Nu har min sida blivit för lång och ohanterlig att jag måste börja en ny sida för både min och läsarens skull. Så långt det går vill jag förnya mig men även berätta om hur det var förr och som alltid säger jag :att det var inte bättre förr."Den nya sidan har nr 26 för jag måste av nägon anledning skippa sidan 25,.    26/7 2019

Juli lär bli den varmaste månaden i Europa. Den som åker till Paris får det gassigt för det kan bli mer än 40 grader varmt. Det är inte roligt att frysa men det finns det hjälp emot om man klär på sig ordentligt. Min varmaste semester upplevde jag en semester då jag var i Tunisien. Det var så varmt att solen brände under fotsulorna. Min man och jag och några vänner badade vid Algarve.  Det var på den tiden då det inte fanns komportabla hotell med med kylskåp och ordentliga duschar. Bäst klarade man hetta. i havet om man hade solhatt som komplement till baddräkten. Fram mot midnatt blev det uthärdligt  och det blev sena middagar. Idag är det varmt men jag har tvärdrag i lägenheten så jag uthärdar. Det känns lite ensamt i mitt stora hus för de flesta  boende är bortresta. Min dagliga tidning skriver om B rexit som tycks vara sommarens nyhet. Men det kommer väl att lösas på ett eller annat sätt enligt Englands premiärminister.  Enligt nöjesspalten i min dagliga tidning kommer BennyAnderssons orkester att återuppstå och ge nya konserter i höst. Det var en av nyheterna som gladde mig mest,  25/7     2019

Det har hänt något konstigt med min blogg. Sida 25 som jag använt mig av en längre tid är plötsligt helt försvunnen och de senaste dagarna har jag skrivit på sida 24. Jag begriper inte ett dugg och Elena är mycket upptagen just nu och inte så lått att nå. Jag får försöka kontakta min bloggleverantör för att erhålla hjälp. Det är alltid bekymmersamt når något inte fungerar som det skall. I övrigt har dagen varit lugn. Jag har intagit mina måltider i vanlig ordning och fått besök av Hemtjänsten. Jag har också tagit fram en fransk roman och börjat låsa den. I samband med att min bok gavs ut fick jag en trave böcker av Bonniers som jag nu skall beta av. Jag är mycket tacksam för denna boktrave. Jag har också varit på kaffebjudning hos en snäll dam som bor på Ingentingsgatan. Det är ett konstigt gatunamn men något namn skall en gata ha. När man som barn frågade mormor varför något hette si eller så så svarade hon snabbt: Det är för att det ska nåt "hede" ha. Hede betydde på hennes lantliga vokabulär namn förstås. Språk och dialekter är ett intressant ämne som jag skall använda mig någon gång i framtiden. Idag räcker det jag skrivit      247    2019

Idag har Emme namnsdag, Den enda anknytning till namnet har därför att min mors yngre syster hette Emm a, Som barn var jag lite fascinerad av henne för att hon gifte sig med en dansk och flyttade till Odense, Han hette Sörensen och moste Emma blev Fru Sörensen som bosatte sig i  Odense. Odense är berömt för en fin kyrka och för att sagoboksförfattaren Hans Christian Andersen föddes där. Hans sagor läste vi i skolan och jag grät lite äver "Flickan med svavelstickorna" som gick ett sorgligt öde tillmötes. Kesarens nya kläder handla om högmod och fall och var lite. Tummelisasagan minns jag också som en av höjdpunkternatragikomisk.Jag undrar om barnen numera läser ur sagoböcker i skolan Nu är livet i skolan lite mer sofistikerat när datorn finns med i undervisningsmaterial.  För att återgå till Odense så ligger stade på ön Fyn mellan Själland och Jylland. Hela Danmark är platt som en pannkaka  och det finns inte berg i sikte,.Skåne som långliga tider tillhörde Danmark är inte lika platt för vi har ett par tre rullstensåsar som höjer sig en bit från marken, I närheten av Kristianstad finns en lite höjd kallad Fjälkinge backe. När jag var liten trodde jagvärldens högsta berg, Vida vyer krymper med ären.        23/7     2019

Jag är ingen direkt vän av mobiltelefonen och jag har inget behov av att vara tillgånglig dygnet runt.Telefonen har genom tiderna utvecklats från en stor och otympig apparat till den lilla behändiga mobilen  som man kan ha med sig i fickan jämt. Man utrustar t o m  småungar med mobilen för att hålla koll på dem. Redan är 1859 lämnade Alexander Graham Bell in patentansökan på "den musikaliska telegrafen" som han kallade telefonen. Telefonen var en efterlängtad uppfinning eftersom parter som hade något att avhandla fick omedelbar kontakt. De första telefonerna var väl inte så snabba eftersom samtalen kopplades mellan telefonväxlar och konsument. Ägandet av mobiltelefoner har skapat en viss oro i skolorna och lärare och förldrar tycker att det är naturligt och bra att telefoner  inte får användas under lektionerna. Hemma har jag tre gamla telefonapparater som jag sparat på. Den ena är stor och klumpig med lång sladd. De andra två är Ericofoner  eller "kobror" som de pupulärt kallas, Allting uveclas och skall gå snabbare  men jag undrar om människan lever  lyckligare för den sakens skull,         22//       2019

. 

Det verkar som om avsidan 25 på något konstigt vis har försvunnit och jag måste hålla mig till sidan 24. Detta är något som bara Elena kan reda ut och jag hoppas så småningom få hjälp med saken. I övrigt har dagen varit lugn och jag har intagit mina måltider och gjort en långpromenad i sällskap med en hemtjänstflicka. Dessa trevliga flickor besöker mig flera gånger om dagen och ser först och främst till att jag kommer ur sängen på morgnarna och tillbaka i den på kvällen, Det är viktigt att man som gammal har vissa rutiner att följa  och ordning på tillvaron. Johanna har namnsdag och enligt statistiken lär det 70.003 kvinnor som heter johanna, Jag är glad att jag inte är en av dem även om det i och för sig inte är något fel att heta Johanna. ursprungligen ett grekiskt namn. Nu har den värsta hysterien efter 50-årsjubileet av månlandningen har lagt sig och allt har återgått till verkligheten. Nyttan av månlandningen är tvivelaktig och det är bäst att hålla sig till jorden. Jag tror att det är bäst att hålla sig på jorden.      21//       2019

Idag är det fel på datorn och flera saiter verkar försvunna. Jag gör i alla fall ett försök att skriva. Om det går vägen får jag veta så småningom. Innan det här trasslet hade jag mycket att glädjas åt. Jag fick en paketavi från posten och kunder hämta ut den största och vackraste kalender jag någonsin haft.  I övrigt framskrider våren och det finns mycket vackert att titta på. Makrosorna har kommit upp och man kan till och med se dem i de smala springorna mellan gat och glädjas åt. stena och invid husknuten tätt mot väggen. Maskrosen räknas som ogräs men om den vore mera sällsynt skulle den klassas som vacker- När jag hade trädgård var jag maskrosen fiende nr ett och gjorde mitt bästa för att utrota den. jag lyckades aldrig för det blev alltid kvar någon liten totbit som blommade upp. Man brukar kalla vissa motståndskraftiga och personer för maskrosbarn. Sådana ger sig inte utan kommer alltid igen.. Sädan personer skall inte klassa bara som envisa utan de besitter en inre kraft och reser ssig alltid efter motgångar och går vidare.  Det är bara synd att blomningstiden är så kort men förhoppningsvis blir det frukter och bär en tid efter blomningen.    3/4   2019.                                                          ,. 

Idag ät det första april och i mitt tidigare liv fick man skärpa sig den dagen så att man bleb lurad. Tidningar och TV skämtade och fejkade nyheter och och händelser. Jag tror inte det förekommer särskilt ofta med aprilnarri. . I det vanliga livet kan man bli utsatt för bedragare och fifflare lite när som helst. Det förekommer inte heller så ofta att kvinnor blir "sol och vårade". Nu förvärvsarbetar  unga damer och och är inte lika fiftaslystna.

Idag blev jag överraskad när det ringde på dörren och utanför stod en kvinnlig varelse som jag inte kände igen. Hon såg ofarlig ut så jag släppte in henne. Väl innanför dörren storgrät hon och det var inga krokodiltårar utan  hon var fruktansvärt ledsen. Jag fick då reda på att det var hon som kört på mig med bilen. Hon medförde inga blommor eller bad om ursäkt för sitt beteende utan bara stod där och lipade. Eftersom gjort är gjort och  inte kan göras ogjort så var det inte mycket att diskutera, tyckte jag. Jag tror egentligen att hon tyckte mest synd om sig själv. Hon poängterade att det inte var något övergångsställe där hon körde på mig. Men man skall över huvud taget inte köra på sina medmänniskor någonstans men  det är en försvårande omständighet att slå omkull folk på trottoaren.  I kväll när hemtjänsten kom för att natta mig kl 18: 00 stod jag på mig och sade att jag inte ville bli avklädd  och nerbäddad så tidigt. Jag smenade att det  nog skulle kunna gå  att få av sig kläderna när det blev dags för sänggående. Jag tror att jag kommer att lyckas även om den skadade handen  blir  mer i vägen än direkt till nytta. Jag skall gymnastisera den så går det fortare.   13/2    2019    Vänligen  observera att den här sidan har blivit för lång. Jag fortsätter i morgon på en ny sida som jag kallat "Efer vurpan" Den hittar ni under rubriken med samma namn. ! ! ! ! !  ! !

Idag har det varit en lite bättre dag eftersom jag varit ute på en stärkande promenad Den snälla hemtjänstflickan hjälpte mig på med skor och ytterkläder. Man får ta vara på de små glädjeämnena och uppskatta vänlighet och omtanke. Jag tycker synd om alla de äldre som inte kan röra på sig och tvingas vistas inomhus alla veckans dagar. Min skadade hand blir bättre och bättre och snart kan jag knyta även vänster hand.  I morgon hoppas jag att jag fåt träffa Elena och det ser jag fram emotVi har fått ett portlåsningssystem som stänger ute både onda och goda och det är jag inte glad över. Glad blir jag däremot av alla trevliga brev och kort som kommer med posten. Jag tackar för dem alla och skulle gärna velat svara var och en personligt om det varit möjligt. Dagarna blir långre och ljusare och snart  kan vi höra fåglarna kvittra. I våra trakter är det barmark. Snö lyser visserligen upp men å andra sidan skall den skottas bort från gator och torg och barmarken innebär mindre utgifter för snöröjning. Barn har väl knappast tid att leka i snödrivorna för nu sitter nästan varenda unge och petar i sina"paddor" som de kallar dem.  Dagens ungar blir högst förvånade när jag berättar för dem att våra första siffror och bokstäver skrev vi på griffeltavlor och lärarinnan skrev med kritor på en stor svart tavla som hängde bakom katedern.  Utvecklingen går framåt men jag undrar om det egentligen var bättre förr. Jag tror inte att det var så.    12/2   2019     

Det är svårt att hitta något positivt i min nuvarande dagliga liv. Hemtjänsten kommer och tittar till mig så att jag kommer ur sängen på morgonen och i den på kvällen. Dessutom skall de se till jag får något i magen under dagens lopp. De är mer eller intresserade av vem de skall sköta om. Det kan man inte förebrå dem för. Det är nämligen inte meningen att de skall engagera sig personligt i individen. Någon  städar när de kommer och renlighet är en dygd. Jag vet inte om jag blivit duschathar ännu inte blivit duschad men att jag blivit ordentligt tvättad är jag säker på- Allt kan inte ske samtidigt. Jag tror inte att det hör till vanligheten att någon skriver om hur det går till i verkligheten, när man är föremål för Hemtjänstens omsorger. Jag ser det så att säga ur horsitontalt läge eller rättare sagt ur sängläge. Man får inga vidare vyer när man ligger i sängen. Det var lite klent beställt med matförrådet i kylskåpet och blev inte stort bättre efter att Hemtjänstflickan provianterat. Men jag kan se fram emot att äta oxhjärpar en dag och kåldolmar en annan. Ägg hittade jag flera föpackningar av. Ett ägg innehåller i princip alla näringsämnen så jag kommer inte att bli undernärd. TV-n står på från morgon till kväll  för att jag skall se folk och höra mänskliga röster.Jag bryr mig inte om att samtala med mig själv ännu.Egentligen går det ingen nöd på mig men finge jag välja så skulle det vara trevligt att umgås med andra mänskliga varelser. Jag höll på att glömma att en läkare också visat sig här men hon nöjde sig med att lägga nytt förband på det stora skrapsår jag fick när jag dundade ner från den påkörande bilens motorhuv.     11/2     2019 

Det finns inget itressant eller fantasieggande att berätta om den här dagen som nu börjar lida mot sitt slut men att gnälla skulle bara få den att verka tristare än den varit. Man kan uthärda mycket när man är tvungen . Att man uppskattar förmågan att vara rörlig är ett som är säkert. Hemtjänsten tar upp mig ur sängen på morgonen och nattar mig på kvällen och däremellan tittar de till mig som hastigast och ger mig lite mat. Jag får hålla till godo med industrilagad sådan och jag har lovat mig själv att jag skall gå ut och få lite bättre mat i mig. Att det finns ett oändligt antal av äldre som lever och uthärdar tristessen tänker jag mycket på. Min gamla mormor bodde i en liten stuga långt från allfarsväger tills hon var över nittio år. Då tog en av hennes söner henne därifrån och hon flyttade in i hans lägenhet i stan. Det blev ingen bra lösning för hon dog av pur ledsnad och saknade sin gamla tillvaro kolossalt-Älderdomshem kallades för "fattighus" på den tiden och var inte polulära. Min mor hade större tur. När hon inte klarade sig själv fick hon flytta in i ett nybyggt toppenmodernt hus byggt av donationsmedel från en rik köpman i staden, Snön har försvunnit från gator och torg säger de som varit utomhus. I bäste fall blir morgondagens rapport lite mer optimistisk, men "Orsa kompani lovar ingenting bestämt".    10/2    2019

I går blev det visst inget inlägg vad nu anledningen till detta  kan komma sig. Jag bryr mig inte att fundera över den saken för det som är borta finns inte och man skall inte gråta över spilld mjölk. Jag är fortfarande föremål för Hemtjänstens omsorger och blir upptagen ur sången på morgonen och nerbäddad i den på kvällskvisten. Att bli nattad vid 18:00 tiden är lite för tidigt för mina vanor, så jag kliver upp igen och ägnar mig åt TV eller tidningsläsning och bloggning.besöker är mer eller mindre . Utevistelse blir det knappast tal om utan den är ställd på framtiden . Hemtjänstflickorna som besöker mig är mer eller mindre kompetenta med hushållsarbete hos gamla tanter, men de gör alla sittbästa och är trevliga och tillmötesgående, Deras tjänster behövs och de borde värderas betydligt högre än vad som sker. Om vi inte hade dessa flickor med utländsk ursprung skulle det inte finnas många hemtjänster att erbjuda. De svenska flickorna skallar inte hemtjänstrollen särskilt högt. och väljer andra yrken. Dagens bild är från mitt besäk på Kungliga slottet där jag fick träffa dem båda och jag kan intyga att de är lätta att prata med och mycket trevliga.    10/2     2019

Min nuvarande innesittarperiod är högst deprimerande för min sinnesstämning. Jag träffar inga personer som sprider glädje omkring sig och och har liksom hamnat utanför händelsernas centrum.  Min högsta ambitionsnivå är att skriva en underhållande glädjespridande bloggrsida varje kväll.  Jag skulle gårna gått en lång promenad och fått i mig en smula frisk luft men därav bkev intet. Jag blir uppdragen ur sängen vid sju-tiden på morgonen och nattad samma tid på kvällskvisten. Hemtjänstarna har många gubbar och gubbar som de skall lägga till sängs så det ska´helst ske frivilligt och utan protester. Jag vill under inga omständigheter krypa till kojs så tidigt.  Natten blir tillräckligt lång ändå. Jag lämnar efter ett tag bådden och sätter mig ner och bloggar.  Intilligensfaktorn på inläggen varierar. Men man kan inte vara på topp jämnt. Några värre "grodor" och felsatsningar har det inte blivit ännu men en vacker dag är "tryckfelsnisse" framme och då kan det bli en hel del fadäser som måste tilllrättaläggas. En kollare på mitt jobb som i någon mån missat sitt uppdrag óch släppt igenom en massa fel försvarade sig när hin fick förebråelser med orden: "Skriver du rätt så kollar tjag rätt"   8/2     2019

Idag har jag jag genomlidit ytterligaare  en en dag i ensamhetens och enformighetensteckenmen hur det än än är så lider det mot kväll som det gör alla dagar. jag får hjälp med maten och blir avklädd och nattad vid 18-tiden. Det är klart många gamlingar som skall båddas ned och hemtjänsten måste börja i någon ända av kön. Jag befinner mig någ i nattköns början och det är därfför det blir så tidigt.en det är ingen ide att gnälla utan bättre att tålmodigt uthärda sitt öde. Det kommer vääl bättre dagar hoppas jag. Det är i varje fall en viss skillnad på dag och natt ioch det får man vara glad för. Jag har ju min stund framför datorn att se fram emot och det är det inte många som har.Jag har till leda tittat på skidlöparna som verkligen rör på sig och ilar fram över vita vidder. Resultaten bryr jag mig mindre om men det går undan värre för både kvinnliga och manliga idrottare. När de tar slalomkurvorna sitter jag på helspänn. Min moder blev på ålderns höst väldigt förtjust i ishockymatsckerna och hon satt som klistrad vid TV-n när det var matsch och var en hejare på att kinnas deras namn och placering. jag är måttligt intresserad av resultaten men visst gillar man den som segrar och och är bäst.The winners take it all sjöng Abba och det är så sant som det är sagt. En forlorare hurrar ingen för. jag tror inte ens att man tycker synd om dem utan de får stå där och skämmas över sin svaghet. Föga människovänligt men sån´t är nu en gång livet.    7/1     2019

I dag  är det samernas nationaldag och jag hoppas att de har firat den med glatt humör enligt gamla traditioner. Jag har börjat gymnastisera den skadade handen och använda den lite mer. Det gör ont men "ont skall med ont fördrivas" säger ordstävet. Jag har dessutom fått celebert besök av den åländske regissören Finn Lyckobarg som varit med och gjort film med mig i huvudrollen. Jag är nog världens äldsta  skådespelerska. Det är ingen stor roll jag har, men man får vara nöjd med det lilla och inte ha för stora pretentioner. Vi drack kaffe och småpratade medan det togs lite bilder.Jag fick ta mig ur sängen själv i morse för hemtjänstbesöket som skulle klätt på mig kom inte. Jag fick kläder på kroppen ändå för man kan hjälpa sig om man bara försöker och låter det ta den tid det tar. Jag har stor glädje av alla de kommentarer jag får och känner mig stolt för att det är så många som bryr sig. I morgon tror jag att min systerdotter kommer för att ta mig till banken och få ett nytt Visakort. Det gamla har varit var på drift och blivit spärrat, Förr var det bra att vara stadd vid kassa och ha kontanter. Nu är det kort som gäller, vilket tjuvarna inte är så förtjusta i. Det var någon läsare som ville ha min mailadress och den är som följer:  carlssondagny@hotmail. com.  Det är väldigt behändigt med E-postbrev. De kräver varken porto eller postbefordran och kommer fram på "momangen".    6/2       2019

Det är inte det minsta roligt att tillbringa en dag  på sången. Jag blir upptagen ur sängen på morgonen och nattad  på kvällen precis som småbarnen blir.Jag kan inte klä på mig själv eftersom vänster hand är obrukbar.  Jag får också besök av hemtjänsten som fixar lite mat åt mig. Jag far inte illa mendet blir långa och enformiga dagar och man kan hålla sig för skratt. Det finns inte mycket att berätta om en sådan tillvaro. Jag har fått övningar av en sjukgymnast som jag skall vara flitig med att utföra- Mitt sinne för humor är obefintligt just nu och det hjälper inte att leta efter det heller. Jag får höra av mig igen när jag känner mig bättre och gladare. just nu är jag en dyster person.    5/1    2019    

Idag  känns tillvaron lite bättre. Jag blev påklädd i morse och tilldelad lite frukost och har sedan tillbringat dagen med att ligga ovanför täcket och titta i taket. Det är inte speciellt roligt men man får anpassa sig efter omständigheterna. Jag behöver inte känna mig bortglömd för det kommer in post med uppmuntrande tillrop. Svullnade i min olycksdrabbade vänstra hand har gått ner och fingrarna börjar se normala ut, Det är ingen ide att beklaga sig för det blir inte bättre för det. Jag blir upptagen ur sängen som om jag var en baby och påklädd för att vistas uppe. Jag har kunnat bläddra i den senaste veckotidningen med skvaller från kändisars och kungligheters liv och  leverne. Jag hade hellre läst en bra bok men  det blir för tröttsamt att hålla i en sådan med bara en hand. I kväll blev jag nattas strax efter kl 18:30 men jag har sklivit ur sängen lite senare för att blogga.Läsaren får ursäkta att det blir lite trist läsning för mitt sinne för humor blir ganska lågt när man mest befinner sig i horisontalläge  och har små ytor att motionera på.För övrigt är dagens promenadväder inte så bra så det är bättre att stanna inne än att vara ute och riskera att drulla omkull. Man får hoppas på bättre tider och snart börjar det våras och flyttfåglarna slår sina /rillar. Det är bara att se tiden an så blir det vår och jag kan använda båda händerna igen.   4/2   2 019

.

Det är inget omväxlande liv jag för och dagarna blir långa och trista. Idag bröts tristessen av att en  snäll granne kom över med en kaffekorg och vi drack eftermiddagskaffe tillsammans. Det är annars inte mycket grannkontakt utan var och en är sig själv nog.Jag blir nattad redan klockan 18:30 men det är för tidigt att lägga sig, tycker jag och kliver upp ur sängen när hemtjänsten gått.Man förlorar på något sätt kontrollen över sin egen tillvaro och blir beroende av andras hjälp.TV-apparaten får vara på ibland för då hör man åtminstone någon prata.Lite mat får jag också med jämna mellanrum.. Jag tror att jag skall gå ut en stund i morgon och reda ut något med mina nycklar. Mina läsare är medkännande och skickar mig vvänliga hälsningar och brev. Det tackar jag dem varmt för. M in huvudsakliga sysselsättning i dag har  varit att meditera och titta upp i taket. Morondagen lär inte bli mycket roligare men det är meningslöst att gräma sig utan bäst att acceptera livets realiteter.  Läsarn as medkänsla är jag mycket tacksam övar och de sätter lite guldkant på tristessen.     2/2       2019

Jag har förlorat bgreppen om tid och rum och vet inte vad det är för veckodaag, men hemtjänsten kom för en stund sedan och sade att det var 2/2  och jag litar på att de vet vad de talar om. Det är inte så produktivt att ligga på rygg hela dagarna och titta upp i taket. Det blir avbrott för måltiderna  och skillnad på dag och natt. Idag glömde hemtjänsten bort min kaffepaus, men jag fixade med lite möda en mugg kaffe till mig själv. Jag blir nattad  strax efter 1830 vilket jag anser vara för tidigt och gör natten längre än den behöver vara. Men är man i beroendeställning väljer man inte själv. Man hinner tänka bra mycket när man är sysslolös, Ute snöar det säger När hemtjänsten men eftersom jag inte haft någonting att göra utomhus, så spelar vädret ingen roll. När det snöat och blivit halt resulterar det i många fallolyckor och förlorade arbetsförtjänster. jag tycker att man borde sanda trottoarer och gångbanor. Det skulle underlätta för fotgängarna. När jag var barn och det kommit lite snö tog man ut sin sparkstötting och stakade sig iväg med full fart- Det skedde ytterst sällan i Skäne för dels snöade det inte och kom det några flingor smälte de fort bort. Jag vill till sist tacka för dagens brevskörd och för alla krya på dig hälsningar.  2/2    2019

Idag känn er jag mig lite gladare än i går för den skadade handen är lite båttre och går till nöds att använda som komplement till den högra. Det är ändå inget nöje att ligga på sängen och stirra i taket. Jag kan inte klä på och av mig och hemtjänsten nzttar mig redan kl 18:30. De har troligen många ställen att gå till fär att lägga gamlingar till sängs och de måste börja i någon ända för att själva gå till sängs. Jag motionerar genom att då och då vandra fram och tillbaka genom lägenhetens fyra rum och kök. Då tänker jag hur liten yta jag skulle fått röra sig på om lägenheten varit en enrummare. an får vara glad förnågot om man tänker på ett sämre alternativ.  Idag kom släkten på besök med kaffekord med termos och läckert hembakat kaffebröd. Det skingrade ensamheten en stund och gav tillfälle till trevliga samtal. Det är som alla vet Elena Ström som ger mig alla fina fotografier till mina inlägg. on kan retuschera dem enligt alla konstens regler och hennes bilder skiljer sig i kvalitet rån dem jag får från sämre kameror eller mobiltelefoner. Hädanefter skall jag jag berätta vilka foto som är hennes eller någon annanss. Jag tror do ck att mina duktiga läsare kan se skillnad på Elenas kvalitetsbilder och de andra mer amatörmässiga.     13/1    2019

The day has gone on a snail's flight with me lying on my back in the bed and staring up at the ceiling. I get a visit from home service several times a day, but they can hardly get in until they are out again. They are stressed and do the best they can before they rush to the next place. I get out of bed at half-time and become nighttime at nineteen. , So that day you can't sleep, so I step up and sit down at the computer. Jokes are not reluctant to cheat gullible elderly people and today, when I thought I had let in home care, a ruthless salesman stood by and tried to trick me into buying a new computer. no computer without it was the representative's claim. It was a reputable company so I was promised to get rid of the agreement, People are so ruthless and awful and do not hesitate to fool one who is 106 years old ... Particularly homuristic I do not know but begin to fall home to self-pity I am sold. I have letters and packages today too and I especially thank that. My left hand is still swollen, unfathomable and unusable, but I am doing pretty well with the right one who is intaktö Greetings from a patient who believes that it will end in the end.     12/1 2019

Man känner sig inte speciellt uppåt av att vara handikappad och jag kommer hädanefter att beundra dem högt som bär sitt lidande med tålamod. Jag har i alla motionerat lite i min ensamhet. Jag har gått fram och tillbaka inne i mina rum med frenetisk envishet. Jag skall öva upp rörligheten i min deformerade hand, men jag ännu inte lyckats  att knyta den. Små framsteg är också framsteg och just ni kan jag med hjälp av viljan även använda den skadade handen att skriva med. Dagens höjdpunkt var det besök jag fick av dokumentärfilmaren Åsa Blanck och hennes assisten Ellinor. De medförde gott kaffebröd och deras blotta närvaro gkorde kaffepausen till en högtidsstund. Jag har fått en en hel massa brev och små presenter  idag också att jag blev glad över generositeten och givarnas  vänlighet. I morse fick jag komma upp ur sängen och blev påklädd, tvättad och kammad i håret. Bara att slippa gå klädd i "nattsärk" hela dagen är ett plus i protokollet.Jag kan inte läsa i en bok för det går inte så bra att vända blad med samma hand som man håller boken med. Jag har bytt vatten på de vackra blommor jag fåttoch hittade på ett sätt att även klara den detaljen. Humöret stiger med förmågan att lösa problemen som dyker upp.Jag fick för en tid sedan de allra gulligaste svartprickiga innetofflorav en snäll givare. Dem kan  jag utan svårighet  ta på mig själv och har man huvudet upp och fötterna ner så är man på rätt köl och det mesta ordnar sig.     11/1   2019 

Idag har legat påklädd hela dagen ovanpå sången och tittat i taket.Det är ingen rolig sysselsättning men får tagas med jämnmod när man inte har något val. Hemtjänsten tittar till mig några gånger, men de stackarna har så förtvivlat bråttom eftersom de har många att ta hand om. Vi bör högakta dem för de gör ett utomordentligt värdefullt jobb mot alldeles för låg lön. Det är inte mycket ide att ringa till mig för jag har svårt att begripa mig på den. Jag hoppas någon får en stund över för att hjälpa mig så småninhom. Min vänstra hand  är fortfarande obrukbar och jag har fått order om att knyta handen och röra på fingrarna. Jag gyser inga varmare känslor för den kvinnliga  bilförare som körde på mig och sedan tog ansvar för olyckan när hon lämnade platsen efter att ha lämnat falska personuppgifter. Henne hoppas jag att en rättvis försyn straffar hårt och låter henne lida sina synders lön. Somliga straffar Gud med detsamma andra får vänta på straff, men det kommer en dag då hon  får ångra sin väldsamma framfart. Till sist vill jag tacka för alla vackra kort och brev samt  för paket jag . En bok ocg ett par vackert hemstickade sockor tackar jag särskilt för.   10/1    2019

Jag har nyss blivit nattad av hemtjänste men klocka är bara 19;00 och jag kan inte sova. Jag har legat på rygg i sången och stirrat upp i taket hela dagen. Det blev ett trevligt avbrott på eftermiddagen för släkten kom med kaffetermos och goda kakor så vi drack kaffe tillsammans och pratades vid och hade det trevligt. Marodören som körde på mig har uppgett falskt namn oc kommer tydligen att smita sig undan allt ansvar Jag lovar att jag skall spöka för henne oc hämnas kännbart.Hon får säkert sitt straff på ett eller annat sätt och jag anser henne vara höjden av tarvlighet. Jag har fått bort gipset men den hand som varit inlåst i gipdet är oformligt uppsvullen och och ser förfärlig ut. Min aptit är obefintlig men jag har pinat i mig en tallrik havregrynsgröt. När jag blir månniska igen skall jag gå på restaurang ocg äta något gott. Det känns svärt att tänka något positivt om det här trista sängliggandet, men blir ledsen och lipar över sitt elände är det kört. Eftersom jag överlevde är det antagligen meningen att jag skall ha #en stund på jorden till."Jag skriver det här med vänster pekpinger och det går faktiskt skapligt Om jag skulle önska mig något just nu så vore det en natts djup och rofylld sömn. Det kommer nog att bli ännu en vaknatt. Håll tummarna för mig kära läsare

Hälsningar 

Jag har tappat begreppen om tid och rum och vet inte om om det är den 25/1 idag. Hur som helst så harjag blivit av med gipsförbandet idag, vilket får räknas som positivt. Annars har dagen varit trist. Hemtjänsten kommer enligt överenskommelse, men deras besök kunde ha muntrat upp mig lite om de pratat lite och inte bara städat och lagat mat, Laga mat är förstås relativt.Jag vill också tacka mina kära läsare för vackra kort , brev och  vacra kort. Min vänstra hand är oformligt  uppsvulle oc inte användbar. Jag längtar efter en uppfriskande promenad  men den får nog anstå. Jag hade velat skriva glatt och lustbetonat, men det vill sig inte riktigt och jag låter mer som en gnällspik. Jag vill till sist tacka mina underbara läsare för alla vykort, brev och trevliga små presenter. Er vänlihget sätter en lite guldkant dagens tillvaro. Kramar till er alla.       25/2 

idag är det andra dagen efter att jag blev påkörd av en vettvilling till bilist, jag vill inte påstå att jag känner mig särskilt uppåt efter att ha legat på rygg ovanpå sängen och tittat i taket och mediterat över livets orättvisor och motgångar, Om jag uppfört mig som en laura i trafiken hade det varit en annan sak. nu befann jag mig uppe på trottoaren, men inte ens den innebär  någon trygghet när en bildåre försökt meja ner mig.Timmarna har sniglat sig fram och dagen har varit en plågsam erfarenhet ner mig. Hon borde gjort mig ett besök och framfört en ursäkt. Lite mat har väl fått i mig för hemtjänsten har varit på plats en och annan sällsynt gång. de har rensat ut mat från hyllorna fast det varit en överflödsgärning. En fattigpensionär hade blivit gråtfärdig över resursslöseriet, Det är ingen konst att skära breda remmar ur annan mans läder skulle min mormor ha sagt och nästan fällt en tår över slöseriet. Nu hyser jag en svag förhoppning att hmtjänste infinner sig till läggdags och klär av mig för det kan jag inte göra själv tack vare gipsförbandet på vänster hand, Det skall bort i morgon men har jag ingen glädje av iförrön då.  Mycket nattsömn blir det inte mycket av när gipspaketet är i vägen vid minsta rörelse. Den som tycker att jag låter som en pessimist borde själv få se hur föga skrattretande dagen situation känns innen den tycker något. Hälsningar Dagny.

ytterligare en lån dag har lidit mott kväll och jag har tillbringat den i sångläge med tv som sällskap. en sådan dag blir lång- jag får besök av hemtjänstpersonal. man blir inte skrattlysten precis. jag är dålig på att skriva med höger pekfinger som hjälpmedelså jag kan inte fixa stora bokstäver där en mening börjar. trots alla vedermödor vill jag skicka hälsningar..till mina läsare och tacka för brev ocg och små presenter. det värmer ända in i hjärterötterna. tusen tack.till vännen kerstin som kom med fikabröd och gjorde kaffe åt oss

kram

'dagny

Jag känner mig allt annat än glad efter en heldag i sången i kompakt ensamhet, Timmarna går i snigelfart och allt känns som eländes elände, Gipsförbandet är i vägen överallt och jag skriver med höger pekfinger. Det är knappt att ja kan sitta på en stol. Lite livsgnista har jag kvar.

Hälsningar

Dagny

Ensamhet är relativt och man kan känna si som en ökenvandrare även om en och annan person tittar till en  någon gång då och då. Med ett gipsförband på vänster arm och en massa skrapsår på höger känner man sig rätt tlltufsad. Men jag lever i alla fall

Hälsningar

Dagny

Jag förstår att många läsare är oroliga och väntar på nyheter om Dagnys hälsotillstånd. Hon hade fått lunginflammation och det kanske inte var så lämpligt att låta henne åka till smygpremiären av den nya dokumentären direkt från sjukhuset, klädd i tunn spetsklänning och att kort efter det vara gäst i Skavlan. Hon kände sig bättre och var ett par dagar hemma men drabbades av influensa och fick åka tillbaka till sjukhuset. Nu är Dagny hemma igen och blir bara piggare och piggare för varje dag, men det har tagit på krafterna och hon orkar inte sitta vid datorn, läsa kommentarer och skriva inlägg. Rätt var det är kommer hon att piggna till ordentligt och börja skriva inlägg. Jag kan inte lova när men hon kommer tillbaka till er, läsare och trogna följare.

En sak till som är bra att veta – Dagny är inte ensam fast hon porträtteras som en person som oftast lever i ensamhet (de jämnåriga är döda och yngre finns inte). En dokumentärfilm bör skildra vardagliga företeelser och människorna som har betytt mest för personen i centrum. Det var kul att bekanta sig med den finske regissören som fick långa stunder berätta om sin livsfilosofi men det hade varit ännu roligare att möta Dagnys bästa väninna sedan 60 år tillbaka, Kerstin, släkten som följde med på Budapestresan och var med på 106-års födelsedagen eller varför inte Dagnys dataelever som hon coachade under sitt vikariat som datalärare på Seniornet och som umgås gärna med henne även nu.

Det vimlar av mediafolk hemma hos Dagny nu för tiden och så har det alltid varit sedan den dagen jag skrev den första artikel om min unika hundraåriga dataelev. Sedan 2012 har vi varit oskiljaktiga och träffats två-tre gånger i veckan. Dagny har ofta berättat i bloggen vad vi har gjort och var vi har varit. Nu har hon regelbundna hemtjänstbesök (utökade i antal per dygn för tillfället) och är väl omhändertagen. Nej, Dagny är inte ensam.

