ALLT MELLAN HIMMEL OCH JORD

"Man skall inte ropa hej förrän man är över bäcken," Det är ett gammalt ordstäv som är så sant som det är sagt. Våren är inte här på riktigt, det begrep jag idag när stormen ven  och då var det  bara att svepa sjalen om öronen och se glad ut.  Det är inne med sjalar och har varit en längre tid.  Jag som vill vara lite "up to date"  har givetvis införskaffat några stycken att variera med. Ibland glömmer jag att ta dem med hem när jag har varit borta och folk får ha besvär att skicka dem till mig per post. Jag har alltid haft en viss förkärlek för den turkosa färgen för den går på något sätt  bra ihop med min personlighet. En del människor saknar totalt personlighet och är ganska slätstrukna och tråkiga,  Det tror jag inte att jag är och vissa personer i min omgivning tycker nog att jag inte borde sticka upp lika mycket som jag gör och visa mig märkvärdig. Kanske har jag för mycket ego. Ego är som alla vet det egna jaget och står som en del av psyket, känslor och åsikter. Nu skall jag inte trassla in mig för mycket i  djupsinnigheter så här i början på en ny sida utan återgår till ämnet sjalar. För att göra en sjal  full rättvisa när den visas i bild bör den inte sitta på en gammal tant.  Därför är det en ung söt modell som idag  visar upp hur klädsamt det är att bära sjal.  15/3  2014

Det kanske är pretentiöst att kalla en bloggare för författare. En riktig författare skriver för samtiden men vill helst bli berömd och läst för evärdliga  tider. De flesta bloggare tramsar mest om sig själva  och  ingen kommer ihåg något av det skrivna dagen efteråt. Jag både tramsar och är seriös efter bästa förmåga. Även om jag har varit med om rätt mycket i mitt liv så  tycker jag inte att det finns någon anledning  att komma med pekpinnar  och påstå att allting var bättre förr, för det var det inte. Däremot har jag kommit på att mina allra första blogginlägg  troligen var bättre än mina nuvarande.  Det  kan därför  anses  vara lämpligt att göra lite tillbakablickar och  kolla läget. När jag började visste jag inte ett jota om bloggning och hade inte läst en enda blogg, utan satte i gång på vinst och förlust och skrev  precis som tankarna kom och gick. Om jag skall recensera mig själv, så kan jag nog säga att jag är bäst på  "förr och nu"  och när jag vågar skämta om allvarliga saker. Livet är lite komplicerat  och man får inte alltid som man vill, men det gäller att inte tappa sugen, utan  att ta nya friska tag. Ibland vet jag inte vad jag skall skriva om och då minns jag  de första gångerna jag skrev  på sidan "Bloggingång."  Det gick  av bara farten  och blev  ganska skojfriskt ibland. "Därav hjärtat är fullt, talar munnen" säger ett ordspråk och när jag nu har börjat på en ny sida kommer "eftertankens kranka blekhet"  och jag blir rädd för att den skall bli tråkig. Men det känns fortfarande  roligt att skriva. och ändå roligare är det att få uppmuntrande kommentarer. Som motvikt till dagens allvarsamma utgjutelse piggar jag upp inlägget med röda vackra oxelbär.    16/3  2014

Idag tyckte jag synd om alla lökväxter som börjat sticka upp lite varstans i rabatterna, men de repar sig nog  och kommer trots vinterknäppen att blomma i vanlig ordning. Egentligen är det förvånansvärt att någonting överhuvudtaget kan blomma efter en kall vinter men det  skall jag inte penetrera här utan jag är bara glad över att det är som det är. Men jag har alltid funderat över hur vilda djur och övervintrande fåglar överhuvudtaget överlever när det är minusgrader och snön ligger meterdjup. Inte begriper jag heller hur människans bästa vän hunden kan gå direkt från den goda stugvärmen och ut i smällkalla vintern utan att det bekommer djuret det minsta. Vovven viftar på svansen när den går ut och gör likadant när den kommer in igen. Jag har en medfödd svaghet för att vilja ta reda på  hur saker och ting hänger ihop och varför det är och blir som det blir. Numera kan man få svar på nästan allting om man söker på Google eller någon annan sökmotor. Där går det kanske att få svar på dagens funderingar om någon är intresserad. Hur som helst så försvann dagens snö ganska fort men det kommer mer enligt väderrapporten. Dagens bild visar inte den snö som föll i fjor utan årets.   17/3  2014

Jag är inte född i någon finare familj, men jag har ändå rätt så exklusiva matvanor därför att min mor tydligen var före sin tid och insåg att det var viktigt med god och närande kost och omväxling i dieten. Vi fick efterrätt varje dag, trots att vi levde i en tid då det inte importerades frukt och grönsaker och så här efteråt är jag full av beundran över min mors  uppfinningsrikedom när det gällde just desserter. Barn tycker inte om allt som serveras men har vissa älsklingsrätter. Jag undrar om den nutida generationen vet vad "Änglamat" är? Rätten kallas också för "Giftas" och i mitt hem bestod den av skorpor som blötts upp i mjölk och sedan blandats med vispad grädde och sylt. Det låter lite läbbigt men vi var saliga när vi fick "Änglamat" till söndagsdessert. Jag har fortsatt att äta dessert av födsel och ohejdad vana och är inte så dum att hitta på varianter även om jag inte är i klass med mina dagars upphov. "Marängsviss" var också en höjdare och den förekommer även i nutid och innehåller maränger, vispad grädde och chokladsås.  Det är så att det vattnas i munnen på mig när jag tänker på hur  mycket gott jag fick som barn. Nutidsmänniskan gör det lätt för sig för det mesta och serverar glass till ungarna. Det gör min vän fotografen också men hon bjöd på hjortronsylt till glassen och gjorde den liksom lite mer lyxbetonad. Idag åt jag stenhårda importerade jordgubbar till dessert  och det fick duga.   18/3  2014

Idag har jag haft tvättstugan och tvättat min smutstvätt i maskiner som är av senaste modell och  kan tvätta  ekologiskt och miljövänligt och på en massa olika sätt. Det är bara att välja , sade instruktören som undervisade  mig och en del yngre hyresgäster när maskinerna var på plats. Jag är van vid mer okomplicerade tvättmaskiner  och bara att välja  mellan  vit eller kulört tvätt och  90, 60 eller 40 grader.  Det var hur enkelt som helst och jag var alltid  nöjd med resultatet. Nu hade  det blivit en hel vetenskap  men  det kändes trots allt rätt så spännande  med någonting nytt.  Idag valde jag en mild metod till den vita tvätten för det är alltid bra att vara rädd om sina ägodelar, men den vill jag inte  rekommendera till den som har ont om tid.  Proceduren skulle klaras av  på 72 minuter men jag trodde aldrig att den skulle ta slut.  Centrifug och hela maskineriet behagade inte stanna förrän 10 minuter senare.  Till den kulörta tvätten  chansade jag och tog  ett program på vinst och förlust utan att veta hur och när det skulle sluta. Men jag hade tur som en tok och det hela avlöpte friktionsfritt.  När jag efteråt bar upp min rena  tvätt kände mig riktigt duktig  och var mäkta stolt över att jag på egen hand hade bemästrat den nya tekniken . Det är lite si och så med självförtroendet på gamla dar  men skam den som ger sig.   19/3  2014

,

Idag den 20 mars är det vårdagjämning. Den inträffar mellan vinter-och sommarsolståndet och innebär att dag och natt är nästan lika långa. Sedan blir dagarna längre och längre ett tag framåt och det tycker jag att vi alla skall vara glada åt. Konstigt nog firar vi svenskar inte denna trevliga dag utan den går de flesta spårlöst förbi. Inte en enda affärsman har kommit på idén att slå mynt av den för att sälja presenter. Det förvånar mig lite för påhittigheten att hitta på saker att fira är rätt stor i det här landet. En mig närstående person var alltid på strålande humör just denna dag och noterade sedan med stor tillfredsställelse dag för dag hur många minuter längre dagarna skulle bli en tid framåt. Efter midsommar tog  glädjen slut för inte ens en optimist skulle väl kunna visa entusiasm över att det  blir mörkt och kusligt. Det såg ju inte precis vårlikt ut i morse när jag slog upp ögonen men  vintern gjorde väl en allra sista kraftansträngning  att slå till innan den måste ge sig. Jag för min del har varit  på gott humör hela dagen och har firat den med att köpa en tulpanbukett till mig själv och en bakelse till eftermiddagskaffet. Man skall vara glad åt det lilla  och även om jag inte hoppar jämfota av förtjusning så är jag riktigt glad över att det är Vårdagjämning. Jag är helt övertygad om att alla fåglar som frusit och farit illa en längre tid också uppskattar längre och varmare dagar.    20/3  2014

Vi nutidsmänniskor är förfärligt bortskämda med tekniska prylar och bekvämligheter. Det är bara att trycka eller vrida på en knapp eller kontakt så fixar en maskin grovjobbet  och man kan själv stå bredvid och tittar på eller göra något roligare. När det stormat och ledningarna blåst ner  blir det primitivt och besvärligt. Det är visserligen mysigt med  levande ljus men de är då ingen bra arbetsbelysning.  Förr i världen lyste man upp sin tillvaro med fotogenlampor som  hade  glas omkring veken och en kupa av porslin. De kunde vara riktigt vackra men var besvärliga att handskas med. Min gamla mormor fick aldrig elektricitet i sin stuga och vi som var hennes barnbarn tyckte det var väldigt spännande när fotogenlampan tändes  Den spred inte mycket ljus och mormor tog lampan med sig från den ena änden av rummet till den andra när hon förflyttade sig. Jag kom att att tänka på hur besärligt hon hade det med sina osande fotogenlampor som hon behövde både inne och ute, när jag såg  dagens bild. Mormor tänkte nog  aldrig på mysfaktorn  när hon tände sin lampa  och det var säkert inget nöje att  att släpa med sig en fotogenlykta om man skulle ut sedan mörkret fallit på. Vi som lever nu och ser gamla tiders bruksföremål i antikaffärer eller på ett museum tycker nog att de ser pittoreska och trevliga ut. Men vi tänker sällan på att de var besvärliga och obekväma att handskas med och att vi skall vara innerligt glada över att vi inte själva behöver använda dem till vardags. Men jag måste medge att jag  tycker att en fotogenlykta  är betydligt  mysigare  än dagens  ficklampa.  21/3  2014              

Jag är inte det minsta svag för brända och destillerade drycker men har ingenting emot ett glas vin till middagen om jag har sällskap när det blir dags att äta den.  Ett glas bubbel vid festliga tillfällen tycker jag också om för det förhöjer stämningen avsevärt.  Det blir inte så många kalas numera för vid mina år glesnar leden avsevärt och jag har  som alla förstår inga  jämnåriga kompisar.  För den sakens skull  lever jag  inte  något enstöringsliv.  I  den nya datorvärld där jag rör mig  har jag fått nya vänner och bekanta. Min vän fotografen är en av dem och den främsta . Det är hennes förtjänst eller skall vi kalla det skuld att jag börjat blogga  och blivit känd i media. Jag  avskyr att visa upp mig  men man kan vänja sig med lite god vilja  och nu blinkar jag inte ens när jag tittar in i en kamera.  Min vän fotografen går till överdrift och övervärderar  min så kallade märkvärdighet och presenterar mig gärna för sina vänner. Det har jag haft stor glädje av och en del av hennes vänner har nästan blivit mina. Det är här mitt prat om vinet kommer in för dagens bild visar mig tillsammans med en flaska champagne men jag var inte ensam  om buteljen utan vi var fyra damer vid bordet och hade väldigt trevligt. Värdinnan är en känd konstnär  och god vän med fotografen.   22/3 2914

Idag skall jag ägna mig lite åt de vänliga och trevliga personer som skriver kommentarer till min blogg. Tack för att ni hör av er och uppmuntrar mig . Det är tur att jag är jordnära och realist för eljest skulle berömmelsen stiga mig åt huvudet. Jag blir varm om hjärtat när jag för höra att jag skriver varierat, för enformig och tråkig är det sista jag vill bli. Folk som tragglar om samma sak  tröttnar man rätt snart att lyssna på. Jag Jag vet egentligen inte varifrån idéerna till ett inlägg kommer men  för det mesta ploppar det upp någonting när jag sätter mig vid datorn. Dessutom har jag ju levt så länge att jag fått se mitt kära fosterland utvecklas från att vara ett rent  U-land till att bli ett av de mest moderna  och högst  utvecklade länderna i världen. I år är det ju 100 år sedan det första världskriget bröt ut och  fastän vi slapp vara med och slåss så minns jag en del av de besvärligheter  det förde med sig för svenska folket. Jag fick åka hästskjuts  innan bilarna fanns och när den första bilen syntes på gatan gick man "man ur huse" för att beskåda  den tidens fartvidunder som inte körde många km i timmen. Jag har levt utan telefon, radio och TV och nu på gamla dar har jag det verkligen beviljat med tekniska  prylar som underlättar tillvaron. Det är då inte det minsta konstigt att jag har en hel del att berätta om och att det blir "allt mellan himmel och jord." Jag är väl inte lika "finurlig" som tanten på dagens bild, men jag gör så gott jag kan.           23/3  2914

Jag fick en  fråga från en läsare som ville veta mer om min mormor. Hennes liv var ingen dans på rosor men hon var okuvlig och gav aldrig tappt. Ingen kan idag tänka sig att leva det liv hon levde och ingen behöver göra det heller. Hon var en  riktig krutgumma i detta ords rätta bemärkelse.. Hon  föddes i mitten av 1800-talet, en tid då det inte fanns någon industri och inte mycket att försörja sig på. De flesta arbetade inom jordbruket  och hade långa tunga arbetsdagar och mycket liten lön. Lantarbetarna var i det närmaste livegna och husbonden  ord var lag.. Pigorna var lovliga byten för husets herre och jag tror att mormors förstfödda, som var född utom  äktenskapet  hade en rik godsägare  till fader. Denna dotter växte upp till en mycket vacker och imponerande dam som ingen satte sig på . Mormor gifte sig sedan med en förman på gården  och fick även efter giftermålet arbeta 6 dagar i veckan i ladugård och på fälten. Maken dog ung , ihjälsparkad av en häst och mormor blev änka med fyra minderåriga barn.  På den tiden fanns det inga  sociala skyddsnät över huvud taget, men godherren hade kanske  samvetskval och  mormor fick bo i en liten backstuga flera mil från herrgården. Hon bodde gratis och  fick försörja sina barn bäst hon kunde genom att arbeta hos bönderna i trakten. Det blev goda samhällsmedborgare av alla hennes barn och själv bodde hon kvar i den lilla stugan hela sitt långa liv  och klarade sig utan vatten och el och med en vedspis som enda värmekälla. Hon blev 92 år. Vi skall vara tacksamma över alla de förmåner vi har idag och inte gnälla. Det gjorde aldrig min mormor och därför är och förblir hon  mitt livs  stora idol  och jag slutar aldrig upp att beundra henne .   24/3  2014A

Idag är det Våffeldagen eller rättare sagt Marie bebådelsedag, som är en kristen högtid och firas nio månader före jul. Just denna dag fick Maria enligt Bibeln veta, att hon var havande med Jesusbarnet , men historien förmäler inte vad hon egentligen tyckte om att bli gravid så där utan vidare. Dagen kallas också Vårfrudagen och det har man förvanskat till Våffeldagen.  Att man skall äta våfflor just då, är väl som för de flesta s k "dagar" ett trick för att affärerna skall få sälja. I det här fallet går det åt en massa vispgrädde, smör, sylt och kanske några ägg samt elektriska våffeljärn förstås  Det är väl ingen som ställer sig och gräddar våfflor på en gammal vedspis numera  Jag har redan firat Väffeldagen hos en god vän som gjorde en smet med vispgrädde som huvudingrediens i en bunke och i en  annan bunke blandade hon pulver och vatten . Jag måste till min förvåning erkänna att pulvervåfflor var förvånansvärt goda trots  sin enkelhet och det blev rätt många av ett paket som dagen till ära  såldes för en tia. Min vän fotografen och jag brukar spisa våfflor en och annan gång i det välkända kaféet vid China Slott i Drottningholmsparken. Där är våfflorna varken billiga eller särskilt goda och skulle säkert kunnas serveras frasigare om man hade gjort dem av här ovan omtalat pulvermix.  Men de kör antagligen  med sitt eget recept och detta  har kanske rent av kungliga anor och är det tradition så skall man ändra  på den   25/3  2014

Ibland  undrar jag vad jag håller på med när jag sätter mig att skriva vid dator. Den lever nämligen sitt eget liv och uppför sig inte alla gånger som  jag vill att den skall göra och som den är inprogrammerad till. Då känner  jag mig förfärligt dum och oteknisk och tror givetvis att jag klantat till det. Jag blir rätt olycklig också när datorn krånglar för den har blivit beroendeframkallande sedan jag blivitbloggare. Jag tror att ungdomar kan blogga med mobilen men jag för min del föredrar rejälare  grejor i lite större format. Vi gamla tanter har väldig respekt  för allt som går med elektricitet och har sladdar.  Ännu mer respekt har vi för det som är trådlöst och går utan elektricitet. Jag har ännu inte begripit hur man kan telefonera utan tråd. I min barndom fanns det telefonstolpar och gubbar som klättrade  med stolpskor på stolparna när de drog  telefonledningar. Hur en TV  kan visa  program från hela världen  bara man sätter upp en parabolantenn begriper jag inte heller men det gör säkert alla de som är utrikesfödda och som vill se och höra program från det egna landet. Alla dessa onödiga och tekniska betraktelser kom till bara för att mitt ordbehandlingsprogram idag  ändrade skepnad och jag trodde i min enfald att den här dagen var förstörd. Men jag är inte den som ger upp i första taget. Det fick bära och brista så jag försökte  själv och gjorde några klick och till min stora förvåning  blev datorn sig själv igen. Man skall ha lite tur ibland och av ren livsglädje pryder jag inlägget med ovanstående  fina bild.  26/3  2014  

"Det är mycket man skall vara med om innan öronen ramlar av"  är ett gammalt svenskt ordspråk och så sant som det är sagt. Jag är själv ett levande bevis på detta faktum. En del människor föds begåvade och blir upptäckta tidigt i livet och kallas för "underbarn". Mina dolda "talanger" har slumrat  precis som Törnrosa i hundra år och sedan kom de utan föregående varning i dagen den ena efter den andra. Jag är själv storligen förvånad över den kapacitet jag anses  besitta och har fått " tycka till"  om både det ena och det andra. Jag är ingen övermänniska utan en helt vanlig person som blivit " något till åren kommen." Hade jag inte ägt förmågan till  självkritik skulle jag blivit högfärdsgalen men risken är obefintlig. Jag känner min begränsning och tar det från den humoristiska sidan. Det gjorde jag idag också när jag skulle debutera som underhållare på en pensionärsförening.  Inte för att jag kände någon önskan för debut utan för att den ordinarie hoppat av i sista stund.  Det var meningslöst  att bli nervös och jag hade inte tid till förberedelser. Jag  tänkte bara att den som är så dum att han ger uppdrag åt en gammal tant får skylla sig själv. Tar  man inget  betalt kan ingen klaga över dålig valuta för pengarna. Hur det gick? Det vet jag inte men jag hörde  skrattsalvor och blev inte utbuad. Kattungarna har inte det minsta med dagens ämne att göra men de är bedårande söta.   27/3  2014

Jag ägnar inte särskilt mycket tid åt TV-tittande, men nyheterna följer jag och en och annan serie om den är bra. I  TV-s barndom var det liksom ett måste att titta på vissa TV-serier för då var de en angelägenhet för hela svenska folket. Kanaler som sänder reklam och avbryter programmet stup i ett gillar jag inte men  gör ett undantag för  "lets dance ." Det är riktigt roligt att se hur amatördansare utvecklas till proffs redan efter några program.  I år har jag Lotta Engberg som min favorit, för hon lägger ner hela sin själ i dansandet och ser så glad ut. Enligt min mening är det lite synd om de manliga amatörerna  eftersom de inte bara skall lära sig dansa själv utan  de måste samtidigt vara danskavaljerer. De kvinnliga  noviserna har inte samma bekymmer för de förs ju ut i dansens virvlar av  en partner som redan är en fullfjädrad danskavaljer. Hur som helst skall det bli spännande att se hur det går i slutändan. Jag  gillar att dansa själv det har jag  alltid gjort men nu är det slutdansat.  Dans är både nöje och motion och jag dansade långt in på ålderns höst. Det får man kondition av. Jag  hängde med rätt bra  i svängarna i såväl imodern som gammeldansen. Men jag skulle säkert inte fått några högre poäng av de snorkiga domarna i  Lets Dance. De kan ställa krav vill jag lova .               28/3 2014

