Här kommer jag att presentera poesi, dikter eller verser om skator och andra kråkfåglar. Sagor och ramsor och sagor på vers. har sina egna sidor. Egna alster kommer däremot inte att finnas här, utan dessa presenteras främst på min andra sida sQata.

Tillsvidare finns nedanstående texter:

• Skatan: Tomas Tranströmmer
• Skatan: Artur Lundkvist
• Die Elster : Christian Morgenstern
• The Raven: Allan Edgar Poe (1895
• Div dikter: Vera Gade
• Flickan och skatorna: Werner von Braun
• En vårdikt: Inger Sandberg 
• Skatorna samt Den Hög- och Välborna Kajan (ur Svenska skaldestycken 1845)
• Kråkelund

Skatan en haiku av Tomas Tranströmmer ur diktsamlingen  Den stora gåtan (2004)

 

En svartvit skata springer envist i sick-sack tvärs över fälten.

 Skatan en dikt av Artur Lundkvist  ur diktsamlingen  liv som gräs. (1954)

Skatan, mitt blåsiga lynnes fågel, flyger virvlande som en helikopter, ett klot av vingar i vinden.   Skatan, den glada änkan, skrattande trots sina oförsörjda barn, skrattande åt stölder hon begått och stölder hon planerar. Björkarnas egen svartvita fågel, hemma även i träd som står svart i snö. Höstens rönnbärsplockerska utan korg, med bröstet stålskimrande som köldklar vinterhimmel. Men gårdarna älskar hon mer än skogen, flyger genom skorstensröken som luktar stekt fläsk, plockar en säkerhetsnål utkastad med spädbarnets badvatten, sitter på träpumpen och lyssnar till separatorn i köket.   Skatan, den knepiga flickan med vippande skjärt, aldrig riktigt ung och oerfaren, mera lik en tattarjänta med silverslant i örat, lätt förförd i vårvinterns sista hö när fötterna är kalla av regn. Men heller aldrig knarrig gumma som kråkan eller hes som korpen, den kringflackande hästskojaren, med kniv under rocken och tobak i gapet. Nej, mest i släkt med den fattiga prästgårdsfröken som dansar på isen trots sina trasiga vantar.   Skatan med risknippe och gnisslande mjölkhämtare, klädd i bortblåst äggvita, doppad i tjära från stuprören, där hon vässar näbben mot slipstenen och skrattar sitt hån över pojkar som klättrar i träd.

 

Die Elster (Skatan) en dikt av den tyske författaren  Christian Morgenstern.

Die Elster

Ein Bach, mit Namen Elster, rinnt
durch Nacht und Nebel und besinnt
inmitten dieser stillen Handlung
sich seiner einstigen Verwandlung,
die ihm vor mehr als tausend Jahren
von einem Magier widerfahren.

Und wie so Nacht und Nebel weben,
erwacht in ihm das alte Leben,
Er fährt in eine in der Nähe
zufällig eingeschlafene Krähe
und fliegt, dieweil sein Bett verdorrt,
wie dermaleinst als Vogel fort.

The Raven (Korpen) från 1895 är en välkänd dikt av Allan Edgar Poe. Dikten finns i översättning av Viktor Rydberg 1914. Återger här första versen (tot 18) av respektive version. Resterande engelsk text finns här, och den svenska finns här.

Den engelska versionen går att höra här eller här eller varför inte här. Det finns även en Simpsons-variant, det är bara att välja.

 The Raven

Once upon a midnight dreary, while I pondered, weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore—
While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of some one gently rapping, rapping at my chamber door.
"'Tis some visiter," I muttered, "tapping at my chamber door—
            Only this and nothing more."

 

Korpen

Trött en natt jag satt och drömde vid en gammal bok, där glömde,
bakom seklers förlåt gömde tankar hägrade förbi.
Knappt jag börjat slumra, förr än något knackade på dörren,
något pickade på dörren - ticketick det ljöd däri.
Upp jag blickade och sade, väckt utur mitt drömmeri:
    »nå stig in! Vem söker ni ?»

 

Vera Gade (1928- 2013) har skrivit en mängd dikter, varav ett flertal dikter innehåller fåglar. Flera av dikterna nämner skator och några kråkor. Skatan i hennes dikter benämns ofta som ”herr skata". Hennes dikter finns bl.a. att läsa hos Poeter.se.

Här nedan ett antal dikter med dessa fåglar.

	Skämtsamt om allvarliga matbekymmer		Söndagsfrid		Hemkomst
	Mera om matbekymmer vid fågelbordet		Inspektion		Fågelbad
	Eftermiddag på Holmstagatan		Marsmorgon		Räddning
	Reklam för ännu en Eksjö-träff		Uppesittarkväll		Julafton
	Kära gäster till Valborgsmäss		Ordningsamt		Varning
	Skatans ändalykt- limerick		Ginko 3/2 -13		Turistliv
	Födelsedagskalaset		Min födelsedag		fåglalåt
	Memento 22/7 2011		Klar för avfärd		Grå dag
	Skat-mats-miniatyr		Att stämma möte		Jaget
	Strax före regnet		Ont om kattguld		Fränder
	Vinter i trädgården		Fågelfröbordet		Snö
	Morgonfärger		Kråksång

 

Wilhelm von Braun har skrivit dikten Flickan och skatorna. Den finns bl.a. publicerad i hans samlade dikter, andra delen (1902).

Flickan och skatorna.

Skator, som byggen där
Lustigt ert höga bo!
Ack, huru lycklig är
Er lott mot min, – jo, jo!

Huru I skratten jämt,
Lifvet är er en lek,
Arbetet är ett skämt,
Kryddadt af kärlekssmek.

Huru I dragen till
Boet allt, sorn kan fås!
Aldrig I sitten still,
Tvungna, som jag, gudnås!