Elena, 19/1 2019

Det är Elena som skriver ikväll. Jag vill meddela att Dagny behöver vila och att hon kommer att återuppta bloggandet när hon känner sig bättre. Lunginflammationen hon hade på sjukhuset, besöket på smygpremiären av sin nya dokumentärfilm på biografen Zita och framträdandet på TV hos Skavlan har tagit på krafterna. Så ha tålamod, hon lovar att komma tillbaka.

Till alla nytillkomna läsare som inte är bekanta med bloggens struktur och gränssnitt vill jag påminna om att kommentarer ska skrivas på sista sidan i menyn till vänster, sida 24 För den nyfikne. Alldeles för många kommentarer skrivs på alla möjliga ställen och ”försvinner i mängden” olästa eftersom det är svårt för Dagny att klicka runt på bloggen för att läsa dem.

Elena, 13/1 2019

Idag kan jag bara prestera en kort rapportdom berättar att dagen yillbringats i sångläge 0ch i ensamhet. Hemtjäänsten gör kortare visiter och uträttar minimal assistans. Pl¨rna har jag kvar och jag ser inte livet i rosentött. Jag kunde ju dött så jag får anse det som positivt att jag är vid liv, Några glädjeyttringar orkar jag inte prestera för det känns tämligen trist. Maten smakar inte gott men jag äter den ändå. Det är många läsare som hört av sig och det muntrar upp den frusna själen-Jag är fortfarande lite omtöcknad och har svårt att skilja på natt och dag. Jag rapporterar vidare i morgon 12/1 2019

Jag kan inte påstå att jag mår särskilt bra efter  den ”vurpa” jag varit med om, men eftersom jag överlevde den är det väl ödets mening att jag skall vara vid liv ett tag till. Jag är en smula fatalist men det är liksom lite svårt att tro att det finns mycket mening i att bli påkörd på ett övergångsställe när man tänkt sig en  lugn och behaglig promenadtur. Jag hyser inga varmare känslor för förövaren . Är hon i besittning av vanligt folkvett borde hon höra av sig och be om ursäkt. Jag är ingen ”gnällspik” men att bli  påkörd av en bil i full fart blir en mycket smärtsam upplevelse. Jag har ont i vilken ställning jag intar. Lunginflammationen jag fick samtidigtå kan jag väl inte skylla på den påkörande, men det förbättrar inte sakernas tillstånd. Det var inte min första ”nära dödenupplevelse” men hittintills har jag haft änglavakt. Katten sägs ha nio liv men hu många jag blivit förunnad har jag tappat räkningen på. Ett stort glädjeämne i bedrövelsen var att så många människor är medkännande och skriver vänliga kommentarer. Tusen tack! Skavlan fick en något skamfilad gäst i sitt program  men de övriga var det inget fel på. Skavlan gillar jag högt och rent. Han har en underbar humor och ett varmt leende. Han gör alltid trevliga program och det känns mycket hedrande att ha varit en av hans gäster. Jag fick varma applåder vid uttåget ur lokalen och dem tar jag som ett bevis på uppskattning och för att jag inte gjorde bort mig.   11/1    2019 

Idag är jag inte speciellt optimistisk och glad efter gårdagens bilolycka Jag har gipsbandage på vänster arm som går från fingerspetsarna upp nästan till överarmen samt plåsterlappar på den andra överarmen och en lite mindre skada  vid den andra armbågen. Att jag överlevde år ett mindre mirakel. Hundraåriga åldringar är mestadels sköra oc bräckliga och hade säkert inte överlevt chocken. Jag är öm och blåslagen lite överallt och det gör ont både att ligga och vara upprättstående. Jag tackar min goda fysiska kondition för den saken. En bidragande orsak är att jag har denna är att jag alltid ätit bra och näringsrik kost Det blir inte lätt att få till ett blogginlägg heller. I dag får jag ta till ”pekfingervalsen” när jag skriver för övriga fingrar är bara i vägen. Har man en gång lärt sig skriva maskin på en handelsskola använder man alla tio fingrarna när man skriver på ett tangentbord. Det blev bråttom at ta sig till biografen  som jag var på väg till för att se- förhandssvisning av Åsa Blncks andra dokumentär om mitt liv. ”But the show must go on” så det var bara att borsta av den värsta smutsen och fortsätta  till biograf Det var pressuppbåd och mingel med snittar och champagne. Den senare gickj ag miste om för champagne går inte ihop med pennicillin, Livet är lite berg och dalbanor och har man ramlat ner är det bara att ta nya tag och kravla sig upp igen.    Fotot tog Åsa Blanck      10/1        2018

Efter ett hav av krya-på-hälsningar från gamla och nya läsare de senaste dagarna tycker jag att det är dags för lite info om Dagny. Ni känner säkert ordspråket ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”. Då förstår ni att Dagny kommer hem snart, troligen imorgon. Hon ska berätta med egna ord om sina eskapader på och utanför sjukhuset och kanske om några tråkiga händelser som bara hon kan förvandla (på sitt sätt) till roliga historier.

Jag kommer att finnas som vanligt bakom kulisserna. Ni får gärna ställa frågor till mig på Dagnys blogg så ska jag svara så gott jag kan.

Elena, Dagnys egen fotograf, datalärare, och vän😊         9/1 2019

Idag har jag pratat med Dagny och framfört hälsningarna från alla er som har önskat henne en snabb bättring. Hon är mörbultad efter fallet och har bland annat en gipsad hand, några sår och behöver längre vård men hon längtar hem till sin blogg och lovar att hon kommer att ”sätta sig vid datorn på en gång och börja peta på tangentbordet med en hand”.

En positiv sak är att hon har god aptit och hade beställt (och fått) två desserter igår kväll. När doktorn gör sin rond imorgon kommer de att besluta om Dagny får lämna sjukhuset denna vecka. Ni kommer naturligtvis att uppdateras om läget.

Elena, 6/1 2019

Rapporteringen om Dagnys sjukhusvistelse fortsätter även idag. Enligt den senaste uppdateringen jag fick per SMS är Dagny pigg och mår bra, men läkarteamet har bestämt sig för att behålla henne över helgen, detta för säkerhets skull.

Dagny bad mig att publicera någon bild i samband med inlägget och jag visar hur hon skriver autografer och dedikationer till sina fans på en restaurang😊

Elena, 4/1 2019

Ikväll är det jag, Elena, Dagnys vän, datalärare och fotograf som skriver till er. Vi skapade bloggen tillsammans för några år sedan och jag har hjälpt henne med bilder och design under denna tid.

Nu vill jag lugna er, hennes läsare och berätta att hon är omhändertagen och har genomgått läkarkontroll på Danderydsjukhus. ”Skriv att jag är hel och mår bra”, hälsar Dagny från sjukhuset. Förhoppningsvis kommer hon hem imorgon för att återuppta bloggandet.

Jag vill passa på att meddela att den kvinnliga bilisten som har orsakat incidenten inte var någon ”skurk som smet från brottsplatsen". Det var en ung tjej med körkort som var ångerfull, hon följde Dagny hem och erbjöd hjälp att lägga plåster på såren.

När jag träffar Dagny nästa gång kommer jag att föreslå på allvar att hon inte gör sina dagliga promenader ensam. Åtminstone inte nu när det är halt och farligt på gatorna.          3/1 2019                                     

Just nu känner jag mig väldigt uppskakad’ Om jag inte haft ”änglavakt” och turen varit med mig kunde jag ha dött eller hamnat på sjukhus. Jag tog min vanliga promenad på eftermiddagen och när jag på återvägen var alldeles i närheten av mitt hem blev jag på övergångstället på min gata påkörd av en vårdslöst kvinnlig bilist Jag hamnade på motorhuven och ramlade handlöst ner på asfalten. Om jag varit lika skör som många gamla tanter är hade jag brutit både armar och ben. Vänster skinka gör så ont att jag knappt kan sitta vid datorn. Jag tror lite grann på ödet och att jag klarade mig därför att det nog är meningen att jag skall leva lite till. Jag har blåmärken  överallt och ett stort sår på höger arm. Det var ingen bra start på det nya året men jag fick mig en tankeställare. Det hjälper inte att man följer reglerna när olyckan och oturen är framme. Efter det här behöver jag ha lite roligt eller åtminstone äta äta lite gott. Jag får leta upp det bästa av det industrilagade, som finns  i frysen och jag tar nog ett glas vin till maten i kväll. Det gör jag annars bara när jag har sällskap vid bordet. Det är rätt svårt att se något positivt i en sådan här händelse men jag är glad över att jag överhuvudtaget lever.  2/1    2019          

dag är det år 2019 och ingen vet hur året kommer att bli. Många människor hoppas att det skall bli fred på jorden men det tror jag inte på. I Sverige är vi just nu utan regering men vi klarar oss nog tills det blir en .Det skulle inte vara så dumt om vi fick en kvinnlig statsminister för första gången i vår i historia. Men ”gubbväldet” är starkt etablerat så det blir nog en man som vanligt. Jag bryr mig inte men hoppas att den som får posten blir en duglig och ansvarskännande person.´Det måste eventuellt bli omval men det kostar millioner och dem kan vi behöva använda för bättre ändamål. Jag har tillbringat den här dagen i ensamhet. Hemtjänsten kommer morgon och kväll och hör efter om jag mår bra. En del av dem nöjer sig med detta besked och kliver inte in utan går genast sin väg. I morse kom det för första gången en manlig hemtjänstare. Han visste ingenting om mig, vilket jag tycker är fel. Jag anser att den som skickar iväg personen ifråga skalli informeras lite om personen som skall ha hjälp. Ingen med svenskt ursprung tycks ägna sig åt hemtränstarbete. Jag har hittintills bara träffat chokladfärgad personal. De är alla mycket vackra att titta på och det deutför sitt arbete med precision och skicklighet. Jag gläder mig varje dag att jag lever i ett välfärdssamhälle. Det blev i dag inte den bild jag tänkt mig för datorn trilskades och ville inte placera in den.Den jag visar nu är inte tagen av Elena.  Avslutar gör jag med att änska alla mina läsare: GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET.          1/1     2019

Nu har vi inte så många timmar kvar av år 2018  tittar man sig tillbaka och undra om det har varit ett bra år. Ingen världsfred är ännu  i sikte. Inte heller har vi fått en ny regering,  men det tycks gå bra ändå ett tag till. Jag skall fira det nya årets ingång i ensamhet och har beslutat att trivas i mitt eget sällskap. Jag är lite spänd på om Hemtjänsten ställer in kvällsbesöket den här aftonen eller om de jobbar som vanligt. De som inte reder sig själv måste ju få hjälp antingen det är helg eller söcken. Jag har fått många jul- och nyårshälsningar från när och fjärran och det gör mig glad och tacksam. Från Tyskland har det kommit särskilt vackra kort med stjärnor och änglar på. Men det är ju tyskarna som lanserat julträdet och upptäckt boktryckarkonsten som för deras del inte alltid är en gran. Det är ont om barrskogar i Tyskland. Det känns lite trist  att sitta solo och äta industrilagad mat t en nyårsafton. Jag hade gärna festat op en hummer, men jag hittade ingen sådan  i min närbutik. I morgon  är vi inne i år 2019 och det är långt ifrån säkert att det blir bättre och fredligare i världen på det nya året. 2018 har varit det varmaste året på hundra år och troligen beror det på klimatförstöringen. Därför gäller det att vi räddar vad som räddas kan  av vårt klimat innan det är totalt försent. Vär kung ställer ju upp för klimatet med liv och själ och med en  så högt stående beskyddare bör vi andra göra vad vi kan för att vår planet skall överleva. Med dessa ord onskar jag alla medmänniskor på vår jord : ETT RIKTIG GOTT NYTT ÅR!      31/12      2018 

Idag är det årets näst sista dag och både Kain och Abel har namnsdag. Set var enligt bibeln Adam och Evas tredje son och föddes sedan Kain hade dödat sin bror Abel. Det är många mordhistorier i bibeln men den här var den första. Jag är inte speciellt ”bibelsprängd” men jag läste ju kristendomskunskap i skolan och en del sitter kvar i minnet. Det fanns stora och mindre profeter i bibeln och om någon vill veta vad de heter så kan jag rabbla upp alla namnen. Man kan ju inte radera bort det som fastnat på hjärnan. Det skulle behöva lite rensning i mitt hjärnkontor för det är så fullt av oväsentligheter att det inverkar menligt på närminnet. Därför har jag på senare tid börjat skriva upp vad som skall hända den närmaste tiden. Det skrivna skall helst vara läsbart och det gäller att veta var kalendern befinner sig, Jag hade en gång en sju år yngre syster som var i det närmaste perfekt, både ifråga om utseende och ordningssinne. När mor jämförde oss båda utföll inte jämförelsen till min fördel. De tyckte båda att jag var slarvig. Jag kunde inte helt fritaga mig från den dåliga egenskapen men försvarade mig och sade att om jag var slarvig så var jag slarvig på ett ordentligt sätt. Jag slarvade aldrig med skolarbetet och skulle jag passa småsyskonen utomhus så kom jag hem med dem i någorlunda samma skick som de var när jag fick ta hand om dem. Så här efteråt kan jag tala om att jag inte var särskilt road av att ha småsyskon med mig när jag ville leka och roa mig själv. Men det fanns ingen förståelse för mina önskningar, utan jag var tvungen att passa syskonen även om jag inte tyckte att det var det minsta roligt. Det var tur att mor inte visste om vad jag gjorde när jag var utom synhåll. Jag skäms inte för vad som hände för ingen 11-åring är tillräckligt vuxen ansvaret för tre småsyskon. Jag har inget barndomsfoto utan Elenas  foto visar mig som jag ser ut idag.     30/12      2018

Det känns lite ensamt och trist efter att jag fått fira en trevlig julhelg i Skåne. Hemtjänsten gör sina rutinbesök morgon och kväll och det är nya ansikten för det mesta. I går hade jag besök av en ung flicka som hjälpte mig att ta ut en fullpackad påse ur damsugaren. Hon lyckades tyvärr inte få dit en ny och det blev lite problematiskt. Det löste sig i morse för den gladlynta flicka som skulle se till mig idag tog itu med problemet och gav inte upp förrän hon hade lyckats. Det uppstår problem i vardagslivet för vem som helst, men vi äldre är lite fumliga och klarar inte av dem utan behöver hjälp. Senare på dagen kombinerade jag den  dagliga promenad en med inköp av de matvaror jag behövde. Jag köpte mer än jag borde ha gjort och önskade att jag varit tillräckligt förutseende att ta shoppingvagnen med mig. Medan jag ”kånkade” på kassarna på hemvägen erinrade jag mig vad min gamla mormor sagt om att köpa på sig mer än man borde.Hon sade följande:  ”den late förbär sig hellre än att han går två gånger.” Hon var klok min gamla mormor fast hon bara fått gå i skola i tre veckorunder hela sin livstid. Hon fick läsa lite i bibeln också  och det var när hon fick konfirmationsundervisning av byprästen i hemförsamlingen. På den tiden  tyckte man inte att fattiga flickor behövde så mycket bokliga kunskaper. De skulle ut och ”tjäna bönder” om de bodde på landet. Bodde de i en stad skulle de bli pigor hos ”herrskapsfolk.” Fattiga begåvningar kunde endast fortbilda sig om det  var någon rik person som ville bli deras mecenat och betala för deras studier. Det var orättvist i högsta grad, men i vår tid studerar alla gratis och kan bli vade vill om de anstränger sig.    29/12      2018

Idag har jag packat upp resväskan och mitt liv har återgått till det normala.  Ingen julmat finns i mitt kylskåp och jag har återgått till att äta industrilagat. Lite fattig på grönsaker är den men man hittar lite gröna årtor och minimorötter i den. Det är halt på vågar och trottoarer och jag  kliver därför försiktigt när jag är ute och går. Benjamin har namnsdag idag och namnet är inte inaktuellt. Den förste Benjamin jag tänker på finns i bibeln och var son till Jakob och  yngst i syskonskaran. Pernilla Wahlgrens yngste son heter också Benjamin och han blev känd  när han vann pris i Let´s dance-tävlingen i i TV. Jag höll nästan på att glömma den trevlige Benjamin Syrsa som vi ser i TV varje jul. På tal om TV så ägnade jag i kväll ett par timmar åt TV-tittande och såg ”På spåret.” Det är ganska allmänbildande för man lär sig en del om land och riken när man lyssnar på  frågorna. Mina skolkunskaper i geografi har hunnit blekna en smula och världen nu ser inte ut som den gjorde när jag läste geografi i skolan. Efter andra världskriget försvann vissa länder och det kom andra i stället. En gång i tiden hade flera europeiska länder en massa kolonier i andra världsdelar och England t ex var ett stort och mäktigt imperium. Den engelske kungen var då både kung över engelska imperiet och kejsare av Indien. Efter trettioåriga krigets slut blev vårt Sverige en riktig stormakt och ägde många besittningar i Europa. Dem förlorade Carl XII under sina krig och så slutade Sveriges stormaktstid för gott. Som väl är har senare års svenska kungar inte varit krigslystna utan vi har nu levat i  fred i Sverige i 100 år. Vår nuvarande kung är en fredlig furste ochhan kämpar bara mot klimatförstörringen. Vi lever i en lugn och trygg vrå av världen. Det  är något som vi bör vara djupt tacksamma över.         28/12       2018

Så är jag hemma igen efter ett  helt underbart julfirande tillsammans med min systerdotter Britt-Inger och henes lika underbara familj. Hennes mor som är min yngsta syster Ingegärd var också där och det var nästan det allra bästa av vistelsen att fira jul tillsammans med henne. Dagarna går fort när man har trevligt. Jag har nog ökat något kilo i vikt för husets herre den gode Herman är en mästerkock  ”av Guds nåde”. Han har dessutom en humor som både konfunderar och roar.  De har ett antal barnbarn och det är så roligt att se små barns förvåning över tomtebesöket och sedan slita av snören och riva av papperet på sina paket. De favorisera vissa gåvor och blir mindre förtjusta det som givarna funnit mer praktiskt. Tågresan hem gick fort idag för jag fick en mycket trevlig medpassagerare, en yngre herre som inte höll sig för god för att samtala med en gammal tant. Jag skulle mötas på perrongen vid Centralstationen av släkten. Men på något sätt missade vi varandra och jag letade upp en taxi och for hem. Efter en stund anlände mina syskonbarn till mitt hem och de blev glada när de såg att jag kommit hem lyckligt. De kollade min strejkande köksspis också. Det var inget fel på den, men jag hade fått en liten svart tingest placerad  på väggen bakom spisen och att det var den jag måste trycka på för att spisen skulle fungera hade jag inte förstått. Det är mycket nytt numera som skall förenkla tillvaron för folk, men det kan ibland komplicera saker och ting för äldre personer som fattar lite långsamt. Jag har idag inga bilder från resan. utan använder  en äldre bild.       27/12        2018

I min hemstad är de rädda om gruskornen. Jag  går som på nålanär jag är ute för det är halt och trottoarerna är inte sandade. Brevbäraren kommer med travar av julkort som han släpper ner i min brevlåda och det är möjligt att han undrar lite över varför det plötsligt kommer så mycket post till just den här adressen. Jag blir bara glad och tacksam  när det kommer post och tackar så hjärtligt för de vackra korten och de vänliga hälsningarna. Vintersolståndet infaller just den här dagen och det innebär att det är årets kortaste dag.  Sen vänder det och vi får längre dagar. För oss som bor i städer har det inte så stor betydelse eftersom vi har väl fungerande gatubelysning . Vi äri inte lika beroende av dagsljuset. Tomas har namnsdag och den mest kände personen med namnet Tomas var den av Jesu lärjungarna som kallades för ”Tomas tvivlaren”. Han var lite skeptisk till tanken att Jesus var världens frälsare. För närvarande väntar Sveriges befolkning inte på en frälsare utan på att vi skall få en statsmininister som  blivit vald av riksdagen, Vi redar oss tills vidare med en tillförordnad och jag tror inte att huvudparten av svenska folket märker någon skillnad. Idet märks inte speciellt mycket heller att det är 100 år sedan vi fick  allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. I affärerna är det julrusch och folk släpar på kassar och paket. En del personer jäktar  och springer runt i affärerna och blir alldeles utschasa innan det blir Jul. Man  kan fråga sig om julen verkligen är värd  all den  möda vi lägger ner för att fira  den?  Förhoppningsvis för det är årets främsta helg. Bilden har jag fått av släkten i Småland .   21/12     2018

Livet är fullt av besvärligheter och det komplicerar tillvaron för åldringar. Idag har min elektriska spis lagt av utan föregående varning. Jag förstår att jag måste skaffa mig en ny. Men vet inte riktigt hur jag skall ordna det. Jag reser bort den 22/12 och förmodar att byte av spis  nte är gjort i en handvändning. Jag får avvakta till efter helgen och hoppas att släkten vill bistå mig. Jag lider ingen nöd för jag har elektrisk kaffebryggare och en mikrougn. Stekning kan jag klara mig utan tills vidare. Jag vet inte hur lång livslängd en spis kan tänks ha men min är visserligen inte lika gammal som jag men den har stått i mitt kök rätt långe.  I övrigt förflyter dagarna i lugnets tecken och jag blir ”rastad” av hemtjänsten några dagar i veckan. Jag besvärar dem så lite som möjligt men det är ju bra att de kollar om jag är på benen. Det är rätt lätt att bryta sina ben eller armar när det är halt ute. Äldre damer brukar ha rätt sköra skelett men jag tror att mitt benstomme är ganska starkt. Jag konsumerar rätt m

Idag har jag haft finansiella bekymmer. Inte för att jag är ”pank” utan för att jag är utan bankmatkort . Det har varit på avvägar och är spärrat. Jag får ett nytt, men troligen inte förrän efter jul. Alla bankkontor i min närhet är nedlagda och jag tvingas åka in till Fridhemsplan för att ta ut pengar. Det var 23 personer före mig i kön, så det blev att vänta både länge och väl. Men allting ordnar sig om man har tålamod och orkar vänta. Nu hoppas jag klara mig över helgen. Jag vill inte påstå att vi äldre medborgare har fått det lättaree på äldre dagar, men vi får rätta oss efter regelverket eller skaffa oss en pålitlig person som finansiell hjälp och rådgivare. Jag har fått pruta vv på självständigheten en smula nu när jag blivit försedd med  Hemtjänst. De besöker mig morgon och kväll men jag besvärar dem inte med andrabara bara en enda gång träffat en hemtjänstflicka som var svenska. De övriga har haft sina rötter i Etiopien, Eritrea eller Somalia. De talar perfekt svenska så det är inga problem när vi samtalar. Jag får undervisning i mobiltelefonering också och förhoppningsvis kan jag ta både ta emot samtal och ringa sådana. Elena är strängt upptagen före jul men ger sig ändå tid att skicka mig fina bilder till bloggen.       1912      2018

Idag har det inte hänt något i mitt liv som är värt att berätta om så jag tittar i almanackan efter dgens namn och ser att det är Abraham. I gamla testamentet är han en av de judiska patriarkerna. De övriga var Isak och Jakob. Abraham var gift med Sara. De fick inga barn vilket bekymrade båda parterna mycket. I bibeln händer det märkliga sakerch Gud lovade att Abrahams 90-åriga hustru skulle föda honom en son. Abraham och Sara var tämligen skeptiska men Gud fixade det och Sara födde sonen Isak som i sin tur fick sonen Jakob som blev stamfader till judarnas 12 folkstammar. Jag kan min biblisk historia fortfarande. På lektiontimmarna briljerade jag med mina kunskaper. Om någon idag händelsevis skulle vara intresserad kan jag rabbla upp namnen på bäde de stora och små profeterna och på 10 Guds bud och de 4 evangelisterna. Det är konstigt att det får plats så mycket onödigt vetande i de små grå cellerna. Det vore mera praktiskt om jag mindes var jag lagt glasögonen eller vad jag har på programmet den närmaste tiden. Något som är viktigt den här årstiden är att inte lämna levande ljus tända när man lämnar ett rum. Levande ljus är en mysfaktor men en eldsvåda kan bli en katastrof.     18/12    2018

Idag låg snön vit på marken och det kändes som en liten försmak av julen. Jag har i kväll Varit i TV-huset och spelat in en liten filmsnutt som sänds på julafton. Det är rätt trevligt att åka taxi genom stan en kväll som denna när belysning och snön lyser upp. TV kostar på mig taxiresor fram och åter och en inspelning är fort överstökad. Jag gör det som jag blir tillsagd att göra och säger mina repliker om och omigen tills de blir godkända. Det blir alltid bäst om man inte har egna åsikter Före 100- årsdagen då jag var en helt vanlig gammal tant hade jag aldrig kunnat hade öreställa mig att få vara med i TV. Det är inte så märkvärdigt som jag trodde att det var. Jag hade aldriga blivit ”kändis” om jag inte varit så  gammal och  börjat blogga, Folk i hundraårsåldern gör normalt inte mycket väsen av sig och såväl de själva som omgivningen anser att det är helt i sin ordning.Jag fick ett annorlunda liv och det är jag glad för. ”Så kan det gå när inte haspen är på” sade mormor när det hände något ovanligt som hon inte riktigt kunde förklara. En hasp är en enkel låsanordning som var vanlig förr. Den höll inga tjuvar ute. I mitt  hus har vi i dagarna fått ett nytt låssystem. Porten  är sedan ett par dagar tillbaka försedd med en elektronisk låsanordning. Till ett sådant lås har man inte nyckel utan man öppnar porten genom att trycka en liten plastbricka mot en på dörrkarmen fastsatt brcka som jag tyvärr inte kan varudeklararera. Jag tycker att det verkar vara ett förenkladt låssystem och hade inga svårigheter att komma in efter dagens utflykt. Eljest tycker jag att de flesta framsteg som görs numera mer eller mindre försvårar tillvaron för de äldre.    17/12     2018A

 Idag är det 3:e Advent och det ligger ett tunt snötäcke på marken. Ingenting att ”pulsa” i men det lyser upp lite i vintermörkret. Elena och jag har gjort en stärkande promenad och hon är alltid ett trevligt sällskap på färderna .Enligt evangelierna är tiden mellan 11 – 16 december en förberedelse för Jesu ankomst. Vi som inte tänker så mycket på religionen ser dagarna  som en förberedelse för Julafton. Julafton är liksom höjdpunkten på julen. L jungfru  Maria blev ju förberedd inför Jusu födelse av ett antal änglar på den dagen som vi kallar för Marie Bebådelsedag. Jag skall inte diskutera trovärdigheten i historien, men den är vacker trots att den är osannolik. Alla våra stora helger firar vi för att minnas Jesu levnadshistoria. Vi firar helgerna genom att ha ledigt från jobbet och servera speciell mat de dagarna.  Det är krasst och världsligt men alla har inte en blind tro. Det är trevligt med lite avbrott i den dagliga lunken. I år är det också 100 år sedan vi fick allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. Kvinnor och män representeras dock fortfarande inte på jämställd nivå. Herrarna är i majoritet och vi har än nu inte haft någon kvinnlig statsminister. Det kanske kan bli en efter omröstningen i kamrarna. I år. Om det blir Annie Lööf så har hon nog tillräckligt med ”skinn på näsan” för att tampas med männen. Det är rätt spännande i riksdagen just nu  och den som lever får se. Hur det kommer att bli  Politik kan jag inte illustrera men en krans symboliserar något utan början och utan slut. och ibland är det ingen ände på käbblet i  i politiken.      16/12    2018         

I år tror jag att julbelysningen på gator och torg slår alla rekord. Staden är dekorerad med en miljon LED-ljuslampor i form av bl a annat  älgar, kottar , hjortar och en jättelik mistel. Det är vackert och jag skulle gärna se det en kväll och flanera i ljusskenet. Jag har sett i tidningen att man kan få titta Det är tur att vi inte behöver snåla på strömmen, som man måste göra i länder utan vattenkraft. Man kan få titta på julbelysningen under ledning av en guide om man bokar tid. Tid har jag gott om  fast det närmar sig jul eftersom jag inte behöver tänka på att köpa julmat. Jag tror inte att svenska folket tänker mer på klimatet idag än vad de gjorde förr men julskinkan vill man även om den blir lite mindre än förr om åren.när de handlar julmat. Och att de köper lite mindre  Man har sina traditioner  och skinkan intar hedersplatsen på bordet. Jag gjorde alltid god sillsallad till jularna förr. Nu köper jag sådan i en liten plastask och bättrar på smaksättningen. Mor fick  själv salta in sin skinka, men nu går den t o m att köpa färdiggriljerad. Mor gjorde också leverpastejen själv och köpte gris. Eller oxlever allt efter tillgång på marknaden. Hon storstädade också till julen och sedan hängdes det upp girlanger i  alla husets rum. De var för det mesta av papper men det fanns en grön slingerväxt  med ytterst små gröna blad som mest liknade barr. Jag har inte sett den sortens girlanger varken för eller senare. På julhelgen dukade hon med damastduk som sedan skulle tvättas och manglas. Det är faktiskt rätt trevligt att minnas sin barndomsjular fast jag fick stå vid spisen bra länge på julafton och röra i julgröten som inte fick bli vidbränd.    15/12       2018 

Idag täcktes marken av ett mycket tunt snötäcke och det är bara att konstatera att vintern är här och att man behöver något rejält på fötterna. Jag har varit både i Sundbyberg och i storstaden för att kolla mitt betalkort som inte fungerade som det borde. Bankkontor har i dagsläget en benägenhet att försvinna och i Sundbyberg var de borta. Kunden skall helst inte använda riktiga pengar numera. Vårt datoriserade samhälle har ingen förståelse för att teknik inte passar alla människor.  Även om utvecklingen går framåt så är ”evig ungdom” bara en utopi och folk åldras enligt naturens lag. De ser lite dåligt, fingrarna kroknar och blir stela. Dokumentären om mig heter visserligen ”Det är inte så dumt att bli gammal” men i realiteten är det för det mesta inte något att längta efter. Jag slog bort alla dystra tankar när jag varit i  Sundbyberg en stund. Det är en liten stad men där finns många skyltfönster att intressera sig för. Jag kunde inte motstå en vacker topp i ett av fönstren. Den kanske borde kanske bör kallas för tröja och inte topp men snygg var den. Den fanns i Irenes Shop  på Sturegatan. Där har jag handlat förut och fått beröm för de kläder jag köpt. Ägarinnan står själv bakom disken och är mycket servisinriktad. Strängt taget hade jag inte behövt det plagg jag fastnade för idag men det är roligt med lite nytt ändå. Förr i tiden skulle gamla damer klä sig sobert och inte bära färggranna kläder, men idag är det fullt accepttabelt att de ock bär färgglada kläder. Dagens modell är faktiskt ganska piffig.      14/12     2018.

