Jag hänger med

Idag har jag hållit mig inne och legat på sängen och stirrat i taket- Det är inte speiellt inspirerande och ger inget stoff till några inlägg- Människan är ett flockdjur och behöver kontakt med andra människor. Tack vare att Gutenberguppfann boktryckarkonsten har vi fått tillgång till böckernas värld. De första böckerna skrevs för hand på pergamentNu har vi t o m digitala bäcker och lkudböcker. Jag föredrar att ligga ovanpå sängen och läsa i böcker. När jag jobbade på syfabrik märkte jag att det bland kompisarna fanns dem som inte tagit i en bok sedan hon slutade skolan- Jag bildade läsecirklar och en ny värls öppnade sig för dessa damer- De ansågss inte vara damerutan bara arbeterskor- Det finns många kvinnoyrken som har så låg status att det känns skamset att säga att man valt det. "Skurkärringarna har dock i de flestas mun blivit "städerskor.. En sådan städerska blev berömd när hon skren boken rän min skurhink"    14/9    2020

Idag har jag fått hjälp med att fixa TV-n såatt den kan visa digital TV- Jag vet inte vad det är för skillnad på det ena eller andra men det ger sig väl hoppas jag. Underhållningen förr och nu är inte densamma, På sin tid var man stormförtjust i Hylands hörna och folk som inte hade egen TV samladas hos grannarna Hyland var påhittig och hitta själ på en massa roliga program- #Frufridagen" var ett sådant påhitt och då skulle plötsligt alla hemmafruar få ledigt  och de andra i ett hurhåll skulle ta hand om hemmasysslorna Nu kan det bli dispyt om vilken kanal som skall visas och. Jag får bestämma själv vad jag vill titta på - TV kokurrerar med biograferna om filmintresset men biografen ligger för det mesta steget före när det gäller film. När jag var barn gick man på bio på söndagseftermiddagen då det var familjeföreställning och kostade 35 öre per barn och biljett, Bilen är från min balkong och jag äter sill och potatis.   6/9     2020

Det har inte blivit någon promenad idag heller och jag saknar den dagliga oromenaden. Det är mycket i livet som man kan sakna ochh får lära sig att leva utan, Alla har ine mat för dagen och dem är det synd om. Vi hade det inte sp fett under första världskriget och smör var det ont,  Då fick vi sirap på brödet och det tyckte vi var jättegott. Honung var ännu bättre men den var svårare att få tag  på. Mor som ville ha gott kaffe fick aldrig kafferansonen att räcka tilll utan rostade råg i stekpannan som hon drygade ut den magra kafferansoneringen med- På den tiden åt skåningar bara mjukt bröd- En gång kom det en sändning knäckebröd till stans handlare. Sådant hade våra skånska hushåll aldrig sett förut, men vi tyckte det var roligt när det knastrade mellan tänderna . Skänsk matkultur skiljde sig mycket fråm den uppsvenska.   15/8 2020

Nu är mitt alster försvunnet igen och som vanligt begriper jag inte ett jota av hur det går till.  Det är ju inte ett tvån att jag skall skriva utan jag roar mig lite själv med bloggandet- Jag län gtar till att coronaviruset skall försvinna bort och att tillvaron skall bli någorlunda normal igen, Idag fick jag promenera i hemtjänstens sällskap och det satte lite guldkant på tillvaron.  En del hemtjänstflickor sysslar mycket med sina mobiler och det måste vara ett livsavgörande tillstånd att vara uppkopplad. I m in telefon ringer det ytterst sällan men jag ser den som en statussymbol och har den för att inte avvika från mängden, En ann äe aå god som en ann ,man  Vi skall passa på att glädja oss åt den ljuvliga sommaren för snarn og lägger sig isarna på sjön- 12/8      2020

Det är rätt tråkigt i Coronans spår När man är ensam i alla fall. Kag är inte helt isolerad för Hemtjänsten tittar till mig med jämna mellanrum under dagens lopp. De startar med att ta mig ur sängen på morgonen, et är en san n njutning att bli påklädd som en primadonna på morgonen och sedan bli serverad frukost. Man får starkt och gott kaffe. Inget tunt blask inte, Vissa dagar får man sällskaå vid promenaden och det är trevligt om inte ledsagaren tar fär långa steg försstås. De sysslar för övrigt mycket med sina mobiler pch hinner inte samtala så mycket med mig som jag skulle önska-- Det gäller "att räkna de lyckliga stunderna blott och glömma de fdökiga, Man skall passa på att njuta av sommaren för är alldeles för kort. Men den förlöngs av ljusa sommarnätter.    10/8      2020

. 

- 

Som v anligt försvinner mina inlägg någonstans i fjärran och jag får skriva om demJag hade inget nytt att berätta så jag skrev om en skolresa som min klass gjorde till Stockholm när jag var femton. Det var stort att få åka till storstaden och se Kungliga slottet, , V i bodde i en gam m al skola och läg på golver m ed en filt över oss. Jag m inns att vi skolbarn var mycket imponerade av besöket på NK. Där åt vi middag en  dags också Det serverades rabarberkräm som var så tunnflytande att vi tog den för soppa och hade sörplat den i oss innan mjölken kom fram. Jag minns att servitriserna "fnyste" ät vårt bordsskick. "Det växer inte vett och väggar samtidiigt" hade mormor sagt och låtit udda vara jämtt. . An nars minns jag att Skansen var en stor upplevelse.     9/8      2020

Nu fär jag föra om inlägget igen för det gamla försvann någon stans i fjärranIdag har jag  varit i Gröndal tillsamman med Hannikka som bygger broar mellan medmänniskorna  Gröndal var varken grönt elller märkvärdigt på nåhoy säyy och inte grönare än andra platser. Bara en förort bland alla de andra. Hannikka är en person med ambitioner. Gon vill brygga fiktiva broar mellan medmänniskor och skapa fred och lugn i världen,Ingen lätt uppgift men väl värd att ptävas Fet rådde ett livligt badliv  vid sjön och unga som gamla tog ett dopp.Det växte stora imponerande ekar och almar vid stranden, Säkert hade de stått dät i flra hundra åt pcj lämnat skugga åt badgäsyrt 

När jag ser på nytagna fotografier av mig kan jag inte undgå aatt tycka att ja  ärväsvarvad i figuren. örr blev folk sedda som gamla fummor när de var 70 är. De var lite böjda och gick ofta med käpp. Jag känner mig inte gammal fast det borde jag kanske göra- Jag har aptit på livet och har ingenting emot att ha roligt några är till. En del männsiskor "gamlar tillsig" alldeles för tidigt och ukänner sig gamla helt  i onödanä Närmin pappa fyllde 40 år fick han en käpp med silverkrycka och det var fint värre på den tiden med en sådan.-Pappor brydde sig inte så mycket om barnen utan det var mer moderns ensak- Nutidens pappor är  i de flesta fall mycket glada åt sina barn och byter gärna blöjor och tar reda på bajset efter dem.Det skall vara delat ansvar och så skall det slösas med kärlek. jälv lärde jag aldrig riktigt känna min far som dog när jag var 17 år.   17/8    2020

Det finns många spm försöker lura 'ldre personer. Det är ett mycket fult tilltg fär en del är lite godtrogna oxh reor alla om gott. En av dem gav sig på mig idag och ringdeupp och förskte verka vederhäftig. Han ville lura av mig bankkort förstod jag och påstpd att kortet var spärrat men han skulle fixa det om jag talade om min kod- Han var dummare än jag för sådana nitar går jag inte op I dagen s bild presenterar jag en av mina beundrare som heter Harry precis som min make gjorde Han är ett bedårande barn av sin tid och ett riktigt charmytoll.  och mössan är fantastastiskPojkar är som mest förtjusande när de är små. N är de blir störra forlorar de en en del av sin charrm Men det m esta som är smått uppskattar man mest för ayy dey är litet     3/8    2020

Det har varit en lång och händelsefattig dag idag och jag har m est slöat hela dafen Nu kan man ju inte ha roligt jämt utan det blirtråkiga dagar allt i ibland, Hemtjänstens besök blir små avbrott i ensamheten och jag må då såga  att det är många olika variasioner på dem som  som gör jobbet. Det kommer inte bara vackra flickor hit utan ibland dyker det upp en snygg kille. M an som kvinna är lika rutinerade, vänliga och glada.I coronatider blit det lite tristare än vanligt eljest förflyter dagarna lugnt och stilla. Jag läser mycket och startar dagen med att plöja igenom Dagens Nyheter en tidning som jag haft  i 61 är. En så lång tid att jag borde föräras  en gratisprenumeration snart. -     26/7     2020

Att Paris bestämmer modets växlingar vet vi men var kom allmogens klädmode ifrån: Det vet jag inte bestämt men jag vet att min mormor aldrig ägy en kappa eller ett par läderskor. Hennes klädedräkt var sjalen och sxhaletten och träskor på fötterna- Inte så klädsamt precis men det skylde nakenheten och den tidens unga flickor visste ingentin Parismodet,Man hade förkläde till. Mormor födde ett utomåktenskapligt barn som husets grevlia ädling med stor sannolikhet var fader till. Jag som alltid hängiven åt fantasier såg i min vacra systers drag de adliga kännetecknen  stassen och schalettSjäl kunde jag inte med  bästa vilja i världen se några adliga drag i en person som var till löjligheet lik son fader bodbetjänten i en järnhandel. Jag var och förblev plebojisk. Jag avundades och beundrade min syster skönhet och vackra framtononing. Mprmor tröstade mif och sade ayy jag var "klok som en liten hunn 23/7    2020

Idag har Magdalena och Madeleine namnsdagar. Båda namnen har givits åt prinsessor.  levde på 1400¨talet och vär svenska prinsessa gifte sig med en affärsman och flytta till USA.Det finns inte speciellt många flickor som blev döpta till Magdalen men namnet Madeleine är nog mer populärt.Föeäldrar borde  borde tänka sig för när de skall ge sina barn namn- Magdalena hette en fransk prinsessa som  levde på 14-00 taletFöräldra borde tänka sig för när de namnger sina barn. Ibland fär ungarna så läjliga namn att dessa skäms hela livet över ett löjligt namn  Jag blev döpt i en fin spetsklänning i Kristianstads kyrka under pompa och ståt men mina senare födda syskondöptes på BB utan några större ceremonier. Ibland får den förstföddeett fint dop i någon kyrka och det är klart orättvist mot senarefödda syskons rnkla dop,  Npgon rättvisa borde det vara-   22/7     2020.   

IIdag har jag ingen anledning att klaga på enfrmifheten och tristessen i tillvaro. Jag har haft besök av den finländske regissören Finn Lyckoberg och hans kompis Hannika. Finn skulle spela in en liten filmsnutt i Tensta- Föremålet var där befintliga jättestatyer från Taiwan.Tensta är inte längre någon oroshärd utan ett lugnt och fint förstadsområde, i blev gjudna på kaffe ocj jag smakade årets första körsbär som var utländska förstås. Den här dagen förgylldes ytterligar när bästisen Kerstin  kom på besök och förärade mig en vacker mångfärgad bukett astrar. De senare blommorna är mycket hållbara snittblommor och står långe i en vas om man byter vatten på dem lite då och då.  Men till slut blir också de förgängliga och hamnar bland soporna.  Där hamnar det mesia,m ed tiden20/7    2020

r

TimmarnaNästan sniglar sig fram tiden går väldigt sakta när man inte kan gå ut utan är hänvisa till sitt eget sällskap. Mina daliga behov får jaf tillfredssyällda genom hemtjänsten som ser tiööö att jag har det bra.Idag fick jag datpramsöutningen till elnätet också De är rätt smarta de vackra chokladfärgade flickorna. Människkan lever inte av bröd allena utan det fordras lite själslig smimulans ocksåCornonaviruset är fortfarande det stpra samtalsämnet och gärjar för fullt i huvudstadsregionen.  Man får vara glad om sjukhusplatserna räcker ¨till dem som måste få vård. Det blir snar augustimänsken och kan en del personer njuta av månskenspromenader och romantisk sken äver himlöavalvet. Jag har svärmat färdigt men det var roligt när det skedde.Bilden  är från våf vacle Skansen där man också kan svärma i månens glans.   19/7    2020

Idag blev det avbrott i tristessen försyskonbarnen kom på besök och det var rikttigt trevligt. De medförde kaffekorg med gott kaffe och hembakt bröd-Det drack vi utomhus förmin bostadsrättsförening håller oss med fina uteplatser med bord och bänkar.är växer blommor och blader också och är riktigt fint.Hemtjänsten sköter om såatt jag blir ompysslad också- Utanför ågorna har vi skogsomrädet Västra skogen att tillgå- Det är lummigt och fint-Jag kan inte bo bättre.. På tio minuter är jag inne i Stockholms centrum.en där har jag inget större behov av att vara för Solna har eget centrum.Elena bor inte så långt härifrån och Jag har bott större delen av mitt vuxn< liv i Solna för jag var 37 är när jag flyttade hit. Men mina skånska rötter glömmer jag inte-      18/7     2020  

Det är trevligt sommarpraat i Sveriges Radio. Den ena berömdheten efter den ansra träder fram och är spiritrella-Till min stora förvåning blev jag också utsedd till sommarpratare häromåret Det blev ett omtyckt program ätminstone bland de äldre som kände igen låtarna. Popmusik är jag inte förälskad i så det blev lite äldre låtar- Var fågel sjunger efter sin näbb heter det och det är inte att begära att en tonåring skall gilla t ex Kväsarvalsen-Jag tycker mycket om konserter och gär gärna på konserthuset. Tyvärr har det blivit lite glest med konserthusbesöken den sista tiden, men jag tror att jag skall  bättra mig. I sommarprogrammen får man veta mycket om den som gör programmet och  och även om man inte delar vederbörandes musiksmak kanär det ofta stor variation på låtarna. Jag vill också meddela att den här gången är det inte Elena som tagit bilden,.  11/7      -2020

Idag har det varit lite omväxling i min tillvaro fast ingen speciellt rolig sådan. Jag har varit hos tandhygenisten i flera yimmat och blivit av med tandsten och beläggningar på tänderna.Jag förlorade kontalten med den dåvarande tandläkaren och sen blev deet som det d v s ingenting-- T'nderna klarade sig förvånansväft bra men det är inget jag rekommenderar.Min tandstatus är helt O H och och klzrar de är jag har kvar att leva. Jag väntar på bättre yier som kommer till slut- Det elaka viruset ger snart upp och allt ätergår till den vanliga trallen, Det blir inte bättre och bäyytr dag för dag men det blir ändå uthärdligt. Passa på och njut av sommaren så länge den varar,        9/7      -  9)7       2020 

Ännu en dag har förflutit i lättjans tecken. Det är jättefint utomhus men men det är så gott som utegångsfärbud på grund av coronaviruset. Man skulle behöva röra på påkarna lite grann.  Man blir trött av att bara vila också för det är inte konditionskrävande, Matlusten blir det si och så med och och jag skulle nog tackla av lite om inte hemtjänstflickor och gossar såg till att jag verkligen äter när de tar fram mat och värmer.- Jag kallar dem för det vackra folket för de är riktiga skönheter. Fula människor har sitt existensberättigande de också men de lyckas sällan bli popolära. Det är orättvist för det är själen som räknas. Jag brukade säga att jag hade en vacker själ fast den inte syntes utanpå. Det är nog att vara pretentiös mendet gäller att kunna tro på sig själv om det skall gå en väl i livet,ta för -      3/7      2020   

Isag strejkar jag. Jag inlägger protest mot allt och alla, Jag är utless på att sitta eller rättare sagt ligga utsträckt på sängen och titta i taket. Jag får mat på bestämda tider  och några vänliga ord av hemtjänste Värmen är också påfrestande. Jag får ett och annat brev med muntrande utrop.  Ett varmt och skönt strilande regn vore på plays förstås-n, Jag vågar inte ens titta på inomhustermometern. ens, Jag skickar en hälsning till Elena hät i inlägget  och ber om ursäky för att det inte blir ett brEV. .  God natt  soV GOTTOCH VAKNA SÖTT !MORGON   

Detär med stor möda och besvär jag försöker få tilll ett inlägg i kväll-Det känns klibbigt i hjärnkontoret också. Det är tur att värmeböljor inte kommer oftare fär då skulle verksamheten avstanna. Jag tror inte ens att det är svalt på en sansatrand vid havet.Hur som helst men kommer att hå äver och bli svalt igenemtjänsten har kommit en extra gång idag bara för se efter om jag fungerar. Det känns tryggt och bra.Virriga tanter kanske blir lite vimsigare när det är hett utom pch inomhusutomhus-bom och  Jag har blivit föreslagen av Hemtjänsten att åta ärtsoppa till middag. Den hade jag helst velat slippa men jag uåppkatar y de överjuvudtaget orkar tänka alla-'Det är säkert inget nöj aatt träffa mer eller mindre virriga tanter alla dagarö Jag hoppas få räkna mig till en av de minst vimsiga  at'Jag hopppas att Elena får uppskattning för de fina bilder gob tar     ,28/6     2020

Det har inte hänt ett dugg som är värt att skriva om. Jag har inte ens varit utomhus utan mest legat på sängen och slöat-. Jag har blivit lite rädd för att gå  ut ensam Mitt spräcäckta ogonbryn  irriterar mig men gör inte särskilt ont. Allting ordnar sig till det bästaHemtjänsten kommer och Det är välordnat och bra i dagens samhälle om man bor i tötort i varje fall.  ger mig mat så jag lider ingen nöd., Timmarna går med snigelfart när man inte får besök-Jag tror att det var asse Alfredsson som myntade uttrycke, Jag har i alla fall min blogg att fylla påsen med. itintills har jag inte lidit av id-torka  Det är helt frivilligt att vilja läsa vad jag skriver .Mina allra första inlägg var nog lite spirituellare. Numera blir det ibland lite id-etorka och utfyllnadsgods,  Tyvärr inge bild idag heller   Jag har ingen aning varför,     23/6    2020..... -236

Nu är midsommarfirander över för den här gången och om jag bortser från vurpan på midsommaraftonen så har jag haft en bra helg,  Jag noterar med tacksamhet att jag inte bröt några lemmar eller fick bestående skador.Vännen Ingela som har någon form av sjukvårdsutbildning reducerade ett  ett klumpigt bandage till till eyy mindre och bättre sådant- Efter en vecka har jag nog bara ett mindre ärr som minne av händelsen- Jag fick ju en vacker blomsterkrand i håret men den ser idag lite vissnad och medtagen ut.  Bäst före-datum har passerats  för bra länge sedan.Förståndet har jag kvar men hur länge det varar vet man ingntin om- När det är borta får man in i dimman utan att begripa art man tappat färstånd/Den dagen den gen sorgen    Det går tyvärr inte att övergöra bilder just nu.   22/6  2020

mIDSOMMARDAGEN HAR FÖRFLUTIT

Midsommardagen har förflutit lugnt och trivsamy, Jag slapp äta Findusmat för jag var hembjuden till Ingela på middagö Hon bor i en lugn förort lite utanförstadens vimmel.  Någon närstående hade fiskat röding som är en mycket delikat fiskJag fick en blomsterkrans i häret och de allra utsäktaste pioner i en blomsterbukett. Vännen Mirjam var med hela dagen och i hennes sällskap blir det alltid trivsamt Midsommaren är liksom sommaren största högtid och sen blir det inte mycket helgdagar fram till jul. Sedan man blivit gammal flyter dagar och veckor ihop på ett enahanda sätt som inte känns det minsta lustbetonat, Man har passerat bästföredatumet och blivit gammal och passe- Vi behöver tänka om och även om vi inte kan sjungavår bästa tid är ny " så skall vi glädjas åt livit. åtom oss gaska upp oss och bli glada gamlingarDet är   21/6     2020 - - 

Nidsommar

Det känns lite avslaget ochtrist idag. Såret efter vurpan i går stramar och ömmar lite men det kommer nog att bli läky och försvinna..Det är inte svårt att tappa fotfästet men det fäller att komma på benen igen  Jag fick en liten inblick i hur sjukvården fungerar vid mindre olycksfall, Den är bra även om det kan gå lite sakta och bli väntetider- Jag var ju mitt i händelsernas centrum och passade på att studera hur det gick till i verkligheten.g, Det flöt rätt bra och efter en stund blev jag ompllåstrad-- Man tycker att läkarna ser så unga ut men de kan sin sak.När jag var barn fanns det fyra läkare i staden och de betjänade olika samhällskategorier, Socilgrupp ett- läkaren .betingade sig ett arvode på fyra kronor per besök och den billigare  läkaren kostade 2 kronor. Han blev  uppmanad av de övriga att ta samma arbode, men han nobbade och fortsatte vara billig,  Det var då nu är det viss gratis sedan man fyllt 80 år,     19/6      2020 . 

Idag sken solen och det passade bra för vi hade sillsexa i min gprds pergola, Vi har det fint på våran gård för det finns gräsmattor och lummiga träd.  Vi var Ingela. Mirjam och jag. De båda damerna hade med sig hela förtäringen, Sill är verkligen gott och i friska luften blir den ännu bättre.. ag visste inte att jag ställde till så mycket uppståndelse som jag gjorde. Jag hade t o m blivit efterlyst av polisen, ädrets makter är oss nådiga och det blir säkert en vacker midsommarkväll.  så¨att dansen skallkan gå runt midsommarstången. ag har dansat färdigt och nöjer mig med att vara åslådare.- När vi hade sommarstuga reste vi och klädde själva vår midsommarstång. Det är glada minnenen som man lever länge på. Man kan ju alltid stampa talten till musiken.  jag lär ffå klara mig utan bild yills vidare men vill görna kunna använda mitt bildmaterial,     186     2020

Den här dagen har varit lugn och vilsam i om man jämför den med gårdagn. Till dagens glädjeämnen här att  min syster Ingegärd och hennes mor har ringt mig Jag har för många Mormor hade aldrig någon telefon i sin stuga. På hennes tid fick abbonten telefoner i lägenheten och hinner ibland inte svar i den rätta färrän vederbörande abbonent själv bekosta leningarna från närmaste av telegrafverkets lokaler., Det blev något omständigt vilket dagens mobilanvändare har svårt att färsta.Nu har t o m småungar en mobiltelefon som de använder suveränt. Det är bra att ha snabba kommunikationsmöjlighet men det behöver  inte gå till överdriftm. Jag var l7 är nät den första telefonen installerades. Mormor kunde vi nå genom att beställa personligt samtal med henne, Då blev hn budad till närmaste granne vilket tog tid och kosyade extra- Som alla vet är allting svårast i början.      176      2020

Idag Har jag varit utsatt för en liten olyckshändelse som gjort att jag fått tillbrimga stärsta delen av den på Danderyds sjukhus. Elena och jag skulle promenera och ha det trevligt tillsamman men jag råkade snubbla och fick  ett stort sår över högra ögat-  Sedan blev det ilfart till sjukhuset. Väl sprdär tog det längre tid m ed röntgen och sådant. Jag blev hopsydd med flera stygn och har stygnen strax ovan vänster ogonlock.Jag blev väl omhändertagen på sjukhuset och vill gärna ösa beröm över duktiga läkare och sköterskor. Jag '  rätt hungrid medan jag väntade på doktorer men någon av de hjälpsamma såg till att jag fick varmt kaffe och en macka. Man kände igen mig på sjukhuset och nu börjar jag förstp att jag är lite av en kändisDet var inget toppenväder men om solen sken oavbrutet alla dagar sså skulle vi gärna se lite moln på himlem  Funktionen med bild är inte tillgånglig har jag fått veta.16/6      2020

Denhär årstiden är det enligt poeterna syrenernas tid och gullregnets månad.  Syrenen kommer från östeuropa och finns som planterad och förvildad i häckar. Den har en svag men underbar doft. Det finns många vilda växter med angenäm doft, Det känns frestande att få  knipsa av en liten kvist och hälla under näsan, Vill man var snäll mot den vackra blomman skall man låta den vara ifred och inte bryta av några kvistar. ärr var det vanligt att varje trädgård hade en syrenberså där man bjöd sina gäster på sommaren.Min första syrenberså gjorde jag bekantsskap me hos mprmpr som hade en hägvuxen sådan i trädgårdens allra nedersta hörn, Om hon var på gott humör bar hon ner sitt eftermiddagskaffe dit och bjöd oss barn på körsbärssaft. Jag tyckte bättre om mormor än om min mor, vilket kanske var feltänkt. Efteråt har jag att mor var den som bar ansvaret medan mormor kunde kosta på sig att vara bara trevlig.146     2020

Jag är av den åsikten att man för att förtjäna nattvilam bör uträtta någpt meningsfyllt varje dag. I mitt fall är det lättare sagt än gjort- Det händer allt mer sällan att jag är näjd med dagens prestationer. Jag är ju kringsvärmad av hjälpredor från hemtjänsten som jämnar vägen för mig. De hinner tyvärr inte vara sällskapliga utan de gör sigg jobb och rusar till nästa  person som skall ha  En del av dem är vädigt orutinerade, Dert verkar heller inte som de trivs med sitt jobb och det påverkar patienten negativt. e vet för lite om svenskars matvanor När jag vid ett tillfälle villle bli serverad risgrynsgröt ochfrågade flickan om hon visste vad det var och hur den såg ut svarade hon att det var en vit kålsoppa, Någon sådan fanns inte i mitt kylskåpJag tog ut gröten själv och visadevisade att den i alla fall var vit till färrgen- Om hon stannar i yrket så kär hon sig med tiden lite mer om svenskars matvanor,    13/6    2020  

Idag har det yalats mycket om Palmemordet är       Den formodade gärningsmannen finns inte längre men spekulationerna kommer troligen att fortsättalångre Jag har ingen åsikt utan överlåter åt  andra att spekulera, Statsmän lever ett farligt liv och tar risker- Palme är inte den förste statschef som blivit brutalt mörda och bli säkertinte den siste heller. N ågon måste ju hplla i styret och makt berusar pch gör att man fikar efter den. Normalt 'r vi svenska fredliga av oss och tar inte livet av folkDet är full sommar ute och rpspr och liljor blommar och doftar gptt. Det är bara ett fel på sommaren och det är att den är alldeles för kort. Som barn minns man hur glad man var över sommarlovet men att det alltid var för kort. Jag som var en riktig plugghäst långtade trots sommarlovets härlighet att skolan skulle bärja igenä       126      2020

Idag har vi firat vår nationaldag och det har väl skett på olika sätt. Jag har firat den tillsammans med hemtjänstpersonal, som togut sina  kunder till trädgården till mitt bostadshus. De medförde en stor gryta med färsk potatis och allt övrigt som gör en sillunch perfekt. Vi var fem inbjudna äldringar och passades upp av tre hemtjänstare. Det blev riktigt gemytligt, Det bleb ingen stärkande promenad idag men jag gjorde en rejäl sådan tillsammans med bästisten Kerstin och min vägledare i datorkunskaå den alltid glada och trevliga Elena. Hemtjänstpersonalen är värda en eloge för att vara vådanda och sällskapliga. De flesta människor är i grunden trevliga men kan ha blivit lite modstulna på grund av bekymmer och elände, En bekymmersfri livstillvaro önskar sig alla menom de har lite medgång så blir det lättare att ta en motgång, Jag vill passa på att tacka vännen Berit Carlsson för matt hon skrivit så trevligt om sin mormor, Berit borde blivit författare för hon skriver otroligt bra,      6/6      2020

Enligt almackan är det vår men i praktiken är sommaren redan här. Jag har varit ute på en stärkande promenad i Skytteholmsparken i Solna. Den är visträckt och stor och mycket fin att vistas iSolna har fina omgivningar och fina promenader. Det är ingen stenäken utan en liten idyll.  pVi har flera slott här i omgivningarna. Sona fanns innan Stockholm byggdes så vi har gamla anor.  Jag har haft bostad i Solna sedan jag flyttade till huvudstadsomrädet.  Jag är född i Skåne men talar inte skånska. Inte för att jag skäms över dialekten utan för att jag var ung när jag lämnade Skåne. Dä gjorde gossarna jaag sällakapade med narr av mina diftonger och jag bestömde mig för att lägga bort både dem och mina halsrots- R. Nu talar jag med en sorts alldeles hemgjord dialekt och den trivs jsg själv med. För övrigt tycker jag att det är fint med dialekter och att det hörs var man kommer ifrån. 4/5     2020

Det har gått troll i mitt bloggskrivande för mina senasste inlähhfinns inte. Nu går jag ett nytt försök annars behöver jag jag hjälpJag går uy på promenader i sällskap med hemtjänsten som ät rara och vänliga.De är mig till stor hjälp också vid måltiderna- Jag äter industritillagad mat och får nöja mig med att det finns lite variationer på den. Coronaviruset är under siskussion jämt drabbar många äldre- Jag har hitintills undgått smitta men har kanske bara haft tur. Det är sommarvarmt ute och hemtjänsten som har en nioårig pojke berättade att denne gosse frågat om han fick bada utomhusbad. Det är nog i tidigaste laget men friskt vågat. Jag har aldrig varit någon badkruka men nu doppar jag mig bara inomhus. Vi skall snart fira vår nationaldag, vilket jag tycker att vi gör rätt dåligt. Norrmännen kan lite bättre och firar sin  17 maj betydligt bätte.  Vi borde "spottaupp os lite grann-    3/6    2 020

Det är en härlig tid  n u när man intaga sin föda både inne och ute. Vi har en trevlig uteplats på vår gård med en pergola som innehäller utemöbler. Den ger tak över huvudet för de ätende och  och är i lä för vinden. Den används inte särskilt flitigt men den var upptagen när mina vänner och jag skulle åta sill och festa till- ädret har ju varit osedvanligt bra för kalas i det fria. Jag tycker att jag bor fint och är mycket nöjd med min lägenhet. En del familjer och enskilda bor bedrövligt, trångt och eländigt och det finns ett stort antal husvilla som saknar egen bostad. I min ungdom bodde jag i olika städer hos riktiga skräckexempel på hyrestanter. Man skulle betala hyran men för övrigt synas och märkas. Jag så noga om om de snpkade i bland hyresgästens privata tilklhörigheter. Pojkar fick man inte ta med in på rummet ens för ett ögonblick. En del hyrestanter var snälla och moderliga och det var bra att bo hos en sådan. Man har sina erfareheter av att sakna egen bostad.      1/6     2020  