Aldrig kan man vara riktigt glad. Häromdagen damp deklarationsblanketten ner i brevlådan och jag hade mina onda aningar om restskatt och andra otrevligheter och lät den därför förbli i plastkuvertet några dagar.  Men lite nyfiken är jag ju, så idag fick det bära och brista. Restskatten var lägre än väntat och det verkade trösterikt ända tills jag kastade ett öga på de summor jag skall deklarera och betala skatt för. Om jag varit född ett tiotal år senare hade jag haft lite bättre ATP-pension men jag är glad åt det lilla och betalar min skatt på pensionen utan att knota.  Men när jag tittade på spalten där mina  inkomster av kapital redovisades blev jag slagen med häpnad. Mig veterligt får man nästan betala för att ha ett sparkonto och bankräntan är så låg att bankerna borde skämmas. Jag kollade mina verkliga ränteinkomster på bankbeskedet jag fick vid årsskiftet och de var synnerligen blygsamma. Eftersom det är enklare åstadkomma fel än att rätta till dem ser jag nu fram emot en hel del trubbel och besvär innan Skattekontoret i Karlstad och jag blir överens om hur det skall skattas. Jag gläder mig ingalunda åt att ta itu med  saken, för det är tyvärr så, att damer i min ålder  betraktas mer som virriga än riktigt trovärdiga.    29/3  2014

Det är inte ofta jag promenerar på den södra sidan av stan eftersom vi har tillräckligt med vackra promenadstråk på den norra sida jag bebor. Men i går bestämde fotografen och jag att vi skulle ta en titt på Söder Mälarstrand för att se om den var sig lik sen  vårt senaste besök. Det var den inte. De flesta båtar man sett tidigare  var borta. I deras ställe närmast Slussen fanns det nu ett större antal gamla uttjänta kryssningsfartyg  förvandlade till hotell och restauranger. Det såg riktigt kontinentalt ut och jag imponerades av hur bra man återanvänt de gamla båtarna och på så sätt skaffat fram fler rum i åt turister och besökare i Nordens Venedig  som Stockholm också kallas. Längre bort låg ett stort antal av mindre bbåtar som nu tjänstgjorde som bostäder åt privatpersoner. De boende saknade vare sig brevlådor eller soptunnor. De senare väl dolda bakom prydliga trästaket. De som bor på båtarna  och den  som promenerar  längs vattnet har vackra vyer av vatten och stadsbilden  på den andra sidan av Mälaren att njuta av. Min vän fotografen och jag  hade stor behållning av promenaden i det vackra vårvädret  och avslutade den med en kaffepaus på Brofiket vid Långholmen. Jag kan på det varmaste rekommenderar mina läsare att gå på upptäcktsfärd i vår vackra huvudstad. Där finns alltid något nytt att upptäcka.   30/3  2014

Våren kom visst av sig för idag blåste det snålt men det knoppas lite grann och påskliljorna har slagit ut. Påskliljan är en lökväxt av släktet Amaryllis och  kallas för påsklilja bara av den anledningen att den blommar till påsk.  Så enkelt var det. Det här har jag läst någonstans för jag är inte så där förfärligt klok alldeles av mig själv och för övrigt är "besserwissar"  det värsta jag vet. Människor som tror att de begriper och kan allting är rätt odrägliga att ha att göra med. Lite blygsamhet är bara klädsamt. Men hur som helst så är jag blomsterälskare, men  jag föredrar den lilla enkla blomman framför de stora pompösa köpeblommorna. En blyg viol tycker jag betydligt bättre om än en stor långskaftad gladiolus. Tulpaner kan man köpa redan vid jultiden  men det är de första vårblommorna som jag uppskattar mest. Under vårpromenaden  längs Söder Mälarstrand upptäckte jag ett helt fält fullt av blommande vårlök. Vårlöken är en liten gul oansenlig lökväxt  som norrmännen kallar för "guldstjärna"  och det är verkligen ett passande namn.  Den växer liksom av sig själv i gräset här och där och jag tror inte att det är många som tar notis om den, Det gjorde jag och  nu tror jag att våren har kommit och snart skall jag ut och leta efter blåsippor som står i backarna och "niger och säger att nu är det vår-"   31/3  2014

När jag sitter vid datorn och skriver mina alster har jag svårt att föreställa mig att jag skulle få till några inlägg om jag skulle skriva som man gjorde för riktigt längesedan. Då fanns det varken papper eller pennor och ännu mindre  några maskiner att skriva med. De få personer som var skrivkunniga skrev med gåspennor gjorda av vingfjädrar från en gås eller annan fågel, doppade den tillspetsade fjädern i bläck och plitade ner ord på pergament eller papyros. Nutidens ungar kan väl snart inte använda penna och papper  eftersom de har datorer i skolarbetet  och redan i första klass vet vad man kan använda dem till. När jag för bra längesedan gick i småskolan släpade vi med oss griffeltavlor, suddsvampar och grifflar. Det var billiga  och bra grejor som gick i arv inom familjen. Inget resursslöseri där inte. De höll länge om  man undvek att tappa dem i golvet förstås. Jag vill att våra ungar ska veta att det inte alltid funnits datorer och mobiler och att de ska vara glada över att de får lära sig skriva och räkna och att det är en förmån att överhuvudtaget få gå i skola. Själv är jag glad över att jag aldrig behövt använda gåspennor och för att jag hjälpligt klarar att skriva med hjälp av en dator. Dagens inlägg är inget aprilskämt utan dagsens sanning.  1/4  2014

Idag har jag varit på utflykt och insupit lantluft och träffat nya intressanta personer. Det är stimulerande att se nya ansikten och göra nya erfarenheter och så blir det ett avbrott i enformigheten. Det kan bli lite trist ibland att umgås med bara sig själv. Idag var det riktigt angenämt att ge sig ut på landet för solen lyste, björkarna var redan till hälften utslagna och fåglarna kvittrade. Jag hälsade på  i en bondgård och min aktning för folk som driver lantbruk steg avsevärt. De får slita för brödfödan, både sin egen och för den de framställer för  att vi andra skall ha någonting att äta. Nu går det inte att livnära sig på en liten gård utan det måste till  stora ägor och gärna en bisyssla om det skall gå runt. En del bönder har djur på gården andra har det inte men jag tycker att det skall vara kossor på en riktigt bondgård. I min barndom var korna  antingen röd- eller svartbrokiga och alla skulle mjölkas.  På den gård jag gästade var samtliga kossor  enfärgat bruna, lite lurviga och behövde inte mjölkas. Allting har blivit annorlunda nuförtiden, men det är ingen idé att fundera varför, för man begriper ändå ingenting. I alla fall kände jag mig mycket  vederkvickt av lantluften och  har ingenting emot lära mig mer om det moderna lantbruket för de kunskaper jag har verkar vara ytterst förlegade. Kossan på bilden har vissa likheter med dem jag såg som barn.  2/4  2014        

Idag skall jag skryta över en gammal kaffebryggare som jag har i min ägo sedan närmare femtio år. Den är en av de första elektriska bryggare, som kom ut på marknaden och  har kanske inte någon tilltalande design precis, men ack så praktisk den är. Det  krävs nämligen i inga pappersfilter, vilket gör den billig i drift. Lite långsam är den, men i gengäld blir kaffet rykande varmt. Ibland är man inte ensam utan bjuder gäster på kaffe och behöver en större apparat. Jag har förbrukat  ett flertal sådana bryggare under tiden den lilla apparaten  gjort tjänst, för har inte kannorna gått sönder så har själva apparaten pajat. I vår tid skall saker och ting inte i räcka  länge utan det skall slängas och köpas nytt. Man tycker ju att kvalitet borde löna sig,  men så är inte fallet. Min gamla trotjänare är prima vara och tappar jag inte kannan i golvet så räcker den i min tid. Jag fick för en tid sedan en modernare variant i present av en vän som tyckte att min modell äldre borde bytas mot något mer estetiskt tilltalande. Jag visar båda i bild och det är ju en viss skillnad. Men jag trivs med  den gamla och kanske har den rent av ett visst antikvärde. Om inte så duger den ändå bra åt mig  för det skall vara don efter person.  3/4  2014

Idag läser jag i min tidning att man börjat  planera för sommarens  blomsterprakt i rabatter   och i  de 700 krukor som skall placeras  ut runt om i huvudstaden. Det skall vi vara glada och tacksamma för eftersom odlingarna kommer att kosta staden  inte mindre än fem miljoner kronor.  Det är mycket pengar om man tänker på att alltihop  vissnar och hamnar  i komposten på höstkanten och egentligen inte hör till livets nödtorft.  Men det lyser upp stadsbilden  betydligt och bara det är värt en del. Jag tror att de flesta människor gillar blommor. Numera kan man handla såväl  snittblommor som krukväxter i dagligvarubutiken   och det är lätt att bli frestad  att ta med sig lite  blommor när man ute och handlar mat. Idag fick jag 10 knoppiga  påskliljor  för en dryg  tia.  De slokade lite där de låg i en kartong utan vatten men repade sig efter en stund  i vasen och slog ut i full blom. Jag som gärna tänker i ekonomiska termer  är högeligen förvånad över att man  kan sälja en blomma  så billigt. Den  har passerat flera led innan den hamnar i butiken. Jag får inte ekvationen att gå ihop . Ingen är väl så dum att han driver trädgårdsmästeri  bara för att glädja sina medmänniskor. Det är antagligen mängden som gör det, men inte kan det bli många ören i förtjänst på en knippe påskliljor  inte.   Jag  hade ingen bild på påskliljor men penséer är ju också vårblommor.     4/4 2014                         

Idag kunde den som var intresserad besöka vårt Nationalmuseum. Inte för att titta på konst utan för att se hur salarna såg ut när alla konstföremål var borta därifrån. Byggnaden skall nämligen totalrenoveras och konstskatterna  är magasinerade. Ett litet antal målningar finns dock att beskåda i Konstakademiens lokaler på Fredsgatan. Dagens väder inbjöd till stärkande promenader och ett stort antal personer (kvinnor mest) vallfärdade  till Blasieholmen för att se hur huset tog sig ut utan konstföremål. När jag tidigare har besökt  Nationalmuseum har jag ägnat mig åt det som hängt på väggarna eller varit placerat på golvet eller i montrar. Då har jag inte skänkt den minsta tanke åt själva huset eller salarna. Det ägnade jag mig åt vid dagens besök och jag måste medge själva byggnaden är vacker i sig själv där den ligger mitt emot Kungliga slottet och utsikten från de stora fönstren är mycket imponerande. Det är högt till tak och dessa tak är i och för sig riktigt vackra och bärs på sina ställen upp av vackra marmorpelare. Det var rätt jobbigt att ta sig upp och nedför husets pampiga trappor men är man som jag lite kulturintresserad  så får man inte vara rädd för besvär. Renoveringen kommer inte att vara klar förrän 2017 men det tomma huset visas även  under morgondagen för den som  har tid och tillfälle att  titta in. Det kostar ingenting. Dagens bild är från Versailles.som renoverades för ett antal år sedan.  5/4  2014

idag har jag haft en trevlig dag tillsammans med släkten. Vi har sorterat foton efter en person som inte längre finns i livet. Det är både  vemodigt och lustbetonat att titta på gulnade fotografier. De riktigt gamla bilderna från en tid då man gick till yrkesfotografen är mest intressanta. Objekten är alltid finklädda och poserar i olika ställningar och avbildas på styv kartong. Det var stort att gå till fotografen när jag var barn. Jag var den förstfödda och förmodligen  var mina föräldrar  stolta över sin avkomma och lät avbilda mig i olika åldrar. Första fotot visar mig spritt språngande naken på en skinnfäll när jag bara var en månad gammal. En sådan ära vederfors inte mina syskon. Gamla foton väcker minnen till liv och man förvånas över allt man  hunnit uppleva och  hur ung och oskyldig man sett ut en gång i tiden. Mest  skrattar man åt de lustiga kläder man hade förr och åt de tokiga hattar man satte på sig. Hatt var ett måste när jag var ung och t o m småungarna hade hatt när de var finklädda. Jag och mina jämnåriga  köpte ny hatt höst och vår och modisterna  hade högsäsong. Nu är det för det mesta bara kungligheter  och societetsdamer som har hatt när de visar upp sig. Vi vanliga dödliga går barhuvade eller sätter bästa fall på oss en mössa  när det är kallt och köldgrader ute. Tiderna förändras och vi med dem och jag blev idag påtagligt medveten om att åren inte går spårlöst förbi.  6/4   2014

I går berättade jag en del om gamla fotografier och lite om yrkesfotografering.  I våra dagar fotograferar folk i tid och otid eftersom mobiltelefonen är var mans egendom och kan användas som kamera. När jag var i tonåren var det bara yrkesmän som fotograferade men det ändrades när det för första gången i min stads historia öppnades en liten fotoaffär på en tvärgata . Den sålde enklare kameror och framkalla amatörfoton.  Min far, som var  svag för sin äldsta dotter och i intresserad av foto köpte den tidens "innegrej" en svart lådkamera av fabrikatet Kodak och gav mig som  present.  Lådkameran  är en fotoapparat  i dess enklaste form och användbar endast vid riktigt gynnsamma ljusförhållanden. Dagens ungdomar  kan inte föreställa sig att det på den tiden var status  att gå omkring med en klumpig svart låda  och ta bilder av släkt och vänner. Sedan  kunde man stoltsera och visa upp det , som  på den tiden kallade för "kort."  Jag blev  väldigt populär bland småungarna  när jag en gång  lyckats  så bra med min fotografering  att fotohandlaren förstorade upp ett av mina "kort" och ställde ut det  i sitt skyltfönster.  Men det var nog mer tur än skicklighet om det blev  bra bilder.  Vad som blev av den gamla lådkameran har jag ingen aning om men jag erinrade mig tiden som lådfotograf när jag i går återsåg några av mina  foton i ett gammalt album.          6/4   2014                                        

Kanadagåsen tillhör väl inte våra mest älskade fjäderfä, men det är onekligen en rätt ståtlig fågel. Den hör inte hemma på våra breddgrader, men Bengt Berg som placerade det första paret här en gång i tiden visste nog inte att gässen han en gång  släppte  ut i vår natur skulle bli en landsplåga och en sanitär olägenhet.  Det är fler djur  som går lösa utomhus  som inte borde vara där de nu befinner sig. Tänk bara på alla vildsvin som fördärvar böndernas åkrar och ängar och som far kring i våra skogar och skrämmer slag på folk  som är ute för att njuta av naturens skönhet.  En sak som förvånar mig  mycket är att jägarna  inte skjuter av en del av de här djurarterna och säljer dem som mat. Jag skulle inte ha något emot att provsmaka  en kanadagås när vi skåningar har gåsagille och firar Mårtens afton i november. Och varför inte äta vilda  grisar?  Vildsvinsstek  måste väl ha en betydligt pikantare smak  än fläsket från de stackars grisar, som svenska bönder skickar tur och retur till Tyskland för att slaktas. Det är mycket som är galet i vår vårld och som jag begrundar i min ensamhet. Det borde stället de som har hand om förståndet och makten tänka på. Tyvärr har jag ingen talan och ingen makthavare tar den minsta notis  om vad jag tycker och tänker.            8/4  2014

Jag tror att jag är rätt skärpt för min ålder och än så länge ganska vital, vilket jag givetvis är mycket tacksam för. Däremot  är jag mindre  förtjust  över att jag blivit mer och mer tankspridd. Det  komplicerar min tillvaro  och jag disponerar mycket av dyrbar tid för att leta efter saker och ting som jag lagt ifrån mig och sedan inte  har en aning om var de befinner sig. Glasögon använder jag  bara när jag läser eller uträttar något  som kräver att jag kan se vad jag håller på med.  Gör jag varken det ena eller det andra borde jag  placera dem i fodral och på en bestämd  och därför avsedd plats.  Det händer faktiskt  en och annan gång men för det  mesta hamnar de  lite var som helst.  De blir  "som uppslukade av jorden"  och det går åt tid, som kunde använts till något bättre,  att leta  rätt på dem. Det känns lite pinsamt.  Idag är jag också lycklig ägare till tvenne  hörapparater, vilket är på gott och ont. De flesta män som tilldelas  hjälpmedlet  odugligförklarar det omedelbart  och lägger det i byrålådan för gott. Jag har gett båda  mina en chans och idag använde jag dem till och från på ett sammanträde. På väg därifrån letade jag febrilt i fickor och handväska efter apparaterna och ansåg dem som kvarglömda. Detta  var inte fallet. Jag tog telefonen för att efterlysa dem och upptäckte till min häpnad att de satt tryggt förankrade mina öron. Sådant händer bara den som är tankspridd och inte tänker logiskt.  Därför händer det min person tyvärr. Eftersom det inte är någon logisk ordning på vårvädret är jag ännu mer ologisk och visar idag upp en  sommarbild.        9/4  2014

 Idag funderade jag över hur fort tiden  går och vart den egentligen tar vägen. Dagarna bara försvinner och man hinner knappt stiga upp förrän det är dags att gå och lägga sig. igen.  När man var barn  gick dagarna i snigelfart och man bara längtade efter att bli stor och få göra som man ville.  När man väl blivit vuxen, visade det sig, att det där med att bli "stor " egentligen inte var något idealtillstånd och att man aldrig, aldrig någonsin  får lov att göra precis som man vill.  Det är alltid en eller flera personer eller myndigheter som skriver lagar och föreskrifter och bestämmer  över ens tillvaro. Apropå tiden så verkar idet inte finnas någon vanlig person och inte  heller någon vetenskapsman,  som riktigt vet vad begreppet tid egentligen är för någonting. Frågar man,  så får man bara flummiga svar och jag blev inte ett dugg klokare av upplysningen " att tid är fundamental för vår tillvaro och svår att beskriva."  Jag  kan medge , att det är svårt att beskriva varför min tid inte riktigt räcker till allt jag vill eller måste  göra och att jag skulle behöva ett tillskott. Men var jag skall få detta tillskott ifrån har jag ingen aning om. Allting tar längre tid nu än det gjorde när jag var ung . Har någon i läsekretsen  ett råd att komma med blir jag ytterst tacksam. Det här lite svamliga inlägget är säkert i behov av att prydas  av en vacker bild.              10/4  2014

För ett antal år sedan bestämde jag mig för att städa skåp och lådor  och kasta bort en massa gamla fotografier och papper som låg och skräpade.  Min syster som hjälpte till tog hand om en hel del som hon gillade för egen del eller ville bevara åt sina efterkommande  Systern blev inte lika gammal som jag och när hennes barn sorterade  bland hennes tillhörigheter  fick jag tillbaka mina gamla foto. Det var riktigt roligt att återse dem och nu tänker jag behålla dem för gott. Det är så intressant att sitta och titta på  dem och återkalla gamla minnen  Det var ju inte så enkelt att bli fotograferad förr och inte särskilt billigt heller. Man beställde tid hos en fotograf och förmodligen hade han söndagsöppet eftersom de flesta  arbetade sex dagar i veckan och arbetstiden i regel var 10 timmar per dag utom på lördagen då den var 6 timmar. Jag tror inte någon vågade be om ledigt för att gå till fotografen.  På gamla foto är  folk avbildade i olika ställningar och alla objekt ser allvarliga ut och är klädda i bästa stassen.  I början på 1900-talet när mina föräldrar gifte sig kyrkan hade bruden svart fotsid klänning, vit slöja och myrtenkrona.  Ett foto som jag blev särskilt glad över visar jag på dagens bild. Så välmående kunde en baby se ut när seklet var ungt och det är fritt fram  att gissa vem det föreställer. När jag idag och andra dagar berättar om gamla tider vill jag gärna att den som läser skall tänka till lite och vara glad över att vi alla  i det stora hela har det mycket bättre än vad folk hade det för 100 år sedan .   11/4  2014

Igår var jag på Kungliga operan på genrep och såg Wagneroperan Tannhäusser.   Om opera råder delade meningar men av okänd anledning  gillar jag konstformen. I min födelsestad fanns det inte mycket till kultur när jag var ung.  Vi hade en gammal teater där resande teatersällskap gästspelade en och annan gång men jag fick aldrig se någon föreställning. Opera hade jag hört talas om och bestämde mig redan i tio-årsåldern att operasångerska skulle jag bli när jag blev stor. Jag fick aldrig chansen  och saknade för övrigt alla behövliga förutsättningar för yrket. "Det ena du vill, men det andra du skall" var en levnadsregel, som min mor ofta predikade och det har jag erfarit flerfaldiga gånger i livet. Den gången jag som vuxen flyttade till storstaden kände jag inte människa, hade inga kompisar och visste inte var någonting i huvudstaden  befanns sig. Men Operan letade jag upp och den blev mitt andra hem och jag såg flera föreställningar i veckan och det gjorde ensamheten uthärdlig. Det var ett billigt nöje om man nöjde sig med att sitta på fjärde raden eller hade ståplats. Det fanns nämligen en fjärde rad på den tiden och där satt eller stod man allt efter råd och lägenhet Nu är det dyrt och fint att gå på Operan om man inte blir bjuden på genrep förstås. Jag skall berätta mer om besöket i morgon för idag räcker inte spalten till. Den räcker för att visa dagens bild på körsbärsträden i "Kungsan" som jag tittade på innan operabesöket. De har slagit ut och nu är det vår.   12/4   2014

Jag var ju på Operan häromdagen och återupplivade gamla minnen. Där har har jag varit otaliga gånger tidigare men det var några år sedan.  Det är väldigt många såväl infödda som inflyttade stockholmare som aldrig besökt operahuset  eller har en tanke på att göra det. Mina följeslagare tillhörde samtliga den kategorin men de blev riktigt imponerade såväl av lokaliteterna som föreställningen. Själv  njöt jag av musiken och sången. Jag  är dessutom glad över att ha sett en otal  föreställningar på den tiden då man lät handlingen utspelas som kompositörerna  hade  tänkt sig  den och i rätt tidsålder och med de rätta kläderna. Det känns fel när hjälten i en opera som utspelas tidig medeltid  agerar i vanliga kostymbyxor, väst och uppfläkt skjortkrage.  Förvanskningar stör mitt ordnings- och skönhetssinne. Operor kan vara hur romantiska och tragiska som helst. Den jag såg handlade om en sångare som förlustat sig med kärleksgudinnan Venus  både länge och väl  och som till slut fick hemska samvetskval över sitt syndiga leverne  och sökte bot och bättring  och syndernas förlåtelse. Jag tror inte att opera är något för den som älskar pop  och det är inte det som är meningen heller. Man skall nog vara lite gammaldags som jag.  Operan är belägen i närheten av byggnaden på dagens bild,    13/4  2014.