Idag var det en något vintrig dag och jag gjorde en kortare promenad än vanligt. Jag var på gott humör och såg fram emot kvällens stora händelse. Jag skulle nämligen gå på Kungliga Operan och se Aida en opera av Guiseppi Verdi och en av hans mest intima skildringar. Den handlar om krig och kärlek. Det var länge sedan jag var på operan senast och idag bara njöt jag av musiken och sångarna skolade stämmor. När jag flyttade till Stockholm för mycket länge sedan, det var år 1949. kände jag inte en enda person. Operan däremot hade jag hört talas om och längtat efter att få se inifrån och vara med om en föreställning. Jag köpte inte mindre än tre opera-abonnemang och tillbringade tre kvällar på operan varje vecka så länge abonnemangserbjudandena gällde. Jag har nog sett operans hela repertoar med undantag av det som skrivits efter år 1960. Det är rätt omständigt att få biljetter nu och var ännu besvärligare förr. Jag har stått i kö utanför ingången till biljettförsäljningen bra många gånger men alltid tyckt att det varit värt besväret. På den tiden  hade operan en fjärde rad, som nu är borttagen. Jag satt alltså högst upp under taket alldeles mitt emot den enorma kristallkrona som lyser upp salong och rader. Jag minns att jag försökte räkna antalet glödlampor i kronan men det lyckades jag aldrig med. Nu finns det inte längre någon fjärde rad och det är inte billigt att gå på operan, men då i slutet av 1940- talet kostade den billigaste biljetten på fjärde raden bara 2 kronor. Jag tackar min goda vän, som varit redaktör på Cancerfondens tidning Rädda Livet, för att hon fixat biljetter och varit ett trevligt sällskap vid besöket. Bilden visar ett prov på vad man kan se nu i juletid på gator och torg  i huvudstaden.      13/12    2018   

Idag kom det lite snö som försvann tämligen fort. Jag har inte uträttat något som är värt att tala om, men på eftermiddagen besökte jag SVT 1 för att provtitta på dokumentären som skall sändas i januari nästa år. Dokumentärfilmare vet vad de gör så den var utan anmärkning. Decembermörkret ligger tungt över staden och det gör att man gläds åt att se alla juldekorationer på gator och torg. När jag kom hem från dagens utflykt hade brevbäraren lämnat av dagens skörd av julkort. De flesta som jag får så här tidigt kommer från Tyskland och hittintills har de varit många. Jag blir glad över dem alla och tackar hjärtligt de flitiga kortskrivare. Det tog lite tid att komma hem för hemfärden skedde i den värsta rusningstiden och då de flesta vill hem från jobbet. Det skulle vara bra för klimatet om färre bilar var ute på gatorna. Det sitter för det mesta bara en person i varje bil. Det borde gå att samåka eftersom det säkert är många som skall åt samma håll. Men när var och en är sig själv nog, så blir det köer i rusningstid. I morgon är det Luciadagen och blir det tidig väckning för alla dem som kommer att bli väckta med kaffe på sängen och Luciatåg. Jag vet inte om Nobelpristagarna längre uppvaktas med Luciasånger. Förr var det många av dem som blev förskräckta när det dök upp en ung dam på morgonkvisten iklädd vit fotsid särk och med en ljuskrans på håret. Förr var valet av Sveriges Lucia en riksangelägent när Svenska Dagbladets läsare fick välja årets Lucia. Hur som helst så tycker jag att det är en mycket fin och traditionsrik händelse att fira Lucia.  Jag hade ingen Luciabild och  tog en bild på snön som föll i fjol.    12/12    2018

Idag har Daniel namnsdag och jag förmodar att det har serverats namnsdagskaffe på Haga Slott och att Estelle uppvaktat med en blomma eller någon annan present. Jag har i skolan läst om en judisk yngling med namnet Daniel som efter judarnas uttåg ur Egypten kom i tjänst hos kung Nebudkanessar. Han blev kastad ner i en lejongrop av kungen för att han inte ville tillbe någon annan än den judiska guden. Det var meningen att han skulle blivit mat åt lejonen med han skyddades av änglar och lejonen rörde honom inte. Den som läser Gamla testamentet i bibeln vet att där finns det många spännande historier och otroliga berättelser om judarnas öde. När jag var på skolresa i Stockholm vid femton års ålder besökte vi Nationalmuseum och jag blev stormförtjust i en tavla som visade den unge vackre ynglingen Daniel. Museet tillhandahöll vykort med motiv från berömda konstverk och jag använde en del av min magra reskassa till att köpa ett kort med bild på denne Daniel. Detta kort har följt mig genom livet och ligger för närvarande en kartong i en byrålåda. Jag tror att jag varit konstintresserad sen barndomen. Mina föräldrar hade inte räd med ”oljefärgsmålningar” men på väggarna hängde det inramade färgavtryck av de holländska mästarna och jag bara älskade dessa tavlor och de grundlade min kärlek till konsten Jag köpte många fina tavlor till mitt hem efter att jag varit med i en konstkommitté som skulle köpa in tavlor för att de skullet pryda Försäkringskassans lokaler när kassan flyttade till nya lokaler i ett hus mitt emot Stockholms Centalstation. Min man tyckte till slut att det blev för mycket tavlor och deklarerade en dag att han inte ämnasätta upp mer konst på våra väggar.  Det blev det inte heller. Bilden idag visar en tavla med Vaxholmsmotiv.      11/12      2018

Idag är det en stor dag för det lilla kungariket Sverige. Det är nämligen den stora Nobeldagen som sätter Sverige på världskartan, åtminstone en dag om året. Det brukar vara 1 300 gäster.  Kungafamiljen och pristagarna med sina familjer sitter vid hönnörsbordet på banketten. 200 studenter får vara med men de får bekosta kalaset själva. Festen hölls 1901 för första gången i Grand  Hotells vinterträdgård för 113 manliga gäster. Numera kan även kvinnor få Nobelpriset och banketten hålls i Stadshussets Gyllene sal. Det tar fyra timmar innan man ätit färdigt och dansen kan börja. Det går till ungefär likadant varje år men ändå sitter svenska folkesom klistradevid TV-apparaterna  och ser hur 200 servitörer och servitriser bär in tallrikar med god mat till gästerna. Det är en prestation att äta sig igenom en Nobelmiddag och man undrar hur den gör som behöver gå på toaletten. Har man räd och lust kan vem som helst gå till Stadshuskällaren efter festen och äta sig igenom menyn från något tidigare år. Givetvis måste en sådan middag förbeställas i god tid.  Jag funderar på att göra det om jag får uppleva min 107-årsdag. Den som lever får se hur det blir med den saken. Herrarna kommer i frack och damerna har stiliga toaletter. Jag tror inte att alla äger en passande festblåsa men i våra dagar är det helt i sin ordning att hyra festkläder och man också få dem billigare  i sekondhandsbutiken. Det är trevligt med Nobelfester även om man bara upplever dem i TV-rutan. Det är festligt med blommor också och hemma hos mig njuter jag den här decemberdagen av doften från ett par små hyacinter.   10/12      2018 

Idag har Anna namnsdag och det är inte vilken dag som helst. Tilltalsnamnet Anna är det mest använda i Sverige och det finns fler än 300 000 flickor som fått namnet Anna. På Anna-dagen var det mycket som skulle hända. Då inledes julstöket och julölet skulle avsmakas och då tvättade man kläder eller ”gjorde storbyk” som det kallades förr. På den ”gamla goda tiden” hade man inga tvättmaskiner och fick hinka upp vatten ur brunnen. Det fanns varken vattenpumpar eller tvättmaskiner.  Mormor hade bykgrytan av järn placerad vid brunnskanten och stod alltid utomhus och tvättade. Det var jobbigt att vara husmor och det gällde att inte glömma något om man hade lång väg till sin handelsbod. Det mesta måste man göra själv för butikerna tillhandahöll mestadels bara specerier som socker, salt och kaffet givetvis. Mor köpte orostade kaffebönor och jag minns hur det osade lite bränt när hon brynte de råa bönorna i stekpannan på vedspisen. Till varje kaffekokning rostade hon en lagom portion kaffebönor och malde dem i en fyrkantig kaffekvarn försedd med vev. Det fanns inga kafferosterier på den tiden. Det är en konst att rosta kaffebönor i en vanlig stekpanna så att det fick en perfekt arom. Svenskarna är näst efter finländarna det folk som dricker mest kaffe i världen. För att återgå till dagens namnsdag så är Anna ett vanligt namn världen över. Det kommer från hebriskan och den mest kända person som burit namnet Anna var nog Jesus mormor. Det går mode även i namn och när ett namn varit populärt kan det bli många ungar i en skolklass som heter likadant och får skiljas åt med något tillägg. Mitt namn har aldrig varit modernt och inne. Varför jag en gång blev döpt till Dagny har jag ingen aning om.    9/12      2018  

Idag har jag varit hos släkten i Hammarby Sjöstad och druckit adventskaffe. Det är visserligen inte andra advent förrän i morgon men här tjuvstartades det på grund av praktiska skäl. Husets son som bor i Australien var hemma i Sverige på julbesök med hustru och ettårig son. Sonen var ett charmerande energiknippe som inte börjat gå men som hade skaffat sig ett helt eget sätt att röra sig över golvytan. Han hasade sig fram på golvet på ”alla fyra.” Det var ett vackert barn som alla gäster gårna ville ta i famn och gulla med. Australien är tydligen ett välfärdsland likt Sverige och ger ett litet barns fäder pappaledighet ungefär som det sker här. När jag var barn var inte fäder pappalediga. Det var ytterst få av dem som tog hand om vården av småbarn. Det var liksom moderns ansvar. Jag minns att det kändes stort och ovant att få gå ut på sändagspromenad med min pappa. Gifta kvinnor förvärvsarbetade ytterst sällan och de ansågs ha gott om tid att sköta hem och barn. För det mesta saknade de pengar för eget bruk. En del av dem kunde, om de hade en snäll och förstående man, få några kronor utöver hushållskassan. Det kallades ”nålpengar” även om det inte var tänkt att det skulle användas till sybehör. Det var klent med jämställighet könen emellan på den tiden. När jag sökerr bland mina minnen kan jag inte komma på att vi brydde oss det minsta om adventshögtiden. Vi firade jul- och nyårshelg och någon enstaka gång hade vi det lite festligt på trettondagsafton. De tre senaste bilderna i inläggen I väntans tider, Fotografering och Adventsfirande är inte Elenas.
8/12     2018

Dag har jag blivit fotograferade ur alla tänkbara synvinklar. Jag fick besök av en ung stilig fotograf från Australien. Han har givetvis inte rest hit enbart för min skull utan kommit till Sverige för att fotografera landskap och miljöer. Han påstod att jag är lätt att fotografera och att jag gör mig bra på bild. Det låter ju positivt när man har ett ansikte i vilket åren satt sina spår. Vi konverserade på engelska, ett språk som jag är rätt bevandrat i eftersom jag använt det på utlandsresor och vid brevväxling med amerikanska vänner och släktingar. Det är bra att ha gott minnr för ord, för då behöver man inte stå och staka sig och leta efter orden. Besökaren medförde en mycket vacker blombukett som lyser upp min tillvaro och doftar gott. Jag hade besök i går också och den besökaren medförde också vackra blommo och bjöd dessutom på kaffe i Solna C. Jag tycker om när det händer saker i tillvaron eftersom ensamhet och enformighet tråkar ut mig totalt. Idag har jag inte fått min dagliga tidning på grund av distributionssvärigheter. Eftersom det blivit en vanesak att läsa den till morgonkaffet.kändes det ganska tomt utan tidning. Jag är nog en av Dagens Nyheters äldsta läsare och har varit penumerant på den i 67 år, Det är inte utan att jag tycker att redaktionen borde belöna mig som trogen läsare och ge mig tidningen gratis i ett par månader. Det är nämligen inte gratis att läsa papperstidningar. Prenumerationsavgiften har höjts avsevärt under årens lopp. Numera går det att läsatidningar digitalt men det är en viss känsla att prassla med en tidning och vända blad i den, Det gick inte att få bilden op rätt köl.   712      2018

Det är mycket post som ramlar in genom min brevlåda dessa dagar och jag får vackra kort med stiliga julmotiv med posten. Jag tackar hjärtligt för de senast anlända. I övrigt händer det inte mycket och vi har ännu inte fått någon ny statsminister. Om alla partier kan komma överens fär vi troligen behålla Löfven. Man vet ju vad man har men inte vad som kommer i stället. Julgransförsälningan har startat och det blir inte billigt att att ha äkta barrdoft i stugorna. Vi har ju visserligen tagit till oss seden med plastgranar från USA  men det blir liksom inte samma sak som den riktiga grannan som brukar barraa nästan med detsamma. Jag skall plocka fram min lilla minatyrgran i plast när det närmar sig julen. Det blir det enda som påminner om jul i mitt hem eftersom jag skall fira julhelgen i Skåne. Vi får troligen ingen vit jul för vintrarna blir bara mildare i takt med att klimatet förändras. Min tidning påstår också att utsläppen av koldioxid ökar i takt med att klimatet föråndra. Om bilar och flygplan drevs med elektricitet så skulle luften bli renare. En annan nyhet är att köttkonsumtionen minskar radikalt och det är i alla fall en tröst i bedrövelsen. Jag tro dock inte att det är många hushåll som slopar julskinkan utan den kommer nog att rrona på de flesta julbord även om man köpt den färdiggriljerad. I Skåne när jag var barn stod mor vid spisen någon dag före helgen och brynte 5 till 6 kålhuvuden till brunkålen som hon serverade till skinkan. Uppsvenskarna kokar i stället rödkål till sina julskinkor. ” Var och en blir salig på sin fason” sade mormor ” alltid om seder och bruk. Jag brukade ägna en del av julstöket till att göra sillsallat, som är en av mina julfavoriträtter. Det finns sådan att köpa färdig i plastaskar men den kan inte alls mäta sig med den hemlagade . Hur som helst så är julen årets största mathelg och jag gillar den goda maten.     6 /12      2018

Idag var det blåsigt och kallt när jag, bästisen och Elena träffades för att bege oss till stan för att äta julbord i Stadshuskällaren. Jag blev förfärligt mätt för det var inte lite som stod uppdukat. Elena hade knappt tid att äta eftersom det fanns så mycket hon ville fotografera. Jag blir alltid villrådig när jag ser så där mycket mat. Jag vill ju ägna mig åt det allra godaste när jag äter julbord på restaurang. Brödet och potatisen låter jag bli för sådant äter jag tillräckligt av hemma. Sillen har numera blivit så dyr i butiken att den kan räknas som en delikatess. Hur som helst jag var jag för mätt när det var dags för desserterna. De var många, men jag har en viss förkärlek för risrätten som man tror härstammar från ön Malta. Glass äter jag inte på vintern men det fanns mycket annat som var läckert och jag blev bara mättare. Det har blivit populärt att affärsmän bjuder kunder som de uppskattar på julbord. Den som fär äta många julbord innan den riktiga julen kommer blir nog rätt less på julmaten redan före jul. Innan jag sätter punkt idag vill jag tacka för alla de jul- och adventskort jag redan har fått. Brevbäraren kanske förvånas över att det plötsligt skall lämnas så många kuvert i min brevlåda. Det kommer små presenter också och det känns riktigt trevligt. En stor del av de senaste dagarnas post kommer från Tyskland och det känner jag mig mycket hedrad över. Dagens foto är så klart från Stadshuskällaren.     5/12     2018
´

Det är en konstig värld vi lever i och idag har jag varit på bostadsrättsföreningens kontor och kvitterat ut de plattor som vi så småningom skall använda till portar, tvättstugor och övriga utrymmen i stället för nycklar. Jag tycker att det vekar lite onödigt och hoppas att det inte överstiger min förmåga att lära tillvägagångsättet. Ändringen påbörjas om några dar och jag litar på att Hemtjänsten hjälper mig om jag inte fattar hur det fungerar. Det gäller att vara anpassningsbar trots att man är gammal. Det är mycket som har förändrats sedan jag var ung. Datoriseringen är nog det bästa som har hänt sista åren och Sverige har under de gångna 100 åren utvecklats från att vara ett U-land till att bli ett högt utvecklar industriland. Epidemierna är i det närmaste utrotade. Däremot är folk mer stressade nu och rusar omkring och en del ”går in i väggen.” Det var lite lugnare förr eftersom det inte fanns så många ”måsten.” Tittar man sig omkring i en tunnelbanevagn; på ett tåg eller på en buss så sitter de flesta och petar i sina mobiler. Ingen har tid för samtal. De skall vara uppkopplade jämt och får inte missa något. Händer det oväntade saker skall de förevigas i mobilen. Jag har en sådan, men den använder jag bara för att besvara inkommande samtal eller att ringa de som är nödvändiga. Jag har inget behov av att vara anträffbar jämt och ständigt. En oförbätterligt gammalmodig kvinna är jag, men vill ändå inte bli kallad för en bakåtsträvare. Hade folk kämpat emot utvecklingen skulle vi idag fortfarande ha kört med häst och vagn,ha grävt med spadear i jorden och inte kunnat flyga jorden runt som vi kan göra nu såvida  vi har tid och råd. En klick smör som den på bilden hade vi nog haft råd att bre på vårt dagliga bröd i alla fall.    4/12    2018 .

Det är inte lätt att vara bloggare för datorn är inte samarbetsvillig alla gånger. Jag kan inte förstå varför gårdagens inlägg idag står på engelska idag trots att jag skriit på svenska. Jag ber om ursäkt för att jag sviker mina läsare. Det gick till slut att få in någon bild. på sidan.  Jag tror att sidan blivit för lång och att jag måste börja på en helt  ny. Jag har inte svårt för att finna ord, men de skall helst gå atta skriva ner också. Idag hade jag tänkt skriva om dagens upplevelser men de får anstå till en annan dag för krånglet har varat till midnatt och nu skall jag sova. Dagens bild är aktuell för snart skall det bli julbak i gård och stugor och naturligtvis även i kök i städer.   3/12    2018

Today I have had visits from my nephews with their respective honors. There has been a problem with my landline phone and I would like to respond when someone calls. The home service wanted to help me, and although I have high confidence in their ability to perform services, it did not get right. There is a lot of trouble in the lives of an elderly lady, and you are in need of assistance every now and then. Worst is when it comes to the debit card and, sadly, it also happens once and for all. Today's weather was no "higher" because it was gray-haired, but the day to glory sparked the advent candlesticks in many windows and it looks cozy when looking up at the house façades. The electric candlesticks usually have seven candles in pyramid form and are made of brass. The idea of ​​advent candle sticks originated originally from Germany and in Sweden, the idea was set to light candles in advent times in the 1870s when lightning lights began to light in the churches. Then the stacks of 7-armed were probably lit a candle for each weekday in advent. There were candles used at that time The electric candlesticks started to be manufactured only in 1934. They became a sales success and you could buy an electric candle holder for a gross sum on Ikea. When I write this, it's colossal outside, but in the neighboring house the advent lights light in most windows. The candles give the feeling that Christmas is soon, and it's time to grab the grain. Soon the Christmas tree sellers are on the streets and squares and show up the pines. Of varying size and appearance. Plastic cakes in all glory, but they do not smell and are a recent surrogate for the real and real grain.    /12       2018

 Tomt, tyvärr

 Tomt tyvärr

Idag har vi inlett julmånaden december men vi har ingen snö på marken utan det är lite grått och trist. Idag har Oskar namnsdag och vi har i Sverige haft två kungar av Bernadotteätten, De har titulerats Deras Majestäter Oskar I och Oskar II. Oskar var född i Frankrike och kom med sin far Jean till Sverige när denne skulle bli konung över Sverige. Oskar II är mest känd för att unionen med Norge upplöstes på fredlig väg 1905. Norrmännen är ett frihetsälskande folk och ville ha sitt eget kungarike. Sveriges historia är intressant och jag har skolans historielektioner i färskt minne. Egentligen förstår jag inte att det kan få plats så mycket vetande i mitt gamla huvud. Vär nuvarande kung gör inte stort väsen av sig men han värnar om vår miljö och det skall vi vara honom tacksamma för. Vi borde alla vara rädda om vår miljö för generationer av svenskar och givetvis även andra nationer har gjort stor skada på både lands- och havsmiljö. Sent skall syndaren vakna och nu gäller det att reparera det som håller på att bli förstört. Jag tror inte att den annalkande julen kommer att vara miljöanpassad. Det kommer att bli berg av julpapper som skall transporteras bort efter julklappsutdelningen. Föräldrar kommer att överösa sina barn med julklappar allt efter sin inkomstnivå och ungarna kommer i bästa fall att få något de önskat eller bliockså bblir de grymt besvik  Något som jag önskar till julen är att de stackars flyktingbarnen får fira en fredlig och allra hels en glad jul. Innan jag avslutar dagens skrivelse vill jag tacka för alla vänliga advensbrev och vackra kort som jag fått från när och fjärran. Dem är jag glad över och läser noga. Dagens bild är från ett Skansenbesök.     29/12 2018

Idag har det inte inträffat mycket som är värt att blogga om. Jag får besök av Hemtjänsten och byter några ord med den som tittar till mig. Någon klarhet i vem som är min kontaktperson har jag inte fått ännu och utlovade promenader  har varit sporadiska. Den här dagen var det städdag och jag måste ge flickebarnet som städade idag en eloge. Dammtorka fick jag göra själv men det är inte särskilt betungande. Promenaderna kan jag klara själv och då passar jag på att handla det jag har behov av.  Jag får mycket post och i dagarna har jag fått flera brev från Tyskland. Troligen har dokumentären : ”Det är inte så dumt att bli gammal” visats i tysk TV. Möjligen kan jag nu kalla mig ”kändis” och det är rätt trevligt, Jag låter inte berömmelsen ”stiga mig åt huvudet” för jag blir snart glömd när det kommer nya idoler. Idolerdyrkan är ett nytt begrepp  och de riktigt stora idolerna har en svans av beundrare efter sig och får skriva autografer. Jag kan på sin höjd bli fotograferad med mobilkameror och när någon tar en bild skall man helst se glad och nyter ut. Griniga personer är ingenting att ha bild på. När jag var barn var det ytterst sällsynt att vanligt folk hade kameror och tog bilden. Man gick till yrkesfotografen som hade en kamera stor som en mindre packlåda. Den satt i på ett hogt stativ med ett svart skynke över.  Korten man fick köpa av fotogravfen var av tjock styv kartong och de hamnade i ett album eller sattes inom glas och ram. Foto togs inte hur som helst utan bara ör att föreviga viktiga händelser i livet .Hemtjänstflickorna sitter ofta och petar i sina mobiler när de är hemma hos mig gärna bilder på sin familj.när samtalämnena tryter.  Elena tar med förkärlek bildet av stadsmiljöer och nonument och idag syns konung Gustaf III på sin piedestal.  29/12     2018

Det har inte inträffat något speciellt den här dagen. Jag har tagit en stärkande promenad och intagit min a måltider i vanlig ordning. Livet är egentligen bäst när man följer givna rutiner och har någon form av kontakt med omvärlden under dagens lopp. Valet av statsminister är inte avgjort men det lutar åt att vi får en socialdemokratiskr regering. Jag bryr mig inte men håller mig underrättad. Julen närmar sig men ännu är inte julbelysningen tänd i stan. Det är rätt festligt med ljusgirlanger över stadens gator och det lyser vackert i vintermörkret. När man inte skall julstöka och baka julkakor så blir det ingen julstress. Min mor arbetade frenetiskt tilll julen. Det var så mycket som skulle förberedas och den traditionella lutfisken orsakade mycket arbete. Den skulle läggas i lut. Sedan urvattnas och förvaras i kall källare. Skåningen äter den med nykokt potatis och senapssås. Senapskornen till såsen krossa med  en kanonkula i en rundbottnad skål. Det låter invecklad men om man har skålen mellan sina knän och och gör den rätta rytmiska rörelsen blir senapskornen med tillsats av lite vatten en kryddstark smet som blandas i en vit mjölksås. Jag tror inte att yngre generationer uppskattar lutfisken till dess rätta värde, men jag tycker att det är gott och hör julens traditioner. till. Att griljera julskinkan var också en ”höjdare” och den doftade ljuvligt när den kom ur ugnen. Nutidens förvärvsarbetande husmödrar hinner inte med alla julens ”måsten” men hon gör så gott hon kan av de traditioner hon har med sig från barndomshemmet. Gifflarna på dagens foto ngår nog inte i jultraditionerna men de ser läckra ut.     29/12    2018    

Det är skönt för skalder att få sova" så skrev Gustaf Fröding en gång i en dikt ur samlingen "Stänk och flikar."  Det är skönt med god nattsömn även för en gammal tant. För min del blir det tyvärr för det mesta lite klent med nattsömnen, vilket kanske beor på åldern och att jag inte företar mig något som orsakar att jag blir blir trött  I dag sov jag länge och skulle ha sovit ännu längre om jag inte blivit väckt av en dörrsignal. Utanför dörren stod två herrar som ville komma in och kolla avloppen på samtliga ställen och se efter om rören behövde spolas rena. Herrarna kollade toaletterna noga och  ev ut allting som fanns i skåpet under diskhon. Det var inte lite grejor som samlats sedan det gjordes senast. Jag fick sortere bort minst hälften och slå ihop en massa skvättar av rengöringsmedel.  Herrarna kom som på beställning för jag hade stopp i gästtoaletten. Detta skyller jag på gästande mediadamer som varit här för intervjuer ocn som använt toaletten. De har antagligen passat på att slänga tamponger i toalettstolen. Så får man inte göra och hädanefter skall jag inte släppa in gästande damer i detta utrymme med mindre än att de lovar att lägga ev avskräde i min soppåse. Det kostar att anlita värme - och - sanitetshantverkare i dagens läge. Hantverkare är en kategori yrkesverksamma som det räder brist på och det blir dyrt att anlta dem. ingen bli hantverksmästare  utan att ha genomgått  lärlings- och  mästarutbildni. I vår tid blir man hantverkare om man efter slutad grundskoleutbildning väljer att gå någon av de yrkeslinjer som finns. Det fanns inga sådana utbilningar under min skoltid och jag blev ialdrig aldrig utbildad i något yrke. Jag har ändå kunnat försörja mig. Min far kostade på mig en privat bokförings- och maskinskrivningskurs. Den bästa  och mesta utbildnin som jag har fått har givits mig i livets hårda skola.    28/11    2018. 

Idag har jag varit på en trevlig kaffestund hos Elena. Vi var några stycken av hennes närmaste vänner som först skålade varandra till i ädel champagne och sedan hjälptes åt att äta upp en princesstårta. Jag tror att pinsessbakelser och princesstårta är bland de mest sålda bakverken i Sverige näst efter kanelbullen. Konditorierna har säkert känning av att man i dag vill vara slank om lilla midjan och därför räknar kalorier och undviker söta bakverk. Förr var ett gott hull tecken på att man hade det bra ställt och kunde unna sig både det ena och det andra. Numera är det en dödssynd att vara fet och präktig. Våra åldringar är i regel ganska magra antagligen på grund av dålig aptit. Jag har god aptit men lycker ändå hälls idealvikten även om det inte befrämjar aptiten att sitta ensam vid köksbordet och äta. Det behöver jag inte göra under julhelgen för då skall jag gästa släkten i Helsingborg. Innan jag sätter punkt vill jag tacka för alla snälla brev jag får och för alla  vackra vykort. Jag läser all post dem med omsorg och gläds över den  uppskattning jag får. Vad tårtan i bild kallas för har jag iinte den blekaste aning om.      27/11      2018

Idag har Linus namnsdag, och det finns nog inte många som skall gratuleras . Det är ett nordiskt namn men man vet inte riktigt varifrån det kommer. Det är ingenting man behöver bry sig över men det kommer antagligen från begreppet "lintott". Det gör inte namnet begripligare såvida det härleder sig ordet "lintott" syftar på en ljushärig person. Jag var en lintott när jag var barn' Det gjorde dock inte  igjorde att mitt hår te kunde tävla med min vackra syters ljusa korkskruvslockar. Det grämde mig men  mormor tröstade mig med att jag hade en vacker sj, men den syns ju inte utanpå. Bland barnen " kom jag alltid "till Korta." och det ledde mig llbaka till hennes livsfilosofi att att manskall vara nöjd med sig själ. Inte intesl besvära sina medmänniskor utanpå "ta tag i sina saker själv." Eftersom detta e går i alla livets skiften tvingas man att "ta skeden i vacker hand" och be någon om hjälp. Det kan vara svårt för den stolte, men stolthet kan ocksä urarta till högmod. "Högmod går före fall" säger ett annat av mormors ordspråk och "ju högre man har klättrat desto djupare blir fallet."  Jag är inte högfärdig utan rätt självkritisk.  Ordspråk är inte tillämpliga i alla livets skiften men många är rätt träffande. och ofta med sanningen överensstämmande.     2611    2018

Idag åkte jag in till stan för att bevista en begivenhet, men den missade jag för att jag troligen missuppfattat tiden. Jag blir mycket besviken på mig själv när jag gör sådana här tabbar, Det stärker inte mitt självförtroende och det känns vanskligt och ovisst inför framtiden. Nu kan visserligen även unga personer glömma bort både det enär det andr men det klassas inte som demens. De yngre  har för det mesta giltiga skäl till att det inte gått att fullfölja ett uppgjort program Jag känner mig dock inte helt säker på om jag är eller om jag är på god väg att bli glömsk. Äldern har jag i alla fall uppnått för att minnet ibland kan svika. Jag vill dock understryka att jag har förmåga att åka in till stan och komma hem igen så länge det är dager på himlen. När det är mörkt bör inte äldre människor irra omkring utomhus ensamma.Som jag tidigare berättat är jag numera föremål för Hemtjänstens omsorger även om jag inte utnyttjar dem fullt ut .Dagens hemtjänstare var speciellt omtänksam. Hon berättade att till veckoslutet bakat en morotskaka och frågade mig om jag ville smaka den.  Det hade jag ingenting emot och vid hennes kvällsbesök medförde hon en rejäl bit till mig och en lite mindre till sig själv. Jag bryggde kaffe och sedan mumsade vi på den goda kakan .Det kan vara roligare för flickorna att en och annan gång få en kaffepaus i stället för att bara bädda eller städa. De flickor jag träffat är mycket vänliga och sympatiskar men det knske beror på att jag bemöter dem vänligt.     25/11     2018

Idag föll den första snön för i år. Det blev visserligen bara ett tunt lager på gator och trottoarer i mina trakter, men det lyste upp ligger kvar  tills vidare i mina trakter. Den här lördagen kändes rätt trist och enformig för jag hade ingenting viktigt för mig. Av någon anledning har lördagen blivit den veckodag då man vill ha lite roligt.-Man Kan inte har roligt jämt men tycker si alla fall att  att lördagen skall vara lite trevligare. Än vardagen, Helst skall man  ha lite godare mat än den man har i vardagslag. Min dag blev lite bättre fram emot eftermiddagen för då kom Elena på besök medförande årets första ”lussekatter” och vi drack kaffe tillsammans..  Det är lite tidigt att börja med lussebullar nästan tre veckor före Luciadagen men å andra sidan sett så blir man rätt trött på kanelbullarna efter ett tag. Folk säger att allting var roligare förr men det beror troligen på att vi åldras och blir lite tråkiga själva. När jag tycker att livet  blir trist tänker jag ofta på komikerparet Hasse och Tage. Hasse Alfredsson hade en rolig monolog i vilken han påstod ”att livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något” Tage Danielsson hade också roliga monologer och har  också diktat ihop en visa om att allting skall gå med elektricitet.. Numera har man slutat med lyteskomik och det är bra. Ingen skulle idag skratta åt Helan och Halvan” där Helan var en översittartyp som ”hunsade” och förtryckte den stackars menlöse Halvan, Det var en form av mobbning. Mobbning är ett  slags  förnedringsförtryck som är i hög grad skamligt och hänsynslöst. Offren skadas för livet när de blir mobbade..   24 nov   2018   

Idag är det Black Friday ett begrepp som jag inte kände till förut. Det kommer förstås som det mesta ifrån USA och lär vara en köplustens och reornas förlovade dag. Jag har dock inte inhandlat något annat än ett mjölkpaket och ett paketerat mörkt bröd. Det vita brödet köper jsg inte. Det är stor över skillna på brödets pris nu och då. En limpa kallades för ”bröd ”när jag var barn och ordet limpa hörde jag inte förrån jag vid vuxen ålder flyttade norrut. Bröd gjort på vetemjöl eller rågsikt kallade skåningen för ”fint bröd” och bröd på sammanmalet rågmjöl kallades för ”grovbröd.” Ett bröd på ett halvt kilo kostade 25 öre och det större brödet på ett kilo kostade 50 öre. Jag har alltid varit prismedveten och det är därfär jag inte glömt vad mat kostade i min barndom. På lördagarna handlade mor kött och fisk hos torgmadammerna på salutorget och jag fick följa med och bära korgen och passa småsyskonen. Det senare var jag mindre glad över, men ” sånt är livet” när man är storasyster. Jag fick se efter mina småsyskon rätt ofta och det var jag inte glad över. Kunde jag ”smita” någon gång från ansvaret så tog jag chansen och försvann från plikterna. Ofta när jag inte slapp undann fick syskonen vara med om mina äventyrliga lekar. Jag hotade dem med stryk om de skvallrade. När jag körde det yngsta syskonet i vagnen kunde ungen få åka ”rally” med väldig fart. Det gick lyckligt för det mesta men en gång for lillasyster ur barnvagnen och ner på marken. Men hon var väl inlindad och damp ner på stjärten. Så här efteåt tänker jag att det kunde gått illa men tycker också att det varr ett ör stort ansvar för en tolv-åring att vara ute på långa promenader med ett syskon i vagn och två bredvid den-     23/11      2018

Det är med stor förvåning jag konstaterar att Sverige fem veckor efter valet inte lyckats få fram en statsministerkanditat som får godkänt av riksdagen och bli vald. Nu blir det en ny  talmanssondering på måndag och förhoppningsvis blir någon av de föreslagna kanditaterna vald. Det är krångligt med politik  och ansvaret vilar tungt på riksdagsmedlemmarnas skuldror, Det är mycket annat i den dagliga tillvaron som gör att man måste välja. Värst är det att vara obeslutsam och ”vela” hit och dit. Det kan t o m vara besvärligt för en vanlig människa  att välja mellan två olika alternativ. Hitintills har jag inte lidit av beslutsvånda, men man vet ju aldrig hur det blir längre fram i tiden. TV visade för några år sedan en rolig film med Gösta Ekman d y, som led hemska kval när han skulle köpa en kvällstidning. En del personer vet inte vad de skall ha på sig vid speciella tillfällen och de får stora problem innan de provat igenom garderoben. Förr hade man vardags- och söndagskläder och som barn minns jag  hur tråkigt det var med alla förmaningar att akta  ”söndagsstassen” när man fått helgdagskläderna på sig och helst ville röra sig fritt. Numera ”klär folk inte upp sig annat än till baler och festmiddagar. Ett celebert tillfälle att visa sig festklädd får den som blir inbjuden till Nobelmiddagen I Stadshuset. De kungliga och andra celebriteter får då visa upp sina fina toaletter och vackra smycken när TV är på plats och berättar för oss tittare vad gästerna har på sig och vad de äter. Det är på Nobelfesten som Sveriges storhet sätts på kartan och då blir  Nobelfesten en världshändele av stora mått. Det är tre veckor dit och  jag kommer att sitta som klistrad vid TV ända tills dansen börjar och titta på när en del snillen tar sig en svängom.     22/11     2018           . 

Nu är det mörkt redan klockan tre på dagen och det gäller att utnyttja det stund op dagen då det är ljust, Jag har i mitt tidigare liv aldrig varit mörkrädd- Jag har gått från tillstälningar ensam utan att ängsligt se efter om jag skulle vara förföljd.  Men nu på ödre dar ser jag helst till att uträtta ärenden innan det mörknar. Jag har  också fätt svårare för att orientera mig i mörker. Höromdagen var jag lite tanksspridd när jag gick fran dagligvarubutiken och gick ut till höger i stället för vänster och fortsätte i den  i den riktningen tills jag helt plötsligt inte visste var jag var, Jag fick fråga mötande personer om vägen. Jag träffade på sådana som inte visste mer än jag, men de tillfrågade då sina  mobiltelefon och  redde ut begreppen.  Det är lite pinsamt att tappa orienteringen i tillvaron men det undviker man om man är förståndig och inte ”ränner” ute när solen och dagsljuset har försvunnit. Beträffande att vara förståndig så är det inte alla som begriper sitt eget bästa utan gör en massa dumheter så har ordstäven en del bra saker att säga. T ex "att år får sona vad stunden brut". Min mormors gamla ordstäv kunde tillämpas vid många olika tillfällen i livet.  Ett som jag tyckte varsärskilr talande löd; ”Så kan det gå, när inte haspen är på.  ”var riktigt bra sagt eftersom  en hasp var en  menas att man gör mycket dumt om man inte tänker sig för.                21/11      2018   

Idag har det varit så händelserikt att jag får sparza den begivenheten  till i morgon. SVT:s dokumentärfilmregissör Åsa Blanck med filmaren Elinor har besökt vid efter lunch och sedan har jag varit i Cancerfondens lokaler på ”mingel” bland forskare. Jag tar filminspeningen först.. Filmfolket medför alltid jättegoda bakverk när de kommer och idag festade vi på kaffe och udapestbakelse innan vi fixade filmen. Det blir alltid lustbetonat när man filmar med  ”proffs”. Åsa Blanc och hennes filmare kom hit för att komplettera nägra filmsektioner och ljudupptagningar, som  de inte var nöjda med. Filmniningå går ut på att att alla scenarion skall vara så bra som möjligt. Och då då går det inte att undvika omtagningar. Resultatet kan ses i januari i SVT 1,skall visas i SVT 1. Minglet var välbesökt och forskarna  talade om sina framsteg och förhoppningar. Det kostar att bedriva forskning pch insamlingar och galor brukar ge bra resultet. Jag hatar cancern som för tidigt tog en älskad make ifrån. Jag har därför  gett av mitt överflöd till cancerforskningen Cancefonden kan inte uppmärksamma alla givare och deras gävor. Jag blir ihågkommen därför att en ung oerfaren ”strulade” till begreppen så att Cancerfondens advokat fick reda ut begreppen..När jag var barn trodde jag att alla lärda män skulle se ut på ett visst sätt och uppföra sig lite tankspritt, men de är precis som vi bara människor fast lite klokare än oss andra. Jag har ingen lämplig bild, men vill inte undanhålla er dagens, som inte är Elenas,    20/11     2018

Nu är ordningen återställd i mitt hus och elektriciteten fungerar tillfredsställande. Jag behövde inte anlita någon fackman för det var bara proppar som hade gått och hemtjänstflickan tog fram min högsta trappstege och klev resolut upp på det översta steget och fixade saken. Att prppskåpet sitter högt upp beror kanske på att barn inte skall lockas att peta på propparna. Det finns säkert en viss logik i det hela. Jag kan inte nog lovorda flickornas tjänstvillighet men i övrigt besvärar jag dem ytterst lite. Jag ser gärna att de kommer till mig för en liten pratstund. Det är också trevligt att få promenera i deras sällskap, men det sker lite sporadiskt tyvärr. Kontaktpersonen lyser med sin frånvaro, men det är kanske så att det är jag som skall ta kontakt och inte tvärtom. Det ger sig så småningom och man skall inte bekymra sig i onödan. Nu lackar det mot julen, men jag förstår inte att man skall börja förbereda den så tidigt. Annonserna om julbord började publiceras i förra veckan och jag har redan sett tända julgranar på sina ställen i stan. Det är ju inte förstasta advent förrän den 2/12. Tidigare år har jag satt adventsstakar i alla mina fönster och hängt upp adventsstjärnor på mina inglasade balkonger, men jag tror att jag nöjer mig med att ha ett par ljustakar inomhus i år. Man blir slöare med åren och undviker besvär. Jag får titta på grannarnas upplysta fönster, tror jag. Julen hinner numera att bli uttjatad innan den har börjat. När jag var barn var julskyltningen ärets stora händelse. Man gick ”man ur huse” tre till fyra skyltsöndagar och stod och begapade julskyltningen. Idag tittar en stor del av nänskligheten i kataloger och beställer hem julklapparna på postorder via nätet. Det förenklar tillvaron, men det var faktiskt roligare förr. 19/11      2018

Idag läser jag i tidningen att det är 90 år sedan seriefiguren Musse Pigg började publiceras. Från början var han svartvit och hade små prickar som ögon. Det har gått stegvis med hans utveckling och idag är han riktigt söt. När jag var ung fick  nöja oss med att läsa om lite menlösare seriefigurer. I skolan hade vi Slösa och Spara. Den förstnämnda som varnande exempel för slöseriet och den andra var en idealfigur som vi borde efterlikna. Serien Knoll och Tott var kanske den serie som mest motsvarade serien om l Musse Pigg skulle jag kunna tänka mig. Vi hade ju varken radio eller TV utan det var seriefigurerna som förekom i veckotidningarna som fick förnöja barnen når mor läst färdigt kärleksromanerna. Det var dem som hon  ville läsa allra först.  De handlade mycket om otillåten kärlek mellan två inte jämbördiga personer som efter oändliga förvecklingar och vedermödor till slut fick varandra och som förmodades att sedan leva lyckliga i alla sina dagar  tillsammmans.  Jag har alltid haft lätt för att leva mig in i romantiska historier och dessutom var jag en  riktig ”lipsill” som i min ungdom  grät floder av tårar innan de unga tu fick varandra. Numera gifter sig våra kungabarn ofta med icke kungliga  personer. Jag tänker då på Daniel. Christer och Sofia som fick gifta sig  med kungabarnen . Som ingifta ka de nu bli titulerade  ” Ers Kungliga Högheter”.  Om de kommer att vara lyckliga till döddagar återstår att se.  Byggnaden på bild finns på Drottningholm och var det mest slottlika jag hade bild på.       18/11       2018

Livet går sin gilla gång och jag har egentligen ingenting att gnälla över, men på lördagar och söndagar känns det lite tristare än på vardagarna, om jag inte har någon att sällskapa med. Idag har jag fått nöja mig med mitt eget sällskap.  Det går bra att vara ensam till vardags, men på veckoslutens hade det varit trevligare att ha någon att prata med. Ännu bättre vore det med lite sällskap på en promenad. Idag fick jag "ta mig själv i kragen" och ta på mig ytterkläderna och gå ut. Om man ger avkall på sina principer och blir innesittare" är det kört"  Men det ordnar sig nog med viljeyttringar för det brukar det göra. Det är inte kallt ute så man behöver ännu inte bylta på sig mycket kläder. Vi har fortfarande inte fått någon riktig regering fastän det gått 70 dagar efter valet. Det verkar vara kaos i politiken. Blir de inte klara med omröstningen i riksdagen är det inte omöjligt att det blir nyval. Kanske kan vi för första gången få en kvinnlig regeringschef i Sverige. Det vore i så fall inte en dag för snart att det blev jämlikt även på den posten. Det  enda parti som vinner på oredan är det ytterlighetsprti som de andra inte vill samarbeta med. Det är rätt spännande att se på nyheter i TV och läsa morgontidningen just nu när det händer så mycket både hemma och utrikes. Bilden har inget med texten att göra men den visar prov ett fint hantverk och det är ett bra fotografi.   17/11      2018.

