Nedanstående uttryck har jag nyligen noterat från några (yngre!) personer.

 Visserligen tillhör ordet ”typ” den jarong som dök upp bland ungdomar på 1980-talet och som  sedan levt kvar. Men att indela olika människor i olika kategorier (typer) tycks bli allt vanligare. Ett vi och dom-synsätt, tycks det. Och tanten är ”typ” inget undantag!

Att allmänt kalla medelålders  och äldre kvinnor för tant, har inte förekommit särskilt länge. Visserligen har benämningen tant förekommit sedan 1700-talet, men började allmänt användas i slutet av 1800-talet. Till en början var det någorlunda fint att kallas tant, men under 1950-60 talet skedde en förändring. Tant blev nu ett nedsättande ord. Idag är det väldigt dubbeltydigt, Det kan dels användas negativt i uttryck som tantigt, tanta till sig, tantkläder etc. Men att vara en tant kan också vara skämtsamt positivt (om man själv bestämmer). Men, att av sin make/man bli kallad för tanten, regeringen eller kärringen, upplevs nog oftast som mindre kul!

Tidigare användes benämningen ”gumma” om en äldre kvinna. En gammal kvinna var ”en gammal gumma”, möjligen kunde hon benämnas madam. Ett exempel är Madam Flod (jfr 15/2) i Hemsöborna. Hon titulerades för övrigt ”moster”. En ogift äldre kvinna var en ”nucka” .  

Ett annat pejorativt uttryck är det numera så vanliga ”kärring”. Det finns också en mängd  synonymer till kärring. Vad sägs om: Huskors, rivjärn, ragata, xantippa,  habba, skralta, harpa, drake, eller häxa.  Order fruntimmer hör dock inte hit, det gäller kvinnor i allmänhet, oavsett ålder.

Ordet kärring finns även i en del sammansättningar som surkärring, skitkärring, satkärring, klimakteriekärring eller 40-talistkärring, gärna i kombination med något invektiv. Många glåpord att välja på. Jag har själv fått uppleva några!    

Den manliga motsvarigheten till tant – är farbror. Och dagens motsvarighet till gumma är - gubbe. Ett annat ord för en vuxen man är karl. Gubbe, gumma, farbror och karl, har en något mer positiv klang än tant. Glåpord efter äldre män består av gubb- eller –gubbe, oftast i kombination  med något invektiv. Jämförelsevis, inte mycket att komma med i samman-hanget. Inte samma antal synonymer där inte! De kommer lindrigare undan. Såvida de inte blir kallade kärring förstås! Det är oerhört kränkande!  

 Idag när det positiva intresset har ökat i ämnet tanter, förekommer även en indelning i olika tanttyper (jfr tantologi).  >> Se fortsättning... (3/11)

Jag har efter en tids övervägande och tvekan, tagit mod till mig och öppnat en ny sida här. Upplägget liknar till sin utformning, en tidigare sida ”tankar kring färg”, som presenteras som en blogg/dagbok, men som ändå inte är en sådan.  Datumet för respektive inlägg är inte alltid samma som infört datum. Se anmärkningen överst på denna sida.

Jag kallade tillsvidare den här sidan för tanter, tanter, tanter.  Tidigare sida med detta namn kallade jag då istället Tanter men har åter bytt namn till Tanter och Tantigt.

Jag hade först tänkt kalla sidan ”tantkrax”, för att knyta ihop den med övriga inlägg, men fann detta olämpligt då jag också ämnar presentera olika personer. Kan vara känsligt, får se hur jag gör??