Påskkärringar finns inte i verkligheten men enligt gammal folktro var de häxor  som enligt traditionen flög till  Blåkulla på en kvast natten mellan Dymmelonsdagen och Skärtorsdagen Därifrån återvände de på påskdagen. Man trodde på en förfärlig massa skrock förr i tiden bland annat  att häxor var anledning till det mesta eländet i  världen och den som kan sin historia vet, att man brände  en hel massa olyckliga stackars kvinnor på bål för att man i sin enfald trodde att de var häxor. Vi är lite klokare nu och de enda påskkärringar jag känner till är småflickorna som klär ut sig till häxor på skärtorsdagen och knackar dörr hos grannarna för att få en slant eller lite godis. De är rätt söta och jag tycker att de är ett trevligt inledning  avl påskfirandet. Vi gjorde inte mycket väsen av påsken när jag var barn men man höll hårt på att Långfredagen skulle hållas i helg. Det mesta var förbjudet den dagen och man fick knappt leka,  bara för att man skulle tänka på Jesu lidande på korset. Inte fick vi  något påskgodis heller för seden att ge bort godisfyllda pappägg var inte uppfunnen i min barndom. Många nya seder och bruk har säkert kommit till av kommersiella skäl  för att affärerna skall få sälja  och det är väl inte så dumt att äta ägg och ansjovis  och lammstek när det är Påsk. 14/4 2014

Nu är det inte många dagar till Påsk och jag ser framemot några soliga och vårliga dagar tillsammans med släktingarna. De brukar nämligen vara snälla och höra av sig när det är helg. Sådant skall man uppskatta och det gör jag. Påsken är inte en lika stor mathelg som julen, men det brukar serveras lite smått och gott och det är den enda gång på året som jag äter lammstek. En del människor har aversion mot lammkött och påstår att det smakar kofta, men det är förtal  Den mesta fåraveln bedrivs på Gotland och förmodligen äter öborna upp sina slaktade lamm själva för det är sällan det ligger lammkött på köttdisken i min affär. Man skall äta ägg också när det är påsk och de ska helst vara målade i vackra färger och lysa upp påskbordet. Alla helger har sina traditioner och en del är av lite nyare datum som t ex den, att barn numera skall ha påskgodis, helst presenterat i ett vackert dekorerat ägg av kartong. Ju större desto bättre och ju mer godis får det plats. En som är särskilt glad åt att lösgodis har en strykande åtgång till påsk är "Karamellkungen" Han är ingen  påhittad figur utan finns i verkligheten. När jag var barn fanns han inte och vi fick inget påskgodis heller för det skulle barn inte ha på den tiden. Det fanns marsipan-och chokladägg att köpa på kondis  om man hade egna slantar. Veckopeng var ett okänt begreppp för längesen och för övrigt var påsken förr i tiden en rätt långtråkig högtid. Den har faktiskt blivit bättre med åren. Det har min vän fotografen också blivit och idag publicerar jag ett av hennes mästerverk.   15/4  2014                                                                                                                    

Det är väl bäst att vara aktuell och fortsätta på temat påsken..Vi kommer att kunna njuta av vårens skiraste grönska och det är riktigt glädjande att se hur vackra träd och buskar har blivit bara på ett par dar. Jag undrar om påskfirarna tänker på  att påsken är en religiös högtid och firas till åminnelse av Kristi lidande och död på korset.  De flesta av våra helger  har religiös anknytning  och är inte som första maj en profan helg som tillkommit genom lagar och avtal . Det som är lite underligt med påsken är att  den inte firas på samma datum och i samma månad varje år. Den kommer liksom lite hipp som happ och ibland ligger snön kvar när det är Påskafton.  Men det finns förklaringar till allting och tro mig eller ej till och med månen är inblandad  och bestämmer  var påsken ska  placeras  i almanackan. Läs och begrunda: Redan år 325 bestämde den tidens sakkunskap  att påskdagen varje år skulle firas  första söndagen efter den första fullmånen som infaller på eller efter den 21 mars. Den här konstiga regeln har vi praktiserat sedan 1884 i Sverige. Man kan leva lycklig och fira påsk utan att ha den blekaste aning om varför man gör det, men jag själv är obotligt nyfiken eller vetgirig  och det bär mig emot att inte ha koll på varför saker och ting är som de är eller har blivit som de blivit. Hur dagens foto blev som det blev har jag däremot inte lyckats lista ut.               16/4  2014.

Nu har jag inlett påskfirandet och summerar skärtorsdagskvällens intryck.  Idag har jag gästat tredje och fjärde generationen släktingar och det var  rätt intressant för en gammal tant att vara middagsgäst hos lite yngre personer. De tar värdskapet på ett helt annat sätt än min generation gör. Bjuder jag på middag dukar jag med damastduk och finaste porslinet och har bordet klart när gästerna kommer och maten färdiglagad. Allt är noga förberett för att klaffa in i minsta detalj och man själv är en smula stressad  och lite ängslig för att någonting skall gå fel. Den yngre generationen däremot har inga komplex och tar det lättvindigt och med en "klackspark."

Hos mitt värdfolk syntes  inga spår av att det skulle serveras  en middag. Man fick ett vinglas i handen och kallpratade  både länge och väl och jag nästan ångrade att jag inte tagit mig en smörgås innan jag gick  hemifrån. Så småningom kom det fram tallrikar och bestick direkt på bordsskivan  och mat i karotter och jag må då säga att jag uppskattade  såväl värdfolkets chosefrihet som anrättningarna. Jag hade trevligt, blev mätt och belåten och  konstaterade att det skulle varit  mycket lättare att ha gäster och bjuda på middagar om jag  vågat mig på att göra  som ungdomarna och  strunta i en massa regler och "måsten". Det är ju samvaron som räknas och inte den fina dukningen och finporslinet. Alltid  lär man sig något nytt och mitt påskfirande  fick en  fin inledning.  17/4 2014

Idag är det Långfredag, som i min barndom var årets längsta och tråkigaste dag. Det är den inte idag för det är andra seder nu och man kan shoppa och roa sig bäst man vill och behöver inte helga den här vilodagen såvida man inte känner för det. Själv skall bort på middag och förmodligen är bordet dukat och middagen färdiglagad när jag anländer. Det kommer inte att ligga någon damastduk över bordskivan utan något mera färgglatt och modernt. Det är trevligt med lite variationer och när det gäller traditioner kan man numera följa dem eller låta bli. Förr i världen var det inte lätt att bryta mot gamla sedvänjor och religionen var lag. Ingen kan väl idag tänka sig att vara med på "husförhör." Husförhör var förr den årliga kontrollen av församlingsbornas bibelkunskap, läskunnighet och kunskaper i Martin Luthers Lilla katekes. Det var synd om den stackare som inte kunde sin bibel för han blev bestraffad för sin okunnighet och var en skam för det hushåll han tillhörde.  I våra dagar är det inte många som skulle blivit godkända och det är tur för dem att förordningen upphävdes år 1888. Hittills har min Långfredag förflutit rätt hyfsat och jag skall berätta mer om den i morgon. Innan jag avslutar önskar jag läsarna  GLAD PÅSK .  18/4  2014

Påskafton har inte direkt någon religiös anknytning och som regel har man ingen gudstjänst den dagen men vi äter traditionsenligt målade  hönsägg och ger bort pappersägg med godis. Det äts mycket sötsaker under påskhelgen och vi får i oss massor av kalorier och går upp i vikt men det är inte syndigt att "snaska" på påskhelgen. Jag  blev väl undfägnad redan på Långfredagen och fick konstnärligt upplagd vällagad mat hos släkten. Jag hade väntat mig att  fira min Påskafton i ensamhet men jag hade tur och blev med kort varsel inbjuden till min vän fotografens närmaste granne och där fick jag göra nya trevliga bekantskaper. Det är uppfriskande att träffa nya människor och är de då inga vanliga dussinmänniskor utan lite mer originella  blir det riktigt intressant  och spännande- Grannen kände jag sedan förut och han är en mansperson som lagar underbar mat och dukar snyggt och  gör sitt bästa för att gästerna skall trivas. Det är inte alla som klär upp sig till middagar och jag hade därför svårt att könsbestämma en av gästerna som behöll kepsen på vid matbordet. Det visade sig  vara en kvinna och jag förmodar att kepsen skulle dölja ett mindre välfriserat huvud. Alla sätt är bra utom de tråkiga  och det är inte alltid  man får tid hos frisören till en helg. Gamla tanter har sällan riktigt roligt men jag tycker mig ha ett rätt omväxlande liv och  hittills ger jag påskfirandet högt betyg. Fotot visar mig och min vän fotografen som påskfirare.      19/4  2014                                          

Idag var det en underbar vårdag. Varmt, soligt, skir grönska och körsbärsblom. Man kan bli lyrisk för mindre. Min vän fotografen och jag gjorde en riktig långpromenad  och intog sedan vårt eftermiddagskaffe vid en strandservering  till ackompanjemang av vågors kluckande. När solen skiner känner man sig som pånyttfödd och glömmer vinterns vedermödor. Påskfirandet  fortsatte och idag  var vi fyra generationer som firade Påskdagen  och åt lammstek tillsammans.  Påskdagen skall man  enligt kristen tradition fira till minne av Kristi uppståndelse ifrån de döda. Påven i Rom brukar välsigna  mänskligheten på Påskdagen och visa upp sig från ett fönster i Vatikanen.  I Sverige bryr oss inte längre om varken påven eller hans välsignelser eftersom  vi här blev protestanter på 1500-talet.  Det här med religion är rätt så intressant och numera  är det fritt fram att tro eller tvivla, vilket man inte fick göra förr i tiden. Då var prästerna riktiga potentater  och trodde att de var Guds ställföreträdare på denna jorden. Numera har de inte ett dugg  att säga till om och det stora flertalet svenskar är rätt ogudaktiga  och går sällan i kyrkan. Men ingen har väl något emot att fira Påsk  och det skadar ju inte att man vet varför man gör det. 20/4  2014

Lamm är väldigt söta, ulliga och mjuka att klappa.  Ett lamm kallas bara för lamm under ett år sedan blir det ett får. Trots att alla får en gång varit lamm så är inte djuret lika populärt när det blir vuxet. Får anses av någon outgrundlig anledning vara dumma och kallar man en person för "en riktig fårskalle" så är det verkligen inget bra  betyg på personen i fråga. Min vän fotografen är helt betagen i lamm och hennes kärlek till djuret svalnar inte ens när det har övergått till att bli ett får. Varje vår finns det söta lamm att klappa på H4-gården som ligger inom vårt närområde och dit vallfärdar vuxna som barn för att kela med de små djuren. Nu på våren har vi inte bara lamm och killingar att glädjas åt utan vi har Ulvsundasjön  alldeles i dess närhet och där finns ett rikt fågelliv som fotografen också gärna tar bilder av och som jag kanske kan berätta om en annan gång. Man behöver egentligen inte strandpromenera i själva huvudstaden men igår gick vi ändå längs Norrmälarstrand. Jag är nämligen barnsligt förtjust i pilträden som växer längs med stranden  Allra mest gillar jag pilarna när löven precis är nyutspruckna  Det var de i går och jag njöt av den skira grönskan och den sköna vårsolen. Jag har sagt det förut men det finns mycket i livet som är gratis och som vi har alldeles inpå oss. Naturens pånyttfödelse är ljuvlig och den bör vi njuta av just nu när allt är som vackrast. Det gör jag.   21/4  2014

När man som jag skriver nästan jämt tryter inspirationen ibland och jag måste ta någonting i repris. Idag kommer det att handla om japanska körsbärsträd. De är otroligt vackra när de blommar i början av maj, men sedan är de inga större skönheter resten av året och det blir ytterst sällan några bär. Tacka vet jag våra inhemska körsbärsträd. De blommar också på bar kvist och frampå sommaren kommer bären som  har olika färg och smak allt efter vilken sorts träd man har. Det riktigt vattnas i munnen på mig när jag tänker bigarråerna, som är gulröda och smakar så gott. Körsbär är en art av plommon och träden tillhör rossläktet. En gång i mitt tidigare liv ägde jag en trädgård med ett gammalt körsbärsträd, som ibland bar så rikligt med frukt att man inte visste vad man skulle ta sig till med alla bär. Då gjorde vi utsökt portvin av överflödet som vi sedan kunde dricka själva  eller förära goda vänner. Det är faktiskt helt lagligt att tillverka lite vin för husbehov. Men att bränna och destillera starksprit hemma är strängeligen förbjudet och svensken får inte ens köpa sin sprit i dagligvarubutiken. Det skall han göra under ordnade former på Systembolaget. I vårt land är det ordning och reda och med skatten på sprit betalar vi en del av den svenska välfärden.   22/4  2014                                                                                        

Jag har ingen bil och behöver väl strängt taget ingen heller för vi har ju kommunala samfärdsmedel och dem får jag klara mig med. Här kallas de för Storstockholms Lokaltrafik eller kort och gott för SL. Folk som jobbar eller annars reser mycket inom området köper månadskort för det lönar sig . Jag behöver inget sådant för jag åker bara ströresor. För det finns särskilda kort och det har alltid funnits någon form av biljett för enstaka resor. Jag tänker inte klaga på det som finns nu, ingen skulle bry sig, men den gamla remsan som jag åkte på förra året var allt ett strå vassare än Accesskortet jag tvingas använda idag. På remsan fick man tiden instämplad och kunde göra både tur- och returresa till huvudstaden på en enda stämpling om man höll ögonen på klockan och biljetten.  Det går inte nu,  för vill jag veta något om plastkortet jag åker på måste jag befinna mig på en tunnelbanestation och pröva det mot en apparat som läser av det.  Jag har redan räknat ut att SL tjänar mer pengar på mig och andra ströresenärer än de gjorde förr. Tunnelbanestationerna ligger inte tätt och numera går det för det mesta åt en tur och en returresa för mina stadsbesök. Men det är bara att acceptera förändringar och framåtskridande. Sommarkortet har SL inte slopat ännu och när jag köpt mig ett sådant  får jag åka hur och när jag vill i fyra månader och betalar bara för tre. Det skall SL ha beröm för.  Fotot  har inget med SL att göra och det krävs ingen biljett för en åktur.   23/4  2014

Jag är rätt praktiskt lagd, lite jordnära om sanningen skall fram. Om det är naturliga eller förvärvade anlag vet jag inte bestämt, möjligen är det både - och. När jag  köper någonting vill jag därför ha valuta för mina pengar och helst "lite på köpet. " Den som säljer till mig och till sina andra kunder vill tjäna så mycket som möjligt själv och inte ge mig, kunden mer än det som är absolut nödvändigt.  Det blir således en balansgång för båda parter och utfaller i bästa fall till ömsesidig belåtenhet. När jag en och annan gång "äter ute" brukar jag för det mesta bli mätt, men sällan belåten. Pensionärer har inte råd att äta på "guldkrogar" utan det får bli på lite enklare ställen.  "Man skall rätta mun efter matsäcken"  säger ordspråket, d v s rätta utgifterna efter inkomsterna. Vid mitt senaste restaurangbesök fick jag faktiskt så att jag teg. Min vän fotografen och ett par damer till hade tipsats om en restaurang,  berömd ör sin till lågpris serverade wienerschnitzel. Väl där serverades vi varsin köttbit, modell större, med en försvarlig hög pommes frites. Av bilden framgår att schnitzelns utseende inte helt motsvarar idealbilden av rätten, men smaken var det inget fel på. Jag orkade inte äta upp potatisen men köttbiten slank ner utan svårighet. Vid detta tillfälle fick jag valuta för mina pengar och jag hoppas att krögaren tjänade en slant också. Det var han värd.  24/4  2014

Idag har jag varit på shoppingrunda, men jag har inte handlat något, bara tittat. I varuhusen finns det nämligen inte mycket som passar en dam i min ålder. Den som är ung och fräsch kan sätta på sig nästan vad som helst och gör det antagligen också, för eljest skulle inte  en massa dussinvaror gå att sälja. Min vän fotografen plockar fram varor och försöker övertala mig, men jag är ståndaktig. Min gamla mormor skulle vända sig i sin grav om hon sett att de sålde trasiga,trådslitna jeans i nutida affärer och tog bra betalt för dem. Hon slet ut sina kläder själv och satte en ära i att tvätta och lappa dem, så länge det bara gick. Om de inte gick att sy om åt barnen blev de till trasmattor som kunde användas i åratal de också. Det var under folkhushållningens tid då ingenting fick förfaras. Då klädde man sig för att skyla sin nakenhet och hålla sig varm. Ingen springer omkring naken nu heller, men det är snudd på det, eftersom "topparna" är urringade ner till naveln och ärmhålet räcker till midjan. Ingen dam har rejäla underbyxor numera.  Det de sätter på sig kallas för trosor och ju mindre och skirare de är, desto sexigare anses de vara. För min del får folk handla och klä sig precis som det behagar dem bara jag själv får ha min egen klädsmak i fred. Jag vill gärna att det ena plagget skall passa ihop med det andra och färgerna får inte "skära" sig,  25/4  2014

Nu har vi fått vår på riktigt. Björkarna har slagit ut och det  år skir och vacker grönska överallt.  Skalder blir lyriska och även om jag inte är en skald så vill jag lovprisa den ljuvliga årstiden då naturen vaknar till liv och allting spirar och gror. Björkarna är som vackrast på våren  då  bladen är som  små "musöron" och grenarna  har  gula hängen.  Överallt ser man blommande  lökväxter och balkongodlaren köper hem penséer i alla de färger. Penséer  är lite fryståliga och min vän fotografen , som också fått vårkänslor har planterat några stycken redan nu. Själv nöjer jag mig med att beundra andras odlingar  och köper en och annan tulpanknippa  och sätter i vas. Allt har sin tid  och i mitt tidigare liv ansågs jag ha "gröna fingarar"  och vara en hejare  på blomsterodling.  Maskrosor var enligt en mig närstående  person mycket vackra  och en prydnad för naturen innan de blommat ut och fröerna flög omkring. Jag var och är maskroshatare  och försökte på min tid att med alla medel utrota dem från min trädgård. Men de är livskraftiga och det är kanske därför att vissa barn som klarar sig bra trots misär och elände blir kallade för "maskrosbarn." Nu kom jag  som vanligt  ifrån ämnet, men alla håller väl med mig om att våren är en underbar tid och jag uppmanar alla att njuta av den här årstiden och dess fagra blommor.   26/4  2014

När jag gick i skolan och vi hade skolavslutning sjöng  vi alltid  "Den blomstertid nu kommer" verserna 1-3 och sen rusade vi ut och hade sommarlov och var lyckliga  i flera månader. Vi tänkte inte på att psalmen vi sjöng har funnits i våra psalmböcker sedan år 1695 och att den är en riktig lovsång över växtlighet och blomsterprakt. Jag vet inte om dagens skolbarn sjunger vare sig  "den blomstertid" eller andra psalmer men min generation var tvungen att göra det och vi började alltid skoldagen med morgonbön och psalmsång till  lärainnans ackompanjemang på en gammal tramporgel. Jag kom att tänka på den gamla psalmen när jag var ute och promenerade och njöt av naturens "fägring. "Forsythian blommade och mitt ibland höghusen växte ett och annat körsbärs- och plommonträd som blivit kvar sedan den  gamla bebyggelsen revs för att lämna plats åt stora tio-våningshus. Min bostadsort var en gång en verklig  idyll. Nu får man vara glad över att inte alla träd skattade åt förgängelsen när husen en gång försvann. Idag gladdes jag åt vartenda blommande träd jag såg och jag gnolade för mig själv på den gamla psalmen och mindes hur underbar sommaren var när jag var barn  och lekte i solskenet.  27/4 2014