I går fick jag famla i mörker en bra stund efter ett strömavbrott i min lägenhet. Det var visserligen bara en säkring som givit upp, men sedan man blivit van vid att ett knapptryck förvandlar mörker till ljus blev det i alla fall rätt besvärligt. Min fina ficklampa fungerade inte heller och jag trodde att det var batteriernas fel. Jag gick efter lunch till Solna C för att köpa nya batterier medförande ficklampan för att allt skulle bli rätt. Jag blev igenkänd av ett trevligt par där den manliga parten  erbjöd sig att inhandla batterier för min räkning för att jag skulle slippa köa vid kassan. Folk är mycket omtänksamma och jag träffar jämt vänliga personer i butikerna. När det visade sig att min fina ficklampa inte ville bli lysande av nutidens batterier återstod bara att köpa en ny lampa. Jag trodde att en sådan kostade ett par tior eller i varje fall inte mer än en femtilapp. men ingenting är längre som förut utan det blev tal om hundralappar. Det var bara att "punga upp" med dem och nu är jag ägare till en två dm lång solgul ficklampa som säkert varar min tid ut. Jag skulle behöva komma i kontakt med släkten eller någon hjälpsam person som kliver upp på stegen och byter proppar. Släkten är troligen ute och reser, så dem kan jag nog inte räkna med i brådrasket. Jag satsade på hemtjänstflickanen i morse men hon fick troligen inte heller klättra på stegar så där "kammade jag noll." Tillsvidare får jag nöja mig med de ljuspunkter som fungerar. Datorn som är min tröst i bedrövelsen fungerar bra och det gör alla glödlampor i rummet där den står. Även om det är lite mörkt i en del krokar i lägenheten så håller jag humöret uppe. och inväntar ljusets återkomst.        16/11      2018

Idag villl jag inte påstå att hela dagen varit lugn. Förmiddagen förflöt utan några intermezzon och efter lunch jag gick jag  ut  och uträttatade några ärenden.  Efter att ha druckit  eftermiddagskaffe vilade jag en stund. Nu mörknar det redan kl 15:00  men idag blev det mörkt inomhus också den här dagen.. Det visade sig att jag fått kortslutning i det elektriska systemet och en del av lägenheten var mörklagd. Kyl , frys och spis fungerade inte och jag började känna mig illa till mods och visste inte om jag kunde klara mig med proppbyte. När jag inte nådde upp till proppskåpet kom jag ihåg att jag utan att bett  om det  hade fått ett larm inkopplat. Om det var rätt att larma vet jag inte, men jag tryckte till på en röd knapp och fick svar direkt. Efter en evighet, tyckte jag, kom det två alerta damer från hemtjänsten. Det som  jag larmat om var liksom  inte deras kompetensområde, men en av dem ringde sin äkta man och bad honom om råd. Mobiltelefonen är en bra uppfinning och det blev  kontakt omedelbart. Så småningom var ordningen i köket återställd så när som på taklyset. Min hall är  fortfarande kolmörk men som väl är så  fungerar såväl lyse som dator i det rum jag kallar för ”datorrummet.” I badrummet kan jag tända lyset och det känns bra. I morgon är en annan dag och då hoppas jag att det går att få kompetent hjälp med det som återstår. Vi är mycket beroende av den elektriska strömmen i våra dagar och för att kunna leva ett bekvämt liv och det är tack vare att vi har våra vattenfall som alstrar ström.  Vära järnvägståg eldades med kol och drevs med ånga förr i världen och det var sotigt och smutsigt .  Nu drivs de med elektricitet. Snart kommer elbilarna att bli vanliga på gator och vägar och då slipper vi iockså de llaluktande avgaserna. I brist på bild på eltåg illustrear jag med gallamdags tåg.    15/11     2018    

Idag har det inte hänt så  mycket åtminstone inte i min omedelbara omgivning . Inte har vi fått ny regering heller men det börjar ordna sig säger talmannen. I morgon skall det röstas om vi skall ha den föreslagne moderaten till regeringschef eller inte.  Blir det inget ordentligt beslut måste vi välja ny riksdag och det blir en dyr historia talar media om för oss. Alla skäl talar om för oss att vi kan ha bättre nytta av skattemedlen än att öda bort dem på onödiga valrörelser. Staten bör spara och hålla utgifterna nere. Jag har lärt mig sparsamhet av mormor. Hon fick alltid ”vända på slantarna” både en och två gånger innan hon spenderade dem. Hennes kosthåll var spartanskt men det var troligen hälsosamt att leva på hemodlade ärtor och bruna bönor. Kött såg hon sällan för det tillhandahölls inte i lanthandeln där hon gjorde sina inköp. En salt bit fläsk köpte hon en och annan gång och morötter och palsternackor odlade hon i sin trädgårdstäppa. Jag var bara två år när första världskriget bröt ut och då blev det nästan hungersnöd i Sverige. Detta för att staten inte ransonerade matvarorna i tid. Sena tiders barn vet ingenting om matbrist och ransonering och de tar sällan vara på överbliven mat utan slänger mycket ätbart i soporna. Sedan jag konstaterat att det är misshushållning av kvinnokraft att laga mat till en enda person, så köper jag färdiglagat och det mesta duger bra, utom enkilos plaspåseförpackningen av pyttipana. Den är ingen ”pytt” utan  består till största delen av potatistärningar och ett minimum av kött. Den envisa torkan i sommar har skapat brist på foder till kreaturen så att en del djur måste nödslaktas. Tro dock inte att det blir realisation på kött, för köttet kan förvaras länge i kylrum eller bli till rökt korv och konserver till dess att det bättre behövs.      14/11      2018

Today, it was a fun and gloomy day again, but I was visited by the happy documentary director Åsa Blanck. We always have fun when we meet because we have the same kind of humor and both come from the mature landscape of Skåne. SVT collapses the second documentary film about my life and deliveries as they recorded in both Sweden and Hungary .. Today, previous recordings were supplemented and I had to speak in some replicas. When filming it is inevitable with transcripts, but I have learned that I do as I'm told and puts mg where I stand, so it does not take a lot of transitions. What to say in the movie is spoken separately and I try to talk as unstable as possible and I act to be dramatic. That's fine. The film will be shown in January but we do not know the exact date yet. What most surprises me is that there is an audience's interest in watching a movie that is about an old aunt. I do not get a job but work ideally, so if I get a failure, I can "two my hands." I have previously told me that I am now receiving a message from the municipality's Hemtjänst. Actually, I do not have a direct need for their services, but I think most of the visits cause me extra expenses. I have also been given a visit by a "contact person" who will accompany me on walks, cafe visits, bio visits and possibly visits to theaters and concerts. Such a person may be nice to meet once and I hope to hear her. I suppose the name is that it's a woman because I do not think there are many men working in the home service.

There is no major upheaval in my life, but the days flow slowly and still. The naughty weather will continue and the sun will shine with its absence. November is no bright month. It was in the Lützendimman that King Gustav II Adolf had a bullet in his head and fell off the horse. That caused Christina's daughter at the age of six to be Queen and we became a presidential government. At the moment we are also without government, and we are waiting for the intended moderate leader to gain confidence. I think it's a bit messy in politics, but I'm curious about what the results will be like. In the newspapers and in the TV news, it has long been a so-called cultural profile that, in addition to being a cultural, has been quite over and now has a prison sentence. "Sin punishes itself", "It is said in the proverb and" the late sinner will wake up. "Then it's time or right to say late. What would be life if we did not follow the developments of the events in the media. In previous centuries it was really difficult to convey news. Most of it was done by courier courier and the couriers reached the recipient on foot or with the help of the horse. Now we know what happens in different continents as fast as the inhabitants themselves. Kurt has a name's name today and the only Kurt I heard is Kurt Wallander, who does not live in life without a film of Rolf Lassgård. The events are played in Ystad, which is an idyllic city in southern Skåne. I came here on a summer day by boat from Poland. That day I will never forget. Then Skåne and Denmark were not invaded by grasshoppers as in the Bible but by large swarms of the insect species Maria Nyckelpiga. One was completely covered by ladybugs. It was unreal and really nasty. In Ystad the insects were shed on trucks and drove off to the dump where they swallowed up. An even worse experience of insects I once had at the farmhouse. I walked barefoot and in bikini fleece suit and happened to trample on a strawberry boar. It was bad, because before I jumped into the lake to get rid of the getings he gave me countless sticks. The doctor sent me to Södertälje Hospital where I stayed for a couple of days. After the "betan" I am allergic to goatstick and terrified only i see a goat. 12/11 2018 I walked barefoot and in bikini fleece suit and happened to trample on a strawberry boar. It was bad, because before I jumped into the lake to get rid of the getings he gave me countless sticks. The doctor sent me to Södertälje Hospital where I stayed for a couple of days. After the "betan" I am allergic to goatstick and terrified only i see a goat. 12/11 2018 I walked barefoot and in bikini fleece suit and happened to trample on a strawberry boar. It was bad, because before I jumped into the lake to get rid of the getings he gave me countless sticks. The doctor sent me to Södertälje Hospital where I stayed for a couple of days. After the "betan" I am allergic to goatstick and terrified only i see a goat. 12/11 2018 

Idag är det Fars dag och köpmännen gnuggar händerna av förtjusning över att kommersen på slipsar och skjortor varit god. Det är också hundraårsdagen av första världskrigets slut och och freden i Versailes den 11/11 1918. Första världskriget var ett blodbad utan like och mer än 300 000 soldater dödades. Man hade  hoppats att efter detta krig skulle det bli evig fred i världen och att krigen skulle vara slut.  Men så blir det troligen aldrig. Fars dag är ett påhitt från 1910-talets USA och dagen firas  andra söndagen i november.  Att den firas just i novemberkommer an på att den skall komma på ett lämpligt avstånd från Mors dag. Jag har ingen far att fira och behövde inte köpa present utan jag följde med Elena till stan där vi tittade in i Västermalmsgallerian. Det är en stor och fin galleria och har många butiker. Vi gjorde inga större inköp men stärkte oss med kaffe på Mac Donalds. Denna resturangkedja är föredömligt billig på sitt kaffe och man får en mugg kaffe och en frasig och fin  liten äppelpaj för några kronor. Kaffet ute på stadens ”fik” har högst varierande priser och man behöver inte dricka det där det är som dyrast. Stadens konditorier har försvunnit, det ena efter det andra och nu är  det riktigt festligt att t ex gå på Citykonditoriet på Drottninggatan eller på Söderbergs i Kungsträdgården. Kaffetåren sägs i en visa vara den ”bästa av alla jordiska dryker” och för tillfället anses det också vara nyttigt attt dricka kaffe. Vissa tider har det varit mer eller mindre skadligt och ibland fhar man skyllt kaffet för att orsaka magkatarr.    11/11       2018 

Idag har jag varit på ett äldreboende på Kungsholmen och träffat en del äldre damer och herrar som bor där.  De verkar ha trevligt på sin ålders höst och har en del fritidssysselsättningar för att fördriva dagarna. Idag sysslade de med något som kallas  Mandala och som jag för min del aldrig hört talas.om tidigare.  När jag fick vara med om det i praktiken,  visade det sig vara att man skulle  färglägga vackert  mönstrade svartvita cirklar eller kanske det skall kallas för mallar  Det är svårt att beskriva och måste nog upplevas  på plats för att bli begripligt. Jag blev riktigt stolt över mitt konstverk, som jag fick ta med mig hem. Jag besökte hemmet i sällskap med min nyförvärvade vän Hannika Öberg, som är grundare och ledare för en  rörelse som gått in för att bygga broar oss människor emellan . Det är nog av behovet påkallat för ibland verkar det som om det är oceaner som skiljer oss människor åt. Jag blev bjuden på en god lunch och fick veta att på det här äldreboendet  lagas maten på plats och serveras nylagad och fräsch varje dag. När jag äter ute  passar jag på att åta dagens fiskrätt för att få lite ombyte på de industrilagade köttfärsrätterna,  som jag får äta till vardags. Industrin erbjuder visserligen ett par fiskrätter men det blir inte lika gott som nystekt fisk. Jag pratar mycket mat i mina inlägg men vi kan inte klara oss många dagar om vi inte äter ordentligt. Idag sär det dags att gratulera Martin och Martina men eftersom ingen med de namnen ingår i min bekantskapskrets blir det inget namnsdagskaffe för min del. En del skåningar ”söder om landsvägen” och i förskingringen skulle kanske ha  ätit ugnstekt gås idag men det råder brist på gäss, sägs det. Det är det torra  sommarvädret som har gjort  att gåsuppfödarna inte kunnat föda upp tillräckligt antal gäss i år. Den som blir utan gåsstek får trösta sig med att stekta gäss  är fet mat och det bör man helst undvika att äta.        10/11         2018

Idag var det lite disigt och grått och Elena och jag har varit ute på shopping i trakterna av Fridhemsplan. Jag köpte mig en mössa och en halsduk som komplement till kappan jag inhandlade i förra veckan. Man får vara varmt och väl klädd i vårt nordiska klimat och förbereda sig inför vintern. Vi avslutade med lunch på Elenas favoritrestaurang. Där serverades italiensk buffé och det var nytt för mig. Det var gott också och då äter man sig lite mer än mätt och blir slö efteråt. ”Ögat vill mer än magen tål” sade mormor, som hade lämpliga uttryck för alla tillfällen i livet. Jag hade inte tänkt vara ute mer den här dagen, men hade glömt att anteckna i kalendern att jag skulle träffa ”bästisen” för att vi eventuellt skulle äta middag tillsamman. ”Bästisen” har ett bättre minne än jag och kom för att hämta upp mig. Vi gick inte längre än till Kinarestaurangen som ligger på 10 minuters gångavstånd från min bostad. Det är gott med Kinamat också och lite roligare att åta än industrilagad mat som jag förtär i vardagslag. Inget ont sagt om industrin men lite variation i kosten är alltid trevligt. Mårten har namnsdag i morgon och då firar många skåningar Mårtensafton och äter gåsmiddag om de har råd och är traditionsbundna. Gåsstek är dyrt för det är mycket som skall bort från gåsen innan den är färdig för ugnen. Mårtensafton var en helgafton när jag var barn och då fick vi lov från skolan. Det kallades ”Mårtenslov” och infaller vid ungefär samma tid som höstlovet norrut. Innan leden glesnade omkring mig var vi fyra par som turades om att köpa och steka gås och bjuda de övriga på gåsmiddag. Jag har åtit gås i Stadshuset, dock inte i Gyllene salen, som pryds av vacker italiensk mosaik. Mosaikfönstret på dagens bilden ser man på Medelhavsmuseet på Fredsgatan. .      9/11    2018

Idag var jag på benen tidigt och när hemtjänstflickan gjorde sin morgonvisit följdes vi åt på en rask promenad. Jag kommer inte riktigt ihåg vad  de heter som skall titta till mig så det är bra att man får säga du till folk numera. Kungen är väl ett undantag från regeln och skall  kallas ”Ers majestät” eller kanske rent av ”Ers kungliga majestät.” Jag tror inte han skulle anse det för majestätsbrott om någon i hastigheten skulle råka ”dua” honom. Senare på förmiddagen fick jag besök av en Idealist, som startat en förening för att bygga broar mellan oss människobarn. Det kan nog behövas och jag hoppas ho framgång i sitt arbete. Det vore inte så  dumt om vi ”töade” upp lite grann. Jag har blivit utvald till någon sorts gudmor eller förebild och känner mig hedrad över uppdraget. Vendela har namnsdag  idag och jag hoppas innerligt att ingen unge i våra dagar blir döpt till Vendela för då kommer hon nog att bli retad när hon börjar i skolan. Jag vet inte i hur mycket barn retas nuförtiden men när jag var barn blev jag retad i skolan för mitt förnamns skull. Kamraterna  kallade mig för ”Daggalösa". Vad fortsättningen var skall jag inte relatera för den var äcklig och inte alls smickrande. Jag blev ledsen och det var det dummaste man kunde bli eftersom det just var meningen att såra. När jag var liten  hade man inte stor förståelse för de barn som var udda och som man idag  skulle kalla för psykiskt störda. Om dessa barn inte blev placerade på det som vi kallade för ”tosingahus” fick de överhuvudtaget ingen vård alls. De fick gå om terminer i skolan och blev kallade för ”kvarsittare." Att bli kvarsittare var ett trist öde för det stackars barnet. Det är tur att vi blivit lite bättre på att behandla barn och att det numera finns särskolor och speciell undervisning för dessa barn. Själv var jag rätt skärpt som barn och behövde inte bli retad för något annat än mitt tilltalsnamn.     8/11     2018

Idag har Ingegegerd och Ingela namnsdag. Någon person med namnet Ingela känner jag inte till, men min syster Ingegärd har namnsdag idag och henne  gratulerar jag på det hjärtligaste. Jag hoppas du haft en trevlig dag och bjudit någon på namnsdagskaffe. Det är lite synd att vi bor så långt ifrån varandra att sammanträffandena blir rätt sällsynta. Vädret har varit disigt och grått men det finns inga instanser där man kan klaga på det utan vi får ta det som det blir. Jag har i dag träffat en storre samling personer bestående av som vanligt mest damer och ett fåtal herrar. Det var nämligen månadsmöte på min pensionärsförening och i brist på viktigare sysselsättning bestämde jag mig för att vara med om mötet. Jag blev erbjuden bilskjuts fram och åter av en trevlig granne som bor i huset bredvid min bostad. Min chaufför är en trevlig och omtänksam person, som tänker på sina medmänniskor.. Därför hämtade hon upp två damer till och transporterade samtliga till ort och ställe. Vi blev underhållna av en försvenskad italienare som spelade på piano och sjöng vackert. Han hade  en ansenlig mängd svenska evergreens på repertoaren och vi njöt av musiken och sången medan vi igenkännande nynnade med i refrängerna. Att "sången ädla känslor föder" är så sant som det är sagt. Pensinärsförening ar fyller ett verkligt behov i ensamma åldringars tillvaro. De håller inte bara månadsmöten utan utan ordnar med besök på teatrar och konserter för att inte tala om de trevliga utflykter som man får möjlighet att vara med om. Föreningarna är opolitiska, men håller ett öga på myndigheters agerande och tillvaratar medlemmarnas intressen i olika sammanhang. Jag rekommenderar mina medpensionärer att ansluta sig till någon av de lokala föreningar som finns.     7/11     2018      

Idag har jag visat upp mig på Ersta hotell - och  konferensanläggning. Där hade samlats läkare och sjuksköterskor för att diskutera vård av äldre. De har säkert haft ett omfattande program för den sortens vård kommer sannolikt att öka  stort nu när folk lever längre och de äldre blir fler och fler. Det är bra om vården har lite framförhållning så att inte de gamla ”hamnar mellan stolarna” som man säger. Jag är ännu inte något problem för äldrevården, men när hemtjänsten nu en gång har börjat besöka mig får de hållas. Det ger en viss trygghet i tillvaron. Det bryter också av den stora tystnaden som råder de dagar jag är helt ensam. Jag är nog inte någon ”standardpatient” utan utåtriktad och rätt pigg för min ålder. Jag vill gärna ha någon att prata med. Vi har fint höstväder i år, inte så mycket regn, rusk och stormar. Det är riktigt behagligt att vara utomhus den här hösten. När min man levde var vi mycket ute i skogen vid sommarstället. Där plockade vi bär och svamp och njöt av tystnaden och skogens sus. Blåbär är det inte roligt att plocka men lingon gick det lättare att fylla sina korgar med. Svampplockning ar rena nöjet att syssla med  och hittade man ett bra kantarellställe blev det ”bingo” direkt. I början var jag feg och vågade bara lägga kantareller i korgen. De sista åren vi hade sommarhus blev jag nästan svampexpert. Då plockade jag soppar och riskor och en gång hittade jag t o m fina murklor. Tryffel lär vara den finaste svampsorten, men den växer inte på många ställen. Förr länge sedan hade man ”tryffelsvin” som ”bökade” upp tryffeln ur jorden.  Min make vägrade att äta svamp, som han kallade för ”koföda.” Att plocka dem ansåg han däremot vara ett rent nöje. När man blir äldre får man avstå från mycket och ”stänga många dörrar  bakom sig”. Det känns rätt trist, men då gäller det att  inte ”tappa sugen” utan tänka positivt och minnas det roliga manvarit med om. Elenas foto avspeglar väl inte skogspromenader men det visar att vi har vackra omgivningar i vårt Solna.    6/11     2018 

Idag har Eugen namnsdag och den mest namnkunnige Eugen jag känner till är Prins Eugen, en prins som inte var glad över att vara kunglig utan ville vara konstnär. Han målade mest landskapsbilder och hans bostad Waldemarsudde är uppförd på Djurgården och där finns tre byggnader: Det Gamla huset där han bodde innan huvudbyggnaden (hus 2) blev färdigt. Det tredje huset är konsthallen och där finns 3 000 av hans egna verk och lika många verk utförda av andra konstnärer. Jag som älskar konstmuseer har varit där många gånger och kommer snart att gå dit igen. Det är ett av de få museer där man fortfarande får betala entreavgift (pensionärer betalat 120 kronor). Jag tror att anledningen till att man tar entreavgift är att museet inte ägs av staten. Waldemarsudde lär vara världens vackraste konstmuseum och om det är sant tycker jag att vi skall vara stolta över detta . Om jag skall tala lite om dagsläget i politiken s¨har talmannen i dag gjort nya försök till att vi skall på en regering som är godkänd av riksdagen. Moderatledaren har fått uppdraget att bli ny statsminister och på måndag får vi troligen veta om han lyckats. Stadsministerämbetet installerades är 1876 och då hetten statsministern Louis De Geer. Som var Liberal. Sedan dess har vi haft många statsministrar och en av de mest kända var Olof Palme. Han blev tyvärr mördad av en ”vettvilling” och Torbjörn Fälldin minns vi för att han mot sin övertygelse godkände ett kärnkraftsbygge. 1996 blev Göran Persson vald och han var en riktig ”kaxe” och fick tillnamnet ”han som bestämmer”. Han tog till de stora orden ” och ansåg sig vara bäst och därför borde ha hela makten och bestämma hur Sverige skulle styras. Han blev utnämnd till hedersdoktor vid Örebro Universitet och var mycket stolt över titeln och sin doktorshatt. Vår nuvarande statsminister är ” sossarnas” ledare Stefan Löfven men om han får sitta kvar är inte så säkert. Egentligen bryr jag mig inte om vem som regerar, men jag anser att amn kan inte ska leva i okunnighet om det aktuella läget utan veta lite om det som rör sig i tiden eljest kan man inte hänga med när folk pratar politik. Illustrera politik kan jag inte utan tar en bild ur min samling. 5/11 2018
.

Idag har jag läst kommentarerna som jag får påmin blogg.sida. Det brukar vara trevlig läsning antingen de är positiva eller negativa. En del personer är inte positiva och kverulerar kanske för att de vill lufta sitt eget missnöje med tillvaron. Andra skriver kommentarer för att de vill att det som skrivs för allmänheten skall vara korrekt och inte innehålla några felaktigheter. Det är helt rätt tänkt och det gillar jag. Men jag blir verkligen ledsen när man ger sig på att klanka på Elena. Hon är min vän och bloggens goda fe. Jag har henne att tacka för mycket. Vi träffades på en datorkurs för äldre där hon var läraren, som förstod hur man skulle undervisa äldre i datorteknik. Varje elev fick redogöra för vad den ville använda datorn till och sedan planerade Elena undervisningen efter önskemålen. Jag ville blogga och fick hjälp först och främst med att få ett utrymme på en bloggsida.. Hon hjälpte mig zzsedan med att designa denna sida och har under hela tiden jag skrivit försett mig med de fotografier jag visar. Elena har också räddat min blogg från många tokigheter. Det är nu en gång så att det är mänskligt att göra fel och jag är inget undantag från regeln. Nu hoppas jag att min goda vän och läromästare får vara ifred för fula angrepp. Jag tål konstruktiv kritik och är tacksam när någon påpekar fel som bör rättas till. Någran läsare har uttryckt önskemål om att bloggtexten borde indelas i olika stycken . Det skulle jag gärna göra om jag fick lite större utrymme att skriva på. Ett inlägg får nämligen inte vara hur långt som helst. Man kan tyvärr inte att vara alla människor till lags och den som blir illa berörd av mina inlägg bör sluta upp med att läsa dem. Efter det här tillrättaläggandet vill jag tala lite om det politiska läget i vårt land. Vi har ännu inte fått någon varaktig regering i Sverige och det lär nog dröja några dagar till innan talmannen hittar en förtroendeingivande statsminister som får riksdagsmajoritet. Man kanske till slut måste ta kontakt med SD. Man kan nog inte nonchalera dem hur länge som helst. Eftersom de fått många röster. Men politiken är som väl äri inte min huvudvärk. Det är visst älgjaktstider tror jag men älgen i bild leker man med-        4/11      2018z

Idag var det i alla fall Alla helgons dag och den dag då vi skall minnas våra hädangångna kära och smycka deras gravar med tända ljus och eventuellt en krans eller en blomma. Det var en ström av bilburna gravsmyckare som besökte kyrkogårdarna idag. Jag skall åka till kyrkogården vid Solnas gamla kyrka och sätta en blomma vid minneslunden en  dag då det är färre människor där. Jag blir alltid så sorgsen när jag går till kyrkogården. Då känns saknaden efter mina kära svårare att stå ut med. Men livet måste gå vidare och det går inte att vara ledsen jämt. Då skulle tillvaron bli helt outhärdligt. Vädret var behagligt och jag har varit ute och promenerat som vanligt. Jag får inte så många uppdrag numera. Popularitet är en flyktig vara och det har förlorat nyhetens behag att jag är ”världens äldste bloggare:” Som väl är har inte antalet besökare på min blogg minskat för det skulle kännas lite trist. Jag tror att mina skriverier på något sätt gör att äldre personer får upp ögonen för att de kan  göra saker som de annars tyckt sig för gamla för. Har man levt längre än de flesta har man hunnit med att uppleva en hel del och fått större livserfarenhet. Därmed inte sagt att alla äldre blir klokare med åren. Det finns ”tokstollar” i alla åldersgrupper. Det är inte heller helt fel om vi äldre klär oss lite ungdomligt och inte ”gamlar till oss.” Klär vi oss med lite urskiljning kan vi se välklädda och snygga ut trots åldern. Det sämsta med att bli gammal är att så många vänner försvinner och man blir mer eller mindre ensam. Det är bra också att det inte längre är skambelagt att bo på äldreboende. Förr i tiden var det rena bedrövelsen att bo på ålderdomshem. På mormors tid kallades de för ”fattighus” för det var ytterst sällsynt att rika äldre bodde på ålderdomshem. De blev som regel omhändertagna av sina förmögna släktingar. Jag bryr mig inte om att tänka på vad som skall hända mig när jag inte klarar mig själv. Den dagen den sorgen och var dag har nog av sin egen plåga.    3/11     2018

Vi har inte fått någon ny regering ännu för talmannen har inte lyckats med sitt uppdrag att hitta en person som kan få riksdagsmajoritet. Jag tror inte att det för den sakens skull råder kaos i landet. Det kommer att ordna upp sig rätt snart.  Jag som pensionär tänker inte oroa mig . Vilken regering vi än får, så kommer de att tala om hur väl de vill oss pensionärer och att våra pensioner snart skall höjas. Om det blir så återstår att se. Jag gör mig inga större förhoppningar om att få mer pengar i plånboken. Jag arbetade under många år på Försäkringskassan och det jag inte visste om ”lagen om allmän pension” var inte värt att veta. Lagen var så fördelaktig för pensionstagarna att vi inte kunde ha den kvar . Då skulle hela systemet ha kraschat Jag är för gammal för att få någon  glädje av vare sig den gamla lagen eller av den nya, men jag reder mig ändå. Min generation lärde sig sparsamhet och har ingen förståelse för det moderna ”köp- slit- och slängsamhället.”  Min mormor levde under en tid då det endast var kvinnor och män som arbetat för staten eller för kommunen  som fick s k tjänstepension när de slutade jobba. Det fanns  en s k behovsprövad pension som personer som var  oförmögna att försörja sig genom arbete  kunde ansöka om . När min mormor inte orkade jobba längre hos bönderna ansökte hon om att få behovsprövad pension. Hon beviljades den blygsamma summan av 75:oo i kvartalet. Pengar hade ett helt annat värde än de har nu, men hon klarade sin försörjning tack vare att hon bodde gratis  i  egen lilla stuga och fick  en blygsam  ersättning för att hon tog hand om ett barnbarn, som fötts utanför äktenskapet.  Jag skriver om detta för att jag misstänker att nuvarande generation tror att Sverige alltid varit det välfärdsland det är nu. Sverige var rena U-landet vid förra sekelskiftet och det var därför som massor av yngre personer emigrerade till Amerika för att få det bättre. Bilden är tagen en höstdag vid Mälarens strand i Huvudsta      2/11      2018 .

