Gafsan (med sitt lila hår) är ytterligare en tantig muminkaraktär. Hon förekommer som enda väninna till Filifjonkan och blir bjuden på te i  historien om Filifjonkan som trodde på katastrofer (jfr 13/1 nedan)

Gafsan är här den fina prudentliga moraltanten och den perfekta damen som vet precis när det är dags att diskret kritisera bjudkakorna och tacka för sig.

Hon anar dock inte vad Filifjonkan tänker: ”Gafsan är en åsna, en fånig fru som inte kan tänka på annat än tekakor och örngott. Hon förstår sig inte på blommor heller. Och allra minst på mig. Nu sitter hon där och tror att jag aldrig varit med om nånting.”

Gafsan förekommer även i berättelsen om  Granen (julen kommer), och ger där uttryck för sin julstress med julmat, julgran och klappar, som beskrivs så här:

”Granen, upprepade Gafsan förvirrat. Granen? Å så förskräckligt! Nej så odrägligt…den måste ju kläs…hur ska jag hinna…Och så tappade hon sina paket i snön och mössan for ner över hennes nos och hon började nästan gråta av nervositet”.  

I boken Hur gick det sen (bilderbok på vers, se bilden) framställs hon som ilsken och grinig.

Men Gafsan satt med rufsigt hår
vid stranden av en liten älv
och meta fiskar för sig själv.
Hon morrade och sa: Ni stör!
Vad springer ni i vägen för?
Kom fort, hon bits, sa Mymlan då,
de gjorde sig så rysligt små
och smög sej in i grottan - men
Vad tror du att det hände sen?

Här kan man höra Tove Jansson läsa granen ur novellsamlingen  "det osynliga barnet".

Andra tantkaraktärer i Mumindalen  är: Muminmamman (12/1), Filifjonkan(13/1), teaterråttan Emma(15/1), Misan (16/1), Hemulens moster.

Det är ensamt att jämt vara fin
inga gäster men massor porslin.
Jag har speglar av guld i mitt hem
jag har ingen som tittar i dem.
Jag har bjudit en Gafsa på te
jag har bett en Hemul på supé
men de ringde i går och ursäktade sej
och pratade väder och tackade nej.
Tick tick tick tick går min klocka
går och går tills dagen slocknar,
kommer nya kommer många
nya dagar lika långa.
O, när natten blir för lång
viskar klockans sorgesång;
tick tick tick fru Filifjonk
fru filifjonk som är så ensam
i sin städade salong.

Jag är trött på att jämt vara fin
jag tror jag ger bort mitt porslin.
Jag går ut ur mitt sorgliga hus
för att köpa en rödrandig blus.
Jag vill inte ha Gafsan på te
eller någon hemul på supé.
Jag ska hälsa till dem och de ringer i kväll
att jag åker med vänner i stans karusell!
Tack tack tack tack går min klocka
går och går tills dagen slocknar
kommer nya kommer många
nya dagar lika långa!
Varje gång när klockan slår
skakar jag mitt glada hår.
Tack tack tack fru Filifjonk
aldrig nånsin mera ensam
aldrig mera sen igår!

Ovanstående text är en sång av Filifjonkan  (ur farlig midsommar) som bl.a. framförs av Birgitta Ulfsson.  En annan version finns att höra här eller här.

Filifjonkan eller fru Filifjonk är en av karaktärerna i Mumindalen och muminfamiljens absoluta motsats. Hon är inte på något sätt lik muminmamman (jfr18/11), utan mera en sträng och sur tant som lever ett trist och inrutat liv, helt uppbyggt på traditioner och principer. Hon är noga med etiketten, och avskyr damm och småkryp.  Hon är mycket mån om att hålla kontakt med släkten oavsett om de gillar det eller inte. Detta visar sig särskilt till midsommar, då hon har bjudning, där ingen kommer.  Filifjonkan är en tant som lever och beter sig som hon tror att andra anser att hon ska göra. Hon är ständigt rädd och nervös för katastrofer och annat farligt som kan hända. Under historiens gång ändrar hon sig, förstås.  Filifjonkan förekommer i flera olika skepnader *) bl.a. i boken farlig midsommar samt i en av novellerna i det osynliga barnet, där hon har huvudrollen i Filifjonkan som trodde på katastrofer. Texten finns här och här kan man höra Tove Jansson själv läsa ur boken. Berättelsen är också underlag för en teaterföreställning med samma namn.    

En vacker sommardag bjuder Fru Filifjonk den fina fru Gafsa på te. Porslinet är väl utvalt, kakorna utsökta och Fru Gafsa på gott humör, men Filifjonkans tankar kretsar bara kring katastrofen.

Pjäsen har premiär på Dramaten fredagen den 13 januari (lämplig dag för katastrofer). Föreställningen är en samproduktion med Malmö Stadsteater, där den spelades tidigare under hösten 2016. I Norge gick under hösten, föreställningen Mummitroll i kulissene, varifrån den nedersta bilden härovan är hämtad. Den svenska motsvarigheten Troll i kulisserna gick på Operaverkstan vid Malmö Opera under året 2011.

En recension av Dramatenpjäsen i Expressen finns här och i Svenska Dagbladet finns här.

 Anm *) I serieform är hon trebarnsmor till skillnad från böckerna där hon lever ensam.