Jag har en medfödd förmåga att råka ut för större eller mindre olyckshändelser som gör att "blodvite" uppstår. Ordet blodvite är ett ålderdomligt uttryck för att man fått ett blödande sår. Det lät väldigt olycksbådande när man förr i tiden läste om slagsmål i tidningarna och det rapporterades att blodvite uppstått på någon av slagskämparna. Jag behöver inte råka i slagsmål för att blodvite skall uppstå. Det händer titt som tätt i det egna hemmet, för det är där de flesta råkar ut missöden av allehanda slag. I varje fall i mitt. Där händer det både det ena och det andra . Det går åt en hel del plåsterlappar i mitt hushåll. Idag räckte inte ens plåsterlapparna till när oturen var framme. Jag hade fått anledning att rota under en byrå och när jag så gjorde, fläkte jag upp ett stort sår på höger arm och sedan ett ännu större på den vänstra, när jag skulle känna efter vad som orsakat den första blessyren. Det är rätt svårt att plåstra om sig själv och lite olustigt  när det blöder ymnigt men hitintills har jag klarat av det. "Olycksfåglar " har stort behov av en skyddsängel och det är möjligt att jag har en och blir beskyddad av densamme  men att jag allt för ofta överanstränger den stackaren så att hon slumrar till ibland. Precis som Christina Schollin tror jag nämligen på att änglar finns. Den vackra änglabilden har min vän fotografen plåtat av i katedralen i Reims.       28/4 2014

Idag har jag fått höra att magnoliaträden blommar i Stockholm. Det finns inte särskilt många av detta trädslag  i vår stad eftersom  trädet trivs bäst på tempererade och  tropiska platser. Jag vet att det finns ett magnoliaträd i Vita bergsparken  och det brukar blomma i början på maj. Det firar man  med en fest och då delar Sofia hembygdsförening  ut Magnoliapriset, som är  ett kulturpris. Eftersom detta pris  delades ut för första gången  redan år 1969 har  många prominenta kulturpersonligheter blivit förärade  utmärkelsen. Evert Taube t ex fick den år 1970.  Det är synd att vi skall ha ett så kallt och ogästvänligt klimat i det här landet att de  vackra träden bara kan odlas i trädgårdar och är sällsynta även där. I Skåne där det sällan är någon riktig vinter växer träden desto bättre och i Lund brukar studenterna sjunga in våren bland blommande magnoliaträd. Men vi får vara nöjda och glada för det fåtal magnoliaträd som orkar blomma här i vår kalla nord  och jag skall på första maj passa på att leta upp och supa in doften av  en magnolia som lär finnas i min hemkommun.  Vi har  minsann japanska körsbärsträd i mina hemtrakterna också och de har ännu inte blommat ut. Dem skall man inte förakta för de är såväl exotiska som vackra, tycker jag.  29/4  2014

Idag är det Valborgsmässoafton och jag har pliktskyldigast bevistat en av min hemkommun anordnad tillställning.  Där bjuder man på sådant som roar barnen, en sångkör som sjunger in våren, valborgsmässoeld och han som håller tal till våren. Det är tradition i min kommun, men om sanningen skall fram så är elden rätt "mesig" och det övriga inte särskilt intressant för en dam i min ålder. Att fira Valborgsmässoafton är en gammal tradition, som grundar sig på en hednisk högtid och eldarna tände man för att skrämma bort spöken. Det sägs också att vi firar för att hedra en Valborg som gjort sig förtjänad av att bli helgonförklarad, vilket hon blev 1 maj, året det skedde har jag ingen aning om. Folk uppskattar det här med brasa sista april och att sångkörer sjunger "Vintern rasat ut ..." och  "Sköna maj välkommen...." . Att publiken trampar sönder gräsmattorna bryr sig kommunen inte om när det är Valborg. I våra universitetsstäder har man sina egna seder och bruk. Där sätter de studerande på sig sina vita mössor och firar våren med sång och gör en massa tokigheter. Jag har en gång i mitt tidigare liv gjort mig omaket att fara till Uppsala och bevistat firandet där och jag må då säga att det var  "liv i luckan" och deras firande var ett strå vassare än det är i min hemkommun. Men lika  "mesig" som elden på fotot var dock inte brasan här hemma.  30/4   2014

Idag var det första maj, men jag har inte demonstrerat. Det har jag aldrig gjort men jag har  ända sedan barndomen brukat ta en titt på dem som tågat fram med sina röda fanor. Demonstrationer  är enligt sakkunskapen folksamlingar som i det offentliga rummet uttrycker en opinion för eller emot företeelser i samhället. I dag tror jag  inte att demonstrationerna första maj gör varken från eller till för att ändra på saker och ting. När man började med dem 1890 var det inte särskilt lustbetonat att vara arbetare. Då var det långa arbetsdagar och hade det inte varit för tredje Guds bud så skulle  nog söndagen varit arbetsdag den också. Själv arbetade jag  under många år 8 timmar  5 dagar i veckan och 6 timmar på lördagen utan att knota. Man kan väl aldrig få det för bra här i livet och visst är det skönt med lediga lördagar, men jag är inte övertygad om att ett visst politiskt parti kan demonstrera sig till ännu kortare arbetstid.  I bloggar skall man inte diskutera politik och jag vill påpeka  att jag bara försöker att vara lite aktuell. Jag har märkt att jag kommer med lite pekpinnar då och då men det är i bästa välmening. Den här dagen råkade jag ha  namnsdag  och min vän fotografen och jag firade den och våren med en bättre middag dagen till ära.  1/5  2014

En del personer gillar att "käfta" emot allt och alla. De skall alltid ha rätt även om de förfäktar idéer som är helt galna. Det går inte att överbevisa sådana . Även om man "visar svart på vitt" på  att "de är ute och "seglar" så  envisas de  och skulle aldrig någonsin erkänna att de kunde ha fel. De  ger sig aldrig. Det tyder på väldigt gott självförtroende  förenat med  stor dumhet.  Det finns ett gammalt latinskt ordspråk som säger att "mot dumheten kämpade till och med gudarna förgäves". Det är så sant som det är sagt även i våra dagar. Om två lika stora "dumskallar" sätter i gång att diskutera är det "fara på taket".  Då kan deras "bjäbbande" sluta i slagsmål och då är det riktigt illa. Om jag träffar en sådan "besserwisser" lägger jag mig platt direkt och låter vederbörande ha sina åsikter i fred.  Man måste vara minst två  för att  gräla eller slåss och jag föredrar att kapitulera.  Kvinnor råkar för övrigt sällan i slagsmål som väl är. Vad det beror på skall jag låta vara osagt. Dagens bild  visar  två kalkonkycklingar som under uppsikt av mamma kalkon har en liten uppgörelse ute i det fria. Inte ens i djurvärlden råder det  fullt samförstånd  alla gånger.  2/5  2014

Våren kan man inte prisa för mycket, men jag tror inte att mitt ordförråd räcker till för att göra den full rättvisa. Idag har jag  och min vän fotografen varit ute för att inspektera de magnoliaträd som finns att beskåda i min hemkommun. På växtplatsen  fanns det också ett hav av blommande lökväxter. Inte lika rikligt förekommande som de  jag en gång fick njuta av  i slottsparken i  Mainau  en vacker majdag för längesedan. Mainau är det vackra slott som ligger vid Bodensjön och som gamla drottning Viktoria en gång skänkte till sin sonson Lennart Bernadotte. Det är berömt för sin vackra park och förr i tiden var det ett känt turistmål. Men vi behöver absolut inte resa utrikes för att uppleva våren. Den här årstiden  är det som allra vackrast här hemma. Häggen har slagit ut och luften är fylld av dofter. Min gata är kantad av vackra lönnar. De blommar på bar kvist  och  trädkronorna lyser vackert gulgröna. Lönnar är vackra på hösten också men hösten skall man glömma så här års när vårsolen lyser och naturen står i sin vackraste skrud. Det kyliga vårvädret hindrade mig inte från att bli lyrisk för jag hade varit klok nog att ta  en rejäl yllekofta under vårjackan. Fotot är inte från  i dagens utflykt men  blomsterängen skäms inte för sig.  3/5  2014.

Det har blivit dags att hänga  vinterkläderna i malpåse och ta en titt på sommarkläderna från i fjor. Den som följt mina öden och äventyr kanske erinrar sig att det uppstod problem den gången jag  ville bli lite tidsenlig  och klä mig i jeans.  Det blev inga jeans för mina mått och jeansens stämde inte överens. Jag fick fortsätta som förut att klä mig i "tantbyxor."  Det är ju i och för sig inget fel på tantbyxor men jag kastade avundsjuka blickar på tanter som var rultigare än jag  och ändå hade lyckats klämma in  både buk och bak  i ett par jeans. Bantning ingår inte i min livsstil  och att avstå från den goda maten  för ett par byxors skull var mig helt främmande. Tids nog kommer jag att behöva samhällets omvårdnad och den är inte känd för att prioritera  god och närande kost. Därför anser jag att det är bäst att njuta detta livets goda så länge man bara kan. Men när jag året efter besökte affären av en annan anledning sneglade jag på jeansen och gjorde ett nytt försök och till min stora förvåning fick jag plats i de åtråvärda benkläderna. Visserligen fick jag kapa flera decimeter på byxbenen men jeansen blev fullt användbara. Jag tror inte att fabrikanterna  ändrat på sina mått utan det var nog jag som tappat ett par kilo. Inte  på grund av svältkurer utan för att  "jag varit lite i farten."  På bilden poserar jag i de omskrivna benkläderna och jag kände mig riktigt fin och lite "inne" faktiskt.    4/5  2014

Jag är ingen bakåtsträvare som tycker att allting var bättre förr. Tänker man tillbaka på sin egen barndom så måste jag erkänna att det inte var lätt att vara barn på den tiden jag var i skolåldern. Om någon sagt till mig, att en gång i framtiden skulle  så gott som varje unge ha en telefon i fickan och kunna prata med föräldrarna när som helst, så hade jag  bara gapat av förvåning . Jag  visste inte ens en gång vad en telefon var någonting när jag var liten. Det fanns nämligen inga sådana . Vi saknade överhuvudtaget  allt vad tekniska prylar hette och klarade oss bra ändå. Det man aldrig har haft känner man ingen saknad efter. Barn blev inte skjutsade hit eller dit eller hade cykel utan de fick gå till skolan även om den låg på flera kilometers avstånd. Jag tycker ändå att min barndom var lycklig och att det varit spännande att följa med i samhällets utveckling och få det "bättre och bättre dag för dag," som Ernst Rolf sjöng en gång i tiden. Jag har som bekant skaffat mig dator på gamla dar. Den kan jag hantera till "husbehov" och det är jag rätt stolt över. Jag har blivit ägare till en iPad också, men den klarar jag inte lika bra, men jag har bestämt mig för att kämpa på och lära mig att bemästra den så småningom, för jag tycker att  det är lite genant att se att släktens  yngste, en femåring, som nyss lärt sig bokstäverna, är  mycket bättre på att "dutta" på sin  iPhad än vad jag är på min. Men skam den som ger sig.   5/5 2014

Jag är inte begiven på alkohol  och mina besök på Systembolaget är därför ytterst sällsynta. Numera får folk köpa sprit och vin lite hursomhelst och närsomhelst, Det fick man inte när jag  var barn. Då var spriten ransonerad. Inte för att det var någon brist på rusdrycker utan för att för att vår lagstiftande församling ville ha lite koll på folks supandet, som var rätt utbrett bland befolkningen i början på förra seklet.  År 1917 infördes därför "motboken" som den kallades  och den som inte hade motbok var inte mycket värd på samhällsstegen  såvida han inte var nykterist förstås. Tro inte att alla vuxna fick köpa lika mycket. Ingalunda . Det var skillnad på folk  och folk och gifta kvinnor fick överhuvudtaget  inte köpa sprit för egen del.  De som var betrodda i värt samhälle fick köpa ut 4 liter starksprit i månaden och de mindre betrodda  fick mindre tilldelning  allt enligt en viss rangordning.. Minsta tilldelningen för män var 1 liter per månad. Ogifta kvinnor kunde ansöka om motbok och jag har ägt en sådan en kort period i mitt liv. Jag och mina medsystrar fick nöja oss med 1 liter starksprit i kvartalet. Vin fick alla med mobok köpa hur mycket som helst, men på den tiden var det bara "fint folk" som skålade i vin. Nu pimplar folk vin även i vardagslag för vi har ju blivit "kontinentala"  och världsvana. i landet Sverige. Jag kom att erinra mig ransoneringstiden när jag idag inhandlade  ett par flaskor ädelt vin på systemet. Det skall skålas hemma hos mig om ett par dagar.       6/5  2014

idag är det dagen före en viss bemärkelsedag, som jag hade tänkt att förbigå med tystnad. Men nu blir det inte så, för nära och kära vill annorlunda. Jag är en smula egensinnig och vill helst hålla i alla trådar själv. när det skall hända något som rör min person, men jag får  anpassa mig en och annan gång, för man skall inte vara tjurskallig..Idag har jag firats i förväg  och blivit bjuden på fin lunch. Inte på vilket ställe som helst utan på Nalen. Nalen är som alla vet ett gammalt danspalatset  grundat 1888. Det var väldigt populärt  en lång tid  och när storhetstiden tog slut har man använt lokalerna till både det ena och det andra. Det har till och med varit Pingstkyrka en gång i tiden.. Den restaurang som nu finns i en del av lokalerna har jag inte besökt tidigare. Besöket utföll till min fulla belåtenhet. Bordet  jag satt i vid var trevligt placerat och maten var perfekt  Dit vill jag gå fler gånger. Jag vill inte påstå att jag  på något sätt är restaurangexpert men jag tycker att skall man äta  på krog skall  man  gå därifrån och vara både mätt och belåten. Eljest kunde man ju lika gärna ha stannat hemma. Vid dagens måltid  hade jag celebert sällskap och min bordkavaljer är generaldirektören för en organisation som samlar in massor av miljoner till cancerforskningen. Den organisationen är värd allt stöd den kan få, tycker jag.   7/5  2014

Det blev en stor brevskörd idag och många gratulationer, vilket jag uppskattar mycket. Tack alla snälla och vänliga människor för lovord och välgångsönskningar. Jag bloggar för att jag tycker det är roligt, men det bästa med att vara bloggare är att få kommentarer och att bli läst. Idag har jag ju firat födelsedag  och kalasat mest hela dagen. Jag är nog inte bara äldst bland bloggare  utan har nog rekordet även som kursdeltagare. Jag lär mig nämligen datorhantering för seniorer. Det är väldigt  roligt och man träffar så trevliga människor och idag  blev jag ordentligt firad  av  kurskamraterna och datorundervisaren som också är identisk med min vän fotografen. Denna vän  har nämligen många strängar på sin lyra och det hon inte vet om datorer är knappt värt att veta. Hon kan även fixa krånglande datorer  och ge råd och dåd om man klantat till det, vilket händer titt som tätt. Men för att återgå till födelsedagsfirandet så uppvaktade släkten  senare på dagen och jag har skålat i champagne och ätit tårta så att jag fått mitt lystmäte. Jag blev mäkta stolt över att få  en stor ståtlig blombukett från "Fråga doktornteamet"  och massor av tulpaner från SVt1, som  tänkt  visa upp mig i TV en gång i framtiden. Till sist vill till jag tala om att det har varit en lång men bra dag och efter en sådan må det vara mig förlåtet att det inte blir något spirituellt inlägg idag. Fotot är inte från dagens  firande men lita på att jag blev fotograferad från alla håll och kanter under dagens lopp. Tack och God natt.  8/5  2014  

Vädret är ett outtömligt samtalsämne och intresserar de flesta. Man är beroende av väder och vind och jag för min del har väldigt svårt att föredraga blåst. Det känns som en personlig förolämpning att behöva kämpa i motvind när jag skall ut och gå. Jag blir på dåligt humör av blåst medan  det däremot inte förargar mig det minsta om det regnar och jag blir ordentligt blöt. Lite egenheter får man ju lov att ha så länge de inte går ut över medmänniskorna. Det har väl inte undgått någon att det just nu är mycket kylig väderlek. Det kom mig att tänka på hur stor betydelse väderleken hade för den jordbrukande menigheten förr  i världen. Från den gamla "Bondepraktikan"  inhämtade bonden sitt vetande om vädrets inverkan och om vårmånaderna påstod denna gamla bok  att "april våt och maj kall fyller bondens lador all men april torr och ren är bonden till stort men"  det vill säga att det blev bra skörd av dåligt vårväder. För den som inte vet vad bondepraktikan är för någonting. kan jag tala om att det är en gammal  folkbok som med utgång från traditioner utvecklades till ett slags handbok för bonden. Den gavs ut första gången i Sverige 1662. Bonden hade inte många böcker på den tiden men bondepraktikan, bibeln och psalmboken  hade de flesta. Nu lever ju inte jag av lantbruk,  men om det är så att kylan är bra för skörderesultatet så  skall jag sluta upp att gnälla  och klä på mig  ordentligt när jag skall ut och gå. Häggen blommar i alla fall  trots kylan och luften är fylld av blomdoft.   9/5 2014

Idag var det en massa folk i stan och flera gator var avstängda för trafik. Det skulle nämligen bli karnevalståg och inte vilket som helst utan det som Kungliga Tekniska Högskolan anordnar. Det sker inte varje år, för det är säkert ett jättejobb att fantisera ihop hur tåget skall se ut och sedan utrusta mer än 50 ekipage som skall visas upp i tåget. Det är Hästens år i år men det gick inga levande hästar i tåget men väl en massa fantasidjur i stort och smått format. Det är ingen måtta på vad dessa studenter kan hitta på. Samhället fick sig åtskilliga gliringar för att studerande inte har någonstans att bo utan måste kinesa lite hur som helst och ha  bekymmer för logiet, vilket inverkar menligt på studerandet. Men de behöver inte ha  rika föräldrar om de vill bli något numera. Det måste  man ha när jag var ung och det hade inte jag och så blev det heller ingen magisterexamen för min del. Hur som helst så var kortegens gator kantade av nyfikna människor när jag kom till stan och man ser ingenting om man står bakerst i kön. Inte om man är av så litet format som jag har blivit. Men jag är begåvad med lite framåtanda, så när tåget äntligen kom hade jag avancerat till en plats i första ledet och hade utmärkt utsikt. Man skall ta vara på de gratisnöje som bjuds och hade det inte varit svinkallt så hade jag varit till 100% nöjd  med dagens underhållning. Jag har inget aktuellt foto så jag visar upp mig själv från ett annat evenemang.  10/5  2014

Jag åker ofta med tunnelbanan till stan. Med stan menat jag då vår huvudstad och inte den lilla förortsstad där jag är bosatt. Egentligen är det lite ruskigt att ge sig ner i underjorden och åka tåg men hittintills har det gått bra och jag  känner ingen rädsla när jag ställer mig på rulltrappan och åker neråt. Det finns tre tunnelbanelinjer : den gröna, den röda och den blå. Jag åker mest med den blå linjen och kommer till stan på fem minuter. Min linje har sin slutstation vid Kungsträdgården och den som har gott minne kommer ihåg att det blev ett väldigt "rabalder" när man ville placera slutstationsuppgången i själva parken och hugga ner de gamla fina almträden som växt där i hundratals år. Då ägde den stora striden om almarna rum och polisen fick ge upp kampen mot "trädkramarna" som vann sin stora avgörande seger. Jag tycker att stationen ligger bra där den ligger och nu kan man fortsätta  att sitta under almarna och intaga sitt te eller kaffe vid vackert väder. Gamla träd skall man vara rädd om och inte hugga ner i onödan. Den första tunnelbanelinjen togs i bruk 1933 och våra nu befintliga tunnelbanelinjer har en längd av 105 km. Det här skriver jag bara för att jag inte kunna hitta på något bättre och det är bara avsett som en liten upplysning till  besökare i huvudstaden och inte för folk som bor här jämt. En andra anledning till ämnesvalet är att dagens foto ät taget nere i tunnelbanan , närmare bestämt på en station som heter Hallonbergen.   11/5  2014.