• Ibland händer det ingenting och ibland händer det så mycket att slulle räckt till flera dagars inlägg. Jag känner mig skyldig att be Elena om ursäkt för att jag inte berättade att vi i lördagss gjorde en helt underbar promenad vi Ulvsundasjön där hon kunde ta en  del fina fotografier, M ina blogginlägg vore ett intet om de inte följdes av perfekta fotografier- Sedan vill jag berätta att jag blev bjuden på en utomotdentligt fin sillunch till lördagslunch. Den amedfördes hit av vännen Mirjam son är en riktig matm amma. Sill var en gång fattigmans föda men den är num era så dyr att den får räknas till delikatesserna  Min inglasade balkong är ett verk av min händige man som för sin del utnyttjade den maximalt när han levde. - Jag bor fint i ett HSB.hus i Huvudsta  och har nära till tunnelbanan om jag vill åka in till stan. I stort sett har jag det bra och trivs med liveet- ,Det lär vara pingshelg men det verkar inte som att det har någon betydelse längre,   30/5    2020 

Solen flödar och tillvaron kännsangenämare på något sätt Visserligen behöver vi regn lite då och då för att växtligheten skall frodas Som tur är får ta regnet när det kommer fär skulla folk få bestämma väderleken skulle det inte bli någon ordning alls. Ingen blir vå glad äver att överrakas av en skur när bästa stassen är på pch man glömt paraplyet hemma. Stadsbon längtar sällan efter en skur men det gör bonden för hans äkrar skall ge skördar. Värmeböljor är sällsynta i Sverige men en och annan gång hettar det tillö Det varmaste jag upplevt någonsin var  var när jag var i Tunis mitt i sommaren och det blev 42 grader i skuggan.Sanden brände udeer fötterna och det var inte svalt ens i havet. Solen är inte mitt element för jag har inte tillräckligt färgpigment i min ljusa hy. Jag blir aldrig riktigt solbräns utan bara fråknig. Sånt är livet att leva på skuggsidan. Neb den som kan skall sola sig med förstånd. . Jag har haft en fin dag som jaag skall berätta om i morgon.som.  38/5      2929

Idag skulle jag egentligen inte behöva skriva något inlägg eftersom det på grund av något felgrepp blev tre stycken i går, Eftersom jag aldrig tycks bli utlärd på datorhantering går jag  jag tappert vidare ihanteringen. Idag har jag inte haft långtråkigt för jag har haft flera besök under dagen. Bästisen besökte mig och vi hade en trevlig pratstund och drack kaffe tillsamman'Jag har Kaffet smakar liksom bättre när man slipper dricka det i ensamhet. I övrigt har bara tagit det lugnt . Ibland gör hemtjänsten mig sällskap på förmiddagspromenaden. De flesta av dem är sällskapliga och trevliga att vara ute med. Samtliga är måna om att jag skall åta ordentligt så risken att jag blir undernärd är minimal,. Tiden bara går och går utan att det blir något uträttat, De flessta människor försvinner utan att lämna spår efter sig och min tillfälliga berämdhet kommer att ersättas av de som gjort något bättre,     28/5     2020

Det är roligt att få brev. Särskilt när de kommer från snälla människor som bryr sig om ifall man mår bra eller inte. Jag kan trösta dem med att jag mår fförträffligt. Jag behöver inte känna mig ensam och övergiven för hemtjänsten ser till alla mina lekamliga behov och häller rent och fint i min omgivning- ASlla av dem är inte helt och hållet insatta i svenskarnas vanor. De shar sin kultur och sina seder från lite mer axotiska trakter än de svenska. Men problemen löser sig alltid. - Seder brukar gå i arv och mina ursprungsseder kommer från sven ska jordbruks- och bondebefpkning. För länge sedan indelades Sveriges befolkning i de fyra stånden. Adeln var det främsta ståndet och hade mest makt och inflytande . Bönderna gjorde ibland uppror och slogs om för att få makt att styra riket- Svenska språket har kallats ärans och hjältarna språk och jag är faktiskt stolt över att vara svenskä,  Att det blev två inlägg beror på att det första försvanns men dök upp igen  efter ett tag.      27/5       20220

Jag tycker att det är roligt att få brev och därför besvarar jag dem snarast möjligt- Det är oartigt att inte svara på snälla brev. Hotelser och skrämskott skall man  helst inte bry sig om-. Jag får bara snälla brev för ingen vill mig något ont- Ibland känns det som om svenska folket tänker på att jag skall ha det bra och trivas med tillvaron. Att kunna förklara att man mår bra vid 108 . års ålder är inte alla förunnat. Det är de äldre och svagaste som drabbas värst av coronaviruset. Det är nästan som en pestsmitta och drabbar de åldre värst- , Hemtjänsten har munskydd när de besöker mig och vill inte sprida smitta omkring sig. Det är lugnt och skönt på stan men det är ett lugn som oroar adddärsmän och nöjesidkare för de kan inte hälla öppet.ä Staten ger bidrag men kommer pengarna att räcka?  Det blir en senare fråga. Naturen bryr sig inte om viruset för allting blommar som vanligt-    27/5      2020

zzZZ

jAG TYJag tycker att det är roligt att få brev och därför brukar jag besvara dem omedelbart

Maskrosorna blomma som bäst nu och en del av dem har redan utvecklatssina grkapslar. Maskrosen är en vacker blomma men räknas som ett otrevligt ogräs av vissa personer, som helst inte vill se dem i sin gräsmatta. Man talar om att det finns maskrosbarn också. Dessa är barn som har tåga i sig och utvecklas bra även i hem där föräldrarna är missbrukare. En del är liksom oförstörbara och blir till bra människor trots dåligt utgångsläge- Min far var ingen nykterist utan tog sig en snaps allt ibland. Det ansågs på något vis vara "karlaktigt" att vara lite "på lyran" iblandd. Jag tyckte mest att det var ett dåligt beteende och skämdes över far när han var onykter. Han blev då lite givmild och kunde skänka bort en hel enkrona  och det tyckte man förstås försonade en del av obehaget. Det var spritransonering men min far som ansågs som en respektabel medborgare fick högsta ransonen som var 4 liter starpsprit per månad. Det sämsta var att det skaffade honom flra fyllkompisar och mors vrede över superiet. Men något maskrosbarn blev jag inte.    13/5     2020l 

Det händer inte mycket i tillvaron nu när coronaviruset hindra folk från att ha sammankomster. Det är stängt på näjesfronten och man får vara nöjd utan att kunna roa sig.Jag gör för det mesta ingenting annat än läser och slöar. Det här tillståndet är inte bra för näringsidkare och nöjesarrangörer. Vi får hoppas att det tar en ända och utan ekonomiska katastrofer. Man får visserligen tid till eftertanke men men den går snart över. Det har ju funnits en tid utan biografer och teatrar och då umgicks man lite mer med varandra. Eremitlivet gör bara den folkskygge någon glädje. Om coronasjuka är värre än spanska sjukan och asiaten var  vet jag inte men det var många som inte överlevde dessa farsoter det vet jag, ' Det är hopp om livet och även om studenterna inte kan åka flak längre så kommer de aatt lämna skolsalen med goda betyg och och studentsången kommer att läta höra sig, Det grämde mig en gång att jag aldrig fick råd att ta studenten. Men  jag kom över det också..     22/5       2020 

Jag vet inte om skall klaga på sakernas tillstång. De gör i alla fall att jag har tråkigt Det är förstås det lilla coronavirusets skuld att man inte kan röra sig utomhus- Liten orsak men stor verkan. Jag lider ingen nöd utan har det varmt och skönt inomhus och rätt mycket mat i grysen.Hemtjänsten sviker inte utan ställer upp och är vänliga och rara..Jag har två inglasade balkonger som jag sällan vistas på och idag fann jag dem vara i stort behov av städning. Det låg tumstjockt med damm på möbler och hyllor, vilket tog en stund att få bort. Min man älskade dessa balkonger och satt ofta och där och njöt av solens strälar. Jag håller mig helst i skuggan och  vill inte bli bränd- Mitt hudpigment sitter fläckvis  och jag blir bara fräknig av solens strälar och , Vi är väldigt olika varandra vi människor och det ör troligen en fördel foch allas intresse kan bli tillgodosett, "Du är lik dig själv" sade mormor och menade troligen att jag var bra som jag var. Mormor var alltid förstående för enskilda egenheter.    21/5      2020 

Till dagens glädjeämne hör att jag idag har varit ute på promenad med hemtjänstflcikan Hon är som sina kolleger ett trevligt sällskap. I övrigt har jag läst tidningen och släat. En del hemtjänstflickor är lite väl nitiska men de har troligen de bästa avsikter. Jag blev allt annat än glag när en av dem städade kylskåpet och det mesta som fanns där åkte ut i sopnedkastet. Hon menade troligen väl men det sved isjälen när  fullt ätbara saker försvann.. Det är mest unga vackra chokladfärgade flickor i hemtjänsten och det är väl inte alla gånger de är helt insatta i hur infödda svenskar beter sig och uppfattar sker och ting. De lär sig nog med tiden, Det eländiga coronaviruset härjag fortfarande och man kan läsa att många äldre har avlidit. Jag har för övrigt fått veta att en av mina återstående vänninor hag dött, sknad av ingen eftersom hon i praktiken varit levande död i många år. Den enda trösterika i ett sådant liv är att vederbörande inte själv är medveten om att hon är dement. Själv tror jag att jag får behålla förståndsgåvorna  livet ut.en   29/5       2020

Det kom många och myckret vackra blommor till min födelsedag och jag är mycket tacksam mot de ädla givarna, Nu har de ju inte evig hållbarhet och idag såg de rätt bedrövliga ut och var färdiga för soppåsen. En orkide i en kruka har jag kvar och jag måste erkänna att jag blir dladast åt blommor på rot i en kruka- En sådan kan jag ha kvar i åratal och jag blir inte ledsen när den tjänat ut en längre tid först. I yngre dagar hade jag fem fönsterkarmar fulla av blommor och  brädet på balkongerna (2 st) . Nu har beståndet glesnat men jag tycker om att se det frodas och våxa. Förr sålde man bara lösa blommor till bemärkelsedagar men nu har man gärna med sig en blomma som present när man är hembjuden till någon. . Blommor skickas i glädje och i sorg och är en trevlig sedvänja och i de flesta fall uppskattad. . Det är bra för blomsterhandlarna också att inte ha den största inkomskällan av begravningskransar.Tulpaner är inte dumt heller och jag minns en gammal schlager som uppmanade folk att köpa en tulpan..    19/5      2020  

Det  verkar som om alltting kretsar kring coronaviruset, Eftersom jag inte drabbats så lider jag inte av det. jag har överlevt tidigare farsoter och lever på hoppet den här gången också. Det är inte en sak som verkar uppmuntrande utan tvärtom.  Jag trodde alla epedemier var utrotade men den här kom ändå. Jag har i alla fall varit ute och promenerat med hemtjänstpersonal och kunnat konstatera att allting grönskar precis som det skall. Jag har också konstaterat att hemtjänsten är noga med mitt välbefinnande och reservproviant i frysen. Jag längtar efter en saftig biff med en stor hög med välstekt lök. Sådant finns inte industrilagat utan det är mest lite mesigt smalande köttfårsrätter som erbjuds. Jag gör ett undantag för kåldolmarna för de är riktigt bra.Jag har rent och fint i min lägenhet för den städas regelbundet. Fönstren behöver putsas men det kanske de också ordnar. Jag lever på hoppet att allting ordnar sig.    18/5     2020

Idag  "har jag slagit med den lätta hammaren" brukade mormor säga när hon inte tyckte att hon gjort ett bra dagsverke. Hon hade träffande uttryck min mormor och var fryntlig och snäll- När vi var hemma hos mormor fick vi sova i hennes utdragbara familjesång som hade plats för flera personer. Mormors lilla stuga var spännande och man kunde leka vilda lekar utan att det stärde någon- . Min kusin Gustav som var tre år äldre än jaag uppfostrades och bodde hos mormor. Han var den "oåkta" sonen till mormors äldsta dotter Anna  och han var inte glad över att få växa upp på "bondvischan men så illa tvungen eftersom min moster ville dälja "skammen" av att ha en oäkting. . Han var rätt trött på mormors enformiga diet och åt med god aptit min mammas mat. Bl a annat älskade han mammas stekta kött eftersom mormor  endast stekte fläsk och kokte köttet.Man tror inte att barn bryr sig så mycket om att mat skall smaka gott men det för de-   17/5     2020

Det går att fördriva tiden i coronavirusetsförlamande på rrelsefriheten. Hemtjänstflickorna sköter om mig från morfgon till sen kväll ochschemalägger mina måltider. Jag vet inte om de är rädda för matvarubrist för de har inhandlat ett litet lager av industriella matportioner och bröd och smär finns det också. Jag dricker mjölk till maten för jag tror att den är nyttig och bygger uåå benstommet. Äldre personer har en viss benägenhet att ramla omkull och bryta armar och ben, Hittintills har jag stått "pall".rMan kunde inte köpa färdiglagad mat färr i tiden för mat lagades bara på restauranger eller i hemmen.Mormor skulle gillat plastkorvarna med risgrynsgröt för hennes favoritmat var "vider gröd" vilket översatt betyder risgrynsgröt, Hon hade inget emot "röer gröd" som vae vanlig saftkräm.I övrigt var inte hennes kost omväxlande för det såldes sällan i lantaffären.   12/5       2020

JJag känner mig väldigt slö och ineffektiv efter kalaawr. Det var inte anaträngande men däremot rikrigt trevligt och jag gladde över alla gatulationerna. Jag har hunnit med att fira många födelsedaagar i mitt liv och häjdpunkten var väl 50_årsdagen som  som gick av stapeln på någon lokal som jag glömt namnet på. Med tiden glömmer man det mesta som hänt i livet. En del människor har svårt för att glömma en oförätt och kan älta den i decennium. Jag tycker att man skall "rökna de lyckliga stunder som gått och glömma dem som sorger mig gett. Vid mina är har man inte mycket framtid kvar så det gäller att bli glad för det lilla som finnsDet är bara i sagorna som de sammanvifdsa tu levde lyckliga i alla sina dagar.Man skall inte vara aundsjuk på sina medmänniskor utan unna dem allt gott de kan få ut av livet. Avundsjuka  tär på både kropp och det blir bara tristtare ju längre den varar-. Var glad över att solen skiner och fåglarna kvittrar.  10/5       2020

Idaf hade brevbärararen mycket post att dela ut. I min brevkåda släppte han ner 67 stycken gratulationskort. Det blev rolig läsning som tpg en stund. De flesta avsändarnamnen kände jag inte igen  men jag blev tacksam och glad över vart enda kort-Om det kommer  fler i morgon kommer jag upp till etthundra kort. Det verkar som en stor del av vår befolkning vet vem jag är.Det känns lite ovanligt att fira en 108- årsdag men folk lever ju lite längre nuförtiden när vi hbor hälsosammare och behaglig temperatur inomhus- Jag minns i min barndom då vi värmde upp lägenheterna genom att elda brasor i kakelugnar. Dessa kakelugnar kunde vara riktigt stiliga på sina ställen men våra var vanligt runda eller fyrkantiga utan utsmyckning.Det var smutsigt att syssla med vedeldning och det fanns inga dammsugare när jag var liten. Varje gång jag tänker mig tillbaka i tiden så slår det mig hur mycket bättre vi har det nu,  Jag uppskattar nutidens bekvämlighet-    7/4       3030,

Nu måste jag börja om på nytt och skriva inlägg för det jag gjorde för en stund sedan har försvunnit spärlöst. Jag gör något fel så klart men jag vet inte på vilket sätt jag klantat till det. Jag har inte haft det roligare idag men jag har varit ute en liten stund och promenerat. Då kunde jag konstatera att körsbärsträden blomma och att det stuckit upp tulpaner och scilla i radhusträdgårdarna- Det är inte stora odlingsutrymme folk har men de utnuttjat dem till max.  I kvll vid middagsdags fick jag hjälp av en manlig hemtjänstare. Jag vet egentligen inte varför det skall anses så märkvärdigt. I min barndom satte min far sällan foten i köket. Männen på den tiden ansåg det under deras värdighet att vistas i köket. Tack och lov har det ändrats i vära dagar och killar kan laga utmärkt mat.     5/52020

Det är lite trist i coronavirusetss fotspår- Folk har liksom tappat gnistan. Men våren läter hindra sig av baciller utan det grönskar och blommar som aldrig förr. Forsythiabuskarna lyser knallgula och tulpanerna lyser röda och granna i de små radhustäppor jag har i min omedelbara närhet. . När hemtjänstpersonalen är på gott humör och inte känner sig stressade tar de mig med ut på en stärkande promenad i gröna omgivningar. Jag tackar och bockar för deras vänlighet och omtankem. Brebäraren undrar nog vad jag är för en märkvärdighet för de här dagarna stoppar han många försändelser ner genom brevinkastet. Jag tackar allla snälla kortskrivare för vackra kort och omtanke. En del kort äsmå konstverk. som avsändaren sjålv tillverkat- Hemtjänsten ställer upp dem op parad på köksbordet och jag kan glädja mig åt dem varje gång jag sätter mig tl ll bords, Jag känner spänd förväntan och undrar hur det kommer att avlöpa närjag n inte fär ställa till kalas    4/5 ä   2020rk

Gårdagens blogginlägg försvann i hanteringenoch jag skall inte bry min hjärna och fundera över vart det tog vägen. Jag hoppas på bättre tur idag. Vårsolen lyser och naturen vaknar till liv och det skulle vara en fröjd att leva om det inte bore för det hör coronaviruset. Jag är inte rädd för smittaan. Jag har spanska sjukan och asiaten så det ordnar sig med den här sjukdomen också. Jag var barn när spanska sjukan grasserae och flera i släkten dog. Min farbror blev änkling med två barn att ta hand om. Han var alldeles över sig given av sorg och min mor fick i början ta hand om hans två moderslösa barn. Han repade sig så småningom och gifte om sig. Det är som alla vet inte lätt för mannen att vara allena.Åtmintonr inte hans generations mån,Om inte mädrarna har skämt bort siina pojkar så reder de sig bra i hushållet i våra dagar-Min pappa var av den gamla sorten. Ham¨n satte aldrig sin fot i köket utan skulle ma maten serverad vid matbordet i rummet. Min man var inte synbart intresserad av köksgöromål men han var ej hejare på målning fast han var snickare.   4/5       2020

Det händer ibland att tiden bara sniglar sig ochdet könns trist. Då blir man glad när bästisen dyker upp oväntat och man inte bara får sig en trevlig pratstund utan kan göra en härlig promenad tillsammans, Vi har alltid mycket att prata om och många gemensamma minnen..  Jag trodde att stan skulle ligga folktom men det var mycket folk som var ute och gick i värvädret. Vitsipporna har stuckit upp och jag även krokusar och tulpaner som lyste i gräsmattorna,  Detta händer ju varje vår men känns andå alldeles som det var första gången det hände. , Numera kan man gå klädd lite hur som helsy men när jag var ung var det rena bedrövelsen om man inte hade nya vårkläder att ta på sig.  Det är länge sedan jag hade en hatt på huvudet men iungdomen ville man alltid visa upp sig i ny vårstass. Detta är en ändring till det bättre, tycker jag. Förr sade man. Som man är klädd blir man hädd . Det senare betyder nog bedömd, tror jag.Själen syns ju inte utanpå tyvärr "     2/5       2020 

Att bara skriva att ingenting hänt känns lite torftigt mendet är nog bättre med en händelsefattig dag än en dag  där det har skett otäcka saker. , Så länge coronaviruset härja  är detta ämne på tapeten. Jag skulle ha firat min namnsdag idag men därav blev intet, Inga besök och inge namnsdagskalas., Detta är inget att orda om för det kunde ha hänt något som inte varit så bra utan istllet varit besvärligt, . Första maj är arbetarhistoriens stora dag det känns lite avslaget när det inte demonstreras.Demonstrationstägen blev väl historiska när Åer-Hansson tågade med i ledet och en och annan nusikkär förhöjde tågandet genom att spela: Arbertets söner förenen er alla falskt eller inte falskt det var inte sp noga bara man demonstrerade och sjöng. Det har nu blivit tradition och sådana skall man bevara.  I övrigt är samhället fädda om sina gamla invänare för jaf blir t o m ävervakad av en nattpatrull som ser till att jag kommit i sän ordentlig,   1/5    2020   

Det är synd om månniskorna som i dessa coronavirusets dagar inte kan fåkobba med det de har lust till, , Sysslolösheten sägs vara alla lasts moder och det ligger nog lite sanning i påståendet. . Arbete förhindrar många tillfällen till synd säger man också. , Man får tid aatt tänka på både det ena och det andra om man bara latar sig,, Jag tror aldrig att jag varit sörskilt lat för man fick sig redan som barn intutat att lättja var något som inte vanligt folk kunde kosta på sig. Jag fick jämt passa smäsyskon när jaag var barn och jag avundades lekkamraterna som slapp att passa syskon. Om sanningen skall fram så smet jag ifrån uppdraget ibland . Det kom mestadels surt efterät med bannor och i sämsta fall en örfil. Min mor hade hett temperament och "lappade"  till mig iblandInnan lagen som förbjöd barnaga kom till fick ungarna stryk ibland  vlev de riktigt illa tilltufsade. Jag hade en lärainna en gång som slogs med pekpinnen och det kändes förnedrande.  Vag blomman som finns i dagens bild heter har jag ingen aning om.  28/4     2020

Det sägs att den som spar han har och det är så sant som det är sagt. Jag tycks ha slösat med bilder och har inte fler som jag kan utnyttja. En bild säger mer än ord och utan bilder blir det inte riktigt samma sak, Men jag kör väl utan bild ett tag fast det ser lite torftigt ut. I övrigt blir det lite enformigt att inte  träffa medmänniskor, Jag träffar ju hemtjänsten och de är förstås medmänniskor de också fast de endast kommer på tjänstens vägnar.Det finns numera även vårdare av manligt kön och de är lika bra som de kvinnliga  men jag föredrar att få hjälp med klädedräkten av den kvinnliga varianten. Vissa saker anses det omanligt att utföra men jag vet inte om det anses okvinnligt att göra motsatsen. När det rädde krig och ofred fick kvinnorna rycka in och utföra mannens sysslorö Det gjorde de bra och ett rekorderligt kvinnfolk klarade kriserna , Båst blir det bara om var och en sköter sin syssla    25/4    2

Det är lugnt och stilla i min omgivning men om sanningens skall fram så tycker jag att det är trist. Jag lider ingen nöd men det kunde vara lite mer aktivt inom den sociala biten.Man får roa sig själv hur det nu skall gå till vet jag inte-I äldre tider kunde folk få tiden atayy gå utan nöjesarrangörer, Jag tror inte man hade så tråkigt ändå. Det blev tillräckligt med jobb ändåför sagoberättareä Träget arbete förhindrade många tillfällen till synd på den gamla goda tiden.Det fanns lite kringvandrande narrar och lustigkurrar som  som svarade för dåtidens lustigheter. Kungligheter och deras hov roades av anställda narrar klädda i narrkåpor,Folk var lite mer lättroade på den tiden- Innan läsekonsten blev utbredd hade vi sagoberättare som som kunde konsten attt med högläsning av gamla berättelser,innan boktryckarkonsten var uppfunnen,  Jag vet att det går bra att leva även utan radio och TV,Min mor brukade berätta sagor för oss barn även om de handlade om död och elände, 

IIngenting är som förut i coronavirusets tidevarv- I kväll skulle man öppnat nöjesetablissemangen Gröna Lund och Liseberg m fl men därav bliver intet på grund av  att folksamlingar på mer än 50 personer är förbjudna.  Det är hårda bud för de nöjessugna. När jag kom till Stockholm och inte kände en månniska  visste jag om Gröna Lund och gick dit och "stllde mig till påseende" vid moderna dansbanan, Jag hade tur och blev uppbjuden av en dansant herre som senare blev min make. Det var rena lyckträffen för han var en underbar person. Han förklarade att han gärna umgicks med flickor men när de blev giftaslystna backade han ur, Jag som rymt från min man som inte ville skiljas passade honom precis Att vi senare blev gifta är en helt annan historia, , Det anses väl inte så romantiskt att träffas vid en dansbana men  jag hade tur oxh gjorde ett riktigt fynd, Det blev alltså inte "kärlek vid första ögonkastet" men bra ändå. Jag har ingen förklaring till att bilden är så liten,    23/4      2020

Det  skrivs mycket om coronaviruset fortfarande men det är ingen stor nyhet längre, Staden är ödslig och tom nu när folk inte kan träffa varandra hur som helstö Jag träffar hemtjänsten så jag känner mig inte hely isolerad.Jag får nog skjuta upp mitt födelsedagskalas fast det bjuder mig emot, I kvällens aktuellt var jag föremål för en fejad födelsedagsuppvaktning. Blommorna jag fick står i sin fullaste fäfring fortfarande. I övrigt blir det en smula trist att inte träffa medmännsiskor, Jag hoppas att det snart blir slut med bacilskräckensnart . sp att man kan umgås normalt igen Eftersom jag inte varit ute vet jag ingenting om vårens framsteg, ,men jag  jag tror inte att flyttfåglarna har kommit ännu. Jag förundras varke år över att man med små fågelvingar kan ta sig över land och vatten och minnas var man kom ifrån, Det är en prestation som är anmärkningsvärd- värd att uppmärksammas och beundras, Det skall bli skönt att lyssna till lärkans drilll och att andas in vårluft.. .   20/4      2020

Vart gårdagens inlägg tagit vägen skall jag inte bry min hjärna med för det är ett mysterium. Det är bara "att gå på i ullstrumporna" som det gamla talesättet säger. På tal om ullstrumpor var det något man fick gå klädd i som barn. De kliade och var obekväma men det brydde man sig inte om på den tidenDet fanns inga barnkläder för unga som växt ur babyutstyrslen utan de blev klädda som miniatyrer av de vuxna. Lite leksaker hade man  som t ex bollla, dockor och för åojkarna fanns det bilar som man kunde få att röra på sig, Vi spelade mycket kula ocså och använde små stenkulot som skulle "fösas# ner i en liten rund utgrävd håla i marken. Man skulle vinna så många kulor som möjligt från motständaren och alta sig för att bli "pank". "töntiga lekar" säger nutidens barn men vi var rättt lärroade, Dagens bild har ingenting att göra med lekar men grönskan är ljuvlig.    19/4      2020

Det är inte utan att man börjar längta efter blommor och blad och sommargrönska den här grådaskiga vintern dä man undrar vad det egentligen är för årstid. När jag var barn gick vi ut i Stadsparken som av någon anledning kallades Tivoliö Det senare är ju ett nöjesetablissemang. och inte någon trädgårdsanläggning- I Tivoliparken fanns det förutom av vackra rabatter en lekpark för barnen med gungbrädor och sandlådor och en plaskdamm. abdra ting  Vi brukade använda plaskdammen och gungorna och lät småsyskonen gräva i sanden. Vi nöp en och annan blomma ur rabatterna för vi begrep inte bättre utan trodde att allt som växte i parken var vårt. När vi var stora nog och hade en fem -. eller tioöring badade vi i kallbadhuset  som låg i Helge å. Vid ån fanns en promenadväg där älskande par lustvandrade arm i arm på kvällskvisten. På sommaren kunde man dricka kaffe eller läsk i Fornstugan som var byggd i romantisk åldrig stil. Tivoliparken dög till de flesta lekar , Jag häller på och läser en mycket trevlig och vackert illustrerad bok om Kristianstads historia. Jag lär mig om livet i den lilla staden och är mycket tacksam mot den som förärat mig boken,      17/4      2020      

Det är fortfarande coronaviruset som är på"tapeten" men nu skall jag lämna det  för gott. Jag har inte uträttat något nyttigt idag heller. Egentligen behöver jag inte uträtta något nytttigt. Hemtjänsten har övertagit alla tråkiga och anstängande jobb, Idag låg jag på sängen och hörde dammsugarenss surr,.  Jag har fått sällskap vid ptomenaden och vid utevistelsen passade vi på att handla lite färdiglagade frysta rätter, som hade det lite dåligt med köksutrymmeMormor (hon bodde i en liten jordstuga innehållande bara ett rum försedd med en stor järnsåis. Hon hade en favorirrätt som hon kallades för ärtagröt. Det var ärtsoppa med bortsilat spad. Den stekte hon i skivor i stekpapanna på  en spis som stod på fyra ben i husets enda rum. I ovrigt åt hon "dmörgåsar som hon kallade #smörmad , Ingen omväxlande diet precis. Ibland köpte hon lite mera mjölk och kokte "risgrynsgröd"m.#Hon levde trprs sitt armod tills hon blev 93 år, En avsevärd ålder på den tiden.      5/4      2020

Idag är det påsldagen och enligt kristem tro då Kristus steguppstod från det döda och klev ur graven. Jag tror inte att han var riktigt död  utan bara skendöd, Det är egentligen riktigt otääckt att bli placerad i en grav om man riskerarar att vakna till liv igen. I bibeln sker det under så också här. I verkligheten ser anhöriga till att en läkare undersöker och skriver dödsattest. Påskhelgen är i alla falllika mycket långhelg som julen. Jag har inte utföty något nyttigt arbete s utan bara slöat och tittat på TV.  Värst drabbade  av corona 19 är stockholmare och norrlänningar  Hemtjänsten sköter sina uppgifter samvetsgrant och idag kom de iklädda nunskydd. Sädana lär det vara brist på pch vi importerar dem från Kina. Kineser är som alltid bra på det meste och det var de som i tidernas begynnelse uppfann skrivkonsten. Nobel uppfanna krutet och  och gjorde Sverige vöridsberömt  för att han instiftade Nobelpriset. ven ett litet land kan ha storheter,    12/4     2020

Egentligen skulle jag gått och lagt mig för länge sedan men jag upptäckte att det inlägg jag skrivit idag var borta, Om jag skrivit på fel sida eller vad orsaken är vet jag inte, Det nya försöket kanske lyckas bättre. Jag skall inte skriva om coruviruset för det skrivs tillräckligt om det ändå Idag hade jag en trevligt pratstund med hemtjänsten för det var chefen själv som kom. Det visade sig vara en person som jag känt redan när hon var barn, Hon var dotter till en av mina nära vänner, som tyvärr inte lever längre.  Man har inte många nära vänner när man fyllt 107 år. , Jag hade turen att bli vän med datorlärarinan när jag som 99-åring gick datorkurs, Elena är en trogen vän i nöden och hon har lärt mig konsten att blogga. Jag har dessutom råkat få min blogg omtalad i media så jag har två millioner följare sågs det. Det beror mest på min höga ålder för de flesta tror nog att en 107-åring inte har mycket vett kvar i skallen, , Jag tycker själv att jag är rätt sörståndig fast jag gör en och annan dumhet ibland.,        25/3        2020 

