma. Vi satt då framför kakelugnen och den sprakande brasan och hade det riktigt mysigt. Hennes vackra sångröst är det bara yngsta dottern som har ärvt. Min ”lillasyster” sjöng som en ängel till hon fyllt 80 år då körledaren tyckte att det kunde vara dags för henne att sluta med sång. Hösten har under de senaste dagarna börjat att sjunga på sista versen i och skall lämna över till en vintrigare sång' 12/11 2017

Idag var det novembergrått och fuktigt men Elena och jag har ändå promenerat lite i Solna och sedan åkt in till stan. Vi åt lunch på Vetekatten men bestämde oss för att dricka kaffet på Dagny cafe. Det är inrymt i lokaler på Centralstationen och har troligen fått namnet från Lalla Hanssons dikt ”Dagny kom hit och spill, fem droppar till.” Den blev en hit när Ove Törnquist sjöng in den. Schlager har ofta kort livslängd så den hörs ytterst sällan numera. Jag blir inte överdrivet förtjust när folk sjunger den för mig på offentliga tillställningar. Dagnys cafe var det inga fel på och vi var nöjda med besöket. När vi åkte hem kunde vi konstatera att tunnelbaneingången vid Vasagatan fått ett ansiktslyft. Det var riktigt fint men man där kan också lägga märke till att rulltrapporna är bland de längsta i stan. Jag tror att den blå linjen som vi använder oss av är nedgrävd under Mälaren. Man kommer verkligen långt ner i den undre världen, Förhoppningsvis rasar den inte ihop för banan är insprängd i bergmassivet. När tunnelbanan var ny arbetade jag på Försäkringskassans huvudkontor som fortfarande ligger mitt emot Centralstationen. Då hade rulltrapporna inkörningsproblem och det hände titt som tätt att de stannade när man kommit en bit upp eller ner och då blev det att klättra. Det är höga trappsteg och det kändes jobbigt. Jag tycker att det är förträffligt att vi har våra tunnelbanor och deras rulltrappor. Om fler slutade att ta bilen till jobbet och åkte kommunalt i stället såskulle luften vi andas in bli betydligt bättre. På bilden står jag nere i tunnelbanan. 11/11 2017

Idag har jag vilat mig på ”lagrarna” och hade tänkt att riktigt ”gottat mig” och inte  göra någonting. Jag blev tyvärr lite oroad när internetanslutningen försvann och telefonen var stum så när som på ett svagt väsande ljud när jag lyfte på luren. Eftersom det ena hör ihop med det andra förstärktes min rädsla för att bli totalt isolerad. Det händer ju så mycket otrevligt överallt så jag misstänkte att det skettt något sabotage på ledningarna. Men ordningen återställdes efter några timmar och jag blev lugnad. Vi är numera beroende av att det tekniska fungerar. Min mormor hade aldrig någon telefon, radio eller TV.  Hon bodde en halv timmes väg från butiken som hade telefonväxeln i byn. Dit fick de telefonlösa gå och ringa  själv eller ta emot telefonsamtal. I det senare fallet måste växeln ordna med ett bud  som meddelade att samtal väntade. Nutidsmänniskan kan inte föreställa sig hur omständligt det var med telefoneri i  glebygden i min barndom. Det var svårt att ringa telefonsamtal till mormor. Hon bodde ensam i sin stuga långt ifrån närmsta granne. Hon bodde i en isolerad by dit det inte gick varken tåg eller buss. Vi liftade till henne med mjölkskjutsarna som kom till mejeriet i vårt grannskap. Hade mormor levt idag hade hon troligen haft en mobiltelefon och vi hade kunnat ha tätare kontakt med henne. Jag  som bor i en stad har två mobiltelefoner. Den första fick jag när jag fyllde 90 år  och den laddas med pengar att ringa för, men den saknar de flesta finesser.som de riktigt moderna telefonerna har, men den är enkel att hantera. Min andra telefon är en modern sak, som jag också fått som gåva, Den  är en Mytoz och det är troligen meningen att jag skall ge råd till andra gamlingar och uppmana dem att skaffa sig en mobi av märket Mytoz. Jag  måste nog lära mig hantera den själv. innan jag kan lära andra. Idag är det Mårtens afton i Skåne  och då festar skåningarna  på stekt gås. Jag har också tänkt att äta gås tillsammans med "bästisen" men det blir lite senare i november.   10/11     2017

I Idag blev jag verkligen överraskad`när det kl 10:00 på förmiddagen  ringde på min dörr.och jag fortfarande låg kvar i sängen. Jag hade stängt av väckarklockan och somnat om. Yrvaken slängde jag på mig en morgonrock och öppnade dörren. Utanför stod ett medieteam som skulle videofilma och intervjua mig. Man får inte tappa fattningen även i pinsamma situationer, så jag bad dem ge mig 10 minuter och återkomma. Jag hann bli färdigklädd och presentabel och t o m svälja en slurk kallt kaffe innan  de återvände. Det är väldigt stimulerande att träffa unga proffs och jag är säker på att det blev en bra film trots att jag var oförberedd. Vädret idag var lite novemberkulet och fuktigt men det kändes ändå skönt att sträcka på benen under motionspromenaden. Jag gjorde, när jag ändå var ute, ett besök i en matvarubutik i  Huvudsta  Centrum . Väl där reflekterade jag över hur konstigt det är, att en ensam person släpar hem så många tunga och fullpackade kassar till ett ensamhushåll. Men allting är ju förpackat i kartonger eller plastpåsar, som man sedan måste bäras iväg till närmaste sopcontainer. I min barndom medförde man en korg till affären  och allt  som kunde läggas i den utan omslag hamnade direkt i korgen. Socker, salt och mjöl köptes kilo- eller hektovis och skopades direkt ner i en papperspåse. När påsen  tömts på innehåll slätades den ut för att återanvändas till exempel till att transportera smörgåsarna vi barn måste ha med oss till skolan. Vi bar hem den tomma påsen  till mor igen för att den skulle användas på nytt. Det blev inga sopberg av den hanteringen  så som det kan bli numera  när man slänger soppåsar lite varstans i naturen.. Det  var bättre ordning på just sophantering förr i världen även om utvecklingen i andra hänseenden bara har gått framåt.  Idag var det molnigt och träden kala.  9/11     2017

Nu är jag tillbaka från resan till Tingsryd. Allt avlöpte väl, men så var jag i goda händer också. Min medförfattarinna Helen Bjurberg var med på resan och jag behövde inte ha några som helst bekymmer. Hon tog hand om allt det praktiska och var ett trevligt ressällskap. Det kändes riktigt skönt att slappna av och bara vara resenär. Att resan gick till Småland var en extra bonus. Det är ett landskap jag gärna återser eftersom min make kom från orten Tegnaby  strax utanför Växjö. Skalden Esaias Tegner föddes i byn Tegnaby och tog sitt efternamn efter ortnamnet  Jag gör inga stora insatser när jag är ute på turne  utan jag är bara bara  mig själv och svarar  på publikens frågor. Kan mina svar locka till skratt tar jag det som extra bonus. Landskapet jag färdades i är ännu vackert eftersom trädens kvarvarande lövverk fortfarande lyser i orange färgtoner. Vi bodde fint på Växjö Stadshotell där man kan träffa på trevliga och lagom stora enkelrum. Gamla tanter sover dåligt borta  hur bra sängen än är. Därför tog jag en liten tupplur vid hemkomsten. SJ gör troligen goda affärer för varje gång jag har rest med snabbtågen har de varit fullsatta med resande. De flesta sitter med en mobiltelefon i händerna och petar i sin telefon under tystnad. Det är inte många som tittar ut genom tågfönstren  och betraktar det föbiilande landkapet. När man kommer till Stockholms Centralstation och skall ha en taxi bör man akta sig för att hamna i en ”svarttaxi". Det gjorde jag sent en kväll och det blev en dyr och skräckblandad bilresa. Tågvagnar. såg i min barndom ut som den jag visar på  bild idag.    8/11     2017 

I morgon är det inställt på bloggfronten. Jag skall nämligen åka till Tingsryd i Småland och tala om min bok och bli intervjuad. I Tingsryd har jag aldrig varit och det skall bli intressant att se en stad med typisk trähusbebyggelse, som präglats av 1800-talets träarkitektur. Eftersom det är ett kvallsarrangemang hinner jag inte tur och retur samma dag. Jag bryr mig inte om att bli nervös utan jag tror att allt ordnar sig. Om det mot förmodan inte skulle göra det så är det ju onödigt att att ta ut eventuella misslyckanden i förskott. Jag har min medförfattarinna Helen Bjurberg med mig och  hon tar hand om biljetterna, så jag oroar mig inte. Tågen brukar hålla sig på spären och kolliderar sällan. Numera samtalar man ytterst sällan på tågresor utan total tystnad råder. Resenärerna är sysselsatta med sina ”laptopar”  eller mobiltelefoner. De senaste tågresorna har jag gjort i ”salong” vilket betyder att man har en stolsrygg framför sig. Vad det kallas när jag färdas  och har en medresenär framfär mig är jag inte säker på, men det skall jagförsöka ta reda på. Man har inte längre en biljett av kartong som konduktören klipper hål i utan  man kan ha biljetten i mobilen eller utskriven på ett A 4-ark. Jag gjorde för något är sedan en instruktionsfilm åt SJ där jag  praktiskt visade hur man beställer tågbiljetter på internet. Men jag praktiserar helst inte.den metoden .De senaste dagarna ohar jag visat bilder på djur och fortsätter idag med att visa ett praktexemplar till vovves som säkert skulle klara av att ”sitta vackert” även på ett tåg.        6/10     2017

På söndagen skall man egentligen vila sig men många förvärvsarbetande kvinnor får ta itu med eftersatta sysslor i hushållet. Det behöver inte jag så jag kan lata mig och det har jag gjort med besked idag. På eftermiddagen var jag inviterad på kaffe med filmförevisning hos Elena. Hon roar sig då och då med att hyra filmer som hon i lugn och ro tittar på hemma. Idag ville hon ha sällskap och visa mig en film om pingviner och den blev en intressant upplevelse.  Pingvinen lever huvudsakligen i Antarktis på södra halvklotet. Pingvinen kan inte flyga utan den använder sina vingar när den simmar. Fjäderdräkten påminner om en sälpäls och jag tycker att fågelarna ser ut som vore de klädda i frack. Honan lägger ägg som en vanlig fågel gör, men det är hannen som tar hand om ägget och transporterar omkring det på sina fötter tills det kläcks. Det finns många underliga djur i ”vår Herres hage” och pingvinen är en bland de underligaste. Kejsarpingvinen kan bli upp till 1,40 meter mellan vingspetsarna medan dvärgpingvinen bara bli r 40 cm. Fågeln ser ut som vore den klädd i frack  och den har en vaggande gång. Den största fågel jag har sett i Sverige var en struts och den är elegant värre med sina fina plymer. Jag har en gång varit på en strutsfarm i Skåne. Där födde man upp strutsar och hade en restaurang som serverade olika rätter tillagade av fågelköttet. Jag tror att det finns en affär på Humlegårdsgatan där man kan köpa kött och charkuterivaror av kalkon. Köttet är magert och gott som smörgåspålägg. Pingvinerna blir nog inte människoföda men stora rovfåglar jagar ungarna, det såg jag i filmen.    5/11      2017