Idag är det Allhelgonadagen och på lördag är det Alla helgons dag. Att det är två skilda dagar har jag aldrig tänkt på förut. Helgon är ju helgon och jag tycker att det kunde räckt med en helgondag. Men nu är det som det är och jag är mig lik och känner att jag måste bena upp begreppen lite. Allhelgonadagen infaller alltid den 1/11 och har så gjort sedan 700-talet. Alla helgons dag blev helgdag 1953 och infaller alltid på lördagen mellan 31/10 och 6/11. Halloween är en tradition som kommer från USA och som svenska affärsmän infört för att kunna öka försäljningen av masker och kläder att spöka ut sig i. Det går åt mycket godsaker den här dagen för då knackar yngre pojkar och flickor på folks dörrar och tigger godis i en medhavd påse. Jag firar varken helgondagen eller Halloween men förstår att det kan behövas en extra helgdag för att lysa upp i det trista höstmörkret. Dagen  blir också anledning till att de matglada äter lite godare mat och festar om lite grann. Träden är snart kala och granar och tallar fäller en del barr. Barrträden blir aldrig helt kala utan står gröna året om. Elena och jag firade dagen med en promenad och åt sedan lunch på en thairestaurang i Solna C. Den thailändska maten är välkryddad och god och man kan äta rätt mycket utan att känna sig däst och proppmätt. Kinamaten  är inte dum den heller som variation på den svenska kosten. På tal om restaurangmat så har en del restauranger redan börjat annonsera om sina julbord. I tidigaste laget, tycker jag, men det gäller att göra reklam för varan när konkurrensen är stor.  Eftersom jag glömde bort att visa en fin Halloweenbild kommer den idag. Bättre sent än aldrig. Det syns ett spöke i bakgrunden.    1/11      2018   

Vi har  inte fått någon ny regering ännu men det verkar tills vidare gå bra ändå ser jag när jag läser nyheterna i min tidning. Där kan jag också läsa att några ”tokstollarö har halshuggit en Ljungfru Maria-staty i Växjö. Det sägs att smålänningar är mer religiösa än svenskar i allmänhet, men det tycks ändå finnas en och annan gudlös vandal bland dem. Jag tycker att man skall tillåta var och en att tro vad den vill och låta kyrkor och helgonstatyer vara ifred. Vi skulle ha dyrkat Maria fortfarande om inte Gustav Vasa gett sig på att konfikera klosters och kyrkors rikedomar och göra oss till lutheraner bara för pengars och rikedomars skull. Det händer  ibland underliga saker som ändrar historiens gång. Svenskarna har blytt religionivit omvända flera gånger, Den gången vi trodde på asagudarna Oden, Tor och Balder blev vi omvända till katolisismen och Gustav Vasa gjorde oss till protestanter.  Då skulle vi rätta oss efter Martin Luthers på kyrkporten uppspikade teser. Förr var folk nästan tvungna att gå till kyrkan varje söndag för prästen hade stor makt över församlingsborna, Numera går folk inte så ofta till kyrkan. Den brukar bli fullsatt när det är Julotta. Då går mycket folk till  kyrkan trots den tidiga timmen. Att det kunde vara ansträngande för en utarbetad dräng beskriver Astrid Lindgren i dikten ”Fattig bonddräng." Den  är tonsatt av George Riedel. Astrid Lindgren var en lysande författare och vi har henne att tacka för många trevliga lässtunder, Jag beundra henne och tycker att det var skamligt av Nobelkommitten att inte ge henne Nobels litteraturpris.     3I/10     2018

Vi har  inte fått någon ny regering ännu men det verkar tills vidare gå bra ändå ser jag när jag läser nyheterna i min tidning. Där kan jag också läsa att några ”tokstollarö har halshuggit en jungfru Maria-staty i Växjö. Det sägs att smålänningar är mer religiösa än svenskar i allmänhet, men det tycks ändå finnas en och annan gudlös vandal bland dem. Jag tycker att man skall tillåta var och en att tro vad den vill och låta kyrkor och helgonstatyer vara ifred. Vi skulle ha dyrkat Maria fortfarande om inte Gustav Vasa gett sig på att konfikera klosters och kyrkors rikedomar och göra oss till lutheraner bara för pengars och rikedomars skull. Det händer  ibland underliga saker som ändrar historiens gång. Svenskarna har blytt religion flera gånger. Den gången vi trodde på asagudarna Oden, Tor och Balder blev vi omvända till katolisismen och Gustav Vasa gjorde oss till protestanter. Då skulle vi rätta oss efter Martin Luthers på kyrkporten uppspikade teser. Förr var folk nästan tvungna att gå till kyrkan varje söndag för prästen hade stor makt över församlingsborna. Numera går folk inte så ofta till kyrkan. Den brukar bli fullsatt när det är Julotta. Då går det mycket folk till  kyrkan  trots den tidiga timmen. Att detta kunde vara ansträngande för en utarbetad dräng beskriver Astrid Lindgren i dikten ”Fattig bonddräng." Den tonsattes av George Riedel. Astrid Lindgren var en lysande författare och vi har henne att tacka för många trevliga lässtunder. Jag beundrar henne och tycker att det var skamligt av Nobelkommitten att inte ge henne Nobels litteraturpris.     3I/10     2018

Idag har jag en del felaktiga saker att be om ursäkt för. Jag skall inte skylla ifrån mig, men jag trodde att det var meningen att ungar som hade skollov skulle röra på benen under lovet och att det är sportigt att använda benen. Men sportlov eller höstlov är alltså inte samma sak och det skall jag lägga på minnet. Men jag hoppas att alla skolbarn inte slöar till när de har olika sorters lov utan utnyttjar tillfället att vara ute i friska luften. Idag blåste det friska vindar och regnade ett tag, men man brukar säga:”att det inte finns dåligt väder utan bara dåliga kläder.” Klär man sig i regnrock, stövlar och har ett bra paraply klarar man även oväder. Jag har besökt min tandläkare idag och till min stora glädje hade jag inga hål som behövde lagas utan tandläkaren tog bara bort lite tandsten. Jag har de egna tänderna kvar. Det saknas bara ett par visdomstånder och dem klarar jag mig utan. Jag tycker om mjölk och ost och dessa födoämnen är nyttiga för tänder och benstomme därför att de innehåller kalk. När jag var barn var det bara välsituerade människor som gick till tandläkaren. Bodde man på landet och fick tandvärk drog smeden ut den onda tanden. Man borstade inte sina tänder och då blev det som det blev. T o m personer i 20-års åldern hade lösgommar eller som de nu kallas proteser. Min mormor hade aldrig varit hos tandläkaren utan bara hos smeden så hon hade till slut bara två framtänder kvar på ålderns höst, men dem var hon suverän på att använda. Det här låter otroligt i våra öron, men tandlöshet var mer vanligt än ovanligt och tandläkare fanns det bara i städerna. Besöken hos stadstandläkarna var dyra och smeden var billig och då blev det som det blev. Vi hde faktiskt skoltandläkare i min skola när jag var barn och honom har jag mycket att tacka för. Våffla med glass, hjortonsylt och grädde är gott, men sött och kaloririkt och inte så bra för tänderna.       30/10     2018 

Jag följer med spänning dagens polititiska läge och undrar hur länge vi skall vara utan en stadigvarande regering  godkänd av Sveriges riksdag. Det råder väl inte katastrofläge i landet, men jag tycker att det snart är dags för talmannen att först och främst få tag på en statsministerkandidat som kan regera.  Det får inte kungen göra längre. Han är numera bara en galjonsfigur som kallas statschef  men som inte får bestämma särskilt mycket. Vi får troligen en blandad regering bestående av flera partier. Skall den bli långvarig  får ministrarna nog jämka ihop sig och både ta och ge. Det kom några snöflingor i dag på morgonen men snön försvann lika snabbt som den kom.  Det blir säkert mer snö vad det lider. Den  borde fått ligga kvar för att glädja  de skolungdomar som har sportlov. När jag var barn fick inte stadsbarn någon sportlovsvecka. Vi hade något som kallades för ”skurlov.”  Skolbarnen som bodde på landet hade en veckas lov på hösten. Det kallades inte sportlov utan potatislov. Lovet inföll den tid på året då potatisen skulle upp ur jorden. Man hade inga jordbruksmaskiner på den tiden utan en häst drog det redskap som grävde upp potatiplantan.  Ungarna  följde efter ekipaget, lyfte upp plantan och skakade av potatisknölarna som de sedan lade i säckar strategiskt utplacerade på åkern. Som stadsbarn slapp man jobba på lovet. När jag senare i livet hade trädgård satte jag potatis i ett litet jordbit på tomten. Det var en fröjd att gräva upp de första knölarna, borsta av det tunna skalet, koka de mjälla potatisarna och sedan bjuda vännerna på matjessill och färsk potatis med ”sur” grädde och  gräslök. Gräddfilen fanns på den tiden, utan man lät vispgrädde stå lite varmt så att den blev en aning syrlig. På vintrarna åt vi mycket ”sill och potatis” d v s salt ”spicken” sill, potatis och löksås. Jag tror att ”sill och potatisdieten” var nyttig mat och en bidragande orsak till mitt nuvarande goda hälsotillstånd. Jag saknar bild på sill men presenterar ett foto på en av mina paradrätter den klassiska silltårtan,som inte är plåtad av Elena. Hon väljer sina objekt med lite törre omsorg.       29/10    2018  

Idag är sommartiden slut och min och alla andra svenskars vinter har börjat. Det kommer att bli  mörkare och kallare och det är bäst att hänga undan sommarkappor  eller sommarjackor om vi gått klädd i sådana  plagg. Vi är inne i Skorpionens tecken. Året är indelat i 12 stjärntecken och alla  har ett namn. Jag är född i Oxens tecken och en ”oxe” sägs vara jordnära och står med fötterna stadigt på jorden, en realist som tar tag i saker och får dem  uträttade, säger mitt horoskop.  Jag var gift med en ”Skorpion” och det som enligt samma källa kännetecknar en skorpion är att denne är tystlåten men att det gömmer sig starka känslor under ytan. Det stämde rätt bra in på min make för han pratade inte i onödan. Och när han talade  visste man var man hade honom och vad han menade. En gång kände jag att tystnaden blev lite väl trist och sade : ”men såg någonting och sitt inte bara och tig.” ”Allt är redan sagt” svarade han korthugget. Det var på sitt helt rätt. Har man inget viktigt att säga är tystnad att föredra framför tomt pladder. Tystlåtenheten kompenserade  han med en härlig torr humor. Humorn är en gudagåva och två kontrahenter med humor kan ha mycket roligt tillsamman. Innan det fanns karta och kompass navigerade sjöfarare och karavaner efter stjärnorna. Mestadels ssjöfararna när de var långt ut till havs. Att förklara hur det gick till skall jag låta bli, för det begriper jag mig inte på. Man kalla en del framstående artister för stjärnor. Det är främst inom filmens värld. Zara Leander var en magnifik diva när hon  hos Karl Gerhard med djup altröst sjöng: ”Vill ni se en stjärna se på mej………” Nu när mörkret faller och himlen är molnfri kan vi se stjärnorna lysa, men vi får nog gå ut i en park om vi bor i en stad. Läsaren minns kanske hur stämningsfullt det var när vi i skolan sjöng: ”Blinka lilla stjärna där. Hur jag undrar var du är”?         28/10     2018

Idag är det definitivt slut på hösten för i natt skall vi ställa om klockan till vintertid. Då gäller det att veta om klockan skall vridas fram eller tillbaka. I natt bör vi vrida den tillbaka en timme om vi vill vakna i rätt tid i morgon bitti. Vad den här flyttningen har för praktisk betydelse förstår jag egentligen inte. Men man behöver ju inte begripa allt och gör man som alla andra får man sova en timme längre . Det var en amerikan som lanserade begeppet sommartid 1895. I Sverige infördes sommartiden på försök 1916. I morgon när sommartiden infaller har Simon namnsdag men jag är inte bekant med någon vid namn Simon. Jag tror inte att det är så många pojkar som döps till Simon numera. Den enda Simon som jag hört talas om är den jag läste om i Nya Testamentet. Han var en av Jesu lärjungar och den som inte riktigt trodde på att Jesus var en frälsare. Jag kan i viss mån förstå honom. Han förtjänar kanske sitt bli kallad för tvivlare även om det är fler än han som kan göra skäl för namnet. Egentligen tycker jag att det är en bra egenskap att ifrågasätta sådant som verkar tvivelaktigt och själv försöka ta reda på om det är trovärdigt eller inte. En del personer ljuger sina medmänniskor rakt upp i ansiktet och det är skamligt. Att blint tro på lögner och i sin tur vidarebefordra dem kan vara är straffbar handling och man riskerar att bli stämd för förtal eller ärekränkning. Skvallertanter är långt ifrån oförargliga. Osanna rykten kan förstöra livet för en medmänniska om de sprids. Det står redan i ”Tio Guds bud” att ”du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.” Numera är det inte bara skvallertanter som sprider rykten. Vi har en skvallerpress som inte ”skräder orden” om kungligheter och kändisar. Vi får veta vad de har på sig, vad de gör och hur och var de bor. Många personer köper skvallertidningar och formligen ”frossar” i andra människors göranden och låtanden.    27/10     2018

Det var inget fel på höstvädret idag utan solen sken och de sista löven dalade. Elena och jag träffades och beslöt oss för åka in till Drottninggatan och titta på folklivet. Det är alltid mycket folk på Drottninggatan och dit går båtresenärerna från Finlandsbåtarna för att shoppa och se hur det rör sig på stan. Jag köpte mig en ny kappa och mot förmodan var den alldeles lagom. Jag har nämligen vissa svårigheter att hitta passande storlek. Jag är liten till växten och det mesta blir för långt. Det här plagget hade lite för långa ärmar, men det gick att vika upp så jag slog till och köpte kappan. Förr hade varje modefirma med självaktning en ändringssömmerska, men den verksamheten var inte lönande, så yrket har försvunnit i hanteringen. Det är inte det enda yrke som ”gått i graven.” Det är så sant som det är sagt att ”ingenting är längre som förut" och det är bra på sitt sätt om det blir ändring till det bättre. En en del av det som har försvunnit var bättre än det som kommit istället och i sådana fall är ingenting vunnit. Under tidigare år fanns det i bättre hushåll minst en piga, som gjorde de tyngsta och smutsigaste jobbn..Pigan var i det närmaste livegen och hade oftast inte ledigt mer en kväll i veckan. Då skulle allting uträttas och hon skulle helst också hinna träffa fästmannen om hon hade en sådan. Pigor hade låg status och de fick oftast göra grovjobben i ett hushåll. Ännu  värre var det att vara piga i ett lantbrukarhushåll. Den stackaren skulle stiga upp klockan fyra på morgnarna och mjölka korna. Numera kan en ensam bonde sköta hela sin gård med hjälp av mjölknings – och jordbruksmaskiner. Hästarna som drog plogen behövs inte heller längre och de som finns idag används kanske som ridhästareller för att springa lagom fort på en travbana för att de spelglada åskådarna skall vinna ”en hacka” om den häst han satsat på vinner loppet. Vi lever i förändringens tid och om förändringearna blir till det eller till det sämre återstår att se. Bilden är tänkt som illustration till klädesmodet.     26/10     2018

Nu får jag nog erkänna att vintern gör sitt intåg och rätt snart kommer den första snön. Eftersom snön bara innebär olägenheter för mig så längtar jag inte efter den. Annat var det i barndomen när man fick ta fram kälken. Fröjden blev inte långvarig för i Skåne ligger snön sällan kvar. Sparkstöttingar fanns inte när jag var i ”sparkstöttingåldern” men de kom när jag var i tonåren, så jag har varit med om att både åka på en sådan och själv sparka fram den. Det var roligt att leka när man var barn, Vi hade inga tekniska leksaker men har man fantasi och leklynne behövs det inte så mycket mekanik. På skolgården fick man inte leka med bollar än mindre sparka på dem. Vi ritade upp ”hagar” på skolgården och på parkgångar. Vi hade två sorters hagar en med bara tre rutor och en lite mer invecklad. Man  skulle hoppa efter vissa system och fick böta några ören om man inte gjorde rätt. Ja, kära nå´n så barnsliga vi var. Men roligt hade vi och vann man en fem-öring köpte man ”smulkarameller” och bjöd laget runt, Smulkarameller var det som handlaren skrapade upp från botten och kanter när de hela karamellerna var slutsålda. Sötsaker är inte bra för tänderna, men de få karameller vi åt skadade inte våra tuggverktyg. Fickpengar eller veckopengar var ett begrepp som inte fanns på dagordningen när jag var barn. Vi hade  ju mat och kläder och tak över huvudet och vad skulle ungar ha pengar till? Om vi mot förmodan fick en slant skulle den ner i sparbössan, sade mor.  Det låter inte som vi hade roligt men det hade vi och allra roligast när de vuxna inte såg på. Dagens bild är nog den sista med sommarmotiv men den är så söt och måste visas.     25/10      2018

Idag har jag inte varit speciellt aktiv och jag har heller inte upplevt något som är värt att berätta. Det har inte heller hänt något viktigt i politiken. Vi har inte ens fått en ny regering. Den unge och snygge miljöpartisten Fridolin vill inte vara med och  säger att han skall sluta med rikspolitik och ägna sig åt sitt yrkesarbete som är att undervisa. Han är nämligen lärare och som sådan kommer han då att görah mer nytta i samhället. Jag ”plöjer” samvetskgant igenom min DN varje morgon så jag kan ha koll på läget. För att inte riskera att missa något titta jag både på Rapport i ettans TV och på senaste nytt i Aktuellt på tvåan. I min barndom fanns det varken radio eller TV och då var dagstidningen den enda nyhetsförmedlaren. Det fanns veckotidningar även då men inte så många som nu. En veckotidning med självaktning hade minst en kärleksroman som följetong i tidningen. Den var det första man läste när tidningen kom. Romanen handlade mestadels om mannen av börd och kvinnan av folket . De kämpade tappert för sin kärlek och till sist efter många sorger och bedrövelser blev de gifta och levde sedan lyckliga i alla sina dagar. Att det är långt ifrån alla äktenskap som slutar lyckligt förmälde aldrig historierna men i romanerna händer det. Berättelserna var hur sorgliga och bedrövliga som helst innan det blev ”happy end. Numera är romantiken i det närmaste död och det är ”pang på direkt.” Det passar kanske nutidsmänniskan bättre än den lite ”flummiga" "romantiken. Jag är mer realist än romantiker och därför hoppas jag att vi snart får en regering somr iksdagen kan godkänna så att det kan bli ordning och reda i vårt kära fosterland.    24/10    2018

Det sägs att allt som sker i våra dagar redan har hänt förut och man säger också att ingenting är nytt under solen. Jag begriper inte hur någon kan komma med ett sådant påstående. Det har ju hänt massor sedan tidernas begynnelse. Då fick de första människorna börja från ”skratsch” och de hade inte ens kläder på kroppen. Min åsikt är att det har skett en fantastisk utveckling genom tiderna. Nu kan vi resa ända till månen och komma levande därifrån också. Det gjorde en amerikan vid namn Armstrong. Jag tycker förstås att det är lugnast och bäst att hälla sig på jorden. Då blir fallet inte så högt om man råkade ramla ner. Jag har gjort många och även långa flygresor men är lyckligast när jag är tillbaka på jorden igen. Jag håller med den som säger, att vore det meningen att vi skulle flyga, så hade vi blivit  utrustade med vingar redan när vi skapades. Numera skall allting gå fortare och fortare och det räcker inte att åka snälltåg utan det skall gå ännu snabbare. Åker man med vårt snabbaste tåg, vilket jag har gjort många gånger, är det knappt någon idé att titta ut genom tågfönstret. Hus och träd bara ”svischar” förbi. Mina allra första tågresor gjorde jag tur och retur Kristianstad- Åhus för att bada i Östersjön. Då åkte man i treje klass och satt på hårda träbänkar. Hade man fönstret öppet flög sotflagorna in och lade sig i håret oh på bröstet. Tågen drevs med kol och en eldare var med på loket och skyfflade kol i pannan. Vi badade faktiskt friluftsbad i Åhus redan i min barndom och då var baddräkterna  lite mer ”sedesamma."  Då gick halsurringningen på baddräkten nästan ända upp till hakan  och nertill nådde den till knävecken. Ingen bikini att skåda så långt ögat nådde.på den tiden. För min del  är det troligen slutbadat utomhus, såvida jag inte mot förmodan skulle få ressällskap till en ”playa” någonstans  utomlands. Det känns lite förargligt eftersom jag investerade i en riktigt ”läcker” och tämligen dyr baddräkt när jag skulle bada i  Ungern. Bilden skulle egentligen ha illustrerat gårdagens inlägg. men det blir lite fel ibland      23/10        2018  

Idag var det åter en fin men lite blåsig höstdag. Jag har tillbringat en stor del av denna dag i sällskap med två regissörer och en söt TV-fotograf.  Vi har filmat i Hagaparken där höstfärgerna lyste och förhöjde exteriören vi filmade i. Min filmkarriär inleddes för några år sedan när jag hade en statistroll i filmen om ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den fick en efterföljare som handlade om rymlingens återkomst och där ligger jag i en utdragssoffa när gubben skall tillbaka in genom samma fönster. Gubbrollen spelades för övrigt av Robert Gustavsson, men han hade en stand in som vid det här tillfället stod för klättrandet. När jag var på Åland och filmade föreställde var jag en  ålderstigen tant som klev ner från ett hus på ett backkrön för att stå vid vägkanten där en drottning skulle åka förbi i en stor elegant bil. Inga paradroller precis, men man får ju vara nöjd med det lilla, tycker jag.  I den filmen skulle  jag stöta på en annan tant på vägen hem och för henne  relatera att jag sett bilen. Min enda replik i filmen sa`jag då och den lyder som följer: ”Jag tror att jag såg drottningen.” Det piggar upp livsandarna att vara tillsammans med unga vackra människor och det njuter jag av i fulla drag.  Jag kvitterar med att svänga ur mig en och annan lustighet, som får dem att skratta. Det blir lite tomt efter så här mycket sällskaplighet, men man kan ju inte ha roligt jämt. Men har man lite glada minnen så är det rena vitamininjektionen att tänka på dem när det känns trist.       22/10       2018

Det har varit en vacker men något kylig höstdag som förflutit lugnt och stilla efter morgonpromenaden. Höstem är fortfarande vacker och det finns ännu färgsprakande löv kvar på en del av träden i parken. Dagens namn är Ursula men jag känner inte personligen någon med det namnet. Ursula Andress känner jag till lite grann och vet att hon var född i Schweiz av tyska föräldrar. Som skådespelerska minns jag henne därför jag sett henne i en del Walt Disney-ilmer. Hans filmer var var intressanta och vackra. Ursula Andress var född i Schweiz av tyska föräldrar. Skådespelerskor kommer och går och långt ifrån alla når sådan ryktbarhet som Greta Garbo och Ingrid Bergman. Greta Garbo har gått till historien som gåtfull och onåbar, medan man nästan glömmer bort att Ingrid Bergman blev världsberömd på grund av att hon kunde genomföra stora roller naturligt och chosefritt. Skvallret om henne äktenskapshistorier tar nästan bort intresset för filmerna. Jag gick på bio redan när jag var barn. Man fullt tillfredsställd  med att titta på stumfilmer till ackompanjemang från ett ostämt piano. Filmerna var svartvita och att skådespelarnas rörelser var lite stela och ryckiga. brydde man sig inte om. Har man tid och lust att sitta framför TV-apparaten hemma i en fåtölj så finns det både gamla och relativt nya filmer att se på i TV, Det blir så gott som gratis om man betalt sin TV-licens. Den betalar man årsvis. En del månniskor struntar i att betala TV-licens, men det tycker jag är att åka snålskjuts på andras bekostnad.           22/10      2018

¨¨¨¨

Det sägs att ett äpple om dagen håller oss friska och att det håller doktorn borta. Äpplet är bra för tarmar och mage och vi skall äta dem med skalet på för det är i skalet som de mesta nyttigheterna finns.  Äpplet fick lite dåligt rykte när Adam och Eva drevs ur Paradiset för att de tog frukt från den förbjudna apeln. Äpplet förekommer även i litteraturen bl a i Wilhelm Mobergs utvandraepos  där man kan läsa att Karl Oskars hustru Krisina tog kärnor från ett astrakanträd med sig till Amerika och planterade dem när de nått målet i Minnesota. Där  hade de tilldelats en jordlott.av amerikanska staten , Äpplen kan vi numera äta året runt men de svenska är bäst. De är saftiga och har en frisk syrlighet. De utländska är gröna hela året och för det mesta stenhårda. I brist på bättre skall vi vara tacksamma för de importerade äpplena. finns. Det är bättre med ett utländskt äpple än inget äpple alls. Nar jag hade trädgård fanns där flera äppelträd som vissa år gav så mycket frukt att man inte visste hur man skulle bli av med dem. Fallfrukten gick till spillo och sopades upp i säckar för transport till soptippen. Jag nästan grät över ett sådant slöseri. De flesta svenska äppelträd växer på Österlen i Skåne som även har musterier där odlaren kan pressa sin egen frukt till cider. Äppelcider är en förträfflig måltidsdryck som jag gärna dricker till maten. Man kan göra mycket gott av äpplen  som ingrediens. Min ”äppelpaj till kaffet” var ett av mina paradnummer som jag ofta bjöd ”kaffefrämmat” på. En bit paj var nästan som en bakelse och ätbar även utan vaniljsås. Jag tycker att den som har äppelträd skall vara glad åt  frukten och blir det för mycket  så är det inte fel att dela med sig.     14/10      2018

Idag går jag på lätta fötter för jag har besökt en fotvårdsspecialist i närheten av min bostad. Förr räknade jag betald fotvård som lyx, men numera är det ett hälsobehov, som jag inte längre klarar av själv. Den yrkeskategori som gör detta jobb fanns inte i min barndom. Man hjälpte väl sig själv så länge det gic och sedan fick de anhöriga rycka in närde egna armarna inte nådde ända ner. Jag är rätt stolt över mina fötter. Jag har dem på bild på en av mina tidigare bloggsidor. Dessa fötter skäms jag inte över. Efter besöket på fotvården tittar jag med förtjusning ner på mina vackert rödlackerade tånaglar. Nagelmålning på egen hand skippade jag för något år sedan när armarna inte längre räckte ner till den högra foten. Den vänstra fotens naglar klarade jag av med lite ansträngning. Vi har fortfarande Brittsommar och guldgula löv kvar på träden, trots att det under varje lövträd ligger en gul matta av nerfallna löv. Det kommer att bli mycket som skall sopas upp. I min närmaste park gick det idag en gubbe med en maskin med vilken han blåste in löven på närliggande gräsmatta. Det verkar inte vara en helt tillförlitlig metod, men det är inte min huvudvärk. Man skall inte bry sig i saker som inte angår en personlige, sade min gamla mormor och tillade att det mår man bäst av själv. Jag ser inte alls fram emot vinterns kyla och snö och hade det inte stridit mot naturens ordning skulle jag velat ha Brittsommar fram till jul.     19/10    2018

Idag har Lukas namnsdag. Den enda med detta namn som jag hört talas om är aposteln Lukas i Nya Testamentet. Honom läste vi om i skolan, Han var greken som blev omvänd till den kristna tron och den som följde aposteln Paulus på han resor i den grekiska ömvärlden för att de ville omvända befolkningen till den kristna läran. Lukas skrev även brev till församlingarna och han var en duktig brevförfattare och predikant. Det var inte så enkelt att resa på den tiden och de båtar som fanns var inte speciellt sjödugliga utan rätt opålitliga om det stormade. En riktig storm upplevde jag själv en gång när jag var i den grekiska övärlden gjord en resa tiloch från Istambul. På återresan var vi ett tjugotal personer i en liten ranglig motorbåt vars motor strejkade när det blåste upp till storm. Vi blev rätt skräckslagna och kom fram lite blöta och skrämda men helbrägda. Denna benämning av ordet skadefri har jag från bibeln. Ingen normalbegåvad person använder sådana gamla uttryck. Det är bara jag som envisas och tar till dem rätt ofta.Jag tror lite grann på ödet och att det är en viss mening med livet. Ännu har jag inte hunnit uppleva allt som jag skall vara med om. I mitt tidigare liv var det bara de närmaste som visste vem jag var. Nu har jag blivit kändis och uppvisad i TV och hörd i radio. Det skedde i senaste laget. Jag hann bli nästan 100 år innan folk visste att jag år ”världens äldste bloggare", som skriver inlägg så gott som varje dag. Jag blir ofta ifrågasatt och folk skriver kommentarer och berömmer eller klandrar allt efter tycke och smak. Att bli ifrågasatt är bra och gör att jag håller mig på jorden.     18/10     2018

Det kommer många kryssningsbåtar och lägger till i Stockholm. Hittills i år har det varit c:a 619 000 kryssningspassagerare som tittat på vår vackra stad stad och som förhoppningsvis har köpt någonting och gett våra handlare klirr i kassan. Finlandbåtarna går ju i skytteltrafik men det räknas nog inte som turism. In man och jag tog ofta båten över til helsingfors. Inte för att turista utan för att det var dans på båten eftermiddagar och kvällar. Vi åt middag i form av smörgåsbord när vi stigit ombord och sedan dansade vi till sängdags för att dels roa oss och dels motionera bort de överflödiga kalorierna. Det var billigt nöje för rederierna var på den tiden frikostiga med gratisbiljetter. Det de gick miste om i biljettintäkter tog de igen på resenärernas inköp i taxfributiken . Någon spritflaska eller godispåse hade de flesta med sig hem. Båten låg kvar hela dagen i hamn och vid alla de resor vi gjorde lärde vi känna Helsingfors och dess sevärdheter riktigt väl. Senatstorget imponera och den vackra ortodoxa katedralen , Finland till hörde ju Rysslan sedan Sverige förlorat det vid freden i Fredrikshamn 1809 förlorade Sverige Finland till Ryssland. Finnarna återfick sin självständighet efter första världskriget. Man sade förr ”att Finlands sak är vår,” men det är den inte längre utan finnarna är t o m våra övermän i vissa hänseende. Finnarna är också kända för sina bastubad. Det är många affärer både politiska och andra som görs upp i en bastu.. Den finska ”sisun” (kampviljan) är världsbekant. Jag är en stor beundrare av Finland (de tusen sjöars land) men jag har hitintills bara sett Helsingfors och Åbo. Den senare staden besökte jag som hastigast när jag var i Umeå en gång. Jag har inga bilder från grannlandet utan visar en Stockholmsk vattenbild.        17/10     2018.
. .

Nu sjunger Brittsommaren på sista versen men än är det vidunderligt vackert ute. Det ligger en matta av gulnande löv på marken men det är fortfarande löv kvar i trädkronorna. Det var ljuvligt att vara ute idag när jag ”blev rastad” av en ”hemtjänstare.” Vi har ännu inte fått någon ny regering i Sverige men Löfven undersöker möjligheterna att få ihop en blocköverskridande sådan, som riksdagsmajoriteten godkänner. Alla partier vill ha ett ord med i laget. Ett parti finns dock som står utanför gemenskapen. Deras partiledare kan , om han så vill, sätta krokben för det hela om han inte får något för att kompromissa. Det ordnar sig säkert om vi har tålamod. Det har det gjort hitintills. Finn har namnsdag i dag men det finns inte många som heter Finn. Jag vet bara två och den ene är Finn Zetterholm född år 1945. Han är vissångare och författare och den som skrev ”Baddjävlar:” Den filmen låter jag bli att recensera för den talar för sig själv. Den andre Finn är finländare och filmregissör och bor i Helsingfors. Han ville ha mig som ”fimstjärna” i en kortfilm som jag spelade in på Åland. Den filminspelningen glömmer jag aldrig. Jag var iklädd en gammal vinterkappa med persianskinn på kragen och en ”hattskrålla” av sammet. Jag skulle trava ner från en röd stuga på ett backkrön och ställa mig vid landsvägen för att se en drottning åka förbi i en limousine. Det dröjde både länge och väl innan den bilen kom och jag blev både trött och hungrig. Det blev regissören också och han for in till Mariehamn och åt en stadig middag. Han glömde totalt bort mitt lilla jag. Hade det inte kommit förstärkning till filmarna från Åbo hade jag stått ensam och hungrig på en landsväg på Åland en halv dag medan regissren åt sig mått i Mariehamn. Konstens väg är törnbeströdd och det är inte bara glamour att bli en ”star” ska läsaren veta.     16/10       2018

Ett kafferep är ett traditionellt möte i samband  med andra sammankomster i form av bröllop eller begravningar där det serveras kaffe med sju sorters kakor och eventuellt en tårta. Vid ett bättre  kafferep dukar man  med fint porslin och en broderad duk. Förr när husmödrarna var hemmafruar hade man symöte med kaffe och sju sorters kakor. Det blev inte mycket sytt eller broderat utan handarbetet var mer en förevändning för att kunna prata och skvallra. Kaffeservisen av fint porslin kom fram vid högtidligare tillfällen för den var man rädd om. Kaffeservisen av Rosenthals – eller  Meissenporslin var det finast tänkbara att dricka kaffe ur. Jag har kvar rester av detta  porslinsfabrikat men använder det ytterst sällan.  Jag har även ett dussin  kaffekoppar av kinesiskt tunt porslin som jag dukar med när jag har födelsedagskalas. Numera dricker folk kaffe ur stora muggar som också rymmer påtåren. Köper man kaffe från en kaffeautomat är det muggar av papper som gäller. Sju sorters kakor förekommer ytterst sällan idag för kakor innehåller socker, som anses skadligt och kaloririkt. Det är lite trist när allt som är roligt anses mer eller mindre syndigt och det som är gott skall man avstå ifrån för det lägger sig på hullet. Jag har alltid tyckt om läcker mat och goda kakor och i mitt tidigare liv så var jag en smula rundlagd eller om sanningen skall fram så var jag aningen korpulent. Äldre personer blir ofta magra och tunna och jag vill inte gärna bli smalare än vad jag är nu. Den fina kopp jag visar på dagens bild drack jag kaffe ur när Elena och jag för en tid sedan var på  Afternoonte på en båtutflykt i skärgården. Det smakar liksom bättre när kaffe eller mat serveras i och på fint porslin.    15/10    2018

Idag har det varit en helt vanlig söndag. Vädret var dock bättre än det normalt är en oktoberdag. Det trevligaste som hänt mig i dag år, att jag fick sällskap på en tidig förmiddagspromenad. Jag är numera, utan ha begärt det, föremål för socialtjänstens omsorger och år tilldelad promeader vissa dagar i sällskap med personal från Hemtjänsten. Det blir trevligare än att gå ensam även om vi går tysta bredvid varandra. Det är spänstiga unga damer och jag får ta ut stegen ordentligt. Min gamla mormor skulle tappat hakan av förvåning om hon fått uppleva dagens välfärdssamhälle. Hon klarade sitt 91-åriga liv utan samhällets inblandning, men så var hon en riktig ”krutgumma" också. Numera är vårt land nästan världsbäst på att taga hand om sina medborgare. Vi kan t o m klara oss någon dag utan en riktig regering. I nuläget vet ingen vem som skall bli statsminister. Vi styrs av en expeditionsmiistär, men det blir snart ”ordning på torpet ” igen  om allting går enligt reglerna. Jag har varit med om många statsministerbyte i Sverige. De var rätt färgstarka de första vi hade . Den allra förste svenske statsministern var adelsmannen Louis de Geer och den förste socialdemokrat som blev statsminister var Hjalmar Branting. Jag minns den trygge skåningen Per Albin Hansson som under krigsåren med lugn och tillförsikt förklarade: ”att Sveriges beredskap är god” trots att den hade allvarliga brister. När jag skriver det här har vi ännu inte röstar fram någon statsminister, men det blir säkert klart  innan dagen är till ända. Det har det alltid gjort vid tidigare tillfällen.     14/10      2018

Idag har det varit återinvigning av Nationalmuseum som varit stängt på grund av renovering. Kungen har varit där och även jag gick dit. Dock utan att träffa kungen för han hade redan gått. Det blev fint värre med olika färger på salarnas väggar, Det var så mycket folk när jag var där att jag  inte kom åt  komm inte åt att se mycket. Jag får gå dit en vanlig vardag för då kommer man  åt att se ordentligt. Nationalmuseum är ett statligt museum  och innehåller konst ända från 1500-taletJag älskar att gå till nationalmuseum och jag har valt ut en tavla där som är min absoluta favorittavla. Den hängde inte  uppe idag men jag ser den där ibland. Då står jag länge och beundrar den. Jag har rätt mycket konst hemma på mina egna väggar, så många att min man till slut tröttnade på att slå i spikar att hänga upp dem på. Lagom är förstås alltid bäst,förstås , men det är svårt att dra gränser ibland.när man ser något vackert till överkomligt pris. Min make tyckte bäst om Moderna museet och modern konst och vi  har några stycken tavlor som jag inte begriper vad de skall föreställa. Numera får man gå gratis på museum och det skall vi vara tacksamma för.  ingen behöver klaga att det blir för dyrt. Att se  kons och gamla föremål. . Värt Nationamuseum är en vacker byggnad som ritades av en tysk arkitekt och stod färdigt 1866. Vi har fär övrigt mycket som är vackert i Stockholm för det är en av världens vackraste huvudstäder. För närvarande har vi inte någon riktig regering som bestämmer över oss och det är lite bekymmersamt att bli överens om vem och vilka som skall styra oss. Men det ordnar sig nog till slut. Det har varit regeringskriser förr utan att Sverige har gått under. Sommaren sjunger på sista versen ´men hösten är vackerj.    13/9     2018