Det trasslar lite men man får inte ge sig. Inte heller blir jag vrnad för tekniskt fel. Det råder delade meningar om det är utegångsförbud eller ej men man får träffas i mindre sammanhand. Kerstin har ringt och talat om att hon och sonen åkt till lantstället för där kan de vara ute utan risk för att möta folk eftersom det inte i någon större utsträckning åks till Roslagskusten när det är vinter. Hemtjänsten gör jömna visiter och tog mig med när de skulle in handla mat åt mig, Vi har hamstrat några paket industrilagad mat för det gör andra pensionärer.  Jag dricker mycket mjölk trots att pensionärer avråtts från detta och jag mår faktiskt riktigt bra ändå. Jag tror att det är någon större faraibland blirinta alls på faran  att dricka mjölk till maten. Jag har helt slutat att laga mat själv men jag börjar längta efter lite matjessill och nypotatis. . I min barndom var      23/3      22saltsillen en storartikel i hushållet. Mor köpte en hel tunna med salt sill sommaren som vi sedan  lagade olika rätter. Jag bad Elena att komplettera inlägget med en bild.       24/3      2020       

Det verkar som om det ordnat sig med det teknidka och att det är fritt fram att blogga. Det är ingen ide att gnälla för att man känner sig ensam för det är säkert en massa äldre som längtar efter att få besäk. Det känns lite skamligt att erkänna, men jag tycker att det är lite spännande att se hur länge det varar. Jag får med jämna mellanrum besök av hemtjänsten och deras personal har försetts med munskydd. Det är ödsligt på gatorna säger der och att det känns lite sköklikt. Kungen har hållit tal till folket och fast han inte är någon vältalatr då lät det  omtänksamt och "landsfaderligt."Även om han inte fått välja yrke så tar han sina plikter på allvar.  Det är långt ifrån alla som får utöva  det yrke de helst velat. Det har inte jag heller fått  utan jag fick liksom nöja mig det som fanna att tillgå. Elena. som är en vän i livets alla skiften har meddelat mig attsjall upplysa läsarna om hur det förhäller sig med hälsan . Det är riktigt gulligt att den finns folk i den stora världen som intresserar sig för mitt lilla jag. Jag tackar och bockar.       19/3                    2020

Idag är det som förgjort med datorn. nläggen försvinner lika fort som de är skrivna. Jag ger dock inte upp utan försöker på nytt. Dagens stora samtalämne är coronaviruset som befaras leda till en pandomi om det inte hejdas . Pandomi är ett nytt begrepp i  medicinskt hänseende, Smittsamma sjukdomar har funnits i alla tider men förr sade man att de var epidemiska. De flesta barnsjukdomar som min generation led av är utrotade för barnen vaccineras mot dem redan i såäd ålder. Läkekonsten är urgammal och greken Hippokrates har kallats för  "läkekonstens fader-"Förr i tiden använde man örtmediciner menpiller och medinska  vätskor mot de flesta sjukdomarViss medicin kan vara väldigt dyr och kommunistledaren har visst inlämnat förslag till riksdagen i den här frågan. , Själv har jag turen att vara "frisk som en nötkörn" och behöver mindre  läkemedel än de yngre, Har staten råd är det bra. Vi bor i ett rikt land så det går nog vägen.   163     2020  

 Ibland begriper jag inte ett dugg när datorn konstrar men som jag är en envis person så gör jag nytt försök att bemästra den, När det tekniska inte fungerar blir man lite ställd och tror att felet ligger hos en själv, Det kanske det gör också men det är bara att försöka på nytt och inte ge sig. I dessa dagar talar man mycket om detta coronavirus som man är rädd skall spridas i en pandomi. Det senare uttrycket är nytt  för mig. Vi kallade det för för att det grasserade en epidemi- Barnsjukdomarna mässlinge, kikhosta m fl härjade bland barnen när jag var liten, Det var liksom ingenting att göra åt de tillhörde barndomens mindre roliga tillståndö Jag hann med att vistas på bägge stadens epidemisjukhus. Det gamla när jag var i 12-årsålderna och det nya när jag var 16-pr och hade scharlakansfeber. Jag blev dödssjuk och fick mer än 40-gradig feber. Sedan dess har jag varit frisk som en nötkärna, Varför en nötkärna skall vara friskare än hågot attat vet jag inte heller. Numera är jag en pigg och kry åldring och det är jag glad för., Var plåga har sitt skri. blott hälsan tiger still,     16/3      2020

Idaf talas och skrivs det mycket om coronaviruset  och att det  nu har etablerat sig i Sverige. och det verkar att skrämma oss.  Nu gör ju visserligen inte en ensam fluga någon sommar och om en svensk har drabbats av viruset behöver det inte betyda att hela svenska folket drabbas. Man skall undvika folksamlingar och och det är väl inte så svårt, men det torde blilite ensamt och tråkigt att inte kunna umgås. Förr kallades utbrott av smittosamma sjukdsomar för epedemier nu heter det pandominier , De tar sällan död på folk för det finns vaccin som botemedel, När jag var barn fick de flesta en massa barnsjukdomar ooch den sjuke inte blev isolerad i tid så spred sig sjukdomen med vindens hastighet, Jag har varit isolerad och legat på sjukhus för  difteri och för scharlakansfeberr. Måsslingen grasserade också bland barn men då fick man vara isolerad i hemmet. Svenskarnas hålsaär genomgående god och "lungsoten" eller tuberkulosen som den kallas är så gott som utrottad. Vi är friska och krya i vårt Sverige och vi har en väl utbygd sjukvård när den behöver anlitas. Glöm inte att det skall bakas väfflor till     10/3        2020

Idag har jag inte hunnit med att ha tråkigt på hela dagen.. Man kan ju inte som ensamboende åldrring räkna med trevligt sällskap alla dagens timmar menlite avbrott i ensamheten är Idag har jag besökt Fotografiska museet, ett ställe där jag aldrig varit förut. Det var inte för att tiitapå deras samling av fotografier aom jag var där, Jag skulle lyssna till en popkonsert där en sångerska vid namn Therese stod för underhällningen, Hon var en vacker och parant 50-åring med utmätkt sångröst. Jag brukar inte lyssna till, men hade blivit inbjuden av organisationen "Babriridge" som tagit sig den behjärtansvärda uppgiften ab att bygga fijtiva broar mellan medmänniskorna. Jag tycker att det verkar vara en i det närmaste hopplös uppgift, men den är kanske värd ett försök. Kunde folk bar komma överens skulle vi slippa krig och ofred. Det är tyvärr alltid någon som ställer till brpk.    5/3       2020

Jag skulle blirätt irriterad når datorn inte är sammarbetsvillig utan mina inlägg försvinner i tomma intet den ena gången efter den, Man skall inte tappa sugen sägs det också och det är minsann inte lätt när ingenting går den väg det skall.  Idag är det "Fettisdagsdagen" d v s den sista dagen man förr fick smörja kråset innan fastan började. Fasta gjorde man inte bara för att man var fet utan det låg religiösa seder bakom. Det var för övrigt ett tecken på att vara rik och välbärgad om man var lite fetlags. Om tycke och smakskall man inte skämta för det är livsviktigt att vara bra till kropp och själ. Jag var lite "rultig" som barn men blev väldigt lesen om man kallade mig för tjockis, För övrigt har barn en medfödd förmåga att vara elaka mot varandra när det inte passar dem. . Men de flesta av mina barndoms lekar var snälla  och man fick lite motion också t ex genom att "hoppa hage" eller rep. Cyklar och sådant var det ingen som hade råd med.    3/3       2020

Idag har jag varit på en kortare utlandsresa. Närmare bestämt  till den ö som det var så mycket käbbel om efter andra världskrigets slut. Den blev så småningom en typ av självstyrande liten ö i Östersjön. Stockholmarna ¨åker ofta dit  främst pensionärerna som förlustar sig med dans på båten och tar med siig en  liter sprit hem, Spriten är skattefri på Åand.  Åkturerna får man väl kalla för nöjesresor och de får en extra bonus genom den skaffefria litern. Min man och jag tog oss en Ålandstur en och annan gång och då mest för dansens skull. Jag gillade att dansa och min make var en utmärkt dansör att ensamma damer blev avundsjuka. Det är alltid överskott på damer vid pemsionärsdanser för herrarna är oftast inte danslystna.  Jag har alltid tyckt att det är odemokratiskt att det är herrarna som skall bjuda och damerna liksom ställa sig upp till påseende. För övrigt finns det heller ingen riktig jämlikhet i världen, -    23      2020

Det lyckas inte riktigt med datorn för rätt som det är försvinnen det skrivna i tomma intet Jag hoppas kyckas bättre vid ett nytt försök. Jag hoppas ha bättre tur idag. Elena och jag har i alla fall varit i Solna Centrum Dett hotades av nedläggning när det blev ett stort köpcentrum i Arenastaden. Men mot alla odds fortlever vårt gamla centrum.  I de gamla byarna var förr handelsboden traktenss nåst kyrkans största samlingspunkt. I mormors lilla by fanns det tvö lanthandlare som konkurrerade om böndernas förtroende. Fick någon av dem in en nya tygpacke blev det rusning efter förklädes - eller klänningstyg. Den av affärerna som fick sköta postutdelningen brukade bli framgångsrikast, Bondkalasen var populära och och där skvallrade man och bytte åsikter, Prästen hade stort inflytande äver folks göranden och låtanden och och den som bjöds in till dem var populär. Det fanns varken radio eller Tv som upptog folks intresse, Men de tycktes trivas ändå,   Som omväxling visar jag bild på söt vovve.     1/3      2020    

I går blev det ingen blogg för datorn fungerade inte. idag är apparaten mer samarbetsvillig tror jag, De flesta tekniska fel åstadkommer jag nog själv när jag klantar till det.-Idag är det skooår och dagen i dag kallas för skottdagen. Skottdag blir det vart fjärde  och februari får 29 dagarä. Det blir några minuter över varje dag som såmlas till denna skottdag vart fjärde år. Den dagen kunde flickorna ta första steget och fria till ungersvennenöDet var nog inte så lätt för vete3nskapen förr när de skulle göra en kalender. En minut här och en annan där har väl inte sp stor betydelse, men det har det verjlligen.. Det är för att året skall ha sina  vanligtvis 30 eller 31 dagar så får man några minuter som om de skulle förmedlas ha trasslat till det- Därför spar man ihop dessa minuter till en heldag vart . I stället gör man dem till den extra dag som infaller vart  fjärde är. och det blir då 29 dagar i februari i ställer vanliga år då månaden har 28 dagarr.     29/2     2020

. 

Jag skriver och skriver men när jag är färdig försvinner alltihop. Jag gör på samma sätt som förut och konstrat inte till det. Nu försöker jag en tredje gång. Idag har jag varit slöare än vanligt och inte uträttat ett enda dugg. Jag blir  ju uppassad av Hemtjänsten eller rättare sagt dess personal. Jag blir väclt vid 9 tiden, upptagen ur sängen och påklädd av hemtjänstpersonal. Det är flera stycken som alternerar, Man fär passa på dem för de är mycket för slit- och slängmetoden. Så gott som allt jag hade i kyl och frys åkte ut häromdagen Jag blir inte förgiftad av en dagsgamm al linpa utan vet att den kanske är lite torr men fullt ut ätlig. r Om saker som var svära såra att göra sade mormor "vara lika omöjliga att göra som att kliva till månen-" Det är ju numera möjligt mormor , Mjölken är behandlad och kan drickes flera dar efr¨ter utgången dato. Mormor hade en jordkällare och den var i klass med kylskpåen och bevarade färskvaror,Teknik är bra men till nöds kan man klara sig utan,     27/2     2020

Jag skriver och skriver men rätt som det är är alltihop försvunnet. Jag gör som vanligt men det vill sig tydligen inte, Bpde text och bild försvann. Jag har varit tämligen slö idag, men som mormor brular säga" så får den late bråttom när det kvällas." Det är fel utgångsläge för om man har uträttat något under dagen så är mer eller mindre slut på aftonen.Jag gör inte mycket för hemtjänsyen passar upp mig väldigt mycket. Jag blir upptagen ur sängen. påklädd och f¨r frulosten serverad. De kommer lunchtid och kvällstid ocså om jag inte avbeställt dem- Gamla mormor som bodde ensam i sin stuga hade inte mycket sällskap under der sista åren. Hon blev bjuden på grannnarnas kalas och det hedrade dem att hon fick vara med bland byns honoraties. Prästen hade hon stor aktning och respekt för lisom för storbönderna rikedomar och välfärd. Numera kan en ensam sköta hela lantbruket med hjälp av traktorn. Pigor och drängar har ingen räd med. De finns knappast heller och finns de kallas de förlantarbetare.    26/2       2020

Mmin dator är inte riktigt samarbetsvillig. Elena somall round och kan det mesta om datorhantering fick den i formigen när när den krånglade och och text och bildruta bleknade.Hon är den trogna hjälpen när det kör ihop sig. Tyvärr bleknade  alltihop på nytt efter en stund.Jag hoppas läsaren kommer att se det skrivna, Jag kan det inte för tillfället. och blir det några fel  så får vi ta det onda med det goda. , Hemtjänstpersonalen som passar upp och passar på mig är jag mycket belåten medDe bäddar min säng, städar och tvättar mina kläder. Jag har det hur bra som helst. Jag slipper t o m att äta industrilagad mat någon dag i veckan. Ärter och bönor finns i korvar av plast och smakar bättre än de se ut- , Mormor skulle häpnat om hon fått uppleva sådan välfärd. Hon levde mest på kaffe oxh smörgås och kokte lite köttsoppa ibland, Jag minns min barndoms käl- och köttsoppor som koktes i grytor så stora att det blev soppa för flera dar. En riktigt redig skånsk kålsoppa är inte fy skam. Jag är ett riktigt matvrak.   16/2      2020

Sedan jag blivit föremål för hemtjänstens omsosrgerkänner jag mig lite mindre ensam, Det är dock inte samma personer som hjälper varje dag utan det varierar, Idag var det manlig betjäning och jag undrade först hur det skulle avläpa- Men killen var lika rutimerad som de kvinnliga kollegerna. och dagens besök utföll till full belåtenhet,Jag undra om svenska gossar vill vara "hemtjänstare-"De flesta inom hemtjänsten har invandrarbakgrund och har olivfärgad hyDessa vackra månniskor drar sig inte för att utföra- . Sverige skulle stå stilla om inte de fanns på plats, Wilhel Moberg skrevhur invandringen gick till i sin aepos om utvandrungen till Amerika och hans berättelser har filmatiserats och setts av många svenskar. . Film kan levandegöra många människors öden-    9/2     2020

Ibland är det som förgjort att kunna skriva något för rätt som det är har alltihop försvunnit i hanteringen och det blir att börja på ny kula. Då blir det att göra om det från början- Givetvis har jag gjort felfrån början. Det är mänskligt att fela och gudomligt att förlåta. Det finns nog inte så många äldla och förlåtande människor här i världen- En del kan aldrig erkänna att de gjort felDe framhärdar till det yttersta och kan inte erkänna misstag.. Jag brukar ge en envis motständare rätt till sist för jag vet att mot dumheten kämper t o m gudarna förgäves. De första vårtecknen börja visa sig och snart kommer flyttfåglarna tillbak till Norden. De flaxar fram och tillbak för födans skull. eftersom insekterna inte lever i Sverige på vintrarna- Vär egen vinterföda kan vi numera djupfrysa på hösten och konsumera på vårkanten . Det gör att vi kan äta grönsakwe året om. Vi importerar citrusfrukter året om och  ingen behhöver långre lida av skörbjugg som man gjorde förr.Det gjorde många människor förr.   

Det känns pretentiöst att varje dag blogga och liksom kräva uppmärksamhete. Jag skriver mer eller mindre på rutin men vill inte påstå att jag är rutinerad. Professionella skrivare skriver kanske för att de känner sig kallade att förmedla budskap. Det finns inte många av min sort och det kanske tur det. Jag har rätt bestämda åsikter om en del saker som jag isom väl ¨r nte kan göra något åt.  Jag får i alla fall inte bestämma. Vi hade en gång en statsminister som kallades för "han som bestämmer" Men statsministrar bör väl bestämma för vad skall vi annars ha dem till? Kvinnor blir sällan statsministrar utan förekommer mer sällsynt, De flesta statsministrar har varit socialdemokrater. Vi har t o m med haft en statsminister med humor som hette Erlander, Jag pratar sällan om politik för politik är ofta kontroversiellt och undviker därigenom många konflikter. . 5/2     2020

Idag när jag spisade bruna bönor och falukorv till lunch började fundera över att denna populära korvsort kallades för just falukorv. Det hade med Falu koppargruva att göra, Där använde man sig av kossor nere i gruvan när man krossade och hämtade upp malmen. Kossorna var beskedliga och snälla när de gjorde jobbet mennär de tjänat ut fick de bli korv.-Jag tror att det finns en korv som kallas för Ystadskorv men den är mer av typen medvurst.Våra klåldolmar kommer från Turkiet. Karl IIX krigade där och hans soldater fick smak på vinbladsdolmar dår. När de vilkle laga dolmar hemma fick de använda kålblad eftersom vi inte hade vinblad hos oss. Det är rätt intressant att veta var saker och ting kommer ifrån och varför de fått sina namn. som hölj, På sin tid var salt sill en stående rätt på matsedeln . Att salta in och torka födoämnen var de enda kända konserveringsformerna. , Drängarna "fnyste" åt va-salta sillen men det gavs ingen pardon. Om mat kan skriva mycket  och länge för alla måste vi åta för att uppehålla livet,     4/1    2020

Idag har jag fördrivit min dag i ensamhet och på kvällskvisten tittade jag på TV.programmet: "Fråga doktorn. Man brukar ju sägaar "Var plåga har sitt skri, blott hälsan tiger still,"Det är väl så sant som det är sagt för det verkar som svenska folket har en hel del krämpor. Det är många frågor och de båda programledarna har sakkunniga råd att ge. Förr när man var barn fick man genomliga alla de vanliga barnsjukdomarna som kikhosta,mässlingen, scharlakansfeber och röda hund. De försvann som genom ett trollslag när man började vaccinera ungarna mot dem.Jag minns att utlagen man fick kliade förfärligt och det var svårt att låta bli att riva sig i skinnet.Nu finns det vaccin som barnen får redan som små ochungarna är friskare. Förkylningar och hosta är inte utrotade än men  de har sällan dödlig utgång. Jag är en frisk och kry tant än så långe och det gläder mig,    3/2     2020

""

Det är inte så länge sedan lärdagarna var långa vanliga arbetsdagar och man arbetade långt in på sena kvällen. Pigor och drängar började arbetsdagen tidigt på mordononen och arbetade långt in på kvällen Obsdagar och lördagar kunde tjänstefolken få en stund ledigt bär det led mot kvällsdagas. Det var då  "det blev dans ner vid vägen i lärdagsnatta-: Det var inte mycket till socialt liv för tjänstefolk förr. Det gällde då att utnyttja varje ledigstund påkvällskvisten- , Det var hårda bud förför dem som arbetade som pigor och drängar både på landet  och i staden,Jag har under mitt långa arbetssamma liv arbetat många och kånga arbetsdagar på veckosluten- Det 1/2 mesta var rätt bedrövligt, arbetssamt obekvämt förr i världen , Alltså rätt slitsamt och besvärligtö,     Idag inleder vi årets kortaste månad.      1/2 2020

Jag vill gärrna hänga med och  hålla koll på det som sker både i den lilla och den stora världen.Dagens nyhet är attt engelsmännen lämnat EU   och skrivit under ett avtal som man i tidningarna kallar för Brexit. . Jag vet inte om detta beslut kan anses övertänkt eller inte men mig förefaller en portion av självgodhet, Sverige vill gärna ha fördelar och och nytta av av unioner men ändå var sig sjlv nog och , Vi klarade oss undan deltagande i de båda värlskrigen  och slapp krigets fasor, Det kallas för neutralitet och  och det ger också ekonomiska fördelar.  och satt i fred och ddskrigen Om det beror på att vi har haft regeringar som är förutseende och skicckliga förhandlare vet jag inte. , I alla kiv är det bra att vara neutral för bråk lönar sig sällan,  Sveige har haft fred i ner än 100 år ocg jag hoppas den varar för evigt.      311      2020

Jag vet inte varför jag rätt som det är fastnar för ett ord eller begrepp som ingen annan tän ker på, I dag hade jag ordet "kommod" på näthinnan varför vet jag inte. jag tror inte att många vet vad en kommod är , men det är en möbel som fanns i möblerade uthyresrum när jag bodde i sådana- Det är ett m eterhögt skåp som var en nödvändighet för länge sedan- an hade ett handfat och en kanna vatten ståen de i skäpet i skåpet för den dagliga hygienens skull, Det var inte mycket hygien men fick duga åt en som hyrde möblerat rum- Det var inte mycket en inhyst person fick göra i sitt rum. Man fffick inte ta emot alla sorters gäster. Herrbesök var strängt förbjudna. Kaffe kokte man i smy och hade sitt lilla spritkök väl inlåst i resväskan,. Jag har träffat många nga hyrestanter . Den ena värre än den andra, Det är tur att ingen behöver bo så längre.    30/!     2020

Jag vet egentligen inte varför jag skriver inlägg varje kväll, Om det är av ett inre tvång eller det har blivit en vana., Jag har nog ett stärre behov av att skriva dem, Det må vara som det vill men jag har ingen bättre förklaring. Som väl är kan jag skriva rikttig svenska och det blir ingen "rappakalja,Vem den allra förste brevskrivaren var har väl ingen betydelse men att tillkomsten av en tryckt och skrivet språk var ett stort steg i meddelandekonst är säkert- En tysk vid namn Gûtenberg uppfann konsten att trycka böcker och sen var folkbildningen i gång. Om det inte funnitskvicktänkta männsiskor så hade vi fortfarande levt på apatadiet. Man har lärt sig om medicin ock kunnat bota sjukdomar. Man får skänka dem som hittat på för att världen har gått framåt. Det blir ingen ordning på det här så jag ger upp-     28/1   2020

Idag blir det nästan nattövning för jag har inte varit hemma sedan eftermiddagen,m Jag har gästan Ingela och Mirjam som bor i Midssommarkransen, Den platseb har fått sitt namn efter helgen Midsommar,Det är då man dansar runt i ringlekar krin en lövad och bekransad stång Midsommar rankas väl efter julen som våe andra stora helg och har fieats i århundraden. Vi har varit på bio också och sett  Svenska filmer är numera textade och för s¨åskaådare med nedsatt hörlsel, Det är bra för mig med textad film för om skådespelaren artikulera dåligt följer man med i texten- Biograferna har det nog kämpigt numera sedan folk kan se så mycket film på TV. Jag givk mycket på bio som barn. Det var familjematine på lördagar och söndagar och kostade 35 öre för en föreställning -  Svensk film har faktiskt sitt ursprung i Kristianstadstrakten för började vår filmhistoria, De spelades in på ön Ekenabben som låg i Hammarbysjön. Det är nog bara jag som har så gamla filmminnen och jag minns Victor Sjöström  och Greta Gustafsson (sedermera Greta Garbo) i de första svenska filmerna..     27/1     2020                                                                                                                                                                                                                                                               och sett en svensk film.

Det inträffa inga stora händelser i mitt liv och det  kan väl anses vara lugnt och bra men det känns lite enformigt. I går hade jag i alla fall besök av min systerson med maka. Det var trevligt occh de utökade trivseln  när vi drack eftermiddagskaffe tillsammans. De medförde nåmligen en kaffekord med got. De reser mycket och har alltid något trevligt att berätta från färder i Europa och kontinenten. Jag har ju en gång i tiden också rest mycket men men mer i Europa än i den övriga världen. Det var ju meningen att jag skulle fått gå på kinesiska muren men därav blev intet. "Nu är det nog nästan slutrest för min del och det är trist. Hemtjänsten känner ansvar för mitt välbefinnande och kommer regngs figuren Wennerblom e den bli mer "Lättät; ganska mager om bena ´, tillika om armar och hals vill jag inte tappa några kilo, Magra och beniga gamla damer är inte någon skönhetssyn precis, får jag försöka hålla hullet vid makt,, :    26/1      2020

Tristessen har legat som en dimma över min tillvaro idag men den blev som väl var avbruten av ett kärt besök av den finnländske filmregissören som gästade Stockholm idag. Han har nya filmplaner och vi får se hur de utvecklas-. Det fina höstvädret är det si och så med men man får vara nöjd ändå-Det är i alla fall uppmuntrande att få besök. Hemtjänstpersonalen sköter sina uppgifter till belåtenhet och de är samtliga gladlynta och trevliga. i tidningar och på TV håller jag mig underrättad om världsläget och det kunde ha varit bättre om folken försökta hålla fred och samtala med varandra. Min egen lilla värld är rätt begränsad men jag har gjort en långre promenad i den. . Ingenting blir roligare än man gär det och jag försöksr hålla ångan uppe. Jag tycker det är höjden av förstörelselusta när folk ställer till med explosioner i bostadskvarteren. Både små och stora kan komma till skada och vårsresurserna räcker inte till. , Det här inlägget blev i pessimistigaste laget men speglar den värld vi lever i, men jag är optimist och vill trå på bättring..   22/1      2020       

Vad skall man berätta om när man inte varit det minsta aktiv under dagens lopp? Det kan vara svärt nog om det skett något viktigt. Jag är ju numera utan egen förskyllan föremål för Hemtjänstens omsorger. Det innebär att jag på morgonen  väcks av en kvinnlig eller manlig hemtjänstare. , Den manlige nöjer sig med att väcka mig medan de kvinnliga tjänstedamerna även är mig behjälplig vid påklädseln. Det känns rätt lyxigt att få strumpor och benkläder  påklädda, Lite lyx i en annars spartansk livsföring är ju inte så dumt att fä på äldre dagar. När det gäller maten nöjer jag mig numera med Findus produkter även om jag tycker det blir tjatigt med köttfärsprodukter, Det finns lite seg oxstek bland produkterna men dem undviker jag helst.  Lite gott "matos" i köket skulle kännas bra men man kan inte locka fram några goda dofter när man värmer upp mat. Jag klagar inte men det blir därför rätt trevligt att äta ute ibland.    21/1   2020

:En bild säger mer än 0rd kan göra och jag är mycket tacksam mot vännen Elena som skickar mig fina bilder att illustriera bloggen med. Jag blev nästan lyrisk inför bilden på de vita blommorna.Vita blommor tycks vara mer lyriska än andra och jag minns sprciellt när Ann-Louise Hansson sjöng en vacker visa om "vita rosor från Aten-"Det är något visst med vita blommor fast en del tycker att de är begravningsblomot Nu skall det ju helst vara röda rosor i en brudbukett men vita liljor är inte dumt heller. Jag samlar på krukväxter också och har fem fönsterkarma fulla med gröna växter  till förtvivlan för den som skall vattna dem när jag åker bortJag samlar inte på antikviteter för det är en ganska dyr hobby-Jag är nu fri från förkylningen vilket gläder mig eftersom det inte var något större nöje att ligga till sångs och titta i taket,       18/1      20´20´

Man kan aldrig vara säker på att en dag slutar lika bra som den börjat för det kan inträffa mycketsom man inte hade väntat sig. Idag "pajade" min TV utan föregående förvarningar. Jag trodde i det längsta att den bara var tillfälligt obrukbar så jag tryckte på alla knappar jag lunde se och hoppades på underverk.Föehoppningsvis får jag hjälp av någon vän eller släkting som vet hur det går till att byta TV. Saknaden efter en brukbar TV kommer att vara omfgattande mendet 'r bara att lufna ner sig så ordnar det sig. Jag är tämligen slö och lat under dagens lopp och gör inga överloppsgärningar.  Vädrets makter är nådga och det är bra promenenadväder. Blogge maler tomgång men det är svårt att vara spiriturell  om man inte har någon inspirirationskälla. En bloggare tar sig rätten att yttra sig i olika sammanhang,  utan att vara ombedd att lägga sig isamtalenJag vet inte ens om jag skulle haft vett att tiga ifall någon vill få tyst på mig.       9/1    201

Jag kan inte påstå att jag varit särskilt strängt sysselsatt i dag. Jag har legat påklädd ovanpå sängen och funderat ävertillvarons vedermödor och besvär.Jag är inte sjuk utan det fränsar mer till att jag är lat och slö. Ett sådant tillstånd är inte berömvärt utan borde undvikad i görligaste mån-Hur som helt så skäms jag lite över att inte ha fjort något berömvärt Att vara slö är mycket ineffektivt och befordrar i varje v¨fall inte välståndet.  Jag är varken fattig eller rik utan har lite mer än det allra nödvändigaste, Rikedom är inte samma sak som att vara lycklig men många tror att det är så.Man borde bli klokare med åldern men så är ingalunda fallet utan en del personer blir mer eller mindre åderförkalkade medan tiden går, an borde vara nöjd med vad livet givet menneb det ör man sällan. Jag klagar inte över mitt öde utan uppskattar att jag har det någorlunda bra.  Det kunde varit värre. 13/1     2020

Idag har Daniel och Daniela namnsdag och jag hoppsa att Prins Daniel också blivi. Han är mannen av folket  fått kronprinsessa och kanske kommer att få halva kungariket en gång när hon blir drottning. et är romantiskt som i sagorna fast vi lever i teknikens världSjälv har jag fått näja mig med att vara prinsessa när vi lektekungalekar förr. Idag har jag tillsammans med kerstin och Elena spisat julbord på Stadshuskällaren. Det var ett fint och digert julbordJag blir mätt bara jag ser ett smörgåsbord men det finns ju andra sa notan meddeladeVärdshus glädjeämne var när  jag skulle betala  notan meddelade  värdshusledningen att de  känt sig så ärade av att jag velat äta deras julbord att de ville bjuda oss på champagnen och cappucinon. Det tacka och bockar jag särslilt för och om jag lever och har sptit så bokar jag borg även nästa år. Hemtjänsten fungerar förträffligt ochhåller reda på mina åtaganden. De är beundransvärda och otroligt tjänstvilliga.   12/12     2019