Häromdagen läste jag  itidningen att det i Stockholm vimlar av ensamhushåll, närmare bestämt 380 000  eller 40 procent av befolkningen bor för sig själv.a  Förr var det lite suspekt att bo ensam men nu är det mera tolererat. Det är också lättare att vara singel när det finns flera av dem. Själv är jag singel sedan 2004 och tänker så förbli- Det var givetvis trevligare att vara en del av en  tvåsamhet, men det är meningslöst att gräma sig över att det inte blivit så. Ensamhushåll är idag Sveriges vanligaste bostadsform och ingen tycker att det är något speciellt konstigt. I början tyckte jag att det var rena bedrövelsen att bo för mig själv, men man får ta sig samman och leva vidare. Numera är jag så van att jag inte reflekterar över min situation. Det är inte lätt att flytta in till Stockholm om man inte har kunnat ordna  bostadsfr. gan i förväg. Den som har pengar kan köpa sig en bostad men, är man utan kapital får man det svårt. Folk hyr inte gärna ut delar av den egna lägenheten så länge de klarar hyreskostnaden själva. Det har länge förvånat mig att alla dessa flyktingar som kommit senaste åren har kunnat få tak över huvudet. Men det är troligen bara de välsituerade som haft råd att sätta sig i säkerhet och de har troligen  räddat både sig själva och sina tillgångar. Enligt statistiken är det fler kvinnor än män som bor ensamma. I Stockholm handlar det totalt om 200 00 0 kvinnor och 180 000 mån som är singelhushåll. På bilden står jag ensam i foajen på Ulriksdals slottsteater för det händer att jag som singel går ensam på såväl teatrar som på  våra museum.    4/10    2017  . OBS. Dagny är ensam på bilden men vi var i Ulriksdals slottsteater tillsamans den dagen för att se operan Orfeus och Eurydike. I pausen tog jag bilden som ni ser i inlägget. Elena

Världen är full av tjuvar och banditer och skurkar av alla slag. Den senaste tiden har vi matats med nyheter om herrarna som uppför sig illa mot kvinnor. Det gör de  mot dem de möter på arbetet och på offentliga platser.  Värst är det när kvinnan  på ett eller annat sätt  är beroende av den som gör sexuella anspelningar eller ”tafsar.”  Två kända programledare på TV har slutat sina anställningar sedan de blivit avslöjatde  Det är bra att inte sådant här tystas ner för då skulle det fortsätta i all oändlighet. Nu kanske vi kan förvänta oss en bättring  på den fronten. Jag tycker mest synd om de avslöjade personernas familjer. När jag var barn fanns det ingen som helst sexualupplysning såvida man inte hade en förstående mor som gav upplysningar.  Det  var i det  närmaste tabubelagt.att diskutera sådana saker. När någon var gravid sade man att ”hon var på det viset”  Det är annorlunda nu men allting tat tid  innan det blir bättre. Den övriga världen har heller inte blivit bättre. Nu angriper de kriminella även poliser och polisstationer. Poliser skall ju skydda oss mot bovar och banditer och deras vapen. När jag var barn patrullerade poliserna på stadens gator och torg.  De hade ”kask” på huvudet och långa uniformsrockar med revärer och guldgaloner samt en sabel hängande vid ena sidan. Vi beundrade dem kollossalt och var samtidigt lite rädda för dem. Jag brukar säga att det inte var bättre förr, men i ett avseende var det bättre. Folk var laglydiga och fängelserna var  inte fulla av brottslingar. Vi hade ett par som blev rikskändisar när de på 30-talet  turnerade  och gjorde inbrott och sprängde kassaskåp. De kallades ”tatuerade Johansson” och ”bildsköne Bengtsson.”  Vi tyckte det var spännande när tidningarna skrev om hur polisen jagade dem och hur de gömde sig i källare, grottor och i skogarna.  En kaktus är inte sinnebild för brottslighet men den är taggig och farlig att ha närkontakt med.      3/11     2017  

Nu är ordningen återställd och jag bloggar igen. Jag kom hem från Kungälv för några timmar sedan lite trött efter den långa tågresan, men på bästa humör. Jag hade trevligt tillsammans med intressante människor och fick en del uppskattning av publiken. Det var intressant att se Kungälv som år en mysig stad med typisk småstadskaraktär. Den påminde lite om min hemstad för den hade liknande affärsgator. Bohus fästning ligger i närheten och den har sin egen historia med krig och örlog. Sverige slogs ofta med danskarna  om västkustlandskapen öch Norge.’ Genom freden i Kiel var danske kungen Kristian tvungen att avstå från Norge  till förmån för Sverige. Norge firar sin nationaldag den 17/5 men det beror på att landets grundlag skrevs  17/5  år 1884. Genom freden år 1905 blev Norge självständigt. Jag tycks ha kommit in på ett sidospår men  återgår  till besöket i Kungälv. Där jag var gäst på det nyrenoverade och tillbyggda sjukhuset. Frågorna på dagordningen gällde de äldre och hur man skall kunna tillgodose deras vårdbehov. Vi behöver hålla oss friska längre om vården skall räcka till. Jag hade lovat att svara på publikens fråor efter föredraget och det gjorde jag efter bästa förmåga. Efter föredraget blev jag bjuden på middag i hotellets restaurang. Hotellet har ett trevligt namn för det heter av någon för mig okänd anledning Fars Hatt. Det skall bli skönt att sova i sin egen säng för hur komfortabel en hotällsång än är, så sover man bäst hemma i det egna sovrummet i sin egen säng. Idag har det ätits ”pumpasoppa ” och dagens pumpa fanns forfarande hos torghandlaren.   2/11    2017                                                                                                                                                                                                                                                                                                             

Om man har ögonen med sig när man färdas med bil eller buss från en Vaxholmsutflykt kan man se ett högt fyrkantigt slott på höger sida. Det har varit mycket skriverier om detta slott på grund av att ägaren friherre Lantinghausen lät det stå obebott och förfalla. Sedan grep staten in och exproprierade (lade beslag på )slottet och tog hand om skogen och lantbruket. Kriminalvården skickade dit fångar  mest rattfyllerister som arbetade med skogen. Slottet är byggt under 1640-talet av Per Brahe den yngre  Hann sägs ha tagit intryck av italiensk stil. Slottet saknar tinnar och torn och är i mina ögon inte på långa vägar när så vackert som de adliga slotten i Skåne. Renoveringen av slottet sker fortlöpande i mindre omfattning  Elena och jag besökte slottet för några år sedan under en bussutflykt och imponerades av den stora festsalen högstupp. Det är beklagligt når historiska byggnader får förfalla och jag hoppas att slottet får lite av sin forna glans tillbaka. Den som trafikerar E-4 på väg mot Malmö kan se ett gammalt Braheslott som förfallit och av vilke bara en ruin återstår. De flesta slott har ägarna inte råd att underhålla och bara använda som bostäder. De görs ofta till hotell och restauranger. Elena och jag besökte för något år sedan Salsta slott på en sändagsutflykt . Detta slott ttar endast emot förbokade resesällskap . Vi visades runt i slottet och drack sedan ”afternoonte”  i en stor salong. Jag tycker om slott för de är som regel historiska. Men det var förfärligt ojämlikt när de ägdes av storgodsägare som regerade över en hel stab av tjänare och utnyttjade fattiga torpare och statare i jordbruket. I morgon blir det inget inlägg för jag skall resa till Kungälv. Vad jag gör där berättar jag  på torsdag.   31/10 2017

Idag hade jag besök av en reporter från T V4 som intervjuade mig och filmade och det sänds troligen 6/11  kl 21:00. Det har varit rätt mycket TV och jag förstår egentligen att de ägnar mig så mycket tid.  I övrigt har dagen varit lugn och jag har haft tid att ägna mig åt min favoritsysselsättning romanläsning. Det är en sann fröjd att läsa en välskriven bok och är den sedan lite spännande är det ändå bättre. Nu när man trycker ut böcker i pocketutgåva finns det massor av häftade böcker på marknaden. Bokhyllorna i mitt vardagsrum är fyllda av vackert inbundna böcker. En del personer har fina böcker som en del av heminredningen, men jag har läst allt som finns  i  mina bokhyllor med undantag av uppslagsböcker. Sådana är mer eller mindre onödiga i våra dagar när man hittar svar på frågorna i Google. Riktiga författare kan leva av att skriva böcker och några får t o m Nobelpris. Selma Lagerlöf var den första kvinnan som fick Nobelpriset i litteratur och hon köpte för pengarna hon fick av Svenska Akademien tillbaka sin fädernegård, som hennes far förlorat på kortspel. Den första utgåvan av min bok hade hårda pärmar  med ett välretuscherat foto av mig på pärmen, men andra upplagan har kommit ut som pocketbok. En sådan är mer eller mindre som en tidning och hamnar sällan i bokhyllan. Jag tjänar en slant på min bok jag också för jag fick först en summa i arvode och sedan får jag royalty för varje bok som säljs. Men det blir nog en blygsam summa och jag tror inte att jag kan köpa hus för de pengarna. Min ungdomsdröm var att skriva böcker, men när den nu gått i uppfyllelse känner jag inte den himlastormande lycka som jag hade väntat mig. Bild på boken vill inte vara med,  men beträffande dagens bild vet varken Elena eller jag vad det är för slags bär.    30/10   2017

Idag blåste det ordentligt och det var inte speciellt trevligt att promenera. Men det stormade inte för då skall vindstyrkan vara mellan 24,5 och 28,4 meter per sekund.. Hur som helst så gillar jag inte blåsväder. Regn bekommer mig mindre för om man nödvändigt måste ut så finns det regnkläder och paraply. Blåst gör mig på dåligt humör och det tycker jag själv är enfaldigt  eftersommitt humör inte har minsta inverkan på kraften i vindstyrkan. Det vore förfärligt om träden rycktes upp med rötterna och lade sig över vägarna. Men det händer sällan. Det växer några jättealmar utanför mitt hus och de hade igår  gyllengula löv, men idag står de  och spretar med kala grenar. Förr brukade gårdskarlen räfsa ihop löven men nu har han en blåsmaskin som blåser in dem på gräsmattorna. Om det är rationellt eller ej undandrar sig min bedömning. Den här veckohelgen måste vi återgå till vintertid och vrida klockorna bakåt. Vad det egentligen skall tjäna till att flytta tiden fram eller tillbaka har jag egentligen inte lyckats upptäcka. Möjligen är det bra för den arbetande befolkningen men för pensionärerna kan det kvitta. De kan, om det behagar dem, ligga och dra sig på morgonen  antingen det är sommar- eller vintertid. Allhelgonadag är det den första november och då skall vi tänka på våra hädangångna och tända ljus på deras gravar  Det är ingen svensk sedvänja utan den har vi tagit efter från amerikanarna. Vi  gör i mångt och mycket som amerikanarna gör och det är inte alla gånger som det är så bra. Däremot hoppas jag att läsaren tycker om Elenas höstfoto.      29/10      2017..  