Reden snart färdig är;
Då blir det bröllop af!
Bolstrarna till »den där»
Jag af mitt hår er gaf.

Tyckte det vara synd
Om er att vänta ock.
Var ej ett präktigt fynd
Denna min lena lock?

Men fast jag hjälper er,
Själf jag ej bygga kan.
Därtill det fordras mer, –
Fordras ty värr en man.

Visst har jag dragit ock
Något till boet re’n:
Duktyg och annat plock,
Lakan och bolstrar se’n.

Men huru än jag drar,
Ensam likväl jag står.
Värde ej sådant har,
När det ej delas får.

Jag vid ert muntra skratt
Brister i tårar ut.
Världen är för besatt...
Vore blott allting slut!

Skator, som byggen där
Lustigt ert höga bo!
Ack, huru lycklig är
Er lott mot min, – jo, jo!

En vårdikt av Inger Sandberg, har jag hittat här.

Det sitter sex skator i rönnen

de tjattrar och håller hov

de har suttit där flera veckor nu

de väntar på byggnadslov.

En dag nån gång i april,

då säger Kung Bore till

Ni kan börja att bygga era bon nu’

Ni kan börja precis när ni vill

När skatorna börjat att bygga,

slår snöstormen åter till

Den dag de fick byggnadslovet

det var ju på första april.

Nedanstående gamla dikter har hämtats ur "svenska skaldestycken för ungdom" utgiven 1845.

Skatorna.

Hvarje höna i byn,

Liksom lärkan i skyn,

Hör man prisas i tal och i sång;

Men på alle-mans gator

Ska vi, stackars skator,

Förföljas med buller och bång!

 

Vårt oroliga lif

Är ett idkeligt kif,

Just ett lif mellan strid och reträtt:

Knappast hinna vi födas,

Förrän vi förödas

På alla upptänkliga sätt.

 

Ingen frid, ingen ro!

Vi må bygga vårt bo

Högst i asparnes lummiga topp;

Våra käre små ungar,

I berg och i dungar,

Dock snuktas af pojkarne opp.

 

Den Hög- och Välborna Kajan

Uppå ett kyrktorns högsta spets

 En kajas fäder byggt sitt näste.

 Den lilla hände som de fleste,

 Som födas högt i lyckans krets,

 Att hvad de säga, hvad de drömma,

Man plär som qvickt och skönt berömma,

 De derför snällt om allting dömma.

 Så var ock denna junkers lag;

 När han en vacker sommardag

 På kyrko-taket täcktes träda,

 Att verlden med sin åsyn gläda,

 Så var hans tal precist så här, om jag rätt minns:

 J fjäder-djurens vida rike

 »En enda fogel icke finns

 »Som uti storhet är min like;

 »Men att min ära må bli spord

 »För dessa odal-kräk som ned i stoftet träla,

 Så sänkom oss en gång till denna låga jord;

»Mig tycks jag ser der något kräla.»

(Det var en hop med gäss, kalkoner, höns och mer.)

Nu hastigt som en pil han sätter af dit ner,

 Att göra dem dess mera häpna:

 

Ur samma källa fans även dikten "Kråkelund". Dikten finns även i Svenska fornsånger.

Kråkelund.

Det är så fagert i Kråkelund,

Det är så fager en by;

All den glädje i verlden är,

Yppas deruti.

Kråkan äger båd’ loft och bur i skogen!

 

Kråkan äger både loft och bur,

Och svalan utanföre;

Haren gångar på gärdenom,

Vaktar han deras lif.

Örnen är en portenär i skogen.

 

Örnen är en portenär,

Och katten håller vård;

Det är så fagert om jule-tid,

Att till den lunden gå.

Staren ståndar i stegerhus i skogen.

 

Staren ståndar i stegerhus

Och reder sin herre mat;

In kom ock den åkerhöna,

Hon bad lägga på fat.

Sparfven är en liten fogel i skogen.

 

Sparfven är en liten fogel,

Han vaskar deras diskar;

Uttern löper åt vattnet fram,

Hemtar dem färska fiskar.

Räfven springer både från och till i skogen.

 

Räfven springer både till och från,

Med sin falska lister;

»Får jag icke färska fiskar,

»Jag äter väl gäss och grisar.»

Hägren med sin krokiga hals är deras sven i skogen.

 

Hägren med sin krokiga hals,

Han är deras sven;

Tranan ståndar i källaren,

Med sina långa ben.

Skatan skänker både mjöd och vin i skogen.

 

Skatan skänker både mjöd och vin,

Det var så mycket trångt:

Hon fick sig intet på golfvet vända;

Ty stjerten var henne för lång.

Ulfven dricker af silfver-skål i skogen.

 

Ulfven dricker af silfver-skål,

Han kastar henne på golfvet;

Det undra ock de andra små djur,

Hvi han var så djerfver.

In kom kråkan hoppandes i skogen.

 

In kom kråkan hoppandes,

Med sin svarta hätta.

»J sitten här alle hell och säll;

»J ären icke alle mätta.»

Svarade björnen, gammal bonde i skogen.

 

Svarade björnen, gammal bonde,

I bänken der han satt:

»Oss hafver intet fattats,

»Hvarken öl eller mat.»

Ugglan är en fager fogel i skogen.

 

In kom ugglan vacker fogel,

Allt med sin breda panna:

»Du låt uti, du drick mig till,

»Min all som käraste granne!»

Örnen och björnen de stå för bordet i skogen.

 

Örnen och björnen de stå för bord,

De qväda Sanct Mårtens minne:

»Herre Gud signe hvar och en

»Som är församlad härinne!»

Här är ock andra små djur i skogen

Åter till kraxat och flaxat    Åter till Kråksläkten     Hem