Det vill till att vara lite påhittig om man skall skriva blogg varje kväll utan att upprepa sig och bli tjatig. Det lyckas väl inte alla gånger, men jag är fylld av stundens allvar  och gör mitt bästa. Det var länge sedan jag tog till de gamla ordstäven som fått duga i brist på bättre. Numera bryr sig folk inte om visdomsord för ingen behöver vara särskilt klok och det är inte längre nödvändigt att belasta sitt huvud med en massa kunskaper. Har man bara en iPad eller en smart mobiltelefon så är det den enklaste sak i världen att "googla" och vips får man svar på sina frågor. Det har inte gått så långt ännu att lärarna blivit bortrationaliserade, men man vet aldrig hur det kan blir en gång i framtiden. Matematikkunskaper kan man nog inte googla sig till och inte heller till kunskaper i språk. Men eleverna har det ändå beviljat i  skolan i våra dagar för de blir bjudna  på skollunch varje dag  även om de inte inser att det är en stor förmån. På min tid fick man ha smörgås med sig och sitta  i korridoren och äta sin matsäck om man inte som jag hade nära hem och hann hem på rasten och blev serverad god och varm mat av sin kära moder. Hon var givetvis hemmafru, för det skulle den gifta kvinnan vara på den gamla goda tiden. Det är kanske den gammaldags undervisningen  och mors närande husmanskost som gjort att jag blivit gammal och vågar strö  "visdomsord " omkring mig. Fast  egentligen  är det alltid  "bättre att tiga än att illa tala." Fotot talar för att jag är så gammal att jag borde ha lite förstånd och inte bara prata strunt.    12/5  2014

Dagens bild erinrar mig om min ljuva barndomstid, då det inte fanns mycket av detta livets goda men vi faktiskt var rätt nöjda och belåtna ändå. Vi visste nämligen inte om något annat. När skördetiden var slut för året fanns det inga färska grönsaker  och den som inte sett om sitt hus fick vara utan. Min mor saltade in stora kar med skärbönor, kokte massor av äpplemos och lingon och hade stora krus med inlagda ättiksgurkor i matkällaren. Där fanns också ett oändligt antal av saftflaskor, syltburkar  och glas med vinbärsgelé. Lite senare i min tillvaro kom konserveringsapparaten i bruk och då bågnade källarhyllorna av glasburkar fyllda till brädden med grönsakskonserver. Husmödrarna  var fenomenala måste jag säga. De hann med allting fast de inte hade varken kylskåp eller tvättmaskin. En massa barn skulle skötas också,för på den tiden fick flertalet kvinnor fler barn än de egentligen skulle haft om de fått bestämma själv. Sexualupplysning, preventivmedel och barnbegränsning var ett okänt begrepp. Själv fick jag tre syskon för mycket, påstod min mor, när hon kände sig lite trött och blev less på sitt strävsamma liv. Folk var inte dummare då än de är nu, men sådant var livet för nästan 100 år sedan. Jag undra hur nutidskvinnan skulle finna sig till rätta om hon helt plötsligt skulle flyttas 100 år tillbaka i tiden?  Själv är jag helt tillfreds med att leva i det tjugonde seklet och det är skönt att ha det bekvämt och bra på gamla dar.  13/5  2014

Frukt är hälsa och ett äpple om dagen håller doktorn borta, påstås det. Svenska äpplen är godast och vackrast, men de är av någon outgrundlig anledning dyrare än de utländska när de en mycket kort tid finns att köpa i affären eller på torget. Resten av året har vi tillgång till utländska äpplen. De är också vackra att titta på och de röda som finns på bild är dekorativa men smakar inte ett dugg. Sedan finns det gröna importerade äpplen som är stenhårda och ser ut som om de vore blankpolerade. Dem kan man ha liggande i månader i en fruktskål utan att de ruttnar. Jag tror att det är något suspekt men den blanka ytan och hållbarheten och köper därför bara blankpolerade äpplen när jag skall göra äppelkaka. Det finns så mycket annan importerad frukt året runt och jag blir väldigt imponerad när jag ser allt detta överflöd i fruktdiskarna. Sådant fanns inte när jag var barn. Då importerade man apelsiner, men bara till julen och då fick man passa på för att inte bli utan. Min första banan åt jag när jag var tio-åring och tyckte att det var en rätt mjölig och tråkig frukt. Men sommar och höst frossade vi i svenska bär och frukter och jag tror att det räckte till för att hålla doktorn borta  resten av året också. Idag såg jag persikor och nektariner i affären och vi nutidsmänniskor skall då verkligen vara tacksamma för att det finns importerad frukt när den svenska inte räcker till 14/5  2014

Jag tar mig friheten att skriva om "allt mellan himmel och jord" och det är rätt mycket att säga om både det ena och det andra och en del borde man aldrig ha sagt. Ett förfluget ord kommer aldrig tillbaka  och har man gjort bort sig står man där med skammen. Därför skall man tänka innan man talar, men det är lättare sagt än gjort. I mina hemtrakter, påstod man, "att av barn och "tosingar" får man höra sanningen."  Det stämmer nog bra, för  barns kommentarer  är ofta så träffsäkra och rakt på sak att man häpnar. Små barn är i det stora hela förtjusande  varelser. De flesta vuxna älskar barn och i våra dagar är flertalet barn planerade och det innebär en viss status i dagens samhälle om det finns tre barn i familjerna. Detta kan ses som ett framsteg så gott som något. Själv var jag inget planerat barn, det räknade jag ut redan som tonåring, eftersom jag föddes tre månader efter föräldrarnas bröllop. Det var "snudd" på skandal på den tiden, men det var en ännu värre "skam och nesa" att födas som  "oäkta barn". Oäkta var ungen om  den stackars modern var ogift och då fick hon skämmas ordentligt för att hon hade barn. Hur som helst är det nog  bättre att vara barn nu än förr, när man inte får aga dem och staten premierar barnafödande och frikostigt betalar barnbidrag. Ju fler barn ju mer pengar blir det. Jag älskar barn, men har inga egna och jag tycker att ungarna på dagens bild är jättesöta och att fotot gör dem full rättvisa.        15/4  2014

Stockholm är en underbar stad och vackrast är den på våren när grönskan i våra parker är skir och solstrålarna glittrar på vattnet, Det är inte underligt att skalderna blev lyriska och skrev vackra sånger om Mälarens pärla. Stockholm är, som alla vet, byggt på en massa öar. En av dem var fängelseö fram till 1975. Kända som okända bovar har suttit på Långholmen  och suckat och kanske ångrat sina synder. Nu är fängelset hotell, vandrarhem, museum , folkhögskola och värdshus. Det  tycker jag är ett utomordentligt bra sätt att ta till vara en gammal uttjänt byggnad på. Min vän fotografen och jag skulle  besöka  muséet,  men i stället flanerade vi  en stund i den vackra parken och intog sedan lunch på värdshuset. Där var  vi inte ensamma  för priserna var moderata och maten god och snyggt serverad. Vi satt ute på den gamla fängelsegården där man tidigare rastat mer eller mindre olyckliga fångar . Det kändes  skönt att sitta i solskenet och känna sig fri såsom fågeln i en gammal fängelsemiljö. När vi gick därifrån mötte vi gästande turister, dragande sina väskor efter sig  på väg mot hotellet  eller och vandrarhemmet. Jag undrar hur det känns att  övernatta i en gammal fängelsecell ? Det skulle jag bra gärna velat veta. Inlägget idag  har jag skrivit endast  för att ge boende i l landsorten lite tips  om  vad huvudstaden  har att erbjuda. Det vet vi som bor här.   16/5 2014  

Idag var det sommarvärme, solen sken och gassade. Norrmännen firade sin Nationaldag och det gör de alltid med besked. Jag tror inte att svenskarna kan "få upp ångan" på samma sätt när vi firar vår Nationaldag. Vi är inte riktigt lika fosterländska som normännen, tror jag. Men alla blir vi glada när solen skiner och då bör man vara ute i naturen om man kan. Min vän fotografen och jag har tillbringat en stor del av dagen i Ulriksdals slottspark. I Ulriksdal finns det inte bara slottet och parken att titta på utan den här årstiden vallfärdar  massor av balkong- och trädgårdsodlare  till trädgårdsmästeriet  i parkens utkant. Där finns det blommor  och växter av allahanda slag. Min vän inte bara gillar blommor, hon älskar dem passionerat och hon fotograferar dem lika passionerat. Jag trodde aldrig att vi skulle komma därifrån. Folk köpte växter som galna och fick sen köa för att betala. Som väl var verkade köerna dämpa köplusten eljest hade jag fått kånka på blommor hela vägen hem. Vi intog vårt försenade eftermiddagskaffe vid slottskaféet  och framför detta  kunde man beskåda en pågående hundtävling. Vilken jycke som blev "best in show" vet jag inte, men det var rätt intressant att se hur hussar och mattar agerade  och kråmade sig för att bevisa att just deras vovve var värd ett pris. Priset för tårtbiten jag fick var i högsta laget  men så skall det kanske vara om den serveras i kunglig miljö. För övrigt är det gratis att besöka slottsparken  och dit kommer man med allmänna samfärdsmedel. Att jag ser sammanbiten ut på fotot beror nog på att man blir lite trött i fötterna av att traska i växthus.        17/5  2014

Idag var det "jippo" på stan igen. Det händer jämt någonting och om man är påpasslig får man se både det ena och det andra. Den här söndagen var det Veteranbilsrally och 400 gamla bilar körde i parad genom stan. Förare och passagerare hade klätt ut sig i tidsenliga kläder  och det hela var pittoreskt  och lite historiskt. Jag som föddes innan det fanns bilar  har en viss förkärlek för de här gamla åken. Det har ägarna till dem också för veteranbilarna är deras  "skötebarn"  som  de ägnar stor omsorg och  en massa tid  åt att hålla körklara.  Alla är de otroligt välvårdade och lacken är fri från repor och skinande blank. Det här trevliga evenemanget kallas också för Prins Bertils Memorial och i år var det fjortonde året på rad som bilarna åkte genom stan. Prins Bertil föddes samma år som jag och han var tokig  i bilar och kallades för "Motorprinsen". Han fick inte tävlingsköra för han var ju tronarvinge  och en sådan skall inte utsätta sig för onödiga risker. Men det tror jag inte att prins Carl Philip bryr sig särskilt mycket om för han ställde upp och tävlade i Knutstorp  och där krockade han inte mindre än två gånger. Han gillar nog inte veteranbilar för sådana körde man i sakta mak på den tiden jag var ung  och så gör man fortfarande när man visar upp dem. Bilen på fotot är inte precis  något att visa upp, men jag gör det ändå.               18/5  2014

Den som hade tid att sitta vid TV-n  efter kl 18:15 idag kanske hörde att jag fick vara med i "Fråga doktorn-programmet en andra gång. Visserligen bara i repris och per telefon. Jag är väl inte annorlunda än flertalet gamla tanter, men  jag sticker nog ut lite grann. Det finns oräkneliga bloggare som skriver bättre än jag. fast jag är nog ensam i min åldersklass. Jag har blivit nominerad till  Stora kvinnopriset 2014  men det var nog av misstag och som väl var gick priset till en värdig vinnare."Du skall inte tro  att du är något" lyder Jantelagen och den har varit  mitt rättesnöre  i hela mitt vuxna liv och därför stiger inte berömmet mig åt huvudet. Men så klart känns det bra att få snälla kommentarer från läsarna och till min födelsedag hade jag en massa. Jag kan inte tacka var och en särskilt men jag skulle vilja ge 11-åringen som tyckte att jag var cool en riktig bamsekram. Det är inte lätt att imponera på unga gossar och hans kommentar  blev jag mäkta stolt över. Mitt språk är lite gammaldags, men jag håller styvt på att att man skall stava rätt och helst inte använda andra ord än de som finns i Svenska Akademins  ordlista. Humor är en gudagåva och kan man  krydda sina alster  med en gnutta av den varan är det bra. Jag njuter av naturen och allt som växer. Nu är den som vackrast och rosorna på dagens bild träffade jag på i lördags och de doftade ljuvligt.   19/5  2014

En bok är ju någonting man läser. men vi har ett träd i vår natur som också heter bok. Jag tror inte att folk norr om Skåne och Blekinge vet så mycket om bokträd och de flesta har väl aldrig sett en bokskog. Det har jag gjort eftersom jag är född "söder om landsvägen" och i de södra landsändarna kan man njuta av bokskogens skira grönska när det är vår  Det är något visst att vandra i en bokskog om våren för löven växer så tätt att solstrålarna sällan tar sig genom lövverket och det blir en särskild stämning. Stammen är rak och ytskiktet inbjuder till att rista in meddelande på. Går man på en stig i en bokskog ser man otaliga inristade hjärtan genomborrade med pilar (Amors) på de gråa stammarna. Bokträdets blad  är ätbara och smakar lite syrligt. Jag och mina lekkamrater åt dem med god aptit när de var som spädast . I Stockholm har vi ingenting som kan kallas för bokskog, men det finns lite dungar med bokträd i Hagaparken och i Ulriksdal och man kan se en och annan bok i parkerna. Jag blir lyrisk när jag ser ett eller flera bokträd när jag är ute och flanerar för de väcker så vackra minnen. Jag har visserligen aldrig ristat in mitt namn i barken på ett bokträd, eftersom  jag inte hunnit bli kär i någon ung man innan jag  flyttade bort från bokskogarna. Men jag skulle inte ha något emot att än en gång vandra i en bokskog och höra vindens sus. Boken på bilden växte i ensamt majestät någonstans  på Söder.               20/5   2014  

Idag läste jag i min dagliga tidning att demokratin mår utmärkt här i landet. Det lät mycket hoppingivande och jag började fundera över vad demokrati egentligen är för någonting .På Google kan man få svar på det mesta och där påstår sakkunskapen att demokrati är ett styrelseskick där den politiska makten utgår från landets medborgare.  Medborgare  är vi alla både kvinnor och män  och alla är vi lika mycket värda, sägs det. Om det är riktigt  så var kvinnorna inga  riktiga medborgare när jag var barn. De hade nämligen ingen rätt att rösta i allmänna val för det hade  männen ensamrätt till.  Kvinnan skulle tiga i församlingen och helst vara mannen underdånig.  Det fanns nog ett och annat kaxigt fruntimmer som tog ton även på den tiden men då var hon antingen "ragata" eller " suffragett." Suffragetter kallade man dem som var lite mer aggressiva och militanta när de slogs för att kvinnan skulle få rösträtt.  Många tror väl att vi  har fått rösta i alla tider. Ingalunda , ty förr i tiden var inte kvinnokönet särskilt högt värderat. Rösträtt fick vi inte förrän år 1921. Det skall vi vara glada för just nu och passa på att rösta  och inte ligga hemma på sofflocket när gubbarna går  till vallokalerna på söndag.  Vem ni röstar på bestämmer ni själv och jag vill för alla eventualiteters skull tala om att det här skriver jag i upplysningssyfte och att jag av ren osjälviskhet bedriver lite opolitisk politik. Hur man skall illustrera det här vet jag inte, men lite fina blommor kan aldrig vara fel.    21/5  2014

Det är väldigt bra om man har gott minne och kommer ihåg saker och ting och vet var man har lagt dem. Men nu på gamla dar kommer jag bättre ihåg sådant som hände i barndomen än vad hade för mig under gårdagen. Om jag skall göra något inom den närmaste framtiden får jag skriva på en lapp och sätta fast på kylskåpsdörren och sedan hoppas på att jag inte glömmer bort att läsa lappen. Det har nämligen hänt och det är pinsamt och kan orsaka en del trubbel när det sker. Vissa människor sägs ha "hästminne" och då frågar jag mig hur långt ett sådant sträcker sig och hur i all världen  en människa kan veta vad en häst kommer ihåg och hur länge han kommer ihåg någonting. Eftersom jag brukar gå till botten med saker och ting så tog jag reda på en del om våra minnesfunktioner. Jag fick vetat att människan har såväl ett långtidsminne som ett korttidsminne . I långtidsminnet  lagras kunskaper under långa tidsperioder utan att man egentligen behöver anstränga sig.  I korttidsminnet finns det information som man behöver för att hantera en aktuell situation. Där lagras eller sparas  det ingenting . Det bara försvinner. Inte undra på att jag är glömsk. Jag har nog skrivit om minne en gång förut men vad har jag glömt. Men när jag kom ihåg hästminnet hittade jag en fin bild som min vän fotografen tagit på vår H4-gård.  22/5  2012

Rubriken har jag tagit från en dikt av Gustaf Fröding, som på sin tid skrev dikter som var mycket  vackra och andra som gjorde att  kritikerna  fick skrämselhicka när dikterna  kom  i tryck och skulle recenseras. Förr i tiden var dikter något som de flesta läste och tidningarna skrev om. Nutida dikter skrivs inte på rimmad vers och är inga stora nyheter längre. Idag  läser jag hellre vanlig prosa än den moderna poesin. Maria Lang  har använt  Frödings dikttitel till en av sina deckare, som  sedan blev  film. med samma namn.  Liljekonvaljer  förekommer flitigt  i litteraturen  och i min generation sjöng vi  "Konvaljens avsked " med darr på stämman. Sången  komponerade 1905 av Otto Lindblad och fanns med i den välkända filmen "Hon dansade en sommar". En klassiker som går i repris på TV en och annan gång. Jag vet inte varför jag har så så svårt att komma till sak när jag skall berätta någonting. Idag var det meningen att jag kort och gott skulle tala om, att jag varit ute i en vacker ekdunge och plockat just liljekonvaljer. Jag älskar liljekonvaljer för deras ljuvliga doft och för att de är lite mer romantiska än andra blommor. Man kan plocka dem lite varstans i min omedelbara närhet om man vet var de växer, men jag säger  inte var jag  hittade buketten, som just nu sprider en underbar väldoft i mitt hem. De är vackrast ute i naturen.   23/5   2014

Det är rätt trevligt att äta ute en och annan gång, allrahelst om maten är god och priset överkomligt och man har trevligt sällskap. Min levnadsregel har tidigare varit att man skall undvika restauranger  och göra allting själv  så långt detta är möjligt när man skall ha gäster på middag. Det har funkat någorlunda och ingen har klagat hitintills. Jag är rätt mycket för kalas och har bara en enda gång smitit från en jämn födelsedag och firat utomlands. Det var egentligen bortkastade pengar, för dels saknade jag vännerna på födelsedagen och dels kom de efteråt och gratulerade och så blev det kalas i alla fall, fast lite mer avslaget så att säga..  Nu på äldre dar börjar jag bli en smula lat och när jag senast hade en stor bemärkelsedag gjorde jag inte jota själv utan var festföremål för hela slanten och gissa om jag tyckte att det var bekvämt. Det var det och värt varenda krona. Det gjorde ingenting att jag fick leva lite sparsamt efteråt. Min senaste födelsedag har jag firat i flera omgångar och lite enklare. Ikväll gick sista bjudningen av stapeln på en asiatisk restaurang  i närheten.. Där var maten god  och  vackert serverad  och notan överkomlig. Jag blev dessutom så mätt att jag inte orkar tänka och det är därför jag inte har något bättre  att berätta om idag,. Bilden på glassen är från ett annat restaurangbesök. Blir det fler födelsedagar  och kassan är skral får jag i värsta fall  bara bjuda på kaffe och tårta.   24/5  2014

För en stund sedan tittade jag på valvakan  i TV och nu vet jag  vilka som vunnit och  hur många som röstat. Partier som vunnit var uppåt  och förlorarna  lite deppiga. Det är alltid sorgligt att förlora  i en tävling och politik är väl en sorts tävlan den också. Men i politiken tävlar man  om att få makt. Makt att bestämma över  mindre maktlystna medmänniskor och framför allt  att få bestämma över hur pengar och andra tillgångar skall fördelas. Jag tycker inte att politikerna lyckats särskilt bra med fördelningen hitintills för världen är fortfarande full av orättvisor. Så har det alltid varit och kommer att förbli  för de flesta politiker är inte några idealister  utan flertalet tänker mest på  egna fördelar.  Jag har inte den minsta lust att ha makt över en endaste medmänniska men jag vill gärna få bestämma över mig själv så länge det bara är möjligt. Det är  klart att man skall vara såväl laglydig som  social och än så länge har jag inte haft något otalt med polisen. Visserligen har jag tillkallat polis när jag haft inbrott i lägenheten eller blivit bestulen på min cykel men det var bara  en formsak för tjuvarna  fick man aldrig fatt i. Till sist vill jag påpeka att när jag skriver om politik  så är det en helt annan sak än när tidningarna gör det. Jag skriver som jag sagt tidigare bara om opolitisk politik. Det får bli en blomma i bild idag också.   25/5  2014

Idag skriver tidningarna en massa om EU-valet. En del bryr sig inte det minsta om vad som händer i Bryssel utan har fullt upp med sina egna bekymmer och de gick inte ens och röstade. Det är inte särskilt lustbetonat  att läsa  om politik och allt elände som händer i världen, men min avisa som den också kallas, är rikstäckande  och ger därför mer utrymme åt det som händer i utlandet än åt  familjenotiser och vardagshändelser. Jag läser tidningen för det fick jag lära mig när jag var barn. I min lilla stad fanns två lokaltidningar och i båda  kunde  man läsa om det som hände såväl i den stora som i den lilla världen. Mest om den lilla  för i småstäder går det inte att hålla något hemligt. Vår lilla lokaltidning kom  inte hem i brevlådan utan den som var prenumerant gick till tidningens expedition och hämtade sitt exemplar. Jag tror inte att papperstidningen har någon framtid längre för nu skall man läsa sin tidning digitalt på nätet. Jag kommer att framhärda i det längsta och köpa morgontidningen för det är så mysigt  att ligga i sängen och läsa den och lösa det dagliga korsordet. Jag tror att det  är bra sätt att hålla sig a jour med världshändelserna , för om ingenting annat så har man någonting att prata med folk om och man känner sig inte helt blåst när man  hamnar i en diskussion. Idag har jag valt en bild från naturens underbara värld och får är inte så dumma som man tror.    26/5  2014