Idag var det lite småruggiigt  och fuktigt når jag bestämde mig för att åka in till stan och titta på vårt Nationalmuseum.. Byggnaden har varit under reparation i tre år och är inte klar för användning ännu. Det var många som hade samma mål och hundratals människor stod i duggregn i en lång ringlande kö runt hela huset. Men stockholmare är ett ihärdigt släkte och  ivrar för sina kulturbyggnader. Det var egentligen inte mycket att se för det mesta var täckt av presenningar och byggpapp. Vi  förärades ett vackert tryckt kulturmagasin med text och bild på bl a våra allra äldsta kyrkobyggnader. Det tycker jag var generöst av kulturnämnden för liknande tidningar kostar en bra slant att köpa. Kyrkor har alltid varit kulturbyggnader  och även om folk inte längre är ”kyrksamma” så uppskattar flertalet såväl gamla som nya kyrkor. Kyrkan stod alltid mitt i byn förr i världen och prästerna brukade få bo fint i en prästgård i kyrkans närhet. Många gamla kyrkor har helt underbara väggmålningar och man förundras över deras vackra färger och fint avbildade figurer. Även fönstren i vissa gamla kyrkor är skönt bemålade. Min stad Solna har en riktigt fin 1100-tals kyrka med vackra målningar och födelsestaden Kristianstads ståtliga katedral har jag beskrivit förut. Högtidliga vigslar sker ofta i församlingskyrkan och brudens konfirmationspräst viger paret. Prins- och prinsessbröllop sker i någon slottskyrka eller i Storkyrkan och då är folk nyfikna och vill titta på ståten. Jag har ingen kyrkbild och än är det inte vinter så det blir en höstbild.    . 28/10    2017                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         

Det är Äldreomsorgsdagar på Stockholmsmässan i Älvsjö och dit var jag inbjuden idag troligen för att visas upp som en pigg åldring. Jag skulle prata om vad som var meningsfullt för mig. Det är en massa saker som jag anser meningsfulla bl a att inte försjunka i sig själv utan intressera sig för vad som rör sig i tiden och för sina medmäniskor. Det är rätt meningsfullt att läsa dagstidningar och böcker. Mindre meningsfullt är det med självömkan och gnäll. Det är ju rätt länge sedan jag passerade det som kallas för ”livets middagshöjd. Jag är utan tvivel i en nedåtgående kurva och kan räkna med att tappa orken när som helst. Men det är ingen idé att ta ut eländet i förskott för då går det fortare utför. Åsa Regnér som är ädre- och jämställdhetsminister presenterade sin syn på bättre kvalitet i äldrevården och det kan kanske behövas. Först och främst borde hemtjänstpersonalen få mer tid för varje åldring. De flesta vårdtagare klagar över att personalen knappt hinner innanför deras dörr  förrän de är ute igen. Det blir inte nåoen tid för att prata med dem. Min mor blev en tid före sin död föremål för omsorg av äldrevårdare som på den tiden kallades för hemsamariter. Den som tog hand om mor var en verklig samarit som inte bara städade och handlade utan kände verkligt ansvar för personen hon vårdade. Ofta gjorde betydligt mer än det hon fick betalt för. Äldrevården börjar att  bli ett stort problem  när åldringarna bara blir fler och lever längre än de gjort förut. Men det är inte mitt problem utan är nog förbehållet regeringens social- och välfärdsminister. På  bilden får jag själv representera  ålderdomen.    27/10     2017.   

Idag blev dagen oväntat angenäm för att jag fick besök av min bästis Kerstin. Vi har haft mycket gemensamt under årens lopp och har gemensamma bekanta. De är tyvärr inte så många för en efter en försvinner in i den stora tystnaden. Men sån´t är livet och det är ingen idé att fråga varför, för det finns inga riktiga svar. Det är få förunnat att få vara friska när de blir riktigt gamla. Jag är tacksam för att åren har farit varsamt fram med mig och att jag har levnadslusten kvar och rör mig obehindrat. Så lycklig var inte min vän som opererats för höftbesvär och just nu behöver stöd av en krycka. När jag var ung gjordes inga höftoperationer  och då fanns det en kategori människor som kallades för ”halta och lytta”  dvs de hade en synlig skada eller ett men. Numera har vi en väl utvecklad sjukvård som försöker operera de flesta skador och men. På medeltiden var det fältskärer eller kloka gubbar som opererade kroppsskador. Det var säkert smärtsamt för sådana bedövningsmed som det finns nu hade man inte. Det brukade bli brännvin som  gjorde patienten  ”asfull” men inte smärtfri. Jag har ramlat omkull utomhus ett par gånger, men klarat mig ”helskinnad” ifrån dem och tagit mig upp själv. Men jag  har en höftopererad väninna som  tappat balansen ett par gånger. Då hände det att flera förbipasserande tror att hon är berusad och låter henne ligga där hon igger. Det är inte speciellt människovänligt. Som väl är finns det fortfarande ”barmhärtiga samariter"  som rycker in när det behövs. Mormor använde kärlet som är i bild när hon kokte sitt kaffe men jag serverar bryggkaffe till mina kaffegäster.  I morgon blir det nog inget inlägg för jag är på resande fot.      26/10    2017

De flesta av mina läsare vet väl att jag inte fotograferar själv utan får mina bilder av vännen Elena. När jag såg dagens bild med några höstlöv på en tallrik kom jag att tänka på att jag som barn åt späda boklöv på våren. De hade en svagt syrlig smak och vi tyckte att de var goda när vi tuggade ner dem. Mormor plockade harsyran som på latin heter oxalis.  Detta för att den innehåller en mängd oxalsyra. Mormor plockade harsyran på ängen och stuvade den som vi använder spenat. Det finns rätt mycket matnyttigt i naturen som kan tagas tillvara. Massor  av bär ruttnar bort för att vi inte har tid eller lust att plocka dem eller för att de växer i ödemarken. Färdighackad spenat finns i alla fall i kyldisken. Enligt biblisk historia dolde Adam och Eva sin nakenhet med fikonlöv när de blivit utdrivna ur Paradiset. Senare lärde sig folk att göra kläder av lin och ull. Man förädlar linets  och ullens fibrer. Man har senare uppfunnit vävstolar och gjort tyger. Det är visserligen en omständlig procedur men jag tycker att våra förfäder har varit  duktiga att ”hitta på” sätt att  göra något användbart av naturprodukter. Jag som är så förfärligt nyfiken har alltid velat veta varför saker ”blev som de blev” och varför allting är som det är. Många uppfinningar har kommit till av en slump och sedan fått stora användningsområden. Ett träd är användbart till en massa saker. En del träd ger oss ätbara frukter och när de blir för gamla kan vi elda upp dem. Sveriges välstånd beror till stor del på skogar  och träd som säljs som om pappersmassa över hela världen. Så här på hösten gläder vi oss över träden för deras  underbara färger innan  frosten kommer och de faller av. Idag när jag var ute i parken kunde jag gå på mjuk matta av nedfallna prasslande löv-.     25/10     2017

Jag får vara med om både det ena och det andra och jag vet egentligen inte varför. Idag var jag inbjuden till Lidingö på ett innovationsevent bland idel unga vackra människor av båda könen. Jag vet inte om innovationsevent är jämförbart med en konferens men jag tror att det unga vackra folket kommer att uträtta storverk inom affärsvärlden så småningom. Det är egentligen väldigt upplyftande att få vistas bland unga ”påläggskalvar.” En påläggskalv är en beteckning för en person som har framtiden för sig. Hur som helt, men det var intressant  att se hur det går till. Man talade engelska hela tiden så det gällde att skärpa sig, men skall jag vara ärlig så begrep jag inte allt. Jag fick både eftermiddagskaffe och middag så det blev ingen disk den här dagen. Jag tror att jag blivit Sveriges mest fotograferade tant för man tar  ”selfies” och vanliga fotografier av mig var jag visar mig. Lidingö är en förnämlig stad. I den  bor många förmögna personer i pampiga villor. I mitt tidigare liv besökte jag ofta Lidingö. Dels gick jag till Millesgården och tittade på konst och dels hade jag en väninna som tillsammans med sin make köpt en villa där efter att ha avyttrat sin handelsträdgård på Ekerö. Jag gillar inte det där med  segregerade bostadsorter. Segregera betyder att man häller olika grupper åtskilda från varandra. Men så länge människor värderas efter klass och ras blir det ingen jämlikhet eller fred på jorden. Nu har jag kommit ifrån ämnet Lidingö men jag kan tillägga att jag uppskattade att jag blev inviterat till det här evenemanget. Har sedan de unga människorna som hade sammankomst där fått nya kunskaper med sig hem, är det säkert bra för deras arbetsgivare. Foto tagna med mobil vill inte samsas med min dator men hade jag ägt instrumentet som är i bild skulle jag blåst en fanfar för framtidsfolket på konferensen.   24/10

Sometimes it's kind of empty on the idea front and then I want to take a moment to spend the time on the comments I get. It's a good deal of praise, and so it's good for me to make a lot of blame as a counterweight. Our Lord sees "no tree grows up in heaven" and it would be bad if I shouted "Hurra, I'm good." You should be humble and not be courageous and supportive. I am most glad that I am healthy and that I have some friends left in life that enrich my existence. I'm looking good enough to read newspapers and books. The hearing is a bit silly and so on, but sometimes it may be good to turn the deaf to when people speak stupidities. I think that if you have a positive attitude towards your fellow human beings and do not rely on small things, you feel the best. Money does not give any happiness with natural necessity, but if you do not, it will be a bad misery. I prioritize health as the number one in existence. It is best maintained by bringing healthy suppliers. Then it's not stupid to have a cheeky humor. A good laugh extends life, it is said. I did not understand that humor when I was younger. People used to laugh as soon as I opened my mouth, which made me sad because I thought they fooled me. In a larger company, I was really excited once we played social games and I was given the task of holding talks about "the importance of disability Swedish people's household. "What I have" hasplade "from me I have no idea but people screamed laughing. Then I rushed out loudly from the stage and cried "until the organizer came and said," What are you here and your lipes for? People laugh because you were so dj-a funny. "Since then I can laugh. 23/10 2017

Det är så vackra färger i naturen nu att det är en sann njutning att vara ute i höstluften. Efter en riktig frostnatt är det slut med fägringen och träden står där avlövade och trista. Man får då erinra sig de stunder man haft och glömma att det är vinter. Men man skall inte gå i ide för att sommaren är slut. i vår stad finns det mycket att intressera sig sig under alla årstider. Det finns parker och är man intresserad av konst kan man ta en titt på de skulpturer som finns lite varstans i stan. De som avbildas på skulpturerna är oftast nakna, Det kan bero på att det är lättare att avbilda en naken person än en påklädd. August Strindberg står ”spritt naken” på en staty i Tegnerlunden. Jag vet inte om Strindberg skulle varit särskilt glad över att stå staty utan kläder där om han fått välja själv. Det är för övrigt Carl Eldh som gjort staty av. Strindberg. En del av Strindbergs romaner blev film och det finns säkert många som minns historien om madam Flod och drängen Carlsson i filmen Hemsöborna. Strindberg står staty utanför Dramaten också och där passar han bättre för hans dramer har man kunnat se på nationalscenen. Jag gick ofta på teater när jag var nyinflyttad till storstaden för det var faktiskt ett rätt billigt nöje på den tiden och enklare att skaffa teaterbiljetter. Egentligen vet jag inte om den tekniska utvecklingen och datoriseringen gjort livet enklare. Det har i alla fall inte blivit bättre för den äldre pensionärsgenerationen för många av dem har inte råd att köpa datorer och skulle de ha pengar nog så kanske de inte ser tillräckligt bra eller inte tror sig om att klara av att hantera detta teknikens underverk.    22/10     2017

.