Jag vet inte var mina senaste inlägg finns men de är av okänd anledninga borta. Det är ingen ide att gråta över spilld mjölk och inte efter den här förlusten heller så jag kämpar på och går vidare- Anna har namnsdag idag och då skulle man enligt seder och bruk lägga lutfisken i blät och blöta upp den torra skiva som den då var. Det var ett pyssel med lutfisk som husmor måste göra själv eftersom det i min barndom inte såldes färdiglutatJag fick uppdraget att sköta om lutfisken och byta vatten på den. Det har sina sidor att vara storasyster i en barnfamilj. Dels hindrar småsyskonpassning en storasyster från att leka och ha lika roligt som kamraterna utan barnpassningsproblem. Dels  blir  det ett visst ansvar att ta hand om ungarna så de inte snubblar och kommer hem med skrapsär på knäna. Man får heller inte leka och ha lika roligt som kamraterna.  Småungar skvallrar gärna för mor de varit med om något äventyrligt. Ingen mamma skickar väli i  dag  ut en elvaåring med en unge i barnvagn och en på var sida om vagnen. Man fär ta ansvar och ansvarskänslan sitteri.        9 dec 2019

Idag har jag tillsammans med "bästisen" Kerstin varit på kafferep på Klippgatan i Solna. Det var en massa pensionärer och som vanligt var kvinnorna i flertal. Jag vet inte varför det alltid är kvinnoöverskott på de flesta möten. Vi drack kaffe med jättegod mjuk pepparkaka. Den påminde om den mjuka pepparkaka jag fick som barn så den var troligen bakad efter ett gammalt känt recept. Det är glashalt ute så man får akta sig för att halka omkull.Deltagarna sade att de var glada över att jag kommit men jag kan tala om att nöjet var helt på min sida. Jag fick en vacker gul tulpan som var tillverkad av garn och handvirkad av en handaskicklig föreningsmedlem. Den ser naturrogen ut och kommer vara fråsch i min återståeende livstid. Jag behövde inte riskera att ¨halka  omkull på hemvägen för Kerstin och jag blev bjudna på skjuts hem av en bilägande  manlig herre. Det är alltid trevligt att träffa folk och och jag var mycket nöjd ned  att slippa sitta ensam hemma denna vintermåndag,Arranörerna skall ha stort tack-      2/12      2019   

Idag har jag varit inbjuden till Sveriges Radio och intervjuad av den trevliga radioprofilen Kattis Ahlström. Det var inga svåra frågor jag fick så jag besvarade dem efter bästa förmåga,Det  var troligen en förinspelning och jag skall ta reda på när det kommer att såndas. Det är lång väg mellan Solna och Radiohuset  men jag fick åka taxi i båda riktningarna. I övrigt har jag haft det lugnt och skönt. Jag har det så beviljat numera att  jag ligger kvar i sängen till Hemtjänsten kommer och tar mig ur den. De klär dessutom på mig och jag känner mig som en primadona när jag får hjälp med påklädseln. Jag fär frukosten serveradockså och har det hur bra som helst. Jag kan inte nog berömma den omsorg jag blir föremål för . I ovrigt är det inte så bra väder, men det hjälper inte att klaga,     29/11     2019

November är en grå och lite tråkig månad men snart är den slut och vi går in i julmånaden december. Då är det ljus och glitter äver stan  och många börjar köpa julklappar. En del väntar till själva julafton med sina inköp och då blir det jäktigt och stressigt. Nu ser man jultomtar lite varstans i skyltfönstren, Han lär ursprungligen ha kommit från Tyskland  men har mer eller mindre ersatts av amerikanarnas Sancta Claus. Denne lär komma in i husen via skorstenen och borde bli rätt sotig av den färdvägen. På bilder är han alltid ren och fin så han tar sig nog in via dörrar och fönster. I de flesta familjer där jultomten gör visiter är det nog någon familjemedlem som är tomte och har ursäktat sin tillfälliga frånvaro med att han varit ute och köpt en tidning.Till mitt barndomshem kom det aldrig någon jultomte utan de få julklappar man fick tdelades av vår mor. Innan de stora varuhusen kom till fick man kopa julklappar i mindre affäre som specialiserat sig på vissa varor. Barnkläder och de vuxnas plagg köptes i olika affärer och det blev springande till olika lokaler. Jag som firar jul i Skåne köper inga julklappar utan skickar en slant till min systerdotter som för min räkning köper  klappar till barnen i släkten.        27/11     2019

När jag skulle blogga idag fick jag meddelandet att en främmande person hade ockuperat min sida och blockerat den för mig.Om samvetet slaget denna person eller inte vet jag ej, men efter en stund varfritt fram att skriva, tror jag i alla fall. I natt skall vi ställa tillbaka klockan för nu skall det bli vinterid. Vad detta krångel med tidbyte skall vara bra för har jag aldrig förstått. Det sägs att det är för kossornas skull. Dessa beskedliga djur har nog inga riktiga tidsbegrepp. De betar snällt på ängen om sommaren och på vintern står i sina bås och är lika beskedliga. Det är vi människor som är barbariska och utnyttjar dem for att vi själv skall ha det bättre. När jag var barn var jag och min 1 1/2 år yngre bror på sommarvistelse på en bondgård. När min bror såg hur mjölken rann ner i en spann när mjölkerskan drog i spenarna vägrade han att dricka mjölk med förklaringen att han inte ville dricka "kopattamjölk". Pattar är på skänkskt landmäl beteckningen för kons spenar. Han drack heller ingen mjölk under lantvistelsen, Han trodde att riktig mjölk skulle hämtas i spann från mejeributiken     27/10     2019

I dag har jag hållit mig inomhus för aty försöka kurera min rethosta men den är envis. Man är ju inte förkyld i ordets rätta mening men det inverkar lite menligt på krafterna Man får ha tålamod samt äta hostmedicin så ger det sig nog så småningom. Jag får ju regelbundna besök av hemtjänstenmen .De har ingen sjukvårdande uppgift men ser till att jag äter ordentligt. Jag har nu testat alla sorterna av  av två fabrikanters rätter. En portion räcker till två måltider så det blir i stort sett billigt. Man får dock aldrig känna lukten av nylagad mat, Det samlas också en massa kartonger men dem bär jag som en klimattäkande medborgare  till uppsamlingslådorna som ligger på min gata. Hemtjänstflickorna kastar dem i sopkorgen men när de har gått tar jag upp och lägger dem den kasse jag har för ändamålet. Det blir mycket sopor och skräp i en storstad, Förr kördes sådant till en soptipp som kråkorna kraxade över och tog smakbitar av, Nu tror jag att soptippar är ett avslutat kapitel och att det går mer hygieniskt och klimatvänligt till,   26/10    2019

Igår hände det något konstigt med bloggen. Jag skrev men det hamnade visst i etern någonstan, Det troliga är nog att jag klantade till det på något visst, Nu kommer inlägget i alla fall före det jag skriver idag, Elena har meddelat mig detta och det tackar jag henne för, Jag hostar intensivt och inte blev hostan bättre av att jag varit ute i kylan och blivir fotograferad för en kalender som jag skall meddela utgivningsdatum när jag fått detta klar. Det är idel kändisar med som skall förestlälla historiska personer, Jag förestöller en drottning och är så bra sminkad och utstyrd att min obetydliga lilla figur ser riktigt drottninglik och imponerande ut-jag ser riktigt imponerande ut. För övrigt har den envisa rethostan inte gett med sig ännu men jag förväntar mig snar bättring av den medicin som doktorn skrivit ut Någon läsare föreslog bikarbonat men det använder man mig veterligt mot magsjuka, en jag skall pröva det också för säkerhets skull,    25/10     2019

Idag har jag hostat på och medicinerat utan större framgång. Sedan blev det roligare framåt kvällen. Då var jag varit på teater, närmare bestämt på den av Dramatens scener som heter Elverket och ligger på Gärdet.Jag såg en stark pjäs som heter Häxjakten av Arthur Miller.  Det var länge sedan jag var på teatern och jag tackar min följelagare för trevligt sällskap .Ännu tacksammare är jag mot den som betalat bijetten I min hemstadad finns en  teaterbyggnad som ligger i Tivoliparken, Där var jag aldrig när jag var ung- och levde där. Den anvåndes  när det kom gästande teatersällskN till stan samt då amatörer spelade nyårsrevyer där. Då jag var nyinflyttad i Stockholm såg jag allt som fanns på stans teatrar. Jag hade nämligen en vän som var helt galem i teater. Denne höll reda på repertoaren och fixade våra biljetter. Den tiden spelade man t o m i källarlokaler.     24/10     2018

Det är utan tvivel höst i vårt land. Träden har fortfarande kvar sina gula löv och det är lite vemodigt men riktigt vackert. På gångar och gräsmattor ligger löven i drivor och man är lite rädd för att halka på våta löv när man är. Igår när Elena och jag var ute vid Lötsjön i Sundbyberg såg vi, när vi gick till restaurangen för att luncha. en litenm vovve bland de gula löven. Den såg lite vilsen och övergiven ut men vi förmodade att ägaren till hunden också var inne på restaurangen. för att äta, Det är sällan hundar får följa m ed in på restauranger och måltider kan vara lånvariga tillställningar. Vovven viftade med svansen när han såg oss vid restaurangench förväntade sig  nog att vi skulle förkorta hans ensamhet. Jag tycker inte att man skall lämna en hund ensam i en främmande omgivning. Hundar har inga tidsbegrepp och de vet heller inte om de blivit övergivna för gott. Jag har alltid velat ha en hund men har avstått för att jag måste arbeta. Nu tycker jag att jag är för gammal att skaffa  hund eftersom den troligen skulle överleva mig. Man skall inte vara självisk utan tänka på  hundens bästa,              20/10     2019         

Det är utan tvivel höst i vårt land. Träden har fortfarande kvar sina gula löv och det är lite vemodigt men riktigt vackert. På gångar och gräsmattor ligger löven i drivor och man är lite rädd för att halka på våta löv när man är. Igår när Elena och jag var ute vid Lötsjön i Sundbyberg såg vi, när vi gick till restaurangen för att luncha. en litenm vovve bland de gula löven. Den såg lite vilsen och övergiven ut men vi förmodade att ägaren till hunden också var inne på restaurangen. för att äta, Det är sällan hundar får följa m ed in på restauranger och måltider kan vara lånvariga tillställningar. Vovven viftade med svansen när han såg oss vid restaurangench förväntade sig  nog att vi skulle förkorta hans ensamhet. Jag tycker inte att man skall lämna en hund ensam i en främmande omgivning. Hundar har inga tidsbegrepp och de vet heller inte om de blivit övergivna för gott. Jag har alltid velat ha en hund men har avstått för att jag måste arbeta. Nu tycker jag att jag är för gammal att skaffa  hund eftersom den troligen skulle överleva mig. Man skall inte vara självisk utan tänka på  hundens bästa,              20/10     2019         

IIdag var det åter en strålande augustidag och Elena och jag hade beslutat att träffas för att vandra längs Mälarens strand. Elena har för närvarande en ungdomsvän på besök som ville se våra vackra omgivningar. Vi startade med att besöka kafeet vi Huvudsta gård. Det är ett mycket trivsamt ställe som serverar gott kaffe och utsökta bakverk Jag föll för läcker bit rabarberpaj med vaniljsås. På väg därifrån hälsade vi på hästarna. De är vana vid närkontakt med människor och är rätt sällskapliga och låter sig klappas. Jag är lite feg och tog det försiktigt med ömhetsbevisen. När vi var färdiga med kaffet gick vi hela den långa strandvägen ner till Pampas Marina och det var ett uthållighetsprov för mina 107-åriga  gamla ben.Det vill till att inte ge tappt när man skall hänga med "ungdomar" som ör cirka 50 år yngre. Men skam den som ger sig och jag "pustade" och "ståkade på" och så småningom nädde vi min port.Jag prkade inte hänga upp jackan som jag släpat med mig alldeles i onödan utan damp ner på sängen så fort jag kommit innanför dörren, Där har jag befinnit mig ända tills det blev dags för bloggen.Jag är glad att jag inte gav tappt och känner mig lite stolti över att klarade mig nästan lika bra som"ungdomarna:"    25/8    2019

Så har vi kommit in i det nya året och de flesta av oss kommer att möta 365 nya dagar i total ovisshet om vad de kommer att innebära. Det är bara bra att ingenting veta, för då behöver man inte gå och oroa sig i onödan. För första gången har jag firat Nyår alldeles ensam med mina tankar. Det gick riktigt bra och jag hade inte tråkigt en enda minut. Jag tittade på TV och inväntade Malena Ernmans uppläsning av Tennysons Nyårsklockorna. Hon gjorde sitt bästa, tycker jag. Jag har under årens lopp hört många olika skådespelare läsa Nyårsklockorna och har till och med lyssnat till den allra första och i mina öron även den störste av dem. Det var den berömde Dramatenskådespelaren  Anders de Wahl, som var först ut.  Han läste dikten första gången 1895 och höll sedan på varje nyår till år1955. Han ägde det som man brukar kalla för "en tordönsstämma" och deklamerade så klart och tydligt att det hördes ut över Skansen, trots att det på den tiden  inte fanns varken ljudanläggningar eller högtalare. Klockorna som skall ringa in nyåren är våra kyrkklockor och de är inte vilka klockor som helst. Den första kyrkklockan hördes i Neapel år 535. Man ville nämligen ha någonting, som kunde ljuda över stad och nejd, för att sammankalla de kristna till gudstjänst. Våra egna kyrkklockor ringer fortfarande till gudstjänster, men kyrkorna har numera inte många besökare. De kyrkklockor, som ringer vid bröllop är lite mer publikdragande och romantiska. Denna  sort av  klockringning blev i min ungdom en riktig schlager  när "smörsångaren " Sven-Olov Sandberg sjöng den på sin mest sålda grammofonskiva med titeln: "När bröllopsklockor ringa sin milda sommarsång."  Melodien smälte  alla våras hjärtan och de mest sentimentala torkade en tår ur ögonvrån. Det går bra  att spela vissa  låtar på de gjutna  klockorna  om man kan konsten och är tillräckligt musikalisk. Den  ntresserade, som vill lyssna på klockspel kan gå in på You Tube och där till exempel lyssna på klockspelet i Lunds Domkyrka. Det låter riktigt vackert, det vet jag, som varit där. Så högt upp som till kyrkklockor har inte min vän fotografens kamera nått ännu och därför visar jag hennes bild på ett annats slags klocka som kan ses på vårt vackra Stadshus,   1/1  2016  

Ibland blir jag lite filosofisk och börjar begrunda mitt och mina medmänniskors daliga liv och leverne.  Så länge man arbetar försörjer man sig själv och får betala skatt så att samhället kan fungera. Vissa människor är konstnärliga  och blir berömda för all framtid föratt de har åstadkommit stora mästerverk. Andra är uppfinningsrika och de skapar fiffiga maskiner och redskap som underlättar för den övriga mänskligheten. Men de allra flesta av oss är förfärligt vanliga och tråkiga och kommer inte att lämna något bestående avtryck eller bli ihågkomna av eftervärlden. Min ambition har alltid varit, att så länge det är möjligt klara mig själv  och inte ställa till besvär för omgivningen. Men när mitt högra ben blev mindre funktionsdugligt var jag lagom kaxig och tvungen att tänka om. Det kändes otroligt skönt att ha någon att stödja sig på och jag skulle inte kunnat resa bort över julen om jag inte fått hjälp av och på tåget. Det är jag mycket glad över. Även mina kära läsare har visat mig stort deltagande och det tackar jag särskilt för. Nu är jag helt återställd och kan promenera helt obehindrat. Idag har min vän fotografen motionerat mig i flera timmar och jag känner mig  vederkvickt av att ha varit ute i det sköna vintervädret. "Av skadan blir man vis" säger ordspråket  och ett annat säger " att i nöden prövas vännen." Av detta har jag lärt, att man tacksamt bör ta emot  den hjälpt man får för "själv är inte alltid bäste dräng" säger ett tredje ordspråk.  Fotot är taget när den första snön hade fallit.    2/1   2016                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                               

Nu har nästan tre dagar av det nya året gått  av de 366 dagar som2016 består av. Jag påstod felaktigt att 2016 hade 365 dagar därför att jag glömt bort att det var skottår i år. Skottår har  vi vart fjärde år, för att det skall bli lite ordning på tideräkningen. Eftersom sättet att räkna tid är synnerligen invecklat  och nästan en vetenskap i sig, skall jag inte utveckla räknesättet närmare, för då kan jag trassla till det riktigt och det aktar jag mig för. Tiden får ha den gilla gång den har, men jag vet, att den extra dagen placeras i februari, som i år har 29 dagar i stället för 28. När det är skottår får giftaslystna kvinnor, enligt en oskriven lag, fria till mer eller mindre giftaslystna karlar om det finns sådana i deras umgänge. Hur ofta det praktiseras finns det ingen statistik på, så jag kan inte berätta  hur ofta det sker. En del karlar kan ju behöva en "puff" framåt  om de är lite blyga eller senfärdiga av sig. Jag har aldrig friat själv som tur är. I motsatt fall skulle jag förblivit ogift i alla mina dagar. Så frigjord och tilltagsen, att jag tar ett sådant initiativ, är jag inte. Jag borde inte skämta om sådana här saker, för äktenskapet är en allvarlig historia och det skall till ett gott samarbete mellan parterna om det  skall räcka livet ut. Numera skiljer sig folk alldeles för lättvindigt. Ibland är en skilsmässa den bästa lösningen och då är det bara bra att parterna kan gå skilda vägar. I min barndom var skilsmässor ytterst sällsynta. Det hörde också till undantagen att gifta kvinnor hade yrkesutbildning. Alla var i stort sett hemmafruar och beroende av att bli försörjda. Tog mannen initiativ till skilsmässa  fick han betala underhåll till hustrun. Det var egentligen inte meningen att det här inlägget skulle bli allvarligt, men jag har tyvärr en olyckligt förmåga att alltid röra ihop saker när jag skriver. Vad dagens bild har gemensamt med inlägget får läsaren klura ut själv.    3/1   2016

Idag bestämde jag mig för att mitt onda ben skulle vara återställt och fullt brukbart och gav mig i kast med att ta bort bandaget. Det var lättare sagt än gjort för vaden  var synnerligen väl emballerad i förbandsmaterial som jag aldrig sett förut. Jag har varit lite skeptiskt inställd till sjukvården i största allmänhet och mest för den inte alltid tar väl hand om den äldre befolkningen, som behöver den bäst. Men den har varit föredömlig  i mitt fall  och jag fick till och med hembesök av en distriktssköterska, som var både vänlig och effektiv. Jag fick tid hos  en läkare nästa vecka och att få träffa en sådan, är faktiskt en förmån som jag uppskattar. Jag tror inte att min ben behöver mer vård, men det kan ju vara tryggt att få veta att man är fullt återställd. Alla läkare är tyvärr inte som den helt underbare Kvartersdoktorn som visats  i TV. Det borde de vara, för då skulle det nästan vara roligt att vara patient. Som alla vet, är han aktuell som min medtävlare om titeln "Årets  Senior" och jag kommer  inte bli ledsen om han vinner titeln, för det är han värd. Han tar hand om både unga och gamla och är mysig och trevlig. Han går hem till  patienterna, som inte kan ta sig till hans mottagning och det är det inte det inte många läkare som gör numera. Jag har inga särskilda meriter, utan jag får troligen vara med och tävla  för att jag är så rysligt gammal. Att blogga är inte märkvärdigt alls och man behöver inga förkunskaper. Det krävs förstås en dator som fungerar tillfredsställande . Det gör min tyvärr inte just nu och skulle det bli ett tillfälligt uppehåll i bloggandet, så beror det på att min hårddisk har kapsejsat.  Idag gick det vägen som tur var. Eftersom helgen ännu inte är slut visar jag upp en av fotografens fina tomtebilder.  5/1  2015  

Idag var det bistert kallt och riktigt vinterklimat när jag skulle hälsa på släkten i en grannkommun. Men möts man av värme och gemenskap och får en god måltid så tinar  man upp och glömmer att det är kallt och ogästvänligt ute. För den som lever singelliv är det riktigt angenämt att bli bortbjuden en och annan gång, bli uppassad och omhuldad och ha sällskap vid matbordet. Min värdinna visste precis vad som lämpade sig  en kulen vinterdag och bjöd på en helt underbar fisksoppa och gott bröd. Jag har inte ätit fisksoppa på den dag jag minns för sådan lagar man sällan i ensamhushåll. Men min mor inpräntade i alla sina barn, att det var viktigt att äta ordentligt även om kassan var skral. Jag tror att det är mors goda mat och förbättrade livsvillkor som gjort att jag fortfarande är i livet. Färdiglagat och halvfabrikat i all ära men inget slår rejäl hemlagad husmanskost. Efter allt det här pratet om mat vill jag säga några ord om de kommentarer jag får. De flesta är positiva och synnerligen vänligt skrivna och dem blir jag mycket glad över. Några är lite mer kritiska och dem tål jag också eftersom jag vet att jag inte är någon övermänniska utan en helt vanlig mänsklig varelse behäftad med en massa fel och brister. Ett av mina "kardinalfel" är att jag är lite för mycket "rakt på sak." Jag lindar inte in mina ord i vackra fraser utan säger utan krumbukter vad jag tänker och tycker. Det är säkert mycket odiplomatiskt och otaktiskt. Jag avser inte att såra någon och har jag gjort det, ber jag om ursäkt. Fisksoppa har jag ingen bild på, men att soppan på bilden var god är säkert. Och visst  ger fotot ett aptitretande intryck?   5/1  2016

Idag är det slut på julens helgdagar och den arbetande befolkningen återgår till vardagslivet och sysselsättningen. Trettonhelgen  är en kristen högtid och enligt bibeln firar vi den för att tre vise män kom ridande till Betlehem när de hört talas om att en ny konung var född . Honom ville de hylla  och förära gåvor. Än så länge är trettondagen en röd dag i almanackan, men det är långt ifrån säkert att den kommer att förbli en sådan mycket länge till, har jag läst någonstans. Vi lever i en krass tid  och eftersom vi inte är speciellt kristliga och kyrksamma av oss, så tycker statliga myndigheter att det finns goda skäl att ta bort ett antal arbetsfria röda dagar. Om folk arbetar mer, får staten också in mer skattepengar. Utgifterna stiger stadigt, nu när flyktingströmmarna väller in i landet och behöver bostäder, skolor och en massa annat. Jag tror inte att svenska folket vill bli av med någon av sina helgdagar. Tar man bort dem blir det säkert ett "ramaskri" och högljudda protester. Men vi är inte där än. Nu när julhelgen är slut blir alla semleälskare glada. Efter trettonhelgen tjuvstartar nämligen många bagare och börjar baka och sälja semlor. Numera är det inte samma  ordning på semleätandet som det var förr. I min barndom åt vi bara semlor en enda dag på året och det var på "fettisdagen"  och det kändes nästan lite festligt. Nu kommer det att finnas semlor ända till påsken  och bagarna gör sitt bästa  och fyller bullarna med mandelmassa och gräddskum. idag brukar många tända granen för sista gången innan den åker ut, om den kommer från skogen förstås Den gran jag visar idag finns hos släktingar som bo på Söder. Den är från tiden de vistades i USA och den följde med flyttlasset när de återvände till  fosterlandet.      6/1  2016

Idag hade jag tid på min Vårdcentral för kontroll av det benproblem jag haft den senaste tiden. Eftersom det nu har löst sig av sig själv borde jag ha avbokat besöket, men det gjorde jag inte, för jag hade lite andra småskavanker, som det kunde vara bra att få åtgärdade. Besöket blev mycket positivt.  För det första kostade det inte ett öre. Staten  bjuder fr o m årsskiftet på gratis läkar- och sjukhusvård för dem som är 85 år och äldre. Det tycker jag är gentilt och det är bara att tacka och ta emot. Jag tror inte att det kommer att missbrukas, för äldre personer  gör nog inte fler läkarbesök än de som är absolut nödvändiga. Det är för omständligt att boka tider både hos doktorn och hos Färdtjänsten. Doktorn var vänlig, gjorde sig god tid med undersökning och var intresserad av mina problem. De är inte så stora att de inverkar menligt på min rörelseförmåga  eller mitt välbefinnande i största allmänhet. Det är troligen ovanligt att en 103-åring kan ranta omkring som jag gör och är i stånd att ge klara och rediga svar på frågor som ställs. Doktorn ansåg mig vara i det närmaste unik. Själv tycker jag inte att jag är speciellt märkvärdig, men när en läkare gör påståendet, får jag väl acceptera det som sägs. Som tur är, har jag inte för vana att skryta över mina färdigheter. Dessa är förvärvade under ett långt och strävsamt liv och därför möjligen värda ett erkännande. Min goda hälsa har jag fått som en gudagåva utan egen förskyllan. Den kan eventuellt bero på goda gener och i viss mån även på sunda levnadsvanor. Man blir vad man äter, sägs det.  7/1    2016

Nu när det är kallt och vintrigt skulle man behöva klä sig i päls. Det gjorde man förr i tiden och det var status att äga en pälskappa av t ex persian eller nutria. I våra dagar har det blivit asocialt och nästan brottsligt att klä sig i pälsverk. Djuraktivisterna slåss för djurens rätt och tror, att de är riktigt djurvänliga. De går så långt i sin iver att rädda minkar och rävar att de öppnar burarna hos pälsfarmarna och släpper ut avelsdjuren  i vår fria natur. Hur de skall klara sig där, bryr de sig inte det minsta om. Det är ett brott mot gällande lag och allt annat än djurvänligt, men det tar de ingen hänsyn till. Människor har klätt sig i djurhudar från tidernas begynnelse. De tog till vara på skinnen från djuren de jagade  och åt upp köttet. Hudar från vilda djur var nämligen det enda material som fanns att tillgå, innan man lärt sig att bereda ull och väva tyger. Men tiderna förändras och vi med dem och pälstillverkningen har i det närmaste upphört i våra dagar. Man får leta länge i Stockholm innan man ser en pälsaffär. Att vara körsnär är inte längre ett lukrativt yrke. När jag var i tonåren, var det min högsta dröm att bli ägare till  en persianpäls. Den tiden var det endast överklassens damer, som  klädde sig  i pälsverk på vintern. Min dröm gick i uppfyllelse så småningom och jag har under årens lopp ägt ett flertal pälsar utan att det känts speciellt märkvärdigt eller lyxigt. Det var varmt och skönt med en pälskappa och om den var snyggt designad var den klädsam också. Min senast inköpta päls hänger sedan flera år tillbaka i garderoben oanvänd. Det är troligen slöseri med resurser, men så länge den hänger där, retar jag i alla fall inte upp djuraktivisterna. Jag vet inte om det är lika syndigt att sitta på ett litet fårskinn. Ännu har jag inte hört talas om att  får och lamm har blivit "befriade" av våra djuraktivister.   8/1   2016

Kylan håller i sig och  isen har lagt sig på våra sjöar.  Den som har lust kan, om han äger ett par skridskor, ge sig ut för att åka. Det är länge sedan jag stod på ett par skridskor. Jag minns ännu mina nybörjarskridskor. De hade  en krok framtill och det tyckte jag var "töntigt" och skämdes över att inte få åka på spetsiga skridskor. Sådana åkte de större barnen på. Man tog  sats med spetsen innan det bar iväg. Jag uppnådde aldrig någon större färdighet i skridskoåkning för isar smälter rätt fort bort i de södra landskapen. Skridskorna lade jag på hyllan redan I tonåren och har inte åkt sedan jag var femton år. I Stockholm kan både barn och vuxna åka skridskor flera månader på året på en konstfrusen isbana i Kungsträdgården. Det är väldigt roligt att titta på  de allra minsta, när de  tar sina allra första skär på den hala ytan. De lär sig rätt fort och skrattar bara när de "drattar" på ändan. Ungar i vår stad har det beviljat med alla sorters aktiviteter och nutidens "dagisfröknar"  lär dem  allt möjligt trevligt. De "byltar" på dem ordentligt och ser till att de rör på sig och får frisk luft varenda dag. Dagis fanns inte i min barndom och givetvis inte några konstfrusna skridskobanor, men vi hade roligt ändå.  Om någon från min hemstad läser det här, så skulle det vara intressant att veta om isen lagt sig på Helgeå och om kanalerna är igenfrusna. På dem åkte jag och  lekkamraterna skridskor en gång i tiden fast det inte var tillåtet. Vi var rätt "busiga." Min mailadress är:      carlssondagny@hotmail.com     ifall inte kommentarutrymmet räcker till.  Dagens bild är min vän fotografen glad över att ha tagit och att hon lyckats att fånga glittret över vattenytan så bra är outstanding. Den är tagen under en vintrig promenad längs Ulvsundasjöns strand.     9/1   2015

I morgon  kl 20:00 bör hela svenska folket sitta framför sina TV-apparater för då är det  Cancergala i TV4. Till den är jag inbjuden av den anledningen att  jag, som så många andra säger: "Nej till cancer"  Det gör jag inte  bara  för min egen skull utan för att cancer drabbar så många, unga som gamla utan förbarmande. Cancern tog min makes liv och jag hatar sjukdomen intensivt av den anledningen. Det  är en hemsk sjukdom  och vi får hoppas att den så småningom blir helt och hållet utrotad.  Vi skall i morgon och andra dagar, inte bara säga ett klart  "nej till cancer" utan också, efter bästa förmåga, lämna ett bidrag, som blir till hjälp för  cancerforskningen. Jag tror på svenska folkets givmildhet och hoppas att såväl enskilda givare som företag skänker så mycket pengar att resultatet överglänser förra årets rekordinsamling. Man kan tycka att det är fel, att samla in pengar med hjälp av ett underhållningsprogram, men i det här fallet tycker jag att "ändamålet helgar medlen" och att "alla sätt är bra utom de tråkiga."  Programmet innehåller en del allvarliga sekvenser också, men i det stora hela blir det nog en glad och trevlig tillställning. Programledarna är desamma som  vid förra årets gala och jag tror, att Kristin Kasperson och Tilde de Paula  och deras manliga kollega kommer att leda galan på ett föredömligt och ansvarsfullt sätt. Jag kommer säkert inte  att bli synlig i bild särskilt  mycket, för jag är en  obetydlig "kändis"  i sådana här sammanhang. Men det känns viktigt att vara på plats och "dra siit strå till stacken." Jag kommer att rapportera från evenemanget så småningom.    10/1   2016