Idag var det ingen större njutning att vara utomhus, men jag tog i alla en promenad längs Norrmälarstrand  för att röra på benen. Jag tycker om att titta på vattnet och på pilträden vars grenar hänger långt ner som gardiner  och speglar sig i vattenytan. Vi  har visserligen både stränder och pilar hemmavid och fina promenadvägar också  och även om jag är lokalpatriot, så tycker jag att Norrmälarstrand är "ett strå vassare". Tröttnar man på att titta på vattnet så är själva gatan en fin sådan med vackra gamla hus. Jag tycker att det var lite mer stil på husen de byggde vid sekelskiftet, mer arkitektur och till och med torn och tinnar ser man om man vänder blickarna uppåt. Nu bygger de bara fyrkantiga lådor och de gamla miljonprogramhusen skall man inte tala om, för de är förskräckliga. När jag sätter mig ner på en bänk och vilar benen brukar jag titta på folks fotbeklädnader och ibland även på andra klädespersedlar som de har satt på sig. Det är rätt intressant. Men givetvis anser jag  att var och en får klä sig precis som han vill, för sådant skall man inte lägga sig i. Fotbeklädnaderna är sällan praktiska och snygga och det folk har upptill passar sällan ihop med plaggen som sitter  nertill . Därför är det bra att bo i en storstad för i en" liten håla"  får man vara noga med vad man sätter på sig annars blir man både uttittad och förtalad  och "en visa på stan." Svanens fjäderdräkt däremot är helt perfekt och fågeln en skönhet.  27/5   2014

Idag har jag köpt mig ett par nya skor för sommarbruk. Det är väl ingenting att orda om tänker de flesta. Det är det inte heller för den som kan gå till vilken skoaffär som helst och köpa sig ett par billiga  "slit- och slängskor." Det kan inte jag. Inte för att för att jag för stora eller för små fötter eller är vanskapt på något sätt. Jag har varken krokiga tår eller liktornar och om jag får säga det själv så är mina fötter riktigt snygga, men de passar ändå inte in inte i vilka skor som helst. För mig är det en investering och en viktig tilldragelse att köpa skor och det finns mig veterligt bara en affär i hela stan som saluför snygga skor av den sort mina fötter kräver. Jag är inte den enda som har detta behov för butiken var full av köpsugna damer och flera storlekar av årets modeller var slutsålda. Jag  gick hem med ett par i alla fall men det blev  inte den modell  jag tänkt mig och inte heller fick jag skor i den färg jag helst velat ha. Men jag var nöjd ändå. Nu tror jag mig ha skor som räcker i min livstid för det är kvalité på allt jag har i skohyllan. Jag antar att  kvalitetsfotbeklädnader  i det långa loppet inte blir dyrare än flera par billighetsvarianter. Om någon är intresserad kan jag till slut tala om vad vetenskapen säger om skor och det låter så här: "en sko är en fotbeklädnad av kraftigt material vars övre del täcker hela eller delar av foten men högst når till vristen och de nyttjas i par."  Det stämmer tror jag  och kan tillägga  att det skulle inte varit bra om jag inte fått med mig hem en sko till vardera foten    28/5  2014                                                                                                                                                                                                                                                                    

Idag är det helgdag och när jag var ung var Kristi himmelsfärdsdag "nykterhetsfolkets  dag." Det blev den 1925. Folk söp förskräckligt förr i världen och de som var emot fylleriet bildade nykterhetsföreningar och försökte få suputerna att sluta upp med att dricka brännvin. Till brännvinstillverkning använde man en massa säd och potatis, som borde blivit mat istället för rusdrycker. Det var rätt populärt bland de större barnen i min lilla stad att vara med i IOGT eller NTO. De anordnade mycket som var trevligt och underhållande och sådant var man svältfödd på i småstäder på den tiden. Bland annat fick man spela amatörteater eller sjunga i kör. Nykterhetsvännerna demonstrerade och bar omkring fanor och standar på Kristi Himmelsfärds dag  och för det mesta hade de otur med vädret för om det inte regnat på veckor så  kom det alltid en skur på himmelsfärdsdagen. Kärt barn har många namn och den här dagen har sedan  80 år tillbaka  också kallats för " Första Metardagen".  Denna  dag var det helt OK att för första gången på året gå ut med metspöet och fiska abborrar och annan matfisk. Jag tycker förstås att abborrarna bör stanna i sjön för  de man drar upp är oftast rätt beniga och det behövs  flera  stycken för att man skall bli mätt. Tacka vet jag stekt gösfilé. Den är mycket lättare att äta.  Och nog är det väl  ändå stort djurplågeri att sätta maskar på krok för att lura små fiskar i fördärvet?    29/5  2014

Jag är en aning nyfiken av mig och hör jag talas om någonting nytt vill jag gärna se det med egna ögon. Vi har ju begåvats med ett ABBA-museum  på Kungliga Djurgården, som man hört mycket om. Det har placerats där restaurant  Lindgården stått och sett fallfärdigt ut i flera år, så ett nytt hus där måste enbart ses som en förbättring av gatubilden. Det var det också. Jag tyckte det var en riktigt snygg byggnad man åstadkommit. Om det sedan var trivsamt  och intressant innanför ytterväggarna  gick jag in för att ta reda på. Entréavgiften var högre än på andra museum, men smakar det, så kostar det, påstår man.  Jag tillbringade flera timmar där. Övriga besökare var betydligt yngre. men det struntade jag i, för jag inbillar mig att min själ inte riktigt har hängt med  i åldrandet utan utvecklats sent. Den bör därför vara lite yngre än det kroppsliga jaget och i stånd  att tillgodogöra sig det som händer i nutiden. Det här muséet är vi ensamma om i hela världen och jag tippar att det kan bli lika populärt bland turister som Vasamuséet  blivit. Musikälskare  och ABBA-fans  kommer att älska  det och den som vill höra sin egen röst kan få lov att sjunga ABBA-låtar  själv på en scen om han eller hon känner för det. Jag skall nog gå dit fler gånger men att sjunga låter jag bli. Jag har ingen bild därifrån för fotografen var på annat håll, men tulpanbilden är tagen på Djurgården.    30/5  2014                                                      

I våra dagar är det mycket popärt att sätta sig på ett kafé eller på en trottoarservering och dricka kaffe. När jag var ung intog man  kaffet hemma, hos grannen eller hos någon vän, som ville ha sällskap och prata bort en stund. Det ansågs lyxigt att sätta sig på kondis och det hade man sällan råd med. Jag minns att kaffe och en bakelse kostade 75 öre men då serverades drycken vid bordet i en kanna av porslin eller metall. Man drack  det ur tunna porslinskoppar och fick bakelsen på en assiett. Det kunde man unna sig kanske en gång i månaden och kafébesöket var en festlig tilldragelse. Numera är det inte ett dugg glamoröst att gå ut och dricka kaffe. Det gör man när man har shoppat eller har varit på promenad  och mestadels får man servera sig själv och dricka ur stora porslinsmuggar eller dito av plast. Men är man ute på okända vägar och kaffetörsten sätter in blir man överlycklig om det  dyker upp en skylt som den på dagens foto och det doftar av nybryggt kaffe och hembakta kanelbullar. Sådana ställen är oaser och det är en sann njutning att vila trötta ben och bli vederkvickt av den varma livgivande drycken . Det sägs att "Kaffetåren den bästa är av alla jordiska drycker" och jag är villig att hålla med om detta  även om man får dricka sitt kaffe hemma.  31/5   2014

Idag  var det bra promenad- och utflyktsväder och jag föreslog min vän fotografen att vi skulle göra en utflykt till  Artipelag  det nya moderna konstmuseum som ligger naturskönt på Hålludden på Värmdö. Jag har varit där förut och även berättat om hur jag upplevde mitt första besök. Själva konsthallen eller muséet  är  i mina ögon mer modernt än det är vackert, men naturen runt omkring är underbar och vill man inte titta på konst eller äta buffé så är det ändå en upplevelse att åka dit och se anläggningen och den bedövande vackra naturen och omgivningarna  Det var mycket folk där idag och alla verkade  nöjda och glada. Man kan åka direktbuss  vissa dagar i veckan och biljettpriset var förvånansvärt lågt. Det går förstås att komma dit med bil, båt och SL-buss också. Det är  absolut någonting för turistande landsortsbor och varför inte för oss som bor relativt nära. Det är inte  min mening  att göra reklam, men mina utflykter dit har varit så lyckade att jag vill dela med mig. Min fotograferande vän hittar fina motiv var hon än vänder sig, men idag blev det något utöver det vanliga. Hon såg en liten fågel sitta på ett broräcke och tyckte den såg söt ut och tog en bild. Vi hade inte sett någon sådan förut och när jag kom hem konsulterade jag min fågelbok. Den hörde inte hemma i Sverige utan  häckar i arktiskt klimat bl a på  Norra Island och på Spetsbergen och bygger bo på branta klippor. Fågeln blev som  en extra upplevelse och jag förstår fågelskådare som blir saliga och reser långa vägar när det dyker upp en främmande fågel. För den som är lika okunnig som jag  kan jag tala om, att fågeln  var en alkekung  och den har ungefär samma storlek som en stare. 1/6  2014

"Att det finns många konstiga djur i Vår Herres hage" är ett påstående som jag är villig  att hålla med om. Man behöver bara titta på hundarna som folk spankulerar omkring med. De finns i varierande storlekar och utseenden och varför vissa personer hållersig med kamphundar förstår jag inte alls. I går kom jag av en händelse att intressera mig för fåglar och som den vetgiriga person jag är slog jag i böcker som  handlade om flygfän. Om ni tror mig eller ej, så påstår vetenskapen att fåglar från början varit dinosaurier och att den enda utvecklingen av dessa utdöda hemska odjur har blivit olika fågelarter. Jag har dock lite svårt att föreställa mig att näktergalen, som sjunger så vackert, kan ha den minsta lilla anknytning till skräckinjagande urtidsdjur. För övrigt trodde jag att dinosaurierna varit ödlor och hållit till på marken. Hur som helst är jag glad över sådana odjur inte finns längre och om de har blivit fåglar så är det bara en utveckling till det bättre. Beträffande fågeln jag såg igår framhärdar jag och påstår fortfarande att det var en alkekung, trots att en av mina  kommentatorer säger att det var en ladusvala. Ladusvalor  vistas inte vid  havet, i skogen eller på platser som saknar bebyggelse.  Men båda fåglarna  är svarta och har vitt bröstparti. och kan förväxlas om man ser dem på avstånd.  I min fågelbok läste jag dessutom "att alkekungen har blivit funnen i  åtskilliga svenska landskap."   2/6  2014  

Vädret var inte mycket att skryta över idag, när jag skulle  inviga mina tidigare omtalade nya skor. Jag var nämligen  inbjuden till "mingel" på stan. Närmare bestämt hos Cancerfonden, som jag tycker man skall stödja efter bästa förmåga. Det gör jag. Det var inte första gången jag minglade , men egentligen är inte mingel avsett för damer i min ålder. Möjligen förväntas de läsa om sådana begivenheter i skvallerpressen. Men nu var jag på plats och vet hur man skall uppföra sig, tror jag. Det var mycket folk, en del kända, andra såg mer vanliga ut. Cancer är ingenting som framkallar glädje, men det är glädjande  att det samlas in pengar till forskning. "Ändamålet helgar medlen" och om mingel, galor och kändisar är bra reklam, så tycker jag att det är helt i sin ordning. Vi fick förtäring  och lite drickbart också. Det senare var  ekologiskt och alkoholfritt och munsbitarna som serverades var inte bara vackra utan riktigt "mumsiga," Det är föredömligt korta tal när det är mingel och folk umgås enkelt och opretentiöst. Om någon undrar vilka kändisarna var, så var de flesta för mig helt okända. Men jag skakade hand med en mycket känd fotbollsspelare och en lika känd kvinnlig skidskyttestjärna , ingen av dem aktiv längre inom sporten, men aktiva som ambassadörer för Cancerfonden. Det var riktigt trevligt att mingla och jag tror inte att jag gjorde bort mig,  I så fall får de som bjöd in mig skylla sig själva. Poserar gör jag tillsammans med kändiskocken som komponerat  det ätbara.    3/6  2014

Jag berättar ofta små historier ur vardagslivet och gör kanske lite för stort väsen av oväsentligheter. Det är väl för att jag, liksom de flesta andra, är mest upptagen av min egen lilla värld och lever i den till vardags. Som väl är händer det ett och annat ibland som man kan bli glad av och det piggar upp livsandarna. Men man skall inte ha för stora pretentioner för då är det risk att man  blir besviken. Jag praktiserar den här levnadsregeln efter bästa förmåga  och det är  därför jag blev riktigt uppåt häromdagen bara för att jag hittade ett par skor, som passade mina fötter. För mig är det viktigare att skorna  inte skaver än att de är eleganta. Får jag tag på ett par som har båda egenskaperna  finns det all anledning att vara tillfreds med tillvaron. Fötter förekommer en och annan gång som tema i underhållningsbranschen och vem minns inte Birgitta Anderssons kända  monolog om att "man skall vara rädd om fötter."  Povel Ramel gick ett steg längre  och uppmanade folk: "ta av dig skorna och medge att det känns skönt". Jag håller med för det är rätt behagligt att vanka omkring i strumplästen ibland. Som bekant invigde jag de nya skorna i går och det utföll till mina fötters fulla belåtenhet. Det har uttryckts önskemål att jag skall visa hur skorna ser ut och jag tycker för min del att  dagens foto gör dem full rättvisa.  4/6  2014  

Det har snart förflutit  50  dagar sedan Påsk och då skall man enligt gammal kristen sedvänja fira Pingst. Men jag undrar om det är många i vårt land som gör någon större affär av Pingsten numera.  En gång i tiden då  Annandag pingst var röd dag var det lite annorlunda och mer helgaktigt. Nu tycker de flesta att Pngsten är som en vanlig lördag-söndag. Inte ens  matvarubutikerna  bryr sig  om att puffa för särskild helgmat. Själv hade jag inte en tanke  på att det skulle bli Pingst  förrän jag sav en händelse såg det i almanackan.  Annandag  Pingst försvann ju som röd dag när regeringen i december 2004 beslöt att den skulle tas bort till förmån för Nationaldagen. Det blev lite gnäll i början eftersom som den förvandlades till en helt vanlig arbetsdag. Men folk vänjer sig och så småningom  kanske vi lär oss att bli lite mer fosterländska och kan fira  Nationaldagen med lite festyra och entusiasm. Det är lite si och så med den saken påstår sakkunskapen. Jag har inte bestämt mig hur jag själv skall fira dagen, men det delas ju ut flaggor på stan och om jag får en skall jag vifta ordentligt med den, det lovar jag. I Kungsträdgården brukar det vara festligheter och om inte regnet öser ner så skall jag nationaldagsfira efter bästa förmåga och vara så fosterländsk som det bara är möjligt. Löjtnantshjärtan  förefaller mig vara en lämplig  blomma att visa upp den här helgen. 5/6  2014

Så är Nationaldagen 2014 tillända och har avlöpt i det stora hela lugnt och stillsamt. Festyran lyste med sin frånvaro men man skall inte begära för mycket av oss stela svenskar och jag antar att de flesta gjorde sitt bästa för att vara lite fosterländska. Det gjorde jag också när jag åkte till Kungsträdgården för att titta  på folklivet. Det är i "Kungsan" folk samlas när det händer något och den här helgen var det dessutom  gastronomisk festival i parken. Det betyder att en del av stans krogar tar grytor och spisar med sig  och flyttar in i stora fyrkantiga tältkök och serverar mat ute i det fria. Det är kontinentalt och lite ovanligt på våra breddgrader men folk tycks gilla det och  äter gärna såväl exotiska som vanliga maträtter på papperstallrikar  och stående rakt upp och ner. Det är nämligen ont om sittplatser. Jag tröttnade efter ett tag på att trängas med folk som jonglerade med tallrikar och plastglas  och åkte hem för att invänta dagens höjdpunkt. Det är enligt min mening  nationaldagsfirandet på Skansen. Det känns rätt i tiden att sätta på TV-n och lyssna till  Armens musikkår och se kungen dela ut fanor. Det drar mycket folk  och blir högtidligt och storslaget när regering och diplomatkår är på plats. Jag gillar pompa och ståt men jag tyckte inte om att de gjort om och våldfört sig på  melodin till Ulf Lundells: "jag trivs bäst i öppna landskap" så att man inte kände igen den. Inte ens nationalsången spelades som jag är van att höra den. En nationalsång är tradition och traditioner skall man inte ändra på.  6/6  2014

Ibland är man väldigt okoncentrerad och har svårt för att reda ut begreppen och  tänka klart och logiskt över det man har för händer. Det blir på något sätt omöjligt att se  lösningen på problemen och man vet varken ut eller in.  Det är ganska fatalt och I sådana fall stämmer det gamla ordstävet  "man ser inte skogen för bara träd" det vill säga  att man är så absorberad av detaljerna hos något att man inte längre kan se helhetsbilden. Det händer mig ganska ofta och skapar oro  i tillvaron. Då blir jag väldigt avundsjuk på dem som har möjlighet att ta sig en liten  skogspromenad  och reda ut begreppen. Det är väldigt rogivande att vandra bland trädstammar och höra vinden susa i lövverket och andas in den syrerika luften. Jag kanske tycker extra mycket om skogspromenader eftersom jag är född på slättlandet  och inte fick se en skog på nära håll förrän jag var i tonåren. Ingenting går ju upp mot den skånska bokskogen men det är inte så dumt att spankulera i en barrskog på våren när granarna blommar och skjuter nya skott. Det gjorde jag förra veckan tillsammans med min vän fotografen. Visserligen var den skog vi vandrade i både risig och snårig men jag såg i alla fall träden och tyckte  att de var ljuvliga att skåda tack vare det fräscha gröna som spirade överallt. Tack vare att vi har det så bra med vår Allemansrätt i Sverige är det tillåtet att skogsvandra på andras marker när helst vi har lust. Det skall vi vara extra glada över, tycker jag.   7/6  2014

Vi som bor i storstaden är privilegierade eftersom vi  har tillgång till en massa kulturevenemang. Här finns  teatrar och museum  och nästan allt vad man kan önska sig. Det är bara att välja om man har tid och lust. Jag har aldrig upphört att vara den inflyttade landsortsbon  och att vara nyfiken på det som händer. Vissa smultronställen återvänder jag ofta till och jag alltid  varit väldigt förtjust i vårt Nationalmuseum. Det är för närvarande stängt för ombyggnad och även om en del av konstverken visas på gamla Konstakademien blir det är inte på långa vägar samma sak som förut. Modern konst och vårt Moderna museum är jag mindre begeistrad i men jag brukar hålla reda på om de har specialutställningar för då kan man få se lite  variationer på "konstig konst". Just nu visar man verk av Nils von Dardel. Det tyckte jag lät så spännande att jag  ägnade en  del av Pingstaftonen åt Moderna muséet och färgsprakande tavlor. Dardels  tavlor gillar jag i hög grad även om de klassas som moderna. Man skall för övrigt aldrig ha förutfattade meningar allra minst när det gäller konst. Jag  var nöjd med besöket och skall rekommendera utställningen till vänner och bekanta. För ordningens skull talar jag om att Dardel föddes i Bettna i Södermanland 1888 och dog i New York 1943 och han är begravd på Ekerö kyrkogård. Aktuellt foto saknas men jag tycker att dagens bild är ett av naturens konstverk.   8/6  2014

Den här årstiden är det mycket som blommar. Det är ett överflöd av dofter och skönhet och nu skall man passa på att njuta av fägringen för snart är den slut. Idag har jag varit på utfärd och kunde konstatera att lupinerna blommade för fullt vid vägkanten. De räknas väl nästan som ogräs men de lyser upp så här års och har en enastående förmåga att sprida sig eftersom de inte kräver näringsrik jordmån. Gullregnet är i det närmaste utblommat men än blommar schersmin (felaktigt kallad jasmin) och syren. Den senare är min favorit bland blommande buskar och deras doft alldeles lagom ljuvlig. Syrenen har sin hemvist i syd-och östeuropa och  kom Sverige först på 1700-talet. När jag var barn hörde det till vanligheten att en trädgårdsägare  skulle ha en syrenberså  och till den bar man gärna ut kaffekoppar och bullfat och serverade kaffet sommartid. Syrenen förekommer flitigt i litteraturen och även om man inte kan kalla en schlagertext för litteratur så har Ann-Louise Hanssonen en gång i tiden haft en jättehit med sången "vita syrener de dofta". Sångerskan  är för övrigt från samma stad som jag men det har heller ingenting med syrener att göra. Beträffande blommor och buskar så tycker jag att det här med växtlighet  borde varit bättre planerat så att inte allt kommit i överflöd före midsommar och sedan ingenting på eftersommaren. Men jag vet ingen som är ansvarig för ordningen i naturen så det är ingen idé att klaga.   9/6  2014