Idag har jag ägnat mig åt kulturen och besökt Moderna museet på Skeppsholmen. Oyviind Fahlströms konstnärliga alster fanns till påseende. Det var enligt min mening rätt konstig konst men intressant. Han arbetade med olika material och tekniker och det fordrades rätt stora salar för att ge verken rättvisa. Det var länge sedan jag besökte någon konstutställning men sommaren skall man ju ägna sig åt naturen och blommorna på marken. Blommor kan man ägna sig åt alla tider på året men det är ju på sommaren som de står i sin största fägring. Dagens blomma är en praktfull rosafärgad hortensia. Hortensian har en träaktig stam och kräver regelbunden bevattning. Den har fått sitt namn efter en romersk orator, som hette Hortensia. Orator kan väl närmast beskrivas som vältalare och det förvånar mig att en kvinna kunde vara orator och fick yttra sig under romartiden. I dagarna har det varit en livlig debatt om att kvinnor blivit sexuellt ofredade och utsatta för ”tafsande” och liknande prov på manlig närgångenhet. Sådana saker brukar man helst hålla tyst om. Alla vet att de finns men ingen har hitintills vågat ”ta i dem med tång” ens. Nu har det luftats ordentligt Jag läser samvetsgrant vår största nyhetstidning varje morgon för att hålla reda på både onda och goda gärningar som sker såväl i det här landet som på utrikes ort. Den amerikanske presidenten är ständigt ”på tapeten” och ibland undrar man om han verkligen är vuxen den uppgift han blivit vald till. Av allt som skrivs verkar det nästan som att Amerikas sak vore vår, men det är den ju inte. Jag tycker att om amerikanarna ”har tagit f-n i båten” så får de se till att ro honom i land också. I övrigt är min egen värld rätt liten, men som bloggare gör jag den bekant för allmänheten och får ibland en del klander för det.       21/10 2017
.

Idag var det åter en skön Brittsommardag som blev extra trevlig därför att jag fick träffa tre trevliga damer som jag hade som elever när jag för något år sedan gästspelade som datorlärare. Elena  övertog  som väl var lärarinnejobbet terminen efteråt. Elena  var med idag också och vi promenerade runt och intog därefter lunch i Stadshuskällaren belägen i den nedre delen av vårt fina Stadshus. Det ritades av arkitekten Ragnar Östberg och blev färdigt 1927. Det serverades smörgåsbord med många rätter som jag på grund av min minimala matlust inte kunde göra tillräcklig heder av. Jag har alltid varit  imponerad av Stadshuset som byggnadsverk Detta för att det är en prydnad för vår huvudstad och känt över hela världen på grund av  Nobelfestligheterna som äger rum där i december. Stadshusträdgården är också en vacker och trivsam plats att flanera i och titta på utsikten över Målaren och Gamla stan. Vår stads allra äldsta byggnad, ett runt torn, som säkert har bastanta murar, ser man också när man vänder blickarna mot Gamla stan. Tittar man uppåt  när man går i trädgården kan man se Birger Jarl, stadens grundare på en hög piedestal. I Stadshuset får folk  gifta sig om de inte vill ha en högtidligare ceremoni i en kyrka. Det blir då på en lördag tillsamman med många andra par. I Plenisalen sammanträder stadens styresmän  i olika rotlar och bestämmer över medborgarna.  ”Rotlar” förmodar jag är en finare benämning  på ärenden eller avdelningar. Turister tillåts  besöka Stadshuset vissa tider och blir då  guidade runt. Jag har varit i Stadshuset många gånger med gästande släktingar som givetvis ville se det magnifika huset när var på storstadsbesök.   20/10    2017

När jag är ute på stan har jag för vana att titta på vackra husfasader. Det finns många stiliga och pampiga byggnader i Stockholm, men jag är mest intresserad av som är lite utsmyckade et finns byggnadsverken på vilka man kan se statyer och andra figurer. Strandvägen har ståtliga hus och kommer att få ännu ett när det nya Nationalmuseet  blir klart. Nationalmuseum är för närvarande inhyst i  Konstakademins gamla lokaler på Fredsgatan.12, För att komma till samlingarna kliver man  in mellan två skulpterade stenlejon  och upp för en ståtlig trappa.. Gamla hus har högt i tak i rummen, som ofta är prydda med vacker stuckatur. Numera är stuckatur ytterst sällsynt i moderna hus, som är tämligen slätstrukna både på fasaderna och inomhus. Det skall gå fort att bygga hus idag och då blir det inte tid till några utsvävningar I form av takrosetter och liknande detaljer. I gamla hus med högt till tak kan man se dekorativa ytor med stuckatur. Den främste stuckatören på 1800-talet var italienaren  Albert Notini. Hans våning på David Bagares gata 10 är nu museum och visas för intresserad  allmänhet. Att den är värd ett besök kan jag intyga. Tyvärr bryr sig många stockholmare inte om att lära känna den stad. de bor i  utan tar den som given. Jag tittar alltid uppåt väggarna både i Stockholm och vid besök i andra städer. Det resulterar ofta  i att jag kolliderar med en lyktstolpe eller mötande person. Det är lite pinsamt och då vaknar man till. Hur den arbetande befolkningen hade det på 1800-talet kunde läsa i Per Anders Fogelströms roman Mina drömmars stad .Den blev en film också och den  var mycket intressant. Husen på dagens bild finnps på  Strandvägen och de ar kansk mer pampiga än direkt vackra.           19/10      2017 

Det finns många konstiga djur i Vår Herres hage och många underliga växter också. En del blommar på bar kvist och ibland kommer bladen först och blomman efteråt. Tidlösan , som finns i bild blommar nu i rabatterna och bladen  har vissnat och är borta.. Jag är mycket fascinerad  av den krokusliknande lila blomman. Den är en flerårig löklik växt som tillhör familjen tidlöseväxter och den blommar  från september till oktober. Den fanns i min sommarstugeträdgård och jag tyckte alltid att det var lite synd att den skulle stå där  och blomma när vi hade  bommat igen stugan  och bara tittade till den ibland.  Tidlös säger man om  personen inte verkar att åldras. utan bibehåller sin fräschör tills de blir riktigt gamla. Det vore bra om kläder också vore tidlösa . Det skulle förbilliga klädkontot. avsevärt. Jag är gi alla fall glad  för att  krinolinernan och de fotsida kjolarna  inte blivit tidlösa. Modet växlar förstås men jag tror att det mest  är  societetsdamerna  som slaviskt följer modet.. Jag har en gammal vinterkappa med persiankrage som jag kan gå ut på stan i, den dag som idag är utan att bli uttittad. När jag var ung och bodde i en småstad var det betydligt viktigare att skaffa nytt såväl höst som vår. Där höll grannarnaa reda på vad som var nytt eller gammalt. Mormor var tidlös hela sitt långa liv. Hon bar alltid ”kjortel (kjol) och blus.  Ett brett skärp med metallspänne fullbordade klädseln. På huvudet hade hon schalett. En blommig bomullsschalett till vardags och en fin svart sidenschalett med  fransar till helgdagsbruk. Småflickor gick också med schalett och s de åg ut som små gummor. Pojkar och herrar har i alla tider haft skjorta och benkläder och det är tidlöst så det förslår.  Det är tur att modet ändra för total tidlöshet vore alltför trist.     1810    2017

Idag är det den Internationella Fattigdomsdagen och Stadsmissionen avger en årsrapport angående fattigdomsutvecklingen i Sverige. Man räknar med att fattigdomen skall vara halverad fram till 2030. Det borde inte innas någon fattigdom i värt välorganiserade välfärdssamhälle. Men den finns och i vissa fall är den fattige själv skuld till sin misär. Arbetslöshet och sjukdom kan vara en bidragande orsak men ofta är det dryckenskap eller spel och dobbel, som gör folk fattiga. Jag är inte direkt välbärgad men riktigt fattig har jag aldrig varit heller. Det var kanske  inte så ”fett” när min far dog och jag tvingades ta ” första bästa arbete.”  Lönen var mager och det var vissa perioder då jag levde på svältgränsen för att få ihop till hyra, mat och kläder och resan hem till julen. De människor som måste lämna hus och hem och fly för att undkomma krigets fasor kan vara riktigt fattiga. Den som försörjer sig  på tiggeri gör det i de flesta fall för att de inte ser någon annan möjlighet att livnära sig. Jag tror inte att det är många som med glatt hjärta går till ”socialen” och ber om bidrag. Min mormor var ”fattig som en kyrkråtta” men att gå till fattigvården som det hette då, var otänkbart för henne. Hon kämpade på och hennes barn fick säkert gå till skolan med lappade kläder, men hon höll dem ”hela och rena” och de slapp att svälta. Hon hade  trätofflor större delen av sitt liv och jag såg henne aldrig i en kappa utan hon bar en schal över axlarna när det var kallt. Jag skriver ofta om min mormor och det gör jag för att jag beundrade henne kolossalt. Hon föddes i ”Fattigsverige” när det helt saknades välfärd och förtjänade sitt eget levebröd tills ” lagen om allmän pension” trädde i kraft 1960. Mormors enda husdjur var en katt men inte den i bild som är av finare ras. 17/10 2017
,

