Gafsan

Gafsan (med sitt lila hår) är ytterligare en tantig muminkaraktär. Hon förekommer som enda väninna till Filifjonkan och blir bjuden på te i  historien om Filifjonkan som trodde på katastrofer (jfr 13/1 nedan)

Gafsan är här den fina prudentliga moraltanten och den perfekta damen som vet precis när det är dags att diskret kritisera bjudkakorna och tacka för sig.

Hon anar dock inte vad Filifjonkan tänker: ”Gafsan är en åsna, en fånig fru som inte kan tänka på annat än tekakor och örngott. Hon förstår sig inte på blommor heller. Och allra minst på mig. Nu sitter hon där och tror att jag aldrig varit med om nånting.”

Gafsan förekommer även i berättelsen om  Granen (julen kommer), och ger där uttryck för sin julstress med julmat, julgran och klappar, som beskrivs så här:

”Granen, upprepade Gafsan förvirrat. Granen? Å så förskräckligt! Nej så odrägligt…den måste ju kläs…hur ska jag hinna…Och så tappade hon sina paket i snön och mössan for ner över hennes nos och hon började nästan gråta av nervositet”.  

I boken Hur gick det sen (bilderbok på vers, se bilden) framställs hon som ilsken och grinig.

Men Gafsan satt med rufsigt hår
vid stranden av en liten älv
och meta fiskar för sig själv.
Hon morrade och sa: Ni stör!
Vad springer ni i vägen för?
Kom fort, hon bits, sa Mymlan då,
de gjorde sig så rysligt små
och smög sej in i grottan - men
Vad tror du att det hände sen?

Här kan man höra Tove Jansson läsa granen ur novellsamlingen  "det osynliga barnet".

Andra tantkaraktärer i Mumindalen  är: Muminmamman (12/1), Filifjonkan(13/1), teaterråttan Emma(15/1), Misan (16/1), Hemulens moster.