Man kan nästan bli lyriskt när hösten är så varm och vacker som den är nu. Det är sommarvarmt och på lövträden sitter bladen kvar och de  har antagit  guldguka  och gyllenröda nyanser. Det är den årstid som SMHI kallar för Brittsommar eftersom den infaller omkring Birgittadagen den 7 oktober. Jag gick ut och ”strosade” i det vackra vädreten en dryg timme lite senare på eftermiddagen. På förmiddagen hade jag besök av SVT:s dokumentärfilmare Åsa Blanck. Det blir en uppföljare till den första dokumentäre:n : ”Det är inte så dumt att bli gammal.” Åsa  åtföljdes av två filmfotografer och det blev mycket fotograferat den här gången. Förmodligen kompletterar de båda fotograferna varandra och det som den ena inte ser har den andra uppmärksammat. Jag kommer säkert att fastna på plåten. Det togs en del scener när jag var i Ungern  i somras och det som inte blev bra där kan inte göras om men vi rättade en del repliker. Det blir mycket omtagningar när man skall filmas  men jag har lärt mig att om man gör precis som man blir tillsagd  så blir det bra till slut. Vi hade  kaffepaus  efter ett tag  och då kalasade vi på en jättegod prinsesstårta som  gästerna hade med sig. Jag har läst dagstidningen också och både tidningen  och TV-nyheterna berättar att den varma fina sommaren inte varit bra för bönderna. Det har nästan blivit missväxt av torkan och korna har inte haft tillräckligt att beta i hagarna. Bönderna måste därför köpa fodret  åt dem.  Nu blir mjölken och smöret dyrare. Jag dricker mycket mjölk fast det sågs att det inte är bra för vuxna. Men har jag blivit 106 är trots  att jag dricker mjölk varje dag så överlever jag nog några glas till av vita goda drycken.    12/10     2018 

Idag ser jag i min almanacka att det är Internationella ögondagen. Ögonen är ju ett av våra viktigaste organ, men det verkar inte som om den här dagen uppmärksammas av press och etermedia. En person med full synförmåga kan sluta ögonen och prova  på att utföra sina göromål blundande. Det är inte lätt och den ovane kommer att märka att mycket blir fel. Det blir obekvämt och en hel del missöden. Ögat är själens spegel, säger man också. Det är möjligt att ögat återspeglar själen, men jag kan för min del  bara se om folk har snälla ögon eller om de uttrycker ondska och hat. Folk kan se bra eller mindre bra. För den som har svag syn finns det glasögon. Vem som uppfann dem är det ingen som riktigt vet. Redan under forntiden fanns det enkla glaslinser för att hjälpa dem som hade besvär med ögonen. Men vi har också berättelser från  8:e århundradet att folk fick upphöra att arbeta för att de inte kunde se. Numera har vi skolor för blinda som inte bara lär dem läsa och skriva ”punktskrift” utan ger dem en gedigen yrkesutbildning som de kan försörja sig på. En blind person kan ledsagas inte bara av människor utan även av hundar. Dessa hundar är väldigt kloka och hjälper den blinde att klara den dagliga livsföringen och att undvika faror i trafiken. Vi är mycket beroende av att kunna använda syn och hörsel. Jag har bra ögon och använder bara glasögon när jag läser. Däremot har jag börjat höra sämre. Även för hörselproblemen finns det hjälpmedel. Dem skall den lite döve använda och inte lägga ner i byrålådan. Det är det tyvärr många som gör. Jag har nyligen fått hörapparater och tycker att det ett utmärkt hjälpmedel.         11/10         2018

Idag har Harry namnsdag och den engelske prinsen, son till Charles och Diana kanske firar med stort kalas. Min avlidne make hette Harry och honom minns jag med både glädje och vemod. Glädje fär att han kom in i mitt liv och blev en trogen och älskad make under sextio år  Med vemod för att han gick bort och lämnade mig ensam. Men jag lever efter principen i en känd schlager som säger  att du  skall ”räkna de lyckliga stunderna blott och glömma dem som sorger dig ger”. Det är en sund inställning för livet måste gå vidare även om det känns tungt. Det finns en berömd film också om en Harry Potter och hans äventyr, men den är en film för barn så den har jag inte sett.  En annan känd Harry var Harry Schein. Han var av judisk familj och född i Wien. Han kom till Sverige som barn och blev svensk medborgare, var  vän med Ingmar Bergman och gjorde mycket för att göra Bergman och hans filmer berömda. Han skapade även det svenska filminstitutet. De första filminspelningarna i Sverige gjordes i min lilla hemstad Kristianstad och det är stadens invånare mycket stolta över. Jag började gå på bio redan som barn  och såg de första filmerna som stumfilmer medan det satt en pianist och klinkade på ett piano framför filmduken.  När talfilmen lite senare kom var det ett stort framsteg för filmbranschen.  Med mitt sinne för vad allting kostade förr, så vet jag att vi fick betala 35 öre för biljetten på söndagarna då det var familjeföreställning. Ville föräldrarna gå med på bio betalade de 75 öre. Penningvärdet har förändrats under tidernas lopp och det lägsta myntet som på min mormors tid var ett halvt öre har stigit till en enkrona och är nu ett kopparmynt. ”Guldtian har vi fortfarande kvar men den räcker ”med nöd och näppe” till en liter mellanmjölk. I min barndom hade en sorts mjölk utan fetthalt som vi kallade förr skummjölk. Nu finns det något  som kallas för mellanmjölk . I den finns det  lite fett kvar och därför köper jag den.        10/10      2018

Idag har alla som heter Ingrid namnsdag. Det är ett ganska vanligt namn och många kända personer heter Ingrid. Den mest kända  är skådespelerskan Ingrid som blev mer omskriven än den svenska prisessan Ingrid, som blev Danmarks drottning när efter att hon gift sig med danske kronpri Fredrik. Förr i tiden skulle prinsar och prinsessor gifta sig ståndsmässigt annars förlorade de sin kungliga titel. I  våra dagar får kungabarn gifta sig med vem som helst och det kan man unna dem. En annan berömd person vid namn Ingrid var skådespelerskan Ingrid Bergman. Hon var vacker som en dag och en skicklig aktris. Hon bleb skandalomsusad när när hon efter en filminspelning i Italien lämnade man och barn och och blev med barn med den italienske regissören. Hon var nästan helgonförklaras när den fatal händelsen ägde rum, så hennes fall från piedestalen skakade filmvärlden. På den tiden min man levde brukade han fråga mig : ” Hur i all  världen kan du hålla reda på alla kändisar och konstiga människor”. Jag tyckte att det hörde till allmänbildningen att hålla reda på storheternas och deras göranden och låtanden. Därmed är jag ingen skvallerhyena och jag bryr mig inte ett dugg om grannarnas ”göranden och låtanden”. Jag har inte haft något speciellt för mig idag så jag har ägnat tiden åt att läsa dagstidningen. Där står det bl a att ett par småflickor  har satt eld på sin skola och ställt till oreda bland sina skolkamrater som helt plötsligt Inte hade någons skola att gå till. Förr var de flesta skolflickor snälla och beskedliga och lät pojkarna stå för ”buslivet. ” Jag hoppas  att den här sortens dåd inte är ett  tecken på ”jämställighet”  utan att det är en engångsföreteelse.    9/9    2018

Idag har jag besökt vårt stadsbibliotek som ligger i Solna Centrum. Jag var inbjuden att hålla föredrag, men föredrag kan bli rätt trista så jag begärde att få svara på frågor i stället. Då blir det lite aktivitet bland publiken också. Elena var också inbjuden och hon blev en förmedlande länk mellan mig och publiken. Det kändes samtidigt som  moraliskt stöd att inte vara ensam på podiet. Efteråt fick jag veta att det hade blivit publikrekord och det gjorde mig gladare. Jag har nämligen alltid strävat efter att vara störst och bäst när jag tar mig för med något. Det lyckas så klart ytterst sällan men ”man skall  sikta mot stjärnorna om man vill nå skogstopparna,” sägs det någonstans. Publiken bestod av pensionärer av båda könen eftersom de är den kategori som kan disponera sin tid och inte behöver arbeta för sitt levebröd. Jag blir sällan svarslös och inte nervös. Mitt motto är nämligen om man oroar sig i förväg, så är risken att misslyckas ännu större än om man tar det hela med ro. Blir det fiasko  så får man ta det när det kommer. Det är tids nog när det blivit ett faktum. Arrangörerna belönade oss med praktfulla blombuketter. Jag fick dessutom en fin påse med choklad samt en rosenbukett av en kvinna i publiken. Jag blev mycket fotograferad vid sammankomsten och kan nog skryta med att jag  inte bara är världens äldste bloggare utan även världens mest fotograferade gamla tant. Jag har tränat in ett fotografileende och det fungerar. På hemvägen från biblioteket hade jag tid att beundra trädens vackra höstfärger. Nu är det ytterst få träd som är gröna. På de flesta har löven  blivit gyllengula. Det är som om de ville lysa upp imaximalt innan de fäller sina löv.    8/9   2018

Idag har Birgitta namnsdag. Den mest kända kvinnan med namnet Birgitta är Den Heliga birgitta, som vallfärdade till Rom under hästskjutsarnas tid och som till sist blev helgonförklarad av påven. Hon var släkt med den svenske kungen Birger Jarl. Vid 13 års ålder giftes hon bort med den svenske riddaren Ulf Gudmundsen och fick fyra söner och fyra döttrarem års ålder, Trots att hon  blivit bortgift så tidigt blev det ett lyckligt äktenskap. Birgitta fick många uppenbarelser och en av dem var, att hon skulle vallfärda till Rom och träffa påven. Det var inte lätt att ta sig till Rom på hästskjutsarnas tid men hon klarade av alla strapatser. Hon fick tillstånd av påven att grunda ett kloster i Vadstena, vilket hon så småningom gjorde. Allt detta skedde på den katolska tiden. På 1500-talet övergick Sverige till protestantismen, men det är en annan historia. Värt svenska kungahus har också en prinsessa som heter Birgitta, som gifte sig med en tysk prins och bosatte sig i Tyskland. De fyra Haga- prinsessorna Victoria, Birgitta, Desiree och Christina var ständiga offer för skallerpressen. Folk frossade i såväl sanna som rena lögnhistorier om deras liv och leverne. Sådant behövde aldrig Den Heliga Birgitta uppleva. Tryckerikonsten var inte uppfunnenn när hon levde. Sverige var inte ens katolskt på den tiden. Gustav Vasa drog in alla kloster och deras rikedomar till svenska staten på 1500-talet. Socialisterna vill gärna avskaffa kungadömet och ge oss en president. De vågar sig inte riktigt på att göra det för kungahuset är populärt hos allmänheten. De har nöjt sig med att ta ifrån honom makten. Kungahuset har traditioner. Traditioner vill vi gärna behålla så länge som möjligt. Det är inte helt säkert att det skulle bli billigare eller bättre med en president.     7/9      2018

I kväll har jag varit på Playhouse teater på Drottninggatan och sett en teaterförestöllning som heter Apologia. Själva ordet är grekiskt och är till för att lära troende människor att tänka och lära tänkande människor att tro. Apologicerar  man ber men om ursäkt. Till vardags behöver man inte känna till sådana ord men när jag träffar på ett ord eller en benämning jag inte känt till förut vill jag gärna veta vad den betyder. Att apologiisera är ju att be om utäkt, men det går bra att säga ”förlåt mig” på vanlig svenska. Jag satt på andra bänk alldeles i mitten av bänkraden så jag hörde och såg bra. Teatern var fylld till sista plats och publiken applåderade villigt efter att ridån gått ner. Det blev flera inropningarr och mycket blommor till skådespelarna. När jag bodde i Kristianstad blev det inga teaterbesök. Den lilla teatern användes bara när det kom resande teatersällskap till staden och om amatörer gjort en lokalrevy. När jag flyttat till Stockholm holm och inte hade något umgänge gick jag ensam på opera och teaterförestllningar, ibland flera gånger i veckan. Det var varken dyrt eller svårt att skaffa biljetter på den tiden. Numera är det rätt besvärligt att skaffa teaterbiljetter. Inte heller känner jag några teaterbitna personer som kan göra mig sällskap. Dagens förestöllning blev jag bjuden på av vänliga och frikostiga medmänniskor som jag blivit bekant med genom Rotaryklubben. Det bästa med att ha blivit "kändis” är att jag träffar  nya människor och får vara med om diverse trevligheter.  Datorn vägrar att skriva stor bokstav i rubriken.      6/9   2018

Det är inte vinter än och det är jag glad över. Än är det gröna blad på de flesta träden och det hörs fortfarande lite fågelkvitter. Rovfåglar och tranor väntar på klart väder och nordliga vindar innan de ger sig iväg söderut. Jag upphör aldrig att förvånas över att såväl stora som små flyttfåglar orkar flyga över hela Europa höst och vinter för att vistas i Norden några korta sommarmånader, bygga bo och kläcka fågelungar. Det är förstås tillgången på insekter och våra ljusa nätter som lockar dem hit. Det fanns mycket fler småfåglar i naturen när jag var barn. Sparvar och mesar följde efter hästskjutsarna och pickade korn ur spillningen. På den tiden var gråsparven talrik i städerna. Jag har inte sett en gråsparv på år och dag, bara några enstaka bruna sparvar på sommaren . Talgoxen är inte rädd av sig och i Stockholm är de flitiga besökare vid uteserveringarna. Jag brukar dela med mig av kaffebrödet när jag dricker kaffe ute. Jag tycker att deras ”födgeni " och oräddhet är värda en belöning. De feta duvorna som kuttrar och bajsar ner har jag mindre förståelse för, men inser att även de har rätt att leva och de följer bara sin instinkt. Numera när det finns flyg gör välsituerade pensionärer som flyttfåglarna. De köper sig eller hyr ett hus och flyttar ner till spaniska kusten när vi börjar få det kallt här hemma. En sådan utveckling kunde man inte föreställa sig när jag var barn- Min mor arbetade som hembiträde när hon var ung. Hon hade inte ens lediga söndagar. Var ”frun” hygglig kunde hon få några lediga söndagar om året och en frikväll i veckan. Frikvällen skulle helst vara på lördagen. Då var det ”dans bort i vägen på lördagsnatta". Var hon piga i stan dansades det i en gatukorsning. Det fanns inga bilar på den tiden. Bilden visar en vitkindad gås. Det finns otaliga sådana vid Stockholms vattendrag, Normalt häckar de i Arktis.    5/9     2018s.,

Idag är det Kamelbullens dag och det bakas och äts milliontals bullar den här dagen. Dagen instiftade 1999 av Hembakningsrädet och tillkom mest av den anledningen att hembakningsrådet ville öka bagerinäringens inkomster och försäljningen av mjöl och margarin. Reklamens makt är stor och ändamålet helgar medlen. Kanelbullar kallades förr kanelsnurror, vilket är en bra beskrivning av de hoprullade degremsrna. Min mor bakade vetebröd varje vecka. Hon gjorde runda släta bullar av en del av degen. Resten av den kavlades ut till en fyrkantig platta som hon bredde smör på och beströdde med kanel och socker innan hon rullade ihop degplattan och skar den i skivor. När de jäst en stund på plåten gräddades de i vedspisens ugn. En del av de utskurna degskivorna snoddes ihop till en lite högre och rundare bulle. Det var troligen tillvägagångssättet som gav bullarnas deras namn. Reklamens makt är stor och ändamålet helgar medlen. Idag blir det säkert rekordförsäljningav kanelbullar. Kaffebröd innehåller många kalorier och idag skall man helst vara smärt om midjan och ”tillika om armar och hals” som det står i en visa av Nils Ferlin. Kalorijakt är väl bra men den skall inte gå så långt som till att man svältaer sig och försakar allt av detta livets goda. På ålderns dar brukar man tappa i vikt Jag var rundare förr men jag vill ogärna tappa fler kilo än jag redan gjort. Därför äter jag och motionerar lagom mycket. Jag tycker faktiskt att jag har nått idealvikten idag. Sund livsföring och lagom motion är bra även för de riktigt gamla. En pepparkaka då och då blir ingen fet av och i brist på kanelbullebild bblir det ett foto på pepparkakor     4/9    2018

När jag inte kommer på något att skriva  om  lägger jag inte ner verksamheten  utan då använder jag ofta dagens namn som ämne. Idag har Frank namnsdag. Detta namn fick många pojkar åren  1850 och 1960 har jag hört. Jag känner bara till två med förnamnet Frank. Den ene är Frank Andersson, som var brottare och vars äktenskap på sin tid var samtalsämnet för skvallerpressen  Den andre är Frank Sinatra en gudabenådad sångare från USA. När Frank Sinatra sjöng smälte kvinnohjärtan och när han sjöng My World kände man nästan en rysning i kroppen. Sjöng han ”Ave Maria blev man lyrisk och lite religiös. Ordet ” frank ” är också ett adjektiv som inte används numera. Den som var frank när ordet var ”inne” han var modig och aorädd och en aning ”framfusig.”  Var man framfusig när ordet användes var man "burdus”  uppträdde man inte så artig toch förekommande som man borde ha gjort. Jag som har ett stort ordförråd använder ibland ord och uttryck som yngre personer aldrig  har hört och än mindre sett i skrift. Då får jag förklara vad de betyder. Om de sedan själv tar till dem någon gång, så anar samtalspartnern att de ursrungligen kommer från min mun. Men för det mesta pratar jag också normalt men utan att annvända slangord. Någon måtta får det vara på språkhanteringen. I går blev det lite dispyter bland läsarna  om ordet ”dagis” men det är ganska egalt vad man kallar daghemsverksamhet för bara den är bra och barnen  inte gråter när de skall placeras där på morgonen.  Jag skulle inte bli glad om jag varit barn och väckts i arla morgonstunden för att släpas till dagis. Jag tycker att dagens barn är mycket anpassningsbara och t o m finner sig i att bo den ena veckan här och den andra där för att föräldrarna ihar skilt sig och och inte kommer överens. Fönsterbilden får läsarna tolka som de vill      3/10       2018

Idag skall jag tacka alla som kommenterar, är observanta och håller ordning när jag kommer med ett påstående som är fel. Rätt skall ju alltid vara rätt, men nu är det en gång så, att det är mänskligt att fela. Den som skriver böcker och tidningsartiklar har för det mesta en korrekturläsare som ska se till att ingenting blir fel. Jag är min egen korrekturläsare och det är väl därför som det blir fel ibland. ”Det är mänskligt att fela” är en sentens som jag tycker är trösterik. Det perfekta är ett idealtillstånd som ytterst få lever upp till. Det är väl att det är så. En riktigt perfekt person som gör allting till 100% felfritt blir i det långa loppet rätt tråkig. De har sällan någon humor utan är ofta rätt ”torra” och triista. De trevligaste personerna att umgås med är de glada och sorglösa optimisterna, som tar dagens som den kommer och inte sörjer för morgondagen. Jag hade en sju år yngre syster som hade nästan alla tänkbara fina egenskaper och färdigheter, som en jordisk varelse kan besitta, Hon var begåvad och klok, händig och företagsam. Hon var dessutom lagom lång, välväxt med självlockigt vackert hår och hade som extra plus en söt liten smilgrop i högra kinden. Jag var lite mer vanlig med stripiga hårtestar, korta ben och jag var lite ”knubbig.” Jag ”kom alltid” tiill korta” vid jämförelse med min syster. Mor påpekade ofta och opedagiodskt hur duktig min syster var och jämförelsen utföll sällan till min fördel. Mina skolbetyg var i alla fall likvärdiga med min systers och det var någonting att skryta med. Hon blev 84 år. Jag lever än och har överlevt tre syskon. och  är en ”still going strong” 106-åring. Det är inte fel att kalla mig för ”seglivad.”      2/10      2018  år 

Idag är det internationella barndagen och Ragnar har namnsdag. Vi gör inte så stor affär av Internationella barndagen i Sverige. Undantaget är Göteborg där den sedan 1999 firas i Kungsparken. I våra dagar tar man lite hänsyn till barnen och inser att de är landets framtid. När jag var barn tog man inte stor hänsyn till barns viljeyttringar. Att barn fanns gick inte att resonera bort, men de skulle märkas så lite som möjligt och inte falla de vuxna i talet. Jag fick tidigt veta att jag inte fick tilltala en vuxen utan invänta att bli tilltalad av denne. Föräldrna fick man givetvis prata med men i vår familjs fick man inte säga du till mor och far. Det blev ett ständigt tjat med ”mamma hit och pappa dit." Jag var avundsjuk på mina lekkamrater som fick säga du till sina föräldrar och säga  ”hej morsan och hej farsan ”  utan vidare restriktioner. Jag hade en väldig respekt för min mamma, vilket dock inte hindrade mig från att vara ” ett litet busfrö" och leka vilda lekar. Fick jag skrapsår och en och annan blessyr visade hon inte minsta medlidande utan sade bara att jag ”hade mig själv att skylla" och att blessyren var självförvållad. Blev jag för illa tilltygad någon gång gick jag till lekkamratens mamma för hon var medlidsam och ett under av snällhet. Mamma var hemmafru så jag fick aldrig vistas på ”KJindergarten” som  den tidens dagis kallades. De allra första daghemmen startades nämligen i Tyskland, därav namnet Kindergarden. När fler och fler kvinnor började arbetade utanför hemmet behöll man det tyska namnet till att börja med. Nu säger man bara dagis  och tycker att dagis är bra för barnen. Där får de på ett bra sätt lära sig att umgås både med barn och vuxna. Om de inte lär sig ”vanligt folkvett” hemma, så får de lära sig detta på ett dagis,        1/10      2018å

Min far var järnhandlare i den lilla staden Kristianstad. Det var en av de mindre järnaffärerna, men den tillhandahöll spikar och skruvar och andra mindre föremål som bör finnas i en sådan affär. Större föremål som spisar och kaminer fick kunden beställa och invänta leveransen. Det som min far inte visste om järnhandel var inte värt att veta. Han blev bara 44 år min far. I efterhand har jag förstått att han led av diabetes, en sjukdom som man då inte hade något botemedel mot. Diabetes finns av 2 typer, diabetes 1 och diabetes 2. Vid typ ett är cellerna som skall producera insulin helt förstörda. Vid typ 2 producerar de inte tillräckligt mycket insulin. Fler än 350 000 personer lider av diabete typ ett i Sverige. Om den är ärftlig vet jag inte, men iag har en systerson som är diabetiker. Han sköter den minutost och nu är det konstaterat att diabetiker mår bättre om de motionerar och rör på sig, Min systerson är en hejare på att promenera. När han besöker mig promenerar han oftast både fram och tillbaka från Hammarby sjöstad till Huvudsta i Solna. Jag är fylld av beundran för prestationen. Elena och jag gör också långa promenader. Hon är en riktig frisksportare och besöker ett ”gym” regelbundet. Jag hänger med på promenaderna efter bästa förmåga,men tycker att jag är lite för gammal för att platsa på ett gym. För att återgå till järnhandel så finns den avfotograferade affären i Skansens stadskvarter. Skansen är ett eldorado för för den som är intresserade av lite äldre tider. Skansen är som mest populärt de sommarkvällar det är allsång. Då räcker sittplatserna inte till utan masspr av åskådare har ståplatser. Jag tycker om att gå till Skansen och i mitt tidigare liv köpte jag alltid årskort. Numera blir det mer sporadiska besök på Skansen.   30/9     2018

Idag har jag inte haft en trevlig dag. Först tillsammans med Elena och sedan tillsamman med släkten . Elena och jag gjorde en stärkande promenad innan vi besökte några affärer. Jag köpte mig ett par tofflor att ha inomhus. Det börjar bli lite kallt att gå i strumplästen. Man får rätt mycket för sina pengar om man går till de rätta affärerna och håller reda på rabatter och extraerbjudanden.  I går blev det lite missförstånd i bloggen. Det var inte jag som hade elavbrott i min lägenhet utan elavbrottet var i Solna Centrum. Jag berättade bara lite om hur det känns när strömmen plötsligt går och man famlar i mörker. Jag kanske skall berätta att när släkten meddelar att de vill dricka kaffe hos mig så behöver jag inte köpa något kaffebröd. Systerdottern och hennes svägerska har med sig jättegott hembakat kaffebröd. Det mesta bakat efter recept som gått i arv i släkten. Min mormor bakade alltid sockerkaka efter ett gammalt recept. Hon vispade äggen med trävisp till ett skum som jag aldrig har sett maken till. Hon använde inte bakpulver utan den invispade luften fick ändå sockerkakan att bli fluffig och pösa upp vid gräddningen. Som barn tyckte jag att den var världens godaste sockerkaka. Hon gräddade den i en gammal oval form som säkert var en av de första som kom ut i marknaden. När hon var bjuden på kaffekalas klädde hon på  sig söndagssjalen och satte helgdagsförklädet utanpå. Förklädet var en väsentlig del av klädseln. Hon hade aldrig ägt en kappa utan använde sjal som ytterplagg. Mormor ägde fyra sjalar. En vit och en svart av silke för helgdagsbruk och en grå och en svart i vardagslag. På fötterna hade hon för det mesta trätofflor men hon ågde också ett par svarta kängor av kalvskinn när hon satte på sig när hon kulle vara fin. Hon följde inte modets lagar för dem  visste hon inte mycket om. Jag tyckte att min mormor var finast i världen och för mig var hon till och med riktigt vacker.    22/9     2018

Idag har Elena och jag först gjort en stärkande promenad i naturen och sedan åkt in till stan och tittat lite på höstens mode. Det visades många bruna plagg och brunt är en färg som jag anser vara dyster och därför väljer bort. Vi hade tänkt att få oss lite till livs och då kan man slinka in på Mac Donalds och få sig en hamburgare om det ska gå snabbt. I stan var det kö på hamburgerrestaurangerna så vi satsade på Solna Centrum. Det skulle vi inte ha gjort för där var det strömavbrott som inte skulle vara åtgärdat förrän efter ett par timmar. Det gick inte att handla någonting där. Strömavbrott orsakar stora olägenheter allra helst om det inträffar när det är mörkt. Jag har trevat mig fram i min lägenhet flera gånger när det varit nermörkt både ute och inne. Då vill det till att veta var man har stearinljus och tändstickor annars är det kört. Vi är mycket beroende av att elektriciteten fungerar. Det mesta drivs ju med elektrisk ström numera. Det är viktigt att kyl – och - frysskåp fungerar. Sådana fanns inte i min barndom. Då var det inte helt lått att bevara matvarororna. Insaltning var ofta enda räddningen, men ”ettersalt” mat kan man inte äta utan att först vattna ur den.  På den tiden jag bakade kaffebröd själv kunde jag ha färskt bröd jämt om jag frös in bullarna i småpaket. Min mor hade inte samma möjlighet att förvara bröd. Hon förvarade det i brödburkar av plåt. När det blev vetebröd över torkade hon detta till skorpor. Rester av kavring eller riktigt grovt bröd gjorde hon brödsoppa av. Hon kokte brödbitarna i vatten blandat med saft. Sedan fick vi saftsoppa till efterrätt. Numera slänger man mycket gammalt bröd och matrester. Det är ett stort slöseri när fullt ätbara varor går till spillo. Dagens bild är tagen på Norrmalmstorg där det finns ett stort blomsterstånd i ena hörnet.    28/9      2018. 

Idag har jag varit om inte hedersgäst så i alla fall gäst hos Stockholms Rotary Club. De håller till i Traneberg, närmare bestämt i Sjöpaviljongen därstädes. Det är fina lokaler med sjöutsikt och allt vad det innebär. Jag blev bjuden på lunch också och fick äta toppengoda köttbullar med lent potatismos, rårörda lingon och pressgurka. Det var nästan lika gott som ”mammas köttbullar. Alla vet vi att ingenting slår vår egen mammas köttbullar. Det är roligt att folk inte har tröttnat på att höra på när jag pratar. Jag vägrar att hålla föredrag för jag vill inte ta risken att ”tappa tråden” och stå som ett ”fån” och inte veta vad jag skall säga. Jag är rätt ”rapp” i repliken och blir sällan svarslös. Det brukar bli trevligast om man är humoristisk och kan få skrattarna på sin sida. Hur som helst så var det en trevlig tillställning och intressanta människor. Jag åkte dit i en spritt ny taxi som drevs av en elmotor. Jag hoppas att elbilarna blir den nya tidens trafiklösning för luften i vår stad blir inte precis hälsosam av att bensindrivna bilar spyr ut en massa avgaser när biltrafiken bara ökar. Hästarna som drog fordonen jag åkte med i min barndom släppte också ut lite gaser och de lämnade även ifrån sig de små högar av runda avföringsbollar. Dessa kallades i "folkmun" för ”hästlortar.”  De var ingen prydnad men sopades rätt kvickt upp av gatsopare, som på den tiden var en yrkestitel. Gatsoparna tillhörde en kår som inte stod högt i rang, men de utförde ett gott arbete. Ett yrke som heller inte finns längre är ”springpojkens.” Varje detaljaffär med gott anseende måste förr ha en anställd springpojke. Hans huvudsakliga uppgift var att bära hem de fina damernas matkorgar. En fin dam var för fin för att bära en korg själv. Hon belönade ofta springpojken med en femöring, som ansågs vara en riklig belöning för det pojken utfört. Det fanns ”springflickor också och de bar mestadels ut sybehör och lättare paket. Jag visar idag en något annorlunda höstbild      28/9       2018

Idag var dagen grå och mulen. Visserligen kom det inget ösregn men det regnade lite grann och det var inte så lustbetonat att vara ute. Jag bleslutade mig för att idka lite nyttig verksamhet i stället. Smutstvätten hade samlats och det hade blivit dags att ta i tu med den. Vi har flera tvättstugor i vårt hus med flera maskiner i varje tvättstuga. Jag hittade en som var ledig. När jag stoppat ner tvätten och rattat in lämliga program kom jag att tänka på hur det var när vi tvättade då jag var barn. Då måste mor tinga tvättstuga i grannhuset och bära tvätten dit tillsammans med såpburken, sodan, rotborsten och en tvättbräda av korrugerad plåt. Det fanns ingen tvättstuga i vårt hus. Tvättpulver fanns inte heller på den tiden och  det fanns endast kallvatten i kranen. Därför måste man hinka upp kallt vatten och sedan värma det i bykgrytan. Det gjorde att mor efter att ha skrubbat tvätten ren, kokte lakan och handdukar i en stor vedeldad järngryta på fyra ben. Själva tvättproceduren gjordes i plåtskodda byttor av trä. Vatten hälldes i dem med hjälp av plåthinkar. Det var riktigt  "slitgöra" att tvätta och det tog nästan en hel dag att stortvätta. Mor manglade alla lakan och handdukar. Det gjorde jag också rätt länge, men när jag såg att den yngre generationer använda lakanen omanglade så tog jag efter dem och struntade i manglingen. Husmödrarna hade det slitsamt förr i tiden men de flesta jobbade inte utanför hemmet och hade bättre om tid att sköta hushållsgöromålen. Jag tror att småbarnsmammorna som lämnar och hämtar ungar på ”dagis” har det riktigt stressigt. På morgonen ska de lämna in ungarna på dagis och på kvällen hämta hem dem igen, laga middag och efter en stund är det sängdags. Det är tur att de flesta har lediga lördagar och att föräldrar och barn förhoppningsvis hinner umgås en stund innan de "nattas." I dag visar bilden hur det börjar bli mörkt på kvällskvisten och dunkelt i skogen.    26/9    2018

Det är bra att mina läsare är uppmärksamma och påpekar när jag skriver något som inte är rätt och riktigt. Jag brukar visserligen kolla faktauppgifter, men ibland har jag väl lite för bråttom. Karl Gerhards födelseår är nu korrekt inskriver i gårdagens blogginlägg. Det känns att det börjar bli höst och idag blåste det förskräckligt. Vi har en massa stora ekar i den närliggande parken och ekollonen har blåst ner och nästan täcker marken på vissa områden. Förr i världen betade grisarna på marker där det växte ekar och de blev feta och välmående. Ollonfläsk var kalasmat och  ju fetare det var desto bättre. Numera vill vi ha magra grisar som ger oss magert fläsk med rejäla köttränder i. På den tiden jag lagade mat serverade jag stekt fläsk till bruna bönor och stekt fläsk med potatis och löksås  Det blev mättande och gott. Nu tillhandahåller butikerna bönorna i plastkorvar och riktigt fint stekfläsk ser man inte ofta. Ekollon kan ställa till skada också. Det vet jag för en av mina bästa vänninor var ute på promenad en höstdag och råkade trampa på ett ekollon  Det träffade hennes ena öga som en projektil och det blödde rikligt.Hon sökte läkarvård men ögat var så skadat att hon förlorade synen på det. Sedan dess kliver jag försiktigt bland ekollonen på hösten. Liten orsak kan, som man säger, ha stor verkan. När det känns tomt i huvudet får jag använda mig av någonting gammat även om det ärsaker som hänt tidigare även om det  är oväsentligt.  Iblan när jag skriverr får jag som ordspråket sägerdspråket säger: ”koka soppa på en spik.”  Den uppmärksamme läsaren ser nog att det finns finns gula löv på blombilden.     25/9    2018

Ibland använder jag dagens namn som underlag för inlägget. När inspirationen tryter och det är tomt i hjärnkontoret tittar jag i almanackan för att få hjälp. Dagens  namn är Gerhard men  jag känner inte till många som heter Gerhard.  Den ende är revyförfattaren och teaterdirektören Kart Gerhard.  Han föddes 1891 i Hedvig Eleonoras församling i Stockholm . Han tävlade med Ernst Rolf när det gällde att skriva revytexter.  Karl Gerhard var den vassaste och hans kupletter till stor del dagsaktuella och politiska. En del av dem sjöngs av hela svenska folket t ex ”Jazzgossen” eller som under ”Hiitlertiden : ”I skuggan av en stövel.”  Man ger inte längre några revyer och de sångtexter som hörsi dag har sällan någon politisk bakgrund.  Karl Gerhard adopterade den unga färgade flickan Fatima, som senare har berättat mycket ur sin adoptivfaders liv och leverne. Revyerna har i våra dagar ersatts av musicaler varav Sound av music är en de mest kända. Den går för närvarande på Intiman i Stockholm. I huvudstaden har vi flera teatrar och på sommaren spelas det teater och ges konserter på Confidencen. Denna gamla teater ligger i Ulriksdals slottspark. Den var totalt förfallen  och bortglömd, men återupptäcktes av kungens syster prinsessan Christina. Med hjälp av insamlade medel och donationer är den restaurerad och där ger man teaterföreställningar och konserter på sommaren. I min födelsestad finns det en liten vacker teater där resande teatersällskap gästspelade. Vanligt folk gick inte ofta på teater på den tiden. Jag såg en föreställning för första gången där när jag i vuxen ålder besökte hemstaden. När jag kommit till Stockholm och inte hade några vänner gick jag oftast ensam på operan och på någon teater. Sedan jag blivit äldre är det glest mellan teaterbesöken. Bilden visar en bakong på Dramaten och där kan man  på sommaren dricka kaffe efter att ha varit på rundvandring i teaterns inre.      24/9    2018 