Idag hade Elena födelsedag och solen lyste när vi åkte ut till Djurgården för att äta födelsedagslunch på favoritkrogen Ulla Winblad- Vi startade med att dricka varandra till i ett glas champagne. Mitt minne är kort så jag hat glömt vad Elena åt, men jag vet att hon var nöjd och belåten. Själv åt jag kalvstek med gelé och pressgurka en rätt som jag inte smakats sedan maken levde. Elena orkade med dessert, men min kapacitet vid matbordet är numera minimal så jag nöjde mig med en kopp kaffe och en bit tryffel. Den stora överraskningen kom när notan skulle betalas och förste hovmästaren Tommy Olsson förklarade att värdshuset bjöd på hela kalaset. En generositet som  jag blev mycket glad och tacksam över. Hovmästaren kände igen mig från 105-årsdagen då jag bjöd hela släkten på fädelsedagsmiddag och vi blev  skjutsade dit och därifrån med limousineservice. Ett antal damer vid grannbordet visste vem jag var och det togs serfies för glatta livet. När jag får frågan om jag inte känner mig besvärad av att bli igenkänd, svarar jag, att det bara är trevligt med en pratstund. Jag återkommer gärna till restaurangen fler gånger för personalen är artig och professionell. På dagens bild är jag inbegripen i ett livligt samtal  med förste hovmästaren   16/10 2017

Det har varit en trevlig dag och jag har blivit bjuden på en delikat middag av en yngre släkting som bor fint i ett sekelskifteshus på Kungsholmen. I sådana hus är hissarna gamla och man drar för ett järngaller innan man åker upp eller ner. Allt är solitt och rejält och utstrålar en atmosfär av kvalitet och gedigenhet. Det är allt annat än de fyrkantiga kuber man bygger idag och som alla ser likadana ut. De saknar vackra interiörer och stil. Middagen var god och vällagad eftersom det i vår släkt hör till att unga flickor lär sig att laga mat och inte står främmande för kokkonstens mysterier när de skall ha eget hushåll. Värdinnans föräldrar min systerson och hans fru var med på kalaset och vi talade om släkten såväl den som lever som de som är avlidna. Jag som varit med länge kan mer om släktens än yngre medlemmar och jag får berätta’ Jag har funderat på att skriva en roman om min mormor, men det har inte blivit av. Hon var bara en enkel lantarbeterska och blev gift med en ladugårdsförman. Denne ansågs vara min morfar, men med till visshet gränsande sannolikhet var han det inte. Pigorna var på den tiden lovligt villebråd för herremännen. Min mormor var vacker, glad och lockande. När hon blev gravid var hon förstås inte fin nog för herremannen. Han överlät faderskapet på en dräng som gifte sig med henne och kompenserades med en förmanstitel. Min mamma som sannolikt blev frukten av herremannens uppvaktning hade inte den minsta likhet med syskonen som föddes efter giftermålet. Min mor var finlemmad och såg aristokratisk ut. Låter det otroligt?  Det är det inte, för så kunde det gå till på den gamla goda tiden när barn som föddes utom äktenskapet var en katastrof. Bild från idag  trilskas så jag visar en grönsak som fanns på middagsbordet    15/10 2017,,

.

Svampplockning hörde en gång till ett av mina största nöjen, men nu har jag inte varit ute i en skog på flera år. Var sak har sin tid, sägs det och att plocka svamp  var ett  trevligt  nöje på hösten. Jag plockade ingen svamp förrän jag fick sommarstuga och det var nära tili skogen. I början kände jag bara till kantareller och flugsvamp och visste att svampen med röd hatt och vita prickar var vacker men ivsfarlig att åta. Svamparna skiljer sig från växterna för att de saknar klorofyll. Hur konstigt den än låter så är svampen mer besläktad med djur än med växter. Man kan äta färsk svamp året numera eftersom champinjonerna odlas och säljs i livsmedelsaffärer. Det finns svampar i vattnet också och därifrån hämtar vi tvättsvampen, som är så behändig att torka fuktiga ytor med. Den första bekantskapen med tvättsvampen gjorde man i skolan för dels hade lärainnan en sådan  vid svarta tavlan och dels hade jag en liten svamp att torka av griffeltavlan med. Nutidens ungar vet inte vad en griffeltavla är, men jag hade en sådan i skolväskan när jag var barn. På den lärde man sig att skriva och räkna när man gick i smäskolan, Ingen kunde väl drömma om att det skulle komma datorer och förändra  tillvaron. Jag kan mycket väl förstå den skolgosse som  frågade varför man skulle behäva lära sig saker ur böcker när det bara är att gå in på Google och få tillfärlitliga svar på allt. Jag däremot är glad överr de bokliga kunskaper jag inhämtat i skolan. Jag har t o m lärt mig känna igen svampar genom böcke och är säker på att den på bilden inte går att äta,       14/10   2017

Idag är det fredagen den 13. En dag då  det enligt gammal folktro kan hända en massa konstiga och övernaturliga saker som får en övernaturlig effekt. Man skall t ex akta sig för att gå under en stege för det har otur med sig. Att lägga nycklar på bordet kan ha ändå värre följdverkningar. Jag tror inte på skrock, men undviker ändå vissa saker för ”man kan ju aldrig så noga veta.”  Förr var folk mindre upplysta  och mer skrockfulla än de är nu och de undvek att reta upp sig på det som de kallade för ”oknytt.” Till oknytt räknades tomtar, troll. och spöken. Spökade gjorde vissa avlidna ” som gick igen, ”  Det var döda anförvanter som som av någon anledning inte fick ro i graven  Det är synd om dem som är spökrädda och inbillar sig att det finns onda andar. Spöken finns inte i verkliga livet men på Halloweenhelgen i slutet på den här månaden klär folk ut sig till spöken och roar sig med att försöka skrämmas. Min fredag den trettonde har förflutit i lugnets tecken och jag antar att den slutar lika lugnt.Jag  har promenerat, vilat och läst tidningen och en bok. Min aptit är rätt dålig och jag börjar tröttna på den industrilagade maten. Det är mest köttfärsrätter, som har olika namn och form, men smakar likadant. Risgrynsgröten i ”plastkorvar” är fullt acceptabel. Fördelen med att köpa färdig gröt är att man slipper rengöra vidbrända kastruller. Det sägs att man blir vad man äter och det får man väl tolka som att man mår bra om man äter bra och regelbundna måltider,    13/10      2017                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         

Det kan verka tjatigt att gång på gång skriva om hur vackra höstfärgerna kan vara så jag skall variera mig lite. I går när Elena och jag var ute och rundade Lötsjön gjorde vi en avstickare till förorten eller skall vi kalla det villasamhället Duvbo. Detta byggdes innan privatbilismen kommit igång och gator och vägar är slingriga och smala. Villorna är byggda i varierande stilar och storlekar. Det blev en intressant vandring och vi gladdes över att se att det var stora variationern i byggnadskonst. Det var mycket  snickarglädjen i form av verandor och utbyggnader. Det var helt annat än den smähusbebyggelse som finns i Bromma och på en hel del andra ställen i staden. I dem ser man enplans- och tvåplansvillor  och alla är varandra lika. Min man och jag köpte en sådan 2-plansvilla villa i Bromma när vi inte lyckats hitta en lägenhet i bostadsbristens tider på 1950-talet. Villan såg ut som  ut som en fyrkkantig låda och var byggd i två plan. Min man som var estet gillade inte byggnadsstilen och inte heller besväret  med snöskottning och ville därifrån fortast möjligt. Det lyckades vi med år 1960 och sedan dess bor jag i lägenhet i Solna. Jag älskade att ”påta” i den lilla trädgårdstäppa som hörde  till villan och hade gärna blivit kvar ite långre. Men är man ett par skall man  vara ense och resonera ihop sig och villan såldes. Det är lite anonymt att bo i en stor hyresfastighet men man vänjer sig. I början var de flesta av hyresgästerna nyblivna pensionärer och vi hade en viss sammanhållning och gjorde trevliga saker tillsammans- Det gör vii nte längre. Det är nya årgångar som flyttat in. De är sig själva nog och har egna bekymmer. Jag är på dagens bild utanför en Duvbovilla och jag vill inte visa upp mig själv utan det är det vackra vildvinet som klättrar på staketet som är huvudmotivet.   12/10   2017

Idag var det en fin höstdag om än en aning svalt. Min vän Elena och jag  har gjort en stärkande promenad i Sundbyberg runt Lötsjön. Där simmar ett svanpar omkring tillsammans med tre vita gäss och ett obestämt antal gräsänder. Elena är oerhört fascinerad av fåglar och fotograferar dem gärna. Vi avslutade med kaffe i konditori Gröna Stugan. När jag står och tittarar på fåglarna förundras jag över hur kritvita svanarna är och kan inte förstå  hur de kan hålla sig så bländvita och rena i det inte lika rena vattnet. Som ungar är svanarna  inga skönheter. Vem minns inte H C Andersens saga om den fula ankungen som till slut fällde sina  grå fjädrar och blev en vacker vit svan. Ett svanpar  lever troget tillsammans tills döden eller ett oblitt öde skiljer dem åt. Jag tror inte att gräsänderna är lika trogna. De flesta städer brukar ha en fågeldamm i sina parker och jag minns min barndoms Tivolipark i Kristianstad där det fanns två fågeldammar. I den ena fanns det till och med ett par svarta svanar. De är också dekorativa med sina röda näbbar. Den som intresserar sig för balett, vet att Tjarkovsky har skrivit musiken till baletten Svansjön. Såväl musiken som dansen är vacker och jag har sett baletten Svansjön med olika uppsättningar. Vackrast var det på Operan i Wien där scenen är större och dansarna fler än de är hos oss på vår egen  opera. Jag besökte Operan ofta när jag som  nyinflyttad kommit till Stockholm och Inte hade några vänner. Det var ett billigt nöje på den tiden. Så är det inte nu och jag har inte varit där på långe. Det finns  förstås fågelsjöar i Solna också men  dem besöker jag en annan gång.         10/10      2017

Numera använder vi levande ljus, för det mesta stearinljus, som en trivselfakto. inte som belysning i våra rum. Det är rätt mysigt att tända ett stearinljus och placera på matbordet när man skall äta. Numera finns det moderna värmeljusen som man anvånder både som belysning och tiill att hålla maten varm. Under Allhelgonahelgen har det under senare år blivit vanligt att tända levande ljus vid gravarna. När man tänder stearinljus inomhus skall man ha dem under uppsikt så att det inte blir eldsvåda. Det var inte särskilt ljust i stugorna när man lyste upp dem med talgdankar och vi har alla skäl att vara glada för såväl stearin som ektriciteten och för att Thomas Edison  på 1870-talet uppfann glödlampan  När jag var barn hade jag turen att få bo i ett bostadshus där elektricitet var indragen. Gatubelysningen var gaslyktor som tändes och släcktes manuellt. Men golvlampor hade man sällan på den tiden.  Däremot minns jag attt vi hade en bordslampa av metall med en grön porsliinskupa på toppen. Stearunljus tände vi bara på julen  eller om det någon gång blev strömavbrott. Mormor fick aldrig elektricitet indragen i sin stuga och när hon hälsade på oss förvånades hon över att det bara var att trycka på en kontakt för att hela rummet skulle bli upplyst. Elektriciteten är en välsignelse och det mesta drivs numera med elektricitet. Min första symaskin var en trampmaskin och den hade  en stor tung huv av trä som man lyfte av och satte på. Jag kan inte nog lovorda den elektriska strömmen för den besparar oss en massa tungt arbete  och lyser upp både inne och ute i vintermörkret.    10/10   2017