Nu är det sommar och de flesta av oss har stora förväntningar och vill utnyttja den till max. Alla hoppas vi på solsken och vackert väder men vädret går det inte att göra någonting åt. Riktig  sommar är det enligt vetenskapen hos oss  nordbor  när dygnets medeltemperatur har varit över 10 grader i minst 7 dagar i sträck. Det där med  gradantalet kan det vara  lite si och så med vissa somrar. Jag firade en gång i mitt tidigare liv en midsommar i Mariefred  och där var det svinkallt på Midsommaraftonen och på Midsommardagens morgon när jag kröp ut ur tältet var marken vit av snö och jag själv totalt stelfrusen. Men som väl är så är snö på midsommaren inte vanligt på våra breddgrader. Jag tycker att sommaren är som bäst när det är lagom varmt. Vad gradantalet skall vara för att man skall våga kliva i sjön får man besluta om själv. Den som vill ha minst 25 grader i vattnet får nog resa till varmare länder för våra vattendrag är rätt kylslagna året runt.  När jag var barn var friluftsbaden det bästa på hela sommaren  och jag gick gladeligt i vattnet även om det regnade och blåste kallt. Det var att gå till överdrift även det är nyttigt att bada. Bad sägs vara hälsa men då skall man helst kunna simma och inte ge sig ut på för djupt vatten.  Dagens bild visar är en lantlig idyll från Kymmendö  där August Strindbergs familj tillbringade somrarna och hans roman Hemsöborna  utspelades.             10/6  2014

Jag är mycket förtjust i blommor och på den tiden jag ägde en trädgård odlade jag av hjärtans lust och rensade ogräs oförtröttligt. Till maskrosor och kirskål var jag en svuren fiende och höll ständigt efter dem i rabatter och gräsmattor men ogräs har alltid varit svårt att utrota och trädgårdsägaren drar för det mesta det kortaste strået och den ovälkomna växtligheten kommer ständigt tillbaka. Wikipedia definierar ogräs som "skadeväxter som växer på platser där de inte är önskvärda " och det är så sant som det är sagt. Men det är rätt trevligt att se ogräsfria grönsaksland  och rabatter och njuta av att rosor och annat vackert frodadas och växer. Jag var en gång en riktig hejare på blomsterodling  och fick beröm för mina "gröna fingrar."  Cicero har myntat uttrycket" att den som äger en trädgård och en boksamling saknar intet" och det hade han fullständigt  rätt i, för jag är galen  i böcker också, men det skall jag ta en annan gång. Det finns otroligt många sorters blommor och jag kunde artbestämma en hel del av dem förr i tiden.  Det känns lite förargligt när jag idag inte vet vad det är som min vän fotografen plåtat av och jag skäms lite. Jag vågar inte påstå att dagens blomma är en vanlig prästkrage eller en mattram men jag tycker att det finns vissa likheter. Om någon vet bättre skulle jag bli glad för det förargar mig att jag som gammal blomsterälskare inte har bättre reda på mig. Prästkragen är för övrigt Skånes landskapsblomma och min favorit  bland ängsblommorna.   11/6  2014

Idag har jag besökt min tandläkare. Inte för att jag hade tandvärk eller hål i tänderna utan för att han kallar mig till besök en gång om året för kontroll av min tandstatus. Det tycker jag är bra och omtänksamt för eljest skulle jag nog inte komma mig för att gå dit förrän det blev någonting som tvingade mig till ett akut besök. Jag har tyvärr inte alla mina 32 tänder kvar i munnen, för några stycken av dem bland annat "visdomständerna" har skattat åt förgängelsen. Men jag är väldigt glad över dem som sitter kvar, för som alla vet, växer det inte ut några nya efter den uppsättning man fick när mjölktänderna ramlade ut. Det hade varit illa om min tandstatus varit riktigt dålig i min ungdom för då var det lite si och så med tandvård och det drogs  ut fler tänder än det lagades och sedan fick folk ha lösgommar som glappade och var högst obekväma. Behöver man ersätta en tand numera så skruvas de fast och sitter som berg. Det är högst förträffligt och bättre än gamla tiders bryggor och guldtänder. Jag tackar mina goda gener för bra tandstatus och det enda min tandläkare behövde göra idag var att ta bort lite tandsten. Men jag vill påpeka att jag  blivit noga med tandborstningen. När min mor och mormor var barn borstade folk i allmänhet inte sina tänder utan gnuggade dem i bästa fall med en trasa. Tandborstning var ett överklassnöje  påstods  "Kolingen" ha sagt.  12/6  2014                                                                           

Jag inbillar mig att det är nyttigt att äta färska bär och därför har jag en längre tid köpt importerade sådana, mest jordgubbar. De importerade har inte mycket mer än namnet gemensamt med vår aromatiska  svenska jordgubbe, som tyvärr bara finns på marknaden några korta sommarveckor. Jag blev därför glatt överraskad, när min affär annonserade, att de sålde svenska jordgubbar för 15:00 kr litern den här veckan. I ett tidigare inlägg har jag nämnt att jag tycker synd om odlarna när deras alster säljs till underpris och jag har inte ändrat åsikt. Men som konsument handlar man gärna billigt  och är glad över att fynda. De billiga bären var stora, röda och granna och askarna ordentligt rågade, men de vare sig doftade eller smakade som våra svenska jordgubbar skall göra. De bjöd på ordentligt tuggmotstånd också, vilket jag inte kan påminna mig att en saftig jordgubbe från ett svenskt jordgubbsland gör. Jag betvivlar inte ett ögonblick att bären  är svenskodlade men svensksmakande var de absolut inte. Sorten växer förmodligen snabbt och är lönande att odla, men jag hoppas att den inte konkurrerar ut våra gamla vanliga sorter. Till midsommar vill jag äta vanliga, äktsvenska jordgubbar och betalar mer än gärna  det dubbla för  en kartong  bär som är saftiga och söta. Smultronplantan på bilden är garanterat äktsvensk.     13/6  2014  

Idag var det Internationella Blodgivardagen, men jag tror inte att det var särskilt många som uppmärksammade den. Jag gjorde det och kunde konstatera, att det fanns ett par transportabla blodgivningscentraler uppställda i Kungsträdgården där folk kunde lämna en påse blod om de kände för det. Som belöning fick de en glaserad muffins. Belöningen till trots blev det inga köer, vilket var synd för blodgivare behövs alltid. Jag var blodgivare flera år under mitt verksamma liv, men mitt pensionärsblod  fick jag behålla för mig själv . Antingen var det av omtanke för mitt välbefinnande eller också var det en form av vanlig åldersdiskriminering. Man kan aldrig så noga veta. Hur som helst var det tur att man år 1900 upptäckte att det fanns ett antal olika blodgrupper och att det därför inte går att ge blodtransfusioner hur som helst. Det blod jag lämnade ifrån mig var ett snäpp bättre än flertalets för det kunde ges till alla oavsett vilken blodgrupp  mottagaren tillhörde. Blodgivardagen firas för att uppmärksamma de ädla givarna och tacka för den livsviktiga insats de gör. Äras den som äras bör. Jag minns att på min tid som blodgivare fick jag en knäckebrödssmörgås och en kartong  Mer att stärka mig med efter väl förrättat värv. Den här dagen till ära blev det familjeunderhållning också och eventuella blodgivare kunde således förena  både nytta och nöje.  Det får bli en blodröd blomma som illustration till  den härdagen.   14/6  2014

Jag älskar att läsa böcker och har alltid gjort. När jag var i de yngre tonåren läste jag allt jag kom över och hade svårt att släppa en bok ifrån mig. Läxorna försummade jag inte, men jag "tjuvläste"  under täcket med hjälp av en ficklampa långt efter det att ljuset var släkt och den övriga familjen sov. Jag minns inte var böckerna kom ifrån, men förmodligen lånade jag på biblioteket. Min mor läste mycket hon också. Men hon ville fly från det trista vardagslivet med barnpassning och hushållsbestyr och prenumererade på veckotidningar. På den tiden innehöll de en eller två  romaner som gick som följetonger varje vecka. Det var sentimentala och tårdrypande historier om mannen av börd och kvinnan av folket och alla de vedermödor det stackars paret fick utstå innan det blev "happy  end" och de båda älskande fick varandra. Jag passade att tjuvläsa  dem också, fast det var strängeligen förbjudet. När jag fick egna pengar köpte jag  och samlade på böcker. Det fortsatte jag  med till pensionsåldern. Inte för att jag blev pank eller slutade att läsa utan för att det inte gick in fler bokhyllor eller böcker i bostaden. Presentböcker läser jag med nöje och letar upp en plats åt. Under min verksamma tid  var det popolärt med läsecirklar. Man köpte en bok och läste flera stycken. Billigt och bra sätt att hålla sig a jour och läsa nyutkomna böcker. Jag tror att man lär sig  en massa nyttiga saker genom att läsa och det är möjligt att det har kommit  till pass en och annan gång när jag bloggar. Om ingenting annat så får man ett större ordförråd.    15/6  2014

Jag tror att jag behöver några dagars ledighet  nu när det är sommar. Jag har därför bestämt mig för att fira Midsommar i vårt sydligaste landskap. Visserligen  är det i Dalarna som den mest traditionsrika helgen skall firas men det är inte fy skam att göra det på hemmaplan heller. Matjessill  och färskpotatis äter man överallt i Sverige och efterrätten är densamma år efter år så för mattraditionernas skull kan man fira Midsommar precis  var som helst i vårt avlånga land.  Men det kommer säkert att vara en aning kylslaget i Norrland även om solen lyser dygnet runt uppe vid polcirkeln. Midsommar firade man redan på hednatiden då folk dyrkade solen som en gudomlighet. Man dansade vilda danser till Solgudens ära, därför att sommarsolståndet infaller just vid denna tid på året. Ur astronomisk synvinkel är sommarsolståndet dygnet, som har den längsta dagen på hela året. I Sverige uppför vi oss nästan som hedningar på Midsommarhelgen. Vi är soldyrkare på vårt sätt när vi dansar runt  en blomster- och bladbeklädd stång  och sjunger "små grodorna". Det bästa med att fira Midsommar är att svensken då i allmänhet blir god och glad och fröjdar sig i den långa ljusa sommarnatten. Dagens bild är från Dalarna  där man fortfarande använder sina gamla kyrkbåtar. Enlig kristen traditionen lär vi fira Midsommar till åminnelse av Johannes Döparens födelse, men det har de flesta nog ingen aning om.  16/7  2014

I morgon skall jag sätta mig på tåget och åka söderut. Det går undan numera och efter drygt fyra timmars resa är jag framme. Tågen är inte bara snabba utan rätt komfortabla om man jämför med  den sortens tåg jag åkte med på trettitalet. De framfördes av ånglok och tuffade på efter bästa förmåga och  hördes långa vägar. I förarhytten  fanns förutom lokföraren en lokeldare som skyfflade in kol  under pannan  och höll ångan uppe under resans gång. Andraklassvagnarna hade hårda obekväma träbänkar och resan tog lång tid för  tågen stannade vid  stationer som snabbtågen nu susar förbi. Den tiden klippte konduktören  hål i billjetten, en liten fyrkant av tjock papp.  Nu ser biljetterna ut lite hur som helst och en del har biljett i mobilen. Småpojkars dröm  var att bli lokförare på ånglokens tid, men det måste varit ett riktigt inferno för lokföraren att trängas med eldaren och hans skyffel i en trång förarhytt när det var sommar och solen gassade. Jag har upplevt mycket under mina tågresor. Bland annat en gång dagen före julafton när jag åkte nattåg till Skåne och inte hade någon biljett att visa fram. Den hade jag nämligen glömt att ta med mig. Konduktören kastade inte ut mig i nattens mörker men jag var rätt orolig i ett antal timmar. Jag kan ge den tidens tågpersonal en eloge, för på något underligt sätt och mitt i natten fick de fram bevis på att jag hade betalt för ett färdbevis. I morgon och några dagar framåt skriver jag inga blogginlägg men jag önskar alla mina läsare en riktigt Glad och Trevlig Midsommar och på återhörande. Biljetten skall jag se till att ha med mig på den här resan.   17/6  2014

Så var det roliga slut och jag är hemma igen. Visserligen säger man "borta bra men hemma bäst"  men det håller jag inte med om just nu. Jag har haft det otroligt bra och trevligt och nu skall jag leva på vackra minnen ett tag. Vädret tänker jag inte klaga på heller för det skånska landskapet visar upp sina bästa sidor även om det kommer en skur ibland. Tro inte att jag är "hemmablind" när jag påstår att de sydliga provinserna har vacker natur. Det är dagsens sanning. På sommaren ser man böljande sädesfält, gröna bokskogar och många vackra korsvirkeshus. Om jag skall skryta lite när jag ändå är i farten så finns det i Skåne inte mindra än 200 slott och herresäten. Att fint folk vill bo söderut är lätt att förstå för det är nära till kontinenten och det har en massa fördelar som jag inte skall slösa ord på i det här sammanhanget. Jag nämnde böljande sädesfält och i dem såg man förr i världen hur blåklint och vallmo växte och lyste upp bland säden. Blommorna strök med när bönderna började använda en massa ogräsbekämpningsmedel för att det skulle vara rationellt och ekonomiskt. Numera  finns det en del samhällstillvända  bönder som odlar ekologiskt och låter naturen ha sin gång. Till deras åkrar har såväl blåklint som vallmo återvänt och de blommade för fullt nu vid midsommar. Jag tycker det är vackert, för jag är ju lite av en estet och ser mer till det sköna än det rent praktiska. Dagens bild är tagen med en mobiltelefon och skulle givetvis varit av bättre kvalitet om min vän fotografen varit på plats.   23/6  2914

Idag började Allsång på Skansen med ny och kvinnlig programledare. Det börjar bli alltmer jämställt i Sverige nu för tiden. Den nya var behaglig att se och höra och jag tror att hon blev godkänd av publiken. Annars är det rätt svårt att vara ny på ett jobb och bli jämförd med den som hade sysslan tidigare. När jag var barn var det på det hela taget rätt ojämställt  i det svenska samhället. De flesta, åtminstone bland männen, ansåg att kvinnans naturliga plats var vid spisen  och att hon borde tiga i samhället och vara mannen underdånig. Lika arvsrätt för kvinnor och män blev det inte förrän 1846 och innan dess behandlades  kvinnorna i en syskonskara tämligen styvmoderligt av sina bröder. Det var rätt snålt med kvinnornas rättigheter förr i världen och den gifta kvinnan  hade sin man som förmyndare ända tills år 1921. Då fick hon också för första gången rösta i ett riksdagsval. Jag måste säga att det har blivit lite bättre med jämställdheten i våra dagar och själv tycker jag "att en ann är så god som en ann" i de flesta sammanhang. Det var egentligen min mening att skriva lite om allsången, men som alltid ger det ena det andra och när jag börjar vet man aldrig hur det slutar. Någon lämplig bild har jag inte, men jag vet att första gången som någon svensk talade i telefon var år 1877 och då får fotot av en gammal telefon duga.  24/6 2014

När man vistas i Skåne får man mycket gott att äta. Skåningen gillar mat, är gästfri och bjuder på det bästa huset förmår.  Att äta på en skånsk  gästgvaregård är oftast en stor matupplevelse  och man är väldigt mätt när man går därifrån.  Jag tycker om mat och har god aptit och gick säkert upp ett  kilo under vistelsen söderut. Det är inte för inte som man i Skåne talar om "möen mad och goer mad och mad i rättan tid".  Uttrycket är dialektalt och välkänt. Under en utflykt besökte jag  bl a en liten gästgivargård som serverar typisk skånsk husmanskost. Den dagen fanns det  "skånsk äggakaka" på matsedeln och då mindes  jag  hur vidunderligt gott det smakade när mormor bjöd  barnbarnen på denna läckerhet. Hon gräddade den på sin gamla vedspis och den doftade förföriskt. Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle  få smaka något lika gott igen. Jag har nämligen gjort fåfänga försök att imitera mormors  "äggakaka" i eget kök men den blev  bara  en blek kopia av hennes.  Men den som  serverades på värdshuset var faktiskt snäppet bättre än mormors för jag fick  rårörda lingon till. Sådana kände man inte till på mormors tid. Hon  hade bara vanligt "krösamos" (rätt sur lingonsylt) till  sin äggakaka. För den som inte vet vad äggakaka är. kan jag berätta att det är en  läcker och förfinad fläskpannkaka som inte har mycket gemensamt med den "mjölstinna"  och "fläskfattiga" pannkaka som serveras högre upp i landet.   25/6  2014

Idag skall jag gå på party hos kära släkten och den inviten uppskattar jag. Det är väldigt stimulerande att träffa unga människor och jag tror att jag skall få se en liten gosse som bara är några månader gammal. Numera är det inne att ha barn och de får vara med när det är  bjudningar och blir rätt så framåt och samhällstillvända redan i koltåldern. Jag blir alltid imponerad när  jag  ser en unge som är drygt ett år gammal sitta med vid kalasbordet och hantera kniv och gaffel och vara som vilken gäst som helst. Jag fick aldrig vara med vid något kalasbord när jag var liten. Jag fick niga för främmandet och sen fick jag gå och lägga mig om det var kväll. Om det var eftermiddagskalas fick jag också hälsa vackert och antingen gå ut och leka eller också blev jag trakterad med saft och bulle i köket. Min pappa eller hans medbröder skulle aldrig nedlåta sig till att köra barnvagn. Det var "fruntimmersgöra" och under herrarna värdighet. Jag upphör aldrig att förvånas över hur annorlunda allting  är och jag är uppriktigt glad över att inte nutidens ungar är lika blyga och försagda som jag var när jag var liten. Jag duade aldrig mina föräldrar. Det var inte passande utan det var Mamma hit och Mamma dit och det var ett nigande och bockande när man träffade dem som skulle kalls för Tant eller Farbror. Nu går det att tilltala alla åldrar med Du och det är väl enkelt och bra för alla är vi ju bara människor till och med när vi är små. Själv har jag barnasinnet kvar vilket framgår av dagens bild.   26/6  2014

Jag är som jag kanske sagt tidigare mycket intresserad av blommor och jag har böcker om blommor och träd med bilder och noggrann beskrivning  och där får jag veta såväl arternas svenska som latinska namn. Jag förmodar att de latinska namnen är till för sakkunskapen och dem bryr jag mig därför inte det minsta om. Blommor såg jag inte mycket av när jag var barn för vi hade ingen trädgård  och balkonglådan var inte  påtänkt  på den  tiden. För övrigt var det inte många hus som hade balkonger. Blomsterhandlaren sålde mest rosor och nejlikor och ville man ha krukväxter tog man "sticklingar" och planterade själv. Blommor var en lyxartikel för vanliga stadsbor. Jag kan inte ens påminna mig att maskrosorna blommade  lika rikligt som de gör nu. Prästkragar  köpte man  på torget vid midsommartid . Prästkragen är för övrigt Skånes landskapsblomma och en av mina favoriter). På höstarna  fanns det astrar och man fick en rejäl bunt för 50 öre. Vill jag köpa  blommor på Hötorget idag får jag betala betydligt större belopp. Att jag  kom in på ämnet blommor beror på att min vän fotografen, som är på resande fot, har skickat mig ett foto på en blomma som hon vill veta namnet på. Hon har stort förtroende för mina sakkunskaper men de är inte fullt ut så omfattande som hon tror. Jag gissar på att det är en förädlad variant av det gamla ogräset myskmadra?    27/6  2014

Gårdagensokända blomma var en medicinalväxt, säger sakkunskapen och jag har fått uppgift om dess latinska namn, som är Leonotis leonorus, vilken på svenska kan betyda lejonsvans om jag inte är fel underrättad. Extrakt av densamma lär vara bra mot feber, huvudvärk och dysenteri. Långt tillbaka i tiden var ju örtmediciner vad man hade att tillgå om man fick krämpor. Munkar, nunnor, kloka gubbar eller kloka gummor kände till en massa växter som de gjorde mediciner av  och kurerade de  krassliga efter bästa förmåga. Folk i allmänhet blev inte särskilt gamla, men det berodde väl i de flesta fall på att livet var slitsamt  och att det var klent beställt med hygienen. Numera är det inte många som odlar medicinalväxter, men  jag har hört att hälsokostaffärerna gör strålande affärer och någonstans måste de få  växter ifrån. Doktorerna säger att vitamintillskott och andra hälsopiller är helt onödiga om vi äter varierad kost. Det gör jag, men jag måste erkänna att jag för säkerhets skull stoppar i mig en och annan örttablett med vitaminer och mineraler. När jag är förkyld kurerar jag mig själv med  ett Echinaceapreparat och det gör susen. Men blir jag riktigt sjuk går jag till doktorn och låter honom skriva ut apoteksmedicin. En riktig medicinare vet nog lite mer än vad munkar och nunnor gjorde. Det är jag säker på.   28/6  2014.   