I går blev det inget blogginlägg eftersom jag var inbjuden till Cancergalan, som sändes i TV-4. Cirkus var fullsatt av  mer eller mindre riksbekanta kändisar. Där fanns också en del personer som har haft och blivit botade för cancer. De berättade om sin sjukdom och rekommenderade varmt dem som inte redan var månadsgivare till Cancerfonden att bli sådana. Vid tidigare galor har man ätit gemensam middag på Cirkus, men denna gång bjöds vi en lättare förtäring på stående fot. Denna besparingsåtgärd betyder, att det blir mer pengar till forskning och det är ju högst behjärtansvärt. Jag förmodar, att de flesta av mina läsare hade tillfälle att följa programmet, som även innehöll en del artistframträdande .Jag kunde konstatera, att Sven- Bertil Taubes framträdande  var mycket populärt och han fick mer applåder än vad de yngre artisterna fick. Jag är inte speciellt förtjust i den moderna popsången, men  den hör nutiden till  och skall givetvis sjungas på vår tids arenor. När jag var ung köpte jag skivor och lyssnade till sånger eller schlagers  som var "inne"  i dåtiden. Min mor och mormor ägnade sitt musikintresse åt de mer sentimentala shillingtrycken. De kallades så, för att texten  trycktes upp, och såldes till  hugade spekulanter för 25 öre  per visa. Detta var före vinylskivans och vevgrammofonens tid och jag minns att min mor sjöng dem för oss, när vi satt framför brasan på kvällskvisten. Det var helt i sin ordning.och det var vad jag fick höra när jag var barn. Varje generation har rätt att ha sin egen musik och vi gamlingar skall inte klanka på den för att den inte passar våra öron. Jag hade hur som helst en mycket trevlig gårdagskväll och det bästa av allt var, att det blev så många månadsgivare som kontinuerligt stöder och betaler in pengar till l cancerforskningen. Till de personer, som frågar efter min mailadress, svarar jag , att den finns i mitt blogginlägg som skrevs den 9 januari i år. Bilden visar mig tillsammans med en av Cancerfondens tidigare  generalsekreterare  och jag hade plockat fram en gammal festblåsa ur garderoben och tonat till frisyren lite..    12/1   2016

Jag vill inte påstå att det är någon njutning att promenera när kylan biter i skinnet, men man får göra en "dygd av nödvändigheten" och  gå ut och röra på sig ändå. Norrlänningarna  klarar ju upp till 40 minusgrader  och det får mig som  "sörlänning"  att skämmas för att jag gnäller när det är fem. Det är inte att undra på att de norra landsändarna är glest befolkade. De består ju mest av skog och ödsliga vidder.  Att solen lyser dygnet runt mitt i sommaren är dålig kompensation  för  den långa kalla vintern.  Men turistnäringen  i obygden gör det bästa av det sämsta och utnyttjar natur och sitt klimat för att locka till sig turister. Jag såg i min tidning ett referat från Jukkasjärvi där det finns ett berömt ishotell.  En del brudpar gifter sig däruppe och tillbringar bröllopsnatten på renfällar lagda på en isbädd.  Det lär vara populärt att  åka till norrländska ishotell och den som haft en sådan upplevelse glömmer den nog inte i brådrasket. Jag har inte varit längre upp i Norrland än i Östersund  och det var mitt i sommaren. Då svärmade myggen som bäst  och gjorde det lite svårt att njuta av att solen sken även mitt i natten. Att jag ordar om Norrland beror på att det blivit tal om att skicka en del av flyktingströmmen dit, nu när bostadssituationen blivit katastrofal i storstäderna. Den som ser Sverige som sina drömmars mål och ett paradis på jorden, får kanske ett bistert uppvaknande när kylan biter i skinnet. Så här års längtar vi svenskar efter sol och värme och reser därför med glädje till ett varmare klimat den här årstiden. Dagens bild är tagen på en skogbevuxen skärgårdsö en varm sommardag .    13/1   2016

&

Med risk att förefalla tjatig, upprepar jag, att det inte var ett dugg trevligt att vistas ute idag. Det var minus 12 grader. Inte mycket, om man jämför med kylan i Arktis, men tillräckligt mycket för att min gamla kropp ska bli stelfrusen efter några minuters utevistelse. Sakkunskapen säger, att kyla kan beskrivas som antingen negativ energi eller brist på värme. Det stämmer, för bristen på värme var total och min energi mycket negativ. Jag tyckte att kylan bet i skinnet och stannade inte ute särskilt länge. Jag bor i en varm och ombonad lägenhet, men när det blir så här kallt sjunker temperaturen inomhus också. Därför har jag helgarderat mig och sitter just nu placerad vid ett elektriskt värmeelement som strålar ut livgivande värme vid mina fötter. Att det ökar på elräkningen struntar jag i, eftersom det ökar mitt välbefinnande i hög grad. Jag fick frysa mycket i barndoms- och ungdomsåren, för då fanns det ingen centralvärme i bostäderna. Eldade man inte i vedspisen och kakelugnen blev det svinkallt i rummen. Jag har varit inneboende hos snåla rumsuthyrare som inte kostade på mig många vedträn, hur kallt det än var ute.  Då kunde man vakna på morgonen utan att kunna tvätta sig för vattnet i handfatet hade frusit till is. Jag är ju född före badrummens och varmvattnets tid och blev van vid kalla rum och kallt tvättvatten redan i tidiga barnaår. Därför har jag vett att uppskatta våra moderna bekvämligheter till deras fulla värde och tycker, att jag gjort mig förtjänt av att ha det bekvämt och ordentligt varmt inne på gamla dar, allrahelst när det är minusgrader ute.   13/1   2016

Jag har lärt mig att bloggning är en form av dagboksskrivning där man skall berätta om sina tankar och upplevelser för hugade läsare. Det är tämligen enkelt för den, som träffar många människor och lever ett rikt liv. Jag  har det rätt ensamt ibland, men det är ingen mening att sucka och tycka synd om sig själv, utan man får ta i tu med någonting  som skingrar tankarna. Den här årstiden  kan man inte bara bylta på sig och ta en stärkande promenad, utan  måste tänka på, att det är halt och oframkomligt  på de vanliga promenadstigarna. Förr i världen var man noga med att sanda trottoarer och parkvägar, men i mina omgivningar har jag inte sett ett sandkorn så här långt. Det kanske är en besparingsåtgärd  eller också är det bara sådana som jag, som tycker att det är halt. Hur som helst, så gör väglaget att jag inte är ute långa stunder och inte heller vågar gå i min vanliga takt. Jag tar det lite försiktigt, för att inte "dråsa" omkull  och bryta lårbenshalsen. Det skulle vara förödande för vem som helst, men än värre för en 103-åring med skört benstomme. Det här innesittandet verkar menligt på mina skriverier och jag skäms över att inte ha intressanta upplevelser att delge läsaren. Så långt som till att fantisera ihop äventyr  och händelser har jag inte kommit än, utan jag försöker så gott det går att vara sanningsenlig. Riktiga författare använder både fantasi och verklighet när de skriver, men jag tror, att blogg bara skall handla om verkligheten. Dagens kalla väderlek  inverkar också menligt på min verklighetsförankring och därför blev dagens inlägg  inte bättre än så här. Det är min förhoppning att min vän fotografens konstnärliga foto skall förbättra det dåliga intrycket.  15/1   2016

Negativ värme är en något snällare benämning på den iskyla som råder utomhus just nu. Jag försöker att se något positivt i det mesta i tillvaron, men hård vinterkyla är ett undantag från den regeln. Elräkningen blir givetvis större den här kalla vintern eftersom jag  hjälper upp  inomhustemperaturen med ett elektriskt värmeelement, som står bredvid mig när jag sitter vid dator eller TV. Men den kostnaden tar jag, för det är nästan värre att frysa inom än utomhus. Jag tycker uppriktigt synd om dem, som eldar med ved och måste ut till vedboden titt som tätt för att fylla på vedkorgen. Det är en rätt smutsig och tung syssla att värma upp sin lägenhet med fossilt bränsle. I mitt barndomshem  eldade vi  med ved  i köksspis och kakelugnar. Men jag minns också, att det stod en järnkamin framför en av kakelugnarna  och den eldades med kol. Kol värmde bättre än ved och kaminen behövde bara fyllas på morgon och kväll. Det var riktigt arbetsamt att hålla varmt inne förr i världen, för att inte tala om hur smutsigt det blev, när askan skulle rakas ut varenda morgon. Veden köptes  i  meterlånga stockar, som var kluvna mitt i itu och sen lejde man en vedhuggare som sågade och högg den till  lagom stora vedträn. Som barn har jag burit mycket ved och travat upp den i vedboden. Numera är det väl bara en och annan stuga på landet som saknar centralvärme och varmvatten. i huset där jag bor kommer den goda värmen från ett fjärrvärmeverk och termostater reglerar värmen. När man som jag har upplevt hur det var förr kan man till fullo uppskatta  hur bekvämt och bra det blivit. Jag är verkligen glad över att jag får det varmt och skönt inomhus utan att jag behöver anstränga mig det minsta.  15/1  2016.       

Kylan fortsätter men om man tar långkalsonger på sig och för övrigt byltar på sig det varmaste man har, så går det även för en frusen individ att transportera sig från ett ställe till ett annat. Jag längtade efter att få vara med om någonting trevligt och när "bästisen"  idag meddelade, att hon införskaffat biljetter till  filmen "En man som heter Ove" blev jag stormförtjust. Jag har läst boken med samma titel. Den är skriven av Fredrik Backman och filmen har fått mycket bra kritik och en massa nomineringar till årets "Guldbagge." Jag blev inte besviken. När jag ser en bra film lever jag mig in i handlingen och tänker inte på att det jag ser är skådespeleri och att aktörerna får mer eller mindre bra betalt för att agera. Jag trodde, när jag gick till bion, att det var ett lustspel jag skulle få se och att det skulle bli många glada skratt. Det blev det kanske också, men Rolf Lassgård spelade sin roll så bra, att jag greps ända in i hjärterötterna. Om sanningen skall fram, så grät jag nog en liten skvätt en och annan gång också. Jag fick full valuta för den 100-lapp jag fick betala för biljetten. Vi Solnabor är lyckligt lottade för vi kan se bra filmer på hemmaplan. Filmstadens biografer är smakfullt inredda och ger besökaren ordentlig plats för fötterna, när han eller hon väl har satt sig. Efter filmförevisningen bjöd min bästis och hennes make mig på en god middag. Jag är till 100% nöjd med denna  vintersöndag. Den har gett mig full kompensation för de iskalla dagar då jag på grund av kylan.inte vågat mig utomhus. Dagens inlägg kan tyckas vara i positivaste laget, men när jag tycker att någonting är bra eller dåligt, så är det bara min egen uppfattning  jag uttalar. Eftersom stans julgranar och snön finns kvar, visar jag än en gång en fin vinterbild.  17/1   2016

Det är en gudagåva att få vara så frisk som jag är och det är många som förundras över min goda hälsa. Själv tar jag detta som  bevis för att de törnar jag fått i i livet har härdat mig mer än de gjort mig svag. Den som lever ett skyddat liv blir inte lika motståndskraftig. Förr eller senare kommer även mina krämpor i dagen, men den dagen den sorgen. Jag besökte min Vårdcentral idag, inte för att jag var sjuk, utan för att få konstaterat att jag inte var det. Läkaren blev nästan glad över att se mig, för jag gnällde inte det minsta. Lite skavanker har vi alla, men läkaren  påstod, att min kondition var bättre än den hos hans 70-åriga patienter, som föddes på 40-talet  Det är just den generationen, som sociala myndigheter nu är lite bekymrade över. De har inte upplevt Sverige som  det U-land jag föddes i. De har haft det bättre och fått använda maskiner till de tyngsta jobben. Deras arbetstid har varit betydligt kortare. Av den anledningen, tror man inte, att de  nöjer sig med vilken äldrevård som helt, utan kräver kvalitet på den vård de anser sig behöva. Om jag kan hålla mig frisk lite till, så kanske jag, när det en gång blir dags, kommer att få glädje av att 40-talisterna inte bara teg och tog emot. Det gjorde åldringarna  förr och det var inte ens tal om att de skulle beklaga sig. Just nu struntar jag i kommande vårdbehov  och gläder mig över att jag mår riktigt bra än så länge. Ännu gladare kommer jag att bli när det blir sommar och jag får åka skärgårdsbåt.    18/12 2016    

Jag har alltså köpt en ny dator som jag inte begriper mig på. Den gamla gav upp och det blev jag djupt bekymrad över.Jag hade förväntat mig att den skulle hänga med tills jag själv lade av med att använda tekniska apparater. Man skall ju leva som man lär och därför är jag absolut tvungen att lära mig hur den härr nya fungerar. Folk över hundra anses inte vara speciellt lättlärda och jag är inget lysande undantag från regeln. Min vän fotografen har åtagit sig att undervisa mig i det nya system som nya datorer begåvats med. Blir det ett användbart inlägg av mitt förslingsverk, skall jag i morgon i höga tonartet prisa hennes pedagogiska förmåga. Med stor sannolikhet bekräftar det mina egna påståenden att "ingen är för gammal för att lära sig något nytt," stämmer. Det ger samtidigt legitimitet åt folks påstående, att jag är en smula unik. Jag tror inte det finns fler 103-åringar än jag, som investerar ett flertal sköna tusenlappar i en ny dator. Den gamla passade mig precis och tills vidare är det enda positiva, som jag tills vidare kan säga om den nya är, att den har ett betydligt rejälare och bättre tangentbord än den gamla. hade.Min gamla passade mig precis. Det är jag inte säker på att plaggen på dagens bild gör. 20/1 2016

Jag tänker inte bli tjatig och upprepa mina tillkortakommanden med den nya datorn. Jag

inser min begränsning och det får ta den tid det tar, för att jag skall lära mig det nya

systemet. Min mentor och vän fotografen tar hand om min utbildning och kommer även

att hjälpa till att få in det jag skriver på minsida.se/Bojan tills vidare. Idag läste jag i min

tidning, att en utredning kommit fram till, att det är kvinnorna i samhället, som bär upp

kulturen. De läser fler böcker och går på fler konsertlokalaler och teatrar än vad männen

gör. Karlarna tycker troligen att de gjort sitt efter dagens slit och vill ha det lugnt och skönt

när de kommit hem. Beträffande idrottsarrangemang är herrarnas intresse säkert större

än kvinnornas. I fråga om mat, som enligt artikelförfattaren också är kultur, äter folk

mycket mer ute nu, än de gjorde förr. Vanligt folk hade den tiden inte råd och det var

nästan suspekt för en arbetar­eller medelklassfamilj att gå på krogen. Jobbarna hade

matlåda med sig till arbetsplatsen om de inte bodde så nåra, att de hann hem för att äta.

Restaurangerna i min lilla hemstad var ytterst få och sällan fullsatta. När jag vid 19 års

ålder lämnade hemstaden hade jag aldrig ätit på restaurang. Idag kan jag få uropeisk

och asiatisk mat allt eftertycke och smak. Jag hyser en viss förkärlek för det asiatiska

köket. Aiatisk mat känns inte lika tung och mastig som den svenska husmanskosten. Om

den senare har jag ändå bara gott att säga, eftersom jag är uppfödd på husmanskost. Är

det sant att mat är kultur, så utövar vi ju kulturella handlingar vareviga dag, Jag är inte

helt säker på att det är finkultur att äta köttbullar med sås och lingon eller om det är den

svenska nationalrätten. Men ett vet jag och det är, att de flesta av oss vill ha färskpotatid

med sill och gräslök på Midsommarafton och det vill jag också ha. Varför min vän

fotografen betraktar restaurangmaten på dagens bild så misstänksamt minns jag tyvärr

inte. 23/1 2016

Dagens rubrik är en smula ironisk för jag känner inte någon större lust att skriva i den nya datorn. Jag måste dessutom ändra mina invanda rutiner och det tilltalar mig inte heller. Ett gammalt ordstäv säger, att man skall inte lära gamla hundar att sitta" vilket betyder att en äldre har svårt att ändra ingrodda vanor. Nu är det ju så, att jag är "envis som en åsna" och har lite svårt att "ge tappt" i första taget. Det är på gott och ont och man vet inte riktigt hur mycket tålamod det skall till innan man "ger slaget förlorat". Men jag skall kämpa ett tag till. Min vän fotografen har för en tid sedan köpt samma sorts dator, men till skillnad från undertecknad är hon yngre och flexiblare och en hejare på datorer. Omställningen var för henne om inte "lätt som en plätt", så i alla fall betydligt enklare än för mig. I dag har hon hjälpt mig med vissa inställningar och på ett lättfattligt sätt förklarat en del av det, som jag inte förstod mig på. Nu får det vara nog om datorn för idag. Nu, när kylan gett med sig, kan man i stort sett leva ett normalt liv och inte bara sitta inne kura. I morgon skall jag ägna mig lite åt kultur och besöka något museum. Det kommer att bli billigare än förut, för staten har varit generös och slopat inträdesavgifterna fr o m årsskiftet. Jag tror att det numera är gratis inträde överallt utom på Vasa-och Abbamuseét. Till dem, som skrivit kommentarer den sistlidna tiden riktar jag ett stort och varmt tack för att de muntrat upp mig. Det känns väldigt skönt för en ålderstigen bloggare att inte bara vara "en ropande röst i öknen" utan en persom som blir lyssnad till eller som i mitt fall blir läst av fler än bara de allra närmaste. Blommorna på dagens bild vill jag förära min vän fotografen för att hon lotsat mig in på rätt spår i datorvärldens irrgångar.  24/1   2016 

Det här kommer inte att bli något referat från någon konstutställning eller från besök på museum. Jag borde ha vetat bättre än att utlova ett sådant, när jag så väl vet, att de flesta museum har stängt på måndagar. De har ju söndagsöppet som service mot den allmänhetet som på sin ledighet vill ägna sig åt något kulturellt. Jag kände mig rätt dum och snopen när jag ryckte i den bastanta dörren till Konstakademiens hus på Fredsgatan 12 idag på eftermiddagen. Där huserar vårt Nationalmuseum under tiden det byggs en ny och fin byggnad åt statens konstskatter. Jag tror inte, att det är särskilt många infödda stockholmare eller turister, som varit inne i den här byggnaden, som ursprungligen byggdes som palats åt greveätten Sparre år 1671- 1672. Det är en synnerligen intressant byggnad. Bara att få kliva upp och ner för trapporna i huset är värt ett besök. Jag har aldrig varken förr eller senare hållit i så kraftiga och rejäla ledstänger, som det finns där. Alla som har tid och lust bör ta tillfället i akt och titta in och se vad Nationalmuseum bjuder på den närmaste framtiden. Det kostar ingenting fr o m i år. I morgon tänker jag göra ett nytt försök. Den, som är en smula tanklös och disträ, får ofta gå flera steg för att han eller hon glömt det ena eller det andra. Min gamla mormor sade alltid: "det man inte har i huvudet får man ha i benen" och det är då verkligen sant. Jag har gått många onödiga steg rätt ofta och idag var jag faktiskt "ute i ogjort väder." Ordspråket har ingenting med väderlek att göra utan handlar mer om, att den som inte tänker efter före får ansträmga sig mer efteråt. Fotografen har förevigat mig med inramning och fotot skäms inte för sig i något sammanhang,   25/1   2016

Idag kom jag in på Nationalmuseums lokaler på Konstakademien. De håller nämligen öppet på sina bestämda tider och håller man reda på dem går man inte förgäves. Jag tar lite lättvindigt på en del saker och tror att det är si eller så och det är inte bra. Det skall vara ordning och reda i en gammal dams tillvaro allrahelst om hon skall göra eller ha besök. Då blir det inte en massa steg i onödan. Hur som helst så fick jag se vad som ställdes ut. Det var modern konst och den begriper jag mig sällan på. Vart århundrade har ju sin egen konst och det är helt i sin ordning, Det har alltid varit så, men jag vill ändå gärna förstå vad utställda tavlor föreställer. Det gör jag alltid när jag tittar på målningar av Anders Zorn och Carl Larssom m fl. Rembrandt och Rubens målade också för mig begripliga tavlor och deras dukar blänker och strålar. Jag tycker om de vackra förgerna, som gör dem så njutbara för ögat. Idag betraktade jag särskilt noga en av tavlorna. Jag tror, att konstnären kallade den för "Längtan. Den hade sex kolsvarta rektanglar målade på en ljus duk. Jag hade önskat att jag förstod  hur konstnären tänkte när den målades men det lyckades jag inte med. En del av tavlorna gillade jag och insåg, att det nog inte var helt nödvändigt att förstå allt man tittade på. Det har inte varit lätt att vara konstnär i något århundrade. Jag har läst berättelser om många konstnärer och enligt dem har de flesta haft det det fattigt och besvärligt innan de blvit etablerade och erkända. Själv har jag  alla fall gjort en del för konsten, det kan mina besökare intyga. Det hänger rätt många tavlor på mina väggar. Efter besöket i konsthallen provsmakade jag en av årets semlor. Den smakade riktigt bra och var tillverkad och dekorerad enligt bagerikonstens alla regler.   26/1   2016

Idag har det varit en lite annorlunda och omtumlande dag och jag har inte helt återgått till den krassa verkligheten när jag skriver det här. Jag har nämligen tävlat. Numera kan man tävla i nästan vad som helst och bli utsedd till skönhetsdrottning  eller manlig idol av något slag. Äldre personer är ytterst sällan tävlingsobjekt men sedan något år tillbaka kan någon kvinnlig eller manling äldre individ bli vald till Årets Senior. Tidningen Veteranen, omdöpt till Senioren, anordnar en tävling och i år blev jag nominerad som kandidat till titeln Årets Senior tillsammans med några personer betydligt mer kända och meriterade än mitt eget obetydliga jag. En av kanditarerna var den omåttligt populäre "kvartersdoktorn", som jag hållit som storfavorit. Jag trodde inte mina öron när jag fick veta att jag vunnit titeln. Samtliga kandidater, tidningens anställda och en del andra personer fanns på plats i Seniorens fina lokaler på Hantverkargatan. För den, som inte är bekant med pensionärsorganisationer och dylikt, kan jag berätta att pensionärsföreningen, som utger Senioren, tidigare kallade sig SPF(Sveriges pensionärsförbund). Och vad vann jag då förutom "äran och berömmelsen?" Jo, jag fick ett stort fint inramat diplom där det står, varför jag fick priset, en stilig kristallpjäs och en magnifik rosenbukett, Det var mingel med vin och läckra smårätter både före och efter prisutdelningen. Mingel var något okänt för äldre generationer, men jag tycker, att det är ett enkelt och bra sätt att bjuda in lite större sällskap. Man behöver inte hyra in bord och stolar till gästerna utan de står rakt upp och ner, äter och dricker och pratar. Jag kan intyga att det var trevligt och gemytligt på alla sätt och jag blev hämtad till kalaset hemma vid min dörr och hemskickad till samma dörr med trygg eskort. Det var inte alls dumt att bli Årets Senior. Fotot av mig och doktorn har inte min vän fotografen tagit.  27/1  2016

, 

Idag har jag tagit det lugnt pch kollat alla brev och kommentarer som jag har fått efter att jag utsetts till Årets Senior 2015. Förra året var vinnaren en man. Jag är mycket tacksam över alla vänliga ord och för de superlativer som östs över mig. Det känns varmt och gott i själens alla skrymslen. Men det kändes orättvist att mina medtävlare inte fick någon form av premiering, i går, för att de ställt upp i tävlingen. De var ju alla, var och en på sitt sätt, värda att vinna titeln. Men det är alltid lika orättvist i livets alla skiften och blir så, att "The winner take it all" som ABBA sjunger i en av sina mest kända sånger. Gruppen var ju utan tvivel en oslagbar vnnare på sin tid och har t o m fått sitt eget museum på Djurgården. Benny Andersson och Björn Uvaeus är för övrigt aktuella med en ny musical. Den kommer utan tvivel att gå för fulla hus och bli en vinnare den också. Jag själv är i vanliga fall inte någon vinnare och har aldrig vunnit något på lotteri. Jag får bara nitar varje gång jag sticker ner handen i en tombola. Därför köper jag numera bara lotter som säljs till förmån för något välgörande ändamål. Då kan det vara meningsfullt att satsa lite slantar och inte lika snöpligt att bli utan vinst. Att jag blev vinnare i går, beror inte på,att jag för en gångs skull hade "bondtur." Det var helt och hållet beroende på att mina kära läsare varit snälla och rara och röstat på mig. Det tackar jag ännu en gång varmt för.  28/1   2016

Det är något trassligt med sidan idag och jag vet inte vad som har hänt. Min tekniskt begävade vän har uppmanat mig att skriva som vanligt, så rättar hon till det när hennes tid tillåter. Jag lyder hennes råd. "Den råd lyder är vis" säger ordspråket och jag hoppas att det är sant. Idag har jag inspekterat min stads senaste skrytbygge, den stora gallerian Mall of Scandinavia, som lär vara Nordens största köpcentrum. Den ligger i det som kallas Arenastaden. Namnet har stadsdelen  fått eftersom ett annat skrytbygge som ligger strax intill gallerian. Det är Friends Arena, som var det första skrytbygget på platsen. I min lilla stad bygger man stort och fint och för att det skall verka riktigt storslaget ger man det amerikanska namn- Här duger det inte med vanliga svenska benämningar för det anses inte markera att det rör sig om lokaler som har något mer än vanlig landsortsstandard. Jag kände mig som en liten myra i det stora komplexet. Det var i det närmaste folktomt idag, troligen  på grund av vädret. Nu hoppas affärsidkarna att det med tiden skall komma massor av folk för att handla och att det skall locka många turister. Jag hoppas de får rätt för annars blir det nog inte många affärsidkare som klarar hyrorna. Fint skall det vara, kosta vad det vill, men nog är det roligare att handla i små intima butiker med manuell betjäning äm att gå omkring i stora köplador,  Nör jag var barn fick fruarna smaka på osten innan de bestämde sig och i tygaffären fick man små lapparmed hem för att få tid tänka till om färgen var bra innan man köpte klännings- eller kapptyg. Det var på hemsömmerskornas tid och den kommer aldrig igen. Nu har jag i alla fall sett det omtalade affärscentrat men jag längtar då inte efter att komma tillbaka, det är då ett som är säkert. Det är inte utan, att jag efter det här besöket, tycker att det var lite mysigare att handla förr. Jag tog en kopp kaffe med en sockrig bulle innan jag åkte hem.   29/1   2016

Så länge man orkar skall man försöka att vara intresserad av det som händer och sker i närheten och omvärlden. Det är min livsfilosofi och jag gör så gott jag kan än så länge. Varje morgon läser jag Sveriges största morgontidning och det har jag gjort i 65 år. Jag har läst den utan svårighet med och utan glasögon, under alla dessa år, men nu har jag bestämt mig för att inte prenumerera längre. Jag tycker, att de som trycker den, snålar med trycksvärtan och "brödtexten" (det heter faktiskt så) är i blekaste och tunnaste laget för mina gamla ögon. Lokaltidningen, som man får gratis, kostar på sin tidning betydligt större boskstäver och rejält med trycksvärta. Jag kommer därför att hålla mng till den i fortsättningen och komplettera med TV-nyheter. Det betyder att jag inte kan vara lika väl uppdaterad i fortsättningen och det grämer mig verkligen. Nu säger någon, att det finns nyheter i datorn, men eftersom jag vill läsa nyheter när jag ligger i min säng, så är det ingen lösning. Den omtalade tidningen innehåller även annonser om kulturevenemang och dem läser jag också. En sådan föranledde mig att gå till Moderna museet idag och det var rätt intressant  att återse museets egna alster och de dagsaktuella utställarnas verk. Det trevligaste var de stora svampskulpturerna som stod uppställda i den långsmala ingångshallen. Det var mycket folk som strövade omkring i salarna och jag har hittintills aldrig sett så många som kostade på sig att intaga förtäring i kafélokalen. Det berodde möjligen på, att inträdet numera är gratis och man tar en uppiggande kaffetår för de sparade pengarna. Det gjorde jag, när jag fått nog av konsten. Jag har inget aktuellt foto utan visar istället ett av min vän fotografens konstnärliga alster.   30/1   2016 

Vissa dagar är som stora svarta hål. Man vet inte om man vill stiga upp på morgonen och ta itu med varken det ena eller det andra. Det känns totalt förlamande att inte veta varken ut eller in och man undrar vad det egentligen skall tjäna till att anstränga sig. Den sorten problem hade man inte när man själv förtjänade sitt levebröd utan då,var det bara att kliva ur sängen och gå till jobbet antingen man hade lust eller ej. Det blev en viss ordning och reda och man följde givna rutiner. En pensionör eller senior, som han nu skall kallas, har det mycket besvärligare. Han eller hon måste själv sköta dagordningen såvida vederbörande inte har hemtjänst. Jag är en sådan, som tills vidare kan bestämma över mig själv och jag måste då säga, att det kräver ett visst mått av energi och viljeansträngning. Det är faktiskt riktigt skönt att ligga och dra sig i sängen på morgonkvisten, men hemfaller man åt den sortens  lustar ofta, förrycker det hela dagens schema och det blir mer eller mindre rörigt i vardagslivet. Något som man skall hålla konsekvent på är mattiderna. Det är bekvämt och enkelt att ta en smörgås eller två istället för att laga riktig mat. Det gör jag faktiskt en och annan gång, men då får jag dåligt samvete. Min mor framhöll alltid att maten skulle ätas i lugn och ro på bestämda tider och vara god och vällagad. Mat var viktigare än fina kläder, sade hon och hennes råd följer jag efter bästa förmåga. Jag är ingen riktig ordningsmänniska, men jag gör så gott jag kan och  än så länge tror jag att jag lyckats hålla en viss regelbundenhet i tillvaron även som senior. Jag har inte för vana att ge goda råd, men jag kan intyga att jag får en bättre kontroll över min tillvaro om jag stiger upp samma tid varje dag och inte ligger och drar mig på morgonkvisten. Jag tycker att dagens foto illustrerar både hur skönt det är att slöa och en viss skäpighet och oreda vid viloplatsen. Men jag vill tillägga, att det är ett av fotografen konstuerat foto för jag har mig veterligt aldrig legat på den gula filten.   31/1  2016