Höstvädret kan vara vacker men det var det inte idag. Regnet öste visserligen inte ner men det var rätt fuktigt ändå. Än sitter löven kvar på träden och skiftar i de underbaraste färger. Under hösten går växterna in i det som vetenskapen kallar för ”dormans” det vill säga att under den tiden förbereder sig växtligheten för vintervila. Höst är det under månaderna september -november, men jag måste ju säga att trädens avsked till sommaren är ett vackert skådespel. Annars är hösten inte mycket att hurra för. Kräftfesterna är väl avslutade så här års och troligen även surströmmingskalasen. Det där med surströmming förstår jag mig inte riktigt på men jag unnar norrlänningar och andra surströmmingsälskare att festa på den lilla jästa ”firren” med eller utan nubbe. Surströmming som festrätt kom egentligen till av en ren tillfällighet. Det blev så stor fångst en gång att man tvingades salta ner överflödet. Man hann inte äta upp saltströmmingen i tid utan den jäste i karen. Eftersom ingenting fick förfaras hos fattiga fiskare började man äta av den jästa fisken och gillade smaken. Nu finns det stora salterier som jäser fisken och förpackar den i plåtburkar. Sörlänningarna var länge skeptiska till att äta ”rutten fisk” men numera slinker den ”delikatessen” ner hos folk i alla landskap. Jag har faktiskt smakat surströmming ett par gånger. Det går att äta men suratrömmingsfest kan inte på långa vägar när jämföras med det skånska ”gåsagillet” där man serverar knaperstekt gås fylld med äpplen och katrinplommon. Gåsfest skall det vara den 10 november på st Martins dag.   Elenas bild visat ett betagande höstlanskap.    9/10 2017
  

Idag var det regnigt och blåsigt och inte särskilt inbjudande att vara ute. Man kan  förstås vistas utomhus även i regnväder om man klär sig praktiskt och beväpnar sig med paraply. Jag längtar inte precis efter vinterkylan, men när den kommer skall jag klä på mig den nyligen inköpta jacka som tills vidare hänger oanvänd i garderoben. När kläder skall provas  har de flesta affärer speciella provhytter med speglar och draperiförhänge. Inne i en sådan hytt rår man  sig själv och  kan sätta på sig sådant som man tror skall passa men inte gör det. På äldre dar har jag blivit slankare och en och annan gång kan jag ha storleken small. Förr hade storlekarna nummerbeteckning och small bör nu motsvara det som tidigare var storlek 38. Jag hoppas att inte tappa fler kilo för magra och beniga äldre damer är inte alls tilldragande. Nu kan en 105-åring inte räkna med att bli beundrad för skönhet, men  jag  vill ju  inte anses vara ful som ett troll. Att  inte  ”gamla  till mig” försöker jag leva upp till. Det är för övrigt  inte så lätt att bestämma folks ålder. Själv tror jag  att jag ”bär mina år med heder” som det så vackert heter, men  om det är sant  kan jag inte avgöra själv. Det var ingen som tyckte att jag var vacker när jag var ung för mina bägge systrar var betydligt snyggare. Jag fick trösta mig med mormors ord  att jag hade en vacker själ och att detta tyvärr inte syntes utanpå. Det som jag egentligen ville tala om i det här inlägget var, att jag  inte kan minnas att det fanns provhytter i min småstads affärer när jag var ung och att det är bra att de finns. På bilden är jag utanför provhytten för att Elena skall vara smakråd  och avge ett utlåtande om plagget passar.    8/10      2017

Idag har jag ”slagit med den lätta hammaren.” Det betyder inte att jag hamrat och bultat på något utan det är ett av min kära mormors specialuttryck. Hon sade så om hon inte varit i full verksamhet hela dagen utan vilat sig en stund ibland. I dag har jag  inte gjort mer än vilat, läst och tagit igen mig. Jag har inte ens varit ute och tagit den dagliga motionsrundan. Så här på kvällskröken känner jag mig som ett riktigt energinknippe, men det är ”beckmörkt”  ute och då håller jag mig helst inomhus, när det är mörkt.Jag har aldrig varit mörkrädd eller rädd för att gå ensam hem efter någon tillställning. Dagens ämne  kommer att hadla om vad som hände för några år sdan då jag och grannfrun som bodde ovanför promenerade och småpratade i parken vid Ulvsundasjön. Det dök plötsligt upp två rånare med svarta masker.  Den ene ryckte till sig grannfruns väska.och sprang. Den andre som koncentrerade sig på min väska hade det inte lika lätt. Jag skrek för full hals och höll krampaktigt tag i väskhandtaget. Det hade jag inte klarat  länge, men har man tur så har man. Mitt vrålande hade hörts av två poliser som tursamt nog var ganska nära och de kom och haffade den bov som försökt råna mig. Den andre försvann med grannfruns väska och var som uppslukad av jorden. Under övernseende av en polis såg en låssmed till att grannfrun blev insläppt I sin lägenhet. Hennes nycklar var borta tillsammans med ett par spritt nya glasögon  och hon var rädd och ledsen. Den sympatiske polisen tog posto utanför hennes dörr och stannade där tills det blev mörkt. Jag tyckte synd om grannfrun  men var givetvis glad över att jag kommit undan med blotta förskräckelsen tack vare mina starka röstresurser Jag illustrera med en  krukväxt för bovarna har jag ingen bild på.    6/10   2017

Idag skall jag börja med att tacka för alla snälla kommentarer som gäller mina så kallade stavfel och ge rådet till signaturen Siri att sluta upp med att läsa bloggen, så får hon ett irritationsmoment mindre att leva med. Upplysningsvis kan jag tala om att jag gick ut skolan med högsta betyg i rättskrivning och uppsatsskrivning. Nog om detta och jag går över till att berätta om att jag tidigt i morse satte mig på ett tåg och åkte till Eskilstuna. Jag var inbjuden av ABF (förkortning av arbetarna bildningsförbund. Publiken bestod av bokintresserade seniorer av båda könen. Jag tycker inte om att hålla föredrag och tråka ut åhörarna utan jag svarar hellre på frågor. Det var en trevlig publik och lika trevliga arrangörer. Eskilstuna grundades på 1100-talet av en biskop vid namn Eskil, som kom till platsen för att omvända befolkningen till kristendomen. På den tiden trodde man på asagudarna Oden, Tor och Balder och folket var då vad vi kallar för hedningar. Eskilstuna är också känt för sina Rademachersmedjor Rademacher blev på inbjudan av kung Carl X Gustav erbjuden att flytta sin smidesmanufaktur från Riga till Eskilstuna. Man smidde  bl a värjor. På den tiden var Sverige ständigt i fejd med danskarna. Eskilstuna är är ändå mest känt för sin tillverkning av knivar. Det är en vacker stad och jag blev mycket imponerad av det ståtliga rådhuset och torget. Jag har inga foton därifrån men eftersom sommaren är slut kan det var bra att bli påmind om att det inte är lämpligt att sitta och filosofera vid sjökanten när höstvindarna viner.   . 6/10 2017

Idag har jag ägnat mig åt de kommentarer jag får. Jag är tacksam över dem alla även de som är kritiska. Ingen är helt fullkomlig utan alla har vi våra fel och gör misstag. Tyvärr hinner jag inte besvara alla vilket vore önskvärt. Signaturen Siri är en flitig kommentator och klagar över att jag gör för många stavfel. Hon  tycker att jag borde ha en ordbehandlare. En sådan finns inbyggd i Word-programmet och jag har hela tiden inbillat mig att den har hjälpt mig att rätta till alla fel så fort de blivit påpekade. Jag har tyvärr en ful vana att jag sitter och skriver när det egentligen är sängdags och då kanske det slinker med ett och annat slarvfel. Dessutom är synen inte lika bra som den var när jag var ung. Nog sagt om detta och nu övergår jag till att skriva om den annalkande hösten. Den är i mina ögon riktigt vacker men jag blir lite melankolisk när jag tänker på att träden snart står nakna och att alla uteserveringar har bommat igen. Men livet måste gå vidare och vi skulle nog trivas om det vore sommar året runt. I morgon blir det regn har metrologerna sagt och påpekat att det behövs för att fylla på alla vattenmagasin. Nu får vi väderprognoser i radio och TV och kan ta med oss paraply och klä oss efter väderleken. Metrologer och deras prognoser är ett sentida begrepp och förr i tiden fick man lita till väderspåmän som fick sitt vetande från olika tecken de såg i naturen. Tillförlitligheten var nog inte helt perfekt. När jag nu lämnar ifrån mig dagens alster hoppas jag att det är någorlunda felfritt. Om inte får vi skylla på min höga ålder och konstatera att det inte är många 105-åringar som över huvud taget försökt sig på att blogga.      5/10    2017

Vi blir alla äldre och en del blir äldre än de flesta och det kan man inte göra någonting åt det bara blir så. Man blir även fumligare och klantigare och komplicerar tillvaron för sig själv och omgivningen. De flesta olyckor folk råkar ut för sker i hemmet och det är så sant som det är sagt. Det som hände mig idag i köket  kan inte kallas för någon större olycka men det var ytterst fatalt  för det inverkade förfulande på mitt gamla skrynkliga anlete. Jag hade mediaperson på besök och vi diskuterade min medverkan i program som skall sändas i TV vid senare tillfälle. Vi skulle dricka kaffe och jag plockade fram koppar ur ett överskåp i köket. Det brukar gå bra i vanliga fall, men det gjorde det inte idag. Når jag svängde ut skåpdörren for det vänstra hörnet in i mitt högra öga. Det gjorde inte bara ont utan jag fick som det kallas på slangspråk en riktig ”blåtira.” En sådan försvinner inte i första taget utan den får jag nog ha kvar månaden ut. Under tiden kommer den att skifta färg till gulgrönt, vilket inte gör saken bättre. Jag tänker inte låta det här ändra mina levnadsvanor men eftersom jag numera blir igenkänd på stan vill jag inte att folk skall tro att jag varit i slagsmål.  Man brukar säga att ingenting är så illa att det inte kunde varit värre och det kan jag också hålla med om. Jag kunde t ex fått en hjärnskakning  och inte kunna blogga  Bloggning har blivit en vanesak och ett kärt besvär. Det lämpar sig tyvärr inte med solglasögon den här årstiden utan jag  kommer utan att skämmast vIsa mitt blåa öga ute. Ingen kommer att reagera, det är jag säker på. Var och en har nog av sin egen plåga. Elenas konstnärliga bild får tala för sig själv.  4/10  2017