idag började Almedalsveckan och dagens  tidning handlade knappt om något annat. Nu kommer vi att matas med politik så att vi storknar. Det är mätningar hit och dit och man siar om vilket parti som skall regera efter nästa val. Jag tycker för min del att det här är ett slöseri med resurser när alla dessa politiker skall transporteras över Östersjön för att tala om hur bra program de har själva och hur dåligt vi kommer att få det om motståndarna segrar. De flesta av öborna är säkert glada över invasionen. Deras ö blir för en vecka medelpunkten för allas intresse. Hotell och alla skrymslen som går att hyra ut är fullbelagda och det finns inte bädd att uppbringa om man inte varit ute i god tid. Gästerna äter och dricker och krogar och näringsställen  tjänar mer på politikerveckan än de gör under hela året. Jag tror förstås att många gottlänningarna drar en lättnadens suck när spektaklet är slut och allt blir normalt igen. Det är möjligt att politikerna blir mer lössläppta när de kliver upp i en talarstol i det fria. En och annan  har lite humor, men för övrigt tycker jag inte att politiska tal är särskilt lustbetonade. Förra året brände en politiker upp en massa pengar mitt för ögonen på åhörarna. Det var väl ändå att gå till överdrift för att väcka uppmärksamhet. Aktuella  bilder kan jag inte visa upp den här gången, men  det kommer säkert att skällas och gläfsas en del under veckan och då är bilden på en liten hund inte  helt fel.  29/6  2014

Igår skrev jag om Almedalen  eftersom  platsen är högaktuell  den här veckan. Den har ett speciellt intresse för mig också. Jag gjorde en kort visit där förra året  och fick en helt annan uppfattning om evenemanget än jag hade innan jag upplevt det "live" så att säga. Visby  med ringmuren  och sina vackra bebyggelse är en stad som är sevärd i sig själv och den lär vara den bäst bevarade medeltidsstaden i Skandinavien. Under Almedalsveckan sjuder den av liv  och besökaren kan välja mellan att roa sig eller deltaga i olika seminarier. Allt är inte politik utan det finns en massa olika intresseorganisationer representerade. Jag skall, som förra året, vara med i ett seminarium. Numera finns det ett nyvaknat intresse för hur man skall klara av äldrevården i framtiden, när gamlingar lever längre och blir fler och fler. Det är i detta läge kan tekniken tänkas spela en större roll. En del av våra våra innovatörerna har upptäckt att det finns en ny marknad att intressera sig för. Jag är i år, som jag var förra året, inbjuden att representera den generation  som kan behöva vårdas förr eller senare. Vården är ingenting som jag ser fram emot och den skall jag spjärna emot så länge jag kan, men när det blir dags har jag inte det minsta emot att tekniken kommer in i bilden. Jag föddes i ett Sverige som på den tiden var ett U-land  och jag har upplevt hur levnadsstandarden  har stigit undan för undan och hur mycket bättre vi har fått det med hjälp av tekniska framsteg. Jag ser därför med spänning fram emot morgondagen. Då blir det inget inlägg men jag är snart tillbaka,    30/6  2014

Nu är jag hemma igen efter ett kort men intensivt gästspel i Almedalen. Jag antar att jag var där för att representera den äldre generation som kommer att ställa stora krav på samhället när den blir i behov av vård och omsorg. Jag är så lyckligt lottad att jag kan sköta mig själv än så länge, men jag är onekligen i riskzonen. Det är då tekniken skall komma in eftersom den mänskliga arbetskraften inte kommer att räcka till. Det låter förnuftigt och min önskedröm är att få en liten robot som hjälp och sällskap. Det är kanske att sträcka förväntningarna för långt men hoppas kan man alltid  Jag kan också tänka mig att vårdgivaren håller  koll på mig genom någon sorts TV - övervakning  och rycker ut med kort varsel om det är fara på färde. Hur som helst så tycker jag att de här framtidsvisionerna  är ett steg i rätt riktning.  Idag verkar äldrevården vara väldigt överansträngd och det gör att jag är  glad så länge jag inte behöver anlita den. Att använda ny teknik är förstås inte helt och hållet baserat på medmänsklighet och oegennytta. Det skapar  möjligheter för yngre eller äldre innovatörer att använda  sina talanger och för tillverkaren att tjäna pengar och skapa arbetstillfällen. Det låter vettigtt bra och jag tycker också att det var trevligt att återse Almedalen en andra gång . Det är just högaktuellt och platsen alla talar om. Jag fick faktiskt vara med i TV också.    2 /7  2014

Det har kommit reaktioner på mitt gästspel i TV igår och jag är väldigt glad över alla vänliga kommentarer. Det är så roligt att mina läsare hör av sig och jag vill tacka dem alla, ingen nämnd och ingen glömd. Almedalen är ju centrum för allmänhetens intresse just nu och jag kunde aldrig föreställa mig att någon skulle bry sig om min obetydlighet när det finns så många politiker på plats. Almedalsveckan är som en häxkittel och man tycker att en sådan företeelse  inte borde passa ihop med den gamla Hansastaden Visby. Men det blir på något sätt en kontrastverkan som är som i sig är fascinerande. Visby har bevarat 3,4 km av den ringmur som en gång omgav staden och bara det är värt ett besök. Där finns ett antal gamla kyrkoruiner och en fin domkyrka och staden placerades 1995 på kartan över våra världsarv. Jag hoppas att Almedalsbesökarna vandrar omkring  på de pittoreska, smala och kullerstensbelagda gatorna, känner doften av rosorna som växer vid de låga husfasaderna och lyssnar till historiens vingslag. Det gjorde jag och det var helt underbart. Visby är en riktig kulturskatt och den har sedan 150 år tillbaka  en underbar botanisk trädgård, som  ligger vid stranden men är skyddad mot havets stormar av den gamla ringmuren. Jag kände mig förflyttad flera hundra år tillbaka i tiden när jag strosade omkring i Visby och jag längtar tillbaka dit.  En blombild  får illustrera dagens inlägg.    3/7   2014

När jag var barn hade vanligt folk inga telefoner varken mobila eller fasta. Det fanns ingen anledning att vara uppkopplad och tillgänglig från morgon till kväll. Vi skrev brev till varandra om vi vistades på olika orter. Vanliga brev, som vi plitade ner med en stålpenna som doppades i ett bläckhorn. En del skrev snygga brev med vacker handstil men alla  var inte lika duktiga utan de skrev "kråkfötter" och satte bläckplumpar, men det var ändå ett brev och det blev uppskattat av mottagaren. Brevbäraren var populär och efterlängtad och  den som hade sin käraste på annan ort längtade mest. Brevbäraren har snart ingen funktion längre och det är bara räkningar, som kommer med posten. En gång i tiden skickade jag brev till släkten. Inte bara till mina svenska släktingar utan också till den jag hade i Amerika. Det behöver jag inte göra längre. Liksom den yngre generationen har jag Internet och kan mejla. Man  behöver inte ens ha en dator numera för att kommunicera. Mobiltelefonen klarar det mesta, skickar SMS, fotograferar och det ena med det andra.  Min mobil är varken smart eller datoriserad  men duger bra åt mig. Men jag har faktiskt en iPad och jag håller som bäst på med att lära mig att "dutta" på den  Det gäller att  följa med sin tid, så gott det nu går. Men det är inte utan att jag ibland tycker att det var lite bättre förr. Det fanns visserligen inga  tekniska prylar, men folk hade tid att prata med varandra och bry sig lite grann om sina medmänniskor.  4/7   2024

Man talar mycket om klimat och folks hälsa nuförtiden. Vi skall köpa ekologiskt odlade grönsaker och äta kött från djur, som är uppfödda på ett naturligt sätt och inte blivit fullproppade med antibiotika. Jag är inte helt säker på att den plastförpackade köttbitjag har med mig hem från affären verkligen har de kvalitéer som utlovats. Men hoppas kan man ju alltid, I dag läste jag  i tidningen att vi får i oss alldeles för mycket salt och det är inte alls bra för hälsan. Men när jag var barn saltades det ännu mer, för då  var det  enda sättet att förvara kött och fisk.  Man kunde röka varorna också men de var ändå rätt salta.  Vi hade alltid en  liten tunna med salt sill i vår källare och sill serverades titt som tätt "spicken" (direkt från tunnan) eller urvattnad och stekt med löksås. Så nog fick min generation i sig en massa salt alltid. Men på den tiden talade man aldrig om näringsvärde eller att någonting var särskilt  ohälsosamt  Man var bara glad över att ha mat på bordet och att kunna äta sig mätt. Jag tycker att det är alldeles för mycket prat om hälsoregler nu för tiden och alldeles för många matprogram i radio och TV. Jag äter som jag alltid ha gjort och alla tecken tyder på att vanlig husmanskost varit tillräckligt näringsrik och lagom saltad. Motion är också bra för hälsan och kan man insupa lite skogs-och sjöluft mår man ännu bättre.  6/7  1014

Jag har sagt det förut, att vi som bor i huvudstaden är privilegierade när det gäller att få omväxling i den dagliga tillvaron om vi är lediga och orkar förflytta oss. Mycket är gratis  och annat betalar man en blygsam slant för. Idag har jag introducerat min vän fotografen i något som pensionärer  kan ägna sig åt en och annan gång, nämligen att åka båt till Åland. Det påstås att dessa båtars existens är mer eller mindre beroende av att just pensionärer är frekventa resenärer. Vi tog en  dagtur med en sådan båt i dag. Resan kostade ingenting och vi åkte bekväm buss till Kapellskär och båt öve till Mariehamn tur och retur och resan kostade inte ett öre. Vi fick till och med  kaffe med mazarinpå köpet, men smörgåsbordet vi smorde kråset med betalade vi själva  och i priset ingick alla drycker utom starksprit i måltidens pris. Man blir ordentligt mätt kan jag garantera. Jag tror ju inte att den här sortens resor  i vanliga fall är helt gratis. Det var ett reklamerbjudande som gav oss förmånen den här gången. Jag tror för min del  att rederierna vill ha sina båtar fyllda av resenärer och tar igen på "gungorna vad de förlorar på karusellen" och tjänar pengar på att servera mat och sälja taxfria varor. Det här är inget nöje som kultureliten ägnar sig åt, men jag och sällskapet fick  mycket frisk luft och Östersjöns vågor glittrade förföriskt  i solskenet.   7/7    2014.

Igår var jag ju ute  och åkte båt på Östersjön och vädret var vackert och solglittret lyste på vågorna. Det var hur trevligt som helst, men det är inte lika trevligt att höra talas om att detta vårt innanhav inte bara hotas  av försurning utan redan har rekordlåga  PH-värden.  Det inverkar på djurlivet i sjön och fisken blir oätlig. När jag var barn var  Östersjön frisk och kry och den fisk som kom därifrån  åt vi med god aptit.  På den tiden  gick fiskförsäljerskan från hus till  hus med en låda sill(det vi kallar för strömming envisas skåningarna att kalla för sill) . Lådan hade hon på en dragkärra som hon drog själv medan hon med sjungande stämma gjorde reklam för varan. Jag minns både tanten och hur hon ropade  " ny vacker Blekingsill idag Sllllarna såldes tjogvis och ett tjog( (20 st) kostade ungefär 35 öre tjoget och man fick själv ha med sig ett kärl för att transportera fiskarna hem till köket. Nutidsmänniskan skulle förfasa sig över bristen på hygien vid försäljningen,  men jag kan garantera att fiskarna var pinfärska och smakade  förträffligt .På den tiden kunde ingen drömma om att en sjö kunde bli sjuk och att vi skulle brottas med klimatförstöringar. När jag tänker på dagens problem är jag glad att jag växte upp på "den gamla goda tiden," Vi fick i alla fall andas frisk luft och äta ren och oförfalskad mat och Östersjön  var oförstörd.           8/7  2014

Idag har jag varit på utfärd till Vaxholm, som är skärgårdens huvudstad. Den fick sina stadsprivilegier av drottning Kristina år 1652. Det är en liten trevlig stad som sjuder av liv under sommarmånaderna.  Då åker både stockholmare och långväga turister  dit för att insupa sjöluft och uppleva småstadsidyllen. Jag har varit där otaliga gånger eftersom det är rätt trevligt att i vackert väder åka skärgårdsbåt till den lilla staden och intaga sin lunch på något trevligt ställe med utomhusservering. Bebyggelsen är också inspirerande att titta på för den består mest av gamla trevliga och pittoreska hus med blommande små trädgårdar. Den här staden är historisk och har gamla befästningsanläggningar som man kan besöka och som nu är museum. Man kan faktiskt bada i havet om man känner för det, men friluftsbadet  är ingen playa precis. Jag nöjer mig med att flanera och vila benen emellanåt medan min vän fotografen ständigt befinner sig på språng för att plåta av något vackert eller extra ordinärt . Vaxholm är faktiskt ett riktigt smultronställe och jag har många vackra minnen därifrån. Min livsledsagare och jag brukade sitta och titta på utsikten från den bänk som förekommer på dagens bild och den är lika vacker idag.   8/7  2014                                                                 

Det är skönt med sol och värme i semestertider men jag uppsöker helst skuggan om jag får välja. En del personer kan inte få nog av solen och de blir också bruna som pepparkakor och kan ståta med sin fina solbränna. Lägger jag mig i solen blir jag bara röd, får brännblåsor och tappar skinnet. Det är inte det minsta attraktivt att vara "skinnflådd". När när jag var barn pratade man inte om solbränna och jag sprang glatt omkring med mina kritvita och bara ben  hela sommaren utan att behöva vara det minsta generad. För övrigt tror jag att solbränna är en senare tiders modefluga. Sekelskiftesdamerna hade solparasoll för att hålla sig bleka och förnäma medan underklassen som arbetade på fälten fick tåla solsken och det var ett fattigdomsbevis att vara brunbränd.  Solen är ju livgivande och jag missunnar ingen att vistas i solsken bara jag får sitta i skuggan själv, De senaste dagarna har det varit för varmt enligt min smak och det känns som "värmebölja,"  För att vi skall ha värmebölja i Sverige påstår vetenskapen att det skall vara  över 25 grader varmt minst fem dagar i sträck.  Därför vet jag inte säkert om det var värmebölja eller bara  hett när jag idag var ute och inhämtade frisk luft.   I slutet av veckan får jag klarhet och kan återkomma till ämnet.    9/7  2014

Jag har fått frågor om mina matrecept. Visserligen har jag ett antal kokböcker, men jag använder dem så gott som aldrig. Jag lärde mig matlagning av min mor och hon använde inte heller kokböcker. Det som förvånar mig idag, är att hon serverade allsidig kost redan när jag var barn utan att ha hört talas om näringslära och kaloriintag. Hon köpte bra råvaror och bestämde själv hur stor köttbiten skulle vara innan hon lade den i sin matkorg. Plastförpackningar var ett okänt begrepp  och bäst före datum kände man på lukten och lät ingenting förfaras. Att slänga mat var helt förkastligt. Matlagningen fick ta den tid den tog och långkok hörde till vanligheten. Min mor hade alla sina recept i huvudet och visste exakt hur hon skulle handskas  med tillagningen och kryddningen. Söndagsmaten var godast och bestod oftast av en mör och fin stek av något slag, serverad med en läcker sås och olika tillbehör. Grönsaker kallade man för legymer och de bestod mest av ärter och morötter. Grönsallad fanns inte att köpa. Dessert fick vi alla dagar, enklare på vardagen och  mer påkostad till söndagsmiddag. "Änglamat" eller marängsviss var mina favoritefterrätter. Nu hör det till saken att min mamma och de flesta gifta kvinnor på den tiden var hemma med sina barn och skötte hushållet. Jag är ju på sätt och vis också hemmafru och har all tid i världen att syssla med matlagning. Men jag är medveten om att de förvärvsarbetande mammorna kan behöva ett recept när de får tid att ställa sig vid spisen. Jag däremot klarar mig utan och har inga att dela med mig av. Men alla bör äta ordentligt och inte slarva med maten. Att man blir vad man äter är jag helt övertygad om.   10/7  2014

Det är fortfarande soligt och varmt men någon värmebölja hemsöker inte våra breddgrader just nu. Det fattas några grader och det är jag, som den själviska individ jag är, uppriktigt glad över. Man blir väldigt lat när det är varmt och det är väl därför som de flesta verksamheter ligger nere och arbetsgivare beviljar sommarsemester med varm hand. Fem veckors betald och lagstadgad semester är inte fy skam. Det fick jag aldrig uppleva. Som mest hade jag tre veckors ledighet per år under mitt verksamma liv. Under de första nio åren jag arbetade hade jag ingen semester alls. Det fanns nämligen  ingen semesterlag för vanliga löntagare på den tiden utan det ansågs tillräckligt om man följde 10 Guds bud och vilade upp sig på söndagen. Jag har ju klarat mig rätt bra med och utan semester och nu tar jag skadan igen och räknar pensioneringen som betald semester och kan inte klaga. Med åren har jag blivit tämligen lat och anstränger mig. inte mer än nödvändigt. Att jag är lat, skäms jag över någon gång i bland, eftersom lättja är en av våra sju dödssynder. Det är inte det minsta meriterande att vara lat utan man skall helst arbeta i sitt anletes svett. I upplysningssyfte skall jag tala om vilka de övriga arvssynderna är så att ingen svävar i ovisshet. De andra sex är: "högmod, girighet, vällust, avund och frosseri." Förhoppningsvis är jag fri från samtliga. Det räcker så bra med lättjan för min del, men det känns rätt skönt att vara syndig och lata sig  på gamla dar. Dagens bild visar hur man kan få svalka i värmen utan att anstränga sig.  11/7  2014

  .

Man skall ta vara på vackra sommardagar och vara ute i friska luften så mycket man kan när det är vackert väder och varför inte då förena nytta med nöje  och gå på upptäcktsfärd i det egna landet och titta på sevärdheter och platser som ligger på dagsavstånd. Det finns mycket som är intressant  att se utan att man behöver resa särskilt långt. Det kan vara väl så berikande som att flyga utrikes och bara se stora hotell och sandstränder.  Men det är den resandes ensak och  det viktigaste  är att man rör på sig och får lite omväxling i tillvaron.  Det finns  ett oändligt antal natursköna eller intressanta platser, som storstadsbor kan besöka. Har man ett SL-kort kommer man långt utan att det kostar något extra. I dag åkte min fotograferande vän och jag till  idyllen Sigtuna med pendeltåg och buss. Sigtuna  är Sveriges äldsta stad  och den grundades av Olof Skötkonung  år 980. När man besöker Sigtuna är det nästan ett måste att dricka  kaffe i Tant Bruns Kaffestuga. Konditoriet är nästintill världsberömt och finns i stadens allra äldsta trähus.  Namnet har det fått efter Elsa Beskows  saga om de tre tanterna  Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin.  Det är ett sagolikt ställe och berömt för sina bakverk. Lilla Sigtuna är en riktig idyll och där hittar man  också  Sveriges allra lilla minsta och sötaste rådhus. Det är rofyllt och ett sant nöje att strosa omkring i denna lilla historiska stad  och det gjorde rätt många denna vackra julidag,.   12/7   2014

För 2 år sedan fyllde jag 100 år och blev "hundraåringen som bloggade" med en hel del av det svenska folket. Sedan dess  har jag  varit en  bloggare som skrivit  fritt ur hjärtat om både det ena och det andra. Det har jag gjort för nöjes skull och för att jag ville l vara en röst i tiden. Att blogga var bara ett infall jag fick och som jag lät bli verklighet. Dessutom  råkade det vara inne att fylla 100 just detta år eftersom en skojfrisk författare gjort 100-åringar populära genom att skriva en riktig skröna om en hundraårig gubbe som tröttnat på det enformiga livet på "hemmet" och som på sin 100-årsdag  hoppat ut genom ett fönster och begivit sig ut på hisnande äventyr. Så äventyrlig är inte jag, men det ansågs ändå  förfärligt märkvärdigt att jag, gamla människan, var kapabel att blogga. Jag blev nästan "kändis" på kuppen och fick i media "tycka till  om olika företeelser i samhället. Jag har varit med i TV också och det var inte på långa vägar när så glamoröst som jag inbillat mig, Hur som helst med glamour och ärebetygelser så har den senare tidens skriverier på "Allt mellan  himmel och jord" tagit så stor plats att jag måste byta spår eller rättare sagt sida,  Dagens inlägg är därför det  absolut sista på  " Allt mellan himmel och jord"  och det skulle glädja mig mycket om läsaren följer med till den nya sidan som heter  "Jag har fyllt 102". Jag blivit äldre men inte  klokare och kommer att skriva precis som förut  om aktualiteter och en och annan gång  om skillnaderna mellan förr och nu.   VÄLKOMNA TILL MIN NYA SIDA!     13/7  2014