Idag är det höstdagjämning. Den inträffar den 22 eller 23 september varje år och då står jordens nord- och sydpol lika långt från solen och dag och natt är i det närmaste lika långa. Det är ingenting som vi behöver bry oss om utan det är bara ett naturligt förlopp som inträffar någon av de här två dagarna. Det är betydligt trevligare när det är vårdagjämning. Den inträffade i år den 20 mars och då gick vi mot ljusare tider. Nu har vi bara att vänta på att det blir mörkare och kallare. Det har varit en varm och fin sommar och den skall vi vara glada för. Som jag berättat tidigare ägnar jag mig inte längre åt matlagning och långkok. Jag äter numera den industrilagade maten och det kan bli en smula enformigt. Därför var det med stor glädje jag inväntade besök av ”bästisen.” Vi skulle nämligen äta middag tillsammans på en Kina- och Thairestaurang i grannskapet. De serverar lättsmält och god mat och väljer man ”Fyra små rätter” på matsedeln, så får man ett smakprov på god och närande föda. Priset är fördelaktigt och dessert i form av friterad banan och kaffe ingår. Restaurangen är trevligt inredd och det hänger vackra kulörta lyktor i varje fönster. Jag såg flera kunder komma in och köpa med sig maträtter för att äta dem hemma. Det skall jag hädanefter praktisera en och annan gång för omväxlings skull. Jag har ännu inte kommit så långt i självsäkerhet att jag går till en  restaurang utan sällskap. Egentligen är det bara dumt för det är bara inbillning  att man blir ”uttittad. De flesta människor bryr sig bara om sig själva  och sina närmaste. På dagens bild ägnar jag mig inte åt försäljning utan  jag tittar bara på varor som fanns på en loppmarknad för en tid sedan.  23/9      2018

Idag var det åter en vacker septemberdag även om den var en smula blåsig. Elena och jag brydde oss inte om någon promenad i naturens sköte idag utan bestämde oss för att åka ”in till stan” vilket i klartext betyder att vår egen lilla stad Solna skulle vara landsbygd och ingen riktig stad. Det är nästan att förringa Solnas betyderlse. Det är populärt att bo i Solna för skatten är lägre än den är i hududstaden. Det finns inte mindre än tre kungliga slott här och vi har även en del av Nationalstatsparken inom Solna, som är Sveriges 27:e minsta kommun till ytan. Men staden kan så klart inte mäta sig med Stockholm och det är därför vi åker till storstaden för kulturlivets skull och för att som idag titta på folklivet. En lördagsförmiddag vimlar det av folk på Drottninggatan och Kungsgatan. Många är turister och det kommer många  kryssningsfartyg till Stockholms kajer. Bl a går Finlandsbätarna i skytteltrafik. De flesta finlandsresenärerna kommer på lördagarna, Det är rea lite överallt i affärerna men man kunde redan nu se en hel del höstnyheter. Vi köpte ingenting för jag tycker det ännu är för tidigt att byta till höst- och vinterkläder. Vi drack vårt kaffe på ett kafe som med stor sannolikhet inte ofta har pensionerade  damer som kundkrets. Man fick sitta på höga barstolar vid ett stort fönster där man kunde titta på folklivet medan man drack sitt kaffe. Personalen på ”fiket” betvivlade starkt min förmåga att överhuvudtaget komma upp på en barstol. Men jag är inte den som räds för lite svårigheter så jag lyckades ta mig upp på den höga stolen med bistånd av en hjälpande hand som ”puttade” mig i baken. Sedan var det riktigt roligt att titta på alla som ”flanerade” på ströget utanför. Jag uppträder väl inte riktigt som gamla tanter brukar göra. Jag bryr mig heller inte om att känna mig för gammal för det ena eller andra, så länge det inte skadar mig själv eller någon annan. Bilden visar en för mig okänd växt som börjat antaga höstens färger.       22/9      2018l 

I september börjar hösten, en av de fyra årstiderna då temperaturen faller och löven börjar gulna och falla till marken. Jag har inte upptäckt några gulnande löv ännu och  jag använder fortfarande sommarkläderna. Det brukar vara blåsigt på hösten och idag utfärdade SMHI varning för en storm som man döpt till namnet Knud. Jag gillar inte blåsväder. Av någon anledning blir jag arg och på dåligt humör när blåsten viner om öronen. Jag vet att det i alla väder och under de flesta förhållanden är dumt att bli arg. Ilskna människor är väldigt otrevliga och kan säga saker som de sedan djupt får ångra. Ett förfluget ord kan göra en medmänniska väldigt illa. Även om man ber om ursäkt så är skadan redan skedd och ord sagda i hastigt mod kan lämna outplånliga spår efter sig. Vill någon gräla på mig så tar jag tyst emot utskällningen. Man måste alltid vara minst två för att det skall bli ett gräl. Jag låter förstås inte någon vara hur oförskämd som helst emot mig. Går motståndaren för långt ger jag honom eller henne svar på tal. Det är sorgligt att det finns så mycket ovänskap och fientlighet människor emellan. Om jag skall ta till ett bibelcitat igen så kunde inte ens Adams och Evas söner hålla sams utan Kain dödade sin bror Abel av ren avundsjuka för att Gud hade föredragit Abels offergåva framför den som  Abel hade offrat till honom. Bibeln och framför allt Gamla Testamentet är en riktigt intressant historiebok, som kan läsas även av den som inte är det minsta intresserad av religion. Jag har den inte som kvällslektyr, om någon misstänkte det, men att jag kan relatera texter ur den, beror på att jag har gott minne och kommer ihåg vad jag läste i skolan. På min skoltid var kristendomskunskap ett av huvudämnena på skolschemat.  Dagens bild visar ett ståtligt träd  även om det inte har höstens färgprakt.   .   21/9      2018 

I dag hade jag sovmorgon, vilket resulterade i att Hemtjänsten så att säga ”tog mig på sängen."” Det kändes lite fatalt eftersom man ser lite yrvaken ut och inte är presentabelt klädd. Men jag förmodar att de blir bemötta på samma sätt mer än en gång i sitt arbetsamma  liv. Personen som kommer på morgonen frågar alltid om jag ätit frukost och det hade jag gjort ett par timmar innan. Men efteråt gick jag tillbaka till sängen och somnade om. En del av de flickor som skall titta till mig stannar i dörröppningen och går aldrig in efter beskedet att allt är i sin ordning. Den flicka som kom i morse insisterade på att ta reda på läget själv. Det är bra med personer som tar sin uppgift på allvar och de är beröm vårda för sina insatser. Innan hon gick meddelade hon att att det stod promenad på mitt program och att hon skulle ledsaga mig vid utevistelsen på eftermiddagen. Flickan kom punktligt på eftermiddagen och jag lät henne välja promenadväg. Äldre människor brukar ta det lite ”piano” vid promenader men jag fick halvspringa för att hänga med. Nu är jag som väl var ganska rask i benen, så jag kom inte på efterkälken. Men om sanninningen skall fram blev jag lite andfådd och det kändes skönt att ta igen sig efteråt. Min mor fick på sin ålders höst hjälp med en del sysslor av en hjälpsam kvinna som hade titeln ”hemsamarit." Det sade en del om vad yrket innebar och jag erinrade mig då lektionerna i ”kristendomskunskap” som vi på min tid hade som ämne på skolschemat. Det fanns en gammal tramporgel i skolsalen också och vi började alltid vår skoldag med att sjunga en psalm till orgelackompanjemang. Jag tror inte att dagens skolelever behöver läsa bibeln och nästan bli tvingade att tro. Bilden har ingenting med texten att göra men jag vill gärna visa Elenas konstnärliga collage från vårt senaste Skansenbesök         20/9       2018.           

Idag har Fredrika namnsdag. Jag tror inte att barn idag döps till Fredrika. Namn är som mycket annat beroende av om det är populärt eller inte. Den enda Fredrika jag hört talas om hette Fredrika Bremer. Hon föddes den 17/8 i Åbo i Finland men familjen flyttade tre år senare till Stockholm. Hon var författare och på den tiden något så ovanligt som en feminist. En feminist  kämpade för kvinnors frigörelse och respekt. Kvinnor var inte ens myndiga på den tiden såvida de inte var ogifta och förtjänade sitt levebröd själva. Ogifta damer kunde på den tiden arbeta som lärarinnor eller sjuksköterskor men det viktigaste för en kvinna ansågs ändå vara att hon blev gift och försörjd av en man. Dagens unga flickor tror inte att det här kan vara riktigt sant, men det är det faktiskt. Det är tur att tiderna förändras, men det är tvivelaktigt  om vi någonsin blir helt jämställda med männen. Fredrika Bremer tjänade mycket pengar på sin litterära verksamhet, men fick på grund av att hon var omyndig inte disponera pengarna själv. Hon gick därför under år 1840 ”till kungs” med en anhållan om att bli myundighetsförklarad.  Carl  XIV Johan som då var kung beviljade myndighetsförklaringen 14/12 samma år. Selma Lagerlöf som både tjänade pengar på sina böcker och fick Nobelpriset i litteratur använde pengarna till att köpa tillbaka sitt barndomshem Mårbacka, som hennes far spelat bort på kortspel. Om man skriver böcker gäller det också att de kommer ut i stora upplagor som säljer bra. Jag har skrivit en bok som till min förvåning getts ut på ett känt förlag och blivit en  ”bestseller.” Jag tjänade faktiskt en del pengar på den också. I år står det på min självdeklaration att jag har ”inkomst av tjänst." Jag blir nog den enda person i Sverige som deklarerar arbetsinkomst vid 106-ärs ålder        19/9     2018

Idag var det åter en varm och skön sensommardag men Elena och jag hade bestämt oss för att åka till Råsunda se filmen om den unga Astrid Lindgren. Promenerar man tur och retur till tunnelbanan får man lite motion i alla fall. Vi köpte oss en stor påse popcorn som vi snaskade i oss innan filmen började. Jag brukar inte äta popcorn varken på bio eller någon annanstans med de går att äta och innehåller inget socker samt har lågt näringsvärde. Jag tyckte mycket om filmen och Astrids ungdomshistoria var gripande och intressant. Hon blev ju mor till ett utomäktenskapligt barn och det var på den tiden synnerligen skamligt. Hon äskade sin lille son och ville ingenting hellre än att ta hand om  honom själv, vilket hon efter många sorger och bedrövelser också lyckades med. Astrid Lindgren hade varit värd ett Nobelpris för sin berättarförmåga, men ett sådant fick hon tyvärr aldrig. Barn gillar Astrids berättelser om Emil i Lönneberga och alla hans hyss. Madicken var en av mina favoriter också, men Emil är storstorfavoriten. Astrid levde under en tid då det ansågs syndigt att bli med barn om man inte var gift. Vi har alla skäl att vara tacksamma över att tiderna har ändrats och inget barn kallas numera för ”oäkting.” Jag minns från min barndom när äldsta systern till en av mina lekkamrater blev med barn. Det ältades och skambelades i stugorna runt omkring, men den stackars flickan hade förstående föräldrar som stöttade henne. Hennes mor, som var hemmafru tog hand om ungen, så att barnets mor kunde försörja sig. Alla brn borde vara välkomna och älskade men det är fortfarande en utopi och det finns otaliga barn runt om i världen som har det rent bedrövligt. Jag har tidigare betalat en slant varje månad till ett fadderbarn, som fick gå i skola och så småningom utbildade sig till läkare. Detta var väl inte helt och hållet min förtjänst men  men det kändes bra att ha varit en bidragane orsak till att det gick bra för ett fattigt barn. På dagens bild visar Elena upp söta och gulliga små barn som leker på Skansen.      18/9      2018 

Idag var det lite regn i luften när jag gick för att möta Elena för en tur till Råsunda där vi skulle köpa biobiljetter till filmen Unga Astrid. Astrid är givetvis vår kända sagoberätterska och filmen får inte precis någon bra reklam av Astrids dotter som naturligtvis vet bäst hur det egentligen var när hennes mor var ung. Det blev inga biobiljetter idag för kassan var inte öppen. I kvää när jag intog min industriellt tillagade middag tänkte jag med saknad på gårdagens magnifika afternoontebyffé. Den hade allt som jag kan tänka mig bör finnas på en sådan. Vid bordet serverades vi såsom entrerätt en ”landgång."Till den drack vi champagne. Landgången var ett litet mästerverk, vacker att titta på och den smakade förträffligt. Landgångar kan serveras i olika utföranden men det bör vara en rejäl brödskiva som underlag och mycket och gott pålägg ovanpå. När jag åker tåg till Skåne finns  det en byffévagn där man kan få en riktig måltid serverad vid ett bord eller kan köpa med sig en landgång och förtära vid sin sittplats. Jag brukar föredra det senare fast det är besvärligare att bära med sig maten. Egentligen bör man äta en varm och vällagad måltid varje dag, men den som lever ensam slarvar ofta med detta och tar sig en smörgås. Det gör man för att det inte är så lustbetonat att hålla på med matlagning bara åt sig själv och  sedan äta den i total ensamhet. Äta måste man under alla omständigheter göra. Numera finns det en del rätter som man kan köpa förpackade i ”plastkorvar”. Det är rätt ”fiffigt” att köpa färdigkokt risgrönsgröt, bruna bönor och ärtsoppa i en sådan förpackning. Jag rekommenderar våra äldre medborgare att äta ordentligt. Det är troligen tack vare sunda matvanor som jag har uppnått min höga ålder.   17/9    2018

Idag var det en vacker septembersöndag och det gladde mig eftersom Elena och jag skulle ut på Östersjön  med en båt som serverade afternoontea med allta de tillbehör som hör till den sortens upplevelse. Båten lade ut punktligt och vi fick ett trevligt bord för två vid ett fönster i fören. Vi njöt av det goda som fanns på byffén samtidigt som vi beundrade vår vackra skärgård. Salongen vi satt i var fylld till sista plats  Innan vi satte oss till bords fick vi ett glas god och välsmakande champagne. Champagne är väl inte speciellt märkvärdigt att dricka men för mig känns det på något sätt festligare när man inleder med ett glas  champagne. Bäda hade vi en gång tidigare varit på utflykt med tedrickning men då åkte vi till Salsta slott. Det  var intressant  det också för då fick vi göra en rundvandring i slottets salar med godsherren som ciceron.  En gång i tiden var det fint att bo på slott. Det var mest grevar och baroner som var slottsherrar och de ägde ofta många gårdar och torp vars arrendatorer brukade en liten bit jord samtidigt som de måste göra ”dagsverken” hos godsherren. Torparen stod lågt i rang, men ännu sämre var det för statarna som i det närmaste var livegna. Starväsendet var en skamfläck för Sverige och det avskaffades på 40-talet.  Det var till stor del författaren Ivar-Lo Johanssons förtjänt. Han skrev romaner om statarna som lästes av hela svenska folket. Moa Martinsson var också en statarförfattare och hennes bok med titeln Mor gifter sig hade jag med i en läsecirkel som jag startade på mitt jobb. Läsecirklar var populära och de har medverkat till att människor som aldrig tidigare läst en bok fick läsa ett tiotal bra romaner. När boken gått runt bland cirkelmedlemmarna hamnade den till sist hos bokägaren. Man får stort ordförråd och lär sig mycket om man läser böcker.    16/9     2018

Idag har jag inte gjort något speciellt. Det låg lite torrt bröd i min brödburk så jag passade på att gå ner till Mälaren och mata änderna. De blev tacksamma för mina brödrester, men fick tampas med måsarna om de skulle få något med av välfägnaden. Svanar och änder och en del småfåglar är trevliga fågelarter men måsarna  i stadsmiljö har blivit alldeles för aggressiva, tycker jag, På Skansens uteserveringa har jag sett hur måsarna kretsar runt och hällar man inte tillräckligt hårt i sin bulle eller smörgås så dyker måsarna ner och snappar åt sig det ätbara. Idag har jag studerat inkomna kommentarer och det är alltid lika roligt. Jag har uppmärksamma läsare som ger mig bakläxa om jag skriver något som är fel. Det var givetvis dottern som bakat tårta åt sin jubilerande moder och inte tvärt om som jagi hastigheten skrivit. Jag ber så mycket om ursäkt för fadäsen. På tal om spettekakor så har jag inte den blekaste aning om från vilken ort eller bageri de komer ifrån, men de var alltid väl emballaerade och i oklanderligt skick när de anlände med tågtransport till Stockholm. Om det går att ordna så tror jag att jag skall beställa en rejäl spettekaka till min hundrasjunde födelsedag om jag får uppleva den dagen. Skåningen är en matglad och jovialisk figur och endast det bästa är gott nog. Kaffet hos min systerdotter makar bättre än det som jag dricker i Stockholm, vilket lär bero att vattnet där är bättre lämpat att bereda kaffe av än det Mälarvatten som finns i våra kranar. Nu sägs det ibland att skåningen är skrytsam när han framhåller sin landsändas förtjänster men jag tycker att han är i sin fulla rätt att skryta lite över att han bor i Sveriges bördigaste landskap och kornbod.     15/9       2018

Nu är jag hemma igen efter min Skåneresa, som var mycket trevlig, Vi firade min kära syster Ingegärds 95-årsdag med besked och skålade för henne i ädel champagne. Hon bjöd oss senare på kvällen på en utsökt middag på en ungersk restaurang i Helsingborg som hette Glada änkan. Bara namnet lät inbjudande och vi blev inte besvikna. Det är alltid roligt att träffa släkten i Skåne och man kommer dit och därifrån med tåg som tar lite mer än fyra timmar. Jag åkte genom den beryktade tunneln i Halland och det gick galant. Jag blir mycket väl omhändertagen när jag är i Skåne på besök.Därför känns det inte ett dugg roligt att åka hem igen. Vädret kunde varit bättre vissa dagar men solen sken varm och god över oss när vi en av dagarna besökte Pålsjöpaviljongen i naturreservatet med samma namn. Reservatet består av lummig bokskog med höga och kraftiga bokträd och det är alltid en inbjudande känsla att få vandra i en bokskog. Boken är ett sydeuropeiskt träd och går inte bra att odla längre norrut än till södra Småland. Det finns faktiskt en liten bokdunge vid Ulriksdals slott och den har jag promenerat i. Min syster blev mycket uppvaktad av släkt och vänner och när hon idag åker hem till Kristianstad har hon ett stort blomsterfång att ta med sig i bilen. Det var inte 95 ljus i den fina födelsedagstårta som födelsedagsbarnets moder hade bakat och dekorerat, men den var vacker att se på med utspritsad grädde och röda och blåa  bär som dekoration. I Skåne serveras det ofta ”spettekaka” på kalasen, men de består bara av socker och vispade ägg. En rejäl spettekaka kan vara gjord av 60 till 80 ägg och är mer dekorativ än direkt läcker Jag har på några av mina jämna födelsedagar haft spettekakor, som jag beställt direkt från en ”spettekakebagerska” i Skåne. Vill man ha en spettekaka i mindre format brukar man hitta sådana på NK. Det brukar vara trist på tågresor, men den här gången satt det en språksam medelålders herre i fåtöljen bredvid mig. Om han läser min blogg vill jag tacka honom för mycket angenämt ressällskap.    14/9    2018                         

Idag har jag varit inviterad på födelsedagskalas hos min systerdotter Gun och hennes make. De bor fint i ett nybyggt hus i Bromma, Det är fräscht och modernt och det är en betydlig skillnad mellan mitt boende och deras. Den övriga släkten var också där och tiden gick fort. Vi fick god och nylagad mat och det blir jag extra glad över eftersom mitt kosthåll numera bara består av industrilagade färdigrätter. I övrigt har det inte hänt något särskilt. I morse kom jag ut på en ovanligt tidig morgonpromenad tillsammans med en flicka från hemtjänsten. Vi hade inte mycket att prata om men det känns bra att ha någon i sitt sällskap. Det är rara och sympatiska flickor som arbetar med oss gamla och det verkar inte som om de blir uttråkade av sitt jobb. Jag tror ändå att det kan bli rätt påfrestande att jämt ha med äldre personer att göra, allra helst om de är gnälliga och besvärliga. Hemtjänst är ju numera ett respekterat yrke även om det inte är så välbetalt. Det som slår mig är att det bara kommer flickor med utländsk bakgrund. Jag har ännu så länge inte träffat någon svensk flicka som är sysselsatt inom äldrevården. I morgon och ett par dagar framåt kommer det inte att bli några blogginlägg. Jag reser nämligen under till Skåne för att vara med och fira min systers 95- åriga födelsedag. Vi bli väl inte något större sällskap men det blir säkert trevligt att gå på skånsk restaurang och äta en festmiddag. När jag var ung höll man sina kalas mestadels hemma. Möjligtvis firade välbeställda 50 – och - 60- åringar sina jämna födelsedagar på en restaurang. Numera är det inte ovanligt att barnfamiljer äter sina söndagsmiddagar ute på restaurang.  Jag upprepar för säkerhets skull att det inte blir några blogginlägg de närmaste dagarna.      8/9       2018

Idag har Elena och jag varit vid Nybrokajen och bokat en utflyktsresa med båt. Vi skall intaga afternoontea för två.under båtturen som jag kommer att skriva om när den är gjord. Efter återkomst från stadsturen åkte vi till Sundbyberg och inhandlade några burkar hjortronsylt som såldes till överkomligt pris. Hjortron är exklusiva bär som växer på de norrländska myrarna och som norrlänningarna helst behåller för sig själva. Jag köpte en burk honung samtidigt. Honung använder jag som smörgåspålägg ibland när jag inte har något annat hemma. Det blir sött och gott. Honung skall egentligen vara föda åt ungarna i bisamhället men människan som gjort sig till herre över naturen häller sig med tambi och lägger beslag på honungen. Tambi får sockerlösning som ersättning för den ”stulna” honungen. Bi anses vara flitiga och det måste de nog vara om de skall samla in all den honung som vi konsumerar. De anses vara arga också men de sticks inte om man låter dem vara ifred. Bi är sociala insekter och i kupan är bidrottningen högsta ”hönset” som skall befruktas av drönare så att hon kan lägga en massa ägg. Dessa skall efter befruktningen bilda nya bisamhällen. Getingar och humlor tillhör samma släkte som tambiet men de är inte föremål för människans intresse. Humlorna är beskedligare och rundare och surrar lite hemtrevligt. Getingar bör man inte förarga. Det gjorde jag en gång och då blev jag stucken. Det hade kunnat ”taga en ända med förskräckelse” för jag är allergisk mot getingstick. Getingen stack mig i huvudet och hela mitt jag svullnade upp. Det hände vid vistelse vid sommarstugan och vi åkte i ilfart till lasarettet. Polisen tyckte att vi åkte för fort och hejdade oss. När de fått höra anledningen fick vi ställa ifrån oss vår bil och åka polisbil som med tjutande sirener for till närmaste sjukhus. Där fick jag en spruta och låg kvar till dagen därpå. Efter den händelsen hyser jag en panisk förskräckelse för getingar.    7/9 2018

Det är fortfarande fint sommarväder men jag har inte gjort någon längre promenad idag. Jag slöade fram till eftermiddagen då Elena och jag åkte till grannstaden Sundbyberg och gjorde lite inköp. I Sundbyberg är det betydligt trevligare att handla än i Solna. Det är en genuin småstadsidyll med parallella affärsgator och den påminner mycket om min hemstad Kristianstad. I Sundbyberg känner jag mig hemma eftersom jag hade mina arbetsplatser där under många år. Sundbyberg var förr en typisk arbetarstad med flera stora industrier och det var inte riktigt fint att vara bosatt där. Det har ändrats och numera har det blivit riktigt ”ståndsmässigt” att vara bosatt i ”Sumpan,” som är stadens smeknamn. Tiderna växlar och det gör att före detta fina stadsdelar förslummats och blivit mindre fina att bo i. Söder är ett typexempel på detta. Nu anses det vara en stadsdel med många fina och dyra våningar som förmögna personer har råd att bo if. En sak som jag tycker är bra i vår tid är att det placeras ut konst även i förstäderna. Myndigheterna bestämsmer t ex att konsten inte bara sksll finnas i innerstaden utan även i förorterna. Det har gjort att fattiga skulptörer som tidigare haft det ”knapert” kan tjäna pengar och leva på sin konsutövning.  Det skapas inte bara statyer och monument utan illl och med fontäner kan utformas konstnärligt och få plats på torg och andra öppna platser i våra samhälle. Molins fontän i Kungsträdgården är ett typexempel, för att inte tala om Fontana del Trevi i Rom. Den  senare är förstås mest känd för att Anita Ekberg badade i den vid en filminspelning. Det finns många flefler kända fontäner att berätta om men jag nöjer mig med att visa en bild på fontäner i Drottningholms slottspark.   6/9 2018

Idag skall jag berätta ett barndomsminne om min finaste docka som jag fick när jag var barn.  Vi var inte bortskämda med presenter eller leksaker. Jag tyckte att jag fått en riktig skatt Dockan hade ett vackert kerubansikte av celloluid. Själva kroppen var av tyg som stoppats upp med sågspån. Armar och ben var också av celloluid. Jag lekte inte med den utan tog bara fram den då och då och tittade på den. Dockan var ett under av skönhet tyckte jag och var otroligt rädd om den och förvarade den i en byrålåda. Jag tog fram den en och annan gång och tittade på den. Jag skulle spara den till mina egna barn om jag fick några. Min mor hade inte mycket känsla för vad som rörde sig i en barnasjäl och hur älskad denna min docka var. När min yngsta syster fyllde fyra år eller kanske var det fem år tog hon resolut ut min fina docka ur byrålådan och gav den till födelsedagsbarnet i födelsedagspresent. Jag grät bittra tårar då och ännu fler grät jag när jag såg hur min docka hannterades. Lillasyster slängde och dängde med den. Hon brukade hålla den i ena armen och skaka om den lite hit och dit. Efter ganska kort tid var dockan inte längre vad den varit. Armar och ben hängde löst och den var så solkig att den till slut hamnade i soppåsen. Då grät jag ändå bittrare tårar fast jag hunnit bli femton år. Jag  var rädd om den för jag tänkte spara den till mina egna barn. Jag fick aldrig några barn så egentligen hade jag inte behövt sörja den så bittert som jag gjorde. Nu är denna synd preskriberad. På min tid tog man ingen notis om barns känslor. Barn fick man men barnpsykologi var i det närmaste ett okänt begrepp. Nu har vi barnpsykologer och mer kunskap om barn. Trots detta är det många barn som som blir illa behandlade och far illa. Dockan i bild finns på Skansen.     5/9     2018

Idag hade jag väntat mig en dag i tystnadens tecken, men hemtjänstens representant hade tid att sitta ner och prata en stund vid morgonbesöket. Sedan träffade jag av en ren tillfällighet två mediadamer som passade på att intervjua mig. Det gjorde vi inte utomhus utan de fick följa med mig hem och prata. Jag blev intervjuad för en inspirationsartikel som skall  publiceras i i SV-Dagbladet den 26 september.. Den skall ha rubriken: ”På  ålderns höst.” Jag är ganska lättpratad så det gick undan snabbt och bra. Det förvånar mig lite att media inte hunnit tröttna på mig men det finns ju inte många 106-åringar att intervjua. Det är ungdomens tidevarv och man skall helst vara både ung och framgångsrik för att väcka intresse. Att det vackra vädret håller i sig förvånar mig också men det är bara att njuta av sol en och värmen. Tids nog blir det vinter. I söndags när vi var på Skansen var det roligt att titta på djuren och deras beteende. De tycks trivas på Skansen och har det säkert riktigt bra trots att de är inom stängsel och staket. Ett  trevligt djur är den välmående svartfläckiga grisen. Den har troligen ett namn men det tog jag inte reda på. Grisar har med orätt påståtts vara orena djur, men det är rent förtal. Vi  kallar vissa personer för lortgrisar och vi påstår också att en del  uppför sig svinaktigt eller att någon är ett ”fyllesvin.” Grisen är i alla fall ett klövdjur och en glad och välmående gris har knorr på svansen och viftar gärna på den.Till julen går många grisar ett oblitt öde tillmötes och blir till julskinkor och pressylta. På tal om pressylta så gjorde mor den av ett halvt eller helt grishuvud. Huvudet kostade i min barndom 1 krona kilot och efter kokning blev grishuvudet en präktig och fin pressylta som figurerade på julbordet tillsammans med inlagda rödbetor. Grisen på bild är av honkön och en sådan kallas för sugga. Grisar av hankön kallas för orne eller galt. Den fotograferade grisen  finns på Skansen      4/9    2018

När Elena och jag var på Skansen i söndags och såg mannen med ett paket Eve margarin mindes jag hur vi i gamla tider hade det med matfettet på smörgåsarna. Smör var dyrt och ansågs lite exklusivt så i barnfamiljerna blev det ofta margarin på brödet. Det fanns en speciell smöraffär i min barndoms stad och där kunde man köpa en blandning av hälften smör och margarin. Man valde ett halvkilo av varje sort och sedan blandade expediten ihop de båda halvkilospaketen till ett kilo ”smörblandning.” Det var en fröjd att se hur behändigt smöret blandades med margarinet med hjälp av två ”klappträdspadar.” Det fanns inget lättmargarin som vi nu köper i plastaskar. Inte heller fanns idet färdigskuret smörgåspålägg av typen rökt skinka eller medvurst. Expediten skivade upp det man skulle ha av en  korv eller skinka. Man valde om skivorna skulle vara tunna eller tjocka. Skulle mor laga  köttbullar ville hon alltid ha färsen på sitt eget vis och köpte därför en bit kött och en bit fläsk som hon malde hemma i köket i en handdriven köttkvarn. Färsen kom ut i långa strängar genom runda hål ur en hålskiva. Mammas köttbullar brukar ju barnen tala om såsom de enda riktigt goda och min mammas köttbullar var verkligen något extra. Hon stekte dem antingen i smör elle i Coops på den tiden välkända Eve- margarin. Vi gjorde våra inköp i det som då kallades för ”koperativa.”  Där fick man ”återbäring” på alla köp en gång om året om man samlade  kvittona på inköpta varor. Det var inte ett dugg roligt att räkna dessa kvitton. Det brukade Jag få göra med hjälp av en blyertspenna och ett pappersark. Räknemaskiner fanns bara på kontor och i affärer. De här minnesbilderna fick jag när jag besökte Skansen.       3/9    2018

Idag har Elena och jag besökt Skansen. Det var gratis inträde för den som hade DN-kort och allt som är gratis skall man passa på att utnyttja. Skansen är världens äldsta friluftsmuseum som grundades av Artur Hazelius år 1891. Han ville att folk skulle lära känna sin historia eftersom det är det bästa sättet att lära känna sig själv. Alla vet väl är där finns en massa stugor från alla delar av landet och en stor samling av nordiska djur. Jag tror att vi besökte samtliga platser och stugor och såg de flesta djuren. Vi fick oss en rejäl promenad på köpet. Det var rena folkvandringen till Skansen i dag och man fick finna sig i att köa om man ville se något eller intaga någon förtäring. Mitt första Skansenbesök gjorde jag när jag som femtonåring var på skolresa i Stockholm. Då tyckte jag att det som var mest spännande var att åka upp och ner med bergbanan som också leder upp till Skansen. När jag flyttat till Stockholm många år senare blev Skansen en tillflykt. Det var mer allmänbildande och kulturellt än att gå till Gröna Lund. Ingen tyckte att det var märkvärdigt att man var där ensam. Det finns många ensamma personer i Stockholm och om de inte försöker göra saker och ting i sitt eget sällskap så har de det förfärligt tråkigt. Jag är född i en småstad i Skåne och där är folk enligt min mening mycet mer måna om att hjälpa både varandra och nyinflyttade till rätta. I fastigheten jag bor sedan nära 60 år tillbaka känner jag inte en människa. För att inte behöva bli betraktad som ”lantis”. vågar man inte ens säga hej till en samåkande i hissen. Men sånt är livet i de stora städerna. Bilden visar en man som stod vid en kolonistuga och spelade på en gammal resegrammofon.      2/9       2 018 .                 

När man vandrar på Djurgården kan man se en massa statyer av kända personer. Bland de första man möter är statyerna över Jenny Lind och Gunnar Wennerberg. Den senare mest känd för att ha skapat Gluntarna en samling sångskatter om studentlivet vid Fyrisån. Den blev snabbt populär och folk sjöngs och gnolade på den överallt. Jenny Lind var född i Småland 6/10 1820 och dog den 2/11 1887. Hon blev världsberömd för sin vackra sopranstämma. På grund av sin välljudande röst kallades hon för ”den svenska näktergalen.” Vi har och har haft flera stora operastjärnor i Sverige. Bland de kvinnliga är Birgit Nilsson som förärats ett eget museum i sitt födelsehem en bondgård i byn Svenstad i Skåne. Där kan man dricka kaffe och ta en kaka eller en smörgås i det kafe som etablerats i gårdens stall. Givetvis har det renoverats för ändamålet. Jussi Björling blev också en världsberömd operaartist som haft stora roller i välkända operetter och operor. Han har givit konserter och uppträtt på operascener över hela världen. Sverige är ett litet land men det har ändå frambringar flera världsstjärnor. Ingen har väl glömt den välsjungande Barbro (Alice-Babs) som tillsammans med danskarna Svend Asmussen och Ulrik Neuman uppträdde som gruppen The SweDanes. Det är unikt att ett så litet land som Sverige kan visa upp så många sångare som blivit världsberömda. Vi lär vara ett sjungande folk och om jag inte har fel så har vårt land med hänsyn till sin folkmängd de flesta körsångare i världen. För att återgå till de offentiga konstverken och statyerna i stan så går det inte an jag inte att räkna dem alla. De finns i alla stadsdelar. Många av Stockholms fontäner har konstnärlig utsmyckning.    1/9      2018.