Den 4 oktober är det kanelbullens dag. Dagen är instiftad av Hembakningsrådet 1999.  Hembakningsrådet tyckte att denna så omtyckta bulle var värd en egen dag. Det är en stor och mättande bulle överströdd med pärlsocker. I mitt tidigare liv bakade jag mina kanelbullar själv och bytte ofta ut strösockret i fyllningen mot mandelmassa. De blev liksom lite läckrare då, tyckte jag. Jag gjorde dem lite mindre än köpebullarna, som är i mastigaste laget. Idag fick jag tre stora bullar för 20:00 kronor och det var rena fyndet. Jag stoppade två av dem i frysen för kommande behov  Jag är inte längre så förtjust i söta bakverk som jag var en gång när det var inne att gå på konditori och välja ut en vackert dekorerad tårtbit och sitta vid ett kafébord och sakta njuta av den sked för sked. Jag kan fortfarande minnas att den  kostade  20 öre. Nu räknar man inte ens  priser  i ören utan enkronan är den minsta slanten. Jämför  jag med dagens pris som är omkring 40:00 kronor är skillnade enorm.. Det är en inflation  av stora mått och som jag aldrig trott vara möjlig. I övrigt är det höstlikt i mina omgivningar och lönnarna på min gård har skiftat färg och är gyllengula medan almarna och övriga träd fortfarande är gröna. Varje årstid kännetecknas av sin egen färg. Våren med skir grönska, som på sommaren blir djupgrön. Hösten har de starkaste färgerna när löven  skiftar i gula och oranges färgskalor. Blir det riktig vinter skall snön ligga vit så att barnen får glädje av sina  pulkor och slädar.  Bilden är inte tagen av Elena.    3 /10    2017

Idag har det blåst full storm och jag har frångått mina vanor och stannat inne hela dagen. Jag avskyr blåst och fastän jag i vanliga fall  är en lugn och välbalanserad person så blir jag i det närmaste ”folkilsken” när det är riktigt blåsigt. Det är totalt meningslöst men vi människor har ju irrationella ibland och har våra egenheter, Det stormar ofta på hösten och det händer att träd blåser omkull och lägger sig rakt över vägarna till stor förtret för trafikanterna. I Sverige är vi inte utsatta för jordbävningar och tsunamis men det händer en och annan gång att lermassor sätter sig i rörelse och sopar bort hus och hem för folk. Surte har varit utsatt för två jordskred i modern tid, det ena 28/9 1950 och det andra 19/7 2010- Då rasade några hus ner i Göta älv. Dagens blåsväder kanske drar omkull ett och annat murket träd i skogen  och virvlar omkring höstlöven men det lugnar snart ner sig.  Värre var det för segelfartygen som var utsatta för stormvindar. Innan ångmaskinen blev uppfunnen var det bara segelfartyg som fraktade varor över haven. Nu är det status att äga en segelbåt och vara ute och nöjessegla, Jag har aldrig varit på en segelbåt och aldrig heller längtat efter att segla. Tacka vet jag ett rejält ångfartyg. Jag har visserligen aldrig färdats på de stora oceanerna men till Finland har jag åkt några gånger. Dagens Finlandsbätar är som flytande hotell och hur komfortabla som helst. De är flera våningar höga. Det skulle inte löna sig för rederierna att köra tur och retur till Finland om det inte blivit ett folknöje att åka över till grannlandet för att roa sig på båten. Båtarna har fina restauranger, och den danslystne kan tråda dansen till musik av kända dansorkestrar.  Inte att förglömma att spriten är billigare på båten än i land.    2/10   2017

Idag har jag vilat upp mig efter Ålandsbesöket, som blev en händelserik upplevelse. Jag hade det bra för TV-teamet skötte om allt det praktiska. Filminspelningen varr föga glamorös för vi höll till på en landsväg hela tiden och där skulle jag promenera och växla en ett par ord med en mötande person. Filmen skall troligen visas i Kina någon gång i framtiden och därfär fick jag göra scenen tillsammans med en kines och säga repliken på kinesiska. Det var inte det lättaste för kineser är lite mer uttrycksfulla än vi svenskar. Jag var mest imponerad av att jag fick träffa Ålands mest inflytesrike entreprenör. Jag fick besöka hans bostad som var något utöver det vanliga och bl a annat hade egen tennishall med 2000 sittplatser. För att vara en ”krösus”( benämningen används på en ofantligt rik person. Krösus ansågs på sin tid vara rikast i världen. Vär entreprenör var förvånansvärt anspråklös för att vara så inflytelserik och rik. Hans villa var magnifik och hans konstsamling kunde tävla med de som flera museum kan visa upp. Jag fick åka i hans specialdesignade bill som var det finaste fordon jag någonsin seti. Jag och TV-teamet blev dessutom bjudna på en tur med hans helikopter. Det blev en upplevelse av stora mått. Vi flög över Mariehamn och över den Åländska skärgården som lär ha mer än 6ooo öar av varierande storlek. Efteråt körde han oss till båten och färjeläget. Där gav han mig en sedelbunt ioch sade att jag skulle bjuda TV-folket på middag på båten. Jag trodde beloppet var i kronor, vilket hade varit mer än tillräckt för  en fin midda. Beloppet var i euro . Summan är mer än tillräckligt för flera ”brakmiddagar” på Operakällaren eller någon annan lyxrestauran. TV’temet och jag får flera tillfällen att festa. Min tillvaro efter 100-årsdagen har varit som en variation av ”Askungesagan” och jag kan ännu en gång säga att för min del "var det "inte så dumt att bli gammal.”    1/10 2017

När jag var barn kom det till varje jul ut en massa sagoböcker. Man kunde som barn vid samma tid få lov att agera försäljare och prångla ut ett antal ex till grannar och bekanta, som gav dem till de sina som julklapp. Sagoböcker handlade sällan om vanligt folk utan det var i princip prinsar och prinsessor som efter många förvecklingar gifte sig och ärvde kungarike och makt. Det var inte bara kungen som bodde i slott utan det gjorde adelsmän och fina herrskap också. I Skåne finns det flera hundra slott och herresäten men så var det också det bördigaste landskapet som ligger nära kontinenten. En del slott är förknippade med trolldom och det går vilda historier om trollens framfart. Slottet Trolle Ljungby har inget med sagotroll att göra utan har fått namn efter en ägare sin hette Trolle och var friherre. Titeln innebär att vederbörande inte är lika högt uppsatt som en greve. Adelsmännen  hade stora privilegier och förmåner förr och har fortfarande Riddarhuset i Stockholm som sin förnämsta mötesplats. Där är väggarna för övrigt behängda med utdöda adelsätters vapensköldar. Riddarhuset kan intresserade få besöka när det är vissningar. Det är en väldigt stilig byggnadsom ligger i Gamla Stan, Den som intresserat sig för politik kanske minns en greve Ian Wacktmeister som blev parhäst med  Berr Karlsson (ägare till ett grammofonbolag och en riktig schlagerkung). De grundade partiet Ny Demokrati och kom in i riksdagen 1991. Deras polititiska saga blev kort eftersom de var alldeles för ”omaka ” för att kunna dra jämt. Mindre fagra personer beskriv ibland som ”fula som ett troll” men det misskrediterar de stackars trollen. Jag tycker att trollet i bild är ”förtrollande ”fulsöt.”  I morgon blir det inget inlägg för då är jag på Åland för en filminspelning.    28/9    2017

Jag har fått frågan om hur jag hittar ämnen att skriva om och det skall jag svara omgående på. Jag skriver om händelser i mitt dagliga liv men den mesta inspirationen får jag från foto och bilder som jag får av vännen Elena som är ett riktigt proffs på fotografering. När jag fick dagens bild tänkte jag först på min första karuselltur som 7-åring. Jag tyckte det var roligt och spenderade min lilla kassa på att åka så länge pengarna räckte. Men efteråt blev jag förfärligt ”yr i mössan” och kräktes upp dagens lunch. Karusellen hette ett TV-program som Lennart Hyland gjorde på lördagskvällarna. Han hittade på saker som tittarna skulle göra och kom med de underligaste uppdrag. Bl a ville han att husmödrarna skulle ha en ledig dag som han kallade för Fru-fridagen. Han fick männen att laga mat och ungarna att göra andra sysslor så att mor i huset kunde ”gotta sig” och bara vara ledig och bli uppassad. En riktig karusell är en sak som snurrar runt på ett nöjesfält. Folk sitter på olika djur och andra saker och snurrar runt, runt. Det är inte gratis utan man läser biljett. När jag var barn lekte vi en ringlek som hette karusellen och svi snurrade runt och sparkade med benen medan vi sjöng: ”Här är karusellen, tio för de stora och fem för de små, Skynda på! Skynda på för nu skall karusellen gå!  Det blir inte roligare än man gör det och vi hade roligt med små medel. På Gröna Lund finns det flera olika sorters karuseller. Men man åker inte längre för några ören, så det vill till för barnen att ha en frikostig mor-eller farförälder med sig. Gröna Lund stänger för säsongen om några dagar, så de som vill åka på deras karuseller får passa på innan det roliga är slut.     27/9    2017
.

Jag brukar titta i skvallerpressen ibland. Det händer nämligen att en släkting förärar mig några ex som då är några veckor gamla. De ssa tidningar refererar ofta kända personers bröllop i ord och bild och beskriver gästernas klädsel. Bruden är så gott som alltid  klädd i vit brudklänning och slöja. På hjässan bär hon brudkrona av guld eller myrten. När min mor gifte sig var det modernt att ha svart brudklänning men slöjan skulle vara vit. På mina föräldrars brudfoto bär min mor en kolsvart klänning och en vit slöja enligt tidens mode. Ett fint bröllop i fin ”brudstass” är ingen garanti för ett lyckligt äktenskap. När jag gifte mig första gången skedde det i Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad och brudgummen hade frack och jag vit klänning, slöja och myrtenkrona. Mormor hade odlat en myrtenplanta för detta ändamål  och sitt första kvinnliga barnbarns räkning. Äktenskapet blev rena olyckan trots den fina utstyrseln  och alla välgångsönskningar vi fick av prästen. När jag gifte mig för andra gången hade jag gjort ett bättre val. Denne man hade ingenting till övers för pompa och ståt utan ville gifta sig enkelt. Han köpte en mörk kostym och vi blev vigda på pastorsexpeditionen i Bromma en lördag 1951. Det äktenskapet blev  bättre och vi levde sedan lyckliga och enligt vigselformuläret ”till dess att  döden skiljde oss åt.”  Förr i världen ingicks det många olyckliga äktenskap när folk av börd måste  gifta sig ståndsmässigt. Nu får t o m en kung gifta sig med en vanlig flicka om han blir kär i en sådan. Bröllopen  brukar bli rätt ståndsmässiga ändå för kungar umgås sällan med flickor från arbetarklassen. Bruden på bilden såg jag i Sigtuna för en tid sedan när anprdnade någon sorts festdag och folk klädde sig som för 100 år sedan.     26/9     2017 