Andra tantkaraktärer i Mumindalen  är: Muminmamman (12/1), Gafsan (14/1), teaterråttan Emma(15/1), Misan (16/1), Hemulens moster.

Muminmamman är en litterär sagofigur som förekommer i Tove Janssons berättelser om Mumintrollen. 

Muminmamman är en typisk klassisk tant och bär alltid sitt rödrandiga förkläde och sin svarta tantväska som hon aldrig lämnar ur sikte. Hon har ofta väskan på armen även vid matlagning. I väskan förvarar hon en mängd föremål som kan vara bra att ha i olika situationer, som ståltråd, magpulver och karameller, precis som hon sjunger i sin visa. Det går att lyssna på den här och texten lyder så här:

Min stora väska har jag med mig överallt,
där finns kompass och ståltråd lite salt
ifall familjen fiskar på ett öde skär
och varma stumpor för en frusen resenär
och karameller ifall det går rent på tok,
och magpulver, en trevlig pocketbok.
och mycket annat som man kunde ha
men också utan klarar vi oss bra!

 Förutom att hon förekommer i de flesta muminböckerna så har hon två egna böcker,muminmammans-kokbok och världen-enligt-muminmamman.

I den senare finns ett flertal citat av muminmamman. Ett av de mera kända citaten är:

”Jag vet att vad som helst kan hända när som helst, det är därför jag är alldeles lugn”

I TV-serien om mumintrollen spelades muminmamman av  Birgitta Ulfsson.

• Här moppar muminmamman golv.
• Födelsedagspresenten.
• Om när muminmamman gick i väggen. 

Andra tantkaraktärer i Mumindalen  är:

Filifjonkan(13/1) och Gafsan (14/1), teaterråttan Emma (15/1), Misan (16/1), Hemulens moster.

Moder Svea, måste nog som vår national-symbol, vara den ultimata svenska tanten. Svea är ett kvinnonamn som började användas som förnamn från 1818 och kan höra samman med Esaias Tegnérs dikt med detta namn från 1811. En annan skald som lyfte fram Svea, var Gunnar Wennerberg med sången ”Hör oss Svea” från 1853 bl.a. Framförd av Orphei Drängar.

Svea var populärt kring sekelskiftet 1900 och fanns med som första namn (2 januari) i 1901 års namnlängd. Namnet blev sedan omodernt men har kommit tillbaka och på senare år har ett flertal flickor fått namnet Svea.

Även om Moder Svea fick sitt stora genombrott under nationalromantiken, så introducerades hon under stormaktstiden på 1600-talet. Hon anses ha skapats 1672 av Anders Wolimhaus (senare adlad som Anders Leijonstedt) i dikten "Svea Lycksaligheets Triumph". Senare har Gunno Dahlstiernas verk "Kunga-Skald" (1698) kompletterat bilden.  Andra  (ej bekräftade) källor säger att hon introducerats i skådespelet Disa , år 1611, skrivet av professorn Johannes Messenius .

Namnet Svea kommer från den medeltida genitivformen av svear, med betydelsen ”svearnas”, som ännu i dag lever vidare i benämningar som Svealand, Svea rike och Svea hovrätt.

Bilderna ovan: Överst 100-kronorssedel från 1963, mitten t.v. satirteckning med Göran Persson mitten t.h. illustration av Jenny Nyström och nederst en satirteckning (2015) ur PiteåTidningen  med  Moder Svea som ligger i sin säng, med sju sorters blommor under kudden, som representerar de olika partierna.

Svea brukar framställas som en kraftig sköldmö eller valkyria, oftast med ett eller två lejon. Symbolen är vanlig och förekommer i olika skepnader, ofta som staty. Bl.a. på riksdagshuset.  Under åren 1836 – 1963 förekom Moder Svea på svenska sedlar av olika valör. Sedlarna togs ur cirkulation 1987. En beskrivning av Moder Svea finns också hos Feminism.nu och numismatik.se (sid 21).

Historiskt har Svea använts i nationalistiskt syfte, men på senare tid oftast förekommit i form av satirteckningar.  Även idag förekommer musik med anknytning till namnet Moder Svea. Här är några exempel:

• Lena Philipsson- "Moder Swea" Live (texten här)
• Grymlings – ”Moder Svea” (texten här)
• Enhärjarna– ”Moder Svea”  (texten här)
• Magnus Uggla– ”Moder Svea”

Modernare sedeltanter  är förstås Selma och Astrid >> (14/11) 🙂

Augustina är en arg städtant, en rollfigur spelad av Siw Carlsson sedan 25 år tillbaka.Augustina är alltid klädd i en blåmönstrad klänning, och präktiga underbyxor ”hönaburarna” som tittar fram under kjolfållen och synliga strumpeband, samt keps. Hon bär alltid på en rejäl handväska eller shoppingbag.

Augustina förekom först i TV-programmet Carlssons kula och senare på Alstermo-revyn 1989. Till en början med improvisationer mellan olika sketcher. Rollfigurens monologer förekom senare i samarbete med Stefan och Krister, på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg. Hon framförde även diverse uppträdanden med rockbandet ”Augustina Rock”. Här i roliga timmen 1993.

Augustina dyker även upp i andra sammanhang, här avbryter hon Lotta Engberg på Liseberg. Här visar och berättar hon på ett PRO-möte 2013, om strumpbyxor som håller in magen och visar sina ”hönaburar”.