Nu är kvällarna mörka och det är inte direkt trevligt att vara ute i mörkret. För övrigt är det inte nödvändigt att vara ute sent på kvällarna eftersom gamla tanter sällan besöker kvällsföreställningar och nöjeslokaler. Vill man gå på bio går det bra att titta på filmer på eftermiddagen. Ungdomar som är ute på kvällarna är sällan mörkrädda. Även på landsbygden har man elektrisk  belysning. Ingenstans utom i rena ödemarken behöver man bära en lykta i handen. För övrigt är lyktor så gott som  ”ute” när det gäller belysningsändamål. Det finns alldeles förträffliga ficklampor att lysa sig med  om det av någon anledning skulle behövas. Annat var det när det inte fanns elektricitet I hus och ladugårdar. Eletktrisk ström fick vi först i slutet av 1800-talet. Ännu tidigare lyste man sig med talgdankar och stearinljus. Dem bytte man senare ut mot  lyktou och fotogenlampor, Jag har berättat förut att min mormors stuga  var helt utan elektricitet. Hon hade först  bara  en trälykta med stearinljus i och den tog r hon med sig när hon förflyttade sig i stugan. När fotogenlamporna kom tyckte hon att hade fått det modernt och rationellt och var mycket stolt när hon kunde läsa en bibelvers i lampans sken. Hon var inte särskilt religiös utan det var mer en gammal vana från föräldrahemmet. På den tiden hon var ung hade prästerna mycket att säga till om i bygden. De åkte runt till gårdarna och förhörde familjerna och deras pigor och drängar i bibelkunskap. Det kallades för husförhör och var någonting som de flesta var mycket rädda för. Bibeln och psalmboken var för övrigt de enda böcker min mormor.hon hade. Egentligen förstår jag inte att hur hon kunde stå ut med sin ensliga tillvaro men jag vet att hon var glad över att hon hade en lykta i handen  när hon gick till uthuset i kvällsmörker.        31/8       2018

Nu lider sommarmånaden augusti mot sitt slut och vi kommer in i höstmånaden september. När jag tittade i kalendern kom jag att fundera lite över varför vissa månader har 30 dagar medan de andra har 31.dagar. Undantag är februari som bara har 28 dagar. Vart fjärde år har februari 29 dagar. Då är det nämligen ”skottår.” Skottår är det därför att året delas in i 365 dagar men  365 är inte jämnt delbart med fyra utan det blir liksom några timmar över varje dygn och för att få ordning på det hela samlar man ihop dessa timmar till en hel dag vart fjärde år som då kallas för ”skottår.” Sådant här borde jag inte fundera över men när jag nu en gång är som jag är skall jag försöka reda ut begreppen. I tidernas begynnelse visste ingen vad ett år var för något men det är den tid det tar för jorden att fullborda ett varv runt solen. Det tar 365,2429 dygn för jorden att rotera runt sin egen axel så att en given punkt åter vänds mot solen. Decimalerna visar att det blir några timmar öer varje dygn och det är dessa timmar och minuter som vetenskapen samlat ihop till en skottdag vart fjärde år. Vi lever efter den gregorianska tideräkning som påven Gregorius XIII fastställde på sin tid. Under ett skottår är det enligt en borgerlig tradition från 1800-talet tillåtet för en kvinna att fria till sin själs älskade. En del karlar är lite blyga och kommer sig kanske inte för att fria själv. Det skulle förstås vara rätt snöpligt om den giftaslystna damen fick ett nej till svar. I år är det inte skottår men det kommer det att bli 2020. I brist på lämpligt foto tar jag till en bild på en för mig okänd krukväxt.    30/8       2020 

Idag har jag röstat igen. Inte på riktigt utan det var ”fejkat” därför att det skall bli en uppfölare till den första och mycket omtalade SVT-dokumentären om mitt liv. Röstningen skall vara med i den nya filmen därför att det är unikt att en  nu röstberättigad är född innan det fann kvinnlig rösträtt. Personal är tillstädes i vallokalerna ifall någon röstberättigad är i behov av hjälp. Det är ordning och reda när svenska folket går till val. Jag har röstat i många val.  Kvinnor hade ingen rösträtt när jag föddes. Den fick de först år 1921 då lagen om kvinnlig rösträtt gick igenom i riksdagen. Det går åt mycket papper i valtider. Det sitter affischer uppe  överallt och tryckta valsedlar och kuvert finns i överflöd i vallokalerna och man får även  valreklam i sina brev lådor med posten trots att de finns i överflöd i vallokalerna. Det skall bli riktigt skönt när valdagen är över. Arbetet i riksdagen leds ju av en talman och man har redan börjat diskutera vem det skall bli och från vilket parti denne skall väljas. Det är mycket onödigt ”käbbel och  bli riktgt skönt när ordningen är återställd. Allmänheten kan besöka Riksdagshuset på lördagarna om de så önskar och jag har varit där några gånger med gästande släktingar från Skåne. I övrigt bryr jag mig inte om politiken men hoppas förstås att vi skall få bra och dugliga riksdagsmän och en regering som häller oss utanför krig och elände och bevarar det svenska välfärdssamhället. Jag är ju numera en ”brukare” av kommunens äldrevård fast jag egentligen inte behöver den. Men det är rätt trevligt när det på morgonen kommer en vänlig person och frågar om man mår bra och om man ätit frukost. På kvällen säger en annan "god natt. Jag skall också ha sällskap på promenad omenad fast hur ofta detta skall ske har jag inte fått någon riktig klarhet i.      29/8       2018

När jag var ung var det vanligt att ungdomen gick till ställen där man dansade och det spelades dansmusik. I en Frödingdikt ”var det dans bort i vägen på lördagsnatta.” men vanligtvis dansade man i Folkparkerna på sommaren och på vintern i Folkets hus eller i någon annan lämplig samlingssal. Innan jazzen kom till Sverige var det mest gammal dans såsom vals, schottis, hambo eller polka. Jazzen har sina rötter i afrikansk folkmusik och  lanserades  i slutet av 1800-talet i USA och staten New Orleans. I början av 1900-talet blev det populärt med stora jazzorkestrar och folk dansade foxtrot, tango, one step och liknande danser. Danshaket var en plats där vanliga enkla ungdomar träffades och om de passade ihop kunde de bli ett äkta par så småningom. Jag var mycket blyg när när jag var ung och tyckte inte om att ställa mig vid en dansbana ”till påseende” och vänta på att bli uppbjuden. Jag tyckte det var pinsamt och stod där och såg mer avvisande ut än direkt danslysten och tillmötesgående ut. Min första man träffade jag inte vid en dansbana utan blev bekant med genom att en vänninnas herrbekant hade en kompis som letade efter kvinnligt sällskap. Det hade varit bättre att jag aldrig hade träffat honom men det är en annan historia. Min andra man träffade jag på Gröna Lund när jag flyttat till Stockholm. Det var den första lördagen jag var ensam och jag visste inte jag skulle ta mig till en lördagskväll och till Gröna Lund hittade jag. Han dansade bra och hade dessutom alla de goda  egenskaper som den förstamannen saknadee. Jag kan således säga, att jag till slut fann den rätte vid en dansbana. Vi återupptog dansen sedan vi blivit pensionärer.  Det fanns och finns fortfarande många föreningar som ordnar eftermiddagsdanser för pensionärer. Dans ger god motion och kanske är det dansen och långa promenader som är orsak till att jag fortfarande är pigg och rörlig. Orkestern på dagens bild har jag dock aldrig dansat till.    28/7    2018

Idag har jag utövat mina m d v s att jag har förtidsröstat i Riksdagsvalet. Det är inte så svårt och vet man inte hur man skall bete sig, så finns experthjälp på plats. För att ingen skall ”tjuvtitta” och få reda på vilket parti man röstar på stoppar man röstsedeln i kuvertet bakom  ett litet bås i röstlokalen. Allt är välordnat och bra och blir enkelt även för en 106-åring. Ungdomarna som får rösta för första gången känner sig säkert lite betydelsefulla när de går till vallokalen. Jag  har blivit ordentligt ”rastad” idag och varit ute länge. Det blev en halvtimmes promenad fram och åter till biblioteket och efter lunch blev jag hämtad av en hemtjänstflicka för promenad. Vi gick i en timma under tystnad. Man vet inte riktigt vad man skall tala med en ung och vacker flicka om och jag misstänker att får höra tillräckligt om gamla människors bekymmer och besvärligheter- Hon var kanske glad  över att jag höll tyst. Tills vidare besvärar jag inte hemtjänsten med många göromål. De kommer och städar var fjortonde dag men bara i två av mina fyra rum. För att slippa se dammtussar på golvet i den andra delen delen av lägenheten städar jag där själv. Idag fick man ha jacka på sig vid utevistelse och de  varma dagarna är kanske över för den här gången. Jag är glad för de som varit denna vackra sommar.  Vi bor ju i en vacker stad som kallas för ”Mältarens drottning” och har även Östersjön i vår omedelbara närhet. På den går det skärgårdstrafik ut till övärlden  och detta  gör att det finns ett stort antal såväl gamla som nya båtar som går i regelbunden trafik ut tiill  övärlden. Elena har fotograferat en av dem.     27/8    2018 

"All vår början bliver svår" säger ett ordstäv och det är så sant som det är sagt. Det är inte så lätt att ta de första stegen i livet och det är inte alla gånger så roligt att börja skolan heller. Jag känner mig lite som en nybörjare när det har blivit dags för en ny sida. Men har jag  klarat mig igenom 23 stycken tidigare sidor så går det troligen idag också på på grund av rutin och gammal vana. De första bandomsåren har man inte många egna minnen  av. Det allra första barndomsminnet jag kan erinra mig har jag från 4-årsåldern. Det som hände då kan ingen ha berättat för mig för det fanns ingen förålder eller nårstående i närheten. Jag låg på stadens epidemisjukhus när det hånde. Jag var totalt ensamoch låg i en säng i en stor sal och kände mig olycklig och längtade hem. Utslagen kliade, jag hade inga leksaker och ingen brydde sig om mig, Jag skrek som en vilde och grät förtvivlat. Det var inte barnens århundrade på den tiden.  Barn svar sällan välkomna och fanns de så skulle de inte göra väsen av sig. När jag skrek som värst  en dag kom syster Lisa och ställde sig i dörröppningen med en visp av avskalat björkris i handen. Hon skrek högt och ljudligt och "hotade mig med vispen och sade: "Om du inte tiger ungrackare skall jag slå dig med den här." Jag blev så rädd att jag tystnade tvärt och fick gråten i halsen. Jag hickade och hulkade en lång stund efteråt. Så kunde man behandla ett barn i en sjukhussal år 1916.  Det var inte lätt att vara barn och sjuk på den tiden.    11/8    2018

Idag skall jag skriva lite om de kommentarer jag får och det är som alltid intressant läsning. Av de senaste är de flesta från Danmark därför att dokumentärfilmen om mitt liv har visats där nyligen. Danmark ligger som alla vet mycket nära Skåne och det är bara Öresund som skiljer värt fastland från Danmarks största ö Själland. När jag besöker Helsingborg kan man vid klart väder se den danska staden Helsingör. Mellan Helsingborg och Helsngör går färjorna non stop och Helsingborgs ”ölgubbar” tar morgonbåten över till grannlandet när de vill ta en ”bira.” De vill ofta ha mer än en och till den äter de gärna en dansk smörgås, rikligt försedd med pålägg. Den kallas för ”smörrebröd.” När jag var barn hade min familj täta kontakter med danska släktingar både på fars och mors sida. På pappas sida kom ”farbror dansken” som var min farfars yngsta bror. Han var skräddare och hade stor kundkrets i Köpenhamn. Till Köpenhamn hade han utvandrat som ung och gift sig med en danska.’ Vi kallade i all vänskaplighet för ”farbror dansken.” Han föddes en gång som ”underbarn” av min farmors mor när hon var 54 år gammal. Detta barns födelse var då i och för sig en stor skam och nesa eftersom 54-åringar inte borde vara fertila och föda barn. Vi barn brukade få svenska enkronor av danskarna när deras återresa närmade sig. Detta gjorde de danska besöken mycket populära. En enkrona kunde man få mycket godis för om inte mor ”konfiskerade” den och tlll vår stora sorg lade den i sparbössan. Under ransoneringstider gjorde svenskarna täta proviantresor till Danmark för att hamstra kaffe och annat åtråvärt. Danskarna for å sin sida motsatta vägen för att fynda i Sverige. Jag fick genom släktkontakterna goda kunskaper i danska tungomålet. Dessa kunskaper hade jag praktisk nytta av i arbetlivet när jag under ett år arbetade som sekreterare och telefonsvarare på en dansk firma som hade en agentur i Sundbyberg.    12/8     2018

Idag har jag varit på Hörcentralen, den som kallas för Hörbart. Något namn skall ju saker och ställen ha för att vi skall kunna nå dem eller skilja dem från varandra. Jag kan inte nog prisa den svenska välfärden för mycket av den kostar inte en krona utan det är gratis numera.. Ören räknas inte så dem kan vi glömma. Min systerson Leif och hans sympatiska hustru Ann-Christin var mina ledsagare och hjälpte till att lotsa mig rätt och att lyssna till vad som sades, så att de i sin tur kan repetera för mig om det skulle behövas. Hörexperten är en tålmodig man som gör sitt allra bästa. Man förstår att det kan vara tålamodsprövande att ständigt och jämt ha med ”dövnickar” att göra. Men han var mycket hoggrann.och förvissade sig hela tiden om att jag uppfattat honom rätt. Han ville vara var säker på att jag fattat ”fattat galoppen. Dagens väder var behagligare än förut och det behövdes inga yttererplagg. Vetenskapsmännen säger att det varmare klimatet har kommit för att stanna och att mänskligheten får vänja sig. vid högre temperaturer framöver. Människor har under tidernas lopp fått vänja sig vid både det ena och det andra och kommer säkert att klara värmen också. För Aövrigt blir de så illa tvungna. Om det inte skett förändringar skulle utvecklingen stått stilla Förändringar innebär det är därför som utvecklingen har gått framåt. Om det är sant att de första människorna Adam och Eva blev utdrivna ur paradiset för att de åt av den förbjudna frukten på ett äppleträd så hade vi fortfarande varit klädda i fikonlöv och levt kvar på apstadiet. Det besannar också tesen ”att synden straffar sig själv.” När jag var barn var det fullt legalt att ge barnen stryk. Till och med i skolan fick man bestraffa barn. Det kallades för skolaga och ingen ojade sig över det. Min lärarinna i tredje klass gav mig en gång en rejäl dask på fingrarna . Jag fick lägga upp ena handen på bänklocket ioch fick sedan en rejäl smäll av pekpinnen. Min förseelse bestod i att jag inte suttit tillräckligt snäll och tyst på skolbänken. 13/8 2018

Idag har det inte hänt så mycket, men det var trevligt i går. Då hade jag en intervju med Susanna Carlhem som frågade ut mig om vad  anledningen är till  min rörlighet  och höga ålder. Man är egentligen inte äldre än man känner sig och ålder är som alltid relativ. Den förhåller sig till den fysiska och psykiska status man har. Man behöver inte alls vara vördnasvärd och allvarsam för att man blir gammal. Ett gott skratt förlänger livet och humor är en gudagåva. ”Surpuppor” gör ingen människa glad och har som regel förfärligt tråkigt. ”Den  gudarna älskar dör ung” säger man också och om jag är högt oälskad så tar jag det med en ”klackspark”. Mitt gårdagssällskap och jag besökte Brunnsvikens trädgårdar som ligger i Ursvik strax intill Sundbyberg. Där drack vi kaffe och tittade på . Vi behövde för övrigt inte betala kaffet för det bjöd kafeet på.  Susanna Carlhem förärade mig en vacker blåblommig växt som hette Platycodon och som jag aldrig sett förut.. Blommor sätter guldkant på tillvaron och jag bara älskar blommor, Innan jag hade inglasade balkonger odlade jag pelargoner  på balkongen varje sommar. Nu blir det för varmt där ibland och hetta  är inte bra för hemodlingar. I min barndom var det inte populärt med balkongblommor och växter på fönsterbrädet. Man kunde i enstaka fall ha en  meterhög palm på en piedestal och en aspedistra på fönsterbrädet. Blommor i vas hade man om de var present  eller kunde plockas i egen trädgård eller på ängen . Ideen med koloniträdgårdar kom från Tyskland och hade  man en koloniägare i bekantskapskretsen fick denne många både välkomna och icke välkomna besök på sommaren. Jag minns med glädje den tiden då jag ägde en trädgård  och odlade fina blommor.    14/8     2018

Nu när vädret har normaliserats går det lättare att tänka klart och att ta sig för med något praktiskt eller trevligt. Jag har länge tänkt köpa mig en modernare mobiltelefon än den jag fick i 90-årspresent år 2002. Den har visserligen fungerat tillfredsställande de få gånger jag varit uppkopplad. Elena har länge tyckt att den var lite ”mossig” men hon är en finkänslig person och blandar sig inte gärna i andras affärer. Däremot hjälper hon till med goda råd och vägledning närdet behövs. Jag litar helt på hennes omdöme och idag rekommenderade hon mig att dra nytta av ett reklamerbjudande från en större elektronikfirma. Det gjorde vi men det tar sin lilla tid att välja och vraka bland ett stort utbud. Jag gick i alla fall ut från affären med en ny och modern telefon. Sedan gällde det bara att kunna använda den. Det tar sin tid för en åldrande person att lära sig något nytt och  den undervisande får ha tålamod. Det har Elena som lovade mig en repetionsövning om ett par dar om jag inte tagit till mig undervisningen. När jag kom hem från affären låg det bland posten ett brev från Kungliga hovförvaltningen som meddelade att det besök jag skulle göra på Solliden i sommar måste ställas in på grund av tidsbrist. Jag skulle i stället få besöka Drottningholms slott lite senare. Detta arrangemang passar mig bra för då slipper jag åka den långa vägen till Slolliden. Drottningholms slott ligger ju betydligt närmre min hemvist Solna. Nu är det bara att vänta och se tiden an. Det blir i så fall mitt andra besök hos den trevliga kungafamiljen. Jag  besökte dem på Kungliga slottet för en tid sedan. För övrigt gör hemtjänstflickor besök hos mig morgon och afton. Hittintills har jag träffat nya flickor varje dag. Ingen av dem visste något om mig. En av dem hade ingen aning om vad beteckningen blogg och bloggare var för någonting. Den kunskapen behövs inte heller i deras jobb. Jag tror att de är fullt kompetenta att jobba praktiskt hos de gamlingar som de skall sköta om.     15/8     2018

Man märker redan nu att dagarna har blivit kortare. och nätterna längre. Det känns lite sorgligt att sommaren lider mot slutet men jag hoppas på en vacker och skön höst och att löven håller sig gröna ett bra tag ännu. Dagarna är fortfarande längre än nätterna och det är alltid en tröst. Idag gick solen upp kl 05:08 och ner kl 20:34. Vid höstdagjämningen den 23 september kommer dag och natt att vara lika långa, sedan blir det snart mörkt och dystert på kvällarna. Soluppgångar kan vara väldigt vackra men jag tycker på något sätt att de är färgstarkare söderut. Vi som bor i Europas norra delar ser hur solen sakta sjunker i väster och sedan försvinner långsamt vid horisonten. Längre söderut försvinner den mycket snabbare och är färgstarkae. Innan Sverige blev elektricifierat lyste man sig med talgdanankar och  fotogenlampor. Dessa ljuskällor lyste bara upp den närmaste omgivningen. När jag var ung fanns det elektrniskt ljus i lägenheterna i nybyggda hus men i den äldre bebyggelsen i grannskapet använde folk fotogenlampor att lysa sig med. De lyste inte upp mycket mer än den närmaste omgivningen. Mormor fick aldrig elektricitet indragen i sin stuga utan hade fotoenlampan i handen när efter mörkrets inbrott förflyttade sig i rummet. Det var rätt obekvämt. Det var först när Sverige blev elektricifierat som vårt välstånd fick fart och vi kunde tillverka och exportera trävaror och järnmalm i större skala. Tage Danielsson var den ene i humorduon Hasse och Tage och han gjorde stor succe när han sjöng visan om att allting skall gå med elektricitet. Det gör det ju också och vad skulle Sverige vara om vi inte hade vår vattenkraft som ger oss den elektriska strömmen.     16/8    2018

Idag har alla som heter Signhild eller Signe namnsdag  och det  är närmare 2300 stycken damer varav de flesta är över 80 år. Signhild är ett gammalt nordiskt namn och är bildat av ord som seger, beskydd.eller strid. Det är således inget speciellt vackert namn, men när ungarna skall namnges eller döpas kan de inte själv bestämma vad de vill heta utan får nöja sig med det dopnamn de får. Jag har inte alltid varit så förtjust över att heta Dagny, men man vänjer sig.. En kafeidkare på Stockholms Centralstation har döpt sitt kafe till Dagny och gör reklam sin rörelse med stora i stora röda neonbokstäver.  Ove Törnquist har gjort en visa om detta kafe som börja med orden:”Dagny kom hit och spill, Dagny fem droppar till” Skämtsamma personer brukar sjunga den för mig ibland, men särskilt förtjust över uppmärksamheten blir jag inte.I skapelsehistorien heter den första kvinnan Eva och det är ett namn som stått sig genom  tiderna. De flesta saker och ting som finns i vår värld har ett namn. Städer och byar har namn och det har gårdarna också i de flesta fall. Min födelsestad har t ex fått sitt namn efter den danske kungen Christian IV som grundade staden och lätt bygga den ståtliga Trefaldighetskyrkan- Trosa är Sveriges allra första stad och grundad på 970-talet. Elena och jag brukar åka dit ett par gånger om året och vandra på de gamla gatorna och titta på den åldriga gamla husen. Man tar sig dit via tåg och buss och har man SL-kort så gäller det. Sigtuna är också en riktigt gammal stad och där hölls på sin tid det allra första riksdagsmötet..  Dagens bild är inte från Sigtuna, men prästkragarna  är mina favoritblommor.        17/8     2018

Jag har visst gjort bort mig i går och påstått att Signhild hade namnsdag . Det var ju inte med sanningen överensstämmande och jag ber tusen gånger om ursäkt för mitt misstag. När jag som barn inte var rätt orienterad i tid och rum, sade mormor att jag var ”veckovill.” Det kan vem som helst bli när som helst och då blir det fel i protokollet. Mormor hade bestämda åsikter om det mesta och hon blev aldrig svarslös. Mormor gav svar på tal även till husbönder och överordnade. Det har väl inte undgått någon att jag var och är en stor beundrare av min kära mormor. Man hade inga idoler förr i världen ty de är en senare tids företeelser. Då högaktade man överheten och var mer eller mindre underdånig mot kyrkan och prästerskapet. Det var den tiden då ”kvinnan skulle ”tiga i församlingen” och ”vara mannen underdånig.” Det fanns förstås även då argsinta och härsklystna kvinnor. Xantippa var ett tidigt exempel på en riktig ragata. Hon var gift med den grekiske filosofen Sokrates. Hon var grälsjuk och klandrade ständigt sin make. Det kunde kanske bero på att hon som var av aristokratisk familj inte ansåg att mannen inte hade tillräckligt hög status. När en person gifter sig ”under sitt stånd” sägs vederbörande göra en messallians. Kända talesätt säger så här: ” kaka söker maka” och ”lika barn leka bäst.” Jag tror inte att det är riktigt sant. Om kontrahenterna tycker riktigt mycket om varandra kan kärleken överbrygga sociala klyftor.och de tu leva lyckligt tillsamman. Efter regnet idag såg trädens löv ut som på dagens bild.    18/6   2018
.

När man i dagligt tal säger om en människa att hon är en ängel är hon det inte i bokstavlig mening utan för att personen ifråga är är ovanligt snäll och hjälpsam. Skyddsängel kan bara den kallas som är mycket omtänksam  och beskyddande  När jag var barn sade man, att jag måste haft änglavakt när jag var i farten och lekte vilda lekar  och ständigt tog risker.  Jag tror inte på änglaränglavakt utan lite mer på att ber or på lite tur i det man ägnar sig åt. En svensk kvinna vid namn Elsa Brändström har blivit kallad ”Sibiriens ängel. Hon var sjuksköterskan som mitt under brinnande krig och den ryska revolutionen ägnade sig åt att vårda tyska krigsfångar som deporterats till Sibirien. Jag tycker för övrigt att sjuksköterskor och annan vårdpersonal är värda stor aktning för de gärningar de utför på sjukhus och äldreboende. Det är långt ifrån glamoröst att byta kiss- och bajsblöjor på gamla och sjuka gubbar och tanter. Men det är jobb som måste göras och som fler kommer att få ägna sig åt när de äldre lever längre och blir fler och fler. Änglarna avbildas ofta i våra kyrkor som knubbiga, små sockersöta varelser med runda kinder. De har ofta vingar av fågelfjädrar på ryggen. Målningar med kyrrkänglar var för övrigt den enda sorts konst som allmänheten kom i kontakt med under tidigare århundraden. Det fanns inga museer och konstnärerna hade inga utställningar.  Skulle den fattige konstnären ha framgång förr i världen måste han gynnas av en mecenat med gott om pengar. Min vän Elena gillar änglar. Jag har sett att hon har en liten änglafigur hängande i en silverkedja hon bär om halsen. Är det så att jag tack vare en skyddsängel har  fått ett långt och bra liv så är jag denna varelse otroligt tacksam.  Dagens bild år tagen på Pingskyrkans Citykonditori på Drottninggatan dår vi drack kaffe i lördags eftermiddag.         19/6      2018

Idag hade jag sovmorgon och vaknade först kl tio av att hemtjänstflickan stod inne i sovrummet och väckte mig. Äldre personer är sällan ”sjusovare” men ibland behöver man ta igen sig. Sedan jag väl kom på benen har dagen varit lugn och jag har varit ute och promenerat i omgivningarna och gjort lite inköp. I dagens kasse hade jag med mig ett paket kräftor som jag och bästisen skall festa på när hon får tid över. Det är inte mycket mat på en kräfta så man får rosta lite bröd och fylla ut med. När jag var barn var det bara ”fint folk” som åt skaldjur. När herrarna skulle ”slå på stort” bjöd de sin själs älskade på hummer och champagne. Hummern är ju ett skaldjur av lite större format som man i bästa all blir mätt av. Det stackars djuret är svart till färgen när det kravlar omkring bland stenarna i åar och andra vattendrag. För att skaldjur skall få sin vackra färg slänger man ner dem det i kokande vatten vilket jag anser vara djurplågeri. Men människan är ju jordens största rovdjur och dödar och äter upp både små och stora djur. Jag har ibland övervägt att bli vegetarian men det har hittintills stannat vid blotta tanken. Jag äter numera industrilagad mat och det enda jag har emot den är att det är för lite grönsaker i paketet. Ägg och mjölk ingår i min dagliga kost och eftersom jag mår bra tror jag att jag får i mig tillräckligt av alla näringsämnen. Unga flickor är väldigt måna om att ha en slank figur och de äter ofta för lite riktig mat. Att leva bara på kaffe och smörgås är inte nyttigt och jag uppmanar därför mina medmänniskor att inte slarva med sina måltider. Man blir nämligen vad man äter, sägs det. Frosseri är däremot en dödssynd. Lagom är bäst. Jag hade ingen bild på skaldjur men laxen lever också i vattendrag.  20/6    2018

Idag fick jag besök av SVT-dokumentärfilmaren Åsa Blanck och hennes fotograf.  Det skall bli en uppföljning av av dokumentären ” Det är inte så dumt att bli gammal.” Att det finns mer att berätta om mig förvånar mig men det får bli filmarnas ensak. Att det är valår i år har väl ingen undgått att märka. Jag har redan fått mitt röfilmarnas m uppgift om hur och var jag kan rösta. När min mor föddes hade inte kvinnorna någon rösträtt. Den fick de först år 1921 och det var en stor händelse för många av de kvinnor som ditintills inte haft något inflytande politiskt. Min mor fick t ex rösta första gången när hon var 32 år gammal. Hon var född 1889. Vi kan inte föreställa oss hur lite kvinnorna hade att säga till om i den tidens samhälle. De var helt underordnade den manliga representationen. Nu sitter det många duktiga kvinnor i riksdagen numera och ingen ifrågasätter deras självklara rätt att ha en plats i i någon av de två kamrarna. Riksdagshuset är en vacker byggnad som ligger på Helgeandsholmen. Det byggdes under åren 1897 – 1905 och ritades av arkitekt Aron Johansson. I Rosenbad på Strömgatan håller regeringen till. Deras hus har ritats av den kände arkitekten Ferdinand Broberg som även ritat Nordiska Kompaniets byggnad på Hamngatan. När jag första gången besökte NK var jag på skolresa i Stockholm och blev väldigt imponerad av varuhusets storlek och alla de varor som man kunde köpa där. Numera är NK en galleria och inte det minsta märkvärdigt. Men det har anor och det ger detta varuhus en viss ryktbarhet. Dagens foto är inte taget av Elena.    21/6     2018

Nu behöver man inte gnälla över det varma vädret för temperaturen har sjunkit några grader och det är behagligt att vistas ute. Elena och jag har varit i Sundbyberg och flanerat och handlat. Elena håller koll på extrapriserna och gör man det kan man tjäna några kronor .  Ibland är priset på en vara så lågt att jag känner medlidande med odlaren eller affärsidkarna som satt priset. Men de ”tar antagligen in på gungorna vad de förlorar på karusellen.”  Det här uttrycket är ett gammalt ordstäv och talar för sig själv. Numera lanseras det inte några ordstäv eller talesätt och de gamla faller i glömska. Mormor var en hejare på ordspråk  och kryddade ofta sitt tal med sådana. De som jag  minns  idag har jag lärt av henne. Hon hade inte hög status, men tyckte alltid ”att en ann är så god som en ann” och  krusade inte för  ”fint folk.” Ett annat  som hon levde efter var: ”Bättre brödlös än rådlös.” Hon sade också : ”den som viskar han ljuger” eller t ex ”skadeglädjen är den enda sanna glädjen. ” Ett som också är sant är: ”att allt är inte guld som glimmar.” Många människor ser bara till ytan och missar ofta det riktigt värdefulla. Jag är en riktig kvällsmänniska och blir sällan färdig att skriva mina blogginlägg förrän sena kvällen. Det är troligen  därför som det smyger sig in ett och annat fel ibland när  hjärnan går på tomgång. Det är ett dumt beteende som passar in på  mormors ordstäv: ”När det kvällas får den late bråttom.” Jag har lovat mig själv bot och bättring men efter ett par försök återfaller jag i gamla vanor. Då säger ordspråket ”att vägen till  ”helvetet” är belagd med goda föresatser.” Dagens bild på gula blommor är vacker. men jag vet tyvärr inte vad de kallas.      22/8    2018 

Idag läser jag i tidningen och ser på TV att myndigheterna vill bygga hus på kulturområden och parkmark. Det är inte populärt hos folk som värnar om vårt kulturarv. Men det är många som saknar bostäder och har det besvärligt och bor provisoriskt  Innan det fanns höghus och storstadsområden så bodde var och i sin egen lilla stuga, på bondgårdar eller i slottslott. Det fanns en tid i världen då folk bodde i jordkulor och grottor. Inte ens zigenarna ibor i någon större utsträckning i tält numera.  dag vill man råda bot på trångboddheten och helst skall familjer ha så många rum att varje unge har sin egen lya. Jag fick inte ens ha en egen säng när jag var i koltåldern utan fick ligga ”skavfötters” med min femton månader yngre bror. Min familj  bodde ändå i ett hus som på den tiden ansågs modernt. Moderniteterna bestod av rinnande vatten och elektricitet. Den senakom ifrån sladdar dragna i till ett urtag i taket. Från denna hängde det en sladd med en glödlampa prydd  av en glas – eller tygskärm. Gatubelysningen bestod under mina första tio år av gaslyktor som tändes och släktes manuellt av en person med titeln ”lykttändare.” Vi brukade ”hänga honom i hälarna” på kvällskröken när han gick omkring och tände en och en lykta i taget med hjälp av en trästake försedd med en järnkrok på toppen. Att vara lykttändare var ett statusyrke på den tiden och jag förmodar att lykttändaren sysslade med något annat en del av dagtiden. Det fanns inte många tekniska prylar när jag var ung, men vi hade i alla fall ett elektriskt strykjärn att släta ut skrynklorna på tvätten med.  Alltid något.     23/8    2018

Nu sjunger sommaren på sista versen och det blir höst. Men löven är fortfarande gröna och blommorna står i sitt flor. Det är tid för kräftfester med kulörta lyktor och andra attribut. Bästisen och jag brukar äta de röda små djuren tillsammans och det gjorde vi även i år. Vi åt dem hemma hos mig. Vi hade visserligen inget månsken eller några kulörta lyktor men det gick bra ändå. Det är inte mycket mat på kräftor utan man suger, slaskar och smaskar mest. Vi är inte mycket för starka och destillerade drycker men jag hade en liten skvätt whisky som vi skålade med. Kräftorna blev anledning till att träffas och minnas förflutna tider då vi roade oss kungligt tillsammans. I våra tidigare liv turades vi om att anordna kräftskivor i våra sommarstugor. Där kunde man sitta i bersån och äta sina kräftor under riktigt månsken. Den atmosfären förhöjer stämningen betydligt. Jag har tidigare berättat att jag träffade min bästa vän på en gemensam arbetsplats för 76 år sedan och att vänskapen bestått sedan dess. I år uppmärksammas att det är hundra år sedan Ingmar Bergman föddes. Hans filmer och dramatiska iscensättningar aktualiseras nu och visas på nytt. Han var den store filmmakaren och regissören vars filmer visats över hela världen. Han kallades för demonregissör och var hård mot sina skådespelare som måste prestera maximalt. Men är man ett geni så är man. Han flyttade till Gotland och bosatte sig på Fårö en liten ö utanför Gotlands norra udde. Det är numera en turistattraktion med guidade turer i Bergmans hem och filmatelje. Jag har varit på Fårö, men har tyvärr inte sett mer än utsidan av det Bergmanska huset. Dagens fotografiska bild är förstås plåtad av Elena.    24/7 2018
..

Kastanjeträd finns det i Sverige två sorter av . Den vanligaste är hästkastanjen vars frukter är giftiga. I södra Sverige odlas det på sina ställen även äkta katanj . som har ätliga nötfrukter. Svenskar är inte mycket för att rosta kastanjer men i Frankrike kan man på gator och torg köpa rostade kastanjer av gatuförsäljare , skala  dem och äta dem utomhus.  I min barndomsstad Kristianstad fanns det när jag var barn ett gammalt ärevördigt kastanjeträd vid Stora Torg som sades vara mer än 400 år gammalt. Det ramlade omkull efter en höststorm och sörjdes av många medborgare. Som barn lekte vi med de bruna kastanjerna. Vi försåg dem med  ben genom att sticka 4 avbrutna tändstickor i dem nertill som ben  och sedan blev de n  är vi lekte kossor, hästar, svin  och får allt efter storlek och fason. Vi hade inte så mycket leksaker utan vi använde vår fantasi och hade roligt med enkla medel. Jag tror inte att nutidens barn leker med kastanjer längre. Det skall vara tekniska leksaker om det skall roa dagens pojkar. Flickorna kanske är roade av dockor tills de kommer upp i tonåren då de blir små damer som gillar att sminka sig och leka vuxna. Jag tänker inte ondgöra mig över detta för varje tid har sina sedvänjor och ideal  och jag  var nog i barnsligaste laget när jag var barn. Vi lekte ”gömme” och då var vi två lag varav det ena skulle skulle gömma sig så gott det gick och det andra laget leta upp dem som gömt sig. Vi lekte med bollar också och då rörde man mycket på sig och fick springa efter bollen eller fånga upp den i luften. Det är med glädje jag minns min barndoms lekar trots att de med nutida mått skulle klassats som ”töntiga.”      25/7        2018

Idag har jag haft en lugn söndag och inte gjort någonting mer än varit ute och promenerat.  Regnet hade svalkat ner naturen och luften kändes bra att andas. Regnet behövdes för gräsmattorna började gulna. Vädret är ett pålitligt samtalsämne när alla andra sinar, men det är rätt tröttsamt med människor som ”pratar i vädret” d v s inte har mycket vettigt att tala om utan bara mal tomgång. En del personer har talets gåva och dem är det en fröjd att lyssna till.  I dessa dagar är valtalarna ute och skall försöka att locka väljare till sina partier. Om jag har räknat rätt kan man rösta på inte mindre än sex olika riksdagspartier. I kommunalvalen finns det dessutom en massa lokala förmågor att rösta på. Jag skall åka till Skåne på valdagen så jag tänker förtidsrösta på biblioteket i morgon. I Riksdagsvalet får alla kvinnor och män som är 18 är och svenska medborgare rösta. En gång i tiden var rätten att rösta knuten till pengar, men det är den inte längre. Kampen för kvinnlig rösträtt väckte både debatt och ilska når den var uppe på dagordningen i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Redan 1884 röstades den ner I Sverige med röstsiffrorna 54 – 44.  Kvinnlig rösträtt blev verklighet först år 1921. Kvinnor som kämpade för sitt köns rättigheter kallades i England för Suffragetter och de var stridbara och mycket impopulära bland männen som tyckte det var helt i sin ordning att kvinnorna skulle fortsätta med  att ”tiga i församlingen” och inte syssla med politik och sträva efter makt och inflytande. Det här vet de flesta men jag vill berätta för de fåkunniga. Gula blommor är det bästa jag vet att pryda mina inlägg med och dagens bild kan Elena vara stolt över.   26/7    2018                                                                   

It has become too tricky to scroll up the last written text. Therefore, today I have written above previous entries on Elena's counsel. She usually gets a complaint, you have noticed. I'm sure my knowledgeable readers will find it.

Greetings Dagny