Att blogga ligger i tiden och jag vet inte hur många bloggare det finns. Det bryr jag mig inte om heller, för jag har nog av mig själv och min egen blogg. Att skriva i den varenda dag har vissa svårigheter, för ibland sinar "författarådran" och då blir det lite "marigt" att få till det. Jag är inte heller säker på att en bloggskrivare kan kallas för författare. Sådana skriver ju noveller och romaner och för dem kan de få Nobelpris i litteratur om det vill sig. Men det verkar nästan som att det anses lite märlvärdigt, att jag gamla människan ger mig till att blogga. Det förefaller att vara en sysselsättning för det unga och vackra folket. Dessa har sitt eget sätt att skriva på och de använder ofta en massa förkortningar och ord, som jag inte hittar i Svenska Akademins ordlista och därför inte riktigt är bekant med. Jag är lite gammalmodig och mitt svenska språk lärde jag mig i skolan. När jag använder ord, som inte står i ordboken  sätter jag citattecken om dem för att poämgtera att jag inte anser dem vara helt korrekt svenska. Det jag nu skrivit är en form av programförklaring för att läsaren skall veta varför bloggen är som den är och kanske inte som de borde ha varit. Den allra yttersta anledningen är faktiskt den, att jag inte hade den blekaste aning om, vad jag skulle skriva idag och därför tog jag till en nödlösning för att fylla textutrymmet. Dagens bild har inget samband med texten . men visar att min vän fotografen aldrig har några svårigheter att få till det med sina alster.   1/2   2016

" 

Jag är en riktig "Laura" när det gäller att orientera mig och har förfärligt dåligt lokalsinne. Det innebar stora problem för mig som "lantlolla" när jag flyttat till storstaden. Jag blev inhyst i ett möblerat rum i Råsumda och arbetade i Sundbyberg och så småmingom lärde jag mig att hitta rätt både fram och tillbaka till jobbet. Det var värre när jag tog mig till Stockholms City på fritiden. Jag visste varken upp eller ner eller var den ena stadsdelen låg i förhållande till den andra. Jag fick lära mig en gata i taget och efter en tid klarade jag även att ta mig till Djurgården. Nu hittar jag lite överallt och  är kapabel till att guida lantisar om de behöver ciceron. Men i förorterna är jag hopplöst borta. Idag skulle jag besöka en läkarcentral i Sollentuna. Min husläkare hade remitterat mig dit. Jag är inte särskilt krasslig eller akut sjuk, just nu, så det var inte därför jag skulle dit. Jag har bara lite ytliga och konstiga besvär, som ingen annan dras med och sådana hade min Vårdcentral aldrig hört talas om. I Sollentuna hittade jag varken ut eller in och jag irrade omkring både länge och väl utan att komma rätt. Jag tog  god tid på mig och frågade ett otal mötande personer utan att jag lyckasdes få svar som jag kunde orientera mig efter. Till slut blev jag riktigt olycklig av allt irrande och skulle aldrig hittat rätt om jag inte tagit en taxi. I en skog vågar jag aldrig någonsin gå ensam för då skulle jag aldrig hitta hem igen. Min beundran för den, som kan ta sig in i och ut ur den villande skogen  är oändligt stor. Själv går jag vilse i en liten dunge.   2/2   2016

Jag gillar att se positivt på det mesta både i dagsläget och i tider längre tillbaka i tiden, men nu tycker jag faktiskt att det händer saker, som vi var förskonade ifrån förr. Våra unga flickor sägs bli sexuellt ofredade när de vill ta sig ett bad och stärka sig med en simtur. De vill inte gärna anmäla tråkigheterna, men när de gör det, kan de skyldiga bli åtalade och ställda inför rätta. Då visar det sig ofta, att de år för unga och inte straffmyndiga och att de kommit till vårt land som ensamkommande flyktingbarn från en kultur där flickor och pojkar under inga omständigheter får vistas i samma simhall. Där kan det följaktligen inte kan bli något som helst ofredande. Jag var själv väldigt begiven på att bada och simma, när jag var barn och tonåring, men på den tiden hade vi i min lilla stad olika badtider för damer och herrar både i kall- och varmbadhuset. Simhallar var ett okänt begrepp på den tiden. Pojkar gick inte ens på samma skola som flickorna. Skolorna för de minsta barnen fanns i olika  stadsdelar och småflickorna gick på den som låg i öster. Större barns skolor låg i norra och södra stadsdelarna. Varför det var så, vet jag inte. Flickor och pojkar lekte på den tiden ytterst sällan med varandra och risken för ofredande var minimal. Jag tror, att det i dessa invandringstider uppstår en hel del kulturkrockar och att våra resurser inte räcker till, för att omhänderta och upplysa nytillkomna medborgare om att de måste visa hänsyn. De måste också lära sig hur man inte får uppträda i det nya fosterland de valt att komma till. Det finns för övrigt en hel del svenska ungdomar som också skulle skulle bli trevligare om de lärde sig hur man bör uppföra sig när man bor i välfärdslandet Sverige. Ingenting blir någonsin så bra att det inte kan bli bättre. Att jag visar en bild på krusbär, beror på att det finns ett känt gammalt talesätt som säger "att blott Sverige svenska krusbär har." Det myntades på sin tid av skalden Carl Jonas Love Almqvist när han var i landsflykt och längtade hem till fosterlandet.  3/2   2016

¨

Idag sken solen från en klar himmel och det kändes skönt att ta den dagliga promenaden och man fick en liten känsla av kommande vår. De flesta svenskar är riktiga soldyrkare och i Stockholm sätter sig ledigt folk på Konserthusets och Dramatens trappor för att lapa sol så fort den tittar fram. Det ser riktigt trevligt ut och ingen tycks bry sig om att stentrappor är kalla och obekväma sittplatser. De bara njuter. Själv är jag lite rädd för solen, därför att min bleka hud inte tål att bli bestrålad. Jag är inget lämpligt sällskap för soldyrkare och jag längtar inte heller till Canarieöarna trots att en fjortondagars period där skulle förkorta vinterhalvåret. I mitt tidigare liv offrade jag mig för en solälskande makes skull och reste till Mallorca eller någon Canarieö ett antal gånger. Jag undvek solen vid badstranden med hjälp av solhatt och en hyrd solparasoll, men jag skulle inte stått ut, om det inte funnits chans att söka svalka i vattnet. Bad älskar jag, allrahelst om det är behaglig badtemperatur. Sådan är det ytterst sällan i vår egen Ostersjö. I min barmdom reste vi till Åhus vid Östersjökusten för att sola och bada. En tågbiljett dit kostade en krona och tio öre för en vuxen och 55 öre för ett barn tur och retur. Badresor längre bort var otänkbara på den tiden. Det fanns vare sig flygplan eller flygtrafik när jag var barn. Ville någon åka utomlands fick det ske med hjälp av tåg eller båt. Vi fick vara nöjda med det svenska solskenet. Jag gläder mig över sommar sol för mina medmänniskors skull och unnar dem att bli läckert bruna, bara jag själv får vistas i skuggan.  Bilden visar den typ av solsken som jag gillar mest.              4/2    2016

i

..  

När folk frågar mig varför jag blivit så gammal, svarar jag, att det kan bero på goda gener och i någon mån på att jag ätit god och vällagad mat under största delen av mitt liv. När jag var ung och fattig blev det väl lite si och så med maten och jag var tämligen magerlagd, men senare i livet, när jag blev min egen kock, fick jag åter hull på benen och mådde riktigt bra. Jag tycker att det är roligt att laga mat. Jag följer bara recept när jag bakar bröd eller kakor. Den dagliga matlagningen experimenterar jag lite med, för då blir det lite roligare att stå i köket. Någon gång kan ett så optimistiskt sätt att laga mat resultera i fiasko, men det händer så gott som aldrig, för jag har grundläggande kunskaper i kokkonst och lång erfarenhet. Ovning ger en viss färdighet i alla sorters sysslor. Veckomatsedel  gör jag inte heller upp, utan tar en dag i taget. En torsdag, som idag kokar jag ärtsoppa. Numera är den vegetarisk för det går bra att använda buljongtärning och slopa den feta fläskläggen. Pannkakssmeten är färdigvispad och den står nu i kylskåpet för att mjölet skall svälla, innan jag börjar gräddningen. Det är bra att det finns färdiglagad mat att köpa, men det vore bättre, om den största delen i förpackningarna bestod av kött eller fisk och inte av en massa sås och potatismos. Jag är nog både kritisk och elak, men allting är tyvärr inte så bra som det borde vara.  4/2   2016

Rättelse: När ovaanstående redan var publicerat, såg jag i datorn, att det var fredag idag och att jag tydligen inte hängt med i tidens gång. Jag börjar kanske på att bli gammal? och gaggig?

Jag har ju blivit något av en kändis på gamla dar. Det sätter kanske lite guldkant på tillvarom en och annan dag och ger lite omväxling i det enahanda. Men året har 365 dagar och flertalet av dem är inte det minsta glamorösa utan merendels rätt trista. Den förträfflige humoristen Hasse Alfredsson sade i ett humoristiskt sammanhang "att livet är som en påse. Om man inte fyller det med något blir det tomt och innehållslöst." Men han sade inte vad detta något skall bestå av utan överlämnade åt var och en att klura ut det själv. Jag har ännu inte nått det stadium i livet då jag vill slå mig till ro och sitta med armarna i kors och säga att jag gjort mitt. Jag skulle vilja fylla min "påse"med trevliga och intressanta saker och träffa trivsamma personer och ha det lite "mysigt." Jag hade mycken glädje av min gamla dator, ända tills den lade av. Den var som en kompis och det var inga svårigheter att handskas med den. Min nya dator är jag mer eller mindre osams med och samarbetet är utan tvivel sämsta tänkbara. Den saboterar till och med min bildhantering. Häromdagen envisades den med att vända ett foto på en soluppgång upp och ner. Jag ansträngde mig för att få den på rätt köl, men lyckades inte. Jag om någon bör ju sjunga datorns lov och framhålla dess förtjänster, eftersom jag ständigt propagerar för, att andra äldre personer kan kan klara av och ha både nytta och glädje av en dator. Idag kändes tillvaron lite trist, men jag ser fram mot en bättre morgondag. Jag försöker med en ny bild på en solnedgång och hoppas att det skall fungera.   6/2   2016  

Idag sken solen från en klar himmel och det var vår i luften. Min vän fotografen och jag tog en stärkande promenad på förmiddagen och det kändes befriande att se att snön var borta. Vi har vackra parkområden i vår lilla stad och bor inte i en stenöken. Myndigheterna vill gärna bygga bostäder vid vår fina fågelsjö Råstasjön men det protesterar vi emot och jag hoppas det går vägen så att vi får behålla idyllen. Men det är krassa intressen att kämpa mot och ont om bostäder, så man kan aldrig veta hur det går. I de sydligare landskapen har vårblommorna redan slagit ut, men i våra trakter lyser de ännu med sin frånvaro. Inte en enda snödroppe eller vintergäck såg vi till, men man vet ju att de sticker upp nu när vårsolen värmer. Jag tänker ibland, att det är rätt märlvärdigt, att alla blommor och växter har fått vackra och passande namn. Det är till största delen Carl von Linnés förtjänst. Han föddes 1707 och var redan som barn intresserad av växter. Han blev så småningom professor i botanik och utforskade växternas sexualsystem.  Det kan inte ha varit lätt att hålla reda på alla örter och växtarter och resa runt i Sveriges avlånga land med hästskjuts och katalogisera allt som växte. Han kunde redogöra växternas sexualsystem och visste allt om ståndare och pistiller. Det gör inte jag, men jag är omåttligt intresserad av blommor och kan namnen på en hel massa örter. Det imponerar på min vän fotografen, som inte vet lika mycket om den svenska floran, men hon lär sig under våra vandringar ute i naturen. Botanik förekommer troligen inte som ämne i bloggvärlden, men eftersom min blogg antagligen inte är som andra bloggar så tar jag mig friheten att skriva om det som faller mig in. Eftersom det inte fanns några vintergäck att fotografera visar jag en oskuldsfull vit blomma  7/2    2016

Idag läser jag i min förträffliga morgontidning att det enligt kinesisk astrologi är apans år i år. Eftersom det mig veterligt inte förekommer några djurår i landet Sverige, så blev jag nyfiken på vad ett sådant år kunde innebära för kinesernas del. Det visade sig vara ett mycket positivt och bra år. Det är en väldigt speciell kraft som styr och påverkar detta tecken. Det skall vara särskilt bra att börja träna på någon sport och vara utåtriktad och det är också hälsans speciella tecken. Det låter som musik i mina öron och känns samtidigt lite sorgligt att det inte är apans år här hemma hos oss. Men det är väl därför, att det för det mesta är kallt och ogästvänligt i det här landet och  att vi är så fantasilösa, torra och praktiskt inriktade. Detta har visserligen inneburit att vi fått det rätt bra i det här landet  och numera är nästan världsbäst på välfärd och omhändertagande. Staten sörjer för oss från vaggan till graven och ingen skall egentligen behöva lida nöd. Men ändå finns det uteliggare och hemlösa som solkar v'älfärdsbilden. De skulle kanske haft det bättre om vi tillämpat apans år i Sverige också. Min vän fotografen är mer intresserad av astrologi än vad jag är och hon påstår, att jag enligt kinesisk astrologi är en råtta. Det känns nästan som en förolämpning. Fick jag själv välja djurskepnad så skulle jag nog föredraga att vara en uggla. Min mormor sade visserligen en gång "att jag var klok som en liten hund" och stämmer det, så har jag ingenting emot att bli hund också. Det här inlägget är ett utslag av mitt skämtlynne och inte så allvarligt menat.      8/2   2016

Idag har jag varit hos min tandhygienist. Inte för att jag längtade dit utan för att jag blivit kallad, Denna yrkeskategori fanns inte i min barndom, men vi hade faktiskt tandläkare redan på den tiden. Vi hade till och med skoltandvård och var således inte helt efterblivna i fråga om tandvård, På landsbygden fanns det inga tandläkare och hade man tandvärk gick man till smeden och drog ut den onda tanden. När man dragit ut de flesta, måste man ta sig in till staden och träffa tandläkare, som gjorde avtryck av gommen och rekvirerade löständer. De mindre bemedlade hade inte råd med tandläkarbesök och det fanns många unga som hade lösgom redan i 20-årsåldern och som regel även en massa obehag av densamma. Min gamla mormor fick alla sina tänder utdragna och lösgom både uppe och nere i munnen, men hon gillade aldrig sina löständer, utan mosade och finfördelade maten och tuggade lite med själva käken. Hon hade heller aldrig använt en tandborste i hela sitt långa liv. Vi i vår tid har alla skäl att vara tacksamma för att det är lite bättre tandstatus numera. Nu får det vara nog med tandprat för min del och jag vill i stället tacka för alla snälla kommentarer jag har fått. Numera får jag sådana även från vårt östra grannland Finland och jag tackar alla de finlandssvenskar som hört av sig. Det är så roligt att ha många läsare och höra vad de har för synpunkter på mitt skrivande. En blombild piggar alltid upp och jag visar gärna min vän fotografens bild på en vanlig balkongblomma.            9/2   2016

Jag blir ibland betraktad som mycket klok och världsvis, men det är jag ingalunda. Jag är inget orakel. Ett orakel sägs begripa mer än de flesta  och kunna svara på de mest komplicerade frågor. Jag skulle behöva ha någon att fråga själv, för ibland vet jag varken ut eller in och står där som ett veritabelt frågetecken. Längre tillbaka i tiden fanns det kloka gubbar och gummor som lärt sig en del om livet och våra medicinalväxter. Dem rådfrågade man när man blev sjuk, eftersom det inte fanns några läkare. Kloka gummor tillämpade gamla huskurer och sådana känner jag en viss misstro mot. När jag som barn vistades hos mormor på landet och ramlade och fick skrapsår, hade hon ett enda universalmedel att ta till. Hon kallade det "lysol" och det sved som eld i såret. Hon "band sedan om skadade lemmar med remsor av sönderrivna lakan. Hon var en riktig "krutgumma" som aldrig klagade och hon tog "livet med en "klackspark" även om hon hade det ganska tufft ibland. Hon hade nog goda gener, den gamla tanten och dem kan jag ha fått i arv. Hon saknade boklig bildning, för på hennes tid gick fattiga barn bara i skola några månader på året. Resterande tid på året fick de arbeta och hjälpa till i hushåll och lantbruk.Tid för lekar och nöjen var minimal. Ju mer jag tänker på "den gamla goda tiden" ju gladare är jag att jag lever idag och inte då. Så om någon frågar mig om om det var bättre förr, så kan jag ännu en gång svara  med några ord från en musicaltext: "att vår bästa tid är nu" och vi bör alla göra vårt bästa att ta den till vara. I övrigt har jag inga  kloka svar att ge dem som vill fråga mig till råds. När dagens bild togs, stod jag själv bakom kameran, men det var nog mer tur än skicklighet  att den blev bra. Min vän fotografen är ett tacksamt motiv att föreviga. 10/2   2016   

Idag har jag ägnat mig åt mig själv och mitt välbefinnande. Jag, som är en kvarleva från en äldre och mer spartansk tid, sköter kanske inte vissa kroppsvårdande funktioner på det sått yngre generationer gör. För det första fick man lära sig som ung att inte tänka så mycket på sitt utseende utan vara nöjd med det man fått sig givet. Hade man rakt här var det meningen att det skulle vara rakt och den som fått vackra lockar var priviligierad och mycket avundsvärd. Puder och smink var synd och flärd och lite suspekt. Sedan kom permanenten och helt plötsligt var det fullt legalt att det spikraka håret kunde göras lockigt, utan att man behövde värma en locktång, Det fanns nämligen sådana som användes flitigt på 20- och 30-talet. Eftersom badrum inte ingick i tidens bostadsstandard så kunde man givetvis inte duscha som folk gör nu i tid och otid, utan det var väl lite si och så med renligheten och hygienen. Man använde parfymer rätt flitigt och parfymdoften fick dölja kroppsodören. Allt det här kom jag att tänka på, när jag idag besökte min fotvårdsklinik och fick mina fötter välansade och naglarna klippta. Om sanningen skall fram så var det först sedan jag fyllt 101 år som jag slutade upp att sköta fötterna själv. Då räckte armarna helt plötsligt tnte till för att klippa nageln på höger lilltå. Och då gav jag tappt. Av födsel och ohejdad vana är jag mycket för ”gör det självmetoden” och det har alltid bjudit mig emot att låta någon annan göra det som jag utan svårighet kan göra själv. Det sparar man pengar på och känner sig ekonomisk och samhällstillvänd. Numera går jag med jämna mellanrum och får fötterna i trim. Jag tar inte längre fram dammsugaren utan låter en städfirma göra grovjobbet medan jag sitter i ”godan ro” och väntar på att få det rent och fint. Jag känner inte det minsta samvetskval över min lättja utan tycker att det är otroligt skönt att ha det lite bekvämt och bra på gamla dar. Vad man skall illustrera ett sådant här inlägg med, vet jag inte utan tar till ett av min vän fotografens fina alster. 11/2 2016

. .

Vintern håller i sig och idag låg det ett tunt snötäcke på marken när jag gav mig ut. Det kändes helt i sin ordning för än är det långt till vår. Visserligen har Vårsalongen öppnat, men dit skall jag inte gå den här veckan. I stället har jag idag varit på Nationalmuseums utställning Konstnären, som finns på gamla Konstakademien. Där fanns det konstverk, inte av en konstnär utan av många. Jag har sagt det förut, att jag inte är någon ”kultursnobb” utan bara intresserad av konst i största allmänhet. Jag är intresserad av en hel del annat också, för man skall inte vara enkelriktad. Det var mycket folk på utställningen och det beror möjligen på att man numera går in gratis och då har alla råd och behöver inte dra sig för kostnaden. För övrigt pratas det mycket om Melodifestivalen,för den tycks vara ett riksintresse och i morgon är det Malmö som står för utsändningen. Jag brukar slötitta, men jag kan inte mobilisera något större intresse för tillställningen. Det är sällan någon större skillnad på låtarna. Nu har uppståndelsen kring ”Årets senior” lagt sig och jag har blivit en helt vanlig åldring igen och ingen bryr sig längre om den titeln. Den fina blomkvasten jag förärades var av god kvalite och står lika vacker än. Den har jag haft stor glädje av för blommor blir man gladare av på vintern när det inte växer något utomhus. Nu skall det snart bli ”Alla hjärtans dag” och jag såg i min tidning en annons från det ”Stora Varuhuser” att det kunde vara lämpligt att ge sitt hjärtas dam en röd plånbok som kostade mer än 3.000:00 kr. Jag tyckte det lät horribelt. Om jag vore någons älskling så skulle jag hellre vilja ha en bllligare plånbok med resterande sedlar i. Hur som helst så är det trevligt att få presenter och även om jag inte får några själv så hoppas jag att mina medmänniskor får uppskattning på den här här konstruerade gåvodagen. Den har ju tillkommit av krassa och kommersiella skäl, men det är ett bra påhitt tycker jag . Affärerna tjänar pengar men det är som det skall vara för att det skall gå runt. Min vän fotografen "gör inga tavlor" men väl andra trevliga fotografier.    12/2   2016

Så har jag pliktskyldigast tittat och lyssnat på Melodifestivalens andra utslagstävling från Malmö. För mig är det inte speciellt njutningsfullt, men eftersom det numera är en angelägenhet som berör en stor del av landets befolkning, så bör även jag hålla mig a jour och veta hur det går till och vilka som går till final. Det är ett påkostat scenario med mycket glitter och glamour och pampiga ljud- och ljuseffekter. Glittrer är min behållning av kvällen. Det var bara en programledare ikväll och jag saknade Petra Mede och hennes humor och proffsighet. Eftersom låtarna är som vår tid vill ha dem, så tänker jag inte inte säga ett enda förklenande ord om dem. Schlager som ”Violer till mor” och ”Där björkarna susa sin milda sommarsång” hade sin glanstid en gång för länge sedan och skulle inte ha en chans i en nutida Melodifestival. Men jag sjöng med i refrängerna och lärde mig texten till slagdängorna, på den tiden. Det är väl lite text i de moderna sångerna också, fast mest är det upprepning av samma textrader stup i ett. När min gamla mormor levde hade hon ett mycket talande utryck för tomt prat och intetsägande trams. Jag relaterar hennes ordstäv, som lyder: ”Det var mycket skrik och lite ull, sa han, som klippte grisen.” Det är egentligen mest synd om de som blir utslagna i Melodifestivalen men de som vann förra veckan och idag kan bli utslagna i finalen och då är det roliga slut. Jag tror inte att mogna män skall ställa upp i Melodifestivaler. Tommy Körberg som är en gudabenådad sångare hade inte en chans  och idag åkte Tommy Nilsson ut med dunder och brak. ”Kvinnaböske” var med förra året och hade inte större chanser han. När ABBA vann en gång för länge sedan jublade hela svenska folket, för att segra med en sång som handlade om ett nederlag var verkligen inte illa gjort av en svensk kvartett. Något foto som matchar en Melodifestival har jag inte utan tar till en blombild igen. 13/2 2016  

Idag har vi alltså firat Alla Hjärtans- eller Sankt Valentins Dag. Den är i Sverige helt och hållet en senare tids påfund ,  vi började först år 1960 att fira den och då helt och hållet i kommersiellt syfte.  Men den fyller på något sätt ändå ett gott ändamål och både affärsmän och gåvomottagare har glädje av den. Jag läste någonstans, att vi importerar en miljon rosor till den här dagen. Rosorna odlas i Kenya, så det är långa transportvägar i kylrum. Rena slöseriet med resurser men ändamålet helgar ju medlen, sägs det . Jag har aldrig fått några Hjärtansdagspresenter för den sedvänjan har aldrig gått hem i de stugor jag vistats i, men jag har överlevt det också . Idag har jag i alla fall firat dagen i sällskap med bästa vännerna och vi har intagit en god och närande middag på en förstklassig restaurang. Det är rätt festligt att en och annan gång få sig maten servererad och slippa stå vid spisen själv. Vi har en förfärlig massa restauranger i min lilla stad och ibland undrar jag hur de kan överleva, men antagligen är det den arbetande befolkningen s lunchvanor som håller dem flytande på vardagarna och sedan vill den yngre genererationena gärna gå på krogen när arbetsveckan är slut. Den generation av nytillkommande pensionärer som föddes på 50-talet har nog bättre ekonomi än äldre årgångar och en annorlunda iivsstil och de kommer säkert att hålla restautangerna flytande i framtiden. Vädret var råkallt och långt ifrån trevligt idag men jag hoppas att mina läsare känt värme och kärlek strömma mot sig den här dagen och haft en fin Alla Hjärtans dag- Jag är hekt till freds med min. 14/2 2016

Om dagens väder har jag inte mycket gott att säga, men jag tog i alla fall min dagliga promenad. Jag är tämligen karaktärsfast och tar alla daaar den dagliga motionsrundan såvida det inte är full storm, Blåst har dålig inverkan på mitt goda humör och jag blir om inte ”folkilsken” så näst intill. Det är inget bra karaktärsdrag, men det grundlades redan i barndomen, för i Skåne bläste det jämt. I övrigt var ju klimatet där nere ganska behagligt. Snön brukade försvinna lika fort som den kom. Det gör inte den snö som täcker marken utanför min bostad. Den får nog knarra under fotsulorna ett bra tag till är jag rädd för. Numera finns det väldigt bra fotbeklädnader för alla sorters väder och gamla tiders pampuscher och galoscher hör till historien. Det var mest herrarna som bar galoscher förr i tiden, I mina tidiga tonärsdagar längtade jag febrilt efter att bli stor och få gå i högklackade skor. Det såg så vuxet och vackert ut när unga damer gick i högklackat. Jag lärde mig aldrig att gå snyggt på högklackade skor utan vinglade lite hit och dit. Jag har insett att det inte är någonting för mig utan att foträta lägklackade skor är det enda raka. Tack vare dem har ljag lyckats bevara mina fötter snygga och intakta . Inga krokiga tår och liktornar på mina gamla fötter, som väl är. Min fotpedagog som sett det mesta ifråga om fula fötter anser mina vara en god reklam för hennes rörelse o ch har fotograferat dem med sin mobil. Nu har jag som vanligt kommit bort från ämnet som var snö och vinter men jag återkommer till ordningen genom att visa ett vackert vinterfoto som min vän fotografen tagit när hon i söndags kollade om våren var på väg, Det var den inte utan den hållet greppet, 15/2 2016

Ibland vet man varken ut eller in och då är man illa ute, Allting sammansvär sig och ingenting vill bli bli riktigt bra och arta sig på det sätt

som man själv vill ha det och tänkt ut det. Jag har en olycksalig benägenhet att lägga ifrån mig saker och ting och sen är det totalt omöjligt att hitta rätt på dem igen. Mest är det glasögonen som försvinner, Det har ingenting med min höga ålder att göta, för jag var inte bättre när jag var yngre. Jag behöver bara glasögon när jag läser. Mitt allra första par fick jag i 50.-årsåldern utan att det var direkt av nöden påkallat. De försvann titt som tätt och som mest var de borta mer än ett halvt år och jag trodde aldrig att de skulle komma till rätta mer. Som väl var såg jag rätt bra ändå och klarade mig utan, Jag hittade dem i en kista på vinden. Där hade jag lagt dem när jag haft ett ärende till vindskontoret ett halvår tidigare. Sedan började jag praktisera att ha dem i en snodd runt halsen och det var inte så dumt. Tack vare snoddarna  sparade man in en hel del tid på att slippa leta .En gång i tiden fanns det snoddar man kunde använda och då gick det åt mindre tid till letandet. 

Mina övriga tillhörigheter kan jag till nöds hålla reda på och nycklarna till ytterdörren hänger jag alltid ordentligt på en krok när jag har varit ute. Det besparar mig tid och bekymmer. En del människor är perfektionister och gör allting rätt, Deras hem och de själva är ett under av felfrihet . Jag hade en syster som var perfekt in i minsta detalj och jag beundrade henne mycket Hon tyckte att jag var förfärligt slarvig och förebrådde mig min oordentlighet. Jag genmäde då ”att jag var slarvig på ett ordentligt sätt” och att det räckte för min del. Jag tror att ”petimetrar har det rätt trist. De går så upp i sin ordentlighet att de inte hinner ha särskilt roligt. Jag har idag beslutat mig för att göra ett allvarligt försök att hålla reda på glasögonen,. Men det sägs att vägen till helveter är belagd med goda föresatser, så det är kanske klokare att låta blir.  Det är långt till vår så jag visar idag en av min vän fotografens fina vintermotiv.   16/2   2016

Jag är högeligen frustrerad eftersom jag inte lyckats bli vän med min nya dator. Den är visserligen en teknisk pryl, men ibland visar den prov på i det närmaste mänskliga egenskaper. Inte goda sådana utan rent ut sagt infama. Den saboterar min verksamhet som bloggare Någon förmåga att tämja den har jag inte. Jag är sedan skolåren ganska perfekt ifråga om rättstavning men nu påstår kritiker att det vimlar av stavfel i mina blogginlägg. Det kan möjligen bero på att tangentbordet är svart som natten och tangenterna mer lämpade för små barnfingrar än för mina som är av större format. I dagsläget har även alla sidor och sajter krympt och allting är så smått att det skulle behövas förstoringsglas för att läsa det. Just nu sitter jag och kisar på det jag skriver och det är med nöd och näppe jag kan se vad jag åstadkommit. Min vän fotografen har tröstat mig med att det ser normalt ut för den som läser. Jag tycker inte om att datorn saboterar min verksamhet, men eftersom det är ett naturligt betende för mig att inte ge slaget förlorat i första taget, så skall jag kämpa på ett tag till. Nog om detta. Det händer trevligare saker också. Idag har jag varit på min pensionärsförenings årsmöte och blivit bjuden på kaffe med stadens godaste semla. Jag blev dessutom hedrad för att jag blivit Årets Senior och jag fick lite vackra berömmande ord och en storståtlig blombukett. Det är trevligt att bli firad. Synd bara att ära och berömmelse är en färskvara och inte varar särskilt långe. Pensionärsföreningar är inte längre något nytt och de har inte blivit attraktivaremed åren. Nytillkomna pensionärer har andra intressen och roar sig själva. Jag kan också roa mig själv än så länge, men jag är lojal mot min förening och betalar utan knot årsavgiften och går på deras månadsmöten. Jag visar ännu en bild på semlor och vill påpeka att antalet inte är detsamma som på tidigare bild.  17/2 2016

Idag skall jag börja med att citera en vers som jag läste i går och som säger en del om

åldrandets vedermödor:

Du ska inte tro du blir yngre.