Idag var det sommarvärme och riktigt skönt. Lönnarna  börjar skifta i orangegult men de flesta träd är fortfarande gröna. Det är väl sådana här sensommardagar som kallas för Brittsommar. Det är varmt och skönt och träden skiftar i orangegult. Man glömmer att det är höst, och att det snart blir vinter.och den längtar jag inte alls efter. Idag har jag träffat trevliga damer från Timrå. De flesta hade varit lärarinnor och gästade en kollega som bor på Ljungfrudansen. Ljungfrudansen är en stadsdel i Solnah som har fått sin namn efter en äng nere vid Ulvsundasjön ( en del av Mälaren) där forna tiders pigor brukade tråda dansen på sina lediga sommarkvällar. De dansade  till tonerna av mun-eller dragspel. I stan kallades kvinnliga tjänstehjon för ljungfrur. På landet var de rätt och slätt pigor. Det var inte så lätt att vara piga varken på landet eller i stan. De hade ingen ordnad arbetstid och det  berodde helt och hållet på husbondens eller husmors välvilja om de fick ledigt någon kväll. Semester var ett ett helt okänt begrepp. Mat var husmor tvungen att ge dem och de fick för det mesta äta rester i köket. Pigor finns inte längre utan nu får de flesta herrskap laga sin mat själva och anlita städhjälp om de inte vill städa själva. Tack vare behändiga  tvättmaskinen  är det relativt lätt att tvätta sänglinne och gångkläder i den egna lägenheten, Mormor tvättade sin tvätt utomhus i en träbalja och hade en bykgryta på tre ben stående vid brunnen. Den tidens kvinnor skulle aldrig  kunnat drömma om att  ha en  egen liten tvättmaskin i den egna lägenheten. Bilden har inget samband med texten utan är ett foto på en kaktus ur Elenas kollektion , som i mina ögon  mest liknar en bläckfisk.     25/9     2017

Sommarvärmen dröjer kvar och idag var det en fin lördag för utevistelse och aktiviteter. Jag tpg min vanliga promenad efter lunch och vilade en stund efteråt, Senare Ikväll har jag ätit middag hos min bästa vän sedan 66 år tillbaka, Vi har ungefär samma intressen och trivs bra ihop. Hon är lite mer avancerad vid datorn än jag är, men så har hon också använt datorer redan under tiden hon arbetade på kontor , Född i Skåne är hon också och det är ett plus i mina ögon.. Vi känner varandra utan och innan och jag är mycket glad över vår vänskap. Hon har inte ”gamlat till sig” utan sinnet är ung fortfarande. Jag är utomordentligt glad över vår vänskap eftersom man vid min ålder inte har många vänner kvar. Hennes man är trevlig, händig och duktig på alla sätt. Han är en riktig mångsysslare, ovärderlig om man behövde hjälp med något. Tiigare i våra liv gjorde vi fyra många och långa resor tillsamman. Från dem har vi gemensamma minnen att tänka tillbaka på, Riktigt vänner kan man vara tillsammans utan att behöva prata så mycket. Det känns bra utan ord.. Pratkvarnar” har jag förresten svårt för. De babblar och babblar och är egentligen rätt tröttsamma fast de själva tror att de att de är trevliga och underhållande, Jag är inte speciellt talträngd och tror att jag är en god lyssnare Jag visar mig inte uttråkad även om jag tycker att det blir tjatigt.. Givande samtal uppskattar jag och jag skulle gärna byta några ord med mina grannar om de inte vore så anonyma och otillgängliga. Det bor tusentals personer i min stora bostadsrättsförening och jag känner tyvärr inte en enda av dem. Beklagligt men sant. Bordet är inte det som dukades idag utan bilden har Elena tagit på Confidensen i  Ulriksdal.        24/9 2017

Idag har jag vilat på lagrarna och inte gjort mycket mer än den dagliga promenaden. Sedan jag överlät matlagningssysslorna till Findus får jag tid över för min favoritsysselsättning som är att läsa böcker. Det är nyttigt för en åldrande hjärna som får stimulans. Min mor var förtvivlad över mitt överdrivna läsande när jag var barn, men det hjälpte inte för jag läste ändå. Numera verkar det som om mobilen har tagit kommandot över telefonägarens fritid för vart man än vänder sig ser man folk i alla åldrar sitta och peta. I en telefon. Om jag är rätt underrättad kan man läsa böcker i mobilen också. Jag för min del föredrar att vända blad i en bok av papper. Nu övergår jag tvärt till ett nytt ämne som jag inte berört förut och det handlar om vitaminer. Sådana visste vi inte mycket om i min barndom. Maten innehöll säkert tillräckligt av vitaminer redan då, eljest hade alla fått skörbjugg (C-vitaminbrist).  Det var för det mesta bara sjömän på den tidens segelfartyg som riskerade att få skörbjugg på grund av den enformiga dieten på skeppsskorpor och salt sill. Vitaminpreparat salufördes inte när jag var barn. Det fanns heller inga färdiga medicinska preparat på apoteken. När en läkare ordinerat medicin i fast eller flytande form blandade apotekaren till medicin  och trillade piller för hand. De välkända  pastillerna Pix och Läkerol fanns redan då och  kostade  25 öre per styck, att jämföra med dagens pris som är 15 kronor för samma storlek på asken. Men 25 -öre var då mycket pengar, när en unge bara fick en 5-öring att  köpa  godis för .En paprika som den i bild.var en totalt okänd vitaminkälla i min barndom.            23/9  2017. 

Idag har Elena och jag tröffat de tre trevliga damer som vi båda haft som elever i datorkurs. Elena har givetvis lärt dem mest men jag lade i alla fall grunde till deras vetande. Vi har trevligt tillsamman och skrattar mycket. Samvaron  avslutar alltid med lunch någonstans och idag åt vi på värdshuset på Långholmen. Denna holme är en grön oas men mest känd för fängelset på än. Där har många bovar och kanske en och annan oskyldig suttit fängslade och suckat bakom gallren. En del fängelsekunder har blivit ökända som t ex Lasse Strömstedt som bättrade sig och så småningom blev en känd författare. Barbro  Alving  reporter och kåsör på DN har också suttit på Långholmen för att hon var vapenvägrare. Trots att hon var fredsvän rapporterade hon ändå från Spanska inbördeskriget och var inte rädd för vara ute mitt i stridslinjen, Hon fick pseudonymen  Bang. Kanske  för namnet Barbro eller för att hon var orädd. Att vara bang är annars ett slangord för att vara rädd. Men hon var alls  rädd för att ge sig ut i farofyllda situationer. Nu är fängelset ett populärt vandrarhem och hotell och cellerna har blivit hotellrum. Tala om återanvändning och att göra något bra av något mindre bra. Till Långholmen tar man sig med hjälp av buss och tunnelbana via Hornstull.  När man varit på den gröna ön är man glad över att aldrig ha behövt sitta bakom galler. Jag tror att bron som leder över Mälaren och dit i folkmun har fått namnet ”Suckarnas bro.”  Jag tror att det är klokast att hålla sig inom lagens råmärken så ”åker man inte dit.”   Fotot visar 4 damer med god aptit.    22/9   2017

Nu återgår jag till ordningen och skriver varje dag, Jag var ju i Sundsvall igår och signerade min bok. Det gör erkända författare och fast jag är rena novisen fick jag debutera och signera ett antal böcker. Boken har sålt rätt bra och jag hoppas att försäljningssiffrorna gläder bokförläggaren och bokhandlare. Även jag är glad för att boken gått att sälja så att det inte blir för många ex kvar till bokrealisationen. Jag blev väl omhändertagen och sov över på ett hotell som hade sin storhetstid på ”träbaronernas” tid. Det var åren 1860-1870, den tid då man i Sverige började med skogsavverkning och sågverksindustrin i stor skala. De här träbaronerna var inte alltid så hederliga utan lurade ofta av bönderna deras skogar för en ”spottstyver” och tjänade själva ”storkovan” på sågverksindustri och export av timmer och trävaror. För pengarna byggde de fina hotell, festade och levde rikemansliv. De fina hotellen finns kvar i Sundsvall och jag bodde på ett av dem, vilket jag ser som en generös gest av bokbranschen. Jag har alltid för vana att titta på husväggarna när jag är inne i vår stad eller på främmande ort. Det finns många fina fasader lite överallt i Stockholm och så även i Sundsvall. Jag åkte tåg dit och flyg hem. Det skiljer sig avsevärt i restid mellan de båda färdsätten, Det är troligen därför det finns så många flygbolag. Men om vi skall tänka på miljön får vi kanske inom en inte alltför avlägsen framtid åka tåg elle båt, när vi skall någonstans. Jag tycker nästan synd om vår miljöminister för ha har en del problem att ta hand om. Aktuella bilder var tagna med mobil och de ägger sig envist på sidan så jag har valtn  en annan bild.    21/9 2017.

Man vänder på många blad i sitt livs bok och i bästa fall går man vidare och fyller nya ark. Det ämnar jag göra och jag börjar just nu med  den nya sidan som jag kallar för: ”Den som lever får se.”  Det är väl inte en särskilt  intelligent titel eftersom man inte kan se om man inte är  levande. Jag är idel tacksamhet för att jag har så många trevliga läsare och dem vill jag gärna behålla om jag kan. Min största merit är att jag är äldre än alla övriga bloggare. Att bara vara gammal ger inga pluspoäng i sig utan de får jag för att jag är bloggare. Den äldsta i världen sägs det. Ålder är egentligen bara en siffra. Det är hälsofaktorn och hjärnans kapacitet som ger en människa livskvalitet. Jag är rätt alert för min ålder och vill gärna leva och helst uppleva fred på jorden om det inte är en utopi. Som väl är händer det lite trevliga saker också. Nästa år skall vi fira att det är 100 år sedan Ingmar Bergman föddes och blev den store ”demonregissören” och känd över hela världen. En annan som skänkt ära och ryktbarhet över Sverige är Alfred Nobel. Nobelfestligheterna och utdelningen av Nobelpriserna som hålls 10 december varje år sätter Sverige på världskartan. I övrigt är Sverige en liten ankdamm  i den stora världen. Vi är som väl är förskonade från stora naturkatastrofer. Det blåser ner ett och annat träd och blir en och annan översvämning, men i övrigt är det lugnt. Politikerna kivas lite inbördes, men sossar och miljöpartister samregerar och alliansen håller sams. Så långt jag kan se är Sverige ”Frihetens stamort på jorden ” och jag är riktigt ”glad för att jag är svensk.”  Det blir nog inget blogginlägg i morgon för jag skall åka till Sundsvall och göra reklam för min och signera köpta ex.    19/9     2017