Fast stundom du känner det så

Du blir bara tyngre och tyngre

och svårare får du att gå

Du skall inte tro du blir längre

för krymper det gör du ändå

Du ser bara sämre och sämre

och tänderna bliver så få

Det är inga ljusa framtidsutsikter, men det var värre förr. Då var äldre personer gamla redan efter att ha fyllt 50 och sen var det slut på det roliga. Då skulle man klä sig , om inte i säck och aska, så förfärligt gammalmodigt och värdigt. Nu kan en pensionär klä sig ungdomligt och följa sista modet om hon känner för det. Välsituerade pensionärer gör långresor och ser sig om i världen, för alla vill inte passa barnbarnen utan ha roligt själv, s å länge det bara går. Barnbarnen ägnar de sig åt när de får tid. Jag är visserligen förfärligt gammal, men jag känner mig inte tyngd av årens antal utan tar en dag i sänder . Jag har inte slutat att shoppa , utan ser jag något snyggt så köper jag. Jag har skött mina tänder väl och i bästa fall klarar de sig så länge jag lever. Man skall inte pjåska med sig själv. Man tål mycket mer än man tror sig om. Jag köpte mig en ny dator på gamla dar och det är väl inte så vanligt att man investerar i dyra apparater vid min ålder, men min vän fotografen tror, att om jag ”lägger manken till” så kommer jag att lära mig hantera den hjälpligt. Jag tänker försöka, men det skulle inte vara dumt om läsekretsen ”höll tummarna för mig” och stärkte mitt självförtroende. 18/2 2016

.

.

f

I

.

I

Det har väl inte undgått mina läsare att jag för en tid sedan var med i en dokumentärfilm som visats i TV. Nu har denna film gått på exfport till utlandet. I varje fall har den visats i Finland och i Belgien. Nu får jag vänliga och snälla kommentarer därifrån och dem tackar jag mycket för.Jag blev också mycket god vän med filmens regissör Åsa Blanck och vi ses en och annan gång och har har en trevlig pratstund tillsammans. En sådan har vi haft idag och det är mycket stimulerande för en gammal tant att få umgås med den yngre generationen, allra helst som den årgång jag tillhör är i det närmaste utdöd. Vi startade med att dricka kaffe på ett fasionabelt kafe i Kungsträdgården och flanerade sedan i de närmaste omgivningarna. Jag tycker att det är roligt att flanera och har man ögonen med sig så ser man alltid något som är intressant. Skridskoåkarna på spolad konstfrusen bana i Kungsträdgården är ett ptttoreskt och trevligt inslag. En del åkare klarar sig suveränt och nybörjarna ”drattar” på ändan titt som tätt, men tappar inte sugen. Vi tittade också på fågellivet framför slottet. Svanar och änder från dammar i när och fjärran flyttar in till stan på vintern och ”åker snälskjuts” på stans fågelutspisning i Strömmen. Det unnar jag dem, för det är bra att ha födgeni i en hård och krass tillvaro. Det flöt omkring små isflak där fåglarna höll till och en del av fåglarna tycktes njuta av ”jumpa” på isen. Kanske har även sjöfåglar ett visst leklynne och tycker om att det rör sig. Man kan aldrig så noga veta. Dagens bild tog vännen Åsa när vi drack kaffe och som den PR-människa hon är har hon lagt ut den på Facebook, där den rönt stor uppmärksamhet och föranlett många kommentarer, som jag tackar varmt för. Folk tycker att jag ser pigg ut och det gläder mig att höra, för sade de motsatsen skulle jag bli lite deppig. 19/2 2016

Fö en stund sedan stängde jag min TV efter att ha slötittat på dagens avsnitt av Melodifestivalen. Jag vill inte påstå att jag har njutit av underhållningen för den var inte synnerligen välljudande. Men det är min åsikt och jag har full förståelse för den som bara älskar programmet. Att medelålders män inte skall tävla i "Mellis" som det populärt kallas, är ett som är säkert. Det är ungdomens program och unga människor som röstar på unga sångare och sångerskor. Christer Lindarw i all ära. Han är hur söt som helst i kvinnokläder och sjunger lika bra som övriga artister, men i dagens Melodifestivalen hör han inte hemma. En vacker gosse med itaienskt påbrå och ett sött litet flickebarn vann finalplatserna och var saliga av lycka. Det som jag tycker är festligast av alltihop är scendekoren och alla ljuseffekterna. Det glittrar och det sprakar och är hur glamoröst som helst och jag är fylld av beundran över teknikens underverk. TV är annars inte mycket att ha om man bortser från nyhets- och naturprogrammen. Annat var det i TV-s barndom. Då fanns det bara ett enda program och det tittade alla på med stor vördnad. Lennart Hyland var programledare och hittade på en massa tokigheter bland annat "Frufridagen" då mor i huset skulle vara ledig och bara bli uppassad. När Hyland ledde "Karusellen" eller "Hylands hörnas" avstannade så gott som all verksamhet i Sverige och folk satt som klistrade vid sina TV-apparater. Det var inte färg en gång utan bara svartvitt för hela slanten. TV var ett underverk och jag som var ung innan det ens en gång fanns radioapparater var mycket stolt när jag bytte min svartvita TV till en med färg.Nutidens barn tror att alla tekniska prylar har funnits alltid, men sanningen är, att det fanns knapptast en enda i början på 1900-talet. Det fanns inte ens cyklar för vanligt folk. Dagens bild har Åsa Blanck tagit. 20/2 2016

Idag lyste faktiskt vårsolen från en klar himmel och livsandarna börjar vakna till liv. Jag beslutade mig för att besöka årets Vårsalong. Den brukar hålla till på Djurgården, men Liljevalchs anrika konstsalong är på grund av ombyggnad utlokaliserad till City i ett höghus bakom Gallerian. Det var inte lätt att hitta dit, för jag är dåligt lokaliserad i trakterna kring Brunkebergstorg. Men när man väl kommit upp i hissen var det värt besväret. Det är en viss fördel att gå på konstutställning ensam, för då kan man ägna sig åt konsten och slipper att rätta sig efter mer eller mindre stressade och ointresserade följeslagare. Det var mycket konst av unga konstnärer och det är trevligt med förnyelse och nya uttryck. Entreavgiften blev en glad överraskning för man behövde inte betala mer än 20 kronor, troligen för att statens museum nu släpper in besökarna fritt. Det var idel glada överraskningar för för i år fanns det även utomhuskonst och samtidigt som man tittade på den hade man en vidunderlig utsikt över hela stan. Någon kaffeservering lyckades jag inte upptäcka, men det gör jag nog vid nästa besök, som jag tänker göra en vardag, när det inte är så mycket folk. Några värblommor har jag inte sett till ännu, men februari är väl inte direkt någon vårmånad i våra trakter. I måndags fyllde Solnas stolthet AIK 125 år och har under tiden bytt ut Råsunda mot Friends Arena. Jag måste, ”skam till sägandes” erkänna att mitt intresse för fotboll inte är särskilt stort och jag har inte varit på en enda match i hela mitt liv. Därför har jag lite svårt att förstå hur ett fotbollsproffs kan vara värd miljarder kronor. Men jag skall inte diskutera sådant jag inte begriper och låter fotbollsfantasterna sköta sitt. Min vän fotografen har också besökt Vårsalongen och det är hennes bild av ett av konstverken, som jag piffar upp dagens inlägg med.   21/2    2016

,

Det känns rätt bra att ha fått lite bestämmanderätt över datorn. I början ville den inte alls göra som jag ville utan den körde liksom sitt eget race. Gamla tanter är inte mycket för förändringar utan vill att saker och ting skall lunka på i gamla invanda spår. Det har så småningom gått upp för mig att jag inte riktigt är som andra äldre och att jag ibland förvånar mina medmänniskor. Vi är nu en gång alla unika var och en på sitt sätt. Jag är kanske unikare och envisare än de flesta och vägrar att ge mig. En och annan gång tappar jag sugen och funderar en stund på om jag skall ge upp, men gör det inte för det verkar vara fegt och inte ett dugg roligt. Tvärtom är det förfärligt trist. Dessutom är jag än så länge rätt pigg och företagsam och känner mig inte färdig att resignera. Jag har nog dragit en vinstlott i hälsolotteriet och åren har farit rätt skonsamt fram med mig så här långt. Jag skriver det här därför att jag ständigt får frågan vad jag gjort för att bli så här gammal. Jag har inte gjort ett dugg utan det har bara blivit så. Jag var mer krasslig i 30- 50-års åldern än jag är nu. Jag fick aldrig förverkliga de drömmar jag hade som ung, men jag har tagit revansch på ett oblitt öde nu på sluttampen och nästan blivit en rikskändis. Att bloggandet kunde ha en sådan genomslagskraft trodde jag aldrig. Jag hade aldrig blivit filmad i en dokumentär om jag inte bloggat dels i egen blogg och dels som gästbloggare. Inte heller hade jag blivit ”Veckans svensk” eller ”Årets Senoior” men den titel jag gillar bäst är ändå att vara världens äldste bloggare. Det är mina mina läsare som är det allra bästa av allting för de kommenterar och sporrar mig. Jag har inga barnbarn men läsarna är mitt livs efterrätt. 22/2 2016 

Idag har jag letat efter våren på Djurgården, men den lyste med sin frånvaro och fanns inte att upptäcka. Jag hade rätt svårt att upptäcka transportmedlen dit också , för de fanns inte på sina vanliga platser, Spårvagnen som normalt avgår från en plats utanför NK, hade flyttat till Nybroplan och var för dagen strömlös och ersatt med buss. Med en sådan kom jag till Prins Eugens Waldemarsudde och där var det mesta avspärrat för omhängning och inte att besöka. Jag fick i alla fall lämna ifrån mig en hundralapp i entren och det tyckte jag var lite sniket, när man får gå gratis på Nationalmuseum och Moderna. Men det fanns i alla fall en hel del nya tavlor att titta på och det var rätt skönt att komma in i den goda värmen . Som vanligt fanns en del konstintresserade damer på besök och herrarna lyste också som vanligt med sin frånvaro. Om inte pensionärstanterna upprätthöll kulturen skulle den förtvina. Snön lyste vit på Djurgårdens gräsmattor och signalerade att vintern. håller greppet. Men inne i Prins Eugens bostadsrum prunkade stora knippen av de vackraste tulpaner och narcisser i vaserna och blomsterprakten var dagens behållning. Man kan komma vilken årstid som helst till Waldemarsudde och alltid får man njuta av vackra blommor på bord och på fönsterkarmar. På sommaren är det ett sant nöje att gå omkring i slottsträdgården och titta på allt vackert som växer där. Jag promenerade en hel del idag och det är inte utan att jag undrar hur länge min goda kondition kommer att hålla i sig. Förmodligen ett tag till eftersom jag fortfarande försöker att gå en lång runda varje dag. Att ligga på sofflocket och dra sig är visserligen förfärligt skönt och avslappnande men jag tror att promenader är nyttigare för såväl unga som gamla. Tulpanfotot är inte min vän fotografens. 22/2 2016

Det är inte särskilt meningsfullt att gnälla över kylan, men jag är till leda trött på den. Solen sken visserligen idag men den värmer inte min frusna kropp och själ. Idag känner jag mig så djupfrusen att även inspirationskällan frusit till is och jag vet inte vad jag skall skriva om. Sådant händer även riktiga författare och det är nog värre om de lovat förläggaren att skriva en bok och får idétorka. Riktiga författare får betalt för att de skriver. Det får vissa bloggare också. När jag gästbloggade för Vårdguiden och för Skandia betalade de mig för min medverkan, men när jag skriver i den här bloggen betalar jag själv för nöjet att få blogga. För det mesta har jag inga svårigheter att få till ett blogginlägg. När jag inte kan hitta på något bättre skriver jag om gamla tider. Unga människor tror att vi haft det som vi har det nu i evärderliga tider och kan inte föreställa sig en tid då det inte fanns varken bilar eller maskiner. Befolkningen försörjde sig mest på jordbruk grävde i landet med en vanlig spade, skördade med lie och räfsa och hade inte en enda jordbruksmaskin. Men vi hade ren luft och ingen miljöförstöring. Det senare är det enda positiva jag kan säga om ”den gamla goda tiden” för den var inte speciellt god, när man tänker efter. Det var bara de välsituerade som fick utbildning och kunde bli något i samhället. Den fattige var och förblev fattig för det mesta. Alla fick visserligen lära sig läsa och skriva hjälpligt. Min mormor gick inte skolan många veckor av sitt liv för det gjorde inte fattiga barn förr i tiden. De skulle hjälpa till i jordbruket. Hon lärde sig en hel del i livets hårda skola och hade mycket att berätta för sina barnbarn. Jag har också upplevt en hel del och om inspirationen kommer tillbaka så skall jag berätta mer en annan dag. Bilden har ingenting med inlägget att göra men den är rätt trevlig ändå. 23/2 2016

Jag tror att jag b erättat att jag i min ungdom löste min bostadsfråga genom att bo i möblerade uthyrningsrum. Det var ingen idealisk lösning men det var vad som stod till buds för ogifta herrar och damer på den tiden när man inte ens kunde drömma om en egen lägenhet. Vi hade inte så stora pretentioner utan var glada över att ha tak över huvudet. Hyresgästen var i det närmaste rättslös-

Hyrestanten bestämde reglerna och de var stränga. Någon gång låg min bostade högst uppe på en vind. i en så kallad vindskupa. Den minsta bostad jag någonsin haft var i en liten vindskupa på 6 kvadratmeter. Den rymde en säng, en liten byrå, en kommod och en järnkamin. På kommoden fanns ett tvättfat och bredvid den en handkanna med tvättvattnet. Det var min första bostad som jag inte behövde dela med en kompis. Min sista bostad innan jag gifte mig låg också i en vindskupa, men då hade jag kommit på ”grön kvist” och hyrde den omöblerad och hade egna möbler. Det ingick ett litet toalettrum med vattentoa och handfat med kallvattenkran. Gissa om jag trivdes när jag fick bestämma själv och slapp rätta mig efter en hyrestant. Jag kanske skall tala om , att det fanns ett litet skåp i det ena hörnet av rummet med ett gaskök, som man ”matade” med poletter. Om jag ville kunde jag laga mig lite mat. I varje fall bjuda eventuella gäster på kaffe om jag hade lust. Vår generation av ungdom har högre krav på sin bostadsstandard och det är nog därför det råder sådan bostadsbrist. Barn vänjer sig vid att ha egna rum och när de flyttar hemifrån vill de ha en modernt utrustad lägenhet. Jag undrar hur politkerna skall lösa bostadsfrågan nu när det kommer så många flyktingar till Sverige. Det blir rätt bekymmersamt eftersom de flesta av dem vill bo i storstäder och inte flytta till Norrlands ödemarker. Eran med möblerade rum lär inte komma tillbaka är jag rädd. De pittoreska vindskuporna på bild har fotografen plåtat från Vårsalongens lokaliteter, 25/2 2016

Jag begriper inte riktigt varför jag anses märkvärdig, men jag är glad å övriga gamlingars vägnar att det finns människor som har upptäckt att vi äldre inte är så dumma när allt kommer omkring. Jag får vara med om allt möjligt trevligt och ibland vill man att jag även skall göra lite reklam när jag skriver. Hjärt-och Lungfonden vill t ex att jag skall be folk att kolla pulsslagen för att de skall vara säkra på att de inte har hjärtsvikt och det gör jag så gärna. En person som intervjuat mig tycker att jag skall tala om adressen till intervjun och det gör jag motvilligt för jag tycker adressen är lång och krånglig.

www.dinlivsstil.nu/senior/motdagny-carlsson-varldens-aldsta-bloggare

Jag har varit ute en stund idag coh tittat efter entuella vårtecken, men  det fanns inga att upptäcka. I Skåne däremot är våren på väg och lite vårblommor har visat sig. I mina trakter ligger snön fläckvis och vädret är grått och trist. Det vackraste jag vet med den skånska våren är när bokskogen står i sin skiraste skrud på vårkanten. Vi har en och annan liten dunge med bokträd på några platser i stockholmstrakten bl a vid Ulriksdal och jag hoppas att jag kan se dem grönska även i år. Björkarna är visserligen vackra även de, när de slår ut på våren, men för en skåning är bokträdet alltid nummer ett. Skåningen har fått ord om sig att vara lite skrytsam och skrävlig men det tror jag bara är fult förtal och folk som är ”stöddiga” finns det överallt i vårt avlånga land. Det är klart att jag är lite lokalpatriot för jag är ju född därnere. Fåglarna bild har idag öppet vatten.   26/2 2016

Jag vet inte om det är en medborgerligt plikt eller inte att titta på Melodifestivalen. Jag har i alla fall tillbringat 1 1/2 timme framför TV-n  och lyssnat. Behållningen är att titta, för jag gillar alla ljuseffekterna och glittret. Det sprakar och lyser och är en fest för ögat. Jag har sagt det förut och det är att mogna artister skall inte ställa upp. De har inte skuggan av en chans och deras låtar passar inte i det här sammanhanget. Det är ungdomens musik som gäller och även om jag inte gillar den, så står jag ut med dunket, som ackompanjerar sången. Den vackraste flickan och den yngsta gossen vann idag och de var glada som lärkor över framgången. Men de är inte ända framme än för sedan skall de ju tävla igen innan det blir slutfinal. Den här musiken är av övergående art och inte som Evert Taubes som går till historien. Jag vet inte om våren har kommit än men jag har idag sett de första vårblommorna. Det var visserligen lite fusk, för de växte i blompottorna utanför Grand Hotel och det var pärlhyacinter och en för mig okänd sippart som jag såg när jag passerade på väg till och från Moderna muséet. Jag gick dit för att kolla om det blivit gratis och det hade det. Man visade sina gamla samlingar och lite nytt. Konst är ju alltid konst även om den är konstig. Datorn är också konstig för tomrummet i mitten har tillkommit utan min medverkan och jag duger inte till att få bort det.  27/2  2017

När jag får en beröm och folk höjer mig till skyarna och påstår att jag har en massa goda egenskaper blir jag inte övermodig utan känner min begränsning. Jag lyder under Jantelagen och den säger ”att du skall inte tro att du är någonting.” Jantelagen är förstås ingen riktig lag utan en uppdiktad sådan, som den norske författaren Aksel Sandemose har hitat på för att sätta folk på plats så att de inte blir övermodiga. Det är förstås inte bra med mindervärdighetskomplex heller, för då blir man hämmad och tror att man är oduglig och lite dum i huvudet. Nutidens barn lär sig redan på dagis att bli självständiga och att de ”kan själv.” När jag var barn fick vi aldrig komma till tals, i vuxna personers sällskap såvida vi inte blev tilltalade. Vi fick inte säga du till far och mor och inte till någon annan vuxen heller. I skolan hade lärarinnan en förfärlig respekt och ingen unge vågade vara ”stökig” i skolan. Det är tur att samhället har blivit barnvänligare i vår tid. Det fanns ingenting som kallades för barnbidrag när jag var barn. Den typen av kassaförstärkning kan vi tacka Olof Palme för. Det har väl inte undgått någon att det är trettio år sen han blev mördad . Min dagliga tidning har i flera dagar skrivit sida upp och sida ner om denne person som kom från överklassen och blev socialdemokrat och grundaren av vårt svenska välfärdssamhälle. Av princip diskuterar jag inte politik i bloggen, men eftersom jag är född under en tid då det inte fanns skymten av välfärd så måste jag ju tycka att det var ett stort framsteg att det nu inte bara finns barnbidrag utan också sjukförsäkringsförmåner och allmän pension, Den senaste tiden har staten blivit så generös att vi som är över 85 år får gratis läkarvård också. Däremot är det inte lika beviljat för en gamling som vill in på ett äldreboende. På sådana räder det brist och det är svårt för den som behöver bli omhändertagen att få plats. 28/2 2016  

Idag läste jag i min tidning att charkuterivaror inte är särskilt hälsosamma och att man gjort försök med att blanda in lite grönsaker bl a i korvsmet för att få korvarna lite nyttigare. Testet föll inte särskilt bra ut för provsmakarna gillade inte nymodigheterna utan de vill ha sin korv som den alltid har varit. Falukorven är väl den mest populära och att det överhuvudtaget finns falukorv beror på forna tiders gruvhantering. Man använde linor av tvinnad oxhud för att hissa upp malmen i dagens ljus. Till det gick det åt många oxar och för att få nytta av köttet kom man på, att att man kunde göra korv av kossornas kött. Falukorven har anor sedan 1500-talet så den skall vi äta med vördnad och inte fuska till orginalreceptet med varken  grönt eller något annat. Jag äter inte mycket korv, men en smörgås med prickig korv är inte dumt. Min mors smörgåsar med en skiva god medwurst var mumsmums när man varit ute och lekt. Ute på stan kan man äta varm korv bestruken med senap och instoppad i ett bröd, men sådan köper jag ytterst sällan. I min lilla stad hade vi en berömd korvgubbe, som hette Ingvar och han är nog den enda korvgubbe som ihågkommits med en staty. Korv-Ingvar står staty på vår stads torg. Hamburgare är numera ett populärt födoämne som jag kan äta en och annan gång och hamburgerkedjan berömmer sig av att deras hamburgare är gjorda av rent oblandat kött. Min vän fotografen tar bilder även på korv och den på bild lär vara en fransk sådan. Om den skall ätas kokt eller stekt eller precis som den är, har jag inte den blekaste aning om.   29/2   2016

Idag skall jag ägna lite tid åt de snälla människor som läser min blogg och kommenterar den. De är rätt många och jag tackar dem alla. Även de som läser utan att kommentera är jag tacksam för.Det skulle kännas rätt olustigt om jag inte hade några läsare. Jag har sett att även min vän fotografens bilder röner stor uppskattning och det är de väl värda. Det är bilderna som fullkomnar texten och nu när det börjar våras så känns det lite lättare bäde att skriva och att leva. När man var barn sniglade tiden fram och man bara längtade tefter att bliva "stor." Det blev man ju tids nog och det var väl på gott och och ont. Vid mina år har jag ingen framtid utan jag tar en dag i taget och det känns lite avslaget. Jag gläds givetvis åt att ha god hälsa för det är ju inte alla åldringar förunnat. Jag tror också att jag har alla själsförmögenheter i behåll och det är det bästa av allt. De äldre "som går in i dimman" lider väl inte av det, men nog tycker man att förståndet borde räcka livet ut. Det påstås att jag blivit en förebild för andra äldre, men det är väl att ta i. Jag gör i alla fall så gott jag kan och är glad så länge "jag inte tappar sugen." I dag hade jag ingen aning om vad jag skulle skriva om och förr eller senare får jag lägga av med att blogga, men jag lovar att kämpa på ett tag till. Man har bett mig om min mailadress och det är inte länge sedani jag hade den i ett inlägg, men jag upprepar den :                    carlssondagny@hotmai.com

Nu tackar jag för idag och återkommer i morgon. 1/3   2016 

Idag har jag inte haft några sysselsättningsproblem. Jag har varit inbjuden till ett äldreboende på Kungsholmen samt till en TV-inspelning. Men jag tar en i taget och börjar med äldreboendet. Där ville även TV vara med innan de tog mig till TV-huset på Gärdet. Nutida äldreboende är så långt man kan komma från forna tiders "fattigstugor" och de äldre bor i egna lägenheter och får god omvårdnad allt efter behov. Eftersom kvinnor lever längre än männen är de senare i minoritet på äldreboenden. Där fanns åldringar som är moderna och alerta och försedda med datorer och de ville gärna prata om sina apparareter med mig som de trodde var sakkunnig. Efter att ha druckit kaffe tillsammans med de äldre och vi hade pratat färdigt åkte TV- människorna iväg med mig till TV-huset. Jag skulle vara med om att spela in ett Skavlanprogram. Detta behöver väl ingen närmare presentation eftersom det är populärt och går på bästa sändningstid. Vi var fyra gäster och den första var en blond vacker dam, vars skönhet jag inte kunde konkurrera med, utan jag beslöt att bjuda på mig själv och vara naturlig och obesvärad. Det gjorde jag med besked och jag var nog i frispråkigaste laget, men rev i alla fal ner ett antal skrattsalvor. I min ungdom blev jag förtvivlad när folk skrattade åt mig och trodde att jag gjort mig till åtlöje, men nu på gamla dar tror jag att jag har begåvats med en gnutta torrolig humor och är rätt slagfärdig i replikerna. Hur som helst så skall man inte krångla till saker och ting utan vara naturlig och sig själv i alla sammanhang  och gör man bort sig ¨är det inte hela världen."  Jag har inget aktuellt foto utan det blir min vän fotografen som får bjuda på bild som vanligt.  2/3  2016

idag känns det en smula avslaget efter gårdagens upplevelser. Jag har fått frågan om jag inte blir nervös när jag skall vara med i TV. Det blir jag inte, för det är inte lönt att oroa sig i förväg. Det kan ju inte bli mer än fiasko och blir det så illa, så är det ju ingen mening att ta ut misslyckandet i förskott. Det som man behöver mest är tålamod och det behövde jag igår för jag var sist in av fyra medverkande och fick vänta länge. Jag har alltid trott att det här programmet gick "live" men det spelas in på onsdagen och sänds på fredagskvällen. Det var roligast när kameran släckts ned och och publiken satt kvar. Kameran blev jag van vid när dokumentärfilmen spelades in och till slut reagerade jag inte alls när den var på. Jag skådespelar inte, utan jag är mig själv och det får räcka. På TV får man en egen loge och kan känna sig som en primadonna om man har lust. Inte behövde jag svälta heller, för det stod en riklig buffé framdukad. hela kvällen. Skavlan är inte vilket underhållningsprogram som helst utan det gästas av mycket prominenta personer inom politik, vetenskap och kultur m fl områden. Varför jag fick vara med i så celebert sällskap, vet jag inte, men det behövs kanske ett udda inslag en och annan gång som motvikt till allt det seriösa. Nu väntar jag bara på mina vänners reaktioner och på mina läsares kommentarer. Skavlans favoritgodis var lakritskonfekt och det är mitt också. Jag fick skålens innehåll med mig hem och det mumsar jag som bäst på.     3/3 2016

Det var med en viss tveksamhet jag satte mig vid TV-n i kväll för att titta hur programmet med Skavlan blev. Jag kunde ha gjort bort mig riktigt och fått skämmas ögononen ur mig. Det blev bättre än jag väntat. Jag var äldst och sist ut i prorammet. De övriga medverkande var både yngre och intressantare än jag själv och det kändes riktigt pirrigt. Kvinnan som var först ut var vacker och hade upplevelser som saknar motstycke. Äventyrsseglaren var snygg och i en klass för sig.-Robert Aschberg har jag träffat en gång förut och han är alltid sig själv och sig lik.Det var ett trevligt sällskap och det är inte utan att jag känner mig lite stolt över att jag fick vara med bland celebriteterna. I morgon väntar jag på kommentarerna och kritiken. Jag hoppas den blir nådig, för jag var bara mig själv och svarade på frågorna efter bästa förmåga. I övrigt är världen sig lik och tiden går sin gilla gång och det börjar våras. I varje fall tog regnet i dag de sista isfläckarna som legat utanför min port. Jag har fått rapport från Skåne och där har vintergäcken blommat i ett par veckor nu och snödropparna har vissnat. Tulpanerna har stuckit upp gröna blad. Det är hopp om livet och det kommer att bli sommar i år också.J ag hoppas att snart kunna berätta om vårtecken från min egen närmaste omgivning, men tills vidare lyser de med sin frånvaro. Blomman på bild en ger jag mig själv som belöning för att jag klarade av att svara på Skavlans frågor.  4/3  2016

Så har jag min vana trogen ägnat kvällen åt att titta oå Andra Chansen i Melodifestivalen. Inte för att jag är stormförtjust i musiken utan för att det liksom hör till. Inte bryr jag mig heller om vem och vilka som vinner. Det låter jag de röstande avgöra. Men jag är barnsligt förtjust i glittret och allt det som sprakar och lyser på scenen. Det är så långt ifrån den folkparksunderhållning jag bjöds på i min ungdom när det inte fanns varken radio eller TV. Skulle man höra musik hemma och inte hade något musikinstrument, så fick man använda sig av grammofon och själv veva igång den. Mitt gästspel i Skavlan har rönt stor uppmärksamhet och jag har fått en ansenlig mängd snälla kommentarer och dem är jag mycket tacksam för. Det har t o m kommit sådana från utlandet och de flesta från trevliga norska tittare. Men programledaren är ju norrman och programmet går samtidigt i norsk TV. Jag tar uppståndelsen med en nypa salt för om ett par dar är den över och folk får annat att tänka på. Men det är roligt så länge det varar, för min vardagliga tillvaro är inte soeciellt glamorös utan merendels ganska ensam och trist. Jag får glädjas över att jag är frisk och det är ju alltid en tröst. I morgon är det Vasalopp och det skall jag också titta på ,för jag beundrarar alla dem som stakar sig igenom den långa sträckan, Gustav Vasa har visserkigen aldrig åkt skidor mellan Sälen och Mora men det låter bättre om man trpr på den skrönan. Han kunde inte ens åka skidor sägs det. Men när en kung har gjort någonting blir det liksom lite festligare och låter roligare.   5/3   2016

Idag beslutade jag mig för att åka till Djurgården och spana efter vårtecken. Till min stora besvikelse fanns det inte ett enda att upptäcka. Det duggregnade och var allmänt olustigt och allt annat än vårlikt. När jag kom hem igen var marken täckt av nyfallen snö och allt såg vinterlikt ut. Jag får nog ge mig till tåls ett tag till. Affärerna är ju sedan länge söndagsöppna och folk handlar för glatta livet och strosar omkring med sin klädkassar på Drottninggatan. Affärna i min barndoms stad hade aldrig söndagsoppet. Däremot stängde de aldrig före kl 18:00 på lördagarna som var vanliga arbetsdagar för alla kategorier som yrkesarbetade. Det fanns ingen arbetstidslagstiftning utan arbetsgivaren  bestämde arbetstidens längd efter eget gottfinnande. Arbetarna var sällan organiserade, men det hade funnits vissa fackföreningar redan på 1800-talet. Jag var själv inte ansluten till någon fackförening de första 10 åren av mitt arbetsamma liv, men så hade vi långa arbetsdagar också och fick inga ordentliga matraster. Fackföreningarna har varit starka i vårt land, men det är inte säkert att de förblir det i framtiden när maskiner, robotar och datorer tar överoch gör det tunga arbetet. Ibland funderar jag över om människan kommer att bli överflödig och vad vi egentligen skall ha henne till om det blir så illa. Sysslolöshwt är ju alla lasters moder och roten till allt ont, sägs det, medan arbete däremot befordrar hälsa och välstånd. Hur som helst skall vi vara glada över att arbetsbefrielse än så länge är en utopi och tills vidare får nog de flesta jobba fram till pensionsåldern. Men då kan man ha sina bästa dagar och det har jag. Dagens bild är från Konstakademins ingångshall.  6/3   2016

Ikväll har jag varit på filmförevisning. Närmare bestämt på dokumentärfilmfestival som hålls på Folkoperan. Jag har haft sakkunnigt sällskap av min egen dokumentärfilmare Åsa Blanck. Det startade festligt med mingel och man fick lite småsaker att äta och ett glas champagne. Det är trevligt att mingla. Det gjorde jag aldrig i mitt tidigare liv men sedan jag blev bloggare har det hänt några gånger. Jag kanske skall tala om att kulturministern gjorde festivalen den äran och höll ett tal. Vad hon sade har jag glömt, men det är ju inte så viktigt i sammanhanget för jag skulle ju se på film inte höra föredrag. Filmen var tyvärr inte textad och ljudet var så högt att det slog lock för öronen och jag hade därför inte mycket behållning av pratet. Men jag gillar att vara ute i större sammanhang och tycker att man skall vara tacksam för att bli bjuden på evenemang och inte gnälla och vara otacksam. Om jag skall vara ärlig så så tycker jag att filmen kunde varit lite kortare och inte fullt så långrandig. Det var trevligt att komma till de södra delarna av stan, för där är man mera sällan och nu håller ju innefolket till på Söder och har övergett de gamla förlustelseställena vid Stureplan. Stockholm är förstås "städernas stad" oavsett i vilken stadsdel man befinner sig. När man bor norrut håller man ju mest till i hemtrakterna eller åker in till city och jag tyckte därför att det hade nyhetensw behag att åka söderut. Restiden är inte lång när man som jag kan åka tunnelbana hela vägen. Jag har förstås inget aktuellt foto men min vän fotografen plåtar allt mellan himmel och jord och jag tycker att klipporna är imponerande.   7/3   2016

Jag förmodar att det stora flertalet medborgare har uppmärksammat att vi celebrerat Internationella kvinnodagen idag. Det har pratats jämställhet och likaberättigande över hela landet. Expressen har idag namngivit och porträtterat 100 kvinnor, som fått namn om sig att ha gjort skillnad. Även jag finns med i  förteckningen och har placerats som nr 64. Ingen framfrädande plats förstås, men bättre än Gudrun Skymans för hon står sist på listan och har nr 100.Jag har dessutom varit inbjuden till Expressens TV idag (de har faktiskt egen TV) tillsammans med ingen mindre än moderatledaren Anna Kinberg Batra. Hon står som nr 27 på listan och det får väl anses vara en skaplig placering även om jag tycker att rangordningen har sina brister. Moderatledaren och jag blev utfrågade om hur vi såg på jämställdheten. Jag fick mest frågor om skillnaden mellan förr och nu och det var inte så svårt att svara på, för i min barn-och ungdomstid var könen så ojämlika som de bara kunde bli. På den tiden fick en gift kvinna inte yrkesarbeta i kommunal- eller statlig tjänstom om hon var gift och kvinnor fick inte rösträtt förrän 1921. De gifta männen nedlät sig ytterst sällan att hjälpa till med barnen och hushållsarbete var dem ännu mer främmande, eftersom de fleta gifta kvinnor var hemmafruar. Anna Kinberg Batra var en ytterst charmerande bekantskap, helt chosefri med ett mjukt och behagligt sätt, men jag tror säkert att hon kan visa hårda nypor om det skulle behövas i regerinsställning. För övrigt har min telefon gått varm idag för journalister tror visst att jag är ett orakel eller kan det möjligen bero på att jag inte är så rutinerad i intervjusammanhang och snällt svarar på deras frågor. Att bilden inte är rättvänd beror att datorn trilskas och förstör för mig   8/3   2016

Det händer mycket i mitt liv nu, som jag aldrig skulle kunna föreställa mig för något år sedan. Idag har telefonen ringt i ett och jag har svarat på en massa frågor. Jag vet långt ifrån allt utan jag känner min begränsning. Häromdagen fick jag brev från en firma som skickar hem färdiglagad mat till folk och igår stod de utanför min dörr med en fullpackad matkasse. Jag lagar visserligen min mat själv, men i dessa bråda tider var det ju tacknämligt att någon tänkte på att jag skulle äta också och inte bara prata och stå i. Rent ädelmod var det väl inte, för jag förmodar att de vill att jag skall säga några vänliga och välvalda ord om den fina gesten.  Idag har jag provsmakat den första rätten och den utföll till min fulla belåtenhet och det var rätt skönt att inte behöva stå vid spisen når jag mest pratade i telefon. Jag har fått mat för hela veckan och är djupt tacksam mot den ädle givaren. När jag såg att det fanns rotmoss med rimmad oxbringa i s'ändningen, slickade jag mig om munnen, för det är en av mina älsklingsrätter och lite tidsödande att laga. För att ingenting skall förfaras har jag placerat en del av överflödet i frysen och jag lovar att åta upp alltsammans i sinom tid. Det var betydligt snyggare matlådor än dem pensionärerna kan få sig hemskickade från sociala instanser. Mat skall smaka bra, se aptitlig ut och ätas på tallrik och äldre personer med dålig aptit skall inte sitta och rota i en matlåda. Den som är uppmärksam kan se i gårdagens inlägg att moderatledaren idag intar rätt läge och står på benen. Min vän fotografen Elena Ström har varit mig behjälplig med att få oss på rätt köl, vilket jag tackar mycket för.  9/3   2016

Nu har ståhejet efter Skavlan lagt sig och jag har tid att tänka. idag har jag avklarat den sista intervjun som gjordes av en dam född i Brasilien. Hon filmade också och filmen skall visas för att "peppa upp" äldre i hennes hemland så att de blir datorintresserade. Det var ett gott ändamål och sådana ställer jag upp på. Sedan ville Seniornet i Sollentuna att jag skulle besöka deras årsmöte och bli utfrågad av deras elever om varför jag blivit datorintresserad. Det tyckte jag också var behjärtansvärt. Seniornet har tagit till uppgift att låta äldre lära äldre att hantera datorer. Dit ville SVT1-s dokumentärfilmare följa med för det har blivit bestämt att det skall bli en uppföljare till dokumentären "Det är inte så dumt att bli gammal". Jag har ju blivit van vid TV-kameror, så jag bryr mig inte om att filmare hänger mig i hälarna. Efter Skavlanbesöket har personer från mitt förflutna hört av sig och även en del släkt som jag inte haft kontakt med tidigare har blivit mer eller mindre intresserade av min person. Det som gladde mig mest var att jag fick mig tillsänt en del gamla foto, som jag var med på och foto av min barndoms lekkamater. De flesta av dem lever inte längre, så det är roligt att ha bilder på dem. Jag fick även ett foto av mig själv som ung och det gladde mig så mycket att jag beslutade att visa det på bloggen. Jag har ju inte varit gammal och skrynklig i hela mitt liv . Även om jag inte var någon skönhet som ung, så tycker jag, att jag ser glad och pigg ut på dagens bild. Idag på min sedvanliga promenad i min närmaste omgivning mötte jag en hare som skuttade tvärs över gatan in i en skogsdunge. Det tyckte jag var exotiskt för att vara i stadsmilje, men den hade kanske drabbats av våryra och tagit lite för vilda skutt och kommit vilse i environgerna.  10 /3  2016

Idag tog jag mig en riktig långpromenad och gick ut för att leta vårtecken i parken vid Ulvsundasjön, Det enda jag lyckades upptäcka var några halvvissna snödroppar vid Huvudsta slott. Alltid något men om solen skiner några dagar till kommer slänten vid omtalade slott att lysa alldeles blå av scilla och vårstjärnor och folk kommer att vallfärda dit för att titta och njuta. Man får ta vara på de få skönhetsupplevelser som finns den här årstiden. Isen har inte smält helt utan ligger som ett grått poröst täcke vid strandkanten. Det som vi Solnabor i dagligt tal kallar för Huvudsta slott heter egentligen Huvudsta Gård. Det riktiga slottet är en envåningsbyggnad som man flyttat en bit från den stora byggnaden. Detta gamla slott kallas också för "Mördarslottet" för det var där Anckarström, Claes von och några andra adelsmän 1792 planerade mordet på Gustav III. Numera ägs det gamla slottet av Svenska Kyrkan som har barndagis där på dagarna. På kvällarna, åtminstone sommartid, håller samma kyrka gudstjänster där och ibland har de  konserter. Solna har en hel del slott och sevärdheter inom sina gränser och mest stolta är vi över att kronprinsessfamiljen bor på Haga och är stans förnämsta innevånare. Man kan ju tvista om man skall ha kung eller president men jag för min del tycker att det inte är lika mycket glamour över presidentskapet.Solna är för övrigt äldre än Stockholm och det är vi lokapatrioter också  lite "malliga" över. Hur som helst så har vi fina promenadstråk i min lilla stad.  11/3  2016

Så har jag även ikväll tittat på Melodifestivalen fast jag egentligen inte förstår mig på musiken. De har korat en vinnare som blev den yngste i raden sedan Carola vann. Men det är ju helt i sin ordning att en purung och sympatisk pojke vann den här gången. Jag begriper mig visserligen inte på musiken men det är av mindre betydelse för det är i alla fall en form av underhållning och det är många som sitter och lyssnar. Texterna är för det mesta på engelska och inte särskilt snillrika utan det mesta är upprepningar av samma ord om och omigen. Melodifestivaler har vi haft i femton år nu så idag var det lite av jubileumsföreställning.Jag tycker alltid mest synd om den artist som kommer sist för alla har väl tänkt sig att bli vinnare. Idag liksom vid de föregående Melodifestivalkvällarna uppskattade jag ljuseffekterna och pyrotekniken. Det är festligt när det sprakar och gnistrar och lyser av alla de färger. Om artisterna bara stod och sjöng under en vanlig glödlampa skulle det inte vara lika festligt.Jag har förstånd att uppskatta ordentlig belysning eftersom det inte fanns så mycket av den varan i min barndom.Jag kan tala om att gatubelysningen i min lilla stad kom från gaslyktor,som tändes och släcktes manuellt av gubbar i stadens tjänst. Dessa gaslyktor lyste bara upp platsen där de stod och mellan lyktorna var det tämligen skumt.Tacka vet jag den belysning som finns idag för nu kan man hitta hem om man varit ute sent i höst-och vintermörker. Festivalvinnaren gick hem med en rejäl blombukett men jag visar bara upp en ensam blomma idag.   12/3  2016

Idag har min vän fotografen skickat mig en bild av blomman som finns i bild. Vi såg den i Bergianska trädgården för en tid sedan och hon trodde att det var en krokus. Det är det inte, fastän det nästan ser så ut. Blomman heter tidlösa, är förfärligt giftig och blommar i september- oktober. Jag har faktiskt sett den blomma även i december. När något sägs vara tidlöst är det svårt att åldersbestämma. När jag var lite yngre än jag är nu, sade mina vänner ofta att jag var tidlös. Jag såg nämligen inte ut och uppförde mig som de tyckte jag borde enligt prästbetyget. Lite mer av obestämd barnslighet tyckte man. Jag tyckte att det lät positivt och hade inget emot att anses vara tidlös. Det har jag inte heller något emot den dag som idag är. Folk är egentligen alldeles för åldersfixerade. Det blir t ex en 50-årig arbetslös varse på arbetsförmedlingen om han är arbetssökande. Finns det yngre sökande går jobbet utan vidare till denne , trots att den äldre är mer meriterad. Jag hade turen att bli arbetslös på 60-talet för då var det brist på arbetskraft och jag fick nytt jobb utan vidare fast jag passerat 50-årsdagen. Ett bra jobb till och med, som jag trivdes med . Om det berodde på att jag såg tidlös ut eller på mina meriter, vet jag inte. jag tycker att i vår moderna där man talar högt om jämlikhet bör man inte vara åldersfixerad utan  bedöma människor efter deras personliga förtjänster. En inskränkt dumdryg person kan vara hur ung som helst men är ändå inte roligare att umgås med än en trivsam gubbe. Det tycker i alla fall jag.  13/3   2016

När man var ung var livet fullt av besvikelser och bedrövelser. Aldrig blev det riktigt som man tänkt sig. Fattig var man som en "kyrkråtta"  och kunde bara drömma om lyx och överflöd. Det gällde att få något "i sig och på sig" och det fick räcka med det. När jag var 20 och hade flyttat från stan och försörjde mig själv, önskade jag mig en cykel, så att jag kunde hänga med kompisar och kanske ta cykeln till jobbet. Att köpa en på avbetalning gick inte för man var inte "betrodd" Jag blev själaglad när en snäll fabror i hemstaden  lovade mig en cykel till min 20-årsdag. Glad som en lärka gick jag till järnvägsstationen för att hämta den. På den tiden gick det att skicka paket och resgods med tåg. Glädjen förbyttes strax i den bittraste sorg, för det var ingen riktig damcykel jag fick. Det var en gammal herrcykel som farbror sågat av ramen på och lackerat om med svart färg. Jag kunde slängt den i väggen men svalde förtreten och cyklade hem den. Jag döpte den omedelbart till "bastarden" och skämdes alltid över den när bastarden och jag var i damcykelsällskap. Den blev ändå min trogne följeslagarare i mer än 25 år och vi hade otaliga äventyr tillsammans på smala skogsstigar. En gång släppte jag tramporna mitt i skogen och trodde min sista stund var kommen, när cykeln for i hiskelig fart över stock och sten  bland tätt växande träd i en utförslöpa. Men bastarden stod mig bi och vi landade snyggt och prydligt i ett dike och utan att jag fick en enda skråma. Bastarden glömmer jag aldrig och så här i efterskott är jag faktiskt riktigt tacksam mot den  ädle givaren.14/3  2016

Ensamheten kan man påtvingas eller välja själv och i det senare fallet trivs man och tycker att det är bra att "rå sig själv". Själv är jag lite sällskapligt lagd och avskyr att vara ensam. Men eftersom bekantskapskretsen blir fåtaligare med åren, så får man finna sig i sitt öde. För tillfället blir jag visserligen hyllad och ärad i alla tonarter, men jag byter gärna alla ärebetygelser mot trevliga samtal och samvaro. Man kan känna sig totalt ensam även i sällskapslivet, men då stämmer inte personkemin eller också har man inte träffai rätt personer. Författaren Hjalmar Söderberg har skrivit en bok om själens obotliga ensamhet och den var en bestseller på sin tid. Nu tror jag inte man läser varken honom eller Strindberg längre. Möjligrn som litteraturhistoria, inte som kvällslektyr. En del personer är otroligt sociala och de har ofta en stor vänkrets och räcker till för alla. Andra är lite blyga och håller sig i skymundan. Jag gillar den sociala typen för de sprider glädje omkring sig och tänker inte i första hand på sig själva. Djuren lever ofta i flockar eller i parförhållande som varar livet ut. Det gjorde människornas parförhållande förr i tiden också och en skilsmässa var i det närmaste en skandal. Det är det inte nu för idag skilljer sig folk alldeles för lättvindig och det går ut över barnen. Jag tycker synd om de ungar som alternerar mellan föräldrarna och inte har någon varaktig hemvist. Allt är på gott och ont och inte ens jag vet om det var bättre förr. Den stackar fågeln på bild ser övergiven ut och får därför illustrera total ensamhet.  15/3  2016

Häromdagen klagade jag lite smått över den ensamhet man påtvingas när man blir äldre och vännerna försvinner en efter en. Jag hade inte väntat att få något gensvar, men det fick jag och idag har jag träffat en ung trevlig kvinna som sällskapat med mig och vi har haft ett antal angenäma timmar tillsammans. Det var spännande att gå ut för att möta en person när man inte har en aning om hur denna kan se ut. Men vi hittade varandra utan problem eftersom hon visste vem jag var. Vi möttes i Kungsträdgården och hade inga svårigheter att konversera medan vi gick Skeppholmen runt och tittade på alla båtarna. Vädret var strålande men inte så varmt att det gick att dricka kaffe utomhus utan vi avslutade promenaden på Söderbergs anrika kondis som ligger i Kingsträdgården. Jag är mycket tacksam mot den söta sjuksköterskan Anna som offrade sin lediga dag för att sällskapa med mig på en vårpromenad. Efter en så angenäm eftermiddag kändes det lite prosaiskt att komma hem och samla ihop smutstvätten och gå ner i tvättstugan. Vi har inte en sådan i vårt hus, utan flera stycken och de är under av modernitet med maskiner som har en massa olika program. Det svåraste är att v'älja det rätta. Varje gång jag trycker på en knapp för att tvätta, minns jag när jag använde skurborste och gnuggade tvätten mot en bräda av korrugerad plåt för att få den ren. Då drar jag en lättnadens suck över att jag fått det bekvämt på gamla dar och att det nu finns tvättmaskiner som gör så gott som hela jobbet.   16/3  2016

Så här års när snön har smält men det inte finns ett enda grönt strå eller grönt blad i vår natur blir jag glad över att det finns tulpaner att köpa lite varstans. Vi importerar lökar från Holland och de odlas i stora drivhus av trädgårdsodlare så att vi först kan köpa röda tulpaner till julbordet och därefter saluförs vanliga tulpaner i flera månader framåt. När man tänker efter och vet att det krävs en lök,värme och arbete för att det skall bli en blomma, så är det inte dyrt med en 50-lapp för en knippa tulpaner. Förra året fick jag dem en tia billigare, men är det inflation så är det och pengar har snart inget värde- Detta har jag perspektiv på, för jag var med på den tiden när man kunde gå till butiken med en ett-öring och komma därifrån med en snyggt inslagen kola för just det, ett enda öre. Då fanns det inga tulpaner. För det första var "köpeblommor" rena lyxen och hade man inte egen trädgård, så hade man inga blommor heller. Det importerades varken det ena eller det andra på den tiden. Med undantag för sura apelsiner till julhelgen.Nu importerarvi allt från mat till maskiner, men som väl är exporterar vi också och nu är mitt "fattigsverige" ett rikt och välmående land som ger bistånd till nutida U-länder. Vi har fått råd att importera massviss med tulpanlökar och det är blommorna som kommer ur dem, som gläder mig just nu. Min vän fotografen påstår att det är Eldstulpaner på dagens bild och det tror jag också. 17/3  2016     - 

Jag tittar inte speciellt mycket på TV utan kollar pliktskyldigast nyheterna. Man vill ju veta vad som händer hemma och i stora världen. Inte blir man glad för det är mest elände. Skavlan tittade jag på ikväll och missade "Lets dance". Det senare är ju inget allmänbildande program precis, men det visar, vad det kan bli av en icke dansant novis under sakkunnig ledning- Alla tävlande kan ju inte bli en Ginger Rogers eller Fred Astaire, men Ingemar Stenmark gjorde det otroliga och vann tävlingen för ett par år sedan. I år skall Wassberg "visa framfötterna" och försöka göra om bravaden. Om han lyckas återstår att se, för domarna är stenhårda. Man kan ju undra hur folk fick tiden att gå innan det fanns TV. Jag överlevde till och med att vara utan radio, när jag var barn och tonåring, men då läste jag istället och skaffade mig ett stort ordförråd, som jag har nytta av när jag bloggar. Men nu undrar jag om inte TV har spelat ut sin roll åtminstone för de yngre årgångarna, som mest sitter och petar i sina mobiltelefoner. Men jag tror att många ensamma äldre har glädje av sin TV, för det blir lite sällskap och tiden går fortare. Innan jag avslutar dagens inlägg vill jag tacka för alla snälla kommentare som kom efter att jag varit med i Skavlan. Jag blir glad av att veta att jag inte "gjort bort mig" och att folk är nöjda med min insats. En del vill ha min mailadress. Den har jag lämnat ut flera gånger förut i bloggen, men gör om det en gång till. Min adress är:   carlssondagny@hotmail.com    Blommor kan det inte bli för mycket av och de pryder alltid sin plats.      18/3  2016

När jag var barn var bilen en sevärdhet. Om det händelsevis syntes en bil i stadsbilden stod vi ungar bara och stirrade till dess den försvann ur synfältet. Hästskjutsar var vi vana vid , för vi bodde grannar med ett mejeri och dit kom sådana varje morgon lastade med med skramlande mjölkkannor. Vi lärde känna de flesta av bonddrängarna som kom med mjölken och vi höll reda på vad varje häst hade för namn. Givetvis visste vi varifrån drängarna kom  och vad de hette. Mormor bodde en mil från stan och dit gick det inga tåg. Slulle vi hälsa på henne eller hon på oss fick vi åka med mjölkskjutsen. Drängarna blev glada över lite sällskap på de trista turerna fram och åter till mejeriet och vi fick gärna åka med. Jag var väl 6-7 år när jag ensam åkte till mormor första gången. Halvvägs fanns det en liten skogsklädd backe som man fick åka igenom. För ett litet barn  var dungen en stor mörk skog. Innan vi kom dit berättade drängen hårresande historier om rövare, som höll till i skogen och vad som kunde hända om han inte lyckades köra ifrån dem. Jag blev vettskrämd när han piskade på hästarna, de var för det mesta alltid två, och jag skrek i "högan sky.." När han släppte av mig vid mormors grind var jag alldeles "förgråten när jag rusade in i mormors trygga famn. Hon tröstade mig med att rövarna bara fanns i drängens fantasi och att denne bara tyckte det var roligt att skrämma vettet ur små barn. Han hade det inte särskilt nöjsamt annars om dagarna med långa slitsamma arbetspass och turerna till stan var rena avkopplingen för honom. Jag åkte mjölkskjuts många gånger efter den första, men just den glömmer jag aldrig.  19/3   2016å

Våren är inte mycket att skryta över just nu, fast det idag är vårdagjämning. Detta begrepp är inte en dag utan en ögonblicklig händelse, som inträffar på olika klockslag i världen. Vi skall snart ändra våra klockor för att det skall bli sommartid och det gör vi år på Påskdagen. Vad ändringen av klockorna skall vara bra för har jag ännu inte blivit klok på. Man får lita på vetenskapen fast ibland tror jag att "förståsigpåare" bara trasslar till begreppen för vanligt folk. Det må vara hur som helst med vårdagjämningen, men min vän fotografen och jag har idag flanerat på Kungsholmen, som numera räknas som en lika förnåm stadsdel som Östermalm och det lär vara fint att ha sin bostad där.  Alra finast är det att ha den på Norrmälarstrand och ha utsikt över Målaren. Vi höll oss idag i trakterna kring Fridhemsplan och S:t Eriksgatan. Den senare gatan är döpt efter Erik den Helige, som blivit stadens skyddshelgon. Det händer en och annan gång, när jag är ute och går, att jag blir stoppad av okända personer, som sett mig i TV. Men för det mesta är det ingen som bryr sig och jag inbillar mig inte att "jag är någonting." När jag är ute på stadsgator glor jag mest på husfasaderna. Det finns både vackra och fula hus i hela Stockholm och har man ögonen med sig upptäcker man mycket som har både skönhetsvärde och motsatsen. Jag har haft en bra dag och på bilden ser man mig och fotografen avfotograferade på S:t Eriksbron.     20/3   2016

Numera är det nästan inne att diskutera äldrefrågor. Samhället kommer snart att få stora problem med att ta hand om  gamlingarna när de inte längre klarar sig själv. Man diskuterar möjligheterna att ta tekniken till hjälp när inte den mänskliga arbetskraften räcker till. Nya generationer av äldre, exempelvis 50-och 60-talister, kommer att ställa helt andra krav på samhällets insatser än vad 30-och 40-talisterna gjorde. Min generatiopn skall vi inte tala om, för den bara tackade och tog emot och var glad över att överhuvudtaget få vård av det allmänna. Jag har fått ord om mig att vara lite positivt inställd till modern teknik och har därför vid flera tillfällen blivit inbjuden att deltaga i seminarium och liknande forum, där detta diskuterats. Det finns idag företag som specialiserat sig på sig på att konstruera och tillhandahålla såväl digitala som lite mer praktiska hjälpmedel  och en del av dessa verkar riktigt lovande. Idag  besökte jag Arena Välfärdsteknologi, som höll till  i Arbetsgivarnas lokaler på Sturegatan 11. Arbetsgivarna kallar sig numera Almega. Vad dessa bokstäver står för fick jag ingen förklaring till eller också frågade jag fel personer. Jag spelade ingen större roll  på sammankomsten  men var väl inbjuden för att representera de äldre, som för övrigt lyste helt med sin frånvaro i sällskapet. Detta bestod mest av yngre tjänstemän och tjänstekvinnor. Jag bjöds på kaffe med dopp och fick två flaskor ädel champagne för min insats. De senare tackar jag speciellt för och sparar dem oöppnade till min stundande födelsedag. Jag gillar sprudlande champagne för den förhöjer feststämningen. Jag blev väldigt fotograferad, men har ännu inte fått något foto att visa, Får jag ett sådant från dagens möte byter jag ut dagens bild.  21/3  2016 

När jag skriver om min vän fotografen, har jag inte tänkt på, att hon för mina läsare blir en okänd och lite mystisk figur och på något sått overklig. Men hon finns på riktigt och nu vill mina läsare veta vad som döljer sig bakom signaturen. Hennes namn är Elena Ström och hon är roten och uppjovet till att jag blev en kändis. Elena är journalist till yrket, men när jag 2011 gick på datorkurs blev hon min lärare i datorkunskap. Hon var säkert misstrogen när hon fick en nästan 100-årig elev. Men det gick vägen någorlunda och hon säger själv att hon upptäckte att jag hade en del egenskaper, som var lite ovanliga. När jag ville lära mig blogga blev hon överraskad, men hjälpte mig att designa och starta 123minsida.se/Bojan.. Den blev en lyckad satsning och sidan fick många läsare. Då vaknade journalisten inom Elena och hon ville skriva en artikel om den person som hon ansågs vara världens äldste bloggare. Jag protesterade vilt, men orkade inte säga nej i längden. Det blev sedan en artikel i lokalpressen. Övriga tidningar hade inte det minsta intresse av att skriva om en gammal tant, men efteråt har de vaknat och jag blir ständigt intervjuad. Elena håller än idag ett vakande öga på min blogg, korrigerar och hjälper mig på alla sätt om jag "strular" till det. Trots en betydande åldersskillnad har vi blivit vänner och umgås så ofta vi kan. Jag hade inte blivit den bloggare jag idag är och jag skulle förblivit totalt okänd för svenska folket om jag inte haft den stora turen att bli elev hos och vän med "min vän fotografen". Jag tror lite grann på ödet och ibland skall man ha lite tur också.        22/3   2016

Det är väl bara vi äldre som kommer ihåg att förr i tiden benämnde man  alla dagar i påskveckan med speciella namn. Tisdagen kallades för fettisdagen och då kunde man frossa och äta t ex i semlor. Idag är det enligt gammal tradition dymmelonsdag även kalliad askonsdag. En dymmel lär vara detsamma som träkläppen i forna tiders kyrkklocka och kläppen skulle man enligt gammal sedvänja byta ut mot en kläpp av metall just på onsdagen före påsk. I vår tid bryr ingen sig om sådant där gammalt trams utan påsken är förknippad med äggätning och i det stora hela en riktig mathelg i vårens tid. Den här veckan är det på sina ställen kampanjpris på ägg. De är faktiskt så billiga att jag skäms när jag köper dem och tycker synd om äggproducenterna. Jag menar inte hönorna, utan de personer som driver hönserier och ser till att äggen kommer ut i handeln. Man kan köpa marsipan-och cholkladägg också om man gillar sötsaker. Det går åt en massa ägg av kartong även i år som sedan till Karamellkungens stora glädje skall fyllas med smågodis. Jag gläder mig inte nämnvärt över påskveckan och inte över helgen heller. Jag har inga traditioner att följa, men jag hoppas att solen lyser under helgen . så att jag kan göra härliga livgivande promenader.  23/3   2016

Idag har vi kommit så långt i tideräkningen att det blivit skärtorsdag. Det är ingen röd dag och folk är i allmänhet inte lediga från jobbet. De flesta helger och dagar firas till åminnelse av någonting från bibeln. Ordet "skär"  betyder även att rena (göra rent) och har man läst lite i den heliga skriften, så vet man, att den här dagen tvättade Jesus lärjungarnas fötter innan de satte sig till bords för att äta den sista måltiden. Han ville visa dem att han inte höll sig för god för de simplaste sysslor. Det gör inte jag heller, utan så länge jag orkar kommer jag att städa och ha rent och snyggt omkring mig. Idag sken solen och min vän fotografen och jag har promenerat runt hela Lötsjön (ligger vackert i Sundbyberg) och så småningom kan vi nog visa vackra bilder på fågellivet i din lilla insjön. Idag blir det en aktuell påskbild som har genomgått viss fototeknisk behandling. Jag avhåller mig från att beskriva hur det har gått till, för fotokonst begriper jag inte. När vi gått runt sjön intog vi kaffe med bakelse i det mysiga kaféet som ligger några meter från vattenbrynet och kallas för Gröna Stugan. Min vän fotografen, som vet att jag är lite barnslig förärade mig ett kartongägg, som precis som de ägg barnen får nnehöll smågodis  Jag har ätit snask framför TV-n och haft det mysigt i kväll. Eftersom vi nu har en långhelg framför oss vill jag också passa på att önska alla mina läsare en riktigt GLAD PÅSK!  24/3   2016

Idag skriver jag för sista gången på den här sidan. Den har blivit för lång och ohanterlig. Min nya sida har jag kallat för "Gammalt och Nytt" och mina läsare hittar den direkt under den förra  "Jag hänger med."  Långfredagen i dag är inte längre vad den var i min barndom. Då var den verkligen lång och sedd med barnaögon var den årets tråkigaste dag. Man kläddes upp i den bästa "söndagsstassem" redan på morgonen, tillsades att leka stillsamma lekar och vara snäll och tänka på hur eländiigt Kristus hade det när han hängde på korset. Det var långt till kväll den dagen trots att jag och några andra odygdspåsar oftast fuskade med de stillsamma lekarna när ingen såg oss. Det straffade sig förstås om man kom hem smutsig eller om småsyskonen skvallrade för mor. Långfredagen idag har gått fort. Dels har fotografen hjälpt mig så att sidbytet skulle gå friktionsfritt och dels har jag varit på släktkalas. Jag har faktiskt lite släkt i Stockholmsområdet fast vi ses inte så ofta. Men släktkalasen blir jag bjuden på, vilket jag verkligen uppskattar. Min släkt häromkring består av tre syskonbarn med familjer. De är numera pensionerade och gör ofta långväga resor. Innan jag avslutao dagens inlägg och den här sidan vill jag tacka alla läsare för att de hängt med och uppskattat det jag skrivit. Jag hoppas att ni följer med till den nya sidan, som jag tänkt börja på i morgon Päskafton.  25